Äntligen
En träff med tjejligan! Alldeles för länge sen sist. Stora planer på att logga några cacher vi länge pratat om. Hade ju även en milstolpe att fira. Malin passerade ju 2000 på vår tripp till Linköping.
Allt blir inte alltid som man tänkt sig. Men det kan bli bra ändå.
Årets sommar har ju varit rätt blöt så oxå denna dag. Regnet strilade från en jämngrå himmel när jag styrde färden mot Skövde.
Det gjorde inte så mycket eftersom vi planerat om och i stället valde att träffas och fika på café Prostgården och bara logga en snabb gömma på Östermalm.
Men när vi möttes upphörde regnet och tull och med solen tittade fram en stund.
Det blev inte bara en gömma utan inte mindre än sju.
En orsakade mig ett skrubbsår på pekfingret och kolsvarta händer. Vad gör man inte för en cache?
Hm..... vad sysslar vi med här? Både tankeförmåga och fysisk styrka krävdes här samt samarbete.
Men största behållningen var ändå att få träffas igen.
Det och platserna de sista gömmorna tog oss till.
Allihop med jamandcat som CO.
Soldattorpet tog oss till en för mig helt okänd plats. Trots att jag tillbringat många timmar här i krokarna på 90-talet.
Soldattorpet inköptes av Skaraborgs regemente 1914 för 100 kronor som betalades ur lägerkassans medel, det flyttades samma år till nuvarande plats.
Stugan är en ryggåsstuga, uppförd omkring 1766. Den är byggd enligt måtten som fastställdes i indelningsverkets uppgörelse med Västergötland, 12 x 8 alnar, det skulle finnas ett rum på 8 alnar i fyrkant. Vid ena kortsidan skulle finnas en förstuga på 4 alnar i fyrkant och en lika stor viktualiebod där soldaten kunde förvara spannmål och andra förnödenheter. Stugan skulle invändigt vara 4,5 alnar hög till takåsen, väggarna skulle vara 7 stockar höga.
Stugan är en ryggåsstuga, uppförd omkring 1766. Den är byggd enligt måtten som fastställdes i indelningsverkets uppgörelse med Västergötland, 12 x 8 alnar, det skulle finnas ett rum på 8 alnar i fyrkant. Vid ena kortsidan skulle finnas en förstuga på 4 alnar i fyrkant och en lika stor viktualiebod där soldaten kunde förvara spannmål och andra förnödenheter. Stugan skulle invändigt vara 4,5 alnar hög till takåsen, väggarna skulle vara 7 stockar höga.
I denna lilla enkla stuga med dess knappt meterhöga dörrar, små fönster och högst begränsade utrymme har många soldatfamiljer bott och verkat.
S:ta Elins Källa och Kapell var nästa plats inte långt därifrån.
Källan var jag väl förtrogen med och även kapellet hade jag sett, men aldrig kunnat ana att det var ett kapell.
Här kommer lite fakta om Elin:
Elin av Skövde (eller Helena av Skövde som hon också kallas) var förmodligen av högre börd och levde på 1100-talet. Elin fick många barn och blev tidigt änka. Efter makens död levde hon på sin gård i Våmb. Hon levde ett fromt liv, hennes hem var alltid öppet för de fattiga, och hon skänkte stora gåvor till församlingen i Skövde. Kyrkobyggnaden i Skövde bekostades nästan helt av Elin. Hon hade en dotter som blev gift med en mycket grym man som misshandlade henne vilket ledde till att mannen till slut dräptes av sitt eget tjänstefolk. De som dödade henne erkände brottet för mannens släkt men ljög och sade att Elin hade befallt dem att göra det. Släkten krävde blodshämd och Elin dödades då hon var på väg till en kyrkoinvigning i Götene. Strax före sin död, hade Elin gjort en pilgrimsvandring till den Heliga Graven i Jerusalem.
