Spårön Bockarmen

 
 
 
 
 
 
 
 
 
Det drar ihop sig till att börja planera inför LKE18 och när vi nu ska på möte i Lidköping är det ju lika bra att passa på att försöka geocacha lite innan oxå.
Som så ofta innan dessa möten hamnade vi på Kållandsö. Denna gång på Spårön, som tack vare sina bommade vägar kan räknas som en i princip bilfri ö. Detta innebär ju även att det tar sin lilla tid att logga de förhållandevis glest utplacerade cacherna där.
 
 
Ett tjugotal cacher finns där och vi valde att satsa på den nordöstra delen av ön, dvs bockarmen och de på vägen dit. Allt som allt landade stegräknaren på nästan 10 km, men med tanke på att terrängen inte helt inbjöd till långa kliv tror jag det var nån kilometer kortare.
Hur som helst, en tredjedel av öns cacher blev loggade och vi fick en riktigt bra promenad.
Resten av cacherna kommer sannolikt räcka för ytterligare två turer hit. Kul att ha något att se fram emot i dessa tider då det tyvärr publiceras allt mindre cacher.
 
Bockarmen är ett Stiftsreservat med en storlek på cirka 19 ha. Reservatet förvaltas av Skara stift med syftet att rädda och bevara de höga naturvärden som framförallt är knutna till de gamla ekarna och lindarna.
Blå leden går genom området och den södra passagen ut till Bockarmen går till att börja med över vassbevuxen våtmark. Detta bekymrade oss en aning men visade sig vara hur lätt som helst att passera. Torrt och fint trots den senaste tidens myckna regnande.
På andra sidan våtmarken möttes vi av denna vackra vy vid  Spårön #Bockarmen Syd 
 
 
 
Såklart blev detta dagens fikaplats, även om vi valde att sätta oss i solen på andra sidan klipblocket med denna fina utsikt i stället.
 
 
 
Dagens fikaryggsäck innehöll detta. Gott, gottigottgott!
 
 
Stigen fortsatte över klippor, rötter och stenar och det kan inte ha varit helt lätt för de som valde att ta cykeln med längs stigen.
En fikaplats till fanns det!
 
 
Många vackra vyer blev förevigade. Jo, jag vet, jag gillar, vatten, klippor och mossa.....
 
 
Många klagar på att petrör är ett hopplöst och trist inslag i geocaching, men jag har svårt att hålla med. När man hittar ett petrör på en sån här plats är jag väldigt tacksam över att någon tagit sig tiden att placera ut det på en sån fin plats som Spårön #Bockarmen Norr 
 
 
Promenaden fortsätter och vi får en DNF. Men i stället fick vi ett annat Found.....
 
 
På slutet kom även solen fram, temperaturen steg och vi kom åter till bilen, mycket nöjda med en fin promenad.
 
 
 
 
 

Dagen då björkarna slog ut

 
 
 
 
 
 
 
 
 
Det var dags för uppföljningsmöte med crew efter det stora eventet. Vädret var fantastiskt så vi planerade in för en dag med lite äventyr innan.
Valet föll på Kållands invallning 1 - Starten, en serie som  släpptes just i samband med LKE17.
Ett bra val, i fin miljö, något som det ju oftast brukar vara när CO är i farten.
Under den första delen av 1800-talet utvecklades jordbruket snabbt och behovet av jordbruksmark ökade. Där det växte skog bröts ny mark för åkrar. Detta räckte dock inte till utan man sökte andra lösningar härute på Kålland. På den tiden växlade Vänerns vattennivå mycket (upp till 2,5 m) och påverkade den odlingsbara marken i mycket hög utsträckning. Man började undersöka möjligheterna att bygga vallar mot Vänerns vatten på ett antal lämpliga platser. Under senare delen av 1800-talet och början på 1900-talet genomfördes ett antal torrläggningsprojekt såväl här på Kålland som på Kållandsö. Det handlar om ett 15-tal av vilka de flesta fortfarande är i bruk. Denna invallning har under senare tid förbättrats med den nord-sydgående vallen mot slutet av promenaden.
 
Här går vi på den äldre delen av invallningen
 
 
Vackerhet skymtade mellan all vass
 
 
Den här delen av invallningen visade sig oxå vara rik på orm.
Eftersom de hade gula fläckar och ringlade undan snällt bekymrade de oss inte så mycket.
 
 
Tänk om alla kottar vore så här fina?
 
 
Vid Kållands invallning 6 - Naturvård fick vi chans till lite vänerutsikt. I efterhand så hade denna plats varit mest optimal att fika på. 
 
 
Nu blev det i stället fikapaus med problemlösning på var sin sten innan bonusgömman.
Måste erkänna att detta inte är något jag brukar fundera speciellt mycket över annars......
 
 
 
 
 
Vacker väg vi vandrade på. En synnerligen informativ runda, fanns mycket matnyttig info i cachebeskrivningarna om detta spännande område.
 
Under tiden vi gick värmde solen gott och det var nästan så det kändes att just denna dag slog björkarna ut.
 
 
Vi fortsatte till en annan del av kålland där vi fick brottas med allehanda andra problem jag inte direkt brottas med i vardagen. Som tur är så har jag en son som är duktig på hallonpaj, det hjälpte oss en bit på väg iallafall. Digital trafikstockning är en otroligt välbyggd cache, men då den var alldeles för komplicerad att lösa blev totalupplevelsen tyvärr inte en favorit.
 
Lindholmen - Bränneriudden var en vacker plats med historia. Hade vi inte fått nog av vass tidigare fick vi här en dos till.
 
 
Torsängen. Äntligen fick jag en dos vårblommor! Så vackert det är med alla blommande vistippor!
 
 
Strax intill fanns även den så kallade Wennerbergseken, Västergötlands största ek, vid platsen för gamla Djurgården där en gång Torsten Rudensköld bodde och startade sina roteskolor, Sveriges första folkskolor. 
En riktig Bamse!!!!
 
 
 
Klockan går och vi var tvugna att åka in mot Lidköping igen.
 
 
En kort energipåfyllning med utsikt mot Kinnekulle behövdes innan vi avslutade vår tur med att gå på bibliotek.
Fin konst strax intill och en riktigt trevlig myst som kan rekommenderas, även om vi gjorde det mer komplicerat än det behövde vara.
 
 
Vad vi kom fram till på mötet? Ja, vi var nöjda som crew och förhoppningsvis var även deltagarna det med.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

LKE 17. Sista mötet med crew

 
 
 
 
 
 
 
 
 
Det närmar sig event i Lidköping nu med stormsteg. 
Helgen efter påsk är det dags. Event i dagarna tre med massor av roligheter.
Läckö-Kinnekulle Korv med bröd-event 2017
Läckö-Kinnekulle Event 2017
 Läckö-Kinnekulle CITO-event 2017
 
Programmet för huvudeventet ser ut så här. Riktigt bra tycker iallafall jag.
 
