En alldeles väldigt oväntad FTF

 
 
 
 
 
 
 
 
 
Sånt här händer nästan aldrig.
Tjejligan hade idag planerat för en promenad längs en led. Valet föll på att köra till nr 57 och sen gå därifrån.
Titticc fick förhinder i sista stund och vi orkade inte riktigt planera om.
Alltså möttes vi upp i skogen, loggade de fyra cacherna bort mot nr 60 innan vi vände tillbaks och började fundera över fortsatt vägval.
Vi funderade på att gå mot nr 68 men det fattades ju en mitt på där. Det kanske skulle komma mer och då känns det ju knasigt att få en ologgad där nu när vi har såpass långt att åka ändå.
Vi beslöt ändå att gå åt det hållet när jamandcat plötsligt upptäckte att det kommit 4 nya cacher. En av dem var ju en leder.
Vad kul, hur långt bort tro?
1.1 km!!!!!
Men vad sjutton. Det är ju i det saknade "hålet" dit vi är på väg!
Nu blev det bråttom. Vi älgade på i den fina skogen och insåg plötsligt att det fortfarande är 423 meter kvar. Hm, nej!!!! Vi hade i hastigheten råkat välja fel stig. Klantigt!
Bara att gå tillbaka de 350 metrarna vi gått extra och välja rätt väg igen.
 
 
Frisk luft och motion kan man inte få för mycket av🤣.
Åter på rätt stig närmade vi oss nollan. Skulle vi få se nån i skogen.
Nä, vi var helt själva.
Och ja, vi blev först.
 
 
På tillbakavägen till bilen passade jag på att ta lite kort, för det var verkligen en riktigt fin skog vi gick i.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Tänk att befinna sig endast 1 kilometer från en cache mitt ute i skogen när den släpps. 

Leder som leder oss till en vacker damm

 
 
 
 
 
 
 
 
Dags för en tur för att beta av lite leder igen.
Denna gång blev det Leder 24 - Leder 21
Vi sammanstrålade vid nr 21 och traskade in o skogen med siktet inställt mot Röåsjön.
Det visade sig vara ett bra val då vi på så sätt kunde undvika att bestiga den oväntat branta åsen som låg dold inne bland träden mer än en gång.
 
 
Vid sjön var det vackert och häruppe fanns ett vindskydd strax intill.
 
 
Leden var fin att gå och gömmorna lätthittade.
 
 
 
Strax var vi åter vid bilarna igen för att ta bilen vidare till den otroligt vackra  Gärdsbodammen.
 
 
Vilken plats!!!
 
 
 
 
 
 
Här blev det fikapaus och ett lagom avslut på denna korta lilla förmiddagstur.

söndagsled

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Söndag morgon och en träff med tjejligan fick mig att hoppa upp tidigt ur sängen. Lite fika packades för nu ville vi ut och traska i skog och mark en stund innan resten av söndagen ägnades åt familjeaktiviteter.
Valet föll på några ur den trevliga serien Leder 33 - Leder 38.
Vandringsled med lite kluriga gömmor är ju aldrig fel, skog är inte heller fel en dag då det blåser lite kallt, precis som idag.
 
Vi passade även på att logga en lite äldre cache Blåbärsskogs stenen när vi ändå var så nära.
Visst växte det gigantiskt mycket blåbär här i skogen!
 
 
Leden var trevlig att gå men jösses så kuperat det var längst bort.
 
 
 
 
Vaberget skymtar mellan träden.
 
 
Självklart ska ju en trevlig tur avslutas med fika. Kaffe, ägg och ostmacka i skogen är inte heller fel!
 

Där har jag inte varit förut

 
 
 
 
 
 
 
En decemberförmiddag tillsammans med tjejligan igen. Vart åker vi?
Vi hamnade borta vid Beateberg, platser jag sällan besöker. Till och med så pass att vi hamnade vid mullsjöberget och där har jag aldrig varit förut.
Sådana platser finns det ju såklart många av, men nog är det väldigt många platser numera som man faktiskt varit på.
Här Vid Örlan har jag faktiskt varit förut och loggat en tidigare cache. Men det är ju fint här så gärna ett återbesök på vackra platser
 
 
Önnerudseken, jösses vad det måste ha låtit när den föll. Vilken "stubbe" som fanns kvar.
 
 
Och ett liggande träd modell gigantiskt. Hade varit kul att se den i stående skick, men frågan är om den inte nästan var mäktigare liggande.
 
 
Inuti, nästan som en grotta och med vackra färgskiftningar.
 
 
Det har ju regnat en hel del senaste månaderna. Massor av vatten i mossiga skogar. Tur det var smalare lite längre fram, för här hade vi inte kommit över annars.
 
