En rak promenad! Och några lite krokigare. Ardala!
Novemberdagarna är inte ljusa. När det dessutom blåser och småregnar så är de knappast så mycket mysigare. Men en promenad med en god vän gör inte en sådan dag sämre iallafall.
En rakare promenad än den vi gick idag är svår att finna.
En gammal järnväg som numera är cykelväg.
Spikrak promenad i nästan 3 kilometer blev det innan vi vände åter och cachade oss tillbaka.
Lite kul var att man har ju rätt bra sikt vad som kommer lite längre fram och vi såg på långt håll ett par som vi närmade oss så sakteliga.
När vi slutligen mötte dem så hoppade vi ut ur skogen precis när de skulle passera.
"Aha, sa de, ni håller på med sån där GPSnågonting!!!! Vi undrade varför ni försvann med jämna mellanrum!"
Vi förklarade vad vi höll på med men de ville fortsätta stavgå.......Tänk vad de går miste om!
En bra och omväxlande slinga med något lite extra på nästan varje gömma. Inget avancerat men det behöver det inte vara tycker jag.
Fika ska man ju göra och det passade utmärkt här Gläntans utflykt inte så långt från spåret.
En synnerligen bra gömma hittade vi här till slut oxå som vi både såg och kände på innan den till slut blev signerad efter en liten extra hint av en vän.
En välbevakad vägförvaltning, inte i Skultorp men väl i Kålltorp besöktes också. Undrar om de kände sig hotade eller varför har de annars flera sådana här strax intill?
Så till dagens krokigaste promenad, fast den var inte så krokig ändå.
Spången en fin vandringsled bland gamla träd. Här finns två cacher, men tyvärr är bara den ena lämplig för oss icke klättrare. Synd att gömma en burk så högt i ett träd när naturen är så sevärd och lämplig för en stilla promenad. Men därom tyker vi ju alla olika. Tycker fortfarande att de gömmorna med terräng 5 borde vara undantagna från 161metersregeln men tyvärr, så är ju inte fallet. Varför lägga en gömma som ett fåtal kan logga längs en sevärd vandringsled?
Några timmars dagsljus och sen kan man utan större samvetskval välja att vara inne resten av denna dag!
Regnet mötte vi på vägen hem......
Det blommar överallt!!!!!
Backsippebacken och Naturens under
Några cacher utanför Skara där det står att bästa tiden att besöka är när backsipporna blommar!
Dessa blommor är ju fridlysta och rätt sällsynta, men de växer på några ställen även i närheten.
Men natursköna ställen gillar jag ju så det blev en tur till skara, denna dag då det blommade precis överallt!
I våra trakter finns det ju dessutom oerhört gott om körsbärsträd och de blommar som bäst just nu!
Det var en otroligt naturskön dal vi kom till, med en bäck som slingrade sig längst ner på botten.
Backigt! Javisst! Ingen av oss hade jättebra kondis denna dag, Titti var påverkad av pollen och jag av förkylning men vi fixade det utan alltför stor ansträngning.
Nog är väl naturen underlig!
Märkligt träd!
Fåglarna kvittrade och det var lätt att njuta här!
Fikaplats för dagen blev Skärvs Kyrka
Vackert placerad intill Skärvalången med egen brygga t.o.m!
Ett bord intill de blommande körsbärsträden med utsikt över sjön! Inte illa alls!
Vi fortsatte bort till Eahagen.
Vackert! Valle härad i denna tid är helt otrolig!
Skara-Tubbetorp T o R
Det finns ju en cykelslinga till utanför Skara.
Nämligen Skara - Tubbetorp T o R 1 - Skara - Tubbetorp T o R 12.
Detta är en serie på 12 cacher gömda utmed gamla järnvägsspåret
mot Skövde som idag är en asfalterad gång och cykelbana
mot Skövde som idag är en asfalterad gång och cykelbana
Ännu en fin sensommardag som är som gjord för en cykeltur och när jamandcat frågade om jag ville följa med så var jag inte sen att säga ja.
Denna cykelbana var mycket trevligare att cykla, mycket pga att det var enbart cykelbana och inte en enda bil kunde köra på banan. Att det sedan var asfalterat gjorde ju inte saken sämre.
Vår vana trogen så började vi bakifrån och cachade oss tillbaka mot Skara där bilen väntade.
Solen sken och det var en härlig tripp. Fikade gjorde vi på ett brunnslock med denna vy framför oss.
Men vi var inte ensamma.....
Många valde att cykla denna dag, men av någon anledning missade vi alltid att tänka på hur vi ställde cyklarna när vi hoppade in i vegetationen för att logga.
Denna parkering var ovanligt snygg men mannen som kommer cyklande fick sakta in rejält när han cyklade förbi oss tidigare. Nu var han på hemväg och hejade glatt. Han måste undrat vad vi gjorde i buskarna så ofta.......
Ännu en mycket trevlig cykelslinga men varierande cacher avverkad. Bra med lite uppvärmning inför cykeleventet vi hoppas kunna åka på nu på lördag.
En cykeltur utanför skara
Jag gillar att cykla, men eftersom vi bor halvvägs upp på ett berg så är sådana övningar på hemmaplan altid förenade med uppförsbackar. Mer eller mindre stora.......
Att cykla mellan Skara och Ardala var verkligen en helt annan upplevelse. Totalt helplatt! Inte minsta lilla uppförsbacke. Helt underbart, dessutom var det cykelbana utan bilar, minst hälften av vägen. Vem är bortskämd med sådant????? Inte jag iallafall.
