Vintersol på Tinnerö

 
 
 
 
 
 
Dags igen för en tur till Linköping efter ett ljuvligt jullov. Termin 2 på LiU väntade på äldste sonen och vi agerade skjuts. Efter att han säkert kommit till sin lägenhet valde vi att ägna några soliga timmar åt en promenad på fina Tinnerö, en plats jag kommit att tycka väldigt mycket om.
Naturreservatet är stort och det finns en hel massa cacher där, men återigen hamnade vi vid Rosenkällasjön, något som visade sig vara riktigt riktigt bra.
Vilken helt ljuvlig vinterdag det var!!! Sol från en alldeles knallblå himmel och inte speciellt kallt.
Vi började med en fika vid denna fina plats.
 
 
Full fart på vattnet strax intill parkeringen och is på träden= vackert! 
 
 
Mätta och belåtna fortsatte vi så vår promenad längs sjökanten.
 
 
Stigen var lättvandrad och solen sken så fint på vår sida sjön. 
 
 
Tur att det fanns spångar och broar som hjälp.
 
 
Is på sjön men trots det såg vi några sjöfåglar längre bort. Kan det varit öppet vatten där i andra änden av sjön tro?
 
 
 
 
 
Några riktigt bra cacher hittade vi oxå. Den här fick vi jobba en del för. En himla tur att vi var själva här just då, för det vi gjorde kan inte rikligt gå under normalt betende. Vattnet var ruskigt kallt vill jag lova och alldeles grönprickigt.......
 
 
Annars så var vi långt ifrån själva här i omgivningarna. Det var mycket folk ute och gick i det ljuvliga vädret.
Ändå hade vi tur som kunde logga alla cacher utom en utan att bli störda.
Hur skulle vi egentligen förklara vad vi gjorde här annars?
 
 
Smidig som ett kassaskåp är ingen fördel när man vill upp på en alldeles för hög sten, men med ett riktigt bra teamwork löstes uppgiften.  Tur att naturen hade hjälpmedel att erbjuda, men utan titticcs hjälp hade jag aldrig kommit vare sig upp eller ner.
Solen är på nedgång och färgar naturen gyllene. Tinnerö kallas även eklandskapet och det märks.
Många fina små "trädöar" finns det i hagarna vid sjön.
 
 
 
En synnerligen, väldigt bra dag blev det. Vilken tur att sonen ville hem till sitt, just en sån solig vinterdag.
 

Varför åka till Grästorp och Igelstorp?

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag har fått frågan förr men nu, när den dök upp igen häromdan, så har jag funderat lite extra på det. 
Vad är det egentligen som gör att jag fortfarande geocachar och inte har tröttnat?
Ja, jag erkänner villigt att jag tycker det är aptrist att skriva i loggböcker. Jag tycker faktiskt att det är precis lika tråkigt att leta i stubbar, täta granar och under rotvältor. Och jag gillar inte heller att böka runt i gammalt skrot och annan bråte. Eller att leta på ett ställe där det passerar massor av folk eller nära nåt bebott hus. 
Så alltså borde jag väl slutat för länge sen, eller?
 
Jo det kan man ju tycka med tanke på det jag just skrivit och det hade jag nog oxå gjort om det inte varit för allt det andra som geocachingen är unik på att ge.
Att ta en promenad på ett ställe man inte hittat annars, tillsammans med vänner man kan prata med allt och ingenting om. Att man får motion på kuppen är ju bara en bonus.
Att få uppleva äventyren som många av de cacher jag väljer att besöka så ofta ger. För även om själva cachen är en enkel burk så är ju vägen dit många gånger tillräckligt spännande. De där burkarna som ligger i stiglös terräng och att hitta sin egen väg till är en utmaning jag uppskattar. 
Att hitta smultronställen som få känner till. För geocaching är ju fantastisk på just detta. Så många fina platser jag besökt och en sån massa fina foton jag har i min samling tack vare det. Kållandsö är ett sånt ställe som jag inte lärt känna och uppskatta utan de där burkarna.  
Att få göra sånt som inte alla andra gör. Jag minns fortfarande med glädje den luciakvällen vi plaskade omkring i en bäck iförda vadarstövlar i mörkret. Eller när vi hyrde trampbåt och badade med kläderna på i somras. Eller den gången vi pusslade ihop en QRkod med hjälp av små svarta magneter under fnissningar (samt för all del även en hel del mutter för det är många svarta delar i en QRkod). Många såna minnen förgyller mitt liv.
Alla våra turer till platser man kanske normalt inte åker på semester till. Det är tack vare cachingen jag tänker på Sundsvall, Linköping, Örebro och Växjö som underbara semestermål. Det är oxå därför jag fortsätter åka till platser som Grästorp och Igelstorp. För varje tur blir ju som ett litet äventyr i sig.
Men den allra största anledningen till att jag inte tröttnat är vänskapen med fantastiska personer jag kanske inte träffat annars. Att sitta på en sten i skogen, eller som på bilden nedanför, i hemmalagets kur vid en fotbollsplan tillsammans och äta sina mackor och bara vara, är alldeles, alldeles underbart. Ibland blir man extra överraskad som nu häromdan, när alla utom jag tagit med sig nåt gott till fikat och vi bjöds på gofika av unikt slag. En förmiddag tillsammans med bästa vänner som avslutas på detta sätt, kan man bli annat glad av det, även om de tre cacher vi hittade just den dan var av den kategorin som inte fastnar i minnet. 
 
