En riktig Milstolpe!!!!!

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Så var det då dags, nästan 10 år efter första loggen på geocaching.com att uppnå den magiska siffran 10 000!!!!
Det ville jag fira med en annorlunda minnesvärd cache och valet föll på att desarmera en bomb!
 
 
Man ska ju inte fira själv så jag såg till att ha fint sällskap av jamandcat, titticc samt konagirl77.
Fast själv hade jag inte behövt vara, när spindlarna ger skuggor så är de inte så små......
 
 
Några små möss hängde också i taket.
 
 
Min logg:
Cache nr 10 000!!!!!
En så stor milstolpe vill man ju fira med att logga nåt alldeles, alldeles speciellt och visst var detta en mycket värdig sådan.
Fast det höll på att gå illa då vi hade stora problem att lösa mysten, insåg sen att om vi hade varit mer begåvade språkmässigt hade det nog gått lättare. Nåväl, en liten knuff i rätt riktning genererade så äntligen rätt i checkern!
Jippie!!!!
Utrustade med rätt hjälpmedel styrde vi , dvs titticc, jamandcat, konagirl77 samt undertecknad) så stegen mot första waipointen, men där hade vädrets makter satt käppar i hjulet. Hm, tänka om och resultatet blev ytterligare en promenad på såsidär nån km. Man blir stark av att geocacha!!!!
På plats tvekade åtminstone jag en liten stund innan jag närmade mig bomben. Spännande plats må jag säga!!!!!
Sen stötte vi på patrull igen, men efter en del strapatser, uppenbarade sig plötsligt något. Snyggt!!!!!
Med andan i halsen kunde loggen signeras. Gott!!!!!!!
Lite skitiga (ombyteskläderna behövdes faktiskt inte), men mycket lyckliga, sa vi farväl till de som tur var inte så sällskapliga smådjuren och lämnade platsen.
Mycket kul äventyr som såklart får ett stort grönt hjärta som tack!
 
 
Nyloggade!!!! 
 
 
Nu återstod det bästa av allt. Gofika vid Vänerns strand! Mysigt!!!
 
 
 
En minnesvärd tur blev det helt klart, precis som jag önskat.
Tack tjejer för att ni ville följa med!

Skogsjön runt

 
 
 
 
 
 
 
 
Så var jullovet slut och vi skulle transportera son med all packning till Linköping igen.
På vägen hem ville jag ju såklart ta en promenad och valet föll på Örbacken-Skogssjön #24 utanför Mjölby.
Det visade sig bli en trevlig promenad på en riktigt fin miljö.
Vi skulle följa Östgötaleden och nog tyckte jag att det var lite konstigt att den var så smal och svårgången........
 
 
Måste väl ändå vara lättare att gå uppe på åsen tänkte jag.
 
 
Hm, jo vad hittade vi där om inte just Östgötaleden!
 
 
Kul att se hur de färgglada båtarna speglar sig i skogssjön.
 
Åsen vi gick på kallades i folkmun Pilosaåsen och var stundtals riktigt hög.
 
 
 
Den sällsynta ärtväxten Luddvedel (Oxytropis pilosa) växer nämligen här och endast på ytterligare fem platser i landet.
 
Åsen avslutades med denna bro.
 
 
Sen följde en vandring i vanlig skogsterräng tills vi vände åter mot bilen via en bit på bilvägen.
 
 
En timmes rask promenad med mestadels lätthittade cacher blev resultatet och dagen avslutades med att logg nr 9998 signerades.
Kul! Nu är det bara att välja milstolpe som återstår.

Delsjön igen

 
 
 
 
 
 
 
 
Så blev det så en sladdbil i familjen till slut, något som maken, som jobbar med utvecklandet av elbilar länge önskat. 
Visserligen blev det en hybrid, begagnad sådan såklart, men den skulle nu hämtas i Göteborg.
Dimmigt även denna morgon, och lustigt nog lika soligt i göteborg som förra fredagen.
Premiärturen gick därför även denna gång till Delsjön där vi avnjöt var sin portion fisksoppa i supermysiga cafet Bertilsons stuga.
 
 
 
Som synes är det häxvarning här......
 
 
men även hund och hästägare är välkomna.
 