 
Men över kom vi och en logg blev det.
 
 
Passerade lite roliga gubbar som inte smälter när det är plus.
 
 
Mullsjön, här hade vi tänkt fika. Jättefin plats men isvindar blåste rakt på oss från sjön så vi fortsatte mot Beateberg igen.
 
 
Vid den lite ovanligare kyrkan finns massor av fikamöjligheter med jättefin utsikt. 
 
 
 
Avslutade med dagens strapats, nämligen Örlåsens vackra gran
 
 
En stor ståtlig gran mitt på ett gammalt hygge som förärats en cache. Strapatsen var att ta oss dit, efter senaste tidens himlaläckage.
 
 
260 meter, fyra breda diken, samt en sankmark senare var vi där. Det var långa metrar vill jag lova...... Då är det bara återvägen kvar.
 
 
Fast det blev nästan som det gamla vanliga, vi tog stigen tillbaks. Eller stig fanns det inte, men efter ditvägens rätt besvärliga vägval, valde vi ett annat på återvägen. Inte ett dike, inte en blötmark alls. Tänk så olika det kan vara bara med hundra meters skillnad.

En solig tisdag i Forsvik

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Tisdagar brukar vara reserverade för tjejligan, om inget annat kommer i vägen. Har försökt lägga mitt jobbschema så att många tisdagar är lediga bara för det, men nu är säsongen slut och det blir mer tid att vara ute i skog och mark några månader innan jobbet drar igång igen.
Denna tisdag var titticc upptagen, men konagirl77 ledig och förstärkte vårt team.
 Jacqierundan 1 är egentligen en runda som passar frö hundpromenad så varför inte ta med jamandcats vovve Tallulah?
 
 
En härlig promenad i skogen innan vi kom fram till Forsviks fina kyrka.
 
 
Synnerligen välklippt häck!
 
 
Frostigt i gräset. Vackert tycker jag!
 
 
Några bokar lyste gyllene i solskenet. Känns så gott att det fortfarande finns några löv kvar på träden trots att det är november.
 
 
Visst är vi fikasugna, men här blåste det iskallt.
 
 
Fina Forsviks bruk.
 
 
 
 
Här vid slussen passade det perfekt att packa upp fikat. Lä och sol, vad mer kan man önska?
 
 
 
 
Avslutade med lite kultur.
Nya kiståsen Borg.. Måste ha varit en rejält stor byggnad med tanke på ladugårdsuppfarten. Tog nog sin tid att bygga den. Tyvärr finns ingen info på platsen, så hit hade man inte hittat utan en plastburk.
 
 
Soliga dagar i november kan man inte få för många av! 
 

Solen skiner, inte kan man ju vara hemma då?

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jovisst kan man vare hemma och greja en ledig dag även om solen skiner från en klarblå himmel, men får man frågan om att följa med på en geotur i stället så är iallafall valet rätt lätt för mig. Speciellt nu när orken äntligen räcker både till jobb och fritid igen.
 
 
Det är så vansinnigt vackert ute nu, med alla höstfärger. Gillar verkligen hösten, när den ser ut så här!
 
Det har kommit ett gäng "leder" senaste året. Lite förvirrande egentligen eftersom de har dykt upp på olika platser, trots att de har nummer efter varandra. Vi har med avsikt valt att avvakta lite med dem, bara för att se om det kommer dyka upp fler längs samma led. Det är ju en hyffsad bit att åka trots allt. Fast idag var det så dags för en första del.
Leder 20 - Leder 19 blev vårt val. Däremellan låg det ytterligare 4 cacher i samma serie. Jo, lite förvirrande är det, men vandrare som jag är har jag överseende för det. Tycker ju det är alldeles för få av alla våra fina vandringsleder i skaraborg som har cacher.
 
 
Det visade sig att vi gick en liten, liten bit av Gärdesslingan. 
 
 
Underbar tallskog, med massor av blåbärsris. Jättefint!
 
Här stod en traktor! Undrar varför, för ingen fanns i närheten som kunde ha kört dit den.
 
 
Stora stenar i blåbärsskogen.
 
 
Medans jag loggade såg jag plötsligt Tallulah ovanför mig. Hur i all världen kom hon upp på denna nästan 2 meter höga sten med sina korta ben?
 
 
Efter promenaden var det fikadags. Kan man hitta en bättre plats än denna?
 
 
 
Knappast. Solen värmde, träden längs stranden skyddade mot den iskalla vinden och så lite vågskvalp på det. Kaffe, macka och ett ägg. Gott!
 
Kunde inte låta bli att ta kort på höstlöven i det klara vattnet.
 
 
På väg hemåt passade vi på att logga några mer gömmor. En gammal knotig i vacker mossig skog.
 