Nu har det kommit två "cykelcacharslingor" och vad passar väl bättre än att ta med cyklarna på bilen och fara iväg mot nämnda stad.
Detta är en i serien av 13 cacher mellan Skara och Ardala
där tågen rullade fram innan den gamla järnvägen gjordes
om till cykelväg.
där tågen rullade fram innan den gamla järnvägen gjordes
om till cykelväg.
Vi parkerade på Coops parkering och rullade iväg mot Ardala. Väldigt snabbt var vi där!
Sen var det lite tätare stopp hela vägen tillbaka. Bra varierande gömmor dessutom.
Här är vi vid den första gömman i serien som blev vår sista. Så här lummigt var det inte annars, utan det var öppen rak väg som gällde. Som sagt tidigare, väldigt lättcyklat!
Men problemet var ju var vi skulle fika.......
För det fanns ingen given fikaplats längs sträckan. Tur vi hade med Carina som har lokalkännedom. Hon visste att det fanns en skolskog inte långt från Julas lager och kunde det bli bättre?
En härlig tur blev det även denna soliga förmiddag. Precis vad min stressade själ behövde.
Brunnsbo ängar och Dala kvarn
Denna soliga måndag var behovet av naturen extra stort. Framför mig låg en uppgift som jag kände mer och mer obehag inför och vad är bättre att distrahera hjärnan med än lite geocaching tillsammans med en god vän.
Vi åkte först till en underskön plats!
Brunsbo storäng, ett par kilometer öster om Skara, är en av landets största bevarade slåtterängar från medeltiden. Dessförinnan låg här en by, och arkeologer har lyckats spåra odlingslandskap från tidig järnålder, vikingatid och medeltid. Under dessa tidsepoker har marken odlats på olika sätt och det går att skönja fägator och forntida lämningar.
Så ljuvligt vackert med solen som silades genom de stora trädens kronor!
Vi fortsatte till en annan underskön plats!
Dala kvarn är från 1800 talet en gång per år startas kvarnen upp för att mala mjöl.
Sörboleden är en 3km lång vandringsled som invigdes 1978.Leden går in i djup ravin som bildades efter istidens slut. Leden går över 6 broar, bland ett rikt växtliv och passerar 2 källor, varav den ena är järnhaltig.
Vilken vandringsled. Kändes lite grann som att gå i en svensk regnskog, om nu sådana hade funnits. Riktigt lummigt!
Väl tillbaka igen efter en ca 2 km vandring passade det utmärkt att fika. Denna gång fick termosen rycka in som kamerastativ!
Stärkt av dagens utflykt kunde jag sedan ta itu med min uppgift.
Gott med vänner som ställer upp för en när man behöver!
Hällefly och hala hällar
Grillplatsen vid Hällefly. En liten skogsjö inte så långt från Götene
Solen skiner denna måndagsmorgon och vi åker ut på en liten tur mellan Götene och Lerdala.
Jag älskar verkligen skogsjöar. Speciellt när de är så här spegelblanka och vackra.
På andra sidan sjön fanns också en gömma men det var ett vattendrag som bekymrade oss lite så vi tog stövlar för säkerhets skull. Inte var det långt att gå så vi var snart framme. Döm om vår förvåning när vi hittade en bro!
Vi slapp ta ett jätteskutt över bäcken, jag hade säkert blivit blöt även med stövlar för min längdhoppartalang är inte vad den borde. En riktigt fin plats vid sjön var det och nöjda gav vi oss vidare, djupare in i skogarna.
Myskoxen, Denna bumling kunde liknas vid en myskoxe om man såg den från rätt håll. Vi vågade inte undersöka den saken, inte för att myskoxen skrämde oss utan för att hällen den låg på var snorhal.
Den avancerade uppvisning som Carina bjöd på ute i skogen efter att ha halkat på hällen hade platsat i vilken cirkusmanege som helst. Som tur var gick allt bra. Vi närmade oss därefter oxen med största försiktighet.......
Carina loggar sin gömma nr 100. Grattis till tresiffrigt!!! Mysigt ställe, nja inte direkt, men naturen runt var fin..........Tur vi var 2, hon nådde, men såg inte och jag såg, men nådde inte från min plats.
En mäktig gammal stenmur fanns inte långt därifrån
Vackert med mossan som växer på stenarna.
Jag brukar numera aldrig cacha ensam. Börjar bli tokbortskämd då jag ju är van vid att både titticc och U+L är synnerligen välutrustade när vi är ute och cachar och fiskar fram det som saknas snabbt som ögat. Jag är glad om jag får med penna, gps och kamera. Inte alltid som batterier till de senaste är i toppform dock. Döm om min förvåning denna dag när även carjonwil plockar fram en ny zippåse ut fickan när en logg är i stort behov av en ny påse. Hade jag med något sånt? Icke. Tur man har valt så bra geovänner!
Ytterligare några platser fick besök. Vi pratade med en glad pensionär som förevisade ett riktigt proffsvindskydd för oss och konstaterade att om Kuleborg Skottet i Kuleborg legat där vi letade efter en cache så hade de inte mycket till försvar på 1600-talet.
Efter att solen sen gått i moln på em och det börjar bli riktigt råkallt beslöt vi oss för att åka hemåt igen.
Ännu en bra utflykt! Totalt 9 loggar fick vi oxå!
