Omvägar på Varvsberget. "Mitt berg"!
Vi bor ju halvvägs upp på ett av traktens platåberg.
Det har sina fördelar, men också sina nackdelar. Vart man än ska gå hemifrån så är det antingen uppför eller nerför.
Går man ca 100 höjdmeter upp så kommer man upp på Varvsberget, det berg som jag känner lite som "mitt berg". Vår del av berget kallas även för Kungslenaberget.
Häruppe har jag ju varit precis hur många gånger som helst genom de år jag bott i byn.
På platån är det, med få undantag, barrskog planterad. Och med skogen följer kalhyggen.
Ett av undantagen är en plats som jag numera sällan tar mig till, men som i mitt tycke andas ro.
Redan på 1600talet finns det nämnt ett boställe uppe på Kungslenaberget som kallades för Torsbo. Det är alltså en plats som har varit bebodd i många år. Vissa rester av husen finns fortfarande kvar. Här nedanför det som en gång varit ladugård.
Ängarna, med de gamla stenmurarna runt, vittnar om forna generationers odlarmöda.
Stugan var sammanbyggd med vedboden och dasset, hade en förstuga med stengolv, ett rum med jordgolv som inte användes och ett rum och kök där den sist boende familjen med två barn bodde fram till år 1948.
När jag upptäckte denna plats år 1996 så stod husgaveln fortfarande upp och påskliljor blommade utanför huset. Naturen tar sakta igen vad människan en gång erövrat.
Barnen gick i skola i Tiarp och tog sig ner för backarna till Frisagården, och därifrån vidare till Tiarp. En nog så besvärlig skolväg. På Torsbo fanns en liten bäck som barnen badade i sommartid.
Det är en liten oas med alla sina ängsblommor, mitt i en för övrigt rätt inte speciellt vacker miljö med granplanteringar och hyggen om vart annat. Dessutom rätt vattensjuka.
Lilla Torsbo fanns också uppe på berget men den platsen har nu granskogen erövrat helt och är omöjlig att finna.
Det är inte helt lätt att gå dit, trots att det från bilvägen bara är ca 300 meter till gömman. Det är ett minst sagt vattensjukt hygge emellan. Och efter denna vår så var det ännu mer vattensjukt.
Men vi kom dit torrskodda, lite hopp mellan tuvor blev det och vi gick betydligt längre än 300 meter. Och vi kom även därifrån utan gyttjedopp om fötterna.
Något som imponerade på mig var den oerhörda mängd smörblommor som nu blommade som allra vackrast längs vägen.
Vi har skojat lite genom åren om denna gömma: Ovan Franciskus .
En utsiktsplats som det kan vara mycket svårt att ta sig till om man går närmsta vägen.
För flera år sedan så var Titti här för att försöka logga den och gick just då fel väg, precis som jag gjorde första gången. Lodrätt bergvägg forceras inte så lätt.
Men jag vet ju att dessa finns en bit bort
Efter det så har det aldrig blivit av att Titti kommit till just denna gömma, trots att den varit omtalad många gånger.
Igår, så blev det så äntligen dags!
Titti loggar Ovan Franciskus
och efteråt så passade fika toppen på toppen av Varvsberget!
Ovan Franciskus kan man ju undra lite över. Men under ovan fransiscusgömman finns numera Fransiscuskapellet .
En gammal jordkällare som tillhört ett av de gamla torpen som legat här som gjordes iordning till ett kapell år 1972.
En riktig oas där det brukar vara sommargudstjänster varje år.
Jo, jag gillar "mitt berg", trots att jag tycker det är lite för många kalhyggen och granplanteringar.
Barnrundan Helliden
Ja nog var det en barnrunda alltid.
När jag mötte upp på parkeringen vid Sisustugn fanns här massor av barn. Det viade sig vara alla fritids i hela Tidaholm kommun som hade lovaktivitet på Hellidsberget just denna dag.
Som tur var så går ju inte rundan precis där alla barn befann sig.
Alla tog med sig barn, alt barnbarn utom jag. Mina satt hemma framför fyrkantiga skärmar. Var några år sedan sådan här aktivitet verkligen uppskattades av dem men barnen som var med denna dag tyckte rundan var kul.