På väg till begravningen stannade munkarna som bar Elins döda kropp här på platsen för att vila, då plötsligt en källa sprang fram ur marken. Ett kapell byggdes över källan. Vid källan offrade man till Sankta Elin för att återvinna sin hälsa, och särskilt högt i anseende stod källan för sin förmåga att bota ögonsjukdommar. Det lilla kapellet förföll efter reformationen och revs efter stadsbranden 1759. Källan finns dock fortfarande kvar.
Elin begravdes i Skövde kyrka och efter en tid började det inträffa under vid hennes grav. Många mirakulösa helanden skedde på hennes förbön. Detta rapporterades enligt legenden till Rom av ärkebiskop Stefan av Uppsala, och påven Alexander III skall ha helgonförklarat henne 1164.
S:ta Elin avbildas med svärd i handen som symboliserar hur hon dödades. Det avhuggna fingret på vänsterhanden symboliserar ett under som hände efter hennes död. En blind man ska ha fått synen tillbaka när han tog blod från Elins avhuggna finger och strök det över sina ögonlock.
S:ta Elin betraktas som Västergötlands och Skövdes skyddshelgon. Hon pryder Skövde kommunvapen.
Denna vackra plats har märkligt nog inte haft en gömma förrän nu.
En härlig återträff för tjejligan som äntligen fick träffas igen!
Abstinens
Nästan två veckor utan en endaste logg kan ge abstinens. Ibland, men inte alltid.
Läser om alla som varit runt på trevliga ställen och loggat både det ena och det andra nu i semestertider, men som tur är så känner jag faktiskt ingen större abstinens denna gång.
Sommartid är det ju alltid så här. Många är borta på semester, familjen är inte road av speciellt mycket geocaching och jag är ju inte road av att ge mig ut på tur själv. Så jag får roa mig på annat sätt.
Jag gillar ju nämligen att lägga ut nya gömmor. Både lite kreativa som kräver mer tankemöda att få till, samt helt vanliga petrör på vackerhetsplatser eller andra intressanta platser.
Jag har ju annars känt mig rätt nöjd med antalet utplacerade gömmor. Har man över 200 ute i skog och mark borde man ju vara nöjd, men så fick jag en tanke......och sen en tanke till osv.
Sommaren har ju varit rätt lugn även aktivitetsmässigt för familjen så helt plötsligt har det funnits tid till att börja förverkliga alla de där tankarna.
Kanske är det dumt att skapa nya gömmor när man har så många allaredan men det är ju så kul!
Lustigt nog så är det inte så värst mycket underhåll heller på de jag har så jag kör på. Man kan ju alltid arkivera om det blir jobbigt framöver.
Just nu ger skapandet av nya gömmor energi och då är allt gott. Dessutom hjälper det faktiskt lite mot abstinens oxå.......
Äventyr i mystikens skog
Vår resa blev faktiskt ett riktigt äventyr. På många sätt.
Oftast är det ju ett slags äventyr bara att gå ut i skogen med gpsen, men denna gång blev det så mycket mer.
Mystikens skog som ska jag berätta mer om lite längre ner, men innan dess sammanfattar jag hela resan med lite av allt spännande vi gjorde, både i Motala och i Linköping.
Vi har lekt fågelskådare och spanat efter kråkor, pumpat läns, lärt oss använda en besman, följt blodspår i skogen, gjort ett gigantiskt spindelnät bland tall och gran, jagat springande aborrar, spelat på fiskhjul, firat ramadans slut, träffat på både elektrisk ål och ströming, befriat en kidnappad elefant, träffat en vis indian och letat efter kapten Falskäggs piratskatt........
Ja massor av helt fantastiska saker som nog inte så många får tillfälle att göra egentligen.
I Linköping var siktet inställt på trakten som i geocachingvärlden kallas för mystikens skog. Där hittade vi ett antal gömmor som var riktiga kvalitetscacher.