Smultronställen utanför Skara
Oj vad jag har saknat solen!!!!!!!!
Att solen skulle visa sig samtidigt som vi snubblade över det ena smultronstället efter det andra var nästan osannolikt men precis så blev det denna förmiddag.
Av någon outgrundlig anledning så har man ju åkt på väldigt många av skaraborgs vägar.......men denna gång var det helt okända trakter för mig.
Kungaportalen
Vilket fint ställe!!!!!!!!
Kungaportalen vid infarten til Furubacken i Marum strax utanför Skara är landets enda kvarvarande i sitt slag.
Originalet restes 1905 inför Oscar ll :s besök.
Kungen skulle färdas genom den pampiga portalen.
Besöket ställdes dock in men kungaportalen blev kvar.
Den bildar nu entre till 3000 Hektar skog som än i dag förvaltas av Svea skog.
Originalet restes 1905 inför Oscar ll :s besök.
Kungen skulle färdas genom den pampiga portalen.
Besöket ställdes dock in men kungaportalen blev kvar.
Den bildar nu entre till 3000 Hektar skog som än i dag förvaltas av Svea skog.
Tänk vad snopet det måste ha känts att ha byggt denna tjusiga portal och sen kom inte kungen......
Det är något visst med gärdsgårdar.........
Vägarna vi färdades på var inte direkt stora........
.........men de var iallafall asfalterade. Tack och lov att vi inte mötte någon!
Vid Forssa-Slugga har det funnits en kvarn sedan 1500-talet. Dammanläggningen är raserad, men en kvarnbyggnad från 1800-talet finns kvar liksom en kulturhistoriskt värdefull mjölnarbostad från början av 1800-talet.
Vilket fint ställe!!!!!!!!
Vattnet forsade fram, det fanns en liten ö som man kunde gå ut på, med sittplatser, samt en väderstation om man skulle råka känna sig osäker på vädret.
Eftersom vädret var så underbart passade vi även på att göra en avstickare till Resville kvarnby. Det ångrar jag inte heller!
Uppströms den imponerande gamla landsvägsbron ligger Biskopskvarnen och nedströms dagens bro hittar vi Backgårdskvarn inbäddad i grönskan. De är bara rester av en imponerande kvarnby med sju kvarnar som fanns här ända in på 1900-talet.
Oj vad vattnet forsade, det var nästan omöjligt att höra vad vi sa till varann
Vackra detaljer på den gamla landsvägsbron
Flian innan fallet, vacker och så stilla
Hållplats Här stannade vi till på vägen tillbaks, undrar hur länge man får vänta på en omnibus tro....
.
En underbar förmiddag tillsammans med Carina lider mot sitt slut. Vi är hungriga efter alla dessa fantastiska platser och beslutar oss för att äta dagens lunch istället för att fika. Ett bra val.
En sådan här förmiddag ger massor av energi i den mörkaste av alla årstider. Lite solljus är aldrig fel!
Arboretum och en satelitantenn!
En gång för 7 år sedan blev vi visade en riktigt fin plats nämligen Remningstorp - Arboretum # 1
Den gången hade jag ingen aning om att geocaching ens existerade så denna dag var det dags för ett återbesök.
Här vid Acksjön, på Remningstorps marker, är en fantastisk massa konstiga, utländska träd planterade och längst ut på en udde i sjön finns en grillplats iordningställd. Många olika sorters granar fanns det, denna var en mycket glansig och mjukbarrad variant som inte var det minsta stickig, säkert helt underbar som julgran!
Detta träd var en japans lärk som tydligen var väldigt populär som bonsai.
Jag hade för mig att bonsaier var små miniträd.........
Ett valnötsträd med enorma gulnande löv
Självklart passade det bra med en fikapaus här denna gråmulna dag. Längst ut på udden fanns för 7 år sedan enorma ihåliga ekar till barnens stora förtjusning. Tyvärr var de nu borta men det var ändå fint
Dessutom ser vi något skymta mellan träden.........
Man får vara glad för det lilla! 1 minut sol är bättre än ingenting!
Vidare mot Satellitantenn
Man har ju besökt en del sådant de senaste åren så det var med förvåning vi anlände hit.
Mitt ute i en kohage stod denna tingest:
Men det var ingen satelitantenn. Den stora plåt konstruktionen är bara en sol reflektor till en solcells panel på sidan, som genererar ström som laddar ett batteri som står under pallen intill.
Detta driver sen en mätutrustning som mäter diverse hydrologiska data i jorden och skickar detta trådlöst till någon dator i närheten.
Detta driver sen en mätutrustning som mäter diverse hydrologiska data i jorden och skickar detta trådlöst till någon dator i närheten.
En kunnig cachare innan oss hade skrivit i sin logg vad saken var och det hade vi aldrig kunnat gissa tror jag.....
Tiden rinner iväg snabbt dessa kravlösa timmar, hemfärd via hornborgasjön där jag inte kunde låta bli att stanna till:
Höstens färger är så vackra!
Hornborgasjön runt
Området runt Hornborgasjön är så vackert! Varför finns det inte fler cacher i det området kan man undra.
Kanske det inte bor några geocachare där bara. Några gömmor har jag kvar däromkring och denna dag var egentligen tänkt att åka bortåt lerdala till men de gömmorna ville Titti följa med på och då hon var sjuk valde vi hornborgasjön i stället.
En inte lika strapatsrik tur men det vara bara bra då jag vi båda var lite småförkylda.
Vi började dagen med Ytterberg.
En fin vandring längs sjön fick vi innan vi kom fram till en välbyggd tvåvånings fågelskådarplats. Här kunde man se diverse olika fågelarter, tyvärr är det inte min starkaste sida men jag såg iallafall svanar och två tranor......Det låter så mäktigt när de "flaffar" iväg för att flyga en bit bort till ett annat ställe på sjön.
Sen gav vi oss på några kvarvarande gömmor längs Flian på andra sidan sjön. De är tänkta att tas när man paddlar kanot men eftersom vi hade bilen istället fick vi improvisera.
Flian - Forssen var den första av de gömmorna. Här gick det att komma riktigt nära med bilen. Vi undrade mycket över skylten om militärt skyddsobjekt och förbudet att fotografera. Militären kan ju kamouflera men vi undrar ändå om inte skylten hamnat där av andra orsaker.......
En vacker plats där folk grillade och fiskade kräftor. Ser ni bron????
Den var vi ju tvugna att testa. Hyffsat kill i magen.......
Fast någon fors kunde vi inte hitta även om vattnet höll god fart!
Ser inte så otäckt ut men det var långt ner till vattnet och det svajade rejält!
Jag har ett väldigt bra vägvisarprogram i min gps. Fast ibland har den fel. Här tyckte den att jag skulle köra till Flian - gamla åfåran:
Undrar vad stugägaren tycker om jag brakar rakt genom trädgården och sen tar ett plums rakt över ån för att komma till rätt sida vattnet. Lustigt nog var det inte alls svårt att gå de 200 meter från stora vägen där vi parkerade i stället.....
Flianleden är en vandringsled från Petersburg i Skara till ån Flian och åter. Vi passade på att ta några av cacherna där också innan det blev dags att vända åter till väntande barn.
Just här passade det utmärkt med fika bokstavligt talat på flianleden.
Skogen var så vacker just här med stora stenar och lite trolsk stämning.
Ännu en bra förmiddag!
En blöt Billinge Blöt!
Denna tisdagsförmiddag när barnen var i skolan hade vi bestämt oss för en georunda tillsammans jag o Carina. Vaknar på morgonen och himlen är grå och molnen kan inte hålla tätt.
Nåväl. Antingen stannar man inne eller också får det bli kläder efter väder och när man ändå har regnkläder och stövlar så kan man ju lika gärna ge sig på några sådana här gömmor: Billinge Blöt # 9 Kringelmossen. Det finne en hel massa mossar uppe på Billingen och det är tur att det ligger lite burkar vid många av dem för det är faktiskt en rejäl naturupplevelse att traska fram uppe på berget, långt från alla vägar.
Spindelnät och mossa är riktigt vackra med vattendroppar på.
Det är inte lättvandrat direkt, speciellt inte efter denna blöta sommar
Men inget avskräcker ett par envisa geocachare som ändå har stövlarna på.......
Jo förresten, vi hittade den inte så välanvända gamla pilgrimsleden och det var längs den som vi var tvugna att vända en gång, då det var alldeles för blött, annars blev vår vandring inte alltför krokig trots allt.
Det finns förfärligt mycket spindelnät ute i skogen egentligen, det inser man verkligen en sådan här halvregnig dag.
Vägs ände Vi tog en genväg genom skogen och insåg att cachen vi genat till egentligen var en drive in.........
fast den låg verkligen vid vägs ände
Kommunikationspunkt Här spekulerade vi en stund över cachenamnet. Carina gissade att det kanske stod
någon här och vidarebefodrade meddelanden till nån som stod på en annan sten på lagom skrikavstånd lite närmare civilisationen............
någon här och vidarebefodrade meddelanden till nån som stod på en annan sten på lagom skrikavstånd lite närmare civilisationen............
För här kändes det verkligen att vi var mitt ute i ingenstans.........
Ett rasat vindskydd och en mindre pigg bro. Rester av pilgrimsleden hittade vi här. Bäcken porlade stilla och vi stannade här en stund innan vi traskade åter mot bilen och det välförtjänta fikat. 
För ingen geotur utan fika oavsett hur vädret är!
Och så lite bergsklättring...........
Jag har gjort det igen! Träffat en ny kompis via facebook! Precis som förra gången, när jag träffade U+L på detta sätt, så kändes det även idag helt rätt när vi möttes i skogen.
Dagens nya geokompis är carjonwil som jag hoppas få förmånen att träffa många gånger till framöver.
Men varför börja med att ta några lätta gömmor.......
Jag lyckades verkligen med konststycket att föreslå två, inte helt lätta gömmor men ack så bra det ändå blev! Det är ju inte alltid man kollar upp allt lika bra som man borde innan man ger sig iväg hemifrån........
Vi började dagen med att i "rask takt" klättra uppför billingen mot A fine view over landscape. Skaraborgs äldsta gömma faktiskt! Sen var väl rask takt kanske inte helt med sanningen överensstämmande, väl framme vid gömman konstaterade Carina att vi hade ägnat närmare en timme åt att förflytta oss 1 km.......Men så gick vi ju den här vägen också, ingen asfalt precis!
Jättadalen utanför Öglunda är en riktigt fin plats men det var nu längesen jag var där sist. Vi konstaterade att fast vår väg inte var lätt så var den lättare än den kunde varit om man gått från andra hållet......