 
Ännu en gammal, fast kanske inte så knotig. Året 1707.. Modell stor på den milstenen och ännu en gång var jag glad att jag har hästsvans.
 
 
Sist denna dag kommer en skylt vi passerade. Underbart sätt att få folk att minska trycket på gaspedalen.
 
 
Mycket nöjd med att jag tackade ja till möjligheten att få komma ut denna soliga vackra höstdag. 
13 cacher hann vi logga och massor av "alltmellanhimmelochjordsnack" fick vi på köpet.
 

CITO i Tibro

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Att städa tillhör inte någon av mina favoritsysselsättningar. Ändå tillbringade jag en del av dagen med att göra just detta. Inte för att det var tvunget utan bara för att jag faktiskt ville.
Titti ordnade event och event är ju alltid kul. Faktiskt är det första gången jag lyckas kunna komma på ett event signerat titticc, de har hittills alltid sammanfallet med nåt som gjort att jag inte kunnat, men idag var kalendern tom och det var tillsammans med jamandcat och Lacksen som färden styrdes mot Tibro. 
 
EO hälsar oss välkomna!
 
 
Sen var det städning som gällde. En del tog det extra seriöst, för hur vanligt är det att städa iförd vadarbyxor?
 
 
Väluppfostrad vovve som städar hon med!
 
 
När vi kände oss färdiga blev det återsamling.
 
 
Nog hade vi hittat en hel del skräp på rätt kort tid.
 
 
Fika gjorde vi såklart det med, precis som det stod att vi skulle göra i eventnamnet, men där tog jag inget kort. Samtalet runt bordet var trevligt och tiden rusade iväg.
En liten burk ville vi logga innan vi gav oss av hemåt och det blev The Mob.
En mycket trevlig avslutning på en mycket trevlig eftermiddag!
 
 
Kan nog lugnt konstatera att groupie inte min starkaste sida när det gäller foto......
 
 
 
 

Hultåsen runt

 
 
 
 
 
 
 
Arnebr är en klurig CO och att logga gömmor av honom brukar oftast ta sin lilla tid.
Idag hade vi några timmar på förmiddagen som kunde ägnas åt caching och målet blev då Hultåsenrundan 1 -  Hultåsenrundan 12.
Vi parkerade vid nr 1 och trodde oss ha såpass tid på oss att vi kunde utnyttja apostlahästarna lite som förflyttning mellan några av gömmorna. Började därför med nr 4 och gick tillbaks mot bilen. Så lätta gömmor det var sa vi efter fyran och trean. Så brukar det sällan vara.
Det fick vi minsann oxå erfara senare att så var det inte heller. Av 12 blev det av ren tur bara 1 DNF till slut, men oj så vi letade på flera av ställena.
Hultåsen är en riktigt fin slinga som nog är tänkt som en bilrunda. Parkeringsplatser finns det bra vid allihop. Jo, tiden drog iväg så vi fick övergå till bilcaching efter den inledande promenaden.
 
 
Vid nr 5 var den visst borta och flyttad till ny plats för nån dag sen, men kör man med gammal PQ så blev det så att vi letade efter den gamla som inte ens CO hittat.
Men hittade det gjorde vi. Alltså den gamla, som vi höll på att trampa på där den låg helt öppet på marken bland en massa komockor. Den nya hittade vi dock inte, fast den letade vi ju inte efter heller.
Publiken hade vi oxå, på rätt sida staketet.
 
 
 
Fikaplats fick bli vid Ölmestorps hage, där vi hittade en stor sten som passade utmärkt att sitta på.
 
 
Utsikten över en stubbe var faktiskt inte helt fel den heller. Denna stubbe var ju faktiskt rätt fin för att vara stubbe.
 
 
Bäcken bredvid saknade varje uns av vatten denna torra sommar.
 
Så var vi då framme vid slutet och det var visst här man skulle fikat. Jättefin plats!
 
 
 
Undrar lite om varför det är spångar under bron, men det finns säkert en anledning. En vacker plats som avslutning och en bra avslutning på denna förmiddag.
På återvägen, med tidsbristen hängandes över oss påbörjade vi multin vi aldrig tidigare har hunnit med de gånger vi besökt trakten. Jättastenen
 

Denna stora sten som syns från steg ett har alltid varit ett landmärke för ortens folk.

Det sägs att jätten Rane kastat denna sten som hämnd för att blivit lurad på betalningen

vid kyrkbygget i Ransberg. Han ska ha stått på östra sidan av Örlen och kastat stenen.

Men stenen slant i handen och hamnade här.

Jodå, nu är vi halvvägs iallafall och vet vart vi ska leta vid nästa besök. För inte hann vi med att logga den denna gång heller. Det är ju som så att arnebr-cacher alltid tar lite längre tid än man trott.