Den vise indianen var egentligen den av gömmorna som stod på min önskelista från början och den startar på något sätt upp hela äventyret.
Djupt inne i mystikens skog ligger kalkkärret som många försökt korsa men få har nått andra sidan.
Enligt sägnen kan den ovise inte ens hitta till kärret som ibland inte ens finns där. Ibland syns det tydligt som ett vitt täcke då kalk trycker upp från det kalkrika berget.
Hoten mot dessa kärr har varit många, fast de senaste 150 åren har de minskat markant, läser Östen på tavlan för resten medan Carsten redan har vatten till knäna.
Hoten mot dessa kärr har varit många, fast de senaste 150 åren har de minskat markant, läser Östen på tavlan för resten medan Carsten redan har vatten till knäna.
Efter misslyckandet på cachen Kalkkärret alldeles i närheten, bestämde sig Östen, Carsten och resten för att förbättra sina chanser.
Östen hade hört att det fanns en indian som visste allt som var värt att veta. Han sades bo i mystikens skog och genom hörsägnen hade Östen fått tag på koordinater till den platsen där den vise indianen skulle husera.
Sen fortsätter berättelsen om vännerna som irrar bort sig i mystikens skog i flera cacher varvid vi tog dessa:
Cruor och
De tre sista var riktiga äventyrscacher med flera delsteg, allihop helt överensstämmande med temat.
De var inte snabbloggade men det gjorde ju ingenting, när kvaliten är såpass bra.
Den sista Civitas Cluado var den jag tyckte allra bäst om. Men det höll på att bli så att vi inte ens påbörjat den.
Detta pga en riktigt sur blåbärsplockande tant, som satt mindre än 10 meter från nollan.
Vi hejade glatt när vi närmade oss och möttes av ett surt "Ni trampar ner bären"
Jag svarar "skogen är ju full av massor av blåbär!" och skulle just förklara varför vi ville gå så nära henne men hann inte innan hon svarade "Jag skulle verkligen uppskatta att ni inte går här iallafall"
Eh, här var jag villig att gå därifrån men vi valde istället att gå en liten omväg och närma oss nollan från andra hållet. Det är jag glad för.
Ett lätthittat startsteg hittade vi och kom sen iväg bort från tanten, men jag skulle tro att hon plockade sig bort dit efter att vi gått, så som hon blängde på oss.
En underbar multi i fyra steg och en final jag aldrig sett förut.
Riktigt kul!
Besök hos elefanten var en fin liten barnmulti som gick ut på att befria en kidnappad elefant. Också kul men favvopoängen, som ju alltid är alltför få, gick istället till Kapten Falskskäggs skatt.
Här var temat att vi hittat en gammal skattkarta i en låda med ”LOPPISFYND FRÅN GAMMELFARMOR”.
Tillsammans med skattkartan hittas också ett foto med ett namn på baksidan. Pia Rat, 31 mars 1929 står det. Efter några ögonblick minns du någonting du läst i Illusionerad Vetenskap för säkert 10 år sedan. Det handlade om piratforskaren Pia Rat och hennes jakt på kapten Falskskäggs skatt som enligt legenden skulle överträffa alla andra tidigare piratskatter. Huruvida hon fann skatten eller inte framgår inte av historien.
Här fick vi alltså gå på riktig skattjakt och nog hittade vi en skatt minsann även om spåret kallnat en aning. Tack vare att Lena redan gått den fick vi en knuff om vart spåret förväntades gå och vi kom vidare.
Riktigt, riktigt bra. Inte blev det ju sämre av att Malin skickade ett sms till sin dotter om att vi letade efter kapten Falkskäggs potatisklyftor.....Det där med stavningsprogram kan ställa till det men ett gott skratt fick vi.
Avslutar detta inlägg med några bilder från dagen, berättar inte till vilken cache de hör, det ska man uppleva på plats.