Vi började leta och hittade snart en burk......med bostongurka årsmodell -93. Snart visade sig även den vi ville hitta och vi kunde nöjt signera loggen och klättra upp till stigen igen.
Jättadalen är en imponerande, djupt nedskuren bäckdal. Från parkeringsplatsen vid Öglunda kyrka leder stigen genom lummig lövskog och går längs bäcken upp i en granskog med offerkälla, rasbranter och pelarförklyftad diabas. Från vattenfallet vid bergskanten erbjuds en storslagen utsikt över Valle härad. Stigen går vidare söderut och passerar Öglunda grotta, som är en blockfylld klyfta i diabasen.
Vi vandrade vidare på den stigen till nästa gömma som många blågubbat innan oss. En 4/4. The Cave of Öglunda.
Vilken spännande plats! En riktig utmaning som faktiskt hittades oväntat snabbt. Det fanns ju rätt många ställen att gömma en mikro på här.......
Många feta fina spindlar gillade även grottan där man kunde sitta hyfsat bra uppe i taket bara man tog spjärn ordentligt. Smidighet är ju inte min starkaste sida men envis är jag!
Ännu en gång är dt bevisat att kvinnor kan!
Vi fortsatte vår vandring ner mot Dårarnas Tempel. Ett synnerligen märkligt ställe som låg mitt på ett kalhygge med fin utsikt över trakten. Här har konstnären Bengt H (Cassiopejas far) byggt en liten stuga i spartansk stil. Det firas sommarsolstånd, vintersolstånd och diverse filosofiska aftnar inom dessa väggar.
Naturfolkens ideal hålls högt i brasans sken. Undrar om det fortfarande firas någonting här för det var rätt förfallet.
Naturfolkens ideal hålls högt i brasans sken. Undrar om det fortfarande firas någonting här för det var rätt förfallet.
Ingen sån här utflykt utan fika. Efter att ha traskat runt lite på hygget på jakt efter lämpliga stubbar bestämde vi oss helt enkelt för att bara slå oss ner igräset utanför "templet". Underbart gott!
Så var det rakaste vägen åter mot bilen efter detta. En liten promenad på ca 6 km som bara kan rekommenderas!
I spåren av ett isberg........
I vintras upptäckte vi denna plats och trodde då att det var en jättegryta. En mäktig plats som vi allt var lite fundersamma hur den uppstått. Var var stenen som hade gjort alltsammans undrade vi. För inte kunde det väl vara en entusiastisk bonde som fraktat bort stenen från gropen?????
Eller var det kanske här ET landade.....
Nåväl, en fantastisk plast var det som gjord för att åka pulka i.
För någon vecka sen publicerade djurets sin cache Getaryggens Dödisgrop just på denna plats.
Läge för återbesök!!!!
dessutom fick vi nu reda på att det var ett isberg som en gång skapat denna gigantiska grop!
Nu skulle vi mäta omkrets och djup, något som var riktigt intressant att få reda på.
Platsen är lika mäktig nu på försommaren.
Vi konstaterade att i halva gropen växte maskrosor och i den andra växte bara smörblommor.
Undrar just varför......
I gropen dukades sen picknicken upp. Lä och jätteskönt!
Nu återstår bara att få reda på varför man lade ner så mycket möda på denna vackra väg, som vi passerade på vår vandring från bilen.
Tack djurets för en riktigt fin earthcache!
Eller var det kanske här ET landade.....
Nåväl, en fantastisk plast var det som gjord för att åka pulka i.
För någon vecka sen publicerade djurets sin cache Getaryggens Dödisgrop just på denna plats.
Läge för återbesök!!!!
dessutom fick vi nu reda på att det var ett isberg som en gång skapat denna gigantiska grop!
Nu skulle vi mäta omkrets och djup, något som var riktigt intressant att få reda på.
Platsen är lika mäktig nu på försommaren.
Vi konstaterade att i halva gropen växte maskrosor och i den andra växte bara smörblommor.
Undrar just varför......
I gropen dukades sen picknicken upp. Lä och jätteskönt!
Nu återstår bara att få reda på varför man lade ner så mycket möda på denna vackra väg, som vi passerade på vår vandring från bilen.
Tack djurets för en riktigt fin earthcache!
I Hornborgasjöns närhet
Äntligen är sköna maj här! Solen skiner från en klarblå himmel och temperaturen landar på ca 20 grader. Idag var en tur som jag sett fram emot länge planerad. Nästan bara sevärda platser besöktes!
Första stopp var ett återbesök: Torbjörntorp's Stenbro.
Här har vi varit förr, den gången var cachen borta, nu skulle det finnas en ny på plats men det enda vi hittade var ett fågelbo. Gissa om fågelmamman skrämde halvt slag på mig när hon flög upp rätt i ansiktet på mig.
Men en snygg bro är det!
Någon får nog dessutom mat här, undrar vem.....
Torestorp blev nästa anhalt.
Denna runsten, vid Torestorp i Håkantorps socken, nämns redan av Magnus Ladulås i ett brev år 1287.
Stenen hade då funktionen som gränssten mellan ägorna till Gudhems kloster och Håkantorps by.
Inskriften lyder: "Border satte denna sten efter H..., sin son, en mycket god ung man."
Trakterna runt Hornborgasjön är märkligt tomma på cacher, trots att det finns en hel del sevärda ställen runt sjön. Ett fåtal cacher finns, hoppas det kommer fler framåt sommaren. Alltid borde det väl finnas någon med intresse att lägga ut några burkar som bor i trakterna.....
