Spårön igen

 
 
 
 
 
 
 
 
 
Man kan inte låta bli att undra hur många gånger jag besökt Spårön de senaste åren. Rätt många skulle jag tro, men det är en fin ö och alldeles underbart att kunna vandra på en bilfri ö.
Ewamow är en flitig utläggare i trakten, något vi är väldigt tacksamma över och nu fanns det alltså hela 7 nya ologgade cacher att besöka på nämnda ö.
Fast det var på håret att vi kom dit denna dag.
Det hade varit stormvindar och varningar under natten och dessutom var det rejält halt runt Skövde.
Vi hade en diskussion om hur vi skulle göra egentligen men kom till slut iväg trots allt.
Och vilken dag vi fick!!!
Inte en vindpust som störde oss, förutom här Fin utsikt och rastplats. Fast det gjorde inte så mycket eftersom vi valde att fika redan vid vindskyddet strax intill Nyaste grillplatsen. Så fint ställe!!!
 
 
 
Fikautsikten var inte illa den heller.
 
 
Vi följde den icke markerade stigen bort till förut nämnda rastplats, fina vyer bjöds det överallt.
Januarisol måste man bara gilla!
 
 
 
Lite iskonst skapad av naturen själv.
 
 
Efter den sista cachen i rundan beslöt vi oss för att försöka nå Flarken genom skogen. Det gick bra, även om det var stiglöst. Sen en vandring på spåröleden fram tills den kom fram till bebyggelsen och väg innan vi vände åter mot Nästa Djurgården
Eftersom det blev en rejäl omväg kändes det som GPSen visade 853 meter precis hur länge som helst mot den cachen.
Blev närmare en mils vandring på spårön denna januarimåndag. En mycket bra dag precis som det brukar bli när man är ute i skog och mark.
 
 
 
 

Nästa Kållandsö

 
 
 
 
 
 
 
Då hoppar vi fram till juni månad! Äntligen blev det en ledig dag och målet blev Kållandsö igen.
Björkholmsslingan Träsket är en ny cache i samma område vi gick i julas och självklart var det helt ok med ett återbesök dit.
 
 
Lika vackert i juni som i julas.
 
 
 
 
 
Några bänkar fanns utplacerade längs den sjönära stigen. 
 
 
 
Även delen som inte var sjönära var fin att gå.
 
 
 
Nyfiken på vad klockan är?
 
 
Porsen blommade så vackert!
 
 
 
Vi avslutar vår vandring på Björkholmsslingan där vi startade, nämligen vid den lilla båthamnen. Riktigt fint att gå denna sen tidigare helt okända runda.
 
 
En vandringsled till med cacher av samma CO ville vi hinna med. Vandringsled kleversbergen utsikt
Denna gick i skog, med utsikt på sina ställen. Ännu en fin stig att följa fann vi.
 
 
 Lingon blommar vackert! Bara man tar sig tid att stanna till och titta nära.
 

 
Vem vill inte fika här? 
 
 
Ytterligare några bilder från vandringsleden kommer här.

 
 
 
 
Två väldigt trevliga slingor är min sammanfattning av denna dag.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Traneberg

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Absolut sista lediga vardagen på ett tag och det verkar bli bra väder. Jag vill ut och vandringscacha i fin miljö. Vandringsled Traneberg #Södra udden lockar och titticc kan tänka sig att följa med.
Rustade med munskydd i bilen ger vi oss iväg och börjar följa den inte alltför roliga grusvägen den där kilometern som bara är spikrak innan vi kommer in på stig igen och närmar oss den första sjönära cachen. 
 
 
Just här hade hela gömstället råkat försvinna så vi lär nog få anledning till återbesök nån gång.
Sen flöt allt på utan problem.
Den ena vackra vyn efter den andra följde.
 
 
Ibland låg isen kvar, ibland inte, men så är det ju bara slutet av februari än.
 
 
 
 
Det blåste rätt kalla vindar så vi fick leta ett tag innan vi hittade en plats i lä där vi kunde fika. GPSen visar inte avstånd till äggmacka utan faktiskt avstånd till en cache!
 
 
 
 
Här kunde man sitta och njuta! Fast soffan var nog privat då det fanns hus inte så långt bort.
 
 
 
 
Ännu en privat fikaplats! 
 
 
Skogstroll? 
 
 
 
En nästan ännu finare slinga här längs södra delen av Tranebergsleden var det och hit vill jag gärna komma igen. Jättefin vandringsled och underbara sjönära vyer i flera kilometrar. Kan sista lediga vardagen innan arbetssäsongen drar igång på allvar vara bättre?

Juldag på Kållandsö

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag har alltid varit väldigt svag för Kållandsö. Gillar verkligen att vandra längs de fina lederna som går sjönära där. När så det gavs en svag förhoppning om sol på juldagen så ville jag ju bara passa på. Fick med maken på tåget och även konagirl77 samt chevy57. Allt var alltså upplagt för en riktigt fin dag.
Var sina bilar tog vi såklart och möttes upp i närheten av På väg mot björkholmsslingan.
Denna slinga var faktiskt en jag inte visste fanns, men jag blev inte besviken.
 
 
Kul att se hur tallar kan växa i denna miljö.
 
 
Skavens bad ö ligger strax intill, en cache jag loggat, men platsen ville jag hemskt gärna besöka igen.
Så himla fint!
 
 
 
 
 
 
Fint var det ute på ön oxå, fast jag hade missat det där med att det skulle vara nordlig vind.
Varmt var det  verkligen inte.
 
 
Solen står lågt så här års och ville gärna gömma sig bland molnen.
 
 
Åter tillbaka till björkholmsslingan igen, en ca 3 km lång vandringsled som till stor del går sjönära. Vackra vyer avlöste varandra.
 
 
 
 
 
 
 
 
Fikat hade vi självklart med oss och flera fina platser fanns att välja bland, åtminstone en dag då det inte blåser nordanvind. Vi hittade till slut en plats vid båthamnen där det både var lä och sol. Underbart!
 
Vi fortsatte mot Mose död
 
 
En inristning som troligtvis är över 100 år gammal finns på ett träd. På trädet står "Mose död". Det fanns en man som var backstugesittare vid namn Johannes Karlsson men han kallades Mosen. År 1894  gick Mosen till skogs för att skaffa ved men han kom inte hem igen som beräknat. Man ordnade med skallgång och här hittades han död av Otto Svensson och några jämnåriga pojkar. Han satt på ett berg, tillbakalutad mot en ryggbörda av ved. Berget där han återfanns kallas än idag för Mose död.
Kul att bli visad platser som de här!
Ytterligare en plats jag aldrig hittat annars var Mista udde
 
 
 
 
En plats man lätt kom tlll via stig, visserligen kanske en km att gå, men lustigt nog låg den ologgad hela 6 dagar innan FTF. Märkligt kan jag tycka.
Väldigt fint var det här och självklart så packades andrafikat upp här.
En väldans fin och trevlig juldag som kändes helt rätt så här i coronatider.

