Tinnerö och Ullstämma

 
 
 
 
 
 
 
Då var det dags för en tur till Linköping igen då. Länge sen sist nu, men vädret har ju inte lockat till så många utflykter.
Denna måndag var ju inte en av de bättre vädermässigt heller, tror att vårens alla väder blev representerade på vår dag, förutom hagel och åska, men vi hade en sanslöst trevlig dag ändå.
Valde att stanna i det stora naturreservatet utanför stan och promenadcacha, något som gav oss nästan en mils promenad i fina omgivningar.
GPSen ska man aldrig lita på, åtminstone inte om man kör bil, speciellt inte ute på Tinnerö. Vi styrde mot en speciell cache, som vi inte kom fram till den vägen GPSen visade, det är ju många bommar, stora stenar som stänger av vägar mm mm som komplicerar. Fram kom vi till slut, fast nästan 5 timmar senare.
Första stopp blev vid skjutbanan på Tinnerö där vi gjorde en första bekantskap med dessa gigantiska holkar. Det finns mååånga sådana i naturreservatat och visst blev vi nyfikna vem som de var ämnade åt.
 
 
Det visade sig vara mulmholkar, avsedda för insekter. Snacka om lite oproportionerligt boende........
Första tussilagon!!!!!!
 
 
Jag gillar hagmarkerna på Tinnerö. Så vackert med mossa, sten och gles lövskog!
 
 
 
 
Här fick vi dagens enda solglimt! Tillräckligt länge för att hinna fotografera.
 
 
Det drog ihop sig till lite regn igen och vi styrde mot Ullstämma i stället, via inte helt logiska vägval. Här finns ett bra fikaställe under tak. Lagom tills vi var färdigätna höll det upp igen och vi tog en promenad i omgivningen.
 
 
Finfin skog att vandra i även här, men nu var det barrskog i stället.
 
 
Finaste resesällskapet!
 
 
Se det snöar....... Fast flingorna syns inte på bild.
 
 
Trollstigen var en mysig stig, befolkad av en mängd olika troll.
 
 
 
 
 
Jättegryta i Ullstämmaskogen.
 
 
Sådana här cacher blir man glad att hitta!
 
 
Fint vid Ullstämma. Gässen som hade parkerat sig mitt på stigen protesterade en aning över att behöva flytta sig, men vi slapp bada som tur var.
 
 
Nyplanterad lövskog skyddad mot vilt, riktigt fin utsikt från utedasset på platsen.
 
 
Efter några timmar i naturreservatet var det så dags att köra hemåt igen. Nöjda över att vädret inte alls blev lika illa som det var utlovat från början och att vi fått njuta av en hel massa frisk luft och gratismotion på köpet.
Cacher hittade vi ett antal oxå. En bra dag helt enkelt.

En söndagspromenad på Brunnhemsberget.

 
 
 
 
 
 
 
Egentligen var jag rätt trött.
Det har varit mycket den senaste tiden, med nytt jobb, slutprov till florist 1, samt ambivalensen kring vilket av jobben jag blivit erbjuden som jag slutligen skulle välja. Dessutom var inte vädret så där jättetoppen........
Fast lite skogsluft och en promenad brukar alltid fylla på energiförråden, så jag tackade till slut ja till erbjudandet om en kortare tur från Lacksen och därför fick jag en förmiddagspromenad på Brunnhemsberget.
 
Här finns fortfarande ett helt gäng ologgade burkar, varav några är lite nyare insprängda bland de som las ut i samband med Mussepiggrundan, som jag redan loggat. Dessa satsade vi på.
 
 
Finfin utsikt från den stundtals rätt blöta stigen.
 
 
Vid Glömda rundan Vildes var förfallet stort.
 
 
Varför syns aldrig hur brant det egentligen är när man tar ett foto?
Knektastigen är verkligen en stig som ger flås och rejält brant uppför berget, men inte syns det på kortet inte.
 
 
Av Skogelund 5 finns bara stenskylten samt ett par mäktiga grindstolpar kvar.
 
 
Vid Albionstugan var det dags för fika! Mysigt!
 
 
Men plötsligt kom en vindpust modell större, kaffet fick vågor i koppen och nästan allt på bordet blåste i väg.
Nej, jag letar inte en cache här.
 
 
Min vante hamnade nästan en meter under huset. Jo, nån gång ska ju vara den första som man letar efter sin vante under ett hus oxå!