Slokgranen en märlig gran mitt inne i skogen. Hit hade jag ju aldrig hittat utan geocaching.
Redan 1943 ansågs den här granen tillräckligt märkvärdig för att märkas ut på en lokal karta.
Sedan dess har åren gått och granen blivit så åldrad att den nu verkar helt död, dock står ännu den döda granen majestätiskt kvar i en gläta i skogen. Iställt för barr hänger nu stora mängder mossa och skägglavar ifrån grenarna.
Undrar hur länge den får stå kvar.....
Gullängen en cache som kom mitt i kallaste vintern, Jag är glad att vi väntade tills idag med att göra ett besök här. Har tidigare varit på en orienteringsträning här och jag kommer ihåg att jag tyckte då att det var så vackert här, en plats jag inte hade en aning om innan dess. Idag blommade ängarna och fåglarna kvittrade för fullt.
Mycket vacker natur och trevliga promenadstigar i hela området. Gravhögar, rester av domarringar, fornåkrar, alsumpskog, äldre bokskog och gamla ekar kan ni hitta här. Riklig vårflora.
Hmmm, vad händer här.......
Jomenvisst fanns det något där.......
Axevalla Hed
Första stopp var ett återbesök: Torbjörntorp's Stenbro.
Här har vi varit förr, den gången var cachen borta, nu skulle det finnas en ny på plats men det enda vi hittade var ett fågelbo. Gissa om fågelmamman skrämde halvt slag på mig när hon flög upp rätt i ansiktet på mig.
Men en snygg bro är det!
Någon får nog dessutom mat här, undrar vem.....
Torestorp blev nästa anhalt.
Denna runsten, vid Torestorp i Håkantorps socken, nämns redan av Magnus Ladulås i ett brev år 1287.
Stenen hade då funktionen som gränssten mellan ägorna till Gudhems kloster och Håkantorps by.
Inskriften lyder: "Border satte denna sten efter H..., sin son, en mycket god ung man."
Trakterna runt Hornborgasjön är märkligt tomma på cacher, trots att det finns en hel del sevärda ställen runt sjön. Ett fåtal cacher finns, hoppas det kommer fler framåt sommaren. Alltid borde det väl finnas någon med intresse att lägga ut några burkar som bor i trakterna.....
Slokgranen en märlig gran mitt inne i skogen. Hit hade jag ju aldrig hittat utan geocaching.
Redan 1943 ansågs den här granen tillräckligt märkvärdig för att märkas ut på en lokal karta.
Sedan dess har åren gått och granen blivit så åldrad att den nu verkar helt död, dock står ännu den döda granen majestätiskt kvar i en gläta i skogen. Iställt för barr hänger nu stora mängder mossa och skägglavar ifrån grenarna.
Undrar hur länge den får stå kvar.....
Gullängen en cache som kom mitt i kallaste vintern, Jag är glad att vi väntade tills idag med att göra ett besök här. Har tidigare varit på en orienteringsträning här och jag kommer ihåg att jag tyckte då att det var så vackert här, en plats jag inte hade en aning om innan dess. Idag blommade ängarna och fåglarna kvittrade för fullt.
Mycket vacker natur och trevliga promenadstigar i hela området. Gravhögar, rester av domarringar, fornåkrar, alsumpskog, äldre bokskog och gamla ekar kan ni hitta här. Riklig vårflora.
Hmmm, vad händer här.......
Jomenvisst fanns det något där.......
Axevalla Hed
Axevalla hed är ett stort delta, som bildades under Istiden när isranden låg över Billingen under c:a 800 år, och stora mängder sand och grus forslades dit genom isälvarnas flöden. Spår av tidig bebyggelse finns i form av gånggrifter sedan mer än 4000 år. Sveriges nordligast belägna megalitgrav ligger här.
Under 1700-talet och fram till början av år 1900 användes Axevalla hed som övningsplats och förläggningsort för Skaraborgs- och Västgöta regemente. Axevalla hed var stundom den största heden och exercisplatsen näst efter Ljungby hed, med sina 2 - 3000 exercerade man. Från början bestod heden av en stor granskog, som senare höggs ner. På 1800 talet gjordes omfattande fältarbeten för att utjämna marken. Odlingsrösen och gamla fornlämning skadades. Nära gömman kan man fortfarande se de gamla skyttegravarna som anlades för övningsbruk.
Strax intill Axvalla hed ligger Axevalla Hus
Hit var vi på väg en annan solig dag, men den dagen var det betydligt kallare så då beslöt vi oss för att vända.
Det är inget jag ångrar. Idag var här helt ljuvligt. vet inte varför men jag hade trott att det skulle vara besvärligt att ta sig hit, men det visade sig vara helt fel. Om man kommer från rätt håll( som vi inte riktigt gjorde), var det bara en ca 700 meter lång promenad med dessa förtjusande kossor i hagen bredvid.
Hur i all världen kan de se något egentligen......
Axevalla Hus är byggd på en halvö i Husgärdesjön, öster om Axevalla Hed och var under sina glansdagar en av vårt lands starkaste befästningar. På landsida fanns förr troligen en mosse av gungflykaraktär. Borgen kan vara från senare delen av 1200 talet och har används som fogde borg fram till 1469 då den under några år har varit belägrad av bönder. En härads hövding bestämmer sig för att försöka bli av med belägrarna och tänder på borgen vilken brinner ner till stora delar.
Borgen förstördes mer när resterande stenmassor togs till byggandet av Skärvs kyrka på 1700-talet. Så sent som på 1890 talet ville man utnyttja grushögen som täkt, vilket man som tur var lyckades avstyra.
Här intogs dagens fika! Underbart i solskenet!
Inte hade vi kunnat sitta såhär och njuta då vi gjorde vårt förra försök att gå hit en blåsig dag i mars månad.
Vårvindar friska och en annorlunda plats
Måndag morgon 19 mars. himlen är knallblå och solen skiner. Men vad är det som ligger på marken? Hagel?
Jomenvisst. Tydligen har det även åskat på sina platser runt om i länet under morgonen. Men inga knallar i Kungslena i allafall.
Blåste gjorde det och termometern visade +1 men solen sken ju så vi styrde kosan mot Skara. Jag har bara tre gröna kistor kvar där, varav den ena hade en massa blågubbar, den andra behövdes båt till och trots att jag hade en nyinköpt badring i bagaget var ingen villig att anta utmaningen med den cachen. Därför blev Djupa rötter vårt första mål. Får erkänna att vi redan varit där en gång tidigare men utan att hitta gömman och enligt tidigare loggar skulle den vara annorlunda och bra. Hittades gjorde den i allafall, 20 meter från nollan, men har vi blivit kräsna? Inte var det en så väldigt upphetsande gömma detta.
Vidare mot vackra Valle härad på snorhala vägar.
Två präktiga ekar fick vi beundra, varav den ena var Vapeneken. Namnet är förknippat med det ståtliga slott, Höjentorp, som förr låg på andra sidan Kungsbron som lotsar trafikanterna torrskodda mellan två små söta sjöar. För att det alltid skulle råda fredliga förhållanden bland slottets gäster så skall det ha stått en vakt här och avkrävt alla resenärer deras vapen. De lades här vid eken och fick avhämtas när det var dags att åka hem igen.
Nu ser man aldrig några vapen här, så numera kanske den enbart fungerar som Kärleksek. Denna mindre kända tradition talar om unga flickor som trånade efter någon av traktens snygga pojkar. Flickan skulle då på midsommarnatten smyga fram till pojkens föräldrahem och stjäla tre spikar som hon tog med till kärlekseken. När hon sedan drev in spikarna i eken fäste hon pojken vid sig för evigt.
Vapeneken har ett midjemått på hela 576 centimeter, och det är ansenligt även för en ek.
Nästa ek var ännu större men det var ingen historia kring denna.
Nu var vi fikasugna, denna blåsiga dag, men var hitta lä?
Vi hittade årets första utslagna blåsippor och där var det också riktigt skönt i solen.
Kaffe, mackor och tigerkaka smakade inte illa alls!
Mätta och belåtna fortsatte vi mot Ars longa...
Ett märkligt och annorlunda ställe där någon med stor kreativitet skapat olika konstverk.
Mycket hade tema båtar och en hel del kloka ord fick vi med oss.
Ett otroligt ställe med flera annorlunda skapelser.......
......men det klart mest annorlunda var nog ändå denna:
Tänk bara att komma på tanken att trä en vävstol runt en björk!
Nog blåste det mycket denna förmiddag men jag uppfattade aldrig att det blåste SÅ MYCKET!
Tur att någon redan sågat av toppen på granen så det gick att åka förbi.
En genväg över Varvsberget höll på att bli en senväg denna dag.
Födelsedagscaching, kattmannens stuga och jättegryta!
Efter frukost på sängen (denna ojämna födelsedag) som familjen bjöd på, gav vi oss ut på en liten förmiddagstur.
Jag fick en riktigt fin present av Lena, en alldeles egen födelsedagscache. Här var min korta stege bra att ha och sen började det kluriga.......Som tur var kom ingen bil när jag klurade!
Tack!!!! En bra start på dagen!
Vidare in till skövde där Lena tankade och vi passade även på att kolla till boulognerskogens ?. Någon hade nämnt i tidigare logg att attribut var nödvändiga så vi rustade oss och begav oss till rätt plats. Kan väl bara säga att jag plockade fram burken utan att Lena ens fått fram utrustningen. Tur vi inte tog med stegen! Kan inte förstå att vi inte hittade den förra gången......
Så till dagens huvudattraktion: Kattmannens stuga. Kommer ihåg alla artiklar om den gamle mannen som bodde på en "hemlig plats" uppe på billingen ovanför Varnhem för ett par år sedan. Han cyklade nästan dagligen till Skara för att handla mjölk till sina katter, trots att han var över 90 år. När hans stuga brann ner bosatte han sig i hönshuset och det samlades då in pengar till en barack åt honom att bo i istället.
Detta var en spännande plats och det var inte helt lätt att veta vilken väg vi skulle ta dit. Många vägar bär upp på berget men ingen till just denna plats. Vi valde knappast rätt väg, för den vägen vi tog kan farbrorn knappast ha cyklat......
Hönshuset
Det var en himla massa bråte överallt och det låg säkert mer under snön. Den nerbrunna stugan stod kvar som den var, baracken stod där också och då den var öppen kikade vi såklart in. Inte speciellt fräscht.......Hittade medicinburkar med farbrorns namn på och konstaterade att han skulle fyllt hundra år i år.