 
 
 
Ett lika fantastiskt fredagsväder som för en vecka sen, gjorde att vi självklart ville ta en promenad även denna gång runt lilla delsjön.
 
 
 
Vy över Tjuvkistan, håller med om CO att vyn är riktigt fin.
 
 
Så fortsatte vi in i skogen mot resterande utmaningar av CO Trinisla.
 
Några bilder som inte spoilar utan förhoppningsvis bara lockar till besök kommer här.
 
 
 
 
Nu är det bara några få ologgade av dessa kanongömmor. Tror det lär dröja länge innan vi får vägarna förbi igen, men vem vet........

Fotesurl, en vandring in i vildmarken

 
 
 
 
 
 
Snart är julledigheten slut och alla härligt lediga dagar med den. Idag skulle maken jobba så jag passade på att fråga om nån ville följa med ut i skogen.
Det visade sig att både jamandcat, konagirl77 samt chevy57 var intresserade av och efter lite diskussioner blev denna cache utvald. Klyftamon # Fotesurl
Terräng 4,5 avskräckte ju en aning men efter kontakt med CO så blev vi lugnade. Om man följde waipointerna så var det traktorväg nästan hela vägen fram sa han.
 
 
Nåväl, traktorväg kan definitivt diskuteras, men en stig fanns det, även om vi tappade bort den ett par gånger.
 
 
Naturen var verkligen helt fantastisk och inte speciellt svår att gå i.
 
 
 
Visserligen är det sannolikt betydligt torrare nu än det brukar vara men inte ens våtområden hade vi några problem med.
Till slut så var vi då framme.
 
 
Jag trodde att cachens namn syftade på att man kunde bli fotesur, dvs våt om mfötterna eftersom cachen låg på kanten till Gåsemosse, men jag hade fel.
 
 
Det visade sig vara så att en man med klumpfot hade dragit sig tillbaks från civilisationen på 1800-talets början och byggt sig en jordkula här (också kallad "url").
 
 
 
Han livnärde sig på att tillverka korgar. Man kan undra hur live var här ute i väglöst land egentligen........Vi fick gå ca 1 km enkel väg, undrar hur långt han fick gå på sin tid för att nå väg.
 
 
Efter en inte alltför ansträngande vandring i naturreservatet klyftamon smakade det gott med kaffe och macka på lilla Bjursjöns strand. 
 
 
 
En cache som verkligen bevisar det som jag ofta säger att geocaching är så bra på, nämligen att visa upp platser man aldrig nånsin hittat till annars.

Utmaningar vid Delsjön

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Vi hade ett ärende till Göteborg och genast började mina tankar snurra. Kan det gå att kombinera med Trinislas utmaningar kanske?????
Jo, det visade sig funka alldeles utmärkt. 
Vi lämnade ett dimmigt och småregnigt Kungslena på morgonen för att komma fram till ett lika dimmigt och småregniga Göteborg några timmar senare. 
Fast när vi var klara hade himlen klarnat lite och efter en lunch bestående av supergod fisksoppa på mysiga Bertilssons stuga vid lilla Delsjön var himlen plötsligt alldeles klarblå.
 
 
Självklart ville jag njuta av en "runtsjönpromenad" när förutsättningarna är sådana.
 
 
 
 
 
 
 
Det visade sig bli en fin tur på bred stig, självklart avbruten av några enkla cacher, innan vi började med det jag egentligen sett fram emot i två år nu.
Utmaningarna. 
6 stycken fantastiska skapelser hann vi med. Det måste bo en riktig uppfinnarjocke i CO Trinisla.
Visar 2 bilder som på inget sätt berättar vad som behöver göras för att komma åt loggboken. 
 
 
 
Har ni händelsevis vägarna förbi Delsjöområdet och gillar klurigheter så gör ett stopp. Både naturen, Bertilssons stuga samt Trinislas cacher är värda att besöka. 
 
 

Hornborgasjön

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Horborgasjön har många natursköna platser i sin närhet. För ett tag sen släpptes en myst som skulle visa sig ge oss två fina utflykter till dessa trakter.
Första dagen var en sagolikt vacker vintrig dag med hela världen inklädd i rimfrost.
 
 
 
 
 
På plats fick vi lösa en liten uppgift som gav oss en ledtråd till vart vi skulle härnäst. En plats som vi inte hann vandra till just den dagen så häromdan började vi med att ta oss dit. Jag spoilar måhända vilka platser man ska till men upplägget är sånt att man måste ta sig till alla ställen för att kunna logga slutgömman.
 
 
 
 
Den märkliga kullen som döljer Almeö väl i bakgrunden.
 
 
 
 
 
 
 
 
En fin plats som är väl värd ett besök.
Även nästa plats är riktigt fin.
 
 
 
Nu var vi rejält hungriga efter några rejäla promenader, men vi ville ju ha tak över huvudet samt lä. Regnet hade börjat falla så smått, samt vinden var inte så varm. 
Varför inte ta oss ner till naturum, där vi visste att vi nog kunde få sitta bra.
 
 
 
 
 
 
 
Vi fick både tak och lä och hade en riktigt mysig stund.
 
 
 
 
Dagen till ära bjöds det lussekatter! Bra avslut på ännu en lyckad tur och trots att mysten tog oss ett par timmar samt 2 resor kan jag varmt rekommendera den.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Vintrig Luffarbotur

 
 
 
 
 
 
 
För nästan exakt 2 år sedan stannade vi på samma rastplats här vid fina Röa broa. Den gången gick vi långasjörundan och jag minns att vi pratade om att det hade varit kul om vi fick möjlighet att gå den andra rundan som utgår härifrån också.
Nu var det så dags! I somras kom denna serie ut Luffaborundan #1 med inte mindre än 45 cacher och med solen som sken från en klarblå himmel och lite vitt snötäcke över allt kändes det som att vi skulle få en angenäm dag.
 
 
 
 
 
Så var vi då äntligen på väg, laddade med var sin ryggsäck innehållande fika, något som jag tror är nödvändigt för att få en bra tur.
 
 
 
Först följde vi sjön en liten bit men sen övergick leden till renodlad skogsterräng, allt överpudrat med ett tunt lager snö.
 
 
Ibland följde vi väg, ibland var det stigar som på något ställe var lite blöt, men det var en förhållandevis lättvandrad slinga alltsomallt.
 
 
Det enda vi verkligen saknade var nån stans att sitta på när vi skulle fika. Självklart löste vi det med att sätta oss på några stubbar, men en bänk hade ju varit trevligt. Någonstans vid nr 23 hittade vi en plats i solen och självklart skulle det för tjejligan obligatoriska fikakortet tas. Bra att vi hade några burkar var med oss att bygga kameratorn med.
 
 
 
Spännande att se kontrasten i naturen, snö på hygget men i granskogen var enda stället på vår tur som det var barmark.
 
 
 
 
Rundans absolut mest svårhittade där vi fick ta till livlina. Just där hade ingen av oss kommit på att leta.
 
 
Några gårdar passerade vi längs vår väg. Denna var mysig med sina vasstak, fulla med istappar.
 
 
 
Skirbråtens skolas smedja! Även den riktigt fin 
 
 
 
Många granar blev det och en del snö innanför kläderna oxå.
 
 
Åter vid bilen hade vi enligt ledkartan gått 10,3 km och solen var nu på väg ner. 44 burkar loggade, en fick vi ge upp pga terrängfaktor.
Luffarborundan var precis som förväntat en trevlig upplevelse, även om självklart Långasjörundan var så mycket vackrare med sin sjönära placering. Denna var dock lättare att gå.
 
 
Vi avslutade vår dag med att äta upp resterna av vår matsäck med den fina utsikten över sjön att vila blicken på.
 
 
Totalt tog det oss rätt exakt 5 timmar i lagom tempo med en fikapaus på mittten.

Krispig vandring på Spårön.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag är sanslöst svag för rimfrost. Tycker detta krispiga vita är så vackert, speciellt en dag då solen skiner.
I onsdags var just en sån dag. Närmare 10 minusgrader när vi möttes i Skövde, men det blev lite varmare under dagen, fast över nollan kom det aldrig.
Himlen var alldelse klarblå när vi styrde bilen mot Kålland och Spårön, denna ö som ska vara bilfri.
Det går en orange vandringsled runt hela ön, men eftersom vi sen tidigare vet att det tar sin lilla tid att gå valde vi att korta av vandringen genom att välja den blå leden mot spåröhuvud och där ansluta till orange led norrut.
 