En sjörunda i arnebrland

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Tisdagens tur kommer här, således inte i kronologisk ordning.
Det är makens andra semesterdag och min lediga dag. Men maken är mer än nöjd med att pyssla på hemmaplan, så jag passar på att träffa tjejligan för vår numera nästan obligatoriska tisdagscaching. De här tisdagarna är viktiga för mig. Mycket skratt, en hel del tokigheter, motion samt nåt helt annat än vardagens inte alls otrevliga lunk. Oftast skog och natur samt självklart fika med ännu mer prat och skratt. Ibland ses vi bara några timmar, ibland blir träffarna längre, men alltid, alltid kommer jag hem med en massa ny energi.
Denna tisdag var målet arnebrland vid Örlen och en promenadrunda där.
Sjörundan 1 var den första av totalt 15 cacher i rundan. Den började fint längs en lättvandrad skogsväg och när den tog slut fanns en speciell skylt som visade oss vägen. Kul!!!
 
 
Här fick vi sen fortsätta gå längs stiglös mark men det var inte speciellt svårt och CO hade snitslat lämpligaste vägen om nu man inte valde att bara gå på kompassen.
 
Så vackert det var nere vid sjön.
Första kontakten med Örlen för dagen var denna vackra plats.
 
 
 
Kossorna som oxå gillade att bada fanns i hagen bredvid. Inzoomad på kortet nedanför, annars tror jag man missar dem i allt det vackra.
 
 
 
I efterhand var det även den bästa platsen för att fika, men det var lite för tidigt på dagen för det så vi satte oss ner på stranden lite längre fram i stället.
Lite vatten i sjön även här som på så många andra ställen så vi gick bitvis på sjöbotten.
 
 
 
 
Det är en varierad runda och en del av COs cacher tar sin lilla tid att hitta, men flera var även lätthittade och en del har man inte minsta chans att gissa vad det är förrän man kommer på plats.
 
 
En vacker och varierad runda på ca 3 km varav en hel del har sjöutsikt.
 
Fikaplatsen blev vid Sjörundan 11 Örlens sjömanskyrka. 
 
 
Så vackert med den spegelblanka sjön och när Titti dessutom överaskade oss med vaniljbullar kunde det inte bli bättre.
 
 
Energipåfyllning på många plan!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Alldeles för länge sen sist

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag mår bra om jag får komma ut och leta plast regelbundet så ja, jag får lite geoabstinens om det blir för länge mellan gångerna. 
Nu blev det faktiskt 2 långa veckor utan en endaste liten logg och det är alldeles för länge.
Så vad gör man när det går att få till en liten tur och kroppen egentligen är rejält förkyld? Jo, jag laddade mig med otrivin comp (fantastiskt bra grejer det där) och alvedon, klädde på mig som en liten kåldolme och gav mig iväg hemifrån, för alternativet att sitta hemma ännu en dag framför TVn med snorpapper var inte så lockande.
Kanske jag inte blev friskare av att gå lite i skogen, men jag blev iallafall desto gladare.
Vi loggade lite sen tidigare lösta pussel och lärde oss återigen att den där stegen, den ska man inte plocka ur bilen......
 
 
Tur att Malin är så vig och att det fanns diverse smått och gott att improvisera med.
 
Här har vi varit förr. Kan inte låta bli att förundras över hur de hamnat här.
 
 
Vi hade bestämt oss innan för att avsluta med fika på kondiset i Moholm och jag tror vi båda var lika förvånade när vi kom dit, för den orten har ju inget cafe.
Men grannbyn Tidan har och det var det vi båda tänkte på när vi åkte mot Moholm.
 
 
Att jag sen blev bjuden på fikat för att jag fyllt år gjorde ju inte vår utfärd sämre.
Tror bestämt att de oväntade födelsedagspresenterna är de allra bästa.
Några mysiga timmar blev det, som ett synnerligen välkommet avbrott från att ligga utslagen i soffan och försöka bli frisk.

Tänk vad folk går miste om.......

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Vi blev STF idag. Ja, det har ju hänt förr såklart, men att bli det över ett år efter FTF-logg är ju inte så ofta som det inträffar.
 
 
Fast det var ju inte helt lätt att komma åt den. Rena turen att det inte var mer vatten i bäcken
 
 
 
Märkligt nog så har jag inga problem med att gå in i små eller större rör, däremot är jag inte speciellt förtjust i att klättra i träd. Höjder är betydligt obehagligare. Tur att vi kan komplettera varann i detta.
 
