Hem från Sundsvall dag 6

 
 
 
 
 
 
 
Då var det så Söndag och vi styr hemåt igen. 60 mil tar sin lilla tid att köra så vi valde att bara göra några snabba stopp.
 Pelarsalen var ett stopp jag uppskattade. Vilka tallar! 
 
 
 
Häftig lav i döda träd.
 
 
 
Spikraka furor men oj vad de lutade åt alla håll.
 
 
Nästa stopp blev Sala, där vi först intog en sanslöst billig thailunch. Här blev vi tilltalade mister och madam på en väldigt begränsad svenska. Men gott var det och alldeles nylagat. Sen fortsatte vi mot Big Pit 
Fint att gå omkring i gruvområdet!
 
 
 
 
 
 
 
Alla resor tar sitt slut och detta blev den sista loggen för denna gång.
En galen resa egentligen, för vem lägger 6 dagar för enbart geocaching, men oj så bra den ändå blev.

Mega FAD Sundsvall Dag 5

 
 
 
 
 
 
 
Dagen är här! Ännu ett FAD jag fått förmånen att besöka. Så roligt!!
Sundsvall är drakarnas stad så vad passar väl bättre än denna loggbok?
 
 
 
Signerad och klar som fjärde person som fick tillgång till pennan.
 
 
Efter att ha gjort en kort rundvandring i lokalen ville vi ut. Nu sken ju solen och det kan man ju inte missa. Först ut blev min önskade Elevation
Min logg beskriver rätt bra hur det hela gick till: 
Här hade vi blivit förvarnade om att läsa noga innan och det trodde vi att vi gjort. Fast hoppsan, tiden hade ju redan börjat ticka. Panik. Vart tar vi vägen????? Första tanken slogs bort då den visade sig vara väldigt omöjlig, plan B som snabbt antogs visade sig inte heller vara ett bra val, så vi beslöt att kolla in lite i lugn och ro och sen starta om. Men vänta lite här, något positivt händer. Fortsätt lite till och STOPP!!!!!!!!
Ut och in i buskarna. Jodå, det verkar lovande. Funderar över om jag ska kasta mig upp i ett träd, men väljer en språngmarsch de sista metrarna. Med en marginal på ca 30 sek till godo lyckades vi slutföra uppdraget! Trots sen start. 
Jodå, det upplägget genererade såklart en favvopoäng. Riktigt kul. 
Efter att ha gjort denna raska biltur samt avslutande tjurrusning för att nå en höjdskillnad på 100 meter uppåt så gav vi oss på nästa höjdutmaning på ungefär lika mycket. Fast denna var betydligt mer ansträngande.
 
 
Uppåt ska vi och vit mossa är hal...... Väldigt hal.
 
 
Men upp kom vi i denna stiglösa terräng.
 
 
Skrevan från 2002 fanns på Elins önskelista så det var dit vi styrde denna dag. 
Wow! Vilken utsikt! Hit hade jag aldrig hittat utan geocaching och att få sitta på toppen av detta för mig helt okända berg med vår matsäck var underbart.
 
 
 
 
Somliga gillar att klättra och då är det ju skönt att andra slipper. Väldigt nöjd med min del i det hela som bestod i att vara fikabärare och hantlangare.
 
 
Nöjd Konagirl77 efter avslutad loggning.
 
 
Vi hittade som vanligt en något bättre väg ner igen. Definitivt inte lätt men lite lättare. Bara att ta sig upp och ner för berget var nästan en femma i terräng.
Även ett älghorn hittades på vägen.
 
 
Vi fortsatte beta av de Virituella i området. Wifstavarfs brukssamhälle - Virtual Reward. Fint kapell som en gång varit brandstation.
 
 
Mörkret faller igen och vi hinner med ett stopp vid Norra Berget - Virtual Reward innan vi åker mot eventlokalen igen.
 
 
 
Skvadern, en korsning mellan tjäder och hare som sägs ha skjutits i skogarna nån gång för länge sen... Trot den som vill.
 
 
Fantastisk fin utsikt från Norra berget.
 
 
 
Så var vi då i eventlokalen igen.
 