Så även Titti som ju faktiskt är Lili43s barn ;-)
Men lite märkligt är det allt att logga denna runda. Jag la ju ut den i projektets Historien i din hands namn så alltså får jag ju logga som mig själv, alltså bojip. Fast det känns lite knasigt att ge sig själv favvopoäng så det hoppar jag över.
Efter en trevlig promenad var det dags för fika.
Bergshyddan sades erbjuda tak och det var allt tur för inte lång tid efter att vi börjat fika öppnade sig himlen.
Men bord fanns inte. Däremot fanns rådiga geocachare som raskt byggde sig ett fikabord med hjälp av det som fanns och vi fick en härlig stund tillsammans medans regnet smattrade utanför.
Drive in med förhinder. Arga snickaren hade nog haft rätt utrustning iallafall
Dag 10 efter att influensan slagit till med full kraft och däckat nästan hela familjen. Inte bra men oj så jag längtade ut i vårsolen! Malin ville också gärna ut på en kortare tur så vi valde ut några där vi visste att CO planerat en bilrunda. Inga långa promenader alltså för ork och kondis är minst sagt dålig efter 10 dagar i soffan framför tvn. FFMIM22 blev vår start.
Men vi hade inte räknat med Egon.......
Fin liten skogsväg men smal och inga vändplatser förutom den vid cachen längst in. Halvvägs in på vägen mötte vi detta virrvarr. Ja arga snickarens såg kanske hade varit till viss hjälp här.....
Hm, backa, trixa med vändning på smal väg (tur Malin hade lillebilen!) och sen blev det hinderbana!
Och promenad! Två älgar fick vi också förmånen att se! Och cachen hittades dessutom även om jag nog tyckte hinten mittemellan nog var mer fiskbesläktad egentligen men även en stubbe har ju något slags mittemellan......
Vi fortsatte med ytterligare några i denna serie och det var flera fina platser.
En hade attributet fikaplats och där fanns bord men oj så kallt det blåste från Tidan. Vi valde att vänta och det gjorde vi rätt i!
Här hittade vi vår fina fikaplats!
FFMIM26 Vi blev sugna att paddla på det spegelblanka vattnet och visst fanns det båt här med, även om den kanske inte var så ofta använd.
Rofyllt och vackert! Fikat smakade underbart och även om jag blev trött av denna betydligt längre promenad än vi planerat så var det värt det! Att sitta på en sten tillsammans med en god vän och bara vara, finns det något underbarare?
En hydralisk vädur, ett naturreservat, några kyrkor och en sten vi aldrig kom till
Kanske har min nyfikenhet gjort att en arkiverad gömma adopteras och återuppstår. Hoppas det för detta var en intressant plats! hydraulisk vädur / Hydraulic ram
En gömma som arkiverades flera år innan jag blev geocachare men som hittades för ett år sedan så sannolikheten att den skulle finnas på plats var ju rätt stor ändå. Om inte så var det ändå en plats värd att besöka.
Jodå, vi hittade den och CO som la ut den 2003 och bara loggat ca 30 gömmor sen 02 svarade raskt när vi funderade över hur i all världen en person från Kalmar kan känna till denna plats, när vi som bor i kommunen sen många år inte hade en aning. Han hade en släkting som bodde bara nån km bort och det förklarar ju saken.
Får väl erkänna att geocaching trots allt är rätt allmänbildande. Det där med en hydralisk vädur hade jag ju definitivt inte en susning om att det ens fanns.....
För er som liksom jag inte viste vad det är så följer här en liten förklaring:
hydraulisk vädur är en slags vattenpump som uppfanns i slutet av 1700-talet av fransmannen Montgolfier. Väduren pumpar vatten automatiskt utan hjälp av någon annan kraftkälla än rörelseenergin i strömmande vatten. En vädur placeras därför oftast i anslutning till vattendrag med strömmande vatten. Endast en mindre del av det inströmmande vattnet pumpas ut, medan resten rinner ut genom pumpens avlopp.
Uttrycket hydraulisk vädur hämtades troligtvis från det faktum att fårbaggen kan stånga mot ett fast föremål med oerhörd kraft utan att ta skada.