  • 10:00: Incheckningen öppnar.
  • 10:00 - 14:00: Marknad, TB-bord, mingel m.m.
  • 10:15 - 13:00: Föreläsningar.
    • 10:15 - Sweden Reviewers
    • 10:15 - Planera din geocachingtripp med Project-GC
    • 11:15 - Wherigo med R_I_S
    • 11:15 - Geocaching bland pingviner! Ett sydligt äventyr
    • 11:15 - Föreläsning och frågor om Earthcaches
    • 12:15 - Mystlösning
    • 12:15 - First Earthcache geoventure - Hawaii
    • 12:15 - Project-GC Q&A
    Läs mer om föreläsningarna på http://lackoevent.se/forelasningar/
  • 14:00: Cachesläpp av de nya officiella geocacharna
  • 14:00: Eventet stänger för denna gång
  • 17:00 - 18:00: Upplevelser
    • 17:00 - Guidad tur i hemliga rum på Läckö Slott
    • 17:00 - Guidad tur vid Lasses grotta
    Läs mer om upplevelserna på http://lackoevent.se/upplevelser/
  • 20:00 - 24:00: Aftercaching i Lidköpings Bowlinghalls restaurang.
 
 
Som vanligt kommer det ju att bli cachesläpp. Denna gång redan klockan 14 så det kommer bli gott om tid för att leta upp de mer än 80 nya cacher som kommer släppas. 
Varmt välkomna allesammans! 
 
Crewmöte var det igår kväll, det sista innan eventet, och som vanligt så passade vi på att åka redan på fm då ju tisdagar innebär ledig dag för mig.
Denna gång ägnade vi oss åt service på hindens rev.
 
 
 
Det blåste allt annat än varma vindar på vägen ut längs det ca 4 km långa revet rakt ut i Vänern och jag saknade vantar något alldeles väldigt. 
 
 
 
Inte heller solen ville hjälpa upp mer än kortare stunder så vi traskade på med raska steg och bytte loggböcker i varannan cache längs vägen. 
 
 
Var hittar man fikaplats när det blåser så kallt?
Det visade sig faktiskt inte vara några problem alls. På norrsidan av revet var det märkligt nog lä och här satt vi och njöt en bra stund. Både mössa och halsduk åkte av.
 
 
På tillbakavägen blev det allt behagligare och betydligt varmare vindar även om himlen fortfarande var rätt dramatisk.
 
 
Några vårtecken såg vi oxå.
 
 
 
Inte mindre än 5 svarta ormar utan fläckar på huvudet såg vi. De låg nära varandra så kanske det var på väg att bli fler.
 
En ny earthcache har kommit sen vi var här sist, på temat klappersten.
Den försökte vi oss självklart på.
 
 
 
 
Nu är alla gömmor längs revet försedda med nya loggböcker och vi fick en trevlig dag, med extra mycket frisk luft.

Precis lika underbart som det ser ut

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Det finns så mycket med geocaching som jag uppskattar. 
Jag gillar självklart alla de cacher som erbjuder ett äventyr av ett eller annat slag, eller de där det är en utmaning att komma på hur man ska komma åt loggboken. Lika självklart gillar jag alla de cacher som visar mig till fina platser eller de där det finns en historia att berätta. Sen är det ju de där cacherna som visar en fin runda där man även får sin välbehövliga motion. Och alla fina fikaplatser såklart, för att cacha utan att ta fikapaus nånstans finns inte på kartan för min del.
Igår var en helt ljuvlig dag som kommer att stanna kvar i mitt minne, länge, länge.
Inte alltför långt bort så var det en riktigt ovädersdag, med snö och halka, men vid Vänerns strand var det vår!
Dessutom ägnade vi flera timmar åt njutcaching när den är som allra bäst. Inga avancerade gömmor, men naturen de var placerade i gör mig bara så lycklig.
Som nog de flesta av dem som läst min blogg så har jag några områden i skaraborg som ligger mig extra varmt om hjärtat och Kålland är ett av dem. Innan jag började geocacha så var Kålland förknippat med Läckö slott och Spiken, men det är ju så mycket mer. Lite Bohuslänskänsla (men utan tång) och med vandringsleder som kan göra en vandringsvän som mig yr av lycka. Speciellt en solig dag som igår.
Vi loggade fem cacher som alla låg på helt fantastiska platser. 
Källstorp - Kap Väst och  Källstorp - Kap Nord grillplats (som även blev vår fikaplats för dagen).
Denna vandringsled har vi gått förr, hösten 2015, men nu fanns dessa båda nya cacher. Om det tycker jag, för jag gör gärna återbesök på ställen jag tycker om.
 
 
En fantastisk fin vandringsled som via spångar leder oss ut i "övärlden".
 
 
 
 
 
 
 
Efter denna fina vandring fortsatte vi mot Sjövik #2 SlogbodarnaSjövik #4 Final, Ore udde och Sjövik #1 Badplatsen. Här var det inte en vandringsled utan vi fick följa en skogsväg samt göra några små strandhugg ut från den.
Men sådana strandhugg det var. Lika fantastiskt fint även här!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Trean i serien hoppade vi över. Mestadels av den anledningen att det var trädklättring, men även av en anledning till.
Jag har när dessa är loggade nått upp till den magiska siffran 7999 loggar och vi har ju som tidigare berättat en liten plan för våra milstolpar som förhoppningsvis kan infalla på samma gömma.
 
 
Isen smälter och vi kände att våren närmar sig med stormsteg nu. Underbart!
 
 

På dimmiga vägar till crewmöte

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Crewmöte brukar innebära caching innan om så bara tillfälle ges. Denna tisdag var en sån dag, och det fanns några lite ensligare belägna cacher ute på kålland som blev vårt mål. Kan ju erkänna att jag gärna hade velat ha haft lite högre i tak, men dimman bet sig envist kvar hela dagen, så som den gjort nästan hela veckan.
Fast dimma är lite fint det med.
 
 
 
 
Roparudden var den första cachen som fick ett besök. Precis som på de flesta småvägarna nära Läckö slott är det förbjudet att köra bil så det var promenad som gällde.
1 km enkel väg till just denna fina plats.
 
 
Vänern bara tar slut i ett grått töcken. Vad som helst kan dölja sig i det gråa utan att vi ser......
 
Vidare på en promenad på över 2 km enkel väg, även här pga att vi såklart respekterade förbudsskyltar.
Platsen vi kom fram till hade jag verkligen inte hittat till av misstag.
 
 
Ur cachebeskrivningen:
Vid kolerans härjningar 1834 skördades många offer i Lidköping och socknarna omkring. Men på Kållandsö dog inte en enda! Varför?