 
 
När cachesläppet kom valde vi att fokusera på dagens labcacher i stället, vilket i efterhand känns som ett riktigt bra val. Hur svårt kan det vara att lägga ett pussel egentligen. Svårt skulle det visa sig.
 
 
En lab inne på Prison Island. Kul!!!
 
 
Här skulle vi leta UVsiffror och sen koda om dem enligt den gyllena kodnyckeln.
Oxå roligt tycker jag.
 
 
Snake in the wood. Oerhört dåligt foto men ännu en rolig lab. Vi letade förtvivlat efter den gröna knappen som skulle starta det hela vid tavlan innan nån av oss kom på att titta bakom oss. Där fanns en gigantiskt stor grön knapp......
 
 
Så var det de nya cacherna. Denna var den som var mest speciell av de vi besökte.
 
 
 
För övrigt var det mest fågelholkar av olika de slag. Ganska tråkigt att man inte utnyttjat de förutsättningar mörkercaching ger mer kan jag tycka.
FADbaren fick såklart ett besök.
 
 
Åter mot eventlokalen igen och där tillkännagavs nästa års arrangör. Underbart att inte behöva åka så långt nästa år!
 
 
Vi avslutar vår FAD-dag med den sista labcachen uppe på södra berget.  Vackert att blicka ut över ett Sundsvall i nattljus. Vilken dag!
 
 
Innan vi lägger oss blir det även en promenad ut på Sundsvallsbron i mörkret för den sista Virtual Reward - Sundsvallsbron.
Nästa dag, eller egentligen nästa morgon bär det söderut igen
 

Sundsvall dag 4

 
 
 
 
 
 
 
Fredag vaknar vi till regn..... Inget kul alls, men sitta inne en hel dag ville vi ju inte. Vi rustade oss med regnkläder och paraply för att ge oss på en av Sundsvalls absoluta favoritcacher. Här kommer några bilder från vårt blöta äventyr.
 
 
 
 
 
 
 
 
Så här glad kan man vara när cachen är loggad, ca tre timmar senare. Paraplyet hade dock tröttnat för lääääänge sen.
 
 
På kvällen beslöt vi oss på att besöka labcacherna som släpptes innan vi gick på föreventet 
Eat, Meet & Greet; Kvällen före FAD 2018 Sundsvall. Startade gjorde vi vid The Fountain - Virtual Reward 2017/2018. Inte helt lätt att räkna djur i mörkret men vi var ju utrustade med starka lampor. Medans vi var här dök det upp flera cachare, nog märks det att det är nåt stort på gång i stan minsann.
 
 
 
Så kunde jakten på labcacher börja!
 
 
 
 
 
 
Vi fick oss en liten trevlig stadsrundtur på köpet, med några av Stenstadens mest kända platser. 
Några vanliga cacher slank med på köpet.
 
 
Ett mycket trevligt förevent med väldigt god och prisvärd mat senare, ville vi åter till vårt boende i Sidsjö hotell och konferens.
Fast först ett stopp vid närbelägna Full Metal Jacket ännu en virtuell cache. Sundsvall har inte mindre än 5 stycken och det säger ju en del om cachekvaliten i stan.
 
 
Mörkt, är det men visst skymtar Sidsjön?
Hotellsängen var skön och jag tror vi alla somnade ovaggade efter denna blöta dag.

Örnsköldsvik-Sundsvall. En vandringsdag. Dag 3

 
 
Vi vaknar till en alldeles knallblå himmel. Vilken tur man kan ha egentligen för idag skulle vi ju vandra i Skuleskogens nationalpark.
Men först ett stopp vid denna lite märkliga byggnad. Ting1 
 
 
Ur cachebeskrivningen:
Ting1 är ett bostadshus som ligger i Örnsköldsviks centrum. Huset var från början ett tingshus som var på två plan. En ganska steril och grå betongbyggnad. 2010 köptes huset upp av en privat företagare och man planerade att bygga lägenheter. Eftersom huset var K-märkt kunde man inte bygga rakt på det, utan var tvungen att bygga bostäderna på en ny betongstomme som anlades i gamla byggnadens innergård. Innergården är 12 x 12 meter och detta nya betongfundament är 8 x 8 meter. Det nya bostadshuset är alltså helt fristående från det gamla tingshuset. Ovanför gamla tingshuset breder nya huset ut sig till en kvadrat med sidorna 22 meter. 
 