Vi siktade in oss på en serie gömmor som vi tänkte att det kunde vara läge att ta nu när det varit såpass torrt ett tag: En blöt gömma 8 var en av dem och den som vi loggade STF på.
Alla hade det gemensamt att det var bäckpassager under väg. En del var små, med riktigt lågt i tak och en del var betydligt större. 
Här nedanför var vattnet riktigt djupt. Tur att det fanns en sten att stå på för hade jag tagit ett steg till mot mitten hada knappt vadarstövlarna räckt.
 
 
Ett annat rör var inte lika ergonomiskt
 
 
 
Men det blir oväntat effektfulla kort inuti en tunnel. Tänk vad folk går miste om som envisas med att gå ovanpå på vägen i stället........
 
 
 
Jodå, det gick faktiskt utmärkt att köra bil med vadarstövlar oxå
 
 
Värmen var väl det största bekymret egentligen och efter fem olika rör beslöt vi oss för att övergå till en skogspromenad i stället.
 
Grönt och lummigt var det. Otroligt vackert så här års. 
 
 
Nattviolerna blommar för fullt.  
 
 
Ibland blir det kort fast man inte tänkt sig, men visst blev det fint?
 
 
Massor av flugor gjorde oss sällskap där i skogen, lite åska i luften gjorde dem väl extra intresserade. Sista loggen blev en topplogg. Samarbete på hög nivå gällde även här för att få dit våra nick.
 
 
Vi tillbringade helt klart inte dagen innan midsommar som de flesta andra, vår dag var betydligt mer äventyrlig. Tänk vad folk går miste om egentligen........
 

Tibrotripp

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Ett kort inlägg denna gång. Hjärnan är trött och jag orkar inte fokusera så långa stunder i taget.
Vi var iallafall en sväng till Tibro häromdagen.
Målet var Brittgården samt några multi.
Vi startade med Wherigon som lotsade oss runt i ett bostadsområde jag bara sett från utsidan förut. Ralph Erskine ritade det på 60-talet och jag har varken hört talas om arkitekten eller tyckt att det varit speciellt snyggt förut.
 
 
Området visade sig vara betydligt större än jag trott och faktiskt riktigt mysigt. Wherigon visade oss runt på ett förträffligt sätt.
 
 
 
Så var det då dags för multisarna. Tibro gamla järnväg-stationTibro Multi 2 och Tibro Multi 1 blev loggade. Bra gömmor allihop!
 
 
 
 
En av dem fokuserade på sevärdheter, och det gillar ju jag, men varför fanns finalen så långt bort? Både multi 1 och multi 2 var delstegen utspridda över nästan hela Tibro. Jag gillar ju att gå mellan stegen på en multi och visst hade vi kunnat det men det hade blivit bra långt.
En bra tibrotripp fick vi iallafall, det vill ju gärna bli bra med GPS i hand.
 
 
 
 

Teamwork iTibro

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Titticc har ju passerat en milstolpe för ett tag sedan. 9 000 hittade plastburkar! Tur man inte måste ta med sig alla burkar man hittar för då hade garderoben vart full vid det här laget.......
Idag var det så dags att fira den. Planen var att hitta en fin fikaplats och sen bara träffas och prata. 
Vet inte riktigt hur det gick till men hux flux hade jag loggat inte mindre än 14 gömmor innan vi hittade den där fikaplatsen.
Så det kan bli.
Just denna cachingtur var jag totalt oförberedd. GPS låg kvar hemma och Tittis önskemål var att få logga några mystar utanför Tibro. 
Så min uppgift denna dag blev faktiskt att bistå med de centimetrar som så ofta fattades samt att bidra med fikat.
Visst är samarbete bra ibland. En promenad bland alla vackra höstfärger fick vi med.
 
 
 
 
Fikaplats blev för ovanlighetens skull Tittis köksbord. 
Mysigt det med!
 
 

Konsten att tappa bort en hårsnodd

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Ja, att tappa en hårsnodd är ju inte så svårt, men hur ofta tappar man den ett par meter uppåt?
Nåväl, mer om detta senare.
Tror sällan att vi varit mer rustade med diverse konstig utrustning än inför denna tur.
Jag hade knyckt med makens verktygslåda från garaget samt lastat in minst 10 vattenflaskor i bilen.
Malin hade två hinkar fulla med vatten bak i bilen. Som tur var så stod de i en balja för det skvalpar rejält när man kör med vatten i bilen.
 
Vad i all världen var det då vi skulle göra?
 
Jo, vi hade spanat in några annorlunda multis där det gällde att ta med dels vatten och dels plattänger.
När det gäller CO kan dock det behövas lite av varje för att kunna logga en cache så därför hade vi med lite extra.
Det där med plattång är ju förknippat med hår i min värld och det anade vi att det inte var här.
 
