Ljungstorp runt!
Det finns en jättefin slinga jag faktiskt inte hade en aning om innan Lacksen och MAN33 publicerade en gäng cacher just där.
Förra tisdagen var det så dags för tjejligan att göra ett efterlängtat besök.
Ljungstorp #1, Granen blev en av de första cacherna vi loggade efter att ha parkerat bilen vid bygdegården. Rundan startar med en promenad längs den spikraka gamla banvallen mellan Axvall och Skövde. Väldigt vackert nu när alla höstfärger börjar komma fram alltmer.
Vi gjorde en snabb avstickare till SAJ - Ödetorpet som liksom passade perfekt in i rundan.
Underbar skog ledde oss fram till det gamla minst sagt välventilerade torpet.
Enkla lätthittade cacher längs en fin skogsstig som är en del av billingeleden. En välgärning helt enkelt att ge en liten bit av den några cacher att roa sig med under vandringen.
Tycker det är alldeles för få vandringsleder i våra trakter som fått cacher, för finns det nåt härligare än en geocachevandring?
Vi var utlovade en fin fikaplats och visst var det så. Ramlaklev visade sig från sin allra bästa sida denna soliga förmiddag.
Det enda vi saknade var nåt att sitta på. Det finns en soffa en bit bort men där var utsikten inte alls lika fin.
Fast det fanns en sten, som gjord för att sitta på så det gick bra det med.
Vår vandring fortsatte, genom riktig trollskog. Nu bär det nedför.
En riktig bjässe!!!!
Rundan fortsatte sen på asfalt sista biten. Men det gjorde oss inget då det var en vacker väg.
Mycket fint fanns att titta på längs vägen, denna infartsväg såg så lockande ut.
En höstfärgad kattunge var nyfiken på oss.
En riktigt kalasfin runda kan jag sammanfatta dessa cacher med. Inga problem att hitta en enda av cacherna, precis som det ska vara när man går för naturens skull.
Fast vi var inte helt färdiga. Titti kom på att det ju fanns en gammal arkiverad i trakten, SAJ Water Junction, senast loggad i januari 2014, men den kan ju vara kvar. Varför inte ta en titt?
Jomenvisst vad hittar vi där????
Ser ni petröret? Även loggen var skrivbar. Kul!!!
Långt därnere var vi.
Vilken bra avslutning på en väldigt bra förmmiddag!
En halv slinga i Skultorp
Slingor som är avsedda att vandras gillar jag. Speciellt om de råkar ligga i fin natur, som den slingan som ligger utanför Skultorp.
I dessa skogar har jag gått många gånger så trakten känner jag rätt bra till och här har jag faktiskt saknat lite cacher. Nu finns det 15 stycken och eftersom en del av dem kräver skarpa ögon, valde vi att dela upp turen till två tillfällen. Ofta har vi ju inte så lång tid på oss samt den som spar han har. Finns ju tyvärr inte alltför många promenadrundor ologgade i trakterna.
Just denna tisdag var valet att dela upp turen extra bra, för precis när vi var åter vid bilarna öppnade sig himlen och så fortsatte det sen resten av eftermiddagen. Cacha i regn är inte kul så visst var valet ypperligt.
Slingan # 1, 2, 3, 4, 5, 14, 13, samt 15 blev en perfekt runda för oss. Jag gillar verkligen hösten, med sin klara, lite friska luft. Vackert i naturen är det ju oxå och inte en enda älglus terroriserade oss heller. Underbart!
Många stigar finns det i dessa skogar, inte helt lätt att veta vilken som egentligen är avsedd att gå på alla gånger, men det gjorde oss inget, tack vare det fick vi kantareller med hem.
Ett gäng andra svampar såg vi oxå. Dessa var lite fina, som små pärlor.
Det blev en omväxlande vandring, ömsom öppen terräng, granskog och lite sjöutsikt som grädde på moset.
Det var klurigt gömda cacher på flera ställen, men bra koordinater överlag, vilket uppskattas när det finns några ställen att leta på.
Fast det höll på att bli en DNF. Men det berodde nog mest på att föregående cachare varit väldigt noggrann med att dölja cachen samt att naturen jobbar på att bryta ner gamla stockar i naturen nästan lite för effektivt ibland.
Tack vare en hjälpsam CO kunde även nr 4 plockas fram, på en plats vi inte letat tillräckligt långt in.
Självklart är tjejligan värd en fika efter promenaden, och varför inte ta den i skogens bibliotek?
En jättefin förmiddag fick vi tack vare en halv slinga i Skultorp. Inom snar framtid återkommer vi för nästa halva.
På väg till stamtisch nr 37
å var det dags för stamtisch igen. Nr 37 av ordnningen. Jag har inte kunnat en enda gång sen i november så nu ville jag dit. Malin och Titti kunde oxå tänka sig en sväng så mot Mariestad bar det.
Fast vi tog omvägen om Töreboda.
Cacheserien vi tänkt oss låg i skogen och med nattens regn i åtanke insåg vi att blöta fötter på restaurang är inget kul.
Vi satsade på de som låg vid Göta kanal i stället. Där behöver man inte gå så många meter från cykelvägen och riskera att bli plaskvåt.
Dessutom är det alltid väldigt vackert att gå längs kanalen.
Göta Kanal Levsäng, en plats jag inte visste fanns, trots att jag känner mig rätt bekant med alla ställen längs kanalen numera.
Grillplats vid kanalen. Här skulle man kunna tänka sig att grilla en korv.
Efter en mulen förmiddag lättade solen upp så där lagom tills att eventet skulle starta.
Det visade sig vara ett välbesökt event och trots att vi kom på utsatt tid var lokalen nästan fullsatt och alla satt och mumsade för fullt. Vi anslöt och fick oss oxå lite mat, men var helt överens om att dagens val av restaurang inte var bästa valet. Var nästan svårt att höra vad man själv tänkte därinne och det var svårt att kunna prata med nån förutom närmsta grannen. Synd, för det är ju det som annars är det roliga med event.
Fast en bra dag blev det iallafall, kul att träffa tjejligan igen, var ju ett tag sen sist.
Hem genom en åskfront
Två dagar på airbnb i Tullinge är till ända och vi ska köra hemåt igen. Med varningar om ett åskväder modell värre från vår värdinna styr vi färden söderut igen. Än skiner solen och det är över 20 grader varmt när vi börjar dagen med en riktigt rolig letterbox, Letterbox in Brantbrink, belägen bara 800 meