Sevärdheter i gränstrakter

 
 
 
 
 
 
Planen för dagen var kyrkrundans arkiverade cacher och vi begav oss ner mot västra götalands sydvästra gränstrakter. Fina trakter med många fina fikaställen. Om det tycker jag!
Första stopp blev Gammalsjö Kvarn, En tullkvarn från 1860. Vilken plats!!!!!
 
 
 
 
Det största kvarnhjul jag sett fanns här, med en diameter på 7,3 meter.
 
 
Många fina detaljer fanns här att spana in både ute och inne.
 
 
 
 
Underbara gamla fönster
 
 
 
Vår färd fortsatte till  Kyrkrundan #31 Kalvs kyrka, en arkiverad cache som var den enda i serien vi hittade rester av. Fin kyrka på fin plats med en fin slutplats. Synd att den är arkiverad.
 
 
 
 
Hittills har vi sett säkert mer än en handfull bra fikaplatser, men det har ännu varit för tidigt att verkligen stanna för en fika, men på nästa plats var det så dags. KvarnenHär finns det inte en kvarn, men ett vattenhjul som driver ett sågverk, svarveri, stickhyvel och en smedja.
Gillar kvarnar och även om det inte riktigt var en kvarn så var denna var inget undantag.
 
 
 
 
 
 
Med ljudet av forsande vatten och glada över att ha sett årets första blommande vitsippor så smakade kaffe och macka supergott.
 
Kindahus var en gång Sveriges sydligaste fäste, beläget i Kinds härad, två mil från danska gränsen.
Det omtalas första gången 1306 då en dansk här belägrade borgen.
Den tros ha blivit anlagd redan ca 1250, och var på den tiden det enda gränsfästet mot Halland.
Kindahus var en stor anläggning med tredubbel försvarslinje av vallar och gravar, med stora,
djupa skogar mot Danmark. 
 
 
 
 
 
Det var verkligen inga små fjuttiga vallgravar, och jag kan lätt förstå att det hindrade fienden en del för att belägra.
 
 
Vårvakna myror i mängd.
 
 
Gräne gruva var en sevärd plats med inte mindre än 4 cacher intill. The Mine från 2001 var ju självklart kul att logga men även  Gräne Bro 1899 och Dagbrottet - Gräne Gruva var kul att kunna logga. Här i Gräne gruva bröts kvarts och fältspat ur berget mellan åren 1899 och 1932 och det ska nog satsas mer på turism för det var skyltar med leader och pågick arbete intill. Kul, för platsen förtjänar absolut besök även om man inte letar plast.
 
 
 
 
 
På väg till gräne bro.
 
 
 
 
Vår dag närmar sig kväll och vi avslutar med 2 hembygdsgårdar.
 
Högelycke blev dagens andra fikaplats.
 
 
 
Örsås Hembygdsgård, fint belägen vid sjön. Gillar när hembygdsgårdar har cacher för annars hade man lätt susat förbi dessa ofta mysiga små ställen.
 
 
Gillar när jag verkligen får se fina platser och annat sevärt på köpet när jag geocachar. Minisemester kan man nog utan att tveka kalla det för.
 

Sightseeing med gps

 
 
 
 
 
 
 
 
 
Molnen ligger som ett lock över slätten men där i horisonten är himlen blå. Ska vi lyckas komma dit på vår tur denna onsdag?
 
 
Vi längtar definitivt efter solen för vinden var inte speciellt varm och blåste gjorde det lite mer än vi ville.
Planen för dagen var inte klar förutom att jag visste att vi hade några bortanför Vara som var ologgade. Vi styrde däråt och lyckades besöka inte mindre än 3 ödekyrkogårdar.
 
 Kyrkan som försvann
 
 
Hyringa ödekyrkogård
 
 
 
 
 
 
Vackra platser alla tre och väl värda besök.
 
Jomenvisst hade vi lyckats hitta solen oxå! Härligt!!!
Naums Kyrka var en vacker kyrka av trä.
 
 
Karla HögarTotalt finns tre storhögar och ett tiotal runda stensättningar på kullen. Vid kullarna har man enligt lokalbefolkningen funnit hästskor av tysk typ, säkert spår efter en drabbning någon gång för länge sedan.

Måhända att det är här i Karla som drottning Hacka från Bitterna vilar, tro? Söder om Bitterna finns i alla fall Hackebergsskogen med sin Hackesten. En annan sägen berättad i Fänneslunda berättar också om denna drottning.
 
 

En dramatisk händelse med lyckligt slut inträffade här den 19 Aug-1949 då 2 st flygplan utövade luftstrid.

Här på Tubbetorps mosse finns resterna av det havererade fygplanet.

 
Hembygdsföreningen har gjort ett fint jobb med information på platsen och insamlandet av vrakdelar. 
Dagens absolut bästa plats blev Tidslinjen #21 - Ranahult

Ranahult är Sveriges första kommunala naturrreservat.

Det är ca 25 ha stort och består av den gamla gården Ranahults inägor och närbelägna betesmarker. I reservatet finns två slåtterängar med fin flora. Resten är betesmarker antingen öppna f d åkrar och ängar eller gles gammal ädellövskog. Slåtterängarna slås med lie och efterbetas. Ett hundratal träd hamlas. Reservatet är rik på kulturlämningar. Spår av gammal odlingshistoria hittar man i form av fornåkrar, fägata, stenmurar, jordkällare, potatisgropar, linbrötargropar och odlingsrösen.

Efter att ha kört på små små vägar öppnar sig skogen och vi hittar denna plats. Fantastiskt! Hit vill jag gärna återvända, hoppas så att vandringsleden som går i området har fått några gömmor oxå.

 
 
 
Våren är på väg, solen skiner och vi har fått se flera riktigt sevärda platser på vår tur. Svårt att hitta ett bättre sätt att utöva sightseeing på egentligen.
 
 
 

Roadtrip till Linköping

 
 
 
 
 
 
Skärtorsdag. Alltså var det dags för en tur till Blåkulla. Men rackarns så det blåste. Kvasten trilskades och katten ville hellre stanna inne så vi planerade om. Det fick bli en roadtrip till Linköping i stället. 
Några av dessa väntade på loggning
E4 Mystery Trail #29 Dålig PoesiE4 Mystery Trail #20 Kaffe så det blev småvägar efter Ödeshög, något som var väldans trevligt.
Perfekt fikaplats hittades vid Sättra ängar, en fin plats jag besökt i vitsippstider. Erkänner lätt att det var ändå finare då, men i solen vid gärdsgården var det lä och alldeles ljuvligt denna blåsiga dag.
 
 
 
Fin plats vi hamnade vid.
 
 
Åsabackarna var ett oplanerat stopp som jag verkligen gillade. Så vackert med detta kulliga landskap.
 
 
 
 
Vi hade ju egentligen ingen plan alls denna dag förutom att vi skulle vara i Linköping kl 16. Det blev ju bra det med för visst snubblar man över oväntade smultronställen ibland på det viset. 
Åke hade en bror. Kul namn på en cache som berättar historien om denna runsten.
 
 
Svartåfors, en gamling från 2002. Vacker björkskog strax intill.
 
 
Ett antal challengecacher loggades och den sista blev vid fina Vreta klosterkyrka.
 
 
Det fattas ett år ännu för att logga men det lär ju bli fler resor framöver.

Hemåt igen via några gamlingar

 
 
 
 
 
 
 
 
Alla resor har ett slut och onsdag morgon vaknar vi till en betydligt mer mulen himmel. Dock har gårdagens snö nästan smält undan så vi planerar att börja vår hemfärd via två gamlingar från geocachingens begynnelse. Fast först ett stopp på denna fina plats.
Grönby mölla. Så snygg. Passade även på att spana in en ståtlig fasantupp i trädgå¨rden bredvid men han ville verkligen inte vara med på bild. Fantastiska färger hade han.
 
 
Turestorpsö var gamling nr 1 från hösten 2002. Här har en gång funnits en borg som Tuve Galen huserat i.
Nu är det enbart en väldigt vacker plats som vi faktiskt var tacksamma för att det var fruset på vägen dit. Hagen befolkas vanligvis av kor samt tjur och de har trampat runt mycket så när frosten släpper lär det bli kanigt värre.
Helt klart så förstår jag varför han byggde en borg här, för nog var det fint även en gråmulen dag.
 
 
 
 
 
The Barons Graveyard från 2001 blev nästa stopp. Här hittade vi en gravplats för de boende i slottet som fanns inte så långt härifrån.
Tänk att ha en egen gravplats......Måste ha varit väldigt förnämt folk som anlade den en gång, fast är man baron så kanske man inte vill bli begravd med vanligt folk?
 
 
 
Vackra snöklockor på vägen tillbaks. 
 
 
Det mulnar på sig än mer och snöblandat regn börjar falla. Vi far betydligt raskare norrut än planerat från början.
 