 
Efter att mestadels gått i högväxt fin barrskog längs blå leden ändrar sig nu skogen mot mer lövträd när vi närmar oss Vänerkanten. 
 
 
Kraken på Spåröhuvud!
 
 
Fint är det verklogen här!
 
 
 
Mer krispighet längs vår stig.
 
 
Dags för fika. Vi hade turen att hitta en uppocknervänd eka i solen som passade utmärkt för ändamålet. Fikabord fanns en bit bort, fast i skuggan av stora träd.
 
 
Fikautsikt!
 
 
Träd kan också kramas!
 
 
Solen står lågt så här års, något vi fick erfara då vi mestadels befann oss i skugga, trots denna extremt soliga dag.
 
 
Hade vi varit uppmärksamma på var leden svänger hade vi inte hamnat här. Flarken, är en lägerplats som drivs av Svenska kyrkan i Skara stift. Riktigt fint ställe så denna lilla omväg kändes inte förgäves.
 
 
Visst är det vackert!
 
 
 
Så kom vi strandnära igen. Och givetvis kunde jag inte låta bli att fotografera.
 
 
 
En vandring som tog oss lite över 4 timmar, 12 cacher loggades och en fick vi ge upp. Hit kommer jag definitivt återvända för vi har hela västsidan kvar av ön att logga.

När november är som allra bäst

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
November, denna gråkalla månad som så ofta bara är grå och lite trist. Men ibland kommer de där dagarna då november visar sig från sin allra allra bästa sida.
I fredags var just en sån unik dag. Planen var att äldste sonen skulle komma hem öven helgen och som flera gånger förr valde vi en liten utflykt för att hämta honom.
Ställde in gpsen på Tokanäset #1 som första stopp, men hur tänkte den här????
Knappast kan det väl vara bäst att köra över Hallsberg?????
 
 
Vi trotsade GPSen och valde den synnerligen bra vägen över hammarsundet i stället och kom fram till en mycket fin plats.
 
 
Fina loggböcker hittade vi med. Kan man bli annat än glad över sånt?
 
 
En fin stig gick längs stranden där vi helt plötsligt stötte på denna lilla sjöbod, privat var det visst, trots att stigen gick 5 meter bakom.
 
 
Efter en stund mötte vi ett trevligt par som vi bytte några ord med innan var och en försvann åt var sitt håll.
 
Därute på udden ser vi en hel massa sjöbodar.
 
 
Nu skiner solen och det är bara så ljuvligt som det kan vara en sån här dag i november.
 
 
 
Så närmar vi oss sjöbodarna på udden. Ett femtiotal visade det sig vara totalt.
 
 
Men vem sitter där och fikar på en brygga? Jo paret vi mötte tidigare som undrade om vi ville ha en kaffetår?
Ja varför inte?
 
 
 
En mysig stund följde och vi fick äran att dricka ur "finporslinet".
 
Dessa sjöbodar var inte stora. Max 8 kvadrat fick de vara och man fick endast övernatta en gång i månaden i dem. Fast storleken gjorde nog att man inte ville övernatta så många gånger mer.
 
 
Kul att få höra lite mer om området och dess historia. Vättern var det visst väldigt lågt vattenstånd i, ungefär halvmetern lägre än normalt, villket berodde på att Boren behövt vattnet för att inte båtarna skulle köra på grund där.
 
Efter en synnerligen trevlig tur på Tokanäset fortsatte vi österut. Här intog vi vår medhavda lunch.
 
 
Visst var vägarna vackrare förr!
 
 
En promenad längs Göta kanal är aldrig fel. Vi startade vandringen denna gång vid Ruda rastplatsKänns nästan normalt för oss nu att det inte är mer vatten än så här i kanalen.
 
 
Även här var gångstigen avstängd men vi tog oss fram utan besvär då ingen jobbade med kanalen just denna dag.
Inte visste jag att kanalbolaget hade egna får?
 
 
Vart tar vägen vägen???
 
 
Kanalen på ena sidan och Motala ström på den andra.
 
