Gårdarna runt sjön

 
 
 
 
 
 
 
Häromdan tog vi en tripp neråt Åsunden. Jag hade läst på FB att det skulle finnas ett gäng trevliga nya cacher i trakten av Länghem och det lockade. Titti var inte sen med att hänga på.
Ännu en varm dag skulle det visa sig bli och det är tur att bilen har AC så att vi kunde svalka oss ibland.
 
Sådana här cacher gillar jag!!!!!
 
 
Snygga och med en klurighet som man ska lösa för att komma åt loggboken, men inte alltför svåra.
 
 
Dagens fikaplats blev en annan cache av samma CO Strandnära
 
 
 
Så till den första av gårdarna Promenad på Hofsnäs, en werigo som fint visade upp de fina miljöerna på gården.
 
 
 
 
Vidare till nästa werigo, vid nästa gård, sannolikt den mest kända av gårdarna runt sjön, nämligen Torpa stenhus.
 
 
 Myten om Gustav Vasa och hans 3,e hustru var en humoristisk cache och man kan nog fundera på om Gustav verkligen var att lyckönska eller ej med den hustrun.......
Miljön på Torpa är verkligen vacker och vi fick en alldeles lagom lång rundtur i jakt på den nya sanningen om giftermålet.
 
 
 
Trakten runt Åsunden visade sig från sin allra bästa sida denna onsdag och nöjda åkte vi hemåt med bara gula gubbar på kartan. 
Men ack så fel vi hade, under dagen hade det släppts ytterligare ett gäng cacher precis där vi befann oss, men det var vi lyckligt ovetande om.
 
 

Återbesök i Ulricehamn

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Ulricehamn är en trevlig ort och med den senaste tidens ökande antal ologgade cacher var det helt klart dags för ett återbesök. En ledig tisdag styrdes färden däråt med ett första stopp vid Stadsparkspromenaden, en mycket bra plats för en werigo.
Fina byggnader där vi i sällskap av en skeppskatt gick runt och svarade på några frågor.
 
 
 
 
Sjögunnarsbo sanatorium, en numera tom och övergiven byggnad. Synd, för här är riktigt vackert!
Lungtuberkulos eller TBC behandlades förr på sanatorium. Hög ren frisk luft och näringsrik föda ansågs vara bra behandlingsmetoder. Sjö-Gunnarsbo sanatorium Ulricehamn byggdes 1914 – 1916 och invigdes den 15/6 1916. 1921 ombyggdes vindsvåningarna till personalbostäder. Därefter tillkom flera tillbyggnader. Idag står byggnaderna tomma och övergivna.
Här finns numera Gamla pannan gömd.
 
 
Hulkenburken låg i närheten av det gamla tornet på platsen.
 
 
Vi far vidare och hamnar vid Hössna Kyrka med denna fina gamla skolbyggnad mittemot. Här intogs dagens fika, sittandes på en bänk.
 
 
Efter att ha haft en hel del trassel vad gäller vägval som gjorde att ett antal cacher hoppades över begav vi oss till  Skogs kvarn. Fint vid vattnet, men oj vilken svår plats för koordinater det verkade vara. Min GPS ville ha ut mig 20 meter rakt uti vattnet från där cachen var gömd. 
 
 
Timmele miniby En imonerande plats jag varit vid förr. Kul att det åter finns en cache här.
 
 
Timmele Kyrkby i miniatyrmodell i skala 1:10, invigd 2006. Se hur husen såg ut och var placerade omkring år 1880, innan laga skifte genomfördes. 
 
 
 
 
 
Mor Lundgrens stuga  Stugan har kallats för Sveriges minsta bostadshus, vilket dock inte är dokumenterat. 

Sist boende var änkan Karolina Jonasdotter-Lundgren, född år 1847 i Dalum. Hon var gift med garvaren Johan Adolf Lundgren, född 1829 i Kölaby. År 1871 föddes sonen Ernst Teodor Lundgren. Vid 35 års ålder blev Karolina änka och Ernst var då 11 år. Sju år senare (1889) flyttade de båda till ”Lundens backstuga”, som stugan då kallades. Ernst bidrog till försörjningen med att reparera klockor.

Dråp. År 1892 råkade Ernst i gräl och slagsmål med en kringresande knalle, som kommit på besök, då Karolina var borta på arbete. Bråket slutade så illa att knallen föll baklänges, slog huvudet i spismuren och dog. Ernst dömdes till 5 ½ års fängelse för dråp. Straffet avtjänades på Malmö centralfängelse, men år 1895 avled han i lungsot och begravdes av ”slottspastorn därstädes”.

Karolina ensam. Karolina bodde kvar i stugan till år 1920, då hon flyttade till Brohagen. Sina sista sju levnadsår tillbringade hon på Timmele ålderdomshem. År 1941 avled hon 94 år gammal. Hon hade då varit änka i 59 år och levt ensam i nästan 50 år. 

Gillar när cacher berättar om svunna tider så här.

 
Andra svunna tider får man veta om vid Jordkulan. Även här gör hembygdsföreningen ett makalöst arbete.
Jordkulan, som är en nödbostad från tidigt 1800-tal, ligger vackert i Fredsskogen. Stugan var bebodd fram till 1885. Väggarna består delvis av stenmurar och golvet är ett jordgolv. 
 
 
 
Vy från bron där en av scenerna i  Änglagård spelades in.
 
 
Midsommarkällan blev dagens sista stopp. Väldigt fin skogspromenad in till en källa mitt inne i skogen. 
 
 
 
Platser är viktiga för mig när jag geocachar, vill gärna hitta fina platser och det har vi gjort även denna dag.
 