Pohacka Letterbox Hybrid #1 vid Ljunby blev ett bensträckarstopp som var väldigt lyckat.
Vacker plats vid gravfältet samt inte mindre än 4 fina cacher inom gångavstånd.
Kan en resa avslutas bättre?
 
 
Visst mötte vi väl inte våren riktigt som vi önskat men lite vårkänslor fick vi och vårt huvudmål uppfylldes med råge. Vi hade några väldigt trevliga dagar tillsammans. 
 

Vinter i skåne

 
 
 
 
 
 
Vi vaknar till en alldeles klar himmel. Det är dessutom vårdagjämning! Det bådar gott, men inte var väl värdens hustak vitt?
Hm, vi åker så långt söderut i vårt land vi kan för att möta våren och så har det snöat igen.......
Inte så mycket men vitt var det överallt igen.
 
 
 
Vi började vår dag med ett stopp i Alstad och två riktigt fina cacher. Visst är det kul att träffa på något sånt här.
 
 
Klörups häkte var i bruk från 1700-talet till 1905 då tingsförhandlingarna flyttades till Malmö.
1809 uppfördes den nuvarande byggnaden. Det finns en cell för kvinnor och en för män. Dessutom finns det en bostad för fångvaktaren med två rum och kök. Byggnaden är idag museum. Mitt emot häktet ligger en smedja som fortfarande fungerar som i gamla tider.

 
 
Ingen tvekan om saken att sådana här fåglar funkar lika bra som en vakthund. Väsnades rejält gjorde de och den modigaste försökte "bita" Titti i benet.
 
 
Månstorps gavlar - Jocke #4 en mycket passande plats för ett spöke.
 
 
 
 
 
Vi fortsatte vår färd in mot Malmö och en annan gamling från 2002.  North of the Bridge
 
 
Här vid vattnet blåste det isande vindar så vi fortsatte inåt land igen.
 
 
Ännu ett tecken på att vi var i Malmö.
 
 
Strax intill kallbadhuset tog vi en promenad i lä och här fick åtminstone jag vårkänslor på riktigt! Här fanns även en riktigt bra restaurang som serverade jättegod lunch.
 
 
Fina blommor, som jag inte har en aning om vad de heter.
 
 
Dagens motionspass förlades till denna inte alltför stora gräsmatta. Pussjakten / The pursuit of kisses En synnerligen frustrerande och ändå minnesvärd wherigo. Fast de som såg mig måste ha undrat om jag inte rymt nånstans ifrån......
 
 
Nån som saknar en stol?
 
Vi avslutade med att ta en promenad i bokskogen vid Torup. Jul i vårt hus var en av de cacherna i området som var riktigt trevlig. Här finns massor av cacher så överblicken är svår att få, speciellt som en stor det är T5. Men vi hittade en slinga som passade även för höjdrädda.
 
 
 
Avslutar även denna dags upplevelser med en kvällsupplyst kyrka. Denna gång fanns här en cache. Svedala kyrka 
 
 
Nöjda och belåtna återvände vi till vårt nattläger i Hammarlöv igen.

Vi vill ha vår!!!

 
 
 
Vintern den bara fortsätter och fortsätter och nu börjar vi bli desperata i längtan efter vår. Vad göra?
Tre lediga dagar innan jobb, som verkade kunna erbjuda chans till vår. Vi åker en sväng så långt söderut som vårt land kan erbjuda.
Boende via airbnb bokades för en billig peng utanför Trelleborg och så begav vi oss iväg.
Första stopp blev  Backastugan i Ebbarp
 
 
Barmark och årets första snödroppar. Nog känns det som vi kan få en bra vårresa när det ser ut så här.
Vi fortsatte söderut till  Rasbranter i Söderåsens Nationalpark.
Vilken fantastisk plats det var Skäralid. Så vackert och definitivt inte platt.
 
 
Små ispluppar hade det bildats i fallet nedanför skärdammen.
 
 
Väldiga branter, och jag kände spontant att hit vill jag gärna komma igen för att vandra, när det inte är lika kyligt som det trots allt var här.
 
 
 
Volcanos of Skaane IV strax intill var en oväntad pärla. Jättefin miljö, ett fruset vattenfall, och en häftig klippformation.
 
 
 
 Gamlegård i Eslövs kommun är ett av Skånes äldsta hembygdsmuseum.
 
 
Här mötte vi ytterligare vårtecken i form av vintergäck och ännu mer snödroppar.
 
 
 
 
Det visade sig oxå vara en utmärkt fikaplats och i solen, med lä från vinden, var det riktigt gott att äta medhavd fruktsallad.
Stockamöllans kvarn, inte så långt därifrån var också en fin plats. 
 
 
 
Sista stoppet för dagen blev The Ruined Castle utlagd i oktober 2001 vid Lindholmens slottsruin.
Så här tror man den har sett ut en gång.
 
 
Nu ser det ut så här.
 
 
Vi missuppfattade hinten och trodde det var ett heligt träd, fast det visade sig betyda ihåligt. Det där med engelska kan erbjuda tolkningar som kan bli hur spännande som helst när man inte är så bra på språket.
 
 
Så var vi då till sist framme i Hammarlöv där vi skulle övernatta två nätter.
 
 
 
Supermysigt boende för en bra peng som bara kann rekommenderas. En liten kvällspromenad i byn fick avsluta denna måndag. Visst är kyrkan fin med sitt runda torn! Extra fin när den lyses upp på detta sätt.
 
 
Vi hade tur som hittade flera riktigt fina platser, men det blir mer och mer tydligt att jag saknar ett attribut för sevärd plats. För som det är nu så drunknar de pärlorna i alla powertrailgömmor och andra cacher som placerats ut bara för att det är en lämplig parkeringsplats strax intill.

Sista skidturen och den första

 
 
 
 
Jag var övertygad om att detta skulle bli vinterns sista skidtur för min del. Men så vart inte fallet. Plusgraderna som kommit nu i början på veckan gör det totalt omöjligt att gå nånstans, inte ens på vägen då allt är en enda snösörja, så det fick bli ytterligare turer med skidor på fötterna. Att komma ut i naturen är ju viktigt för mig och hur gör man det annars? Försökte mig på en liten promenad i hagen bakom vårt i förra veckan, och visst bränner det kalorier att pulsa i en halvmeter snö, men kul är det inte.
 
Nåväl, åter till lördagens bravader. Lacksen har frågat om vi inte ska försöka oss på en mosscache för hon var sugen att testa att åka längdskidor för första gången sen tonåren. Varför inte? Lite bäst att passa på nu när det går.
Vi begav oss upp mot simsjön men där fick vi problem. Fullständigt omöjligt att parkera om vi inte ville gå 1 km med skidorna innan vi hade kunnat börja åka. Det ville åtminstone inte jag.
Så vad gör vi då?
Tja, en vandringsled är ju inte direkt tänkt för skidor, med sina färister och spångar men det gick faktiskt över förväntan ändå.
 
 
 
Ingasäter-Rödegården; Sde naturreservat och Garparör; Sde naturreservat var ologgade för mig och vi fick en fin skidtur i reservatet då vi även passade på att besöka de två andra som Lena inte loggat.
 
 
Hit har jag lovat mig själv att återkomma till våren, när äppleträden blommar. Så vackert här då.
 
 
 
Hoppas det blir fler skidturer tillsammans framöver, men helst inte förrän nästa vinter. För nåt år sen såg jag årets första vitsippa vid den här tiden och trots att jag gillar snö så vill jag ha vår. NU!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Att vara i Vara

 
 
 
 
 
 
 
 
 
Dags för crewmöte inför LKE18 och då brukar vi ju försöka oss på en tur innan. Men det var ett stort men. Vädret......
Det hade utlovats ytterligare upp till 10 cm snö, precis som det inte räcker som det är. 
Vi var väldigt sugna på att bara strunta i att ge oss hemifrån men mötet var ju obligatoriskt så vi gjorde ett försök.
Men vart skulle vi styra bilen?
Det blev Varaslätten vilket visade sig vara väldigt klokt då det nästan var snöfritt i de krokarna.
Först besökte vi inte mindre än 4 kyrkor. Visst är det kul att alla kyrkor ser så olika ut.
Öttums Kyrka
 
 
Kvänum Kyrka
 
 
 Edsvära Kyrka
 
 
 Tråvad Kyrka
 
 
Mörka hörn på tornet var gemensamt på 50% något jag tycker var väldigt estetiskt tilltalande. 
Några promenader blev det, varav en togs på en halkig väg med start från Bjertorps slott. Ett välkänt sådant men vackert är det inte, åtminstone tycker inte jag det.
 
 
Här nedanför sas tomten husera. Det finns en liknande plats i trakten där han oxå sägs hålla till, vet inte om tomten är extra förtjust i Varaslätten men vi smög försiktigt ifall han låg och sov i stugans mörker.
Där Tomten håller till
 
 
Badhusparken Denna park var sannerligen röd. Vara är ju annars känt för sitt synnerligen färgglada stationshus, så färg uppskattas nog av de ledande på orten. Effektfullt var det iallafall mot den vita snön.
 