 
Här nedanför kommer några bilder från Grästorp.
Ett gammalt TB-hotell i Flakeberg. Mysig fornstuga fann vi på köpet.
 
 
Skubbet, med sitt virrvarr av stigar som även erbjöd ett gäng omväxlande cacher samt hala spännande broar för de som hellre cyklade här.
 
 
Vad kan det ha varit här tro????
 
 
 
En sanslöst spännande plats, väl dold. Här hade det varit ett ypperligt tillfälle att skriva nåt om platsen i beskrivningen, men eftersom så inte var fallet så får vi fortsätta att fantisera.
Forshall, har jag besökt förr. En riktigt vacker plats som just nu är väldigt full av vatten.
 
 
 
Till en av cacherna var vägen dit minst sagt spännande.
 
 
Det syns inte på bilden att bottenplattan på bron var väldigt tunn av ålder.
Här letade vi länge utan fynd så vi lär få anledning att återvända till Grästorp. Om det tycker jag.
 
 
 

Äventyr!

 
 
 
 
Treochenhalvtimme för en enda logg.
Tror det endast slås av legendariska Fångarna på fortet. Jag skulle tro att många knappt skulle komma på tanken att ens försöka men det var det där ordet geoäventyr i cachebeskrivningen som lockade mig.
När frågan från MAN33 och Lacksen kom om att hitta på något mellan jul och nyår så blev det så av. 
Bilen fylldes med diverse prylar i och vi körde ner till Vätterns sydligaste ända.
Vackert och massor av vatten i ån.
 
 
 
Så drog då äventyret igång och det enda vi behövde ur vår välfyllda bil var ficklampa.
 
 
 
Spanade in lite utsikt gjorde vi med. 
 
 
 
Men det höll på att gå illa. Ett trappsteg fel i uträkningen gjorde att vi hamnade helt galet. Efter att ha letat ett tag kontaktade vi livlina som bekräftade våra koordinater. Att det vi letade efter var nästan 2 meter gjorde att vi tvekade men det fanns en hel del branter att kolla nedanför inom rimligt avstånd. Det var först när vår livlina sa "Du måste se den från nollan" som vi började ana att nåt var väldigt tokigt. Det visade sig att han hade gjort samma sak fel som oss men glömt ändra i sina anteckningar. 
Ett trappsteg mindre i uträkningen och vips gick det mycket bättre och snart kunde vi fortsätta vår jakt mot finalen. 
Men varför göra det enkelt för sig när man kan halka omkring lite extra i den leriga slänten på väg mot vårt mål?
Så plötsligt fastnar våra ögon på nåt som bekräftade att vi var nära. Underbart! 
Ännu lite bergsgetsanlag fick plockas fram innan loggen kunde signeras.
 
 
Så gott att kunna slutföra en multi som den här utan alldeles för många plågor! 
Ett riktigt geoäventyr i fina om än lite leriga omgivningar som jag sent ska glömma! 

Årets mörkaste tid

 
 
 
 
 
 
Vintersolståndet och årets kortaste dagsljusdag visade sig bli en solig dag.
Planen från början var egentligen att åka till Linköping denna dag men så blev det av olika anledningar inte och tur var ju det då vi till sist enbart fick förmiddagen till förfogande ute i skog och mark. 
Hemma var det fortfarande snö men utanför Mariestad var det barmark så vi hamnade där och hittade en trevlig runda på vägen mot Töreboda.
Trots årets mörkaste dag var det tydligt att vi går mot ljusare tider!
 
 
 
Visst märks det att solen står lågt så här års.
 
 
Synnerligen passande plats för en gnagare.
 
 
Kan inte låta bli att bli glad över att det publiceras cacher där man inte bara kan hoppa ur bilen och logga en burk i närmsta gran utan faktiskt kan få en njutbar promenad på köpet. För det var just så det var, även om skogsmaskiner varit framme och gallrat lite närmast vägen.
 