 
Fin rastplats med utsikt över strömmen.
 
 
Liten Titti vid enormt träd.
 
 
Nu börjar solen gå ner och allt färgas härligt gyllene
 
 
 
Här skedde nästa överraskning. Vi träffade på CO till alla trevliga cacher längs vandringsleder i trakten. Tallifnatt med sina båda hundar, där den ena hette just Talli.
Jättekul att få ett ansikte bakom ett par som ger oss så mycket glädje och som fortsätter att placera ut cacher på platser jag gärna vill ta mig till. Stor eloge til dem!
 
 
Gillar dessa vackra broar längs kanalen.
 
 
Dags för dagens sista fika, vilken intogs vid Oscarsslussarna i Berg.
 
 
Ännu en fantastiskt vacker plats, denna sagolika novemberdag.
 
 
 
 
Dagsljuset försvann alldeles för fort och vi styrde färden mot Linköping, med en händelserik dag bakom oss.  Geocaching när den är som bäst.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Hem från Sundsvall dag 6

 
 
 
 
 
 
 
Då var det så Söndag och vi styr hemåt igen. 60 mil tar sin lilla tid att köra så vi valde att bara göra några snabba stopp.
 Pelarsalen var ett stopp jag uppskattade. Vilka tallar! 
 
 
 
Häftig lav i döda träd.
 
 
 
Spikraka furor men oj vad de lutade åt alla håll.
 
 
Nästa stopp blev Sala, där vi först intog en sanslöst billig thailunch. Här blev vi tilltalade mister och madam på en väldigt begränsad svenska. Men gott var det och alldeles nylagat. Sen fortsatte vi mot Big Pit 
Fint att gå omkring i gruvområdet!
 
 
 
 
 
 
 
Alla resor tar sitt slut och detta blev den sista loggen för denna gång.
En galen resa egentligen, för vem lägger 6 dagar för enbart geocaching, men oj så bra den ändå blev.

Mega FAD Sundsvall Dag 5

 
 
 
 
 
 
 
Dagen är här! Ännu ett FAD jag fått förmånen att besöka. Så roligt!!
Sundsvall är drakarnas stad så vad passar väl bättre än denna loggbok?
 
 
 
Signerad och klar som fjärde person som fick tillgång till pennan.
 
 
Efter att ha gjort en kort rundvandring i lokalen ville vi ut. Nu sken ju solen och det kan man ju inte missa. Först ut blev min önskade Elevation
Min logg beskriver rätt bra hur det hela gick till: 
Här hade vi blivit förvarnade om att läsa noga innan och det trodde vi att vi gjort. Fast hoppsan, tiden hade ju redan börjat ticka. Panik. Vart tar vi vägen????? Första tanken slogs bort då den visade sig vara väldigt omöjlig, plan B som snabbt antogs visade sig inte heller vara ett bra val, så vi beslöt att kolla in lite i lugn och ro och sen starta om. Men vänta lite här, något positivt händer. Fortsätt lite till och STOPP!!!!!!!!
Ut och in i buskarna. Jodå, det verkar lovande. Funderar över om jag ska kasta mig upp i ett träd, men väljer en språngmarsch de sista metrarna. Med en marginal på ca 30 sek till godo lyckades vi slutföra uppdraget! Trots sen start. 
Jodå, det upplägget genererade såklart en favvopoäng. Riktigt kul. 
Efter att ha gjort denna raska biltur samt avslutande tjurrusning för att nå en höjdskillnad på 100 meter uppåt så gav vi oss på nästa höjdutmaning på ungefär lika mycket. Fast denna var betydligt mer ansträngande.
 
 
Uppåt ska vi och vit mossa är hal...... Väldigt hal.
 
 
Men upp kom vi i denna stiglösa terräng.
 
 
Skrevan från 2002 fanns på Elins önskelista så det var dit vi styrde denna dag. 
Wow! Vilken utsikt! Hit hade jag aldrig hittat utan geocaching och att få sitta på toppen av detta för mig helt okända berg med vår matsäck var underbart.
 
 
 
 
Somliga gillar att klättra och då är det ju skönt att andra slipper. Väldigt nöjd med min del i det hela som bestod i att vara fikabärare och hantlangare.
 