Lilla gåsemossen och kojeberget

 
 
 
 
 
 
 
 
Dags för en urskogspromenad i Klyftamon igen. Denna gång med sol från en klarblå himmel. Om det tycker jag.
Väg ca 80 procent av promenaden, resten var stiglöst. Bommad var vägen även om skylten som varnade för det var lätt att missa.
 
 
När vägen tog slut skulle vi komma till en jaktstuga av annorlunda slag och det var den minsann. Först stötte vi på bastun vid den lilla sjön.
 
 
Jakstuga modell lite lyxigare.
 
 
Härifrån var det då lite stiglöst på vår promenad till Kojeberget.
 
 
 
 
Här skulle det finnas några märkliga kartsymboler, som visade på dessa stenar? Varför har man gjort dessa tro????
 
 
 
Nåväl, en lättloggad burk och vi vandrar vidare mot lilla Gåsemossen. 
 
Så vackert det är här i Klyftamon!
 
 
30 meter sump på smalaste stället att passera över mossen för att komma upp på berget mitt i gick alldeles utmärkt, även om det framkallade en del skratt då det var rätt vingliga tuvor emellanåt.
 
 
Även här fanns det märkliga stenformationer.
Varför har man samlat ihop dessa sannolikt inte helt lätta stenar så här?
 
 
Jo, detta är nog en grillplats, men den andra?
 
 
Nu var vi båda "fikanödiga" ett utttryck vi kom fram till var starkare än bara "fikasugna". Vi behövde verkligen fika här i solen, mitt i en glänta i skogen på den lilla ön mitt i Lilla Gåsemossen.
 
 
På tillbakavägen började solen så sakta sjunka öven mossen.
 
 
Strax var vio tillbaks vid jaktstugan igen och hä'r kunde jag inte låta bli att fotografera bastun vid sjön igen.
 
 
Gjorde en liten avstickare till Bjursjön på återvägen. Vackert med de sista solstrålarna som färgar allt gyllene.
 
 
Blev en synnerligen trevlig eftermiddagsutflykt, till ytterligare två latser jag aldrig hittat utan de där plastburkarna.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Äventyr i Vargön

 
 
 
 
 
 
 
 
Jamenvisst, nu är vintern här med en hel del snö och vår sen länge planerade dag tillsammans med MAN33 och Lacksen blev lite osäkrare då vi dels inte visste om vi skulle kunna komma iväg och om snön skulle ställa till det för vårt val av cacher. Lite velande om vad vi skulle göra blev det allt dagarna innan då snön behagade att vräka ner.
Klass1 varning dessutom, fast den var som tur var på andra sidan Vättern och vår plan var ju en tur till Vargön. Skulle vi eller ej? Vi bestämde oss för att chansa och det visade sig vara ett bra val.
Sol, blå himmel och inte mindre än 4 riktigt bra cacher kommer att stanna i minnesbanken efter denna februarisöndag.
Cacherna som bl.a fick besök och som jag å det varmaste rekommenderar var 
Hamnarbetarens sista hemlighet
Karantän IV - Sista uppdraget
Scouternas skatt
Living dead
 
Nedanför kommer lite bilder från vår dag, lite blandat från alla dagens cacher för att inte spoila.
 
 
 
 
 
 
 
Alltid bra med en dörr som inte behöver låsas, men här är det nog lätt att gå in i väggen....
 
 
 
 
Fantastiska konstverk!
 
 
 
 
 
 
Det är viktigt att hitta en riktigt bra fikaplats! 
Gärna med riktigt fin utsikt......
Fast bilen gav lä och i solen var det ljuvligt.
 
 
Passade även på att gå en sväng längs kyrkstigen som till vår stora lycka visade sig vara upptrampad av tidigare vandrare, annars hade det blivit jobbigt att pulsa i snön.
 
 
 
Herr och fru bojip. Ja man kan ju undra vad en mugglare skulle tro egentligen.
 
Vattenfallet vid kyrkstigens start var vackert i vinterskrud.
 
 
Grotta plus is=underbart.
 
 
Gillade speciellt de små "hattifnattarna" som bodde i grottan.
 
 
 
 
 
Vilken dag det blev!!!
Vilken tur att vi gav oss iväg. Visst var väglaget som det brukar vara vintertid, men inga problem alls när man anpassar sig efter det.
Och vilka cacher vi besökte. Tror vi allihop var överens om att hit blir det återbesök. Finns ett gäng reflexcacher som lockar till besök, men då vill vi inte ha snö. Kanske en övernattning i Trollhättan nån helg framöver? Vi får se, är iallafall helnöjd med dagen som blev och det är inte illa det heller.
 

Vildmarksvandring

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Så var det då dags för återbesök i vildmarken, denna gång helt i stiglös terräng. Det var dessa cacher vi tog sikte på: Klyftamon # Urskog 1, en serie på 3 cacher med en terrängraiting på 4,5.
Vi var beredda på att vandringen kunde bli krävande och hade laddat med rejät tilltagen matsäck och gott om tid.
Här är det ett helt fantastiskt mosslandskap, något som tyvärr redan hunnits döljas rätt effektivt av den fallande snön.
 
 
I klyftamon finns mycket sten, men det var ändå inte så svår terräng att gå i då det var öppen terräng.
 
 
Jodå, spår av människor hittade vi, både gamla som den här och alldeles pinfärska något senare.
 
 
Sten igen.
 
 
Första cachen hittad på en fin plats efter bara en halvtimmes vandring!
 
 
Så fortsätter vi mot nr 3 i serien, då det verkade som det var torrare att ta sig dit från ettan.
 
 
Har trädet hamnat i myrstacken eller har myrorna hamnat runt trädet?
 
 
Mycket spännande natur med berg som går i dagen i ränder längs stor del av området. Hade något att göra med issjöns tömning nån gång för länge sen om jag inte fattat fel.
 
 
Hur kan träd växa egentligen?
 
 
Efter att ha hittat andra cachen var det läge för energipåfyllning.
 
 
Även om det inte var lika svårvandrat som jag befarat så tog det sin lilla tid och fika måste man när man är ute i skogen.
 
 
 
 
Helt plötsligt, när vi närmar oss den sista i serien, upptäcker vi ett pinfärskt fotspår i snön. Hm, vi är rätt långt ute i vildmarken nu så sannolikheten att stöta ihop med någon är inte stor.
Men titta noga på bilden nedanför. Ser ni?
 
 
Jodå, mitt ute i skogen brinner en eld och bredvid sitter skoavtryckets ägare och dricker kaffe. En pratsam man på 83 år!!!
Han blev nog lika överraskad av mötet som vi blev skulle jag tro.
 
 
Så fortsätter vi åter mot bilen, närmare 2 km fågelvägen.
 
 
En perfekt fikaplats hade detta varit.
 
 
Men vi fortsatte nån km till innan vi plockade fram kaffe och gofika.
 
 
 
Hittade band på tallarna som varnade för älgjakt och det kan nog stämma, farbrorn på stubben sa att de inte fyllt kvoten ännu.
 
 
En lite ovanligare lav lyste upp så vackert i snön. 
 
 
Avslutade med ytterligare en cache en bit från parkeringen vid namn djävulsåker och vi fick ihop 4 foundloggar och ca 7 km promenad på 4 1/2 timme.
En härlig vandringsförmiddag som ger mersmak på detta fina område.
 
 
 

En riktig Milstolpe!!!!!

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Så var det då dags, nästan 10 år efter första loggen på geocaching.com att uppnå den magiska siffran 10 000!!!!
Det ville jag fira med en annorlunda minnesvärd cache och valet föll på att desarmera en bomb!
 
 
Man ska ju inte fira själv så jag såg till att ha fint sällskap av jamandcat, titticc samt konagirl77.
Fast själv hade jag inte behövt vara, när spindlarna ger skuggor så är de inte så små......
 
 
Några små möss hängde också i taket.
 
 
Min logg:
Cache nr 10 000!!!!!
En så stor milstolpe vill man ju fira med att logga nåt alldeles, alldeles speciellt och visst var detta en mycket värdig sådan.
Fast det höll på att gå illa då vi hade stora problem att lösa mysten, insåg sen att om vi hade varit mer begåvade språkmässigt hade det nog gått lättare. Nåväl, en liten knuff i rätt riktning genererade så äntligen rätt i checkern!
Jippie!!!!
Utrustade med rätt hjälpmedel styrde vi , dvs titticc, jamandcat, konagirl77 samt undertecknad) så stegen mot första waipointen, men där hade vädrets makter satt käppar i hjulet. Hm, tänka om och resultatet blev ytterligare en promenad på såsidär nån km. Man blir stark av att geocacha!!!!
På plats tvekade åtminstone jag en liten stund innan jag närmade mig bomben. Spännande plats må jag säga!!!!!
Sen stötte vi på patrull igen, men efter en del strapatser, uppenbarade sig plötsligt något. Snyggt!!!!!
Med andan i halsen kunde loggen signeras. Gott!!!!!!!
Lite skitiga (ombyteskläderna behövdes faktiskt inte), men mycket lyckliga, sa vi farväl till de som tur var inte så sällskapliga smådjuren och lämnade platsen.
Mycket kul äventyr som såklart får ett stort grönt hjärta som tack!
 