Självklart till stor del beroende på läget vid sidan av allfarvägen men främst beroende på Kållandsöbornas beslutsamma agerande där bl.a. följande åtgärder vidtogs:

Vägen vid Ullersbro spärrades och vakter utsattes. Endast kvarnskjutsar tilläts passera men dessa fick å andra sidan ligga i tre dagars karantän på tillbakavägen. Vakter sattes också ut vid Eken, Läckö, Pirum och Bösshamn. Alla roddbåtar i Ullersundet samlades i Bösshamn och sattes under militärbevakning. Färjan i Lugnås (Öboängen) låstes fast och en patrullbåt med skarpa skott patrullerade dygnet runt mellan Lurö och Ekens skärgårdar. Krogarna på ön stängdes, en sundhetsnämnd bildades, medicin inköptes, sjukvårdare anställdes, sjukstugor upprättades, begravningsplatser utsågs och likkistor färdigställdes.

Tiden gick och inga sjukdomsfall inrapporterades och den 6 oktober ansågs det värsta vara över. Livet återgick småningom till det normala.

Vänersborgaren då? Jo, ett av kolerans offer har, i mörkrets skydd, av skeppskamrater landsatts och begravts utan både klockare och präst. Och på denna kolerakyrkogård ligger han alltjämt alldeles ensam.
 
Bamsingen strax intill var verkligen en tall modell större.
 
 
Spännande att se de mer normalstora träden intill och kul att det röjts intill så att den får fortsätta frodas.
 
Här var det tänkt att ge oss en annan vy mot Läckö slott.
 
 
Vi kom fram till, efter att ha ansträngt ögonen till det yttersta ett tag, att det sannolikt är slottet vi fångat på bild.......
 
 
Säga vad man vill om dimma men det blir rätt magiska kort iallafall. 
 
 
Fikadags. Här vid Spiken var vi rätt ensamma denna dag. Riktig lyxfika blev det då vi varandra ovetandes hade packat med lite extra gott.
Räkbaguette och fruktsallad med vaniljsås. Inte illa att avnjuta en sån meny på en fin plats.
 
Avslutar vår dag med att gå en del av vandringsleden spiken-hörviken och här har vi tur.
Att hitta en gömma här borde vara snudd på omöjligt. 
 
 
Att den dessutom överlevt den sannolikt omskakande förvandlingen på platsen är fantastiskt!
 
Det var en fin led. Grå rimfrostträd mot grön mossmark.
 
 
Även denna dag blev bra, trots att solen inte ville visa sig.
LKE 17 börjar ta form det med. Snart kommer hemsidan släppas. Flera intressanta föreläsningar ser det iallafall ut att bli. 
 

Kålland igen!

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Förra tisdagen gick vi ju Fröfjorden runt men missade bonusgömman, sannolikt mestadels pga att vi var trötta och varma, men även för att det uppstod vissa tveksamheter vad gäller invånarna i Vänern.
Efter att ha fått lite förklaring av CO så var vi ju sugna på att kunna logga även den så när tillfälle gavs styrdes kosan mot Kållandsö igen!
Inte mig emot, för sol och Kålland är en oslagbar kombination. Är så svag för denna plats.
Vi valde även denna dag att försöka undvika vägarbetet på Lidköpingsvägen och hamnade på så sätt vid Resville kvarnby.
 
 
 
 
En riktigt fin plats, som jag redan besökt för några år sedan, men inte kom jag ihåg vart gömman här satt för det. Men hittad blev den och nu även signerad av titticc och jamandcat.
 
Det finns ju en hel del cacher som man måste gå en bit för att kunna logga och det var sådana vi satsade på under dagen förutom Fröfjorden bonus. Blir ju inte så många loggar i statistiken, men väl desto mer fina foton.
Parkudden var en av dem och en gömma jag sent kommer att glömma. Det började helt underbart med blommande hagmarker i grönaste grönt.
 
 
 
 
 
Snart började det även skymta vatten längs kanterna av hagen.
 
 
Det var då vi såg henne...........
 
Vi var lite förvarnade om att det kunde finnas kor i hagen och när vi hade gått ca 1 km mötte vi en ensam svart kossa. Vi tyckte lite synd om henne då hon såg så ensam ut, men det skulle visa sig att det var hon inte alls............
 
 
Kooolosalt många muuuglare hade hon i sällskap och de vällde snart fram mellan träden. 
 
 
Och kossor är nyfikna. Det skulle nog jag oxå varit om jag bara gick i en hage och tuggade gräs hela dagarna. Sällskapliga var de dessutom. Utrustade med pinnar, ifall de skulle bli för närgångna, fortsatte vi vår vandring ut på udden.
 
 
Men egentligen räcker det ju med att ta ett litet skutt i riktning mot en eventuellt för närgången ko, så tar de till flykten. För speciellt smarta är de nog inte. Detta skrattade både Malin och Titti gott åt, för det såg nog rätt kul ut skulle jag tro. För så värst graciösa skutt kan jag inte åstadkomma.
Vi hade fika i ryggsäcken men det var ju som sagt inte läge. Dessutom hade Titti tappat sin mobil nånstans och viss oro fanns ju för att vi skulle behöva lyssna efter ringsignal inuti en komage. Fast kossor äter väl knappast mobiler??? 
Hur som helst så låg mobilen kvar i bilen och vi kunde lättade andas ut, för det blev ju som sagt en minnesvärd tur.
Men det var även en riktigt fin vandring, speciellt den delen som gick i hagmarkerna.
 
Fast tjejligan måste ju hitta en fin fikaplats. Det fick bli ett säkert kort.
#Vindskyddet längs vackra Tranebergs vandringsled.
 
 
Vi gick ju här sent i höstas och det var inte mindre vackert så här års.
 
 
 
 
 
 
Från Kållandsö och dess västra sida styrde vi färden mot den östra. Vandringsled Kinneviken #Fikaplats blev vårt sista mål.
En väldigt fin vandringsled även här med fin utsikt mot Kinnekulle.
 
 
 
 
Fikaplats med fin utsikt, vad mer kan man begära?
 
 
Lustigt nog var det en långtifrån välbesökt plats. Vi loggade som STF med endast ett besök i februari innan.
Kan det vara att cachen ligger ensam utan några andra intill? 
Hoppas det kanske dyker upp några mer här framöver, för leden var väl värd att gå.
 
Så var det då dags att åka hemåt igen, men först ett fotostopp med ett känt slott och en något mer ovanlig förgrund.
Läckö slott är så vackert och inte blev det fulare med ett klargult rapsfält framför.
 
 
 
8 cacher blev loggade av mig under dagen. Många gömmor längst ut vid vänern finns ännu kvar att besöka. Lär definitivt bli återbesök framöver igen.
 

Varmt runt Fröfjorden

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Fröfjorden 1 - Skrothögen är den första i en serie som jag varmt kan rekommendera. Fast jag kan även varmt rekommendera att inte gå leden en riktigt varm dag. Att välja den 10 maj 2016 var väl inte helt optimalt, då temperaturen var en bra bit över 20 grader och luften stod still.
Den blåmarkerade leden började vid Otterstads kyrka och skulle vara ca 5 km lång.
En mycket välskött och även sevärd led skulle det visa sig.
Vi började med att äta vår medhavda lunch och det var ett klokt val denna varma dag. Fina platser att äta matsäck fanns flera längs leden, men ingen av oss ville värma ryggen med ryggsäck, så i skuggan av kyrkan, med denna fina utsikt blev även det en fin fikaplats.
 