Från fikaplats till fikaplats

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Mitt i veckan, mitt i semestern och en regnig dag var utlovad. Fast kanske det skulle kunna bli ok väder ute på kållandsö? Åtminstone hade väderleksprognosen utlovat en hyfsat regnfri förmiddag.
Titti ville gärna ses och utrustade med ombyteskläder begav vi oss av mot Kållandsö.
Eftersom det ju hängde regn i luften vågade vi oss inte på att vänta med Finfin fikaplats tills det var dags för fika så vi började helt enkelt med denna. En promenad genom skogen, förbi en hage med stora långhornade kossor ledde oss till en riktigt fin plats.
 
 
Skogen öppnar sig!
 
 
Titta! Även ett fikabord fanns ju på plats, om än lite skruttigt.
 
 
 
På andra sidan vattnet och all vass skymtar ett hus. Där skulle man nog kunna bo. Vackert är det helt klart!
 
 
Vi fortsatte nu direkt mot Hyllingsund #4 då det gick att gå en skogsväg en bit och sen rakt över ett nyslagen vall. Här mötte oss denna ståtliga gamling!
 
 
Promenaden fortsatte mot Bröderna Djups stuga och sen vidare mot Hyllingsund 5 innan vi vände. 
Vilken sanslöst vacker väg vi blev visade! Denna promenad överträffade verkligen mina förväntningar med råge. Att himlen höll tätt gjorde absolut ingenting, inte heller att vi hittade massor av kantareller och jättegoda svarta sötbär.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Till och med solen behagade visa sig en stund
 
 
Från denna idyll till en annan idyll Spikens gammelskog.
Helt ljuvlig miljö. Är ju sanslöst svag för mossig skog.
 
 
 
 
Efter en del andra fina platser var det då dags för vårt sista fikapaus. Nu hade det börjat blåsa kallt och regnet hängde verkligen i luften. Vi kör mot På väg till fina fika- och badplatsen, en plats jag sen tidigare är väl bekant med. Nu finns även en cache som jag oxå fick återse efter att den legat på Österplana hed ett antal år.
Cachebeskrivningen:
"Den här burken har en särskild historia! Den hittades bortkastad i skogen på Kinnekulle ca 30 meter från där den skulle varit. Då bojip som ägde den tyckte att jag skulle återanvända den till en fin fikaplats på Kålland är detta nu gjort. Här finns inte bara en fin fikaplats, på sommaren är det en utmärkt badplats för både stora och små. Här finns också en liten hamn med ett antal båtplatser. En pärla vid Vänern att besöka."
 
 
Var ju tvungen att gå ut mot hamnen där fikaborden finns, men här blåste det isvindar så vi gick tillbaks mot bilen igen.
 
 
Kanske man kunde få både lä och sjöutsikt?
Jodå det gick visst utmärkt. Med några täta lövträd bakom ryggen fick vi skydd både från vind och faktiskt även regnet som började falla.
 
 
Tidigare på dagen hade jag plockat med mig några blåbärskvistar och det smakade inte alls fel på denna fina plats.
 
 
 
 
 
 
Kålland brukar alltid vara synnerligen trevligt, fast just denna dag överraskades jag lite extra av att vi hittade så många fina platser.
Och ombyteskläderna förblev orörda. Bara det var så skönt denna regniga dag. För varje gång molnen hopade sig och det började droppa så blåste molnen bort.

Spår på en ö

 
 
 
 
 
 
 
 
Vi hade tänkt oss en lite längre resa nån gång i sommar och ev skulle det bli av denna söndag. Nu ville inte vädergudarna riktigt sammarbeta för en långvandring så vi hamnade på kållandsö i stället. Där finns ju en hel del cacher kvar som man inte behöver vandra långt till. Åkte genom en regnskur på vägen dit och var lite tveksamma till hur det skulle bli att vandra så vi valde att åka ända upp till Läckö som första stopp. För att se vad vädret ville helt enkelt.
Dessutom finns ju nu både ett spöke en lab och en bonuslab där att logga för oss.
 
 
 
Cikorian blommade så vackert vid parkeringen, fortfarande med morgonens regndroppar på kronbladen.
 
 
Himlen blir ljusare grå och vi bestämmer oss för att chansa på att åka ut till spårön där det fortfarande fanns några ologgade vandringscacher för oss båda. Vi valde den blå leden förbi Bockarmen.
Spårön #Bockarmen-Avstickare blev just en avstickare, visserligen bara ca 50 meter från leden men lite uppför fick vi gå och sen lite nedför och sen uppför igen. Fin liten dal däremmellan.
 
 
Så fick vi då den sjönära vandring jag uppskattar så mycket.
 
 
 
Och självklart så var ju fikat med i ryggsäcken. Finns 2 fikabord längs den leden varav vi använde det ena.
 
 
Ungefär här blev vi båda myrbitna, exakt samtidigt. Blå leden användes stundtals även som vandringsled för myror.
 
 
Izzie vgar den enda som var sugen på att doppa tassarna.
 
 
 
Nu är då alla cacher på spårön loggade. Det tog sin lilla tid, men många fina vandringar har det blivit tack vare dessa cacher.
 
Vi fortsätter mot Hyllingsund #3
Fast först loggar vi lite andra längs vägen. Det där med fikaplatser är ju viktigt så valet mellan ovan nämda cache samt Finfin fikaplats var svårt.
Men med facit i hand blev valet av Hyllingsund #3 väldigt bra.
Oerhört fin plats med ett fikabord 20 meter från bilen.
 
 
 
Att fikabordet var nära bilen brukar inte betyda något alls normalt, jag går gärna med ryggsäck. Men denna dag var till och med 20 meter för långt.
 
Molnen hopar sig i bakgrunden........
 
 
Plötsligt faller en droppe, sen faller allt på en gång. Precis allt.
 
 
 
Vi blev plaskblöta! Att 20 meter kan vara så långt. Tur vi inte hade en kilometer.
Vi avslutade med att logga en multi och blev lite blötare ändå.
Bifogar min logg, fattar inte hur vi kunde röra till det så för oss egentligen.
 
"Haha, ja detta blev en minnesvärd cache.
Vid ett tidigare besök påbörjade vi denna, och hade räknat fram finalkoordinater som vi av någon anledning trodde skulle vara steg 2 och de började vi med att undersöka. Absolut nada. Vi hade räknat galet och vad gör man då? Börjar med att läsa på skylten vid steg ett igen? Nä, varför det???? Vi hade ju redan en anteckning om vad som skulle stå på den skylten i vår privata cacheanteckning. Räkna lite och tja, inte tusan blev ju det rätt det heller.
Åkte och fikade vid Hyllingsund och blev plaskblöta av en oväntad regnskur, men ville göra ett försök till. Denna gång så valde vi faktiskt att läsa på skylten vid koordinaterna och insåg att vi visst tidigare försökt räkna fram platsen för steg 2 med de uppgifter vi skulle fått på just steg 2. Tror bestämt att vi är lite virriga........eller kanske inte så lite.
Nåväl. Om man börjar där man ska så är multin inga som helst problem att lösa och vi hamnade på en väldigt sannolik plats till slut.
Att det sen var plaskblött ute efter den minst sagt häftiga regnskuren tidigare och vi på så sätt blev ännu blötare gjorde bara minnet av denna cache än mer minnesvärd.
Tack!!!!!"
 
Trots att vi var rätt blöta så skrattade vi. Så tokigt det kan bli ibland och det är de där tokskratten som gör livet så mycket roligare.

Spårön, Tur att vi hade tofs.

 
 
 
 
 
 
 
 
Spårön, denna bilfria ö på Kålland, som vi så gärna återkommer till.
Det finns ju ett antal cacher där och då ön är rätt stor så tar det sin lilla tid att logga alla till fots.
Några nya har dykt upp ibland så vi fått fler anledningar till återbesök. Efter denna tripp så finns det nu bara 3 ologgade kvar, kanske hinner det bli fler tills nästa besök. Hoppas det, för ön är en trevlig bekantskap.
Denna gång var det den sydvästra delen av ön samt stiglösa grannön Lindön som fick besök.
En vandring på sisådär 3 timmar plus fikarast fick vi på köpet.
Lite blandade bilder från vår dag.
 
 
Så här fin blir man om man gosar med torr markvegetation.
 
 
Fikapaus. Vad vore väl caching utan det?
 
 
 
 
Min favoritblomma hittade vi oxå.
 
 
Spännande brygga, undrar hur tålig den egentligen är......
 
 
En förlängd promenad på den "stigfria" grannön Lindön. Här fick vi göra en större avstickare från vandringsleden som går runt hela ön. Men det var inte svårvandrat precis.
 
 
Ja, så var det ju det här med vikten av att ha tofs......
När naturens verktyg plus ens egen längd inte räcker till så får man improvisera. 
 
 
 
Fast loggad blev cachen Spårön #Quercus Robur och vi hade väldans roligt medans vi höll på!
 
 
 
 
 
 
 
 

Kålland, vandring och grill

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Söndag 30 mars.
Strålande solsken och vad passar väl bättre än att besöka ett event på en vacker plats? 
Creation Celebration: Nu grillar vi #2! var dagens val och då jag ju gillar vandring valde vi några, som vi trodde, lite mer svårtillgängliga cacher vid Spiken på Kållandsö.
Visserligen var vindarna iskalla, som så ofta denna vår, men valde man rätt sida i förhållande till vinden så hamnade vi i lä.
Kramgoa träd 1Fin plats samt Strömsundet - "karena" skulle ge oss en fin vandring, delvis i stiglös terräng och då T var satt till 4 på de två sistnämnda gissade vi på att det kanske skulle vara en liten utmaning.
Vid Strömsundet - "karena" läste vi oss till att man kunde behöva vada, så mina vadarstövlar och en handduk fick följa med på turen, utifall att, även om vattenståndet i Vänern är lägre än på många år.
Några bilder kommer här i blandad ordning, men det är verkligen besvärligt att flytta bilder numera så bättre oordning i bilderna än inga blogginslag alls.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Vi hade inte behövt bekymra oss det minsta om vadning då det var bara en kort bit över till den lilla ön som cachen vid Karena låg på. Vattnet var max 10 cm djupt och det låg en stock, visserligen lite hal, men det gick utmärkt att balansera över med vassen omkring som vingliga handtag. 
 
 
Var fikar man bäst om inte vid "Fin plats". Under tiden fick loggen hänga på tork i solen.
Även här var det lä, så vi hade en riktigt njutbar stund tillsammans.
 
 
 
Så var det då dags för eventet. Även här hade EO tur med vindarna och vi kunde njuta i solen utan att frysa det minsta.
En vacker plats hade de valt som eventplats helt klart, Olofsons, något som inte förvånar mig alls, då de brukar vara bra på det.
 
 
 
 
 
 
En liten överraskning var ett avslutande cachesläpp. Här hade vi alla väldiga problem med att få fram detaljer om cacherna på nätet, men är man många så löser det sig ju ändå.
Högt eller lågt, var frågan här.....
 
 
En riktigt go dag fick vi tack vare att vi åkte på event!

Krispig vandring på Spårön.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag är sanslöst svag för rimfrost. Tycker detta krispiga vita är så vackert, speciellt en dag då solen skiner.
I onsdags var just en sån dag. Närmare 10 minusgrader när vi möttes i Skövde, men det blev lite varmare under dagen, fast över nollan kom det aldrig.
Himlen var alldelse klarblå när vi styrde bilen mot Kålland och Spårön, denna ö som ska vara bilfri.
Det går en orange vandringsled runt hela ön, men eftersom vi sen tidigare vet att det tar sin lilla tid att gå valde vi att korta av vandringen genom att välja den blå leden mot spåröhuvud och där ansluta till orange led norrut.
 
 
Efter att mestadels gått i högväxt fin barrskog längs blå leden ändrar sig nu skogen mot mer lövträd när vi närmar oss Vänerkanten. 
 
 
Kraken på Spåröhuvud!
 
 
Fint är det verklogen här!
 
 
 
Mer krispighet längs vår stig.
 
 
Dags för fika. Vi hade turen att hitta en uppocknervänd eka i solen som passade utmärkt för ändamålet. Fikabord fanns en bit bort, fast i skuggan av stora träd.
 
 
Fikautsikt!
 
 
Träd kan också kramas!
 
 
Solen står lågt så här års, något vi fick erfara då vi mestadels befann oss i skugga, trots denna extremt soliga dag.
 
 
Hade vi varit uppmärksamma på var leden svänger hade vi inte hamnat här. Flarken, är en lägerplats som drivs av Svenska kyrkan i Skara stift. Riktigt fint ställe så denna lilla omväg kändes inte förgäves.
 
 
Visst är det vackert!
 
 
 
Så kom vi strandnära igen. Och givetvis kunde jag inte låta bli att fotografera.
 
 
 
En vandring som tog oss lite över 4 timmar, 12 cacher loggades och en fick vi ge upp. Hit kommer jag definitivt återvända för vi har hela västsidan kvar av ön att logga.

Spårön Bockarmen

 
 
 
 
 
 
 
 
 
Det drar ihop sig till att börja planera inför LKE18 och när vi nu ska på möte i Lidköping är det ju lika bra att passa på att försöka geocacha lite innan oxå.
Som så ofta innan dessa möten hamnade vi på Kållandsö. Denna gång på Spårön, som tack vare sina bommade vägar kan räknas som en i princip bilfri ö. Detta innebär ju även att det tar sin lilla tid att logga de förhållandevis glest utplacerade cacherna där.
 
 
Ett tjugotal cacher finns där och vi valde att satsa på den nordöstra delen av ön, dvs bockarmen och de på vägen dit. Allt som allt landade stegräknaren på nästan 10 km, men med tanke på att terrängen inte helt inbjöd till långa kliv tror jag det var nån kilometer kortare.
Hur som helst, en tredjedel av öns cacher blev loggade och vi fick en riktigt bra promenad.
Resten av cacherna kommer sannolikt räcka för ytterligare två turer hit. Kul att ha något att se fram emot i dessa tider då det tyvärr publiceras allt mindre cacher.
 
Bockarmen är ett Stiftsreservat med en storlek på cirka 19 ha. Reservatet förvaltas av Skara stift med syftet att rädda och bevara de höga naturvärden som framförallt är knutna till de gamla ekarna och lindarna.
Blå leden går genom området och den södra passagen ut till Bockarmen går till att börja med över vassbevuxen våtmark. Detta bekymrade oss en aning men visade sig vara hur lätt som helst att passera. Torrt och fint trots den senaste tidens myckna regnande.
På andra sidan våtmarken möttes vi av denna vackra vy vid  Spårön #Bockarmen Syd 
 
 
 
Såklart blev detta dagens fikaplats, även om vi valde att sätta oss i solen på andra sidan klipblocket med denna fina utsikt i stället.
 