 
 

Kyrkor, grader och en massa sjöar!

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Vi gav oss ut på en riktigt road trip häromdan.
Titti vill ju gärna besöka kyrkrundans tyvärr arkiverade cacher och jag vill ju ha grader till en challenge. 
Nu råkade dessa önskningar sammanfalla väldigt bra och vi styrde bilen mot Ulricehamn och trakten nedanför. Därifrån åkte vi Gislaved innan vi återvände till Skaraborg igen. 
Det visade sig vara en fin bygd med oerhört många sjöar. Om det tycker jag. Finns väl inget vackrare än att kunna se ut över en sjö?
Men vi tar det i tur och ordning. 
Vi började dagen med ett besök i Vegby Hembygdsstugor
Hembygdsgårdar brukar alltid vara värda ett besök, så även denna.
 
 
Vidare till Jättegrytor Sådana tycker jag är spännande. Den ena av dem var nästan 2 meter djup. Imponerande. 
Kul att hitta dessa i en fin skog!
 
 
 
Några gömmor som var kul var Här e`det kört (i alla fall rökt)Sommartorpet och  Fångstgropen bredvid RV27, På platserna fanns absolut inget sevärt, men det gör ju inget när cachen är kul. Några poäng råkade jag tappa där.
 
Utsikt från en gammal kvarn. Av Kvarnen fanns bara murar kvar men det var fint vid vattnet. 
 
 
Fikaplats vill vi ju såklart hitta, när magen börjar knorra.
Sexdrega hembygdsgård Sjöbo var en ypperlig sådan. Dessutom med sjöutsikt. Blåbären var stora och mogna nu, några fick följa med som komplement till min fruktsallad. Gott!
 
 
 
Även gården var i fint skick.
 
 
Skorstenslock? Det har jag aldrig sett förut.
 
 
Även vit hjärtmedicin hittade vi.
 
 
Så letade vi då rätt på den första av kyrkrundans gömmor. Tre av fem hittades, i perfekt skick. Synd att de är arkiverade.
 
Kyrkrundan #5 Roasjö kyrka
 
 
 
Kyrkrundan #3 Södra Åsarps kyrka
 
 
Kyrkrundan #25 Mossebo kyrka
 
 
Kyrkorna här var verkligen fina. Jag gillar de röda fjällen. Helt annorlunda mot de vita hemomkring. 
 
Marknadsby stod det när vi körde in i Gölingstorp.
 
 
Gölingstorps Marknad
 
Ja. Det förstår man ju när man ser dessa. Praktiskt såklart med Sveriges lite osäkra väderförhållande. 
 
Det är nåt visst med broar. Dessa gamla fina stenbroar som man kör över utan att se hur vackra de oftast är.
 
Bro
 
 
Här är jag glad att vi stannade. Så rofyllt.
 
 
Smultron hittade vi och stora blåklockor lät sig fotograferas. Även en humla, fast den var lite blyg.
 
 
Tiden går när man cachar, även om vi denna dag tyvärr inte hade tid för nån promenadrunda. Såna har ju säkert de som läst min blogg anat att jag gillar bäst. Min mage började kurra igen och vi stannade vid Lagmanshagasjön där det fanns en riktigt fin strand.
 
 
Nix. Inget dopp denna gång men fin fikaplats hittade vi. 
 
 
Här var det friska vindar. Det syns på fotot. Muggarna blåste iväg när de var tomma. Spännande...... Strax efter försvann solen bakom molnen och det fina vädret blev lite sämre.
 
 
I Mossebo hittade vi ett supermysigt cafe. Café 4 - Mossebo Stom Tyvärr var vi en halvtimme efter stängning. Tänk att sitta med en kopp kaffe i trädgården här......Kaffet i den andra medhavda termosen hade tyvärr kallnat lite så lite varmt hade varit gott även om vi var nyfikade.
 
Lidernas såg och kvarn
 
 
 
En idyll mitt inne i skogen.  Ännu ett av de där ställena som geocaching är så bra för. Hade haft rätt svårt att hitta platsen annars.
 
Sista idyllen blev Gärdessjön
 
 
Här hade nån gjort iordning en riktigt fin fikaplats. Så njutbart att få sitta här en stund.
En bra dag. Nu är det inte så många kyrkor kvar på listan och jag är 10 grader närmare challengen.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

VårVinterVackert

 
 
 
 
 
 
 
 
 
Det hade utlovats sol och det var längesen vi var ute på tur jag och Lena.
Båda var vi egentligen rätt trötta men lite sol och frisk luft brukar ju pigga upp.
Vi beslöt oss för att ta en dag med fokus på platser och då hamnade vi kring Ulricehamn.
 
 
Jag är och förblir ju förtjust i att bli visad sevärdheter med hjälp av plastburkar så detta fick bli första stopp: Kulturvägen - Domarringarna i Väby
Här skulle nio domarringar finnas på en höjd.
Det är lika svårt att räkna antalet domarringar som att få till ett bra kort tycker jag. Tror jag lyckades få det till fem, men platsen var väl värd ett besök.
 
 
Barda
Ibland är det en ren slump att man snubblar över riktiga smultronställen. Cachenamnet har absolut inget som antyder att det skulle vara en sevärd plats, men när man läser cachebeskrivningen, vilket jag som tur var gjort innan, ser man att burken ligger i naturreservatet Korpebobergs Lövskogsområde, ett av Sveriges största sammanhängande lövskogsområden med gammal kulturmark.
Här passade det bra att fika hade vi förstått.
 
 
Firade lite även idag och med denna utsikt avnjöts smarriga räkmackor!
 