 
 
Startgömman vid skrothögen var en bra gömma, men även den minst trevliga platsen att leta på. CO skriver ju att just skrothögar inte är så trevliga, men samtidigt vittnar de ju om en tid i vår historia, då tankarna om vart man gör av sina sopor såg annorlunda ut.
Resten av leden visade oss betydligt trevligare platser. Fröfjorden 5 - Björkhagsudden var en av dem.
 
 
Här fanns en fin grillplats!
 
 
Leden fortsatte sen längs vattnet och den ena fina vyn efter den andra avlöste varann.
 
 
Vitsipporna hade till min stora glädje inte blommat över helt.
 
 
Mitt i skogen stod 2 gravstenar. Det visade sig att kyrkoherden Rythen som tjänstgjort i Otterstads kyrka och hans dotter Mathilda ligger begravda här i den nästan bortglömda kyrkogården i Björkhagen, den som han själv hade invigt och låtit bygga 1822. 
 
 
Promenaden fortsätter genom ängar och hagar och rätt som det var höll vi på att snubbla över en mycket sicksackig orm.
 
 
 
Fröfjorden 8 - Otterstad gamla kyrkplatsHär stod den gamla kyrkan som kom till under 1100- 1200 – talet.
Vilken vacker plats! Och som det blommade av alla gullvivor i olika färger!
 
 
 
Fröfjorden 9 - Brygghuset. En liten avstickare från den blåmarkerade leden och det var det värt.
Ännu en vacker plats med historia.
Under första delen av 1800-talet gjorde befolkningsökningen att behovet av jordbruksmark ökade och därför började man undersöka möjligheterna att bygga vallar mot Vänerns vatten på ett antal strategiska platser. I början av 1900-talet beslutade man att anlägga en fördämningsvall på det smalaste stället söder om Granudden här vid Prästgårdens brygghus. Stora betongfundament göts där pumpverket skulle stå och dessa kan man se än idag. Tyvärr misslyckades invallningen eftersom massorna sjönk allteftersom man fyllde på jord.
 
 
 
Inte alla berg mitt ute i naturen som man kan ta trappor uppför.
Men Fröfjorden 10 - Hobackabergen hade sådana som underlättade uppgången.
 
 
 
Med utsikt mot Kinnekulle tar vi oss en titt på hur bonusgömman kan tänkas hittas. Helt i onödan skulle det visa sig för vår igenkänningsfaktor i ämnet visade sig vara usel och google var inte helt hjälpsamt.
 
 
 
En mycket varm men så fin vandring var till ända och vi behövde lite energipåfyllning i skuggan.
Läckö skans med sina lämningar av den gamla borganläggningen och sina magnifika eker, blev en bra avslutning på en riktigt fin dag ute på kålland
 
 
 

Hindens rev

 
Hindens rev är en plats vi pratat om att besöka många, många gånger. Men det har känts som att vi alltid har haft för ont om tid på oss de gånger vi varit i trakterna. 
För det tar tid att besöka denna plats.
Hindens rev är ett mycket långt, smalt och rakt näs som sträcker från Kålland västerut i Vänern. Det smala näset är omkring fem kilometer långt och aldrig bredare än 100 meter, ofta betydligt smalare. Högsta höjd är 21 meter över Vänerns yta. Hindens rev är som högst vid fastlandet där det kallas Hindens udde.  Det sänker sig därefter gradvis för att efter fem kilometer dyka ned under vattnet och bilda en serie grund. Vid högvatten bildar dess yttersta spets fem öar som kallas "Killingarna". På Vänerns västra strand tolv kilometer bort dyker näset upp igen som Hjortens udde. 
Man kan åka en liten bit med bil, men de sista 4 kilometrarna får man gå. Och det är ju lika långt tillbaka.
Men det är väl värt besväret om man väljer en dag med sol och lagom temperatur.
 
 
 
Stigen börjar i lummig lövskog där det nästan blev en tunnel att vandra i. Undrar hur grönt här är när löven spruckit ut?
Solen lockade även ut åtminståne två ormar. Inga gula fläckar såg vi så antagligen var det huggormar.
Som tur var så var de rätt slöa båda två.
 
 
 
Stigen fortsätter och emellanåt är det riktigt sjönära.
 
 
 
En karta som visar var de olika öarna bildas vid högvatten.
 
 
De var även utmärkta med skyltar.
 
 
Stundtals kändes det som vi gick mitt i ett gigantiskt påskris.
Det är ju ett naturreservat och här får utgallrat ris inte bortforslas. Det hade ju varit så mycket finare om inte riset legat, men det gynnar säkert livet på revet på något bra sätt.
 
 
Efter ca 4 km var vi så framme vid änden.....
 
 
.......och vad gör man då om man tillhör tjejligan?
 
 
Vänern var nästan magiskt vacker att titta på, solen sken så underbart och vi hade en otroligt skön stund där i solen.
 
 
Många hade liksom vi passat på att göra ett besök här denna fina dag så vi var långt ifrån ensamma här, trots att vi var så pass långt från civilisationen.
Längst ut på revet finns en earthcache och den ville vi ju självklart logga: Hindens rev 
Mäta var det ju.......
 
 
Fast gpsen var ett bättre verktyg här!
Då var det bara att gå samma väg tillbaka igen. Jag står längst ut på udden här och tar fotot in mot kålland igen. Smalt som sagt!
 
 
Lika vackert på tillbakavägen och faktiskt lättare att gå. Tänk vad lite fika kan göra!
 
 
 
Båken som är byggt nästan längst ut, som Söne hembygdsförening restaurerat för inte så många år sedan, var förr i tiden ett viktigt sjömärke.
 
 
Solen och värmen gav vårkänsla, den enda tussilagon vi såg gav ännu mer vårkänsla.
 
 
Det märks att det snart börjar grönska.
 
 
 
Hittade en TB i Hindekraket, cachen som låg nästan 4 km ut i vänern, som enligt sista logg befunnit sig på Kanarieöarna.
Kan inte låta bli att undra hur den hamnat här.
Ännu en dag att minnas!
 
 
 

Kållandsö. 11 grader den 11/11 Vandringsled Traneberg.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Egendomen Traneberg anses vara den äldsta på Kållandsö och gården ska ha byggts redan omkring år 890 av Tore av Torisö. Fram till 1918 omfattade Traneberg hela västra Kållandsö, gården bestod av 1600 hektar mark och ett 50-tal torp.

Vandringsleden är ca 7 km lång (blå markering på karta ovan) och går i omväxlande terräng och landskap genom Natura 2000-området Kållands skärgårdar. Det finns bland annat flera grillplatser och sittplatser längs leden. Ett vindskydd med övernattningsmöjlighet och längst söderut badplats och toalett.
 
Denna soliga förmiddag styrdes färden mot Kållandsö igen, en plats som jag älskar att besöka. Speciellt soliga dagar.
 