Här vid "Tjummekällera" lät ägaren till Jungfrugården år 1923 göra en fördämning och montera upp en hydraulisk vädur som (enligt den gamla skylten på platsen) än idag försörjer gården med vatten. Väduren är bytts endast en gång sen dess. Tänk vilket hållbart pumpsystem egentligen! Tyvärr är vattnet numera otjänligt att dricka pga föroreningar. Pumpen var märkligt tyst så den kanske hade fått pension nu efter lång och trogen tjänst. ......
Vi fortsatte mot Nolgårdern Näs Naturreservat #2
Naturreservatet är en del av ett ca 6 km långt ås-stråk på gränsen mellan socknarna Näs och Vartofta-Åsaka . Området utgörs av minst sju mer eller mindre sammanhängande slingrande åspartier . Åsarna är uppbyggda av ortocerkalk, skiffer och sandsten .Dessa värmefångande sydsluttningar är av stor betydelse för stäppängsflorans trivsel . Ett exempel är fjädergräset Stipa Pennata . Artens egentliga hemvist är i sydeuropas stäppområden och dess förekomster på Falbygden är de enda i Norden .
Åsen ringlar sig som en stor korv mellan vindkraftverken. Häftigt. Denna dag var Malin en välbehövlig färgklick i det gråvitbruna. Men jag har varit här en solig vårdag och då är det minsann allt annat än grått här.
Vi besökte ju några kyrkor också.
Vartofta-Åsaka Kyrka var en av dem. De äldsta delarna av Vartofta-Åsaka dateras från 1100- och 1200-talen. Fram till slutet av 1600-talet fanns här också ett torn som rasade ner till jämnhöjd med kyrkomurarna. För kyrkklockorna byggdes då en stapel i trä utanför västgaveln, där en dörröppning höggs ut som en huvudingång till kyrkan. Blixten slog emellertid ner i stapeln och den nuvarande ersatte den gamla i början av 1800-talet.
Visst är det annorlunda med den terasserade kyrkogården, den raketliknande tornet och den platta, lite herrgårdsliknande kyrkan, men fint är det ändå!
Så var det då stenen vi aldrig kom till.
Jo vi kom till en hel massa stenar såklart men inte till Högasten dit vi var på väg. Ett rejät sönderkört sumphål längs stigen satte stopp för detta stenbesök. Men här i skogen var det lä. Det blåste nämligen isvindar denna dag så fikaplatsen var given. Denna gång blev det fika på ett forminne.
Här i den gamla källargrunden smakade kaffet underbart!!!!
En bra avslutning på en fin förmiddag tillsammans!
Vinterpromenad
Helt plötsligt har det blivit vinter!
Faktiskt alldeles underbart med denna friska härliga luft. Till och med solen har visat sig ett par dagar. Härligt!
Nu är det ju så att det finns vissa nackdelar med att bo halvvägs uppför ett berg. Den nackdelen visar sig tydligast mellan lucia och trettonhelgen.
Det är nämligen så att solen inte orkar över berget dessa veckor och vi kan bara på avstånd se hur fint solen skiner en bit bort.
Valet om man vill ha sol är då antingen att ta en promenad modell lång alternativt förflytta sig ur skuggan meddels bil.
Denna juldag valde vi att ta bilen.
Fast det där med solen hade vi lite otur med. Höll ju på med att tapetsera sonens rum och ville gärna bli klara med det sist innan vi gav oss iväg. Vad hinner hända då om dagarna är korta?
Det är faktiskt rätt fint i skogen även om solen är på väg ner.
En skogsväg som det är fordonstrafik förbjuden på om man inte har särskilt tillstånd. Tror inte CO reflekterade nämnvärt över det när gömmorna placerades och många har kört denna väg, det märktes på spåren i snön, men vi valde ändå att gå.
På så sätt fick vi även syn på skogens konung som betraktade oss mellan träden där vi gick. Fantastiskt stora djur egentligen. Lustigt nog så har jag sett väldigt många älgar denna höst, mer än tio faktiskt, så ont om dem är det inte.
Framme vid detta ställe vände vi. Vackert och rofyllt ställe men tyvärr nog övergivet. Fönstren var inte helt hela.....
Här kunde man t.o.m se himlen genom taket!
Detta var ett märkligt ställe på vägen. Mötesplats eller vad är det?????