Midvinter och dan före dan. Vad passar väl bättre än en lugn stund vid en sprakande brasa på kvällen denna för många alldeles för stressfyllda tid?
Ryds grottor är aldrig fel och ett event på platsen lockade till besök.
 
 
Mysigt med samspråk över en mugg glögg. 
Tror jag slant lite med fingrarna här men lite kul blev fotot trots allt.
 
 
En överraskning i form av ett reflexspår bjöd EO oss på och efter en fin och lite halkig promenad var vi åter vid brasan som nu blivit perfekt för korvgrillning. 
En fin avslutning på dan före dan.
 
 

Kråkeryd och Rosenkälla

 
 
 
 
 
 
 
 
Det finns alldeles för få vandringscacher tycker jag. Alltså sådana som är placerade längs en stig i fin natur, gärna i kombination med en plats som lämpar sig för en fikapaus. Är det bara jag som uppskattar sådana cacher? Tycker att det ofta är svårt att hitta just sådana promenadrundor trots att det finns en uppsjö av vandringsleder i vårt land. Eller är det så att folk har blivit avskräckta från att placera ut sådana eftersom det klankats ner en del på enkla petrör senaste tiden? I så fall tycker jag det är synd, för jag loggar hemskt gärna några sådana längs en fin vandringsled, för är naturen värd att besöka så behövs ju inga komplicerade cacher. Det räcker så gott med några små petrör, bara så jag får en chans att hitta rundorna på kartan.
 
 
Dags för jullov och äldste sonen skulle hämtas hem från Linköping. Denna gång var jag tvungen att köra själv, så därför var det extra viktigt att hitta några bra ställen att sträcka på benen på.
 #9 Kråkeryd - Sväm P P F är ett säkert kort, jag hade ju loggat några redan men var det lämpligt att ta dessa nu med snö på marken? Det är ju rätt brant i vätterbranten.....
Jodå, det visade sig inte vara några som helst problem att gå grån parkeringen till ovan nämnda cache.
 
 
Lite snö javisst men lättgånget och lätthittade cacher.
 
 
 
Fyra stycken blev det här och jag avslutade med en fruktstund vid vindskyddet innan jag fortsatte mot Tinnerö strax utanför Linköping.
 
Passerat denna mäktiga alle' förr på vägen mot Tinnerö. Nu stannade jag för ett foto.
 
 
Vid Rosenkällasjön i Tinnerö Eklandskap visste jag att det kunde finnas chans till några promenadcacher. 
 
 
Labyröret var en av de som blev loggade på en promenad i det oväntat snörika landskapet.
Så fint här ute och vid Rödberget passade det perfekt att duka upp en räkmacka till kaffet.
 
 
 
Underbar vy där jag satt och bara njöt en stund.
 
 
Passade på att gå lite även på andra sidan sjön på de upptrampade stigarna där, men där blev det bara en loggad, denna gång.
 
 
 
Snön satte hinder för vidare fynd helt enkelt.
Men det blev en härlig förmiddag och resan hem till Skaraborg gick sen utan problem.
Vilken tur att det finns några naturområden där folk har vett att placera ut cacher längs stigarna.

Tur och Otur i Jönköpingstrakten

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Klämmestorps kvarn/mill, denna fina plats, fick som tur var ett återbesök häromdan. Jag för att fotografera, titticc hade siktet inställt på plastburk.
 
 
 
 
 
Men största anledningen till besöket här var JC #1, en inte helt okomplicerad multi, som började ganska nära kvarnen. Inspirationen var hämtad från en viss skolaserie i Skåne, som jag tyckte mycket om, så självklart var jag nyfiken på vad multin hade att erbjuda.
Vi följde bäcken från kvarnen till delsteg ett och hamnade strax intill denna mysiga damm.
 
 
Det skulle vara sol hade SMHI lovat. men solen hade nog inte lyssnat på den rapporten. Detta var ungefär allt vi såg av den under dan.
Fin plats som vi passade på att njuta lite extra av under tiden vi funderade på vad som åsyftades i delstegen. Tror att det även borde funderas på att byta ut lite på rastplatserna. Verkar "spännande" att fika här......
 
 
Fundera, det fick vi verkligen göra. Såpass mycket att vi till slut fick be om hjälp på den sista frågan, några dagar senare. Hm, rätt smart när man väl kom på vad som åsyftades.
Nåväl, området var vackert och vi vandrade runt lite extra under tiden som vi klurade och då råkade vi av en slump hitta en mikro. Hm igen, inget namn på cachen och inte en enda logg. Vad i all världen är det vi hittat tro??? Men vi skrev in oss i den okända och valde att fortsätta vår färd utan att logga multin.
Vi fortsatte mot Skbo #1, en runda som jag sneglat på en tid.
 