 
Men det var ju det där med sju kilometer. Parkeringsplatsen låg ju nästan en kilometer från första gömman och det gick att parkera bilen borta vid Smedjeholmen, strax intill Lusthusholmen - Rådhuset?
Alltså borde vi ju spara nån kilometers promenad och ändå inte överträda några förbudsskyltar.
Sagt och gjort.
Hur det sen kom sig att bådas stegräknare sen bedömde sträckan vi gått till närmare en mil, det kan jag inte förstå.........Fast stigen vid vattnet var ju allt annat än rak.
 
 
Vi startade vår vandring mot platsen där Lidköpings vackra rådhus en gång stod, då i egenskap av lusthus.
Enligt källor lät Magnus Gabriel De la Gardie bygga ett lusthus på holmen 1670 och enligt samma källor, monterades lusthuset ned och fraktades till Lidköping, där man 1673 hade anlagt grunden till ett rådhus. Här passades lusthusdelarna ihop med denna och bildade överdelen av rådhuset. 
 
 
När vi passerat spången här ovanför var vi vid grunden, som hade en jättefin utsikt. Man kan inte låta bli att undra om det inte hade varit lättare att bygga en kopia på torget i Lidköping än att frakta hela lusthuset......
 
 
Leden gick mestadels strandnära i flera kilometer, uppåt, neråt, hit och dit, men hela tiden i ett sagolikt vackert landskap.
 
 
 
 
 
Ibland var det spångar och broar. Hela leden var i ypperligt skick och verkade nyfixad.
 
 
Detta är en av de 6 gömmor som finns här sedan i somras.
 Vandringsled Traneberg #Sten. Spännade hur denna sten delats, sannolikt av is, för många, många år sedan.
 
 
 
Vandringsleden fortsatte i vacker miljö där leden mellan  Vandringsled Traneberg #Ek och  Lusthusholmen - Rådhuset? var den jag gärna vill besöka igen.
Vandringsled Traneberg #Skeppstaviken badplats låg nästan en kilometer från närmsta gömma och vägen dit var en helt vanlig skogsväg och väl där hade vi nästan 3,5 km åter till bilen längs likadan skogsväg.
Vi valde ändå den något tråkiga vägen mot bilen då vi var glupande hungriga. Vi hade ju blint litat på ledbeskrivningen på infotavlan där beräknad vandringstid var ca 80-90 minuter. Inte behövde vi fika innan då inte. Dumt då det visade sig ta nästan tre timmar att gå alltihop.
Men efter att ha fått lite fika i magen så var vi båda överens om att hit vill vi gärna återvända igen.
 
 
Fikaplats för dagen blev Kraken
 
 
Ännu en fin plats på denna fina ö.
Krake är namnet på en speciell byggnadstyp som i stort sett bara finns på Kålland eller hos Kållandsöbor som flyttat från orten. Det är en byggnad bestående av två gavlar och ett stort vasstak som går ända ner till marken.
 
 
En sanslöst vacker dag, denna otroligt varma november. Temperaturen var 11 grader och det är nästan svårt att tro att det bara är en månad till Lucia.
 
 
 

Naven, sNaven och Skaven

  
Vi hade några timmar till förfogande mellan städningen efter eventet tills det var återträff på kvällen. Att jaga FTFer var ju inte aktuellt för oss denna gång som CREW även om vi ju inte hade en aning om vart de andra hade gömt sina burkar förrän de släpptes officiellt.
 
Vi åkte upp på Kållandsö, denna fina plats som ligger mig så varmt om hjärtat.
Denna gång blev fokus några ensligt belägna burkar långt ut på ön.
 
Vi började med sNaven och Naven. En trad och en multi där vi från startkoordinaterna kunde se bort till Navens fyr.
 
 
En liten, liten vit prick syns bland granarna i horisonten, det är fyren!
 
Navens fyr är vackert belägen mot Dalbosjön. Tidigt fanns här ett sjömärke och 1830-56 en vippfyr, en stolpe med reglerbar hävarm som höll en eldkorg med törestubbar som bränsle.
Senare byggdes ett hus med lykta på väggen och nuvarande hus byggdes 1886 med fyrtornet på taket och huset målades vitt. Fyrplatsen fick redan 1896 telefonförbindelse (tfn nr:3) med Kållandsö. Fyren elektrifierades 1950. På Naven finns en av SMHI:s väderstationer. Vindobservationer från denna station omnämns i den svenska sjörapporten.

Jon Persson skötte vippfyren och tros ha tänt det första ljuset på Naven. Johannes Jonsson, sonen, blev fyrvaktare liksom hans son Carl Fredrik ”Navarn”, vilken omkom genom drunkning 1899. Hustrun Tilda ställdes ensam med 13 barn och ett på väg. Då tog en son vid och så har ”Navarna” varit fyrvaktare på ön i generationer fram till 2002. Den siste väktaren "Jonsson" bor kvar i släktens hus härute på Navensberg. Navens fyr drivs nu av sjöfartsverket och uthyrs privat.
 
 
Här passade vi på att fika, men vi var tvugna att sitta i lä, för vinden var lika kall idag som de senaste dagarna.
 
 
Att kolla ut över denna fina vy, när vi åt våra mackor kändes helt ok!
 

Skavens bad ö var nästa, mycket trevliga bekantskap. Har nog aldrig sett så mycket vass på en och samma gång, någonsin förut.
 
 
Om man inte visste så hade detta kunnat vara vilken åker som helst, men så var det inte. Vass, vass varhelst vi såg. Häftigt och vackert!
 
 
Det var ungefär 700 meter att gå tills vi kom ut på själva ön och vandringen gick över flera små broar.
 
 
Otroligt vackert!!!!!
 
 
 
Det var en gammal gömma sen 07 och tyvärr full av vatten. Vi torkade ur den och la i en lös lapp. för denna plats förtjänar verkligen en gömma!
 
 
 
Visst är det märkligt hur träd kan växa egentligen?
 
 
Eftermiddagen blev jättefin men strax innan återsamlingen öppnades himlens alla skyar. Skalunda kyrka fick vi tyvärr logga i regn men kyrkgömmor är ju bra då det sällan är långt att gå.  Denna fina kyrka sägs vara Kållands äldsta och det blev ett bra avslut innan vi åkte in mot lidköping igen för att avnjuta grillbuffe!
Hungriga som vargar, tänk så mycket man förbränner på att geocacha trots att vi alltid ser till att fika ordentligt.......
                                                   
 
 
 
 
 
 

Kålland en solig vårdag

Jag gillar Kålland!
 
Speciellt en solig dag så är semesterkänslan nära här. 
Vi skulle på eventmöte i Lidköping på kvällen så varför inte passa på att geocacha lite på fina Kållandsö innan mötet?
Men vart skulle vi börja?
Jag hade besökt Stenhusbacken, platsen där de omtalade bronssköldarna hittades tidigare och jag visste ju hur fint det var där. Nu fanns denna multi här: Bronssköldarna 
En väldigt trevlig multi och inte speciellt lång, men som kan ge en hel massa motion om man läser fel. Och fel det har jag tyvärr en tendens att gör rätt ofta. Min hjärna är på något sätt inte överens med resten av mig.
Nåväl, platsen är vacker och de två kilometrarna extra vi fick gå pga felläsningen var sannolikt bara nyttigt.
 
