Visingsö

Mitt i Sveriges näst största sjö ligger Visingsö! En ö som passar sig alldeles utmärkt att cykla på då den är relativt platt och har rätt sparsamt med biltrafik.
 
 
Färjan från Gränna tar ca 20 minuter och det finns tre färjor att välja mellan. 
Vi har nu försökt oss på att komma till Visingsö i tre år men av olika anledningar har det inte blivit av, det har varit vädret, eller akut sjukdom som ställt till det. Förra året var det ett gipsat ben som omöjligjorde cykling.
Så vad gör väl det att det ska bli årets varmaste dag? Ca 31 grader i skuggan hindrade oss inte när vi lastade på våra cyklar och gav oss iväg.
Det var varmt, javisst, men det blåste ju lite ibland och i skuggan under träden var det skönt.
 
Vi började med att cykla ner till Näs borg.
Här har vi varit förr och visste att det var en fin plats. 
 
 
Efter en välförtjänt picknick i skuggan av körsbärsträd var vi redo att söka reda på vår första cache på ön. 
Visingsö är rätt tomt på cacher, märkligt nog men några finns det.
 
Näs är Sveriges äldsta kungaborg. Slottet uppfördes i mitten av 1100-talet för att tjäna som ett ointagbart fäste under fejderna mellan de Sverkerska och Erikska ätterna. Läget är strategiskt valt på en udde med sikt åt alla håll. Under 11- och 1200-talen vistades kungarna ofta på Visingsö. Här föll Karl Sverkersson 1167 offer för sin medtävlare om makten, och här ändade flera andra medeltidskungar sina dagar: Erik Knutsson (hetsig feber), Johan Sverkersson (sotdöden), Magnus Ladulås (sjukdom). Under striderna mellan Magnus Ladulås söner blev borgen nedbränd 1318. En stor del av borgen har under århundradena ätits upp av sjön. Till Näs och Johan I:s hov kom den store isländske sagoberättaren Snorre Sturlasson på besök och i den isländska sagan Rimbegla omtalas Visingsö och »dess ansenliga slott, där konungen förvarar sina dyrbarheter och som är det starkaste i hela riket«. Skattkammare utgjorde sannolikt det runda, välvda rummet i östra tornet, tillgängligt endast genom ett hål överst i kupolen.
 
 
 
 
Kusten är riktigt brant och vacker med mängder av körsbärsträd.
 
 
Åren 1836-1864 odlades silke på Visinsö
-några knotiga mullbärsträd är vad som återstår i dag

Grunden var en plantage med 1500 mullbärsbuskar som varje vår skördades på sina blad.
Bladen var föda åt silkeslarven
som i sin tur spann den åtråvärda silkeskokongen.
En enda kokong kunde ge upp till 1000 meter silkestråd.
Bästa året på Visingsö var 1853 med 25 kg kokonger.
 
 
Träden ser urgamla ut med sina knotiga former och gav en välbehövlig svalka denna varma dag.
 
 
Remmalag är annars en välkänd företeelse på visingsö, en lång hästdriven vagn som de flesta turister på ön brukar ta en sväng med. 
 
Det var alldeles för varmt för att orka cykla hela ön, vi valde att bara cykla den södra halvan och tur var nog det för efter glasspaus i hamnen tornade sig molnen upp.
 
 
 
Hemma åskade det och regnade för fullt då, men vi hann lämna ön innan regnet kom dit.
 
En härlig utflykt en somrig dag. Vi ångrade att vi inte packat badkläder för vid näs fanns en fin badplats, men det får bli en annan gång om vi lyckas komma hit igen!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
.
 
 
 
 
 
 

RSS 2.0