 
 
Dagens fikaryggsäck innehöll detta. Gott, gottigottgott!
 
 
Stigen fortsatte över klippor, rötter och stenar och det kan inte ha varit helt lätt för de som valde att ta cykeln med längs stigen.
En fikaplats till fanns det!
 
 
Många vackra vyer blev förevigade. Jo, jag vet, jag gillar, vatten, klippor och mossa.....
 
 
Många klagar på att petrör är ett hopplöst och trist inslag i geocaching, men jag har svårt att hålla med. När man hittar ett petrör på en sån här plats är jag väldigt tacksam över att någon tagit sig tiden att placera ut det på en sån fin plats som Spårön #Bockarmen Norr 
 
 
Promenaden fortsätter och vi får en DNF. Men i stället fick vi ett annat Found.....
 
 
På slutet kom även solen fram, temperaturen steg och vi kom åter till bilen, mycket nöjda med en fin promenad.
 
 
 
 
 

Dagen då björkarna slog ut

 
 
 
 
 
 
 
 
 
Det var dags för uppföljningsmöte med crew efter det stora eventet. Vädret var fantastiskt så vi planerade in för en dag med lite äventyr innan.
Valet föll på Kållands invallning 1 - Starten, en serie som  släpptes just i samband med LKE17.
Ett bra val, i fin miljö, något som det ju oftast brukar vara när CO är i farten.
Under den första delen av 1800-talet utvecklades jordbruket snabbt och behovet av jordbruksmark ökade. Där det växte skog bröts ny mark för åkrar. Detta räckte dock inte till utan man sökte andra lösningar härute på Kålland. På den tiden växlade Vänerns vattennivå mycket (upp till 2,5 m) och påverkade den odlingsbara marken i mycket hög utsträckning. Man började undersöka möjligheterna att bygga vallar mot Vänerns vatten på ett antal lämpliga platser. Under senare delen av 1800-talet och början på 1900-talet genomfördes ett antal torrläggningsprojekt såväl här på Kålland som på Kållandsö. Det handlar om ett 15-tal av vilka de flesta fortfarande är i bruk. Denna invallning har under senare tid förbättrats med den nord-sydgående vallen mot slutet av promenaden.
 
Här går vi på den äldre delen av invallningen
 
 
Vackerhet skymtade mellan all vass
 
 
Den här delen av invallningen visade sig oxå vara rik på orm.
Eftersom de hade gula fläckar och ringlade undan snällt bekymrade de oss inte så mycket.
 
 
Tänk om alla kottar vore så här fina?
 
 
Vid Kållands invallning 6 - Naturvård fick vi chans till lite vänerutsikt. I efterhand så hade denna plats varit mest optimal att fika på. 
 
 
Nu blev det i stället fikapaus med problemlösning på var sin sten innan bonusgömman.
Måste erkänna att detta inte är något jag brukar fundera speciellt mycket över annars......
 
 
 
 
 
Vacker väg vi vandrade på. En synnerligen informativ runda, fanns mycket matnyttig info i cachebeskrivningarna om detta spännande område.
 
Under tiden vi gick värmde solen gott och det var nästan så det kändes att just denna dag slog björkarna ut.
 
 
Vi fortsatte till en annan del av kålland där vi fick brottas med allehanda andra problem jag inte direkt brottas med i vardagen. Som tur är så har jag en son som är duktig på hallonpaj, det hjälpte oss en bit på väg iallafall. Digital trafikstockning är en otroligt välbyggd cache, men då den var alldeles för komplicerad att lösa blev totalupplevelsen tyvärr inte en favorit.
 
Lindholmen - Bränneriudden var en vacker plats med historia. Hade vi inte fått nog av vass tidigare fick vi här en dos till.
 
 
Torsängen. Äntligen fick jag en dos vårblommor! Så vackert det är med alla blommande vistippor!
 
 
Strax intill fanns även den så kallade Wennerbergseken, Västergötlands största ek, vid platsen för gamla Djurgården där en gång Torsten Rudensköld bodde och startade sina roteskolor, Sveriges första folkskolor. 
En riktig Bamse!!!!
 
 
 
Klockan går och vi var tvugna att åka in mot Lidköping igen.
 
 
En kort energipåfyllning med utsikt mot Kinnekulle behövdes innan vi avslutade vår tur med att gå på bibliotek.
Fin konst strax intill och en riktigt trevlig myst som kan rekommenderas, även om vi gjorde det mer komplicerat än det behövde vara.
 
 
Vad vi kom fram till på mötet? Ja, vi var nöjda som crew och förhoppningsvis var även deltagarna det med.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

LKE 17. Sista mötet med crew

 
 
 
 
 
 
 
 
 
Det närmar sig event i Lidköping nu med stormsteg. 
Helgen efter påsk är det dags. Event i dagarna tre med massor av roligheter.
Läckö-Kinnekulle Korv med bröd-event 2017
Läckö-Kinnekulle Event 2017
 Läckö-Kinnekulle CITO-event 2017
 
Programmet för huvudeventet ser ut så här. Riktigt bra tycker iallafall jag.
 
  • 10:00: Incheckningen öppnar.
  • 10:00 - 14:00: Marknad, TB-bord, mingel m.m.
  • 10:15 - 13:00: Föreläsningar.
    • 10:15 - Sweden Reviewers
    • 10:15 - Planera din geocachingtripp med Project-GC
    • 11:15 - Wherigo med R_I_S
    • 11:15 - Geocaching bland pingviner! Ett sydligt äventyr
    • 11:15 - Föreläsning och frågor om Earthcaches
    • 12:15 - Mystlösning
    • 12:15 - First Earthcache geoventure - Hawaii
    • 12:15 - Project-GC Q&A
    Läs mer om föreläsningarna på http://lackoevent.se/forelasningar/
  • 14:00: Cachesläpp av de nya officiella geocacharna
  • 14:00: Eventet stänger för denna gång
  • 17:00 - 18:00: Upplevelser
    • 17:00 - Guidad tur i hemliga rum på Läckö Slott
    • 17:00 - Guidad tur vid Lasses grotta
    Läs mer om upplevelserna på http://lackoevent.se/upplevelser/
  • 20:00 - 24:00: Aftercaching i Lidköpings Bowlinghalls restaurang.
 
 
Som vanligt kommer det ju att bli cachesläpp. Denna gång redan klockan 14 så det kommer bli gott om tid för att leta upp de mer än 80 nya cacher som kommer släppas. 
Varmt välkomna allesammans! 
 
Crewmöte var det igår kväll, det sista innan eventet, och som vanligt så passade vi på att åka redan på fm då ju tisdagar innebär ledig dag för mig.
Denna gång ägnade vi oss åt service på hindens rev.
 
 
 
Det blåste allt annat än varma vindar på vägen ut längs det ca 4 km långa revet rakt ut i Vänern och jag saknade vantar något alldeles väldigt. 
 
 
 
Inte heller solen ville hjälpa upp mer än kortare stunder så vi traskade på med raska steg och bytte loggböcker i varannan cache längs vägen. 
 
 
Var hittar man fikaplats när det blåser så kallt?
Det visade sig faktiskt inte vara några problem alls. På norrsidan av revet var det märkligt nog lä och här satt vi och njöt en bra stund. Både mössa och halsduk åkte av.
 