En gömma blev hittad av de två vi sökte efter och vi fick en uppfriskande promenad på köpet efter tapetseringen.
Hem till Stenbacken?
I söndags fick jag med mig maken på en promenad. Tyvärr var det inte lika soligt och fint som det var dagen innan men det regnade iallafall inte. Denna söndag hände dock något rätt märkligt......
Tack vare cachingen så kommer man ju till ställen man aldrig besökt förut och denna dag var målet skogen Bakom fängelset.
Jodå, det finns en del kanske inte så snälla där bakom denna mur. Har inte gått i området här förut men oj vad stigar det fanns här. Vacker skog var det också.
Stigen måste vara rätt gammal för detta är inte en bro gjord de senaste åren precis.
Jag är ju svag för mossa och mossig skog var det verkligen.
Otroligt vackert om man tittar nära vilket man sällan gör annars.
Vi följde den fina stigen fram till Stenbacken och det var där det märkliga hände.
Här har en gång stått ett torpställe men numera är det inte mer än en glänta med stenmurar runt i skogen.
Precis när vi plockar fram burken så får jag ett meddelande från min gpstrackingapp att maken precis har kommit hem.
Märkligt han står ju bredvid mig......
Går sen bort och tar kort på mossan på trädet några meter bort och då får maken ett meddelande på sin mobil om att jag just har kommit hem.
Undrar hur man ska tolka det? Ska vi flytta hit? Nja, jag har nog ingen lust till det, känns som det skulle bli kallt i vinter här......Eller har vi bott här i ett tidigare liv kanske om man nu har levat förut? Nog vet jag att mobilens gps kan leva sitt eget liv ibland men båda två samtidigt och med en mils felmarginal?
Mycket konstigt kändes det iallafall när vi båda verkade vara hemma fast vi inte var det.
Men en fin promenad fick vi, fast vi valde att åka hem till Kungslena istället.
Ödegårdsbrottets dynamitkällare
Det är tyvärr inte speciellt ofta det kommer en ny cache inom en mils omkrets hemifrån. Men denna soliga fredagsmorgon, som dessutom var helt tom i planeringen (förutom en diabeteskoll på em), fanns det plötsligt en ny i underbart vackra Bokskogen/Rosendalen bara 5 km hemifrån!!
Jag hade tänkte tillbringa förmiddagen med en promenad så varför inte en promenad i Rosendalen?
Mötte Vitsippa på parkeringen och han var redan färdig med steg ett så vi tog sällskap.
Ena gpsen la av direkt. Kan ju bli så om man glömmer stänga av den över natten men det gick ju alldeles utmärkt med bara en gps också!
En riktigt trevlig multi som faktiskt tog mig till ställen i Rosendalen jag aldrig sett innan.
Så vackert med alla blommande äppleträd.
Någon hade t.o.m hängt upp en hängmatta i fårhagen.
Tänk att ligga där och räkna får, under blommande äppleträd på en plats kallad Rosendalen!
Jo, både jag och vitsippa gillade multin jättemycket, så mycket att han gick den inte mindre än tre gånger och jag gick den två.
Fast det berodde på en borttappad bilnyckel, som faktiskt även hittades, helt osannolikt.
Vilken tur att det var så underbart plats att vandra på, så extrarundan för mig var bara en bonus!
En multi som bara kan rekommenderas!
Dessa hastighetsbegränsningar.........
Nu för tiden är det visst inte bara människor som har hastighetsbegränsningar.......För detta måste väl vara en skylt för älgar och rådjur, eller?
Mycket kul träffar man på när man cachar det är helt klart!
FTFloggen på denna är oxå något mycket speciellt:
{*FTF*} @ 23:36
Ojojoj, vilken biljakt ända från Klerebo till Tidaholm.
Satt i TV-soffan och tittade på en amerikansk dokumentär. Då när jag var nära att slumra till, när jag funderade på om jag inte hellre skulle stänga av och gå o lägga mig, då kommer "plinget".
Jag rusar in på kontoret där mina kläder ligger i en hög på golvet, drar på mig byxor, tröja och slänger ner ficklampan i min ryggssäck och sedan bär det snabbt av upp till hallen för vidare jakt efter skodon och jacka. Känner igenom fickorna att penna finns med och sedan knappar jag fram destinationen i min GPS, jag hade alldeles för bråttom för att kolla exakt vart jag skulle utan noterade bara Riksväg 26 och norrut.