 
Bra fotovinkel?
 
 
Då var vi på plats för vår vandring!
 
 
Målet var Slåttdalsskrevan, 3 km bort.
 
 
Det började med oväntat mycket spång.
 
 
 
Sen blev det lite mer ojämnt underlag.
 
 
Ett fint vattenfall längs stigen.
 
 
Kolla in trädet. Både stam och alla grenar är vridna. Man kan undra varför det blir så.
 
 
Gigantiskt klapperstensfält som stigen följde en bra bit.
 
 
Här var det blött. Spången hamnade under vatten men kängorna höll torrt som tur var.
 
 
Nu börjar det bli mer besvärlig terräng.
 
 
 
Slåttdalsskrevan. Riktigt häftig plats!
 
 
 
 
 
Det var betydligt svalare där nere på botten så efter att vi kommit upp igen ville vi njuta av lite fika i solen på det ena av bergen intill.
 
 
 
Mätta beslöt vi oss för att bestiga även Slåttdalsberget. Brant värre att ta sig upp.
 
 
 
Ojoj, vilken utsikt!
 
 
 
 
Här i närheten fanns cachen Seven Summits - Slåttdalsberget
 
 
Här nedanför ser det nästan ut som om vi är i jämnhöjd med havet, fast vi fortfarande befinner oss på bergets topp.
 
 
Krokiga tallar som växer på bredden i stället för höjden.
 
 
Nästan exakt fyra timmar tog vår vandring. Fantastisk natur som varmt kan rekommenderas ett besök vid.
Vi kör vidare för ett stopp vid Höga Kustenbron.
 
 
 
Passade på att logga även cachen Fortet-2 så vi fick ytterligare en liten promenad.
 
 
Nere igen var det dags för soppa! Gott även denna gång.
 
 
Mörkret faller alldeles för fort denna tid på året men visst är bron vacker när det mörknar oxå.
 
 
Så till resans absolut roligaste cache. Som vi skrattade. Berättar inte vad vi skulle göra men roligt var det.
 
 
Att ta sig till Sundsvall tog hela tre dagar denna gång men oj så mycket kul vi hunnit med på vägen. 

Norrala-Örnsköldsvik FAD-resa dag 2

 
 
 
 
 
Jo, jag vet. Örnsköldsvik ligger inte längs vägen till Sundsvall från Skaraborg sett.
Men planen var att lägga en dag till vandring i Skuleskogen och då hamnade saken i ett annat läge.
Morgonen startades med ett besök vid närbelägna Losemyra som en gång varit en fäbodvall. Jättemysig plats som dessutom visst varit café.
 
 
 
Så far vi vidare mot en liten hundrastrunda. Riktigt humoristiskt upplägg på denna serie och visst gick det att rasta även hundlösa skaraborgare.
 
 
GALTSTRÖM Här i området tillbringade vi ett par timmar. Vi började med denna riktigt smarta multi.
 
 
Ännu en lite annorlunda byggnad, något som visade sig vara en ångdriven kran. Så fint det är här, även denna årstid. Tänkte först äta lunch vid vattnet men oj så det blåste så det fick bli inne vid bruket i stället.
 
 
Både miljöerna och cacherna häromkring var fina.
 
 
 
Lokstallet
 
 
med sitt lok inuti.
 
 
Här passade det bra med fika innan vi gav oss på Galtströms bruk - Virtual Reward 2017/2018
 
 
 
 
 
 
 
 
En liten promenad i området följde. Här nedan ses järnvägsbron.
 
 
Bagarstugan.
 
 
 
 
Smart. Så synlig men sannolikt osynlig om man inte tittar. Kyrkan i bakgrunden.
 
 
Några av cacherna mellan Galtström och Sundsvall.
 
 
 
 
Dags att fara vidare med en kort fikapaus innan Höga kustenbron. Nu är det mörkt så det fick bli pannlampemysbelysning.
 
 
Örnsköldsvik överraskade verkligen positivt. 
 
 
Fina Själevads Kyrka, där vi även hade turen att få komma in trots stängd kyrka.
 
 
 
Gissar att kyrkorådet hade möte då det pratades vid ett bord inuti, men vi var så välkomna att titta så de, trots att timmen passerat stängning för länge sen.
 
 
 
 
Avslutade med lite lek i skogen då inte mindre än två av mina cacher på önskelistan besöktes.
 
 
 
 
Hade aldrig trott att jag skulle få möjligheten att logga dem när de las på listan, beroende på avståndet, men plötsligt händer det osannolika.
Så kul!
Tre trötta cachare ramlar in i vårt hyrda Attefallshus, råkar sätta igång larmet av misstag, men det löste sig det med och nöjda somnar vi även denna dag.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Upp till Norrala. FAD-resa dag 1

 
 
 
 
 
 
 
 
 
FAD.......
Nog kändes det låååångt när vi fick reda på att det i år var Sundsvall som var värd och jag bestämde mig för att dit kommer jag inte.
Fast det brukar ju vara en av årets höjdpunkter......När Elin tidigare i höst kom med frågan om jag ville följa med henne så tog jag en rejäl funderare. Skulle jag orka tro? Fanns tiden? För jag insåg ju att vi skulle behöva vara mer än två nätter hemifrån. 
Så föll det sig så att jag fick en ledig höstlovsvecka och jag bestämde mig för att följa med och det är jag glad för. Galet trött såklart men nöjd. Många upplevelser rikare.
Vi startade redan på tisdag morgon och första stopp blev Hälleskogsbrännan, där den stora skogsbranden härjade 2014. Fantastisk plats och väldigt fint i ordninggjort.
 
 
Fascinerades även av den enorma mängd sten på platsen. Kändes nästan märkligt att träd kunnat få plats att växa här.
 
 
 
 
I utsiktstornet hittade vi både lä från isvinden och tak som skydd för regnet och här packades första kaffetermosen fram. Inget fel på utskten här.
 
 
 
Tror vi alla blev berörda av denna plats.
Vidare till  Östanbyn, en cache som överraskade.
 
 
Förstår att den varit utsedd till geocache of the week.
 
Hus på ben har jag inte sett så många av förut men i Norberg finns de.
 
 
Tydligen används dessa under skidloppet Engelbrektsloppet och är en kopia av en gruvlav.
 
Rastplats Grådö Skans blev nästa stopp på vår inte speciellt raka väg.
 
 
Här hittade vi en paviljong som erbjöd tak för vår lunch.
 
 
Varm Gulaschsoppa  smakade ljuvligt denna allt annat än varma dag. Fin plats var det dessutom.
 
 
Mörkret faller tidigt så här års och vi fortsatte mot vårt boende strax utanför Söderhamn. Vasamonumentet i Kungsgården, med det åttakantiga spruthuset strax intill som innehöll en gammal hästdragen brandspruta, var sista platsen vi stannade vid innan Marbäcks gamla skola i Norrala som var vårt hem för natten.
 
 
 
Underbart att komma inomhus denna kalla, blöta dag som vi trots vädret ändå upplevt väldigt mycket på.
 
 
 
 
 
 
 
 

Innan första snön

 
 
 
 
 
 
 
 
 
Det har utlovats snö. Inga problem egentligen för mig, men det är ju dumt att behöva köra långt i dåligt väglag. Fredag den 26 okt skulle vi åka till Linköping för att hämta sonen, och ja, det var utlovat oväder, speciellt i södra delen av vättern. Alltså åkte vi norrom. Ett bra beslut visade det sig då vädret faktiskt var riktigt bra hela dagen.
Vättern var så vacker med dimma över vattenytan.
 
 
 
 
Första stopp blev en mycket trevlig serie cacher vid Hargeviken. HBW: Nerikes Riviera
 
 
Solen skiner av och till hos oss men spana in de mörka molnen söderut.
 
 
Visst är det vackert med frostnupna blommor
 
 
En riktigt fin promenad ut mot B&E 10 år, Verkanäset fick vi här.
 
 
 
 
 
 
 
Vidare i bil igen och nästa stopp skulle bli fikastopp. Bästa att passa på medans solen skiner, med tanke på de mörka molnen söderut.
 Scoutlägret blev utvald plats. Fast jag hade förväntat mig ett vindskydd och inte detta bygge.
 
 
Fast utsikten från toppen var fin och här blev det fika tillslut efter lite trixande med återplacering av cachen.
 
 
Vi for vidare till BORENSHULTS SLUSSAR . Här skulle några frågor besvaras och det blev lite springande uppför och nedför innan det uppdraget var klart.
 
 
 
 
 
Mera göta kanal. Vem har dragit ur proppen?
 
 
Göta kanals andra akvedukt Lägg märke till bilarna på vägen under kanalen
 
 
Axel von Fersen Borensbergs hembygdsmmuseum. Här är det fint!
 
 
Norrbybron över Motala ström. Vacker i sin slitenhet.
 
 
En svan ville göra oss sällskap.
 
 
Åter längs kanalen igen. Så vackert att gå här även om den nästan är tom på vatten.
 
 
 
Dagens sista stopp och tillika andra fikaställe blev Sjöbacka Bro
 
 
 
Här höll man på med förstärkningsarbete av kanalen.
 
 
Vackert med vass i motljus.
 
 
Lite sällskap på promenaden.
 
 
Inte en droppe regn på hela dan, och en jättehärlig tur fick vi. Nästa morgon, ja då hade snön kommit. 5-6 centimeter blev det totalt hos oss. Vilken tur att det inte kom en dag tidigare.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Fredag på Kinnekulle

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
En fredag i oktober då solen skiner. Jag ville till Kinnekulle och titticc kunde tänka sig att följa med. Först studerades isräfflor och hällristningar.
 
 
Isräfflor och skärtråg vid Flyhovs hällristningar
 
 
Trots att solen sken var det en kylig morgon.  Over the hill? visade sig vara en perfekt cache för detta tillfälle. 
Upp här ska vi!!!!
 
 
 
Riktigt brant var det!!! Stundtals var det mer krypgång för att ta oss upp.
 
 
 
 
Men vilken utsikt!!!!!
 
 
 
Aldrig i livet att jag skulle våga åka vare sig uppför eller nerför här, oavsett fordon.
 
 
Lite service behövdes vid stenbrottet. Eller egentligen inte. Hade fått en "need maintenancelogg" pga full loggbok, men där fanns åtminstone en hel sida tom. Fast det är alltid fint här så ett kort fick det bli när jag ändå var på plats.
 
 
 
Titti hade fått en likadan logg vid Råbäcks hamn så vi åkte hit också.
 
 
 
Tre earthcacher finns i området.  Sandsten vid Råbäcks hamn. En mycket häftig plats.
 
 
 
På vår väg till nästa earthcache "snubblade" vi över denna fina plats. Tänk att ha detta som sommarstuga........
 
 
 
 
 
Bottenkonglomerat vid Råbäcks hamn. Något jag inte visste fanns innan denna cache. Fin plats iallafall. Härintill låg även Gnejs vid Råbäcks Hamn
 
 
 
Spår av tidigare besökare fanns det här.
 
 
Åter vid Råbäcks stenhuggeri efter en fantastiskt fin fredag på Kinnekulle.
 
 
 

Skövdes okända platser (och några mer kända)

 
 
 
 
 
 
 
Älgjaktstart och regn i luften. Vi beslutar oss för att stanna i Skövde denna tjejligeträff. Hamnade på tre ställen jag aldrig varit på, fast jag en gång bott i Skövde. Skogens källare vid Tovatorp var första stället. Här i krokarna gick jag mycket när vi bodde i stan men hit hamnada jag visst aldrig.
Nästa plats var denna underbara oas,  Sommarhemskullen.
 
 
 
 
Sanslöst vackert och denna kulle har jag gått runt många gånger utan att veta att den gick att gå upp på......
Vidare till Carls och morfars gömma. Här hade jag inte heller varit, fast det berodde mest på att här var det nybyggt, såpass nybyggt att snickarna höll på för fullt runtom i området. När vi bodde i stan tror jag det var hästhagar här.
Så till de kända.  Boulognerskogen #4, Hackes Hus. Både platsen och boulognerskogen är så bekanta. Har ju t.o m loggat en gömma på samma plats tidigare.
 