Nåväl.
Nästan allt vatten behövdes och vi belönades med att kunna logga som STF. Nästan 5 månader efter att den släpptes. Synd att inte fler gett sig på denna för det var en trevlig utmaning och en gömma som jag belöänar med en favvo!
 
 
 
Vi fortsatte till nästa annorlunda multi men där fick vi det inte riktigt att fungera. Vi lär återkomma för det var ett snyggt bygge även där.
 
Hur kommer då hårsnodden in i det hela.
 
 
 
Ja, ibland så är ju utmaningen att återplacera.
Sitter gömman högst upp i toppen på en lyktstolpe mitt inne i skogen så får man vara kreativ. 
Tuggummi räckte inte riktigt men med en hårsnodd som hjälp så gick det bättre.
Fast planen var ju inte att den skulle bli kvar.......
Gillar när man får tänka utanför boxen och det fick vi verkligen göra denna dag

På andra sidan Örlen

 
 
Örlen, en underbart vacker septemberdag........Kan det bli bättre?
 
 
Det finns turer vi pratat om att göra länge. Detta är en sådan tur. 
Målet för dagen var att logga några arnebrgömmor samt att logga kyrkchallengerna.
Fast som så ofta är så blev det inte riktigt som vi tänkt.
Först så visade sig närmsta vägen från Skövde till andra sidan Örlen gå via Mölltorp. En liten nätt omväg. Broreparation kallas det visst........
Alltså en annan väg än den som var tänkt, fast det gjorde ju inte så mycket.
Lena skulle följt med oss, men sjuka barn rår man inte över.
Sen var planen att även Titti skulle möta upp, men även där kom hinder ivägen, i form av ett litet ilsket förkylningsvirus. 
Alltså blev det jag och Malin, som via Mölltorp hamnade på andra sidan Örlen.
 
 
Om man ska tro torpets namn så fanns det gott om älg här. Vi såg inte en enda, däremot såg vi många riktigt bra och annorlunda gömmor. Dessutom var naturen väldigt fin här.
 
 
Ryttmästareliden
Avblåst
Håll om mej
Lindarna
Skogens Jätte
Sjöutsikt
Rävbacken
Alla dessa gömmor är signerade Arnebr och allihop hade jag egentligen velat ge favvopoäng. Fast så många hade jag ju inte att ge, fick nöja mig med att ge de tre jag hade till förfogande.
Det är inte lätt det där med favvopoäng. Jag är väl lite kräsen med vilka gömmor jag vill logga, hoppar gärna över en massa ointressanta gömmor och då får jag ju inte heller så många favvopoäng att ge. Dilemma det där, men när jag får möjlighet att ägna några timmar åt geocaching så väljer ju jag kvalitet framför kvantitet.
 
Lindarna var nog dagens absolut intressantaste ställe.
 
 
 

Lindarna består av en grupp på 13 st grova stammar med ett utrymme inne bland stammarna.Det sägs att den förrförra ägarens häst sökte skugga här varma dagar. En ovanlig trädsamling bara den värd ett besök.

Mäktigt hur träden kunde växa så tätt och ändå bli så stora!

Riktigt häftigt att stå i mitten och spana uppåt!

Denna variant har jag inte sett innan. Riktigt bra på en högstubbe. Inte ens jag blev höjdrädd här.

Fika måste man ju såklart. Här hade denne underfundige CO fixat en fin fikaplats vid sjön.

 
Ett annat av våra syften denna dag var ju att logga titticcs kyrkchallenger.
Har man cachat mycket med CO så var denna utmaning inga större problem.
100 kyrkor/10 Kapell/ 10 Kyrkoruiner/ 10 Kyrkogårdar i sverige var utmaningen och eftersom jag hade inte mindre än 147 kyrkor, 14 kyrkogårdar, 11 kyrkoruiner samt 12 kapell så blev det logg här.
 
 
Alla kyrkor är ju värda en egen cache tycker jag. Måste väl erkänna att jag aldrig besökt så många kyrkor som jag gjort sen jag blev geocachare. Visst har geocaching mycket gott att tillföra livet, på alla de sätt.
 
 
 

Mellan hägg och syren

Hela våren är en enda ljuvlig tid! Massor av blommor överallt, inga nässlor eller mygg ännu, bara en och annan fästing. Varje vecka har naturen något nytt att visa och nu är tiden kommen till den enligt skomakaren allra vackraste. Jag håller med för jag gillar verkligen dessa majdagar skarpt!
 
 
Jag och Malin tog en kort improviserad tripp till Tibro mellan regnskurarna denna förmiddag. Tror jag knappt har sett en mer av blommor översållad hägg. Vackert!
 