När jag snäpper fast telefonen i bilhållaren spricker plasten på hållaren, det slutar med att jag får sitta med telefonen i handen, det blev tillslut ohållbart eftersom det var riktigt busväder och jag var tvungen att ha full fokus på vägen och inte näsan i telefonen, därför stannade jag snabbt till i en P-ficka vid vägkanten och memorerade resten av vägen...
-Ahaa! Upp mot Tidaholm. Blev min nästa tanke.
Skulle just svänga ut på Rv26 vid Klerebo när en bil kommer från vänster, han kör som en blådåre så jag släpper förbi honom, det visar sig vara en minibuss och min första tanke är -Oj "Albmi"!
Med en annan FTF-jägare framför mig gällde det att jaga, jaga o jaga. Jag ville inte släppa honom ur sikte, men problemet var att han körde som en biltjuv, höll ca 135 Km/h, sket i fartkamerorna och körde om allt som uppehöll sig på vägen. Jag som har dåliga däck fick anpassa farten efter det ruskiga busvädret, insåg snabbt att jag inte skulle köra om honom, nej målet fick bli att inte släppa honom ur sikte, även om jag saktade ner vid alla fartkameror lyckades jag hålla rygg på Albmi.
Med hjärtat i halsgropen och adrenalin som fick mig att bli skakig jagade jag nu de röda lyktorna på bilen framför. -Jag får inte tappa dem! Tänkte jag.
Mina farhågor att bilen framför var en FTF-jägare besannades när "lyktorna" svängde vänster från 26an mot Tidaholm. Dock körde bilen så pass "farligt" att jag nu började ana att det inte var Albmi jag jagade, det måste vara en annan FTF-jägare, men vem?!?
Spänningen släppte en aning när jag svängde vänster vid Suntak och bilen jag jagade körde rakt fram.
-Yes! Tänkte jag, -nu tar jag in två minuter på honom.
Väl framme angriper jag cachen från söder, vägen är dock inte farbar och dessutom stoppas jag av en vägbom, blir till att jogga ca 150 meter genom spenaten. Tar fram min väska för att plocka upp ficklampan när jag inser att jag i all hast tagit grabbens skolväska, min lampa ligger kvar hemma i hallen! Som tur var hade jag av ren reflex dragit på mig pannlampan, faktum är att pannlampan åkte på när jag hörde "plinget", långt innan jag dragit på mig byxor o tröja, ja det var lite knöligt att ta på sig tröja med pannlampa på skallen men kalla det FTF-sjuka, man lär sig tekniken efter ett tag.
Ca 70 meter kvar då får jag syn på ett älgtorn och tänker, där är det! så jag genar genom den höga vegetationen, ett hav av midjehöga brännässlor och andra växter forseras, dessa nässlor utgör inget hot eftersom de är vissna, dock eftersom det regnat 24h i streck så blir jag dyngsur från midjan och ner.
Väl framme vid älgtornet inser jag att det är ca 25-30 meter kvar?!? Enligt GPSen skall det också gå en väg alldeles nära, men i mörkret ser jag ingen väg, inte förens jag kommer så nära att jag ser gömstället inser jag att det nog gått en väg här. ;-)
Burken hittas snabbt och som belöning var loggboken helt tom. Jag dröjer kvar på platsen några minuter för att vänta in den andra FTF-jägaren, men det kom ingen...
Måste varit någon "Tidaholmsraggare" jag jagat i natten... :-D
undrar just vad han tänkte, kanske körde så fort för att han blivit skraj av att vara jagad. ;-)
Ptja, det får jag nog aldrig veta.
För övrigt väldigt kul "objekt" du hittat! o tack för cachen o FTFen. :-)
Ojojoj, vilken biljakt ända från Klerebo till Tidaholm.
Satt i TV-soffan och tittade på en amerikansk dokumentär. Då när jag var nära att slumra till, när jag funderade på om jag inte hellre skulle stänga av och gå o lägga mig, då kommer "plinget".