 
Nyloggade!!!! 
 
 
Nu återstod det bästa av allt. Gofika vid Vänerns strand! Mysigt!!!
 
 
 
En minnesvärd tur blev det helt klart, precis som jag önskat.
Tack tjejer för att ni ville följa med!

Skogsjön runt

 
 
 
 
 
 
 
 
Så var jullovet slut och vi skulle transportera son med all packning till Linköping igen.
På vägen hem ville jag ju såklart ta en promenad och valet föll på Örbacken-Skogssjön #24 utanför Mjölby.
Det visade sig bli en trevlig promenad på en riktigt fin miljö.
Vi skulle följa Östgötaleden och nog tyckte jag att det var lite konstigt att den var så smal och svårgången........
 
 
Måste väl ändå vara lättare att gå uppe på åsen tänkte jag.
 
 
Hm, jo vad hittade vi där om inte just Östgötaleden!
 
 
Kul att se hur de färgglada båtarna speglar sig i skogssjön.
 
Åsen vi gick på kallades i folkmun Pilosaåsen och var stundtals riktigt hög.
 
 
 
Den sällsynta ärtväxten Luddvedel (Oxytropis pilosa) växer nämligen här och endast på ytterligare fem platser i landet.
 
Åsen avslutades med denna bro.
 
 
Sen följde en vandring i vanlig skogsterräng tills vi vände åter mot bilen via en bit på bilvägen.
 
 
En timmes rask promenad med mestadels lätthittade cacher blev resultatet och dagen avslutades med att logg nr 9998 signerades.
Kul! Nu är det bara att välja milstolpe som återstår.

Delsjön igen

 
 
 
 
 
 
 
 
Så blev det så en sladdbil i familjen till slut, något som maken, som jobbar med utvecklandet av elbilar länge önskat. 
Visserligen blev det en hybrid, begagnad sådan såklart, men den skulle nu hämtas i Göteborg.
Dimmigt även denna morgon, och lustigt nog lika soligt i göteborg som förra fredagen.
Premiärturen gick därför även denna gång till Delsjön där vi avnjöt var sin portion fisksoppa i supermysiga cafet Bertilsons stuga.
 
 
 
Som synes är det häxvarning här......
 
 
men även hund och hästägare är välkomna.
 
 
 
 
Ett lika fantastiskt fredagsväder som för en vecka sen, gjorde att vi självklart ville ta en promenad även denna gång runt lilla delsjön.
 
 
 
Vy över Tjuvkistan, håller med om CO att vyn är riktigt fin.
 
 
Så fortsatte vi in i skogen mot resterande utmaningar av CO Trinisla.
 
Några bilder som inte spoilar utan förhoppningsvis bara lockar till besök kommer här.
 
 
 
 
Nu är det bara några få ologgade av dessa kanongömmor. Tror det lär dröja länge innan vi får vägarna förbi igen, men vem vet........

Fotesurl, en vandring in i vildmarken

 
 
 
 
 
 
Snart är julledigheten slut och alla härligt lediga dagar med den. Idag skulle maken jobba så jag passade på att fråga om nån ville följa med ut i skogen.
Det visade sig att både jamandcat, konagirl77 samt chevy57 var intresserade av och efter lite diskussioner blev denna cache utvald. Klyftamon # Fotesurl
Terräng 4,5 avskräckte ju en aning men efter kontakt med CO så blev vi lugnade. Om man följde waipointerna så var det traktorväg nästan hela vägen fram sa han.
 
 
Nåväl, traktorväg kan definitivt diskuteras, men en stig fanns det, även om vi tappade bort den ett par gånger.
 
 
Naturen var verkligen helt fantastisk och inte speciellt svår att gå i.
 
 
 
Visserligen är det sannolikt betydligt torrare nu än det brukar vara men inte ens våtområden hade vi några problem med.
Till slut så var vi då framme.
 