 
Något annat som är vackert var detta körsbärsträd! Älskar ju verkligen blommande körsbärsträd och när dessutom blommorna är dubbla så blir det ju dubbelt vackert eller hur?
Detta träd hittade vi på en ödetomt inte långt från denna gömma: Å-cachen
 
 
Här fanns fikabord för den som var sugen och fikasugna är ju vi nästan jämt, fast denna gång valde vi att fika hos Titti, som tyvärr inte kunde åka med oss ut. 
Märklig känsla att befinna sig så nära centrum i Tibro men ändå få känslan av att vara mitt ute på landet med kossorna betandes vid strandkanten.
 
 
Förgätmigej är ännu en av de blommor som kan bilda stora mattor av blåaste blått. Fint!
 
 
Dagens roligaste hint var nog ändå: Låt oss säga sten.......
 
 
Jodå, visst hittade vi även rätt sten. Här hade det kunnat bli en av de gömmor som man suckar över, nu blev det istället ett skratt då vi såg stenhögen men hittade burken på mindre än en minut. Perfekta koordinater gjorde att suckarna uteblev och vi kunde nöjda och glada avsluta en bra förmiddag tillsammans.
 
 

Mystik i Tibros skogar......

 

 

 Challenge #078 100 non Trad in a row
 
Det där med att försöka uppfylla kraven till en challenge ger ju geocachingen en extra krydda. 
I höstas pratade jamandcat och jag om att det vore ju kul att försöka oss på denna challenge och nu när Tibro helt plötsligt förvandlats till ett slags pusselcentrum så var det helt plötsligt inte omöjligt längre.
Hela vintern har jag suttit och pusslat och filurat på en massa mystar och när antalet loggbara var över 100 så var det dags för en maratondag i Tibros skogar. 
Målet var att logga så många som möjligt denna dag och det lyckades vi med! Men ibland så blev visst kanske inte parkeringen helt optimal......
 
 
63 mystar blev resultatet efter 10 timmar ute i skogen. Mer hade vi inte orkat. Det där med att logga många gömmor på en dag är ju egentligen inget jag eftersträvar, men en sådan här dag, med en särskild mission så var det helt ok.
Titticc har ju 31 pusselmystar och de har sysselsatt mig många, många timmar denna vinter. De är smart placerade utefter en vettig slinga så att logga dem var riktigt smidigt!
 
Även en helt perfekt fikaplats passerade vi utefter vägen! Här intog vi "dagens lunch" i solskenet!
 
 
 
Detta var helt klart dagens finaste, varmaste och mysigaste plats! 
Här växte några riktigt fina krokusar som jag inte kunde låta bli att studera lite närmare. Annorlunda färg mot de jag har hemma i trädgården
 
 
 
 
Andra vårtecken som mötte oss längs vägen var fjärilar och två tranor. De finns med på bild men fågelfotograf lär jag inte kunna söka jobb som......
 
 
Granar är perfekta att gömma hängare i. Helt klart har vi undersökt en massa granar denna dag, både stora och små.
 
 
Även lb3 har en massa pusselmystar och även de låg bra till utefter vår rutt med ännu en fin plats.
 
 
Lite märkliga saker träffade vi även på. Vad är RÅSEN F exempelvis? Skylten pekar rakt in mot ingenting......
 
 
och just här fick jag lite känsla av dockor från ett stort land i öster.......
 
 
Men det som var mest mystiskt egentligen med vår dag var nog ändå våra gpser.
Jag hade laddat in en pq med endast lösta mystar i både min och Malins gps här hemma på vår dator, precis efter varandra.
När vi väl kom till Tibro visade det sig att hon hade alla mystar utom en medans i min fattades det nästan 10 stycken! Den som hon inte hade fanns som tur var i min, men när jag sände över den till hennes så fick hon rätt koordinater och min hamnade på ursprungskoordinaterna. Märkligt javisst!
Men ännu mer märkligt var när vi loggat en annan av mystarna så visade det sig att vi hade helt olika mystar i våra gpser. Medans hon loggade "x=9" så ville min gps att vi hade loggat "en gammal grund"........Samma koordinater och olika gömma? Hur i all världen kunde det bli på detta viset???????
Min gps hade fel och när vi kom till Malins "en gammal grund" så låg den ju mycket riktigt där hennes visade.
Nog blev det en mystisk dag i Tibros skogar minsann!
 
 
 
 

Blåa gubbar blir gula och två rundor mixas till en.

 
Jag hade lovat att ställa upp som blomvattnare under min väninnas semesterresa till varmare trakter.
Denna dag var det så dags för lite vattning igen och eftersom jag då befann mig nära trakter där vi lyckades få inte mindre än fyra blågubbar på raken för en tid sen så ville jag få revanch. Det passade även Malin med ytterligare en tur denna vecka så vi kastade oss över  Liten runda 2 igen. Nu när service var gjord och snömängden mindre så lyckades vi i rask takt hitta alla fyra gömmor som trilskades sist och nu är "liten runda" nästan klar. Spar finalen till en annan dag då den låg lite fel för vår del.
 