Jag rusar in på kontoret där mina kläder ligger i en hög på golvet, drar på mig byxor, tröja och slänger ner ficklampan i min ryggssäck och sedan bär det snabbt av upp till hallen för vidare jakt efter skodon och jacka. Känner igenom fickorna att penna finns med och sedan knappar jag fram destinationen i min GPS, jag hade alldeles för bråttom för att kolla exakt vart jag skulle utan noterade bara Riksväg 26 och norrut.
När jag snäpper fast telefonen i bilhållaren spricker plasten på hållaren, det slutar med att jag får sitta med telefonen i handen, det blev tillslut ohållbart eftersom det var riktigt busväder och jag var tvungen att ha full fokus på vägen och inte näsan i telefonen, därför stannade jag snabbt till i en P-ficka vid vägkanten och memorerade resten av vägen...
-Ahaa! Upp mot Tidaholm. Blev min nästa tanke.
Skulle just svänga ut på Rv26 vid Klerebo när en bil kommer från vänster, han kör som en blådåre så jag släpper förbi honom, det visar sig vara en minibuss och min första tanke är -Oj "Albmi"!
Med en annan FTF-jägare framför mig gällde det att jaga, jaga o jaga. Jag ville inte släppa honom ur sikte, men problemet var att han körde som en biltjuv, höll ca 135 Km/h, sket i fartkamerorna och körde om allt som uppehöll sig på vägen. Jag som har dåliga däck fick anpassa farten efter det ruskiga busvädret, insåg snabbt att jag inte skulle köra om honom, nej målet fick bli att inte släppa honom ur sikte, även om jag saktade ner vid alla fartkameror lyckades jag hålla rygg på Albmi.
Med hjärtat i halsgropen och adrenalin som fick mig att bli skakig jagade jag nu de röda lyktorna på bilen framför. -Jag får inte tappa dem! Tänkte jag.
Mina farhågor att bilen framför var en FTF-jägare besannades när "lyktorna" svängde vänster från 26an mot Tidaholm. Dock körde bilen så pass "farligt" att jag nu började ana att det inte var Albmi jag jagade, det måste vara en annan FTF-jägare, men vem?!?
Spänningen släppte en aning när jag svängde vänster vid Suntak och bilen jag jagade körde rakt fram.
-Yes! Tänkte jag, -nu tar jag in två minuter på honom.
Väl framme angriper jag cachen från söder, vägen är dock inte farbar och dessutom stoppas jag av en vägbom, blir till att jogga ca 150 meter genom spenaten. Tar fram min väska för att plocka upp ficklampan när jag inser att jag i all hast tagit grabbens skolväska, min lampa ligger kvar hemma i hallen! Som tur var hade jag av ren reflex dragit på mig pannlampan, faktum är att pannlampan åkte på när jag hörde "plinget", långt innan jag dragit på mig byxor o tröja, ja det var lite knöligt att ta på sig tröja med pannlampa på skallen men kalla det FTF-sjuka, man lär sig tekniken efter ett tag.
Ca 70 meter kvar då får jag syn på ett älgtorn och tänker, där är det! så jag genar genom den höga vegetationen, ett hav av midjehöga brännässlor och andra växter forseras, dessa nässlor utgör inget hot eftersom de är vissna, dock eftersom det regnat 24h i streck så blir jag dyngsur från midjan och ner.
Väl framme vid älgtornet inser jag att det är ca 25-30 meter kvar?!? Enligt GPSen skall det också gå en väg alldeles nära, men i mörkret ser jag ingen väg, inte förens jag kommer så nära att jag ser gömstället inser jag att det nog gått en väg här. ;-)
Burken hittas snabbt och som belöning var loggboken helt tom. Jag dröjer kvar på platsen några minuter för att vänta in den andra FTF-jägaren, men det kom ingen...
Måste varit någon "Tidaholmsraggare" jag jagat i natten... :-D
undrar just vad han tänkte, kanske körde så fort för att han blivit skraj av att vara jagad. ;-)
Ptja, det får jag nog aldrig veta.
För övrigt väldigt kul "objekt" du hittat! o tack för cachen o FTFen. :-)
Helt enkelt underbart!!!!!
pilgrimsrunda
Jag gillar att gå små rundor ute i vår natur. Finns det dessutom något att se utefter vandringen blir det ju inte sämre.