 
Vad är ett hälsoäventyr?
 
 
Ingen aning faktiskt men nog undrar jag lite.
 
Bengtssonska magasinet, vilken vacker byggnad! Den hade jag totalt missat utan petröret som tog mig dit. Detta trots att jag faktiskt varit rätt många gånger i just Vara då jag har släkt i stan.
 
 
De 10 centimetrarna snö blev som tur var bara 1 och vi kunde avsluta dan med crewmötet.
Hoppas vi ses på LKE18!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Barndomsminnen i Ullstämma

 
 
 
 
 
 
Sonen har tenta vecka och några dagars ledighet i samband med det. Vill du bli hämtad undrade mor och såklart ville han det. 
Det finns ju en baktanke med de där sonhämtarturerna till Linköping. Det är ju alltid trevligt med en utflykt och Linköping har massor av spännande cacher.
Titticc följde med som trogen chaufför och sällskapsdam och då planen om att logga klart E4mystarna komplicerades av snörelaterade parkeringsproblem ändrades planen mot ett event i stället. Äta bör man ju.
Linköping Lunchevent 54: En bit mat under eken
Vad kul att känna sig så välkommen trots att de vi kände sen innan egentligen inte fanns.
Mätta och belåtna beslöt vi oss att ge oss ut i Ullstämmaskogen.
 
 
Jättefin parkeringsplats med finfina möjligheter att äta medhavd matsäck. Bra att veta för kommande besök.
 
 
 
Vem kan tänkas bo i denna jätteholk?????
 
 
Snö fanns det men väldigt mycket mindre än hemma i mina skogar. Så skönt att kunna gå på ett vettigt sätt utan att pulsa. En relativt nysläppt serie blev vårt mål: Sjörövar Fabbe - Barndomsminnen
 
En väldigt trevlig serie som gav både nostalgiska minnesbilder och som hade passande tillbehör på plats.
 
 
Här blev det balansgång på spång. 
 
 
En väldigt lång spång.....
 
 
Tinnerö strax intill brukar kallas för Eklandskapet. Här hade det planterats mer ekar för framtiden. Mycket trevligare plantering än en grandito.
 
 
Vi han bara med 9 av seriens 29 cacher, så vi har anledning att återkomma. Sonen lär nog inte misstycka att bli hämtad igen och har jag tur misstycker inte min sällskapsdam heller.
 

Vi går på vatten och firar monway

 
 
 
 
 
 
Tredje mars borde det ju vara viss vårkänsla, åtminstone tänkte jag så när vi bokade in datumet för en träff med MAN33 och Lacksen. Men kung Bore ville annat så vad i all världen skulle vi hitta på med en massa snö ute i markerna?
Monway 10 år (eller var det 2½?) lät lite intressant så varför inte sikta in oss på ett event? Det brukar ju alltid vara trevligt.
 
 
Korvar grillades men första gången jag såg legobitar få samma behandling.
 
 
EO himself, mannen som man sett många spår av i jakt på nattliga FTFer. Han visade sig vara väldigt trevlig och berättade även varför eventet hette som det gjorde.
 
 
En liten överraskning hade han även fixat vilket resulterade i FTF i glada eventdeltagares lag.
 
 
Även en närliggande cache undersöktes av eventgänget och jag fick det höga nöjet att provligga trappan.
Ingen större risk att somna i den ställningen kan jag lova.
 
 
Vi hade i veckorna innan roat oss med att lösa lite mystar i trakten i denna serie.
April, april #1 Startskottet. Trevliga och omväxlande mystar.
Visst är stubbar väldigt intressanta?
 
 
Jodå, snöfritt var det inte heller i traktern av Gråbo, men ändå betydligt mindre än hemma hos oss.
 
 
Liten kaffepaus passade bra på denna plats
 
 
Sen kommer vi till det där med att gå på vatten. Bua skär och Atollen till Kaizagris hade D/T kombinationer som eftertraktades och ja, de var besökta samma dag så isen borde ju hålla. Men jag erkänner, jag tycker det är läskigt med is, trots att det var massor av långfärdsskridskoåkare på isen som hade god koll.
Vi tycker nog det är lika läskigt både jag och maken så en av oss stannade gärna på land då isdubbarna bara räckte till tre av oss. Min ispromenad blev till Bua Skär.
Väldigt vackert och ishalt på den blanka isen.
 
 
 
 
 
 
 
Nöjda isvandrare leker sjöjungfrur
 
 
 
 
Till atollen var det makens tur att vandra.
 