Att gå på väg tilltalar mig inte så mycket egentligen, men just nu när det är så blött ute, så var det ett klokt val.
Dessutom är det ju delvis vandringsled...... Även om den är asfalterad.
 
 
 
Fikaplats var vi tvugna att hitta, för nu knorrade våra magar av hunger. Gillar ju när det tipsas om lämpliga sådana i en rundas beskrivning. Nu missade vi denna fina plats, Bastan, då vi innan vi kom hit valde att sitta betydligt blåsigare på golfbanan. Lite synd, men jag hade ju oxå kunnat göra ett bättre förarbete.
 
 
Jo, jag har alltid haft lite svårt när hinten är stubbe. Brukar av nån anledning många gånger ha svårt att hitta rätt stubbe så när man kom fram till detta borde det egentligen vara helt omöjligt......
 
 
Fast så visade det sig inte vara. Tur kanske? Tror dock att jag närstuderat stubbar tillräckligt för ett tag framöver nu.
 
Rundan visade sig vara en rätt komplicerad sådan, vi fick 2 DNF samt fick leta väldigt länge på några andra i serien. Regnet började falla och det blev allt mindre mysigt. Tror att alla kan förstå lyckan när den sista cachen innan bonusen visade sig direkt.
 
 
Sen var det ju bara bonusen kvar. Med två siffror som fattas för att hitta bonusplats blev det rena rama gissningsleken men en trolig plats kunde identifieras någorlunda.
Väl där ännu mer klur. Det fanns ju ett antal kombinationer att testa och eftersom den rätta inte visade sig funka förtsa gången, så blev det några muttranden innan sesam öppnade sig. Ibland har man tur även om det tar tid!
Två dagar senare var koordinaterna till multifinalen oxå uträknade. Döm om min förvåning när de visade på en plats vi redan besökt. Den okända cachen är nu inte längre okänd. Ibland har man verkligen tur.
 

Ett litet studiebesök med extra trevligheter

 
 
 
 
 
 
Jag är ju ingen statistikjägare egentligen men när D/T matrisen börjar bli full och enbart består av två tomma små hål är det lätt att fastna i statistiken ändå.
Alltså har en cache av D/T 3,5/5 legat på min önskelista ett bra tag. En speciell cache dessutom eftersom de flesta med den raitingen är alldeles omöjliga för min del att logga. Det var ju det där med att klättra.......
Men Rastplatsen i Od hade ett helt annat upplägg och när Konagirl77 hade ett ärende till folkhögskolan i Fristad och erbjöd mig att följa med så var det ju ingen stor omväg att åka via Od.
 
 
Härligt, nu återstår bara en enda innan hela matrisen är fylld!
 
Huvudsyftet med resan var ett besök på folkhögskolan i Fristad. Eftersom även jag är intresserad av deras trädgårdsutbildning blev det ett mycket givande studiebesök. Mätta efter en riktigt god lunch på skolan gav vi oss av ut i skogen igen. En cache med temat tänder gav oss både huvudbry och en stunds riktig rolig sysselsättning. Men oj vad vi fick leta för att komma så långt......Inte mindre än två livlinor konsulterades innan vi kunde fortsätta, men sådana samtal är alltid trevliga, så och denna gång.
 
 
Helt klart en av de bättre cacher jag loggat.
 
Nedanstående foto är helt klart ett av de mer roliga foton jag tagit.......
 
 
Mörkret faller alldeles för snabbt i december och vi började leta fikaplats. Här vid  The 12th CENTURY CHURCH of Fänneslunda visste jag att det fanns fikaplats men oj så kallt det blåste. Tredje besöket nu vid denna fina plats. Förra besöket här resulterade i en vistelse på barnavdelningen i Borås....
 
 
Fikaplats var det ja. Kanske inte världens roligaste men  Rastplats Röstesjön vid R40 erbjöd både lä och ljus. 
Utsikten var ju ändå begränsad så här i decembers mörker.
 
 
 En bra dag ungefär som ett kinderägg. Tre önskningar i ett: Studiebesök, en rastplats i Od och tandsebissar. Vad mer kan man önska sig?

Lerums prövningar i julkortsvackerhet

 
 
 
 
 
 
 
 
En dags semester blev det ytterligare i denna veckan,  i tisdags, men aldrig hade jag väl kunnat tro att det skulle bli en snöig upplevelse när resmålet var Lerum?!
 
 
Jodå. Vi hade ju snö hemma i Kungslena men det var ju bara hälften av vad som fanns i skogen runt Häcksjön.
 
 
Det var som att kliva raka vägen ut i ett enda stort julkort. Så vansinnigt vackert!
 