 
Lägg märke till granens stam som först slingrar sig längs marken innan den blir mer granlik.
Visst är det otroligt hur träd kan växa.
 
 
Tuvas trädkoja var nästa gömma som namnet lurades en aning. Det visade sig vara ett naturminne.
Men visst var det en koja!
 
 
 
Ett riktigt häftigt och sevärt träd som helt klart fick poäng!
 
 
Påbosjön var nästa lilla smultronställe. Hela dagen hade vi växlat mellan att besöka platser med snö eller utan, här märktes det att vi var lite högre upp igen, då snön låg kvar på marken.
 
 
Ett jättefint ställe, men badkläderna hade vi glömt........
 
 
Solen sken från en klarblå himmel och fåglarna kvittrade glatt.
Omöjligt att inte få vårkänslor då och energin fyllde oss vintertrötta.
 
 
Jättegrytor är spännande. Dessa var i en sluttning som gjorde det extra spännande.......
 
 
Klockstapeln i stadsparken restes år 1932. Brukspatron Fredrik Brusewitz stod för det ekonomiska. Klockan kommer från Ulricehamns kyrka. Åldern på klockan vet man inte med säkerhet men det bör vara före år 1750. När man bytte de tre klockorna i Ulricehamns kyrka år 1929 hamnade denna i hembygdsföreningens ägo. De andra klockorna hamnade i Böne kyrka och i Vist kyrka. Ännu en fin plats för vårkänslor!
 
 
Pulkabacken var återigen en plats vi tänkte hoppa över. Har inget starkt behov av att bli visad pulkabackar, men jag är glad att vi åkte hit. Återigen ett cachenamn som inte lockade mig till besök som ju vill ha sevärda platser.
 
 
Men vi hamnade vid dessa lustiga små hus bredvid pulkabacken. Det visade sig vara högvattenreservoaren på Skarpåsdreven. Dessa byggnader uppfördes år 1914 och gjorde att vi även besökte Gamla vattenverket innan vi vände hemåt igen.
 
 
Här sken solen ändå varmare och vi njöt för fullt i hamnen.
 
 
 
 
Ett stopp till blev det längs vägen hem Nolgårdens gånggrift
 
 
En av de bäst bevarade av falkygdens alla gånggrifter och det var märkligt för det var en jag aldrig ens hört talas om.
Gammalt möter nytt, vintern möter vår och vi hade en härlig tur tillsammans!
 

kyrkrunda i Sjuhärad

 
Den där kyrkrundan har vi ju försökt oss på mer än en gång tidigare. Några har vi ju också loggat, fast de flesta är forfarande ologgade, då de är så utspridda i geografin.
Tyvärr har ju hela rundan nu arkiverats, detta trots att de flesta burkarna finns kvar och även är i rätt gott skick.
Målet för vår dag var således att försöka ta några till av de kyrkcacherna som faktiskt finns kvar.
Kyrkrundan #29 Brunns kyrka var en av dem. 
En riktigt kul multi där man bl.a skulle räkna gravljushållare samt spana in bänken som gjorts av gamla återvunna" gravstenar.
 
 
 
Vi hittade ännu en av dessa arkiverade, men den tredje var borta. 
Men det är ju svårt att åka förbi intressanta platser.
800-åringen har jag redan loggat men det är en fin plats. Södra Vånga Kyrkoruin blev därmed dagens första kyrkoruin.
Denna gömma ligger väldigt ensamt och kvalar även in som en som är bra om man letar gömmor som har mer än 5 km till närmsta granncache. Finns en challenge utanför Mariestad som går ut på just det.
 
 
 
Kulturgrav från svunnen tid........
 
 
En hembygdsgård brukar kunna erbjuda bra fikaplats. Så fanns även på denna mysiga plats, Brunns hembygdsgård, men tyvärr så öppnade sig himlen totalt när vi närmade oss fikaplatsen, så det blev till att rusa tillbaks till bilen igen.
 
 
Regnet vräkte ner på morgonen när vi åkte hemifrån så att denna skur faktiskt blev den enda under dagen förvånade mig. Ibland kan man ju ha tur!
 
Från en hembygdsgård till en annan.
Onsereds hembygdsgård 
 
 
Här kändes det nästan som vi var hembjudna till en äldre släkting för att dricka kaffe i trädgården. Riktigt mysigt att sitta under äppleträden och fika.
 
 
Till och med solen visade sig när kaffet kom fram!
 
 
Inga skyltar som visade till denna idylliska plats. Ännu en gång tur att man letar platsburkar!
 
Örtagård fanns här också!
 
 
Ännu en mysig fikastund tillsammans i finaste omgivning!
 
 
 Mjölbox är en plats som kommer att vara förknippad med dubbla känslor. Här dog nämligen Tittis gps. 
 
 
Önskar även att cachen kunde haft ett bättre namn som faktiskt gav en hint om att vi skulle komma till en plats som t.o.m var skyltad med en kringla vid vägen. Gärna lite mer info om kvarnen i cachebeskrivningen med, men då det är en 11 år gammal gömma så må det ju kanske vara hänt.
 
 
Riktigt spännande miljö här vid kvarnen, jag inte minns vad den hette. (tänk om det stått nämnt i namn eller beskrivning......)
Vi var tvugna att utforska den riktigt ordentligt.
 
 
Ett smärre problem att lösa fick vi också, men den typen av problemlösning gillar jag!
 
 
Vi körde vidare mot Rude Kulle. Orginalloggbok kvar sen 8 år och i gott skick dessutom. Kul!
En jättefin plats dessutom, perfekt för en fika.
 