 
Iskrafter
 
 
 
Som tur var hittade vi även en fikaplats som passade perfekt för våra matiga mackor. Dock var vi lite osäkra på om soffan skulle hålla, den kändes skörare än isen denna dag.....
 
 
På hemvägen fanns en önskan från mig, nämligen Train Tunnel. En cache från 2001 är ju bara ett måste att besöka. 
Spännande plats som tog sin lilla tid att hitta ett sätt att ta sig ner till. 
 
 
Även här fanns det gott om is, fast här var risken störst att få en tapp i huvudet.
 
 
Bra blev dagen även fast vårkänslorna uteblev. 

Ännu mera snö......

 
 
 
 
 
När hade vi en sån här snörik vinter? Helt klart var det ju så vintrarna 10,11 om jag inte minns fel men efter det har det varit mer ont om snö. 
Jag tillhör de som gillar snö, för jag älskar verkligen att åka längdskidor. Speciellt bland snötyngda träd. Så när tillfälle yppade sig för ännu en tripp ut i vildmarken så varför inte?
 
Fick börja med att skotta en plats att kunna köra in bilen på så vi inte skulle fastna. Sen var det rakt in i obanad terräng. De första 600 metrarna var lätta på platt väg sen blev skidandet mer spännande.
 
 
 
Solen behagade visa sig lite oxå mellan träden.
En myr med intresanta små hålor som visade sig vara vattenpölar. Icke frusna sådana.
 
 
Eftersom det ingen stig fanns att följa så väljer man ju sin egen väg. Varför inte genom denna dubbelportal?
 
 
På plats skulle det finnas ett konstverk. men det hade nog försvunnit av tidens tand. Med tillåtelse från CO placerade vi ut en ny cache vid koordinaterna, för även om det döda träd som funnits på platsen sannolikt rasat ner och burken försvunnit så är dessa "utivildmarkenutanstigcacher" värda att bevara tycker jag.
 
 
Åter vid bilen kunde jag konstatera att det fågelvägen varit ca 1.5 km men vägen vi tog vart nog längre med tanke på spårloggen. Snitthastigheten låg kring 1 km/timme. Inte går det fort att ta sig till en plastburk av denna sort men det är definitivt värt mödan om man gillar naturupplevelsen den för med sig.
 
 
 
 

Finns det nånstans som inte har snö?

 
 
 
 
 
 
 
 
Efter några veckor där snömängden bara ökat och ökat börjar längtan efter att kunna ta sig ut i terrängen utan skidor på fötterna infinna sig. Vart åker man då?
Enligt en bild på FB insåg vi att Lidköping faktiskt fortfarande låg bra till med en snömängd som vida skiljde sig från vår. Kolla in bilderna nedan. Tänk att se fjolårsgräs igen!!!!!!!
 
Det fick bli en liten tripp till vandringsleden vid Östra Sannorna. Här har det nu kommit ut några nya cacher och vi fick en promenad på närmare 4 km på köpet.
 
 
 
 
 
Platsen vid ovan nämnda cache var verkligen vacker. Gillar spångarna som var uppbyggda på ett spännande sätt.
 
Här hade vi haft en helt perfekt fikaplats, men det kan ju vara bra att veta till en annan gång för i denna serie: ÖS #5 - Klôvet fattas det en trea. Hoppas på att den dyker upp så småningom för hit vill jag gärna göra återbesök en dag när det blir vår.
 
Avslutande fika blev lite extra lyxigt idag. 
 
 
Titticc hade packat med semlor som överaskning. Blev ju på sätt och vis en avslutningsfika eftersom konagirl77 nu flyttar ner mot Fristad för att studera och inte kommer kunna vara med på våra turer så ofta framöver.

Vem sjutton åker skidor här?

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Mitt ute i ingenstans, ett par kilometer från plogad väg, stöter vi plötsligt på ett skidspår och första tanken som kommer är: "vem sjutton åker skidor här så långt från närmsta väg och civilisation???"
 
 
Fast det var ju som att kasta sten i glashus, för vad satt på våra fötter?
 
För att ta det från början så lockade ytterligare några cacher i vildmarken på Sydbillingens platå och vi beslöt oss för ännu en dag i mossarnas tecken. 
Billinge Blöt # 24 Oxebackamossen
Billinge Blöt # 25 Säxtingen
Säxtingen (Billingen)
Billinge Blöt # 28 Långtarmen är markerade på kartan nedanför och det var oxå dessa fyra som vi besökte i nämnd ordning under våra sju timmar i skogen.
 