Det är väldigt populärt med pilgrimsleder häromkring. Från kungslena kan man vandra åt flera håll. Förra året invigdes leden mot Hjo och nu finns en riktigt fin hemsida om just denna leden. http://www.pilgrimslederskaraborg.se/?page=lederna&subpage=2 Detta plus att det kom ut en ny cache längs leden fick mig att bli nyfiken. När jag loggade Djuråsa källa passade jag på att gå en sväng längs leden och jag gillade vad jag såg. Här fanns ju alla förutsättningar att hitta på något!
Eftersom snön kom tillbaks igen efter några dagar med barvinter tänkte jag att visst är det bra med cacher som är placerade så man kan hitta dem vintertid utan att ta med spade. Vi är ju faktiskt några stycken som trotsar snö och cachar ändå.
Ett torp
ett gigantiskt träd
ett slott
och slottets "lekstuga"
en våtmark med en ö
och lite brukshistoria.
Sen finns det en "plats med tradition" och en massa vilda djur i trakterna oxå. Plus källan givetvis.
Inte illa på 4 km vandring.
Tidaholm
Här finns inte många gömmor. I kommunens landsbygd finns destå fler men de är jag och Lena mestadels skyldiga till....Det har funnits betydligt fler inne i staden men de flesta är nu arkiverade. Vid hellidens dammar fanns förut slutet på en ganska krävande och tidsödande multi så det var nog inte alltför många som hittade hit. Nu var platsen ledig och en ny gömma dök upp för ett tag sedan Befolkningsökningen.
I texten fick man lära sig en hel del smått och gott om varför vi blivit fler och fler i sverige. Tydligen ska det vara ett slags projekt på helliden om att lära ut geocaching framöver. Ska bli spännande att se vad som blir av detta.
Alltid kul med nya gömmor i hemtrakterna.
Dagens minitur hade två syften. Dels placera ut några gömmor, vilket visade sig innebära lite mer planering för min del......dels att logga denna enda gömma.
Så vackert här vid dammarna även med regnet hängandes i luften.
Några timmars uppehåll i regnet var allt vi fick men det var tillräckligt denna gång.
Valborgsmässoafton, som gjord för en utflykt!
Denna dag stod det 15-22 på mitt schema. Sällan har jag känt en sådan glädje över att ha fått kompledigt som just idag.
Valborg förknippar jag starkt med utflykt och så blåbärspaj av någon anledning.
När vädret äntligen bestämmer sig för att visa sig från sin allra bästa sida så packar vi picknickorgen och ger oss av mot Stadsbacken
Så många gånger jag åkt förbi här och tänkt att det vore kul att få gå upp här nån gång.....
Idag var dagen här.
Stadsbacken är den dominerande moränkulle , ca 40 m hög , belägen 1,6 km NNV on Valstads kyrka .
Det var en minst sagt brant backe att ta sig de där metrarna upp till toppen men det var det värt! Vilken utsikt!!!! 
Dessutom fanns ju en cache häruppe som uppskattades av hela familjen.
Platsen har även en historia som är värd att uppmärksamma:
Den heliga staden är ett ofta använt namn på Jerusalem.
Lika bekant är det formodligen inte att det i västergötland funnits en plats med samma namn . Man tror att den heliga stad - som i olika handlingar från 1524-1610 benäms Heligestad skulle ha legat i Valstad socken , i närheten av den stora moränkulle som kallas Stadsbacken .
Det lär ha förekommit marknader här ända fram till 1610 , då Carl XI strängeligen förbjöd all sådan versamhet vid Heligstad . Även Erik XIV hade varit motståndare till marknaderna vid heligstad . Detta kan ha sin grund i att han - sedan Rantzaus trupper bränt Falköping - tänkte anlägga en ny stad vid Odenskulle och ville ha marknaderna dit.
Tydligen gillade de att ha sina marknader på just kullar på den tiden.......
Anknytning till den helig staden finns också i namnet Stadsgärdet som benämning på terrängen NV och SV om själva Stadsbacken .
På Stadsbackens högsta topp löpte fyra sockengränser , Valstad , Hångsdala , Skörstorp och Dimbo . Denna "fyrsockensknut" hade benämningen "Rätteplats" . backen kallades därför " Galgbacken" .