 
Utsikten över Åsunden var jättefin! Här fanns även en flaggstång! 
Inte många utsiktspunkter som har det.
 
 
Dagens andra kyrkoruin var Tvärreds gamla kyrka 
 
 
 
Vacker grind!
 
 
Bötte-Pelle var en multi som berättade en legend på ett bra sätt.
Historien om Bötte-Pelle är knuten till Tvärreds största forngrav som är ett 30*19 meter stort röse. Det sades att en skatt skulle vara gömd där, så tre unga män gav sig dit och vände upp och ner på varenda sten utan att hitta något. Senare ska en av dom ha återvänt för att pröva lyckan ensam och funnit en hel "bötta" (hink) full med pengar i röset så han blev rejält rik. På något sätt lyckades dock hans husbonde vid namn Per lura till sig förmögenheten av drängen och kom därefter att kallas för Bötte-Pelle.

En dag körde Bötte-Pelle iväg med sin häst och vagn, men efter någon timme kom hästen springandes hem med tom vagn. Man började leta efter Bötte-Pelle och fann honom ihjälslagen bakom milstolpen vid Konunga rör utefter vägen mot Brunn. Drängen såg man aldrig till mer, men man antar att han hämnats sin oförrätt för att sedan hålla sig undan.
 
 
Ja, multin startade vid gravfältet ovan och slutade vid ihjälslagningsplatsen. Bra tänk där!
 
 
Det märks att hösten är här. En härlig årstid det med och det där med att mycket rönnbär förutspår en sträng vinter tar jag med en nypa salt!
 

Blå stigar och kyrkoruiner. Ulricehamn igen!

Jag gillar ju rundor av olika slag och att det fanns en runda i Ulricehamn det var jag väl medveten om.
Förra gången vi var här så var det ju dock inte läge att ta några promenader med en tämligen förkyld Lena i sällskap.
Men denna soliga novembertorsdag så var hon frisk och vi kastade oss ut i i spåret.
Blå stigen - Bäcken
Ja jag trodde ju faktiskt att det var ett elljusspår, men det visade sig vara en riktigt fin vandringsled i varierande natur. Tänk vad positivt överraskad man kan bli!
 
 
Solen står lågt i november så den orkade inte riktigt över trädtopparna förrän vi kommit halvägs på rundan.
Men när den väl gjorde det blev skogen nästan magisk. Tillsammans med all grön mossa så var det riktig njutvarning för mig!
 
 
Blå stigen är en 5 km lång vandringsled med start vid Lassalyckan, Sim- och Sporthallen och Herralyckedreven.
En vacker vandring i omväxlande natur lövskog, granskog, beteshagar mm. Märkt med blåmarkerade stolpar.
Utefter denna led ligger ca 10 varierande gömmor. Trevligt!
 
 
En svag novembersol denna fina dag! Även november har sina vackra sidor!
Vi hittade alla utom en men den var disablad så det gjorde inte så mycket.
Sen åkte vi vidare ut på landet mot  Kyrkrundan #2 Södra Vings kyrka
 
 
Riktigt vacker kyrka men oj vad kallt det blåser denna dag.
Inser att vi måste hitta en fikaplats där vi både kan få lä och sol! Undrar om vi ska lyckas med det?
 
 
Jodå, tror vi hittade dagens soligaste och läigaste plats med ljuvlig utsikt desutom! Kan det bli bättre???
 
 
Ja, vi fortsätter vårt lilla tema med annorlunda fikaplatser. Denna gång blev det med ryggen mot en kyrkoruin!
 
 
Fänneslunda 1100-talskyrka tillhör den tornlösa typen med rakslutet kor. Huvudingången låg i den södra långväggen. Koret i öster hade ett i sten uppmurat altare med en häll av gråsten. Fänneslunda och Grovare medeltidskyrkor ersattes 1874 av en ny kyrka, varvid Fänneslunda kyrka lämnades att förfalla. 1936 utgrävdes och konserverades kyrkoruinen.
Enligt sägnen finns det en underjordisk gång från kyrkan till Herrgården som på den tiden det begavs var ett kloster där munkarnas celler ännu finns kvar ……..
 
 
 
Jag är ju svag för ruiner, speciellt kyrkoruiner och denna var inget undantag. Fantastiskt när de är så välbevarade som denna var. Hade varit roligt att se hur den såg ut en gång i tiden. Här blev det en favvo för sådana här platser är en del av höjdpunkterna med geocaching!
 
Även nästa ställe var en riktig pärla!!!!! Så glad jag är att jag har min hobby!
 
Olofstorp – ett jordearv.
Ett leaderprojekt som går ut på att levandegöra och gestalta en kulturhistorisk mötesplats, i detta fall den ödelagda och numera rivna gården Olofstorp i skogen i Fänneslunda socken, Ulricehamns kommun.

 Olofstorp uppfördes som ett nybygge under tidig medeltid (kanske ca 1000-1200-talen) av en man med namnet Olof.

 

Gårdens siste bonde hette Johan Andersson. Han flyttade härifrån 1896 med sin familj. Husen revs och med tiden planterades åker, äng och hage igen med gran. Nu efter upprepade röjningar och gallringar i skogen börjar spåren efter människorna åter bli synliga.