 
Jag trodde att cachens namn syftade på att man kunde bli fotesur, dvs våt om mfötterna eftersom cachen låg på kanten till Gåsemosse, men jag hade fel.
 
 
Det visade sig vara så att en man med klumpfot hade dragit sig tillbaks från civilisationen på 1800-talets början och byggt sig en jordkula här (också kallad "url").
 
 
 
Han livnärde sig på att tillverka korgar. Man kan undra hur live var här ute i väglöst land egentligen........Vi fick gå ca 1 km enkel väg, undrar hur långt han fick gå på sin tid för att nå väg.
 
 
Efter en inte alltför ansträngande vandring i naturreservatet klyftamon smakade det gott med kaffe och macka på lilla Bjursjöns strand. 
 
 
 
En cache som verkligen bevisar det som jag ofta säger att geocaching är så bra på, nämligen att visa upp platser man aldrig nånsin hittat till annars.

Utmaningar vid Delsjön

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Vi hade ett ärende till Göteborg och genast började mina tankar snurra. Kan det gå att kombinera med Trinislas utmaningar kanske?????
Jo, det visade sig funka alldeles utmärkt. 
Vi lämnade ett dimmigt och småregnigt Kungslena på morgonen för att komma fram till ett lika dimmigt och småregniga Göteborg några timmar senare. 
Fast när vi var klara hade himlen klarnat lite och efter en lunch bestående av supergod fisksoppa på mysiga Bertilssons stuga vid lilla Delsjön var himlen plötsligt alldeles klarblå.
 
 
Självklart ville jag njuta av en "runtsjönpromenad" när förutsättningarna är sådana.
 
 
 
 
 
 
 
Det visade sig bli en fin tur på bred stig, självklart avbruten av några enkla cacher, innan vi började med det jag egentligen sett fram emot i två år nu.
Utmaningarna. 
6 stycken fantastiska skapelser hann vi med. Det måste bo en riktig uppfinnarjocke i CO Trinisla.
Visar 2 bilder som på inget sätt berättar vad som behöver göras för att komma åt loggboken. 
 
 
 
Har ni händelsevis vägarna förbi Delsjöområdet och gillar klurigheter så gör ett stopp. Både naturen, Bertilssons stuga samt Trinislas cacher är värda att besöka. 
 
 

Hornborgasjön

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Horborgasjön har många natursköna platser i sin närhet. För ett tag sen släpptes en myst som skulle visa sig ge oss två fina utflykter till dessa trakter.
Första dagen var en sagolikt vacker vintrig dag med hela världen inklädd i rimfrost.
 
 
 
 
 
På plats fick vi lösa en liten uppgift som gav oss en ledtråd till vart vi skulle härnäst. En plats som vi inte hann vandra till just den dagen så häromdan började vi med att ta oss dit. Jag spoilar måhända vilka platser man ska till men upplägget är sånt att man måste ta sig till alla ställen för att kunna logga slutgömman.
 
 
 
 
Den märkliga kullen som döljer Almeö väl i bakgrunden.
 
 
 
 
 
 
 
 
En fin plats som är väl värd ett besök.
Även nästa plats är riktigt fin.
 
 
 
Nu var vi rejält hungriga efter några rejäla promenader, men vi ville ju ha tak över huvudet samt lä. Regnet hade börjat falla så smått, samt vinden var inte så varm. 
Varför inte ta oss ner till naturum, där vi visste att vi nog kunde få sitta bra.
 
 
 
 
 
 
 
Vi fick både tak och lä och hade en riktigt mysig stund.
 
 
 
 
Dagen till ära bjöds det lussekatter! Bra avslut på ännu en lyckad tur och trots att mysten tog oss ett par timmar samt 2 resor kan jag varmt rekommendera den.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Vintrig Luffarbotur

 
 
 
 
 
 
 
För nästan exakt 2 år sedan stannade vi på samma rastplats här vid fina Röa broa. Den gången gick vi långasjörundan och jag minns att vi pratade om att det hade varit kul om vi fick möjlighet att gå den andra rundan som utgår härifrån också.
Nu var det så dags! I somras kom denna serie ut Luffaborundan #1 med inte mindre än 45 cacher och med solen som sken från en klarblå himmel och lite vitt snötäcke över allt kändes det som att vi skulle få en angenäm dag.
 