Mycket bra äventyrscacher allihop som inte innebär någon fara för liv och lem, såvida man inte råkar snubbla över en trädrot eller liknande. Det ger mersmak!
Naturupplevelser och lite annat smått och gott
En underbar resa fick vi runt Vättern. Hoppas verkligen att resten av tjejligan har möjlighet att följa med nästa resa för detta var så kul!
En massa äventyr som jag ska berätta mer om i nästa inslag men även en hel massa naturupplevelser och givetvis massor av motion.
Ca 40 000 steg landade min stegräknare på efter dessa två dagar. Det behövs sannolikt eftersom vi ju även unnade oss flera gofika och en helt fantastiskt god lax på torsdagskvällen innan vi kröp i säng på hotellet.
Morgonpromenaden längs Vättern i vackra Tiveden blev ju en sanslöst bra start. Boviken var ett riktigt fint ställe, precis som jag förväntat mig.
I skogarna norr om Motala såg jag denna lite märkliga växt för första gången.
Här hemma har jag sen förstått att detta är en tallört. Ser nästan lite overklig ut, så blek som den är.
Linköping skogar förvånade med alla sina stora stenblock som låg lite här och var.
Just här vid Oskars Trollgrotta passade vi på att inta en av dagens gofika. Ljuvliga chokladmuffins som unga fröken jamandcat bakat.
Härligt att ha en massa sådana block som ligger så i skogarna i närområdet, tänk så många stora burkar man hade kunnat gömma då!
Blåbär fanns det i massor och även smultron. Vi passade på att äta lite när tillfälle gavs där vi traskade omkring lite hit och dit i skogarna. För är det något som är typiskt för när man geocachar så är det väl just det faktum att man kanske inte går rakaste vägen alla gånger. GPSen får en ju på små irrvägar ibland när kompassen visar knas.
En naturupplevelse av det lite mer ovanliga sorten var denna.
Hans kompis höll på att ramla i nacken på mig så ja, måste ju erkänna att jag tjöt till.
Visserligen gillar jag ödlor men jag vill inte ha dem innanför kläderna.
Linköping har några jättegrytor och de ville vi ju gärna besöka. Jättegrytor
De var faktiskt några av de större jag sett och helt klart sevärda.
Kyrkor besökt vi ju några också. Högby kyrka
och den lite osannolika Slaka church
Undrar vem som kom på att måla den rosa?
När vi närmade oss på håll såg vi kyrktornet som för tillfället var upplyst av solen och då såg det nästan chockrosa ut. Men på nära håll så var ju färgen mer diskret. Fast nån rosa kyrka har jag aldrig sett förut.
Grovhångel vid Blå Lagunen hade vi först tänkt hoppa över. Cachenamnet lockade väl inte direkt till besök men då vi passerade på vägen intill och såg platsen ångrade vi oss. Här blev nästa fikaplats.
Ett före detta grustag som nu användes som badplats. Från vägen på andra sidan hagen såg vattnet nästan turkost ut.
Cachenamnet syftade på en helt annan sak är vad jag först tänkte på dessutom. Även naturen kan ha fuffens för sig ibland.......
Jag avslutar med två helt skilda upplevelser.
Dels så gick vi Artwork on campus valla in Linkoping.
Här var vi lite tveksamma till vad som förväntades av oss men det löste sig snart.
Bästa att binda fast kårhuset så det inte seglar iväg
En riktigt bra och tänkvärd promenad på campus fick vi och det hela avslutades minst sagt oväntat.
När vi närmade oss nollan så såg vi en stor folksamling
Och vi var definitivt inte rätt klädda för att ansluta oss till samlingen
Här står Malin på nollan.......
Vi hade råkat hamna mitt i ett firande av att Ramadan var slut!
Helt osannolikt men en extra knorr på denna vandring blev det ju definitivt.