 
Du står nu på en av många små åkrar i Olofstorps gärde. Det första man lägger märke till här är väl det stora antalet odlingsrösen och hur tätt de ligger. Området har karterats och man kunde då räkna till omkring 200 rösen i gärdets åkrar. I det gamla bondelandskapets åkrar var det inget ovanligt med så många rösen. Tvärtom var detta ett normalt utseende i sjuhäradsbygden före jordbruksrevolutionen under 1800- och 1900-talen, då man började eftersträva stora, stenfria och enhetliga odlingsytor. På Olofstorp ligger dock rösena kvar och därmed är detta en av få platser där vi har möjlighet att studera de gamla formerna.
Stenarna värmde upp jorden och att djupt sjunkna rösen drog till sig överflödigt vatten. Rösena skyddade dessutom genom sin höjd mot kalla vindar. Så länge man använde redskap som årder och skära utgjorde de heller inget större hinder.
En otrolig skillnad mot dagens åkrar!
 
 
Kan en stenmur bli mossigare än så här?
 
 
Kungen har varit här och planterat ett berättarträd!
 
 
Den absolut bredaste stenmur jag någonsin sett!!!!!
 
 
Även konst fanns utplacerad lite här och var i denna helt underbara miljö!
Fina kulturstigar fanns det också med många fina informationstavlor.
Lustigt nog så träffade vi på dagens andra blå stig just här! Kul!
Det var egentligen bara en sak att fundera över?
Varför fanns det inte fler cacher längs stigarna här?????
 
En favvo blev det absolut för den cachen som fanns här! Hit hade jag aldrig hittat annars!
Hoppas verkligen kunna återvända!
Vi vänder nu hemåt. Att åka på småvägar kan ju ta betydligt längre tid än man förväntar sig ibland.....
 
Välbevarad gård ifrån 1700-talet.
Det gamla gästgiveriet i Hägna har en säregen historia. Där hälsade redan blomsterkonungen Linné på, på sin västgötaresa. De många föremål och ålderdomliga lantbruksredskap som bevaras i mangårdsbyggnaden, ladugården och den gamla smedjan lockar till besök. 
Ett riktigt fint ställe var det verkligen!
 
 
 
 
Söta små getingar eller ska det kanske vara fåglar?
 
Dagens sista blev en riktig gamling.
Dagens andra kyrkoruin!
När du hittat cachen passa gärna på att titta på den fina kyrkoruinen från 1200-talet och klockstapeln med spåntak som det rings i bla vid nyår.

Södra Vånga församling hade en egen kyrka från medeltiden fram till 1866, då den var i så dåligt skick att den måste överges. Därefter hölls gudstjänsterna i Möne kyrka. Klockstapeln fick däremot stå kvar på kyrkogården, som fortfarande är i bruk. På 1930- talet restaurerades kyrkoruinen till dagens skick.
 
 
Klockstapeln ger skuggan i bilden. Trots att klockan ännu inte passerat 15 så är solen definitivt på väg ner och vi avslutar ännu en härlig cachingutflykt!
Många fina platser även denna dag!
 
 

Vi åker upp till Ulricehamn!

 
 
Jag har alltid sagt att man åker ner till Ulricehamn tidigare.
Det har alltid känts mer logiskt att säga så men nu är det kanske dags att ompröva detta.
Västergötlands högst belägna plats ligger nämligen belägen mindre än en mil från Ulricehamn så då måste det väl bli att vi åker upp dit?
361,4 meter över havet och en plats jag absolut inte hittat om det inte vore för en liten burk.
 
Men denna gråa novemberdag var planen egentligen att vi skulle åka en kyrkrunda!
Det började bra med Kyrkrundan #11 Blidsbergs kyrka
Kyrkan är en tidstypisk 1800-talskyrka i empirstil, blandad med nygotik.
 
 
Sen följde Kyrkrundan #10 Dalums kyrka och Kyrkrundan #9 Timmele kyrka i en fin följd. Det var sedan det spårade ur på själva rundan. Nr 8 låg ett par mil söder om Ulricehamn och nr 7 låg mellan Borås och Alingsås!
Nåväl, verkar inte direkt som en logisk runda så vi beslöt oss där för att göra som vi brukar, inrikta oss på det som låter trevligt i närheten i stället och det var så vi hamnade uppe i Ulricehamn.
Men först Kyrkrundan #9 Timmele kyrka.
 
 

Kyrkans äldsta delar har kunnat dateras till omkring 1150. När kyrkan på 1700-talet fick sitt nya kor tillkom också de tre höga korfönstren. Under en senare period var dessa igenmurade men vid en renovering på 1950-talet togs de fram igen och är åter ett kännetecken för kyrkan!

Kyrkan saknar torn men det verkar som att man påbörjade ett tornbygge under medeltidens senare del. Man kom dock aldrig längre än till den tunnvälvda bottenvåningen som istället blev förråd för ammunition.

 
Här fick vi verkligen ut mesta möjliga av vår tur då vi tom fick se kyrkan i två upplagor!
 
 
Bakom kyrkan låg nämligen en miniby med otroligt välgjorda miniatyrer av de äldre husen i byn.
 
 
En rätt annorlunda känsla att se de små kopiorna med orginalhusen i bakgrunden. Ingen tvekan om att detta är samma hus!
 
Eftersom kyrkrundan inte var en runda så ramlade vi över tre oerhört fina naturreservat i stället! Fast när vi körde mot Hössna Prästgaard så trodde vi nog båda att detta hade med kyrkor att göra. Det visade sig vara en plats som vi navigerade fel till inte mindre än två gånger innan vi kom rätt. Först körde vi mot Hössna kyrka (ingen gömma där, undrar varför?) och då ville gpsen ha in oss på en liten gärdesväg för att slutligen köra sista biten i en kohage. 
Gör om, gör rätt. Eftersom vi då upptäckt att det inte alls var ett hus vi letade efter utan ett naturreservat så insåg vi att kanske det finns en parkering. Jo, så var det ju! Där traskade vi ut i hagen och kom till ett vattendrag som var så där lagom söndertrampat av kor som vistas i en hage. Vi hoppade glatt från tuva till tuva och var nästan över när Lena väste ( ja hon hade dåligt med röst så hon väste). Men det finns ju en bro!!!!!
Hm, 15 m längre bort fanns mycket riktigt en bro. Den tog vi på tillbakavägen......
 