 
 
 
Jo, det blev många foton tagna denna dag, betydligt fler än antalet cacher, men antalet har ju sällan nån betydelse för mig, det är ju upplevelsen jag eftersträvar. Och dagens upplevelse var snudd på magisk pga all vackerhet. 
 
 
Ibland var stigen bra
 
 
ibland var den mindre bra, eller oxå kan det bero på att vi pga snön tappade bort den.
 
 
Snötyngda grenar är ett synnerligen bra cache kamouflage. Dessutom ger det många tillfällen till snö innanför kläderna.
 
 
Anledningen till att vi hamnade just utanför Lerum var Spioneck och hans prövningar. Eftersom jag råkade upptäcka att Elin loggat några av dem frågade jag henne om det kunde tänkas vara något för mig.
Jodå, helt klart cacher i bojips smak. Bestämde då att vi skulle ta en gemensam tur däråt eftersom hon gärna gjorde återbesök. Ett trettiotal cacher i serien finns och eftersom de tar sin lilla tid att logga så hade även hon mertalet kvar att besöka.
 
En av de manicker vi träffade på i skogen som oxå fick poäng för sin kreativitet. Har aldrig sett nåt liknande innan.
 
 
Så här i efterhand är det bara att konstatera att det var en riktigt bra serie, men snö och kyla är inte att rekommendera när man ska logga dem. Fast det hade jag ju egentligen redan anat innan, men jag ångrar absolut inte att vi ändå gjorde ett försök. 
 
 
 
Trots idoga försök fick vi se oss besegrade här ovanför.
 
Vilken iderikedom CO har. Samt sannolikt även en rejäl lust att bygga kreativa skapelser och ork att släpa ut dem i skogen efteråt i en inte helt lättvandrad terräng.
Rena geolekstugan.
 
Fast har vi inte hamnat lite fel här?
 
 
På ena sidan av Häcksjön låg solen på. Det märktes eftersom det nästan var snöfritt här.
 
 
Vi packade upp vår matsäck. Elin bidrog med fisksoppa och jag hade med kaffe och mackor. 
 
 
Underbart att sitta i solen på denna sanslöst vackra plats.
 
 
 
 
Att det ramlade stora snöklumpar från tallarna ovanför när solen värmde och som råkade hamna både i soppa och i kaffet är förlåtet och gjorde egentligen bara att vi fick lite till att skratta åt. 
 
Vi fortsatte vår promenad i en alltmer snöig terräng och med ett lite mer otillgängligare vägval, men det fortfarande lika vackert.
 
 
När solen dalade bakom snötyngda granar kunde vi nog båda två konstatera att en sån här dag är det sällan man får tillfälle att uppleva. Dan därpå kom blötsnö och regn och sen var all denna vackerhet spårlöst borta. Ibland ska man ha tur helt enkelt.
 
 
Ett är säkert. Jag kommer att återvända hit när temperaturen är över nollan och och det är torrare ute. Men stövlar är nog bra att ha med, alt extra skor och strumpor, för även om det var delvis fruset så fanns det massor av blöta partier även på de stigar vi gick.
 
 

En snöfri dag i Svenljunga

 
 
 
 
 
 
 
Vi har fått snö i Kungslena och det är det fler som fått.
Men jag har några dagars semester avsedda för caching och dagsen tripp var önskad att bli snöfri så var hittar vi barmark? 
SMHI samt geocaching sjuhärad hade svaret. 
Svenljunga.
 
 
Tja, varför inte tillbringa en semesterdag i Svenljunga?
På vägen dit passerade vi  Torpa Stenhus
 
 
 
Denna kända "spökplats" är ju som gjord för ett viruellt spöke.
Här var uppgiften att skapa en kreativ bild. Hm, kreativare än så här kunde vi inte åstadkomma i kylan.
 
 
 
Väldigt vackert trots att det var isande kallt.
Farliga skräckinjagande hästar fanns det med. Izzie var livrädd för de stora monstren.
 
 
Första stopp i Svenljunga blev en DNF.  3 BROAR. Hittills hade vi bara hittat 2 cacher på 3 timmar och ett antal mil. Men en fin plats var det iallafall.
 
 
Typiskt semesterkort för en geocachare!
 
 
Nu var vi rejält fikasugna så valet föll på den närmsta rundan där fikaplats nämndes. Moga 3 var den första i en serie lätthittade cacher. Kändes skönt att få några fynd efter dagens hittills rätt snåla resultat.
 
 
Lätthittad var det ja. Placerade den som hinten sa när vi gick därifrån. Tror föregående råkat glömma återplacera.
 
 
Dagens sötaste
 
 
Efter R visade upp dessa aningens felparkerade kreatur. Fast de är ju innanför de vita linjerna iallafall.
 