 
 
 
 
Så var vi då äntligen på väg, laddade med var sin ryggsäck innehållande fika, något som jag tror är nödvändigt för att få en bra tur.
 
 
 
Först följde vi sjön en liten bit men sen övergick leden till renodlad skogsterräng, allt överpudrat med ett tunt lager snö.
 
 
Ibland följde vi väg, ibland var det stigar som på något ställe var lite blöt, men det var en förhållandevis lättvandrad slinga alltsomallt.
 
 
Det enda vi verkligen saknade var nån stans att sitta på när vi skulle fika. Självklart löste vi det med att sätta oss på några stubbar, men en bänk hade ju varit trevligt. Någonstans vid nr 23 hittade vi en plats i solen och självklart skulle det för tjejligan obligatoriska fikakortet tas. Bra att vi hade några burkar var med oss att bygga kameratorn med.
 
 
 
Spännande att se kontrasten i naturen, snö på hygget men i granskogen var enda stället på vår tur som det var barmark.
 
 
 
 
Rundans absolut mest svårhittade där vi fick ta till livlina. Just där hade ingen av oss kommit på att leta.
 
 
Några gårdar passerade vi längs vår väg. Denna var mysig med sina vasstak, fulla med istappar.
 
 
 
Skirbråtens skolas smedja! Även den riktigt fin 
 
 
 
Många granar blev det och en del snö innanför kläderna oxå.
 
 
Åter vid bilen hade vi enligt ledkartan gått 10,3 km och solen var nu på väg ner. 44 burkar loggade, en fick vi ge upp pga terrängfaktor.
Luffarborundan var precis som förväntat en trevlig upplevelse, även om självklart Långasjörundan var så mycket vackrare med sin sjönära placering. Denna var dock lättare att gå.
 
 
Vi avslutade vår dag med att äta upp resterna av vår matsäck med den fina utsikten över sjön att vila blicken på.
 
 
Totalt tog det oss rätt exakt 5 timmar i lagom tempo med en fikapaus på mittten.

Krispig vandring på Spårön.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag är sanslöst svag för rimfrost. Tycker detta krispiga vita är så vackert, speciellt en dag då solen skiner.
I onsdags var just en sån dag. Närmare 10 minusgrader när vi möttes i Skövde, men det blev lite varmare under dagen, fast över nollan kom det aldrig.
Himlen var alldelse klarblå när vi styrde bilen mot Kålland och Spårön, denna ö som ska vara bilfri.
Det går en orange vandringsled runt hela ön, men eftersom vi sen tidigare vet att det tar sin lilla tid att gå valde vi att korta av vandringen genom att välja den blå leden mot spåröhuvud och där ansluta till orange led norrut.
 
 
Efter att mestadels gått i högväxt fin barrskog längs blå leden ändrar sig nu skogen mot mer lövträd när vi närmar oss Vänerkanten. 
 
 
Kraken på Spåröhuvud!
 
 
Fint är det verklogen här!
 
 
 
Mer krispighet längs vår stig.
 
 
Dags för fika. Vi hade turen att hitta en uppocknervänd eka i solen som passade utmärkt för ändamålet. Fikabord fanns en bit bort, fast i skuggan av stora träd.
 
 
Fikautsikt!
 
 
Träd kan också kramas!
 
 
Solen står lågt så här års, något vi fick erfara då vi mestadels befann oss i skugga, trots denna extremt soliga dag.
 
 
Hade vi varit uppmärksamma på var leden svänger hade vi inte hamnat här. Flarken, är en lägerplats som drivs av Svenska kyrkan i Skara stift. Riktigt fint ställe så denna lilla omväg kändes inte förgäves.
 
 
Visst är det vackert!
 
 
 
Så kom vi strandnära igen. Och givetvis kunde jag inte låta bli att fotografera.
 
 
 
En vandring som tog oss lite över 4 timmar, 12 cacher loggades och en fick vi ge upp. Hit kommer jag definitivt återvända för vi har hela västsidan kvar av ön att logga.

När november är som allra bäst

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
November, denna gråkalla månad som så ofta bara är grå och lite trist. Men ibland kommer de där dagarna då november visar sig från sin allra allra bästa sida.
I fredags var just en sån unik dag. Planen var att äldste sonen skulle komma hem öven helgen och som flera gånger förr valde vi en liten utflykt för att hämta honom.
Ställde in gpsen på Tokanäset #1 som första stopp, men hur tänkte den här????
Knappast kan det väl vara bäst att köra över Hallsberg?????
 