 
 
 
Jag är ju svag för naturreservat även om de kanske inte är som finast just i november. Särskilt dessa åsar som är så typiska för vår bygd gillar jag starkt!
 
 
Knätte Kullar var nästa oerhört fina plats!
 
 
Lena fyllde år denna dag så vi passade på att ta födelsedagsfikat här!
 
 
Grattis du underbara vän!
 
 
Är så fascinerad av att flera av mina allra bästa vänner är de jag faktiskt har hittat "under en sten i skogen". Skämt åsido, riktigt så har vi ju inte hittat varann, men att geocachingen haft denna bieffekt är det allra bästa med den här hobbyn!
 
Sista naturreservatet var Önnarp. En högfuktsäng och nog var det blött alltid. Det klafsade under fötterna på oss och här fanns en märkligt nybygge.
 
 
Älgtorn modell mindre eller inhägnad sittplats? Undrar så vad det skulle vara.
 
Så var då närmsta cache GaltåsenCachen ligger på Västsveriges högsta punkt 361,4 m.ö.h Galtåsen.
Här tvekade vi på om vi skulle våga oss på denna eftersom Lena var minst sagt förkyld och inte ville anstränga sig för mycket. Västsveriges högsta topp borde väl betyda en viss form av ansträngande promenad resonerade vi.
 
 
Men eftersom jag numera har järnkondis så lovade jag glatt att ta henne på ryggen om det skulle bli för besvärligt!
 
Det blev det inte alls! Detta var nog den mest lättbestigna bergstopp jag någonsin bestigit! T.o.m Römös högsta berg som är 16 meter högt var besvärligare att ta sig upp på!
Vi körde i lite lätt stigning ca 300 meter från toppen och sen var det enkel skogspromenad fram till gömman!
Men en fantastiskt rolig plats att få komma till!
 
 
Efter denna prestation så begav vi oss en mil söder om Ulricehamn till Marbäcks badplats.
Inget bad denna dag men nog den absolut längsta loggremsa jag sett!
 
 
Sen råkade vi ramla över ett skelett.  Bredgårdsmannen
 
 
Ulricehamns i särklass äldsta invånare som nu fått det lite bekvämare på äldre dagar uppe i Stockholm.
 
Lena är ju förkyld modell mera, men ändå på bättringsvägen. Det är ju bara det här med rösten som ställde till det.Viss oro infann sig inför nästa gömma Vattentornet. Där skulle nämligen finnas en och annan åttabenig insekt, enligt tidigare loggar, och om dem tycker Lena inte!
Jag kan ju inte ens skrika på hjälp om jag behöver väste hon fram. Men det gäller att vara uppfinningsrik!
 
 
Efter denna övning så gav vi oss åter in mot Ulricehamn där vi åt en god lunch innan vi avslutade med en sista kyrka.  Brunns kyrka
 
 
Den gamla kyrkan i Brunn byggdes troligen redan på 1100-talet. Resterna av den skymtar i sänkan norr om den nuvarande kyrkan (som har en egen cach "Well´s ruin" GCKYR6). År 1893 byggdes den nya, vackert och högt belägna, gråstenskyrkan, väl synlig för de vägfarande.
 
Denna kyrka hade vi båda sett förut, men då genom fönstret på den gamla ruinen!
Nu börjar denna mörka dag bli ännu mörkare och vi styr färden hemåt igen. Kyrkrundan får vi fortsätta med ett annat tillfälle för dessa trakter gillar jag!

Varför stanna kvar i ett soligt skaraborg...........

 
Ulricehamn har stått på önskelistan ett tag för mig.
Denna fredag då vi båda var halvsjuka och snoriga gav vi oss iväg. Är det en dag som passar för oss båda så spelar ingen krasslighet någon roll. Dessutom mår man ju bättre som förkyld med frisk luft.
 
Vi åkte raka vägen ner mot Ulricehamn och loggade de nya som kommit sedan vi var där i somras.
 
 
Det är alltid lika fascinerande att komma hit eftersom jag varje gång undrar över hur stadens invånare gör då det är halt........
Så oerhört backigt det är i denna stad!
 
 
 Bleck knallen
Bleckslageri var fram till ca 1860, en vanlig försörjningskälla
i Ulricehamnsbygden
 
 
Att knyta skor på mitt på en gågata är helt ok men ligga på knä.....Just då var det ingen i närheten som tur var. Och gömman den fann vi!
 
 

Folkets Hus i Ulricehamn är troligen det vackraste Folkets Hus i Sverige och fyllde nyligen 100 år!

 

 

Efter var sin billig och god pizza (55 kr med valfri läsk) så beslöt vi oss för att åka till campingen

 
 
Så vackert över åsunden!
En hel del folk på campingplatsen fanns det också men ingen mer än oss nere vid stranden........
 
Sen tittade vi till dagens absolut roligaste gömma. Efter att ha kollat in en massa galenskapsklipp trodde vi var redo, men lite verktyg fattades.....
Men det var rätt mysigt att sitta under bron ändå. Vi återkommer!
 
 
Cachen är strategiskt placerad vid en rastplats längst med R40 där det även finns en forntida gravfältet (Gravfältet vid Brunn).
 