Vi fortsatte med en annan runda av CO. Korsberga rundan 2 (ridhus). Jag älskar ju rundor och helst av allt sådana där man kan gå. Dessa rundor är dock tänkta att ta med bil, men just idag kändes den tanken tilltalande för det var precis så kallt som det bara kan vara en februaridag.
 
Lite märkligt kändes det allt att leta här och höra hästar springa på andra sidan väggen. Hoppas de inte såg händer sticka upp på insidan bara.......
 
 
Det var ju som sagt kallt och vi började leta fikaplats. Korsberga rundan 3 (löparskogen,torsbo) lät som precis det vi letade efter, nämligen skog.
Snacka om att bli grundlurade.......
 
 
Inte ville vi fika här inte......
Vi svängde vidare mot Torsbo istället och hittade vår fikaplats vid en granodling istället
 
 
En stenmur, en glänta och ett mossigt träd och viktigast av allt. Lä från isande kall vind. Perfekt!
Att burken var lätthittad gjorde ju absolut inget för vem vill leta sönder en sådan här mur?
 
 
Vi passerade en fin bäck och kunde inte låta bli att beundra iskristallerna. Jag längtar till våren men vintern har sina fördelar också!
 

Att slutföra en multi och lite abstinens

 
 
Ibland blir det inte riktigt som man tänkt. Så var det tex med den där multin vi slutförde denna dag.
Helt klart den multi som tagit längst tid att logga.
Nu efter inte mindre än niotusenfemhundrasjuttiosex timmar sä är äntligen loggboken signerad!!!!
Kanske det gått något snabbare om vi inte unnat oss en fika innan vi letade reda på finalen.......
Fast det som gjorde att det tog alla de där andra timmarna var de stora monstren som härjar i skogarna och gör att det ser ut så här rätt som det är.
 
 
Jo slutgömman var helt enkelt avverkad.
Att kunna logga finalen mer än ett år efter att vi påbörjade den kändes faktiskt riktigt, riktigt skönt!
 
 
Annars var fokus idag att råda bot på lite abstinens. Det är ju det här med skogen.
Det finns nog ingen plats som jag verkliugen känner sådan ro som i just skogen. Granars sus och mossiga gamla stenar.  Om det tycker jag!
 
 
Men det har ju varit lite vanskligt att gå just skogspromenader det senaste. Det är ju det här med jakt av skogens konung som jag inte vill hamna mitt i.
 
 
Efter att ha blivit försäkrade om att här, så nära väg 49, jagas nog ingen älg en tisdag i andra älgjakstveckan så gav vi oss iväg.
Inga jägare såg vi heller men väl underbar, välväxt skog, när vi väl kommit ifrån den del som skogsmaskinerna förandrat till det tråkigare hållet.
 
 
Mossiga gamla stenmurar är alltid vackert och ett minne av förfädrens mödor här i trakterna.
På det stora hela en trevlig tur i tibrotrakten.
 
 
 

kvinnlig list, när benen är för korta.

Vi skulle åka och hälsa på Titticc som så hastigt blev av med sin blindtarm förra veckan.
Gott att se att hon är på bättringsvägen, även om det är en bit kvar innan hon är återställd igen.
Hämtade upp Malin i Skövde och så styrde vi på moddiga vägar färden mot Tibro.
Massor av snö gav oss ju Sven i slutet på förra veckan och visst var det vackert med det vita.
Men nu var det alltså dags för det att smälta bort igen......
Alltid lika förunderligt dessa hastiga vädersvängningar.......
Vi ville ju bara ta några cacher oxå när vi var ute.
Pulsade fram i blötsnön längs ett gammalt järnvägsspår.
300 meter kan då kännas rätt långa, speciellt som det var rätt mycket blöt snö att ta sig fram genom. 
Enligt SMHI skulle Skövde ha ca 30 cm snö och det var inte så värst mycket mindre i Tibro.
Fram kom vi och det var då vi insåg att vi skulle få klättra.........
Jaha. Varje steg var ungefär i midjehöjd.........
Inte en chans att klara det. Helt enkelt fysiskt omöjligt. Så det blev att ta till kvinnlig list.
Men först måste vi ju bara hänga av oss handväskorna..........
 
 
Lustigt nog var en gren avklippt i en tall intill, alldeles perfekt ställe för detta.
Med förenade krafter lyckades vi logga burken och återplacera på samma ställe!
 
 
Kvinnlig list är bra att ta till när benen inte är tillräckligt långa.

Tidigare inlägg
RSS 2.0