 
Vi trotsade GPSen och valde den synnerligen bra vägen över hammarsundet i stället och kom fram till en mycket fin plats.
 
 
Fina loggböcker hittade vi med. Kan man bli annat än glad över sånt?
 
 
En fin stig gick längs stranden där vi helt plötsligt stötte på denna lilla sjöbod, privat var det visst, trots att stigen gick 5 meter bakom.
 
 
Efter en stund mötte vi ett trevligt par som vi bytte några ord med innan var och en försvann åt var sitt håll.
 
Därute på udden ser vi en hel massa sjöbodar.
 
 
Nu skiner solen och det är bara så ljuvligt som det kan vara en sån här dag i november.
 
 
 
Så närmar vi oss sjöbodarna på udden. Ett femtiotal visade det sig vara totalt.
 
 
Men vem sitter där och fikar på en brygga? Jo paret vi mötte tidigare som undrade om vi ville ha en kaffetår?
Ja varför inte?
 
 
 
En mysig stund följde och vi fick äran att dricka ur "finporslinet".
 
Dessa sjöbodar var inte stora. Max 8 kvadrat fick de vara och man fick endast övernatta en gång i månaden i dem. Fast storleken gjorde nog att man inte ville övernatta så många gånger mer.
 
 
Kul att få höra lite mer om området och dess historia. Vättern var det visst väldigt lågt vattenstånd i, ungefär halvmetern lägre än normalt, villket berodde på att Boren behövt vattnet för att inte båtarna skulle köra på grund där.
 
Efter en synnerligen trevlig tur på Tokanäset fortsatte vi österut. Här intog vi vår medhavda lunch.
 
 
Visst var vägarna vackrare förr!
 
 
En promenad längs Göta kanal är aldrig fel. Vi startade vandringen denna gång vid Ruda rastplatsKänns nästan normalt för oss nu att det inte är mer vatten än så här i kanalen.
 
 
Även här var gångstigen avstängd men vi tog oss fram utan besvär då ingen jobbade med kanalen just denna dag.
Inte visste jag att kanalbolaget hade egna får?
 
 
Vart tar vägen vägen???
 
 
Kanalen på ena sidan och Motala ström på den andra.
 
 
Fin rastplats med utsikt över strömmen.
 
 
Liten Titti vid enormt träd.
 
 
Nu börjar solen gå ner och allt färgas härligt gyllene
 
 
 
Här skedde nästa överraskning. Vi träffade på CO till alla trevliga cacher längs vandringsleder i trakten. Tallifnatt med sina båda hundar, där den ena hette just Talli.
Jättekul att få ett ansikte bakom ett par som ger oss så mycket glädje och som fortsätter att placera ut cacher på platser jag gärna vill ta mig till. Stor eloge til dem!
 
 
Gillar dessa vackra broar längs kanalen.
 
 
Dags för dagens sista fika, vilken intogs vid Oscarsslussarna i Berg.
 
 
Ännu en fantastiskt vacker plats, denna sagolika novemberdag.
 
 
 
 
Dagsljuset försvann alldeles för fort och vi styrde färden mot Linköping, med en händelserik dag bakom oss.  Geocaching när den är som bäst.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Hem från Sundsvall dag 6

 
 
 
 
 
 
 
Då var det så Söndag och vi styr hemåt igen. 60 mil tar sin lilla tid att köra så vi valde att bara göra några snabba stopp.
 Pelarsalen var ett stopp jag uppskattade. Vilka tallar! 
 
 
 
Häftig lav i döda träd.
 
 
 
Spikraka furor men oj vad de lutade åt alla håll.
 
 
Nästa stopp blev Sala, där vi först intog en sanslöst billig thailunch. Här blev vi tilltalade mister och madam på en väldigt begränsad svenska. Men gott var det och alldeles nylagat. Sen fortsatte vi mot Big Pit 
Fint att gå omkring i gruvområdet!
 
 
 
 
 
 
 
Alla resor tar sitt slut och detta blev den sista loggen för denna gång.
En galen resa egentligen, för vem lägger 6 dagar för enbart geocaching, men oj så bra den ändå blev.

Om

Min profilbild

bojip

Trebarnsmor, IVAsjuksköterska och "skogstokig" geocachare. Alltid på jakt efter nya smultronställen

RSS 2.0