 
Älskar dessa fantasifulla spelemän.
 
 
 
Somliga går i trasiga skor, andra bara i mossiga
 
 
Som avslutning på dagen hamnade en multi med hög andel favvopoäng. En riktig dessert helt enkelt. Tre snygga delsteg på temat jordens krafter. Om det tycker jag, även om delstegen kanske låg lite onödigt långt ifrån varandra.
 
 
En snöfri dag i Svenljunga, blev en mysig dag tillsammans med titticc.
Semester i Svenljunga? Jo, det funkar alldeles utmärkt det med. 

Limmared levererar igen

 
 
 
 
 
 
 
Vissa platser hamnar man på många gånger på relativt kort tid. Limmared är en av de platserna som jag besökt 4 gånger detta år. Innan dess hade jag aldrig varit där alls.
Men det finns några duktiga cachekreatörer i trakten och när CO till The fallen angel´s treasure tipsade om att den var väl värd ett besök så hamnade den ju såklart på min sen tidigare nämda önskelista.
Pratade med maken om han ville följa med på en tur, men eftersom det är trevligt med sällskap så fick även Lacksen och MAN33 frågan. Som tur var lyckades vi hitta en ledig dag och i lördags bar det av.
Först jagade vi barbiedockor ute i skogen. Jodå, i Limmared är de högt uppsatta de där dockorna.
 
 
Efter det råkade vi passera Nio meter. En terräng 5 men eftersom golfplockare, metspö, tejp och hårsnodd fanns med så löste vi både nedplockning och återsättning riktigt lätt. Att ha hästsvans visade sig alltså vara riktigt bra även när man cachar.
 
 
Högt högt. Säkert 9 meter upp. Nu är det bara upp igen som återstår.
 
 
Lunch i Limmared. Ja mitt val i den orten var som vanligt Glasets hus. Kan det ligga en cache vid regnbågens slut tro?
 
 
Upptäckte när jag kom hem och kollade korten att de i mitt tycke konstiga fönstren på framsidan faktiskt hade en betydelse. Kan inte fatta hur jag missat det innan.
 
 
Bruksorten´s Letterbox visade sig vara en trevlig bekantskap som gav oss svarta tummar.
Varför gå på trottoarer när man kan gå mitt i vägen?
 
 
Lite sightseeing i byn fick vi på köpet. Lite sol, regn och hagel omväxlande under promenaden dessutom.
 
 
 
 
Och så var det ju fingeravtrycken. Tydligen förväntades det ett sådant i loggboken. Kul ide!
 
 
Så till dagens huvudattraktion. Den fallna ängeln. Vi inväntade mörkrets inbrott med att leta fikaplats.
 
 
Alldeles för hög sten blev omdömet ovanför så vi valde den nedanför. Kanelbulle var inte fel och en kopp kaffe.
 
 
Ett härligt äventyr alltmedans mörkret föll.
 
 
 
Spoilar inget med dessa bilder, kan bara säga att ju mörkare desto ruskigare. Helt klart en riktigt bra cache som avslutning på en mycket trevlig dag.
Hemfärden blev sen en ännu ruskigare upplevelse. Vi råkade ut för svartis och när bilen bara kanade trots 30 km i timmen och vinterdäck så är man allt annat än kaxig. Som tur var kom vi hem helskinnade även denna gång.
 
 
 
 

Lunch i Mariestad!

 
 
 
 
 
 
Att äta lunch i Mariestad är något jag gör hyfsat regelbundet. Åtminstone de dagar som det är lunchevent där.
Normalt brukar det vara ett andra tisdagen varannan månad men nu var det rätt länge sen jag kunde vara med. Att  Stammtisch XXVIII inföll på en dag jag kunde vara ledig gjorde att vi självklart satsade på en liten tripp däråt.
 
 
Vädret var verkligen inget vidare. Snöblandat regn samt kalla vindar, men en träff med tjejligan förgyller de flesta dagar även om vädret är kass.
 
Der Schloßkirche von Große Ek
 
 
Hit fram hade jag nog inte vågat mig annars då det kändes rätt privat när man körde fram mot Stora Eks herrgård. Men det visade sig ju att kyrkan inte alls var så privat och vi hade turen att hitta en riktigt bra cache dessutom. Någonstans på bilden är den gömd.
 
 
Så hade vi då ett återbesök att göra. Marieholm - Virtual Reward. Efter att ha haft en liten diskussion om vad som var fram och bak på huset förra veckan insåg vi att vi hade tänkt fel. Men rätt ska vara rätt, så nu är även baksidan av Marieholm förevigad. Kul med en virtuell cache i Skaraborg! Hoppas att det dyker upp fler.
 