 
 
Så fikat när det var loggat och klart smakade verkligen ljuvligt!
 
 
Vi fortsatte vidare över sundet och kom till kållandsö och fick tack vare några geocacher från förra årets event chansen att vandra i otroligt vacker miljö. Drakebergets fornborg, Grevens bro och Kungshögen gav oss fina vyer och möjligheten att känna historiens vingslag.
 
 
Drakebergets fornborg ligger vid inloppet till Fröfjorden i Sunnerby på Kållandsö. Den strategiskt belägna fornborgen i den forna järnåldersbygden är 110 x 70 meter i riktningen nord-syd och belägen på en moränbunden bergrygg på ett tämligen högt berg, som stupar brant mot öster och nordöst. I söder, väster och nordväst, där berget är mera långsluttande, är en stenvall, ca 130 meter lång, anlagd. Som många liknande stenvallar är den delvis raserad och övermossad. Ingången till fornborgen torde ha varit från sydväst.
 

Drakebergets fornborg är belägen i en fornminnesrik miljö vid Ullersund. Här i trakterna av Sunnerby, fordom den största byn på Kållandsö, har en talrik befolkning levat under yngre järnåldern och under medeltiden.
 
Magnus Gabriel Dela Gardie lät omkring år 1669 anlägga en väg som spikrakt skulle leda fram till slottet från Ullersund. Om den blev färdigbyggd vet vi inte. I vägens förlängning här över Ullersund lät Greven uppföra en pålbro som blev färdig år 1669.
Armédykarna hittade bron och alla dess stödstolpar. Det visade sig ha varit en riktigt stor bro, 6 meter bred och tämligen lång. 
 
 
I de s.k. Läckösamlingarna kan man läsa hur bönderna i Synnerby beklagar sig över "att det falle dem allt för svårt att bron över Ullersundet vid makt hålla" resultatet blev att färjetrafik ersatte bron år 1683.
 
Här i Sunnerby, eller Skaraborgs Birka om man så vill, fordom den största byn på Kållandsö, har en talrik befolkning levat under yngre järnåldern och under medeltiden. Likheten med Birka är lite överdriven förstås, men ändå inte helt fel. Sunnerby är lämningarna efter ett eget samhälle som levde i olika epoker med början på 600-talet. 1709 tog det definitivt slut – kyrkan plockades ned och stenen kom att användas till Sunnersbergs kyrka. 
 
 
Historiska platser som dessutom är så natursköna gillar jag! Ännu en plats jag aldrig hittat utan de små plastburkarna.
 
Sista platsen denna dag blev Fieldbay och Rinnarens båthamn .
Båda förmodade vi kunde vara fina fikaplatser och det stämde.
Vi vandrade stigen från båthamnen till Fieldbay och det var även detta en fin vandring.
 
 
Båthamnen var idyllisk och efter att Titti tänkt bada klädsim så packades det sista av fikat upp och vi njöt i solen och av ron här på platsen.
 
 
 
 
Ca 80 nya gömmor kommer att släppas i samband med årets event. Jag hoppas att några kommer att visa oss fler ställen på denna underbara halvö!
 

Läckö från olika håll!

Teknik är verkligen ett underbart, underligt, under..........
 
Denna morgon strulade det rejält. Titti kunde inte ladda in några nya gömmor i sin gps, Malin fick ner de nya gömmorna i PQn men av någon underlig anledning så kom bara de gamla med i gpsen. Men min GPS hade fått med både gamla och nya fast den kan ju inte sända och ta emot.......
 
Men dagen började iallafall med att städa! Dagen efter kan man ju behöva det ibland så att lägga ett CITOevent då var en bra ide! 
Vi höll till i småbåtshamnen och nog märkte man att ett gäng geocachare som släpps lösa en timme för att städa i naturen är otroligt effektiva!
 
Innan vi bröt upp fick vi saft och goda hallongrottor, sen samlades hela eventfixargänget för att ta en gruppbild!
 
 
Härligt!
 
Sen ville vi ju cacha oxå så vi styrde färden mot Läckö denna dag!
 
 
Detta är nog det sätt vi är vanast att se Läckö slott från!
Vi såg det från många olika vinklar denna dag, till och med lite under!
Först började vi med att följa den markerade leden ut till Läckö slott härifrån
 
 
Så vackert och en helt underbar vandring!
 
 
 
Måsarna skränade och sol, sommar och havkänslan infann sig helt klart!
 
 
På sina ställen var det nästan lite trolskt i skogen nära vattnet.
 
 
Jaha, har de tappat något eller?????
 
 
 
Vägen tillbaka var lika fin, men nu såg vi slottet när vi gick. De som en gång byggde det visste vad de gjorde för ett finare slott på en finare plats får man leta efter!
 
Vi fortsatte med en multi och en myst och fick se slottet i ännu mer annorlunda vinklar! Bägge geocacherna riktigt bra och värda poäng!
 
 
Äventyr!
 
 
 
 
 
 
Så gott gullvivor luktar!
 
Mycket nöjda efter flera trevliga timmar vid Läckö vände vi åter mot Lidköping. Men först  Senäte Kyrkoruin
 
 
Utsikten härifrån var underbar!
 
 
Så underbar att Malin även passade på att beskåda den ännu lite högre ifrån.......
 
 
Men kyrkoruin? Vi tyckte det inte direkt var någon ruin vi såg och spekulerade en stund i det innan vi såg skylten. Det som finns kvar är visst ett gravkor..... Så här såg den ut en gång i tiden!
 
 
Nu var vi trötta och hungriga och ville köpa glass men trots denna underbara somriga dag så är det ju för tidigt på året för att något ska ha öppet......Det fick bli statoil i stället.
Vilken underbar helg vi haft!!!!!
 
 

EVENT!!!!!!!!! Och lite födelsedagsfirande efter det!

 
 
Äntligen så var det då dags!!!!! Läckö Kinnekulle Event 2014
 
Klockan 8 skulle vi vara på de la gardiegymnasiet i Lidköping för att plocka i ordning! Spännande!
 
 
Riktigt snygga T-shirtar fick vi med den fina eventloggan på! Finbesök från Katrineholm oxå, Nilla, Kul att träffas igen!
Än så länge är det lugnet innan stormen men det ändrade sig snabbt!
 
 
Vi ansvarade för TB bordet och hade även försäljning av T-shirts och coin.
 
 
 
Det fanns en 3Dskrivare igång med att tillverka denna specialarburk under eventet. 11 timmar skulle det ta och det var förstapriset i utlottningen på återsamlingen!
 
 
Ska bli kul att se hur många som kom men det var över 190 alias anmälda och det kunde inte ha blivit bättre!
 