 
Ungefär här började det snöa mer och med större flingor. Mannen som parkerade bakom oss undrade säkert varför man besöker ett gravfält en sådan här dag.......Men det var ett väldigt fint gravfält!
 
Väg 40 var inte lika fin......
 
 
Ta med badkläder om du vill bada.

Inte många som tror att man kan bada i Viskan men här uppåt så går det faktiskt. En lite glömd oas i lilla Nitta. Om man cyklar på banvallen så kan man stanna till lätt här. Den går precis utanför. Finns även en grillplats och stor gräsmatta. Riktigt mysigt.
 
 
Åh vad synd att vi glömt badkläderna............
 
 
Lilla staden Nitta. För det mesta åker folk bara igenom. Eller stannar för att de inte hittar.
Här är bron över viskan som välkomnar dig in i Nitta. En liten sömnig by men ganska mycket trafik ändå.

Detta blev dagens lilla utmaning:
 
 
Att hoppa från en blöt sten är mycket lättare än att hoppa till den. Vi var inte sugna på att doppa föttena någon av oss.
 
 
Men en mysig plats var det med den lilla ön i mitten av Viskan som man kom ut på via bron vid den grå mangelstugan.
 
 
 
Här blev det då äntligen fikapaus. Mysigt i den fallande snön. Dessutom hade Lena packat ner glögg!
 
  
Fast vi åt inte räkor till........
 
Dagens sista gömma: Där runor ristats...
 
 

Denna cache är placerad i det högt belägna Härna.
Platsen är öppen och mycket vacker. Ca: 100 meter från cachen finns en mycket stor och välgjord runsten. Runstenen är från början av 1000-talet e k.
Inskriptionen på stenen lyder ”Bolli reste denna sten efter Bolla ,sin frände”.

Inte långt från cachen finns också ett gammalt gravfält.

 Ännu en fin plats som säkert hade gjort sig ännu bättre i solsken. Ja och solen sken faktiskt hemma denna dag, men inte i Ulricehamn.

Hoppas att det kommer fler gömmor kring denna fina stad för jag vill återkomma nån gång framöver!

 
 
 

Ulricehamn en sommardag!

 
 
Regnet öser ner denna morgon. Jag som verkligen hade jättebehov att få komma ut på en georunda. Äsch, säger Lena, vi kan väl alltid ta några cacher och sen sätta oss på ett fik och prata, något som inte lät helt fel det heller.
Ska jag ta på mig regnkläder och stövlar? Nej, jag avskyr ju verkligen stövlar så de packades ner i en påse i stället, tillsammans med ombyte extrakläder för det vräkte ju ner ute med regn. Gav mig iväg och möter upp Lena(som är iförd hel regnmundering) i Falköping. Lustigt nog hade regnet upphört och himlen var t.o.m lite, lite blå på en fläck.
Mot Ulricehamn! Jag hade sett ut två cacher som stod på min önskelista.
 Vädersholm var den första!
 
 
 Vädersholm, medeltida borg i Södra Vings socken, nämns första gången i historien 1378. Innahavare då var Heine Snakenborg. Han var en anhängare till den dåvarande svenske kungen Albrekt av Mecklenburg. Men efter slaget vid Åsle 1389 sålde Snakenborg borgen till drottning Margareta, som donerade den till Gudhems kloster 1392. Under medeltiden låg borgen ute på en ö i sjön Mogden men en sänkning av vattenståndet har idag gjort det till en halvö. Av borgen idag syns tre kullar med rester av byggnader. På den första kullen som är den högsta låg det centrala borgtornet. Detta var troligtvis anläggningens enda byggnad helt i sten. På den mellersta kullen finns rester av en källare under ett större trähus och på den yttersta kullen rester av en stor träbyggnad som kan ha varit borgherrens bostad. Borgen förföll troligen redan under 1400-talet.
 
Nu har den lilla blå fläcken på himlen utökats så att solen visar sig. Underbart! Hagen hålls öppen av får men de var inte speciellt sällskpliga.
Det var en väldigt vacker plats.
 
 
 
Strax intill gick den gamla järnvägen, som idag är omgjord till cykelbana. Här går stigen åter mot parkeringen.
 
Högafors råkade vi passera på vår väg och det är ju inte så lätt att bara åka förbi en cache.....
Ett riktigt vackert ställe här också.
 
 
1768 påbörjades här bovintillverkning, koniska rullar för spinneri.

Sedermera byggdes en snickeriverkstad som drevs med vattenkraft. 1960 upphörde denna snickerifabrik. Boningshuset blev sommarbostad fram till 1986 då nuvarande ägare Anders Lund köpte stället.

Anders har lagt ner ett mycket stort arbete på gården som nu har ett parkliknande utseende med dammar och små öar. Han utnyttjar Viskan och har ett eget kraftverk som försörjer gården med el.

Nästa ställe som vi bara råkade åka förbi var Bogastugan.
Även detta ställe en riktig idyll!
 
 
 
 Södra Vings Hembygdsförening bildades 1961 och i samband med det så fick föreningen Boga gårds gamla stuga av Viskans Kraft AB. Tidigare stod stugan vid Vings Kvarn men flyttades mellan 1961 och 1963 till sin nuvarande placering vid Tolkabro då den också fick namnet Bogastugan. Idag finns det ett flertal byggnader på platsen med bl.a en ladugård och en smedja. Södra Vings Hembygdsförening är en aktiv förening som bl.a. ordnar med nationaldags och midsommarfirande årligen. Strax intill Bogastugan slutar sjön Tolken och övergår till ån Viskan som rinner via Borås och Kinna/Skene för att så småningom nå havet strax norr om Varberg.