 
Nöjd Konagirl77 efter avslutad loggning.
 
 
Vi hittade som vanligt en något bättre väg ner igen. Definitivt inte lätt men lite lättare. Bara att ta sig upp och ner för berget var nästan en femma i terräng.
Även ett älghorn hittades på vägen.
 
 
Vi fortsatte beta av de Virituella i området. Wifstavarfs brukssamhälle - Virtual Reward. Fint kapell som en gång varit brandstation.
 
 
Mörkret faller igen och vi hinner med ett stopp vid Norra Berget - Virtual Reward innan vi åker mot eventlokalen igen.
 
 
 
Skvadern, en korsning mellan tjäder och hare som sägs ha skjutits i skogarna nån gång för länge sen... Trot den som vill.
 
 
Fantastisk fin utsikt från Norra berget.
 
 
 
Så var vi då i eventlokalen igen.
 
 
 
När cachesläppet kom valde vi att fokusera på dagens labcacher i stället, vilket i efterhand känns som ett riktigt bra val. Hur svårt kan det vara att lägga ett pussel egentligen. Svårt skulle det visa sig.
 
 
En lab inne på Prison Island. Kul!!!
 
 
Här skulle vi leta UVsiffror och sen koda om dem enligt den gyllena kodnyckeln.
Oxå roligt tycker jag.
 
 
Snake in the wood. Oerhört dåligt foto men ännu en rolig lab. Vi letade förtvivlat efter den gröna knappen som skulle starta det hela vid tavlan innan nån av oss kom på att titta bakom oss. Där fanns en gigantiskt stor grön knapp......
 
 
Så var det de nya cacherna. Denna var den som var mest speciell av de vi besökte.
 
 
 
För övrigt var det mest fågelholkar av olika de slag. Ganska tråkigt att man inte utnyttjat de förutsättningar mörkercaching ger mer kan jag tycka.
FADbaren fick såklart ett besök.
 
 
Åter mot eventlokalen igen och där tillkännagavs nästa års arrangör. Underbart att inte behöva åka så långt nästa år!
 
 
Vi avslutar vår FAD-dag med den sista labcachen uppe på södra berget.  Vackert att blicka ut över ett Sundsvall i nattljus. Vilken dag!
 
 
Innan vi lägger oss blir det även en promenad ut på Sundsvallsbron i mörkret för den sista Virtual Reward - Sundsvallsbron.
Nästa dag, eller egentligen nästa morgon bär det söderut igen
 

Sundsvall dag 4

 
 
 
 
 
 
 
Fredag vaknar vi till regn..... Inget kul alls, men sitta inne en hel dag ville vi ju inte. Vi rustade oss med regnkläder och paraply för att ge oss på en av Sundsvalls absoluta favoritcacher. Här kommer några bilder från vårt blöta äventyr.
 
 
 
 
 
 
 
 
Så här glad kan man vara när cachen är loggad, ca tre timmar senare. Paraplyet hade dock tröttnat för lääääänge sen.
 
 
På kvällen beslöt vi oss på att besöka labcacherna som släpptes innan vi gick på föreventet 
Eat, Meet & Greet; Kvällen före FAD 2018 Sundsvall. Startade gjorde vi vid The Fountain - Virtual Reward 2017/2018. Inte helt lätt att räkna djur i mörkret men vi var ju utrustade med starka lampor. Medans vi var här dök det upp flera cachare, nog märks det att det är nåt stort på gång i stan minsann.
 
 
 
Så kunde jakten på labcacher börja!
 
 
 
 
 
 
Vi fick oss en liten trevlig stadsrundtur på köpet, med några av Stenstadens mest kända platser. 
Några vanliga cacher slank med på köpet.
 
 
Ett mycket trevligt förevent med väldigt god och prisvärd mat senare, ville vi åter till vårt boende i Sidsjö hotell och konferens.
Fast först ett stopp vid närbelägna Full Metal Jacket ännu en virtuell cache. Sundsvall har inte mindre än 5 stycken och det säger ju en del om cachekvaliten i stan.
 
 
Mörkt, är det men visst skymtar Sidsjön?
Hotellsängen var skön och jag tror vi alla somnade ovaggade efter denna blöta dag.

Örnsköldsvik-Sundsvall. En vandringsdag. Dag 3

 
 
Vi vaknar till en alldeles knallblå himmel. Vilken tur man kan ha egentligen för idag skulle vi ju vandra i Skuleskogens nationalpark.
Men först ett stopp vid denna lite märkliga byggnad. Ting1 
 
 
Ur cachebeskrivningen:
Ting1 är ett bostadshus som ligger i Örnsköldsviks centrum. Huset var från början ett tingshus som var på två plan. En ganska steril och grå betongbyggnad. 2010 köptes huset upp av en privat företagare och man planerade att bygga lägenheter. Eftersom huset var K-märkt kunde man inte bygga rakt på det, utan var tvungen att bygga bostäderna på en ny betongstomme som anlades i gamla byggnadens innergård. Innergården är 12 x 12 meter och detta nya betongfundament är 8 x 8 meter. Det nya bostadshuset är alltså helt fristående från det gamla tingshuset. Ovanför gamla tingshuset breder nya huset ut sig till en kvadrat med sidorna 22 meter. 
 
 
Bra fotovinkel?
 
 
Då var vi på plats för vår vandring!
 
 
Målet var Slåttdalsskrevan, 3 km bort.
 
 
Det började med oväntat mycket spång.
 
 
 
Sen blev det lite mer ojämnt underlag.
 
 
Ett fint vattenfall längs stigen.
 
 
Kolla in trädet. Både stam och alla grenar är vridna. Man kan undra varför det blir så.
 
 
Gigantiskt klapperstensfält som stigen följde en bra bit.
 
 
Här var det blött. Spången hamnade under vatten men kängorna höll torrt som tur var.
 
 
Nu börjar det bli mer besvärlig terräng.
 
 
 
Slåttdalsskrevan. Riktigt häftig plats!
 
 
 
 
 
Det var betydligt svalare där nere på botten så efter att vi kommit upp igen ville vi njuta av lite fika i solen på det ena av bergen intill.
 
 
 
Mätta beslöt vi oss för att bestiga även Slåttdalsberget. Brant värre att ta sig upp.
 
 
 
Ojoj, vilken utsikt!
 
 
 
 
Här i närheten fanns cachen Seven Summits - Slåttdalsberget
 
 
Här nedanför ser det nästan ut som om vi är i jämnhöjd med havet, fast vi fortfarande befinner oss på bergets topp.
 
 
Krokiga tallar som växer på bredden i stället för höjden.
 
 
Nästan exakt fyra timmar tog vår vandring. Fantastisk natur som varmt kan rekommenderas ett besök vid.
Vi kör vidare för ett stopp vid Höga Kustenbron.
 
 
 
Passade på att logga även cachen Fortet-2 så vi fick ytterligare en liten promenad.
 
 
Nere igen var det dags för soppa! Gott även denna gång.
 
 
Mörkret faller alldeles för fort denna tid på året men visst är bron vacker när det mörknar oxå.
 
 
Så till resans absolut roligaste cache. Som vi skrattade. Berättar inte vad vi skulle göra men roligt var det.
 
 
Att ta sig till Sundsvall tog hela tre dagar denna gång men oj så mycket kul vi hunnit med på vägen. 

Norrala-Örnsköldsvik FAD-resa dag 2

 
 
 
 
 
Jo, jag vet. Örnsköldsvik ligger inte längs vägen till Sundsvall från Skaraborg sett.
Men planen var att lägga en dag till vandring i Skuleskogen och då hamnade saken i ett annat läge.
Morgonen startades med ett besök vid närbelägna Losemyra som en gång varit en fäbodvall. Jättemysig plats som dessutom visst varit café.
 
 
 
Så far vi vidare mot en liten hundrastrunda. Riktigt humoristiskt upplägg på denna serie och visst gick det att rasta även hundlösa skaraborgare.
 
 
GALTSTRÖM Här i området tillbringade vi ett par timmar. Vi började med denna riktigt smarta multi.
 
 
Ännu en lite annorlunda byggnad, något som visade sig vara en ångdriven kran. Så fint det är här, även denna årstid. Tänkte först äta lunch vid vattnet men oj så det blåste så det fick bli inne vid bruket i stället.
 