 
På tillbakavägen blev det allt behagligare och betydligt varmare vindar även om himlen fortfarande var rätt dramatisk.
 
 
Några vårtecken såg vi oxå.
 
 
 
Inte mindre än 5 svarta ormar utan fläckar på huvudet såg vi. De låg nära varandra så kanske det var på väg att bli fler.
 
En ny earthcache har kommit sen vi var här sist, på temat klappersten.
Den försökte vi oss självklart på.
 
 
 
 
Nu är alla gömmor längs revet försedda med nya loggböcker och vi fick en trevlig dag, med extra mycket frisk luft.

Precis lika underbart som det ser ut

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Det finns så mycket med geocaching som jag uppskattar. 
Jag gillar självklart alla de cacher som erbjuder ett äventyr av ett eller annat slag, eller de där det är en utmaning att komma på hur man ska komma åt loggboken. Lika självklart gillar jag alla de cacher som visar mig till fina platser eller de där det finns en historia att berätta. Sen är det ju de där cacherna som visar en fin runda där man även får sin välbehövliga motion. Och alla fina fikaplatser såklart, för att cacha utan att ta fikapaus nånstans finns inte på kartan för min del.
Igår var en helt ljuvlig dag som kommer att stanna kvar i mitt minne, länge, länge.
Inte alltför långt bort så var det en riktigt ovädersdag, med snö och halka, men vid Vänerns strand var det vår!
Dessutom ägnade vi flera timmar åt njutcaching när den är som allra bäst. Inga avancerade gömmor, men naturen de var placerade i gör mig bara så lycklig.
Som nog de flesta av dem som läst min blogg så har jag några områden i skaraborg som ligger mig extra varmt om hjärtat och Kålland är ett av dem. Innan jag började geocacha så var Kålland förknippat med Läckö slott och Spiken, men det är ju så mycket mer. Lite Bohuslänskänsla (men utan tång) och med vandringsleder som kan göra en vandringsvän som mig yr av lycka. Speciellt en solig dag som igår.
Vi loggade fem cacher som alla låg på helt fantastiska platser. 
Källstorp - Kap Väst och  Källstorp - Kap Nord grillplats (som även blev vår fikaplats för dagen).
Denna vandringsled har vi gått förr, hösten 2015, men nu fanns dessa båda nya cacher. Om det tycker jag, för jag gör gärna återbesök på ställen jag tycker om.
 
 
En fantastisk fin vandringsled som via spångar leder oss ut i "övärlden".
 
 
 
 
 
 
 
Efter denna fina vandring fortsatte vi mot Sjövik #2 SlogbodarnaSjövik #4 Final, Ore udde och Sjövik #1 Badplatsen. Här var det inte en vandringsled utan vi fick följa en skogsväg samt göra några små strandhugg ut från den.
Men sådana strandhugg det var. Lika fantastiskt fint även här!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Trean i serien hoppade vi över. Mestadels av den anledningen att det var trädklättring, men även av en anledning till.
Jag har när dessa är loggade nått upp till den magiska siffran 7999 loggar och vi har ju som tidigare berättat en liten plan för våra milstolpar som förhoppningsvis kan infalla på samma gömma.
 
 
Isen smälter och vi kände att våren närmar sig med stormsteg nu. Underbart!
 
 

På dimmiga vägar till crewmöte

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Crewmöte brukar innebära caching innan om så bara tillfälle ges. Denna tisdag var en sån dag, och det fanns några lite ensligare belägna cacher ute på kålland som blev vårt mål. Kan ju erkänna att jag gärna hade velat ha haft lite högre i tak, men dimman bet sig envist kvar hela dagen, så som den gjort nästan hela veckan.
Fast dimma är lite fint det med.
 
 
 
 
Roparudden var den första cachen som fick ett besök. Precis som på de flesta småvägarna nära Läckö slott är det förbjudet att köra bil så det var promenad som gällde.
1 km enkel väg till just denna fina plats.
 
 
Vänern bara tar slut i ett grått töcken. Vad som helst kan dölja sig i det gråa utan att vi ser......
 
Vidare på en promenad på över 2 km enkel väg, även här pga att vi såklart respekterade förbudsskyltar.
Platsen vi kom fram till hade jag verkligen inte hittat till av misstag.
 
 
Ur cachebeskrivningen:
Vid kolerans härjningar 1834 skördades många offer i Lidköping och socknarna omkring. Men på Kållandsö dog inte en enda! Varför?

Självklart till stor del beroende på läget vid sidan av allfarvägen men främst beroende på Kållandsöbornas beslutsamma agerande där bl.a. följande åtgärder vidtogs:

Vägen vid Ullersbro spärrades och vakter utsattes. Endast kvarnskjutsar tilläts passera men dessa fick å andra sidan ligga i tre dagars karantän på tillbakavägen. Vakter sattes också ut vid Eken, Läckö, Pirum och Bösshamn. Alla roddbåtar i Ullersundet samlades i Bösshamn och sattes under militärbevakning. Färjan i Lugnås (Öboängen) låstes fast och en patrullbåt med skarpa skott patrullerade dygnet runt mellan Lurö och Ekens skärgårdar. Krogarna på ön stängdes, en sundhetsnämnd bildades, medicin inköptes, sjukvårdare anställdes, sjukstugor upprättades, begravningsplatser utsågs och likkistor färdigställdes.

Tiden gick och inga sjukdomsfall inrapporterades och den 6 oktober ansågs det värsta vara över. Livet återgick småningom till det normala.

Vänersborgaren då? Jo, ett av kolerans offer har, i mörkrets skydd, av skeppskamrater landsatts och begravts utan både klockare och präst. Och på denna kolerakyrkogård ligger han alltjämt alldeles ensam.
 
Bamsingen strax intill var verkligen en tall modell större.
 
 
Spännande att se de mer normalstora träden intill och kul att det röjts intill så att den får fortsätta frodas.
 
Här var det tänkt att ge oss en annan vy mot Läckö slott.
 
 
Vi kom fram till, efter att ha ansträngt ögonen till det yttersta ett tag, att det sannolikt är slottet vi fångat på bild.......
 
 
Säga vad man vill om dimma men det blir rätt magiska kort iallafall. 
 
 
Fikadags. Här vid Spiken var vi rätt ensamma denna dag. Riktig lyxfika blev det då vi varandra ovetandes hade packat med lite extra gott.
Räkbaguette och fruktsallad med vaniljsås. Inte illa att avnjuta en sån meny på en fin plats.
 
Avslutar vår dag med att gå en del av vandringsleden spiken-hörviken och här har vi tur.
Att hitta en gömma här borde vara snudd på omöjligt. 
 
 
Att den dessutom överlevt den sannolikt omskakande förvandlingen på platsen är fantastiskt!
 
Det var en fin led. Grå rimfrostträd mot grön mossmark.
 
 
Även denna dag blev bra, trots att solen inte ville visa sig.
LKE 17 börjar ta form det med. Snart kommer hemsidan släppas. Flera intressanta föreläsningar ser det iallafall ut att bli. 
 

Kålland igen!