Vidare mot hönshuset. Det var faktiskt riktigt trevligt om man nu bortser från bråten och smutsen. Sängen stod kvar, liten spis, diskbänk och över en stol hängde några gamla kläder. Kändes som han faktiskt bodde kvar i sitt hönshus även sen han fått baracken........
Nåväl, anledningen till besöket var ju även en geocache och vi följde hintens anvisning och tog var sin del. Här konstaterade jag att nu minsann börjar åldern ta ut sin rätt. Jag valde rätt del men såg inte den stora burken trots att den stod framför näsan på mig.
Sen var det dags för födelsedagsfika. Vi hittade en bänk som vi flyttade så den står under ett av alla gamla fruktträd.
Fin utsikt hade både vi och farbrorn en gång i tiden
Åter till bilen och vidare mot koundergång och Jättegrytan av billinge skatter
Vi stannade vid en vacker gammal stenbelagd väg som jag spanat in varje gång vi åkt till skara. Kul att få stifta närmare bekantskap med den!
Gpsen visade endast ca 250 meter från koundergången så vi bestämde raskt att det hinner vi innan vi måste hem. Det måste ju bara vara uppför backen här.......och lite till. Jomenvisst. Uppför världens backe, för att upptäcka att, oj då det är visst längre bort, mot nästa backe! Ner för den första backen, sista biten var en sådan där då man bara måste springa lite..... Så uppför nästa backe och där borde väl burken vara nånstans?! Undrar bara var grytan är nånstans, det verkar ju vara en helt ordinär kohage här uppanför krönet. Men jösses! Vilken GROP!!!!!!!!
Är det säkert att inte E.T landade här?????? En jättestor, helt rund grop mitt ute i kohagen. Om vi nu inte hade knatat uppför två backar innan så hade jag gett mig ner i denna med bara för att få uppleva känslan. Mäktigt! Hit blev det återbesök med pulka och barn någon vecka senare.
(ser ni barnen på kortet?)
Jag fick en riktigt fin present av Lena, en alldeles egen födelsedagscache. Här var min korta stege bra att ha och sen började det kluriga.......Som tur var kom ingen bil när jag klurade!
Tack!!!! En bra start på dagen!
Vidare in till skövde där Lena tankade och vi passade även på att kolla till boulognerskogens ?. Någon hade nämnt i tidigare logg att attribut var nödvändiga så vi rustade oss och begav oss till rätt plats. Kan väl bara säga att jag plockade fram burken utan att Lena ens fått fram utrustningen. Tur vi inte tog med stegen! Kan inte förstå att vi inte hittade den förra gången......
Så till dagens huvudattraktion: Kattmannens stuga. Kommer ihåg alla artiklar om den gamle mannen som bodde på en "hemlig plats" uppe på billingen ovanför Varnhem för ett par år sedan. Han cyklade nästan dagligen till Skara för att handla mjölk till sina katter, trots att han var över 90 år. När hans stuga brann ner bosatte han sig i hönshuset och det samlades då in pengar till en barack åt honom att bo i istället.
Detta var en spännande plats och det var inte helt lätt att veta vilken väg vi skulle ta dit. Många vägar bär upp på berget men ingen till just denna plats. Vi valde knappast rätt väg, för den vägen vi tog kan farbrorn knappast ha cyklat......
Hönshuset
Det var en himla massa bråte överallt och det låg säkert mer under snön. Den nerbrunna stugan stod kvar som den var, baracken stod där också och då den var öppen kikade vi såklart in. Inte speciellt fräscht.......Hittade medicinburkar med farbrorns namn på och konstaterade att han skulle fyllt hundra år i år.
Vidare mot hönshuset. Det var faktiskt riktigt trevligt om man nu bortser från bråten och smutsen. Sängen stod kvar, liten spis, diskbänk och över en stol hängde några gamla kläder. Kändes som han faktiskt bodde kvar i sitt hönshus även sen han fått baracken........
Nåväl, anledningen till besöket var ju även en geocache och vi följde hintens anvisning och tog var sin del. Här konstaterade jag att nu minsann börjar åldern ta ut sin rätt. Jag valde rätt del men såg inte den stora burken trots att den stod framför näsan på mig.
Sen var det dags för födelsedagsfika. Vi hittade en bänk som vi flyttade så den står under ett av alla gamla fruktträd.
Fin utsikt hade både vi och farbrorn en gång i tiden
Åter till bilen och vidare mot koundergång och Jättegrytan av billinge skatter
Vi stannade vid en vacker gammal stenbelagd väg som jag spanat in varje gång vi åkt till skara. Kul att få stifta närmare bekantskap med den!
Gpsen visade endast ca 250 meter från koundergången så vi bestämde raskt att det hinner vi innan vi måste hem. Det måste ju bara vara uppför backen här.......och lite till. Jomenvisst. Uppför världens backe, för att upptäcka att, oj då det är visst längre bort, mot nästa backe! Ner för den första backen, sista biten var en sådan där då man bara måste springa lite..... Så uppför nästa backe och där borde väl burken vara nånstans?! Undrar bara var grytan är nånstans, det verkar ju vara en helt ordinär kohage här uppanför krönet. Men jösses! Vilken GROP!!!!!!!!
Är det säkert att inte E.T landade här?????? En jättestor, helt rund grop mitt ute i kohagen. Om vi nu inte hade knatat uppför två backar innan så hade jag gett mig ner i denna med bara för att få uppleva känslan. Mäktigt! Hit blev det återbesök med pulka och barn någon vecka senare.
(ser ni barnen på kortet?)