 
Det hade inte blivit mindre snö sen vi var här sist och nu var det närmare halvmetern oplogad snö vi hade att ge oss i kast med.
Både vägbom och skylt kändes tämligen onödiga idag. Ingen risk att trotsa dessa med ett fordon såvida man inte hade bandvagn.
 
 
Sikte mot Oxebackamossen, 2,5 km framåt!
Första 1.5 km är det väg, om än oplogad men ändå relativt lätt.
 
 
Sen blev det lite trixigare.
 
 
 
Bara 500 meter kvar och det är i denna riktning vi ska!
 
 
 
 
Så var vi då äntligen framme! 3 år sen senaste logg kändes inte helt fel det heller!
 
 
Fikadags!!!!! Jo, det smakade verkligen toppen!
 
 
Vår väg mellan Oxebackamossen och Säxtingen skulle visa sig vara betydligt lättare även om det var en hel massa snö.
 
 
Häftigt att blicka upp mot skyn.
 
 
Det var även här nånstans vi träffade på skidspåret som faktiskt till en början verkade leda oss rakt mot cachen vi var på väg mot. Hur osannolikt är inte det om den legat orörd i tre år och sen plötsligt loggas dan innan vi kommer?
Nu visade det sig att skidåkaren inte hade geocaching i sikte för även nästa var det tre år sen senaste besök.
Mer och mer mossterräng blir det.
 
 
 
Och så var vi framme. Det firades med lite blåbärssoppa, för så ska väl skidåkare göra?
Vackra träd i kanten av mossen. 
 
 
Bara 650 meter kvar till den gamla cachen från 2003. Dessutom oväntat lättåkt här så vi fortsatte, även om planen inte var så från början.
 
 
Oj, vi höll helt på att köra för långt. Hade förväntat mig lite fler gömställen.
Jippie!!!! Ännu en gamling i fantastisk natur loggad!!!
 
 
 
De sista 500 metrarna tills vi åter var vid den oplogade vägen visade sig vara besvärliga igen. Eller så var det kanske det att vi var trötta efter nästan 7 timmars traskande i denna vildmark. När staven bara försvann, vilket den gjorde ibland, var inte fallet speciellt långt.
 
 
En mäktig upplevelse att ta oss runt här. Att våga bege sig ut i vildmarken, långt från närmsta väg är en upplevelse jag  varmt kan rekommendera.

Mystisk promenad utanför Lidköping

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
När snön ligger djup är det perfekt att ägna sig åt lite mystlösning. Så har oxå varit fallet en hel del denna vinter. Min tidigare tuggummisega hjärna börjar vakna till liv och det är underbart att kunna följa en tanke till slut igen. Visst, det funkar inte alltid, men jag börjar bli mer mig själv igen och om det tycker jag. 
Santa purificat och ytterligare ett gäng mystar signerade famSasse har varit senaste fokus. Väldans trevliga mystar som jag, om jag ska erkänna, inte fattat ett dugg av tidigare, men nu, när man väl kommer på en ingång, så är de ju riktigt bra allihop och faktiskt inte speciellt svåra. Om sånt tycker jag. Inte en massa konstiga sifferkoder och bilder som ska fixas med utan mystar som t.o.m jag kan klura ut.
Efter att ha fått klart att mängden snö i Lidköping är betydligt mindre än hemma i Kungslena så var valet av tjejligetur självklar. Dessa mystar fick det bli och det blev en promenad som faktiskt gav lite vårkänslor!
 
 
Allihop hittade och nöjda och belåtna, trots en iskall blöt fot letade vi fikaplats.
 
Bredvid vassen hade det som vi eftersökte vad gäller det.
 
 
Fina Filsbäck, fast här var vårkänslorna desto längre bort igen.
 
 
 
En fin förmiddag, som visade sig bli den enda i veckan som bjöd på sol. Än så är det långt till vår, men dag för dag så närmar den sig. Och till dess får jag väl fortsätta lösa mystar.

Med 2 meter långa "snöskor". Billingens vildmark

 
 
 
 
 
 
Alla mösaräjsares våta dröm, Billingens själ, alla mossars moder, målet för våra drömmar och mardrömmar

Storemossen.

Som jag längtat efter lite skidcaching ovch just denna plats kändes perfekt för just det!
 
 
Fast jag måste erkänna att jag inte var helt övertygad om att vi skulle lyckas trots att det var jag själv som väckte idén. 
 