 
Så vidare till dagens andra huvudmål! Well's ruin.
Det är ju något särskilt med kyrkoruiner.........
 
 
Kyrkan byggdes troligen under senare delen av 1100-talet, men på hösten 1893 stod den nya kyrkan färdig och då lämnades den gamla att förfalla. 1933 påbörjades arbetet med att restaurera och säkra den återstående ruinen och det firas fortfarande en del sommargudstjänster här. På kyrkogården runt kyrkoruinen räknar man med att det finns omkring 13000 gravar. Enligt sägen fick gravgrävarna rikligt med brännvin att dricka inför och under arbetets gång. Kyrkogården var trång och Brynnebäckens vattennivå betydligt högre än idag. Det hände att nygrävda gravväggar rasade samman och gravarna fylldes med vatten och flytande kistor. Flertalet av kyrkans inventarier används nu i den nya kyrkan strax intill.

Undrar just om antalet gravar verkligen stämmer eller om det smugit in en nolla för mycket........
Rätt otäckt med flytande kistor tycker jag ändå.
 
 
Den nya kyrkan sedd från den gamlas fönster.....
 
 
 
Så var det då dags för en liten adrenalinkick........
 
Precis när jag skulle logga burken kom en dam förbi, stannade och såg mycket undrande ut, något jag iochförsig har full förståelse för.......
 
 
Så tog hon mod till sig och frågade om vi tappat något......
Hm, sannolikheten att något man tappar här, stannar här och inte far i vattnet är noll såvida det inte har en jättemagnet fastsatt.
 
 
Vi berättade vad vi gjorde, men jag skulle gärna vilja höra hennes version av detta när vänninorna får veta sen.
 
Så var det då dags att ta den där fikan vi skulle fördriva vår regniga förmiddag med. Det visade sig att de hade riktigt bra dagens lunch så vi avnjöt det istället, även denna utomhus.
 
 
Lättrimmad, pocherad torskrygg med räkrisotto var inte fel.
Dags att vända åter hemåt, inte en droppe regn fick vi, vem kunde tro det i morse.
En alldeles underbar tur som gav massor av energi till oss båda!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

En förmiddag i Ulricehamns närhet.



Efter en helg med intensivt arbete var det så äntligen en ledig dag igen. Inget inbokat på programmet så varför inte en tur ner till Ulricehamn? En väldigt vacker trakt men inte kan det vara många geocachare som bor där inte med tanke på antalet gömmor i de trakterna.

Vi började vår dag med VCJ Tunnel. Det var den gamla järnvägstunneln längs Västra centralbanan som öppnades för allmän trafik 21/12 1906 och sista tåget gick 9/3 1990. Numera var det cykelled här.
Så fint med alla isformationer både i och utanför tunneln.



Men varifrån kommer alla stora isklumpar inne i tunneln ifrån?





Sjögunnarsbo Sanatorium var nästa stopp. En fantastisk byggnad som tjänat som sanatorium på den tid då tuberkulos härjade i vårt land. Numera stod det tyvärr helt öde. Tänk vad man kunnat göra med detta hus......




Högt och vackert beläget och utsikt över sjön hade det också

Längs vägen upp var det höga staket och varningsskyltar. Livsfara vill jag minnas att det stod att närma sig dessa hagar. Då var hagen tom men på tillbakavägen såg vi dessa vackra djur som inte såg alltför farliga ut. Men de kanske bara agerade mat till det verkligt farliga......



Nötsimmet
Här förstod jag inte var nötterna kom in i bilden men det var en fin plats.
Det märktes att våren är på väg för oj vad det lät om isen.



Ulricehamn är tyvärr en rätt geocachefattig stad. En av stadens gömmor har dock en intressant historia som jag inte hade en aning om innan:
1911 stod Ulricehamns spårvagnslinje klar och spårvagnen skulle föra passagerare från staden upp till sanatoriet. Men det hela fick ett snöpligt slut. En inspektör bad föraren att nödbromsa under premiärturen. Det gick inte så bra och när vagnens bromsar några månader senare skulle besiktigas kunde bromsarna inte godkännas. Vagnen stod sedan inlåst i sex år som ett pinsamt minne i Ulricehamn innan den såldes till Göteborg 1917. Då skulle den fraktas ner från sanatoriet för att föras via järnvägen till Göteborg. Men hur mycket man än bromsade lyckades man inte hålla nere farten. Vagnen spårade ur, for ut på stenläggningen, förbi kyrkan i en faslig fart och ända bort till gamla stadshotellet där man äntligen lyckades få stopp på den. Man beslöt att riva upp rälsen och sälja den. Tack vare den kraftiga prisstegringen vid denna tid gjordes en god affär trots att inte en enda biljett sålts!

Idag var det verkligen kallt i Ulricehamns kallbadhus.
Vi hade tänkt ta fikat här men åkte vidare till ett ställe med mer lä.








Kulturvägen - Bronsåldersrösen i Kroken
Jag gillar gamla gravfält av någon anledning. Platserna måste ha valts med omsorg en gång i tiden. Här, efter att ha bestigit den största kullen stannade vi sen och fikade.



Herr och fru U+L

Kulturvägen - Hålvägarna
Hålvägar facsinerar mig också. Tänk så många gånger man måste ha gått och ridit på denna vg för att det ska bli sådana hål i marken........



En härlig förmiddag fick vi. Flera av platserna idag var dessutom verkligen värda ett besök. Några har vi kvar i de trakterna så det får bli återbesök framåt våren!



RSS 2.0