Efter kl 14 var det städning av lokalen som gällde och sen gav vi oss av bortåt Kålland. Vi hade ju en födelsedag att fira oxå!
 
Sjölunda verkade vara en mysig plats och det visade sig stämma! 
 
Men vad hände med korgen???????
 
 
 
Vi hittade en mysig sittplats intill vänerns kluckande vågor och avnjöt kladdkaka med tillbehör där. 
Grattis allra bästa Malin!!!!! 
 
 
Vi fortsatte vår färd ut mot Spiken.
Cachesläppet skulle ju vara kl 18 men den tiden behövde ju vi inte passa. Skulle sett ruskigt illa ut om vi FTFjagade.......Så vi njöt av platsen, solen och sällskapet.
 
 
 
Lite magläge blev det även för några av oss. Styvmorsviolerna var ju så fina!!!!!
 
 
Klockan närmar sig nu 20 och vi åker in mot stan igen, men först ska vi bara passa på att logga Lighthouse.
 
Ännu en häftig plats där vågorna slog in över piren men här blev det tyvärr ingen logg. Borta?
 
 
Återsamlingen var vid rådhuset mitt i Lidköping
 
 
Tänk även Magnus Gabriel hade upptäckt att det var event i stan!
 
 
 Utlottningen av vinsterna tog sin början. U+L&CO hade verkligen megatur!!!! Grattis!!!
 
 
Hela eventet avslutades sedan med aftercaching på lilla gränden som var abbonerat för oss.
 
 
 
 Det var hungriga tjejer som kastade sig över den goda buffen innan vi styrde färden åter mot hemmet. 
Så lyckat det blev!!! Kunde inte ha blivit bättre!
 
 

Kålland!!!! Inga "driveincacher" här inte!

 
 
Jag är ju svag för de där gömmorna som man får jobba lite för att kunna logga. Att inte bara kliva ur bilen och sen sträcka ut handen bakom en skylt och plocka fram burken på en plats där gömman bara är placerad för att man kan. Ingen historia runt platsen eller något att visa......Tacka vet jag då de gömmorna som innebär en härlig promenad och som sen dessutom tar mig till en fin och sevärd plats!
 
Tisdagens tur till kålland innebar flera sådana fantastiska platser som gör att jag verkligen älskar geocaching!
 
Vi startade dagen tidigt från Skövde och efter lite oflyt inne i Lidköping beslöt vi oss för att ge oss ut mot kålland i stället. Vilken dag det blev!!!!
Visserligen blåsigt men solen sken ju från en alldeles klarblå himmel och vi hittade några riktiga smultronställen!
Först ut var JarlehusHär finns det lämningar efter en befästning.
 
 
Idag är det inte så lätt att ana att här funnits en borg men det var en alldeles sagolikt vacker plats! 
Jarlehus tros ha blivit anlagd mot 1200-talets slut på en bergsplatå invid Vänerns strand och har under sin storhetstid varit helt omfluten av vatten. Runt borgen har funnits en vallgrav, och det har också funnits kraftiga kalkstensmurar som varit ca 2,5 - 3 meter tjocka, som skydd mot landsidan.
 
 
Hit hade iallafall inte jag hittat utan denna lilla burk!
 
 
Jarlehus anses ha varit en mycket stark befästning och låg strategiskt placerad för sjöfarten, och här tros även ha funnits en hamn som användes till in på 1500-talet.
Vi hittade ett ställe i lä,, med denna fina utsikt, där vi bara satt och njöt av vårt medhavda fika i solen. Helt underbart!!!!!
 
 
 
 
Himlen var alldeles, alldeles knallblå!!!!
 
 
Hoppas verkligen att det kommer några fler geocacher här i denna härliga miljö!
 
 
Från en fantastisk plats till en annan! Spåröhuvud.
9 besök sedan i juni förra året. Lite synd att inte fler hittar hit, men jag tror att promenad på ca 1,5 km enkel väg för att logga en gömma tyvärr avskräcker. Men inte bojip inte, jag gillar ju som sagt promenadcacher!
Denna ö heter Spårön och är belägen mellan Kålland och Kållandsö. Utanför Spåröhuvud ligger Rackeby skärgård. 
Biltrafik är förbjuden på ön men det finns en fin vandringsled som vi följde, leden mot "Skepparebygget". Vet inte vad själva skepparebygget är för något, men det var en lättvandrad stig genom fin skog till ännu en sagolik plats!
 
 
 
Framme vid spåröhuvud fanns en krake, som är en gammal typ av byggnadssätt som är typisk för kålland.
 
 
Även dasslocket fick mig att bli glad här!
 
 
Tredje fantastiska platsen denna dag var Lindholmens slottsruin.
Jag gillar ju gamla ruiner så även här gick kameran varm!
Slottet har anor från 1500-talet och det finns två flygelbyggnader kvar på platsen.
 
 
 
Linné besökte slottet 1746 och beskrev bl.a. badhuset byggt av kalksten och marmor. Idag finns det bara en ruin efter Lindholmens slott.
 
 
 
Fint med alla tussilago intill slottsmurarna!
 
 
I Erik Dahlbergs "Svecia antiqua", det stora planschverket över 1600-talets Sverige, tävlar Lindholmen slott "ett av vårt lands största och mest magnifika slottsanläggningar" med Eriksberg i Sörmland och Salsta i Uppland. Eldslågor har slickat dess murar såväl 1662 som 1792. Här bodde ätterna Ekeblad på Stola, Oxenstierna och Tre Rosor.
 
 
På andra sidan bron finns fortfarande den magnifika ekallén kvar och flera lämningar efter gammal bebyggelse.
 
 
 
Även detta en underbar plats!!!! Dessutom såg jag årets första blommande påsklilja!
 
 
Efter så många fina platser borde det inte finnas fler i närområdet men där hade vi fel. Även Popel visade sig vara ett makalöst ställe!
Stola säteri har funnits sen medeltiden och ägdes från 1530-talet till 1808 av släkten Ekeblad. Nuvarande huvudbyggnad uppfördes i början av 1700-talet och har en utsökt rokokoinredning i flera av rummen.
 
 
I den gamla parken intill finns en minneslund och det var en mycket speciell plats. Förstår att de valde just denna plats för många år sedan.
 
 
Självklart var vi ju tvugna att stanna till vid en kyrka oxå. Strö kyrka var vacker, precis som kyrkor oftast brukar vara! Pilgrimsleden passerar strax intill och kyrkan är enligt ledbeskrivningen en klenod från 1100-talet!
 
 
Sista stopp på kålland blev RiddargårdskvarnenKvarnen byggdes ursprungligen 1880 i Holma av kvarnbyggmästare Anders Bruto Göte. Den flyttades 1899 till Kvarnbacken och från och med 1920 har den stått på platsen den står idag.
 
 
Under första världskriget hade kvarnen en glansperiod och hade kunder i Stockholm, Göteborg samt Norge. Kvarnen var i drift ända in på 1960-talet.
1961 bildades "Föreningen för Riddaregårdens väderkvarns bevarande" efter att kvarnen köpts av Johannes Jansson för 3000 kronor. Renoveringen av kvarnen startade efterföljande år och har pågått av och an sedan dess. De totala kostnaderna för renoveringen av kvarnen har hittills gått på 1,5 miljoner kronor och stödet kommer från olika fonder där man sökt bidrag.
 
 
En otrolig dag på kålland närmar sig sitt slut. Vi är vrålhungriga och styr mot Lidköping igen. Vilken fantastisk bygd vi lever i egentligen!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Event på Läckö

 
 
Turistchefen i Lidköping har minsann fått upp ögonen på att det här med geocaching kan ju faktiskt vara ett sätt att locka turister! Underbart!
Därför så tog hon kontakt med olofsson och janigen och tillsammans så blev det ett alldeles underbart event på Läckö slott denna regniga junilördag.
 
 
Vädergudarna var inte riktigt på vår sida men vad gjorde väl det, när allt annat var så trevligt.
 
 
 
 
Nu kommer det en chans för 50 st av oss geocachare att komma in på slottets "hemliga rum" som inte visas för allmänheten!
 
Så stod det i beskrivningen och nyfiken som en sann geocachare anmälde vi oss. Det var tur för efter 18 timmar var det fullbokat!
Vilket arrangemang!
 
 
Man fick välja på om man ville gå en guidad tur med fokus på medeltiden, alternativt en guidad tur med inriktning på barockens tidevarv.
Vi valde medeltiden och hamnade i en hel massa underliga gömda rum.
 
 
 
 
De möblerna som fanns var noga skyddade, sen fanns det en hel massa mer eller mindre udda föremål i rummen oxå, bl.a några leksaksfiskar på en hylla, några trädgårdsmöbler i en korridor etc......
 
 
Här fanns fynd i form av lerskärvor, skelettdelar mm noggrannt organiserat. Vår guide berättade att här hade han lätt kunnat tillbringa ett par dagar i extas över gamla skosulor från 1600-talet och liknande fynd.......
Tror man måste vara arkeolog för att uppskatta det på samma sätt......
 
 
Smala, fönster i förborgen.
 
 
Gamla urverket med tillhörande lod
 
Guiden hade ingen lätt uppgift att hålla gruppen samlad. Geocachare är ju som sagt nyfikna och det finns över 240 rum på slottet, fast vi kom ju bara in i ett fåtal denna visning.
 
Ett av de få rummen som var inredda
 
 
 
 
Ute regnade det för fullt
 
 
 
 
Samling kring luckan i golvet precis över porten in till slottet. Den har iallafall inte jag sett tidigare. Smart att kunna lyfta på luckan och slänga ner otrevliga saker på icke välkomna gäster.......
 
Längsta och smalaste mattan jag sett
 
 
 
 
 
 
Så var guidningen slut, tom solen tittade fram och vi bjöds på jättegod Läckökaka med kaffe alt. rabarbersaft. Mums!
 
Även lottdragning skedde, där finaste vinsten var ett eventcoin. Jag vann en T-shirt med Götene kommuns logga på samt lustigt nog en tändsticksask med Kungslena kyrka på. Tänk att åka såpass långt för att få en tändsticksask med sin egen hemkyrka på!
 
Så var det då dags för avslut och cachesläpp. Hela 21 nya gömmor publicerades och det var välbehövligt då det i stort sett varit en vit fläck på geokartan ute på kållandsö förut. Vi tog det lugnt, pratade med arrangörerna lite innan vi gav oss iväg för att logga några av gömmorna.
 
Så trevligt och när vi gav oss ut för att leta gömmor sken faktiskt solen. Vädergudarna var med oss iallafall, de var bara lite sega i starten ;)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

2000

Milstolpar är det något speciellt med.......

Att ha varit på 2000 olika platser för att plita ner sin signatur i en liten plastburk är egentligen rätt galet, men jag lovar, nästan alla platser jag besökt har jag uppskattat på ett eller annat sätt.
Alla cacher är inte bra men väldigt, väldigt många har en tanke bakom, någon har lagt ner tid och energi för att vi andra ska få chansen att komma till just denna plats.

Även cacher bakom ett elskåp som inte har något speciellt att berätta fyller ju sin funktion, om inte annat så har jag iallafall fått lite frisk luft och i de flesta fall även trevligt sällskap under loggandet.
Dessutom så har jag ju även fått en pinne till i statistiken för att få ytterligare ett favoritpoäng att dela ut.
Är det något jag gillar så är det ju det här med favoritpoäng. Ska man på en tur, speciellt om barnen ska med, så är det favoritpoängscacherna som gäller! Tycker jag har kroniskt ont om favoritpoäng att dela ut, kanske för att jag ofta väljer just gömmor som tidigare fått poäng när jag planerar rutter.....

Åter till loggandet av cache nr 2000. Jag har spanat lite vilken som skulle få bli denna milstolpe.
Efter moget övervägande blev det så Det första man blir blind på är ...#1.
Vi brukar alltid åka på skolavslutningspicknick. Tyvärr brukar ju alltid skolavslutningen av någon lustig anledning alltid vara iskall och regnig så de senaste åren har picknicken intagits vid vårt köksbord men i år så sken solen och det var riktigt varmt.
Direkt efter kyrkan gav vi oss av mot Karleby.
Det finns två "det första man blir blind på är..." cacher och eftersom vi tagit den andra så hade jag en aning om vad vi kunde vänta oss.
Javisst, Det var en mycket bra gömma. Ungefär vad vi förväntat os och ändå inte......



Helt klart en värdig milstolpe!

Vi åkte vidare ut mot Lidköping.

Beowulf var en intressant plats.

Skalundahögen (65 m i diameter, 7 m hög) är Västergötlands största gravhög, möjligen tillkommen på 500-talet. Från toppen har man en god utblick ut över bl.a. Främmestadfjorden i Dalbosjön. Vid den tid då här inte fanns några träd som skymde kunde man se Kinnekulles silhuett borta i öster.
Gravhögen har av Birger Nerman utpekats som den sannolika platsen där Beowulf, en gaetisk kung, skulle ligga begraven "i en stor gravhög med drakens skatter, överblickande havet".





Sommarlov!!!!!!!!

Dagens sista gömma var även den en mycket bra cache!

"The Wicked Uncles" - Stenhusbacken





Här kan man göra en resa genom Sveriges historia från forntid fram till 1900-tal. Området är ett av Västergötlands större gravfält med över 100 synliga gravar. Under ungefär 3 000 år har bönderna i trakten begravt sina döda här. Vilket är mycket ovanligt att ett och samma ställe har använts under så lång tid. Som ett resultat av detta finns här en mängd olika gravlämningar som exempelvis högar, domarringar och en hällkista.
Ett myckert vackert gravfält med en riktigt kul multi.
Här gällde det att använda en kodnyckel. Riktigt kul!




Nu lär det väl ta ett tag tills det blir dags för nästa milstolpe......


RSS 2.0