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Förra tisdagen gick vi ju Fröfjorden runt men missade bonusgömman, sannolikt mestadels pga att vi var trötta och varma, men även för att det uppstod vissa tveksamheter vad gäller invånarna i Vänern.
Efter att ha fått lite förklaring av CO så var vi ju sugna på att kunna logga även den så när tillfälle gavs styrdes kosan mot Kållandsö igen!
Inte mig emot, för sol och Kålland är en oslagbar kombination. Är så svag för denna plats.
Vi valde även denna dag att försöka undvika vägarbetet på Lidköpingsvägen och hamnade på så sätt vid Resville kvarnby.
 
 
 
 
En riktigt fin plats, som jag redan besökt för några år sedan, men inte kom jag ihåg vart gömman här satt för det. Men hittad blev den och nu även signerad av titticc och jamandcat.
 
Det finns ju en hel del cacher som man måste gå en bit för att kunna logga och det var sådana vi satsade på under dagen förutom Fröfjorden bonus. Blir ju inte så många loggar i statistiken, men väl desto mer fina foton.
Parkudden var en av dem och en gömma jag sent kommer att glömma. Det började helt underbart med blommande hagmarker i grönaste grönt.
 
 
 
 
 
Snart började det även skymta vatten längs kanterna av hagen.
 
 
Det var då vi såg henne...........
 
Vi var lite förvarnade om att det kunde finnas kor i hagen och när vi hade gått ca 1 km mötte vi en ensam svart kossa. Vi tyckte lite synd om henne då hon såg så ensam ut, men det skulle visa sig att det var hon inte alls............
 
 
Kooolosalt många muuuglare hade hon i sällskap och de vällde snart fram mellan träden. 
 
 
Och kossor är nyfikna. Det skulle nog jag oxå varit om jag bara gick i en hage och tuggade gräs hela dagarna. Sällskapliga var de dessutom. Utrustade med pinnar, ifall de skulle bli för närgångna, fortsatte vi vår vandring ut på udden.
 
 
Men egentligen räcker det ju med att ta ett litet skutt i riktning mot en eventuellt för närgången ko, så tar de till flykten. För speciellt smarta är de nog inte. Detta skrattade både Malin och Titti gott åt, för det såg nog rätt kul ut skulle jag tro. För så värst graciösa skutt kan jag inte åstadkomma.
Vi hade fika i ryggsäcken men det var ju som sagt inte läge. Dessutom hade Titti tappat sin mobil nånstans och viss oro fanns ju för att vi skulle behöva lyssna efter ringsignal inuti en komage. Fast kossor äter väl knappast mobiler??? 
Hur som helst så låg mobilen kvar i bilen och vi kunde lättade andas ut, för det blev ju som sagt en minnesvärd tur.
Men det var även en riktigt fin vandring, speciellt den delen som gick i hagmarkerna.
 
Fast tjejligan måste ju hitta en fin fikaplats. Det fick bli ett säkert kort.
#Vindskyddet längs vackra Tranebergs vandringsled.
 
 
Vi gick ju här sent i höstas och det var inte mindre vackert så här års.
 
 
 
 
 
 
Från Kållandsö och dess västra sida styrde vi färden mot den östra. Vandringsled Kinneviken #Fikaplats blev vårt sista mål.
En väldigt fin vandringsled även här med fin utsikt mot Kinnekulle.
 
 
 
 
Fikaplats med fin utsikt, vad mer kan man begära?
 
 
Lustigt nog var det en långtifrån välbesökt plats. Vi loggade som STF med endast ett besök i februari innan.
Kan det vara att cachen ligger ensam utan några andra intill? 
Hoppas det kanske dyker upp några mer här framöver, för leden var väl värd att gå.
 
Så var det då dags att åka hemåt igen, men först ett fotostopp med ett känt slott och en något mer ovanlig förgrund.
Läckö slott är så vackert och inte blev det fulare med ett klargult rapsfält framför.
 
 
 
8 cacher blev loggade av mig under dagen. Många gömmor längst ut vid vänern finns ännu kvar att besöka. Lär definitivt bli återbesök framöver igen.
 

Varmt runt Fröfjorden

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Fröfjorden 1 - Skrothögen är den första i en serie som jag varmt kan rekommendera. Fast jag kan även varmt rekommendera att inte gå leden en riktigt varm dag. Att välja den 10 maj 2016 var väl inte helt optimalt, då temperaturen var en bra bit över 20 grader och luften stod still.
Den blåmarkerade leden började vid Otterstads kyrka och skulle vara ca 5 km lång.
En mycket välskött och även sevärd led skulle det visa sig.
Vi började med att äta vår medhavda lunch och det var ett klokt val denna varma dag. Fina platser att äta matsäck fanns flera längs leden, men ingen av oss ville värma ryggen med ryggsäck, så i skuggan av kyrkan, med denna fina utsikt blev även det en fin fikaplats.
 
 
 
Startgömman vid skrothögen var en bra gömma, men även den minst trevliga platsen att leta på. CO skriver ju att just skrothögar inte är så trevliga, men samtidigt vittnar de ju om en tid i vår historia, då tankarna om vart man gör av sina sopor såg annorlunda ut.
Resten av leden visade oss betydligt trevligare platser. Fröfjorden 5 - Björkhagsudden var en av dem.
 
 
Här fanns en fin grillplats!
 
 
Leden fortsatte sen längs vattnet och den ena fina vyn efter den andra avlöste varann.
 
 
Vitsipporna hade till min stora glädje inte blommat över helt.
 
 
Mitt i skogen stod 2 gravstenar. Det visade sig att kyrkoherden Rythen som tjänstgjort i Otterstads kyrka och hans dotter Mathilda ligger begravda här i den nästan bortglömda kyrkogården i Björkhagen, den som han själv hade invigt och låtit bygga 1822. 
 
 
Promenaden fortsätter genom ängar och hagar och rätt som det var höll vi på att snubbla över en mycket sicksackig orm.
 
 
 
Fröfjorden 8 - Otterstad gamla kyrkplatsHär stod den gamla kyrkan som kom till under 1100- 1200 – talet.
Vilken vacker plats! Och som det blommade av alla gullvivor i olika färger!
 
 
 
Fröfjorden 9 - Brygghuset. En liten avstickare från den blåmarkerade leden och det var det värt.
Ännu en vacker plats med historia.
Under första delen av 1800-talet gjorde befolkningsökningen att behovet av jordbruksmark ökade och därför började man undersöka möjligheterna att bygga vallar mot Vänerns vatten på ett antal strategiska platser. I början av 1900-talet beslutade man att anlägga en fördämningsvall på det smalaste stället söder om Granudden här vid Prästgårdens brygghus. Stora betongfundament göts där pumpverket skulle stå och dessa kan man se än idag. Tyvärr misslyckades invallningen eftersom massorna sjönk allteftersom man fyllde på jord.
 
 
 
Inte alla berg mitt ute i naturen som man kan ta trappor uppför.
Men Fröfjorden 10 - Hobackabergen hade sådana som underlättade uppgången.
 
 
 
Med utsikt mot Kinnekulle tar vi oss en titt på hur bonusgömman kan tänkas hittas. Helt i onödan skulle det visa sig för vår igenkänningsfaktor i ämnet visade sig vara usel och google var inte helt hjälpsamt.
 