Eftersom Billingen är full av mossar och blöta pölar samt dessutom täckt med nästan 30 cm snö så var förhållanden denna gång inte var alls lika idealiska som de var vid ett tidigare tillfälle vi skidcachat. För vatten under tillräckligt tjockt lager snö fryser inte förrän det kommer i kontakt med skidor har jag upptäckt. Och när det fryser så förvandlas skidor till lååånga snöskor i ett nafs.
 
Därför hade vi undersökt alla möjliga vägar till  Mossen Sydbillingen nogrannt och kommit fram till att bästa väg nog ändå måste vara från skaravägen då det ju är bilväg de första 2 kilometrarna. Nu visade det ju sig att det var en oplogad sådan som dessutom hade en stängd vägbom, men det var ju ändå torrt under snön de kilometrarna. 
 
 
Men nog tvekade jag när vi inte kom närmare än nästan 3 km fågelvägen och vi hade ett par dm orörd snö att ta oss fram i och dessutom skulle uppför ett berg. 
Ok, helt orörd var den inte, de första 300 metrarna hade en fyrhjuling kört, men efter vägbommen var det enbart djurspår vi hade framför oss. 
 
Så mycket snö det var i skogen och fast vi var nära den mycket vältrafikerade Skaravägen var tystnaden total.
 
 
Med inställningen att "lyckas vi inte nå cachen, så har vi iallafall fått en härlig tur på skidor i naturen" så började vi jobba oss upp på berget med Billinge Blöt # 29 Storemossen i sikte. 
 
 
Rätt som det var fick vi sött sällskap i spåret. En liten skogsmus fick väldigt bråttom att gömma sig igen.
 
Efter en inte helt lätt spårning uppför i ett landskap fyllt av snötyngda träd var vi så framme vid en jaktstuga, där vägen gick över i stig och nu började det bli mer äventyrligt. 500 meter fågelväg till första gömman men stigen kändes så klart bäst även om den var både längre och stundtals blöt. 
 
 
Här var det oxå ändå mer snö så spåren blev allt djupare.
 
 
 
Dessutom hade vi en hel del problem med isbildning. 
 
 
Det var alltså två rätt trötta töser som kom fram till  Billinge Blöt # 29 Storemossen där vi valde att ta fikapaus. Ca 2 timmar hade det tagit oss att ta oss de 1,8 km fågelvägen till cachen från där vi ställde bilen.
I skydd under en stor gran i det alltmer tilltagande snöfallet satt vi och bara njöt en stund av ron och stillheten, samt nöjet av att hitta denna av naturen välkamouflerade cache långt ute i vildmarken.
 
 
800 meter bort hade vi en gammal goding från 2003: Mossen Sydbillingen 
Det var ju egentligen denna som var huvudmålet men skulle vi våga oss över en jättestor ofrusen mosse????
 
 
Jo, jag var tveksam när vi satte fart mot gamlingen och inte blev det bättre när det sa plask, plask och skidorna med halva pjäxor försvann ner i vatten. Men det blev torrare redan efter några meter och sen var det faktiskt en rätt behaglig tur över mossen. 
 
 
 
 
En 15 år gammal cache mitt i ingenstans som det tog oss nära 3 timmar att komma till, (visserligen med fikapaus och i behagligt tempo) men det måste bara firas! Varm nyponsoppa smakade ljuvligt!
 
 
Tillbakavägen blev precis som förväntat en betydligt lättare tripp.
 
 
Inte var det raka, vackra spår precis men det var ju ändå lättare att följa våra egna spår tillbaks.
 
 
Massor av snö i skogen, visst är det fantastiskt att så mycket snö kan bli kvar på en så liten smal gren utan att rasa av.
 
 
Tillbaks till jaktstugan så var det dags att förvandla snöskor till skidor igen. Inte hade det varit bakhalt inte, men i gengäld var det inte framhalt heller......
 
 
Nu hade det slutat snöa och himlens moln glesnade och blå himmel blev synlig.
 
 
Resten av färden nedför berget var en barnlek mot alla strapatser som vår tur inneburit.
 
 
 
Säga vad man vill om geocaching men jag hade aldrig kommit på tanken att gå i tre kilometer enkel väg på skidor, varav den sista kilometern på delvis ofrusen mosse med isbildning under skidorna om det inte vore för en geocache. Äventyr behöver inte vara så avancerade. Det räcker gott med en plastburk en bit från vägen för att få ett minne för livet.
 
 
 
 

Om

Min profilbild

bojip

Trebarnsmor, IVAsjuksköterska och "skogstokig" geocachare. Alltid på jakt efter nya smultronställen

RSS 2.0