 
Avslutningsvis den mest kända av dem alla, även om den var lite okänd. Har faktiskt aldrig fikat här förr, även om jag varit på biltema massor av gånger.
 
 
Ett litet äventyr på nära håll passade perfekt denna gråmulna dag.

Häcksjön runt

 
 
 
 
 
 
 
Den där Spioneck, det är en person som är en riktigt klurig en. Jag har tagit mig an Spionecks prövningar förut, den gången tillsammans med Elin i ett sagolikt vackert vinterlandskap. Denna gång tog vi oss an några fler i ett lika vackert landskap som sprakade av höstfärger.
 
 
 
Dagens gäng bestod av maken, Anders och Lena och det var ett bra gäng som löste alla prövningar vi utsattes för förutom en som vi faktiskt inte hittade.
 
 
Tålamod samt djup koncentration krävdes på de svåraste utmaningen.
 
 
Vy från två håll uppåt och nedåt. Rätt trångt mellan sten modell stor och träd.Men oj så bra cache!
 
 
 
Vi gick runt Häcksjön, precis som blogginlägget heter. Kall morgon gav trolska effekter på sjön.
 
 
 
Nu var vi fikasugna, klockan började ju närma sig 12. Där på andra sidan sjön finns jättefins klippor i solen, är väl inte så långt att gå dit?
 
 
Nja, det tog oss en timme att komma dit och det var en del strapatser längs vägen. 
Dessutom fick vi hjälpa till att dra upp en båt......
 
 
Blött var det på sina ställen i skogen, men vi klarade oss faktiskt torrskodda, tack vare bra sko och vägval.
 
 
Äntligen!!!!!! Nu smakade fikat ljuvligt!
 
 
Svårt att ha det bättre.
 
 
 
Kluriga lösningar och just denna cache gav oss ett rejält skratt då allt inte avlöpte helt enligt plan. Föregående loggare hade skrivit nåt om att han inte visste att sällskapet hade så många svordommar i sig, vi kom undan med ett riktigt gott skratt.
 
 
Åter på andra sidan sjön bestämde vi oss för att göra slut på det sista av matsäcken. 
 
 
 
Vilken dag det blev!!! Fantastisk imponerad av dessa prövningar och att det var så fint i området gör ju inte saken sämre. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Bland torvindustri och torp på blacken

 
 
 
 
 
För 364 dagar sen påbörjade vi en runda. http://geoaventyrskaraborg.blogg.se/2017/october/torv-pa-blacken.html
Nu var det dags att fortsätta den.
 
 
 
Men det var ingen vanlig dag för det var faktiskt en milstolpedag!!! Jamandcat passerade cache nr 4000 och sånt ska ju firas!
En promenadrunda i fin natur med lite historiska inslag är aldrig fel.
 
 
 
Några obebodda hus passerade vi längs vår promenad, det finns säkert rester efter fler då det ju en gång i tiden inte fanns mindre än tre torvindustrier här vilka sysselsatte 100 personer.
 
 
Hoppsan, ett vindskydd här????? Vem använder det?
 
 
Underbara informativa stenar i underbar skog.
 
 
 
 
Till och med solen tittade fram en stund.
 
 
 
Så var då alla i serien loggade och fikat plockades fram. En räkmacka i skogen smakade alldeles ljuvligt och var perfekt firarfika denna fina dag.
 
 
 
Så fint iordning här mitt ute i skogen! Definitivt en plats jag aldrig hittat till utan plastburkar.
 
 

Ramsvik, klippornas rike

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag har länge velat åka på en vandringsresa och Ramsvik dök upp som lämpligt resmål. Redan i våras spanades möjligheterna för detta in men först nu i September blev det av. Fast det var bra nära att vi fick ställa in även denna gång då stormen Knud befarades bli besvärlig. 
Iväg kom vi, även om upplägget blev lite annorlunda mot planerat. Vi började exvis att gå en mycket blåsig tipspromenad vid Resville på Varaslätten innan nästa stopp blev Hunneberg och en promenad däruppe samt ett besök vid Brudslöjan waterfall. Knappt en droppe i fallet nu efter denna torra sommar.