 
 
En mycket varm men så fin vandring var till ända och vi behövde lite energipåfyllning i skuggan.
Läckö skans med sina lämningar av den gamla borganläggningen och sina magnifika eker, blev en bra avslutning på en riktigt fin dag ute på kålland
 
 
 

Hindens rev

 
Hindens rev är en plats vi pratat om att besöka många, många gånger. Men det har känts som att vi alltid har haft för ont om tid på oss de gånger vi varit i trakterna. 
För det tar tid att besöka denna plats.
Hindens rev är ett mycket långt, smalt och rakt näs som sträcker från Kålland västerut i Vänern. Det smala näset är omkring fem kilometer långt och aldrig bredare än 100 meter, ofta betydligt smalare. Högsta höjd är 21 meter över Vänerns yta. Hindens rev är som högst vid fastlandet där det kallas Hindens udde.  Det sänker sig därefter gradvis för att efter fem kilometer dyka ned under vattnet och bilda en serie grund. Vid högvatten bildar dess yttersta spets fem öar som kallas "Killingarna". På Vänerns västra strand tolv kilometer bort dyker näset upp igen som Hjortens udde. 
Man kan åka en liten bit med bil, men de sista 4 kilometrarna får man gå. Och det är ju lika långt tillbaka.
Men det är väl värt besväret om man väljer en dag med sol och lagom temperatur.
 
 
 
Stigen börjar i lummig lövskog där det nästan blev en tunnel att vandra i. Undrar hur grönt här är när löven spruckit ut?
Solen lockade även ut åtminståne två ormar. Inga gula fläckar såg vi så antagligen var det huggormar.
Som tur var så var de rätt slöa båda två.
 
 
 
Stigen fortsätter och emellanåt är det riktigt sjönära.
 
 
 
En karta som visar var de olika öarna bildas vid högvatten.
 
 
De var även utmärkta med skyltar.
 
 
Stundtals kändes det som vi gick mitt i ett gigantiskt påskris.
Det är ju ett naturreservat och här får utgallrat ris inte bortforslas. Det hade ju varit så mycket finare om inte riset legat, men det gynnar säkert livet på revet på något bra sätt.
 
 
Efter ca 4 km var vi så framme vid änden.....
 
 
.......och vad gör man då om man tillhör tjejligan?
 
 
Vänern var nästan magiskt vacker att titta på, solen sken så underbart och vi hade en otroligt skön stund där i solen.
 
 
Många hade liksom vi passat på att göra ett besök här denna fina dag så vi var långt ifrån ensamma här, trots att vi var så pass långt från civilisationen.
Längst ut på revet finns en earthcache och den ville vi ju självklart logga: Hindens rev 
Mäta var det ju.......
 
 
Fast gpsen var ett bättre verktyg här!
Då var det bara att gå samma väg tillbaka igen. Jag står längst ut på udden här och tar fotot in mot kålland igen. Smalt som sagt!
 
 
Lika vackert på tillbakavägen och faktiskt lättare att gå. Tänk vad lite fika kan göra!
 
 
 
Båken som är byggt nästan längst ut, som Söne hembygdsförening restaurerat för inte så många år sedan, var förr i tiden ett viktigt sjömärke.
 
 
Solen och värmen gav vårkänsla, den enda tussilagon vi såg gav ännu mer vårkänsla.
 
 
Det märks att det snart börjar grönska.
 
 
 
Hittade en TB i Hindekraket, cachen som låg nästan 4 km ut i vänern, som enligt sista logg befunnit sig på Kanarieöarna.
Kan inte låta bli att undra hur den hamnat här.
Ännu en dag att minnas!
 
 
 

Kållandsö. 11 grader den 11/11 Vandringsled Traneberg.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Egendomen Traneberg anses vara den äldsta på Kållandsö och gården ska ha byggts redan omkring år 890 av Tore av Torisö. Fram till 1918 omfattade Traneberg hela västra Kållandsö, gården bestod av 1600 hektar mark och ett 50-tal torp.

Vandringsleden är ca 7 km lång (blå markering på karta ovan) och går i omväxlande terräng och landskap genom Natura 2000-området Kållands skärgårdar. Det finns bland annat flera grillplatser och sittplatser längs leden. Ett vindskydd med övernattningsmöjlighet och längst söderut badplats och toalett.
 
Denna soliga förmiddag styrdes färden mot Kållandsö igen, en plats som jag älskar att besöka. Speciellt soliga dagar.
 
 
Men det var ju det där med sju kilometer. Parkeringsplatsen låg ju nästan en kilometer från första gömman och det gick att parkera bilen borta vid Smedjeholmen, strax intill Lusthusholmen - Rådhuset?
Alltså borde vi ju spara nån kilometers promenad och ändå inte överträda några förbudsskyltar.
Sagt och gjort.
Hur det sen kom sig att bådas stegräknare sen bedömde sträckan vi gått till närmare en mil, det kan jag inte förstå.........Fast stigen vid vattnet var ju allt annat än rak.
 
 
Vi startade vår vandring mot platsen där Lidköpings vackra rådhus en gång stod, då i egenskap av lusthus.
Enligt källor lät Magnus Gabriel De la Gardie bygga ett lusthus på holmen 1670 och enligt samma källor, monterades lusthuset ned och fraktades till Lidköping, där man 1673 hade anlagt grunden till ett rådhus. Här passades lusthusdelarna ihop med denna och bildade överdelen av rådhuset. 
 
 
När vi passerat spången här ovanför var vi vid grunden, som hade en jättefin utsikt. Man kan inte låta bli att undra om det inte hade varit lättare att bygga en kopia på torget i Lidköping än att frakta hela lusthuset......
 
 
Leden gick mestadels strandnära i flera kilometer, uppåt, neråt, hit och dit, men hela tiden i ett sagolikt vackert landskap.
 
 
 
 
 
Ibland var det spångar och broar. Hela leden var i ypperligt skick och verkade nyfixad.
 
 
Detta är en av de 6 gömmor som finns här sedan i somras.
 Vandringsled Traneberg #Sten. Spännade hur denna sten delats, sannolikt av is, för många, många år sedan.
 
 
 
Vandringsleden fortsatte i vacker miljö där leden mellan  Vandringsled Traneberg #Ek och  Lusthusholmen - Rådhuset? var den jag gärna vill besöka igen.
Vandringsled Traneberg #Skeppstaviken badplats låg nästan en kilometer från närmsta gömma och vägen dit var en helt vanlig skogsväg och väl där hade vi nästan 3,5 km åter till bilen längs likadan skogsväg.
Vi valde ändå den något tråkiga vägen mot bilen då vi var glupande hungriga. Vi hade ju blint litat på ledbeskrivningen på infotavlan där beräknad vandringstid var ca 80-90 minuter. Inte behövde vi fika innan då inte. Dumt då det visade sig ta nästan tre timmar att gå alltihop.
Men efter att ha fått lite fika i magen så var vi båda överens om att hit vill vi gärna återvända igen.
 
 
Fikaplats för dagen blev Kraken
 
 
Ännu en fin plats på denna fina ö.
Krake är namnet på en speciell byggnadstyp som i stort sett bara finns på Kålland eller hos Kållandsöbor som flyttat från orten. Det är en byggnad bestående av två gavlar och ett stort vasstak som går ända ner till marken.
 
 
En sanslöst vacker dag, denna otroligt varma november. Temperaturen var 11 grader och det är nästan svårt att tro att det bara är en månad till Lucia.
 