 
Efter dessa väl valda cacher var det ett besök på dagens huvudattraktion, nämligen Stamtisch, denna gång på utmärkta X-baren. Riktigt god mat och riktigt trevligt sällskap förgyllde denna dag ändå mer.
 
 

Milstolpe igen!

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Mariestad.
 
 
 
Det var dags att fira milstolpe igen. Självklart så ska ju dessa firas med dunder och brak eller som i vårt fall med smörgåstårta på väl vald plats. Vi hade även sett ut en speciell cache, nämligen Pandoras box i Mariestad och styrde förhoppningsfulla stegen dit.
MEN, att logga den denna dag skulle sannolikt vara förenat med livsfara. Så strömt det verkade vara och vattenståndet var alldeles för högt för att ens övervägas ett dopp. Så vi planerade om. En virtuell cache är ju inte fel det heller. Foto var ett krav så det fixade vi inte mindre än två.
 
 
 
Det var bara ett litet krux. Vi fotade oss från fel sida huset.......
Så det lär få bli återbesök. Gick raskt in för nästa plan för dagen som var att ev kunna lista ut var en speciell kompass kunde tänkas finnas.
Hjälpsamma Mariestadsbor fanns det gott om. 
 
 
Fast inte heller det lyckades vi med. Fast kul hade vi.
 
Lite balansgång innan dagens enda Mariestadsgömma kunde bärjas. Här var det inte lika mycket fart på vattnet men alldeles för djupt för våra vadare.
 
 
Tur att Elin gillar denna typ av utmaning.
 
 
Dags för firande och det fick bli vid Rogstorp 
 
 
Grattis till Tittis 12 000 cacher och Elins 2 000!!!
 
 
 
Vackert här vid kanalen. Fast vem drog ur proppen? Mycket som normalt döljs under vatten.
 
 
Här finns nu en slinga med lätthittade cacher längs cykelleden som löper bredvid kanalen. Om detta tycker jag och jag hoppas på att fler kommer inför nästa sommar.
 
 
Väldigt mycket mindre vatten än på sommaren.
 
 
Fina svampar, ostronskivling tror jag de heter.
 
 
 
 
Fortfarande är det frost kvar på marken i skuggsidan, trots att solen skinit hela dagen.
 
  
En fin dag blev det trots att allt inte gick riktigt som vi planerat.
 

Hammarskog och Anundshög

 
 
Så var det då dags att åka hemåt igen. Några kortare stopp var tänkta, annars var fokus att hinna hem innan det blev mörkt.
Hammarskog hade några cacher som lockade mig. Att det dessutom verkade vara naturskönt gjorde inte saken sämre.
Första cache, Nuts 'N Bolts, var en liten pryl inuti den här.
 
 
Många typer av holkar fanns det.
Från parkeringen strax intill utgick Fågelstigen 1 med några intressanta cacher. Snygg parkering för människans bästa vän.
 
 
Den lättillgängliga stigen var riktigt vacker och är väl värd ett besök.
 
 
Vi fortsatte fram  till The tower som hade en riktigt kul cache av storleken large. 
Hinten var minst sagt förvirrande.

 "Både fågel, fisk och mittemellan... magnetisk, den är platt och liten."
Men med facit i hand var den helt klockren. Kul, kul!
 
 
Utsikt från tornet.
 
 
Herrgården i bakgrunden. 
 
 
Ett trevligt stopp följdes av ännu ett trevligt stopp. Anundshög
 
 
Vilket ställe. Tänk att våra förfäder ägnat så mycket energi åt att flytta sten och jord......
 
 
 
 
På platsen finns både en virtuell, en gamling från 02 samt en earthcache. Vi loggade allesammans såklart. 
Vattnets väg - meandring visande vattnets fantastiska förmåga att forma landskapet. 
En av de absolut krokigaste bäckar jag sett.
 
 
 
 
En fantastisk helg som kommer att stanna i minnet länge, länge.
 

FAD

 
 
 
Mega Sweden FAD 2017 
 
 
Så var vi då äntligen på plats. Ett av årets höjdpunkter inom geocaching hade just börjat.
En vit bil ett par hundra meter bort hade en labcache som aptitretare. 
 
 
Vi signerade Pelle på magen och klev in i vimlet, loggade två av labcacherna som fanns inne i eventlokalen, träffade på många kända ansikten och kollade in vad eventet hade att erbjuda innan vi åter gav oss av ut på stan.
Earthcachen Svandammen passade vi ju såklart på att logga och det var vi inte ensamma om.
 
 
En promenad i stadsträdgården där denna söta syn mötte oss.
 
 
Hit skulle vi sen återkomma när mörkret lagt sig.
 