 
Både miljöerna och cacherna häromkring var fina.
 
 
 
Lokstallet
 
 
med sitt lok inuti.
 
 
Här passade det bra med fika innan vi gav oss på Galtströms bruk - Virtual Reward 2017/2018
 
 
 
 
 
 
 
 
En liten promenad i området följde. Här nedan ses järnvägsbron.
 
 
Bagarstugan.
 
 
 
 
Smart. Så synlig men sannolikt osynlig om man inte tittar. Kyrkan i bakgrunden.
 
 
Några av cacherna mellan Galtström och Sundsvall.
 
 
 
 
Dags att fara vidare med en kort fikapaus innan Höga kustenbron. Nu är det mörkt så det fick bli pannlampemysbelysning.
 
 
Örnsköldsvik överraskade verkligen positivt. 
 
 
Fina Själevads Kyrka, där vi även hade turen att få komma in trots stängd kyrka.
 
 
 
Gissar att kyrkorådet hade möte då det pratades vid ett bord inuti, men vi var så välkomna att titta så de, trots att timmen passerat stängning för länge sen.
 
 
 
 
Avslutade med lite lek i skogen då inte mindre än två av mina cacher på önskelistan besöktes.
 
 
 
 
Hade aldrig trott att jag skulle få möjligheten att logga dem när de las på listan, beroende på avståndet, men plötsligt händer det osannolika.
Så kul!
Tre trötta cachare ramlar in i vårt hyrda Attefallshus, råkar sätta igång larmet av misstag, men det löste sig det med och nöjda somnar vi även denna dag.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Upp till Norrala. FAD-resa dag 1

 
 
 
 
 
 
 
 
 
FAD.......
Nog kändes det låååångt när vi fick reda på att det i år var Sundsvall som var värd och jag bestämde mig för att dit kommer jag inte.
Fast det brukar ju vara en av årets höjdpunkter......När Elin tidigare i höst kom med frågan om jag ville följa med henne så tog jag en rejäl funderare. Skulle jag orka tro? Fanns tiden? För jag insåg ju att vi skulle behöva vara mer än två nätter hemifrån. 
Så föll det sig så att jag fick en ledig höstlovsvecka och jag bestämde mig för att följa med och det är jag glad för. Galet trött såklart men nöjd. Många upplevelser rikare.
Vi startade redan på tisdag morgon och första stopp blev Hälleskogsbrännan, där den stora skogsbranden härjade 2014. Fantastisk plats och väldigt fint i ordninggjort.
 
 
Fascinerades även av den enorma mängd sten på platsen. Kändes nästan märkligt att träd kunnat få plats att växa här.
 
 
 
 
I utsiktstornet hittade vi både lä från isvinden och tak som skydd för regnet och här packades första kaffetermosen fram. Inget fel på utskten här.
 
 
 
Tror vi alla blev berörda av denna plats.
Vidare till  Östanbyn, en cache som överraskade.
 
 
Förstår att den varit utsedd till geocache of the week.
 
Hus på ben har jag inte sett så många av förut men i Norberg finns de.
 
 
Tydligen används dessa under skidloppet Engelbrektsloppet och är en kopia av en gruvlav.
 
Rastplats Grådö Skans blev nästa stopp på vår inte speciellt raka väg.
 
 
Här hittade vi en paviljong som erbjöd tak för vår lunch.
 
 
Varm Gulaschsoppa  smakade ljuvligt denna allt annat än varma dag. Fin plats var det dessutom.
 
 
Mörkret faller tidigt så här års och vi fortsatte mot vårt boende strax utanför Söderhamn. Vasamonumentet i Kungsgården, med det åttakantiga spruthuset strax intill som innehöll en gammal hästdragen brandspruta, var sista platsen vi stannade vid innan Marbäcks gamla skola i Norrala som var vårt hem för natten.
 
 
 
Underbart att komma inomhus denna kalla, blöta dag som vi trots vädret ändå upplevt väldigt mycket på.
 
 
 
 
 
 
 
 

Om

Min profilbild

bojip

Trebarnsmor, IVAsjuksköterska och "skogstokig" geocachare. Alltid på jakt efter nya smultronställen

RSS 2.0