Sista stopp blev en riktigt annorlunda plats: Stenkyrkan
Den lilla stenkyrkan i Stavreberg byggdes 1852
av 11-årige Frans Johansson och hans äldre bröder.
av 11-årige Frans Johansson och hans äldre bröder.
Familjen hade flyttat till gården 1847 och redan då fanns en mindre kyrkobyggnad på platsen. Enligt sägen skulle den ha byggts av en tidigare bonde på gården till minne av en dotter som dött i unga år.
Orsaken till att den kyrka som finns idag byggts vet man inte men ett av skälen kan ha varit att bygga den så stor att man kunde krypa in i den.
Kyrkan var ursprungligen försedd med fyra fönstergluggar. Efter ras så är den nu helt utan fönster,
Familjen Johansson drabbades 1857 av ett hårt slag då fadern Johannes och sonen Karl dog i en rödsotsepedemi.
Frans som byggde kyrkan fick då vid 16 års ålder överta skötseln för gården. Han bodde kvar och verkade här till sin död 1921.
En plats väl värd en omväg, som jag aldrig hittat utan geocaching.
Dessutom en värdig avslutning på en underbar resa.
Vi går och fiskar
En tjejligeresa växte till sig i tanken. Tyvärr blev det bara halva tjejligan som kom iväg men vilken resa det blev!!!!
Vi startade redan kl 07 för att ha god tid på oss och styrde färden norrut genom Tiveden. En liten besträckare på ca 1 km i vacker natur startade resan på bästa sätt!
Boviken #3 var den första vi loggade längst bort från parkeringen och det var en jättefin väg att gå. Fin grusväg bredvid lockar säkert många att ta bilen men det ångrar jag inte att vi lät bli.
Så fin natur här vid vätterns strand.
Dessutom växte det massor av smultron och även dessa vackra, daggdroppiga blåklockor hittade jag här.
Målet för vår resa var egentligen Linköping och dit kom vi även till slut, fast först så var det Fiskeresan utanför Motala som gällde!
Vilken runda!!!!!
Vi traskade den ibland inte helt lätta terrängen med ett stort leende på läpparna. Vilken kreativitet!
Underbart. Inte visste jag att man kunde göra så många olika varianter på temat fiske.
För hela rundan var just på det temat.
Mestadels gick rundan på olika typer av stigar, men ibland så var det att hitta sin egen väg som gällde.
Undrar egentligen om det är fler än geocachare och missing people som traskar i så omväxlande terräng......
En vacker liten skogstjärn dolde sig också mellan träden.
Gömmorna då?
Ja här kommer bilder på några som jag inte tror spoilar utan bara lockar till lek.
Efter avslutad runda var vi jättehungriga. Trots allt hade vi ingen fisk fått så vi plockade fram våra mackor och avslutade fikastunden med att fira Malins milstolpe med gofika. 2000 loggade burkar blev det här efter fiskerundan.
Med utsikt över Vättern, där det sannolikt finns riktiga fiskar, avnjöts jordgubb/rabarberpaj med vaniljsås!
En runda att rekommendera för alla som gillar riktigt välarbetade cacher!
Högeklint pysselrunda
Från Kungslena kyrka till Högeklint är det 100 meter.
Men det är på höjden! Så det är en något ansträngande promenad för att komma dit.
Det går en vandringsled på ca 3 kilometer från kyrkan som leder just upp till Högeklint och vidare i en slinga uppe på varvsberget och den går jag flera gånger varje vecka. Tror det är därför jag har en hyfsad kondis för backen ger pulsstegring, det kan jag inte förneka.
Men det är så fint på Högeklint och nu är tiden inne för att göra en enkel pysselrunda längs vandringsleden.
Jag har ju alltid gillat gömmor som man får tänka lite lagom på och nu när kreativiteten återkommit så lär det få följa med några gömmor upp på berget i omgångar framöver.
Min egen version av gömmor jag träffat på genom åren och uppskattat.