 
Söndagen ägnades åt Ramsvik och serien  #34 - Klippornas rike. Så vackert!!!!
 
Även några riktigt fina cacher hittades i samband med vår tur. 
 
 
Vackert vackert!
 
 
 
 
 
En stenmur mitt på klipporna! Jo, det går ju betesdjur här sommartid.
 
 
Hinten var här nedanför:  Under sten
Ha ha, nej jag skojar bara :)
PET i en. 
Jag gillar att CO har humor!
 
 
Rätt som det var kom vi in i skog. Det hade jag inte väntat mig.
 
 
 
Gillar verkliugen hantverk som dessa! Inte på ramsvik men CO har flera gömmor även där.
 
 
 

Sörbyrundan i lugnet före stormen

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Nu var det ett bra tag sen jag uppdaterade bloggen men utbildningen jag går just nu innebär mycket datortid och därför är bloggandet här nedprioriterat lite. 
För tillfället är det florist 200 poäng som jag läser och därför ser det ut så här hemma. Vansinnigt roligt att träna är det.
 
 
 
För nån vecka sen tog vi en riktigt bra cacherunda, nämligen Sörbyrundan utanför Floby. När dödgrävarna är i farten blir det oftast bra och denna runda var inget undantag.
 
 
 
Vad som var lite ovanligt var att en stor del av rundan även gick genom en riktigt fin skog. Oftast brukar ju jobbade cacher och fin natur inte sammanfalla men här gjorde det det. Riktigt fin mossig skog som ju jag stortrivs att vandra i.
 
 
Vi hade fika med och så här i efterhand skulle vi nog passat på att ta den här på den lilla stigen längst in som gick mellan de två skogsvägarna för där var naturen allra finast tyckte jag.
 
 
Lugnet före storman var det ju då det varnats stort för Knud som var på ingång. Vi märkte inte så mycket utom att det började dra ihop sig en aning i slutet på rundan, solen försvann och molnen hopade sig, men Knud klarade vi oss utan att möta där i Sörbyskogarna.

Mellan Trollegater och Hallstad ängar

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Vi åkte till Rimforsa i fredags. Ett mycket bra val skulle det visa sig. Sonen ville komma hem över helgen och det blev inte så hemskt lång omväg att köra vägen via denna fina plats i stället. Största anledningen till denna omväg var att jag hade hört talas om en runda i trakten som verkade bra. Men innan den turen behövde vi fika. För även om det bara var lite över 10 mil från Jönköping så var det krokiga vägar och de tar sin lilla tid att köra.
Trollegater har jag varit vid en gång tidigare men inte utforskat så mycket den gången. Fast så mycket visste jag att det fanns fikabord där.
 
 
Alltså blev det energipåfyllning där. Sen var inte steget långt att även spana in lite mer av området.
 
 
En werigo på platsen var en bra start, sen fortsatte vi med en vanlig trad oxå, men där hade vi inte lika god tur fast vi fick en häftig promenad i stället, och det är inte att förakta. 
 
 
 
Trollegater naturreservat är en av Sveriges största urbergsgrottor med ett gångsystem på ca 140 meter. Den stora grottan, där enligt folksägnen förr i tiden bodde troll, är den mest intressanta. Genom en smal gång kommer du till en sal. I bortre änden på salen finns öppningar till två långa gångar som längst in är förbundna med varandra. Höjden i grottan varierar, på flera platser kan du stå upprätt. Dessutom finns ett antal mindre grottor och hålor. Den som vill hålla sig ovan jord kan gå i de långa och breda sprickorna - "gatera". 
 
 
 
 
Så till själva huvudmålet, en runda med väldigt fina cacher som dessutom var placerade i väldigt fin natur. Det är ju inte så ofta som det sammanfaller. 
Vad som var extra kul var att även loggböckerna var designade till respektive cache.
 
 
En riktigt fin promenad fick vi. Otroligt så mycket sten det finns i trakten egentligen! 
 
 
Och bergigt är det med. Men stigen var väl utmärkt och lätt att följa även om det var hackigt på sina ställen.
 