Ett tredje namn var "Tingshögen" med anslutande terräng tingsbergsgärdet .
Efter loggning var det då dags för blåbärspajen. På toppen smakade det riktigt, riktigt bra denna fina valborgsmässoafton.
På somrarna går här ungtjurar med då markägaren vet om varför folk går in i hagen nu så släpper han säkert bara sina snällaste kossor här framöver!
En underbar plats!
Ånarundan Tidaholm
Jag har alltid gillat Ånarundan!
På våren när vitsipporna blommar är här ljuvligt!
Åna-Rundan följer Tidan genom ett vackert kultur- och lövskogslandskap. Besök gärna leden under olika årstider och upplev naturens skiftningar. Leden är 3,6 km lång, markeras med trästolpar och det flacka landskapet är lättvandrat. Obs att vissa delar kan vara något våta om vattennivån i Tidan är hög. Längs leden finns ett par grillplatser och ett flertal parkbänkar.
Tidigare fanns här ett antal cacher längs leden men då de försvann under årets kyligaste månader började planer smidas.
Vore kul med ett gemensamt projekt!
Sagt och gjort.
Denna ljuvliga vårdag tog vi oss en promenad längs Tidan. Solen sken och fåglarna kvittrade.
Längs leden finns små skyltar som berättar om det som är värt att se!
Miljön vid det gamla spinneriet är mysig!
Lenas döttrar var med och vi fick en trevlig liten utflykt med fika och "månkakor".
Nostalgiskt att höra småtjejernas prat om det vi träffade på. Isak är bara några år äldre men det känns ändå länge sedan. Tiden går......
Vi bestämde oss för att göra tre gömmor var!
Detta är den första av mína:
Tegelslagarholmen Ånarundan # 1 Här anordnades festligheter i början på nittonhundratalet. Bl. a hölls här en sommarmarknad år 1911 med ridande härolder som förkunnade festens början. Stor dansbana, tombola mm. Idag är det en mysig liten ö ut i Tidan som lekande gossar på femtiotalet är skyldiga till. Då grävde de nämligen kanalen som avgränsar ön från ”fastlandet”.
Del lilla kanalen som skiljer ön från "fastlandet" Som tur var fanns en bättre bro också!
Där var det jättekul att kasta pinnar i vattnet!
Bävrarna är flitiga djur, tänk vad som döljs i Tidans vatten!
En fin förmiddag blev det! 5 burkar och en bonus blev resultatet. Hoppas fler kommer att tycka om denna rundan lika mycket som jag gör!
En glänta mitt i skogen
hittar man oftast bara om man går vilse......
eller är geocachare
Denna glänta visade sig innehålla den välbevarade ruinen efter Bryntahemmet,
ett gammalt torpställe inte långt från Tidaholm.
Sådana här platser gillar jag mycket!
Den gamla Hängbron som familjen inte lyckades rädda också strax utanför Tidaholm
Här har det en gång varit en skola...... i skogen utanför Tibro,Tibro Okända Platser #5 Eneskogens skola
eller en trerumsgrotta, Grottan,i skogen utanför Töreboda
Eller en fyr,Nolhagen Övre, utanför Mariestad
I gläntor mitt i skogen kan t.o.m myrorna vara större än vanligt! Luckebo ovanför Askersund
Jag är glad att få möjligheten att komma till sådana gläntor utan att behöva gå vilse
eller är geocachare
Denna glänta visade sig innehålla den välbevarade ruinen efter Bryntahemmet,
ett gammalt torpställe inte långt från Tidaholm.
Sådana här platser gillar jag mycket!
Den gamla Hängbron som familjen inte lyckades rädda också strax utanför Tidaholm
Här har det en gång varit en skola...... i skogen utanför Tibro,Tibro Okända Platser #5 Eneskogens skola
eller en trerumsgrotta, Grottan,i skogen utanför Töreboda
Eller en fyr,Nolhagen Övre, utanför Mariestad
I gläntor mitt i skogen kan t.o.m myrorna vara större än vanligt! Luckebo ovanför Askersund
Jag är glad att få möjligheten att komma till sådana gläntor utan att behöva gå vilse