 
Pelle fanns såklart som staty oxå, senare på kvällen iklädd en grön rosett, med hemlig info på.
 
 
Vi bestämde oss för att återvända en stund mitt på dan till båten för att vila trötta fötter, allt för att orka med kvällens lekfullheter.
Hus eller båt eller bådadera?
 
 
Vår båt var mer båtlik.
 
 
Efter vila var det dags att trassla sig ner från överkojen igen. Övernattning med T3,5
 
 
Nu är dörrarna ut stängda, gpsladdning är klar och vi alla väntar på dagens höjdpunkt!
 
 
 
Det fanns fem serier med en loggbar labcache som final. Var och en på ett tema av en för staden känd personlighet.
Carl von Linne bjöd på makalös utsikt över staden från slottet denna kväll plus ett antal småkluriga delsteg.
 
 
 
Pelle Svanslös höll till i stadsträdgården. Ett kul delsteg var att fiska i dammen.
 
 
Ett annat var att täppa till hål i rör. Elake Måns hade ju varit framme och förstört avloppen.....
Så mysigt med marschaller under bron.
 
 
Kattpicknick i paviljongen med äkta strömming.
 
 
Här fick vi påhälsning av polisen som önskade oss lycka till efter att ha förhört sig om vad vi pysslade med.
 
 
Maria Strömme är en nanoforskare vid universitetet. Vad passade väl bättre än att leta efter en nano då?
 
 
Tre labserier hann vi med innan vi vände åter mot vår vandrarhemsbåt. 28 000 steg gångna så fötterna ville säga upp bekantskapen, men oj så nöjda vi var. Ännu en gång har FADarrangörerna gjort ett FAD som har sin egen särprägel. Nästa år sägs bli i Sundsvall. Synd att det är så rackarns långt dit......
 

Liftarens guide till Uppsala

 
 
 
 
 
 
 
 
God morgon Uppsala! Denna dag är det FAD och vem vill sova bort en sådan dag? 
 
Frukosten var serverad kl 08 och den tiden hade vi inga som helst problem med att passa.
Mätta och belåtna klev vi ut och möttes av denna fina vy. Ser ut att kunna bli en fin dag!
 
 
Vi hade planerat att börja med serien av labcacher som släpptes redan dagen innan och gick längs Fyrisån för att komma till platsen där Bollhusmötet var 1939 och där första labcachen skulle finnas. Det visade sig att det  var en aktuell plats även denna helg för just där skulle FAD hållas.
 
 
Hitchhikers guide to Uppsala var upplagd som en slags lång multi med frågor att besvara på 10 kända platser i stan och för att hitta till nästa fick man när man svarat rätt på en fråga tillgång till en liten film där vägen till nästa plats visades. Riktigt kul tycker jag det var att försöka hitta vilken väg som avsågs.
Nu skiner solen och vägen till slottet kändes trots att det var uppför inte så jobbig. Underbara bokar i höstskrud.
 
 
Vacker väg att vandra
 
 
 
 
 
 
Här kan man kanske ana kungens inställning till kyrkan.......
 
 
I Pelle Svanslös kvarter
 
 
Gustavianum är inrymt i Uppsala universitets äldsta bevarade byggnad med den anatomiska teatern på taket.
Denna var faktiskt riktigt kul! Dels skulle man ta ett kort på sig själv med soluret i sin hand och dels skulle man ta reda på storleken på skägglocktången i det Augsburgska konstskåpet. Kan inte låta bli att fundera över när man skulle kunna tänkas använda en skägglocktång.......
 
 
Vi passade även på att studera domkyrkan igen, eller närmare bestämt dess ena sockel.
Enklaver, det var något jag inte heller träffat på förut.
 
 
Ännu en vy av kyrkan.
 
 
Till minne av Erik den helige som halshöggs på denna plats på 1100-talet.
 
 
Fina omgivningar.
 
 
 
Varm korv boogie, vem har inte hört den?
Platsen där korvgubben stod var här vid Fyristorg.
 
 
 
 
Bror Hjorts staty vid resecentrum var ju lite annorlunda.
 
 
Västgöta nation, den älsta studentnationen i Uppsala sedd från Västgötaspången eller Malins brygga som den oxå kallats.. 
 
 
Allt detta och mer därtill fick vi se tack vare den fina serien med labcacher. Kul upplägg med filmerna och jag gillade att den var tänkt att promeneras, för vad man än säger så ser man en stad allra bäst till fots och det jag såg av Uppsala gillar jag! 
 

 
 
 
 

Om

Min profilbild

bojip

Trebarnsmor, IVAsjuksköterska och "skogstokig" geocachare. Alltid på jakt efter nya smultronställen

RSS 2.0