 
 
 
 
 
Efter ca 2 timmar hade vi gått runt och nu var det dags för fika igen. Hallstads ängar lät mysigt så dit fick färden gå. Jag blev inte besviken. Vilken fin plats!!
 
 

Hallstad ängar är en unik äng med hamlade lindar som ligger naturskönt vid sjön Järnlundens södra strand. Lindarna är gamla, knotiga och ihåliga som ett resultat av regelbunden skörd av lövverket. Här finner Du en rik blomsterprakt med en mångfald örter och gräs.

Hallstad ängar är ett rent lindänge. Det är unikt, inte i någon annan äng på svenska fastlandet växer en så stor mängd beskurna lindar. De över tvåhundra träden hamlas vilket betyder att de beskärs med jämna mellanrum. Förr var det nödvändigt att skörda löven inför vinter så att djuren skulle få tillräckligt att äta. En annan fördel med hamlade träd är att trädets krona begränsas. Gräsväxten gynnas av att skuggas mindre. Det är ändå den som är viktigast.

 
 
 
 
 
 
 
Rimforsa lyckades verkligen leverera på topp och vi fick en fantastisk dag tillsammans.    

KATA

 
 
 
 
 
 
 
 
 
Nån som inte hört talas om Kata? Hoppas ni inte är många, för denna vikingakvinna är verkligen unik. I tusen år har hon legat i sin grav utanför Varnhem ändå tills det börjades gräva under flaggstångskullen lite vid sidan om klosterkyrkan. Vilka fynd man gjorde där, något som får den svenska historien att behöva justeras.
Denna lördag var det event just i Varnhem.  KATA
 
Många var vi som hade hörsammat inbjudan och vi blev trevligt välkomnade av EO
 
 
Gammalt möter nytt. Klosterkyrkan+geocaching=sant!
 
 
kl 13 skulle vi bjudas på en guidning inne i Kata gård. Fick bli en promenad genom klosterområdet på vägen dit upp.
 
 
Så här står det i museets informationstext:
Spåren i jorden, kyrkoruinen och gravarna vittnar om en mäktig och betydelsefull familj med kontakter ut över hela Europa. Tack vare en runristad gravsten känner vi namnen på några av dessa personer – Kata, hennes man Kättil och hennes bror Torgils. Katas grav är en imponerande välbyggd murad kalkstenskista från mitten av 1000-talet. Läget precis intill kyrkoruinen på norra sidan, den fina kistan och runstenen ger tydligt besked att Kata tillhörde samhällets elit. Troligen var hon gårdsägarinnan på storgården Varnhem under 1000-talets första hälft .

Det välbevarade skelettet visar att hon var 160 cm lång och spensligt byggd. Det finns inga förslitningsskador på skelettet, inga tecken på hårt arbete. Hon hade fina jämna tänder, utan karies, infektioner eller påtagligt slitage. Skelettet vittnar om ett priviligierat liv, men trots det blev hon bara 30-35 år gammal. Kata får bli vår guide till livet på storgården i vikingatidens slutskede. Vi utgår från en kvinnlig viking och genom henne vill vi försöka berätta om liv och död i Västergötland för 1000 år sedan.
 
 
Den gamla altarhällen från den ursprungliga kyrkan som syns som modell bredvid guiden.
 
 
 
Efter en mycket bra guidning fick vi nöjet att gå den nyligen anlagda Rosenstigen som har fått sitt namn efter Alba rosa minette, den ros som hittats i Gudhems klostermiljö och som nu även finns invid klostermuseet i Varnhem.
 
 
 
 
 
 
Tyvärr var vattenmängden i bäcken av förklarliga skäl väldigt låg, men eftersom det var en mycket fin vandring räknar jag kallt med att gå den igen framöver. 
 
 
Vad ska man göra på en mötesplats om inte mötas?
 
 
Nöjda med vår dag återvänder vi till klosterområdet igen. 
 
 
Ett sanslöst trevligt event!!! Och om nån inte visste vem Kata var innan eventet så gissar jag de vet det nu.

Om

Min profilbild

bojip

Trebarnsmor, IVAsjuksköterska och "skogstokig" geocachare. Alltid på jakt efter nya smultronställen

RSS 2.0