 
 

Naven, sNaven och Skaven

  
Vi hade några timmar till förfogande mellan städningen efter eventet tills det var återträff på kvällen. Att jaga FTFer var ju inte aktuellt för oss denna gång som CREW även om vi ju inte hade en aning om vart de andra hade gömt sina burkar förrän de släpptes officiellt.
 
Vi åkte upp på Kållandsö, denna fina plats som ligger mig så varmt om hjärtat.
Denna gång blev fokus några ensligt belägna burkar långt ut på ön.
 
Vi började med sNaven och Naven. En trad och en multi där vi från startkoordinaterna kunde se bort till Navens fyr.
 
 
En liten, liten vit prick syns bland granarna i horisonten, det är fyren!
 
Navens fyr är vackert belägen mot Dalbosjön. Tidigt fanns här ett sjömärke och 1830-56 en vippfyr, en stolpe med reglerbar hävarm som höll en eldkorg med törestubbar som bränsle.
Senare byggdes ett hus med lykta på väggen och nuvarande hus byggdes 1886 med fyrtornet på taket och huset målades vitt. Fyrplatsen fick redan 1896 telefonförbindelse (tfn nr:3) med Kållandsö. Fyren elektrifierades 1950. På Naven finns en av SMHI:s väderstationer. Vindobservationer från denna station omnämns i den svenska sjörapporten.

Jon Persson skötte vippfyren och tros ha tänt det första ljuset på Naven. Johannes Jonsson, sonen, blev fyrvaktare liksom hans son Carl Fredrik ”Navarn”, vilken omkom genom drunkning 1899. Hustrun Tilda ställdes ensam med 13 barn och ett på väg. Då tog en son vid och så har ”Navarna” varit fyrvaktare på ön i generationer fram till 2002. Den siste väktaren "Jonsson" bor kvar i släktens hus härute på Navensberg. Navens fyr drivs nu av sjöfartsverket och uthyrs privat.
 
 
Här passade vi på att fika, men vi var tvugna att sitta i lä, för vinden var lika kall idag som de senaste dagarna.
 
 
Att kolla ut över denna fina vy, när vi åt våra mackor kändes helt ok!
 

Skavens bad ö var nästa, mycket trevliga bekantskap. Har nog aldrig sett så mycket vass på en och samma gång, någonsin förut.
 
 
Om man inte visste så hade detta kunnat vara vilken åker som helst, men så var det inte. Vass, vass varhelst vi såg. Häftigt och vackert!
 
 
Det var ungefär 700 meter att gå tills vi kom ut på själva ön och vandringen gick över flera små broar.
 
 
Otroligt vackert!!!!!
 
 
 
Det var en gammal gömma sen 07 och tyvärr full av vatten. Vi torkade ur den och la i en lös lapp. för denna plats förtjänar verkligen en gömma!
 
 
 
Visst är det märkligt hur träd kan växa egentligen?
 
 
Eftermiddagen blev jättefin men strax innan återsamlingen öppnades himlens alla skyar. Skalunda kyrka fick vi tyvärr logga i regn men kyrkgömmor är ju bra då det sällan är långt att gå.  Denna fina kyrka sägs vara Kållands äldsta och det blev ett bra avslut innan vi åkte in mot lidköping igen för att avnjuta grillbuffe!
Hungriga som vargar, tänk så mycket man förbränner på att geocacha trots att vi alltid ser till att fika ordentligt.......
                                                   
 
 
 
 
 
 

Kålland en solig vårdag

Jag gillar Kålland!
 
Speciellt en solig dag så är semesterkänslan nära här. 
Vi skulle på eventmöte i Lidköping på kvällen så varför inte passa på att geocacha lite på fina Kållandsö innan mötet?
Men vart skulle vi börja?
Jag hade besökt Stenhusbacken, platsen där de omtalade bronssköldarna hittades tidigare och jag visste ju hur fint det var där. Nu fanns denna multi här: Bronssköldarna 
En väldigt trevlig multi och inte speciellt lång, men som kan ge en hel massa motion om man läser fel. Och fel det har jag tyvärr en tendens att gör rätt ofta. Min hjärna är på något sätt inte överens med resten av mig.
Nåväl, platsen är vacker och de två kilometrarna extra vi fick gå pga felläsningen var sannolikt bara nyttigt.
 
 
 
Så fikat när det var loggat och klart smakade verkligen ljuvligt!
 
 
Vi fortsatte vidare över sundet och kom till kållandsö och fick tack vare några geocacher från förra årets event chansen att vandra i otroligt vacker miljö. Drakebergets fornborg, Grevens bro och Kungshögen gav oss fina vyer och möjligheten att känna historiens vingslag.
 
 
Drakebergets fornborg ligger vid inloppet till Fröfjorden i Sunnerby på Kållandsö. Den strategiskt belägna fornborgen i den forna järnåldersbygden är 110 x 70 meter i riktningen nord-syd och belägen på en moränbunden bergrygg på ett tämligen högt berg, som stupar brant mot öster och nordöst. I söder, väster och nordväst, där berget är mera långsluttande, är en stenvall, ca 130 meter lång, anlagd. Som många liknande stenvallar är den delvis raserad och övermossad. Ingången till fornborgen torde ha varit från sydväst.
 

Drakebergets fornborg är belägen i en fornminnesrik miljö vid Ullersund. Här i trakterna av Sunnerby, fordom den största byn på Kållandsö, har en talrik befolkning levat under yngre järnåldern och under medeltiden.
 
Magnus Gabriel Dela Gardie lät omkring år 1669 anlägga en väg som spikrakt skulle leda fram till slottet från Ullersund. Om den blev färdigbyggd vet vi inte. I vägens förlängning här över Ullersund lät Greven uppföra en pålbro som blev färdig år 1669.
Armédykarna hittade bron och alla dess stödstolpar. Det visade sig ha varit en riktigt stor bro, 6 meter bred och tämligen lång. 
 
 
I de s.k. Läckösamlingarna kan man läsa hur bönderna i Synnerby beklagar sig över "att det falle dem allt för svårt att bron över Ullersundet vid makt hålla" resultatet blev att färjetrafik ersatte bron år 1683.
 
Här i Sunnerby, eller Skaraborgs Birka om man så vill, fordom den största byn på Kållandsö, har en talrik befolkning levat under yngre järnåldern och under medeltiden. Likheten med Birka är lite överdriven förstås, men ändå inte helt fel. Sunnerby är lämningarna efter ett eget samhälle som levde i olika epoker med början på 600-talet. 1709 tog det definitivt slut – kyrkan plockades ned och stenen kom att användas till Sunnersbergs kyrka. 
 
 
Historiska platser som dessutom är så natursköna gillar jag! Ännu en plats jag aldrig hittat utan de små plastburkarna.
 
Sista platsen denna dag blev Fieldbay och Rinnarens båthamn .
Båda förmodade vi kunde vara fina fikaplatser och det stämde.
Vi vandrade stigen från båthamnen till Fieldbay och det var även detta en fin vandring.
 
 
Båthamnen var idyllisk och efter att Titti tänkt bada klädsim så packades det sista av fikat upp och vi njöt i solen och av ron här på platsen.
 
 
 
 
Ca 80 nya gömmor kommer att släppas i samband med årets event. Jag hoppas att några kommer att visa oss fler ställen på denna underbara halvö!
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0