Själva vandringen är annars fin i sig, även om det är blött på sina ställen. En skogspromenad som ger lite motion som bonus är ju aldrig fel.
Man passerar tuppasten som sägs vrida sig ett varv varje gång tuppen gal......
Även Lilleklint som en gång hade lika fin utsikt som Högeklint.
Numera är den utsikten obefintlig.
Stigen går i varierande terräng.
Själv gillar jag mest när den vindlar sig mellan träden, men även detta hav av vajande strån är mäktigt.
Till och med en liten skogstjärn passerar man, även om den är pytteliten.
Hoppas att rundan kommer att glädja några framöver!
2 multi är redan på plats och FTFade
Uppåt Fjärdhundra
Nu var det ett tag sedan jag skrev här. Geocaching och sommar är helt enkelt inte så lätt för mig.
Dessutom har vi varit på semester. I Fjärdhundra denna gång.
Vad i all världen gör man då i Fjärdhundra?
Tja, där fanns detta fina hus att bo i och jag har aldrig varit i Uppland tidigare......
Sen var ju huset en utmärkt utgångspunkt för vidare äventyr i trakterna runtomkring.
Vart det ligger?
Ungefär mitt emellan Enköping, Sala och Uppsala, trakter jag inte besökt innan om man undantar Sala.
Vi åkte upp när det var som allra varmast och första dagen besökte vi Ängsö slott.
Grevens runda 1 lockade men jag måste väl erkänna att cachingförutsättningarna inte var på topp.
27 plusgrader innebar sandaler och kjol för mig. Att geocacha i den klädseln är inte optimalt och när då sällskapet även innefattade tre halvvuxna söner samt två 75-åriga halvkrassliga mammor så är jag riktigt glad över att kunnat logga 5 gömmor i den serien trots allt.
Annars var Ängsö en fantastiskt fin plats och om jag nån gång får möjlighet att återvända så vill jag gärna gå hela stora Utörundan FINAL oxå.
Ängså gör skäl för namnet för många ängar fanns det här på denna plats skyddat av naturreservat.
Ön ligger i Mälaren så lite sjöluft fick vi. Det svalkade skönt, denna varma dag.
Annars gav dessa lövtunnlar en underbar svalka och var helt fantastiska att gå genom. Denna plats uppskattade vi nog mest av slottsparken.
Dagen därpå gav den svenska sommaren prov på sitt vanliga jag igen. 10 grader kallare och dessutom regn.
Att gå uppför Kungshögarna kändes i benen, men svårast var nog ändå att gå ner igen....
Otroligt mäktigt ställe iallafall. Kyrkan var verkligen speciell samt även museet var sevärt här.
Vi hade ändå tur med vädret här för regnet tilltog alltmer ju längre dagen led och då valde vi att åka tillbaks till Fjärdhundra igen. För vem vill gå ute i spöregn?
Nästa dag var det uppehåll igen och turen gick till Enköping, som är berömt för alla sina fina parker.
Jag förstår att de är omtalade.
Så vackert det var!
Men behållningen var nog iallafall Ideträdgårdarna. Här saknade jag verkligen en cache, fast det kanske fanns egentligen. Serien om parkerna har en bonus, kanske låg den där nånstans.
Detta år hade det gjorts ett tema på olika världdelar. Att gestalta arktis hade de lyckats riktigt bra med.
Även Afrika var riktigt bra!
Veckans bästa gömma var ändå denna
Undrar om någon haft problem med huvudvärk........
Jag gjorde även en egen liten tur i trakterna runt Fjärdhundra och besökte två kyrkor samt tre naturreservat.
Det var tre helt skilda naturreservat.
En hade en slalombacke.......
En annan var en gigantisk grusgrop......
Det sista naturreservatet var dock helt i min smak: Vånsjöåsen
Kan inte låta bli att få lite känsla av Falbygdens korvåsar även här i Uppland.
Två kyrkor hann jag också med, varav Härnevi kyrka var den som låg närmast vår stuga. Albert Målare #2.
Kyrkan var tyvärr stängd för den sades annars vara sevärd just pga nämda målare.
Men den var lik många andra kyrkor här i trakten.
Den hade ett stort klocktorn en bra bit bort fårn själva kyrkan
Sista dagen regnade det igen.....
Vi besökte Sala Silvergruva och hade turen att ha ett ca 155 meter tjockt tak när denna lilla skur kom.
Det gick inte att komma in i huset där hjälmarna skulle återlämnas utan storstövlar.....
Inte sjutton fanns lusten att leta plastburk då heller, inte ens hos mor i familjen.
En bra semesterresa med familjen blev det iallafall och som bonus blev faktiskt hela 16 burkar loggade!
Inte så illa ändå.
Drakar, troll, brud och en massa blod
Detta skulle kunna bli ett ruskigt inlägg, med så mycket otäckheter på samma gång.
Så är dock inte fallet utan det är istället ett inlägg om vackra blommor på en underskön plats.
Vart kommer då blodet och drakarna in i bilden?
Jo en vandring på åsryggarna i naturreservatet i Nolgården Näs gjorde att vi stötte på en massa växter som hade just dessa ingredienser i sitt namn.
Nolgården Näs är ett naturreservat med unik flora som ingår i ett 6 km långt åssystem som sträcker sig mellan socknarna Näs och Vartofta-Åsaka. När man står mitt i landskapet bland blommande fjädergräs, blodnäva blåklockor, färgmåra och darrgräs kan man knappast tro att någon plats på jorden kan vara vackrare än så här......
Så står det faktiskt i beskrivningen om naturreservatet som man kan hitta på nätet. Jag är benägen att hålla med.
En sådan oerhörd mängd blommor har jag nog aldrig sett förut på samma gång.
Ovanpå åssystemet som ligger som långa korvar i det för övrigt rätt platta landskapet går pilgrimsleden.
I våras gick vi en bit längs den leden och då jag tycker det är rätt speciellt så tänkte jag att det skulle vara kul att lägga några mer cacher där, när det blommade mer än då.
Sagt och gjort.
Det var då vi mötte drakarna och trollen eller närmare bestämt drakblomma, trollsmultron, blodnäva och brudbröd.
Speciellt de sistnämnda var en mycket trevlig bekantskap. Ingen av ovanstående blommor hade jag sett förut och nu har jag sett massor av allihop.
För är det något man kan säga om årets sommar och detta naturreservat så är det att förutsättningarna för växtlighet nog knappast hade kunnat varit bättre än så här!
Drakblomman kallas också Österns safir med sin intensiva blå färg.
Trollsmultron. Blommorna är så lika smultronblommor fast betydligt större och även högre.
Brudbröd. Så vacker med sina rosa knoppar och vita blommor.
Det växte många av dem här på åsen. Skulle passa fint i vilken proffsbukett som helst, men självklart fick de bara följa med hem som fotografi.
Blodnäva var ännu en ny bekantskap. Den starkt rosa blomman syntes på långt håll.
Stipa Pennata är en riktig raritet. Den fanns i ett fåtal och var inte alls lika vacker som de övriga rariteterna på åsen. Kul att få se den iallafall!
Solvändan hade lite svårt att bestämma sig åt vilket håll den skulle vända sig denna dag då solen behagade gömma sig bland molnen.
Sist så såg vi även denna vita klöver som inte heller såg ut som vitklövrar brukar se ut. De brukar ju vara rätt lågväxande, men så var icke denna. Vet inte vad den kan tänkas heta. i min värld räcker det med att det var massor av vita rödklövrar, för precis så såg de egentligen ut. Kanske de var förhäxade.....
Helt klart är att floran på åssystemet är helt unik och att gå omkring här var verkligen en njutning.
Dessa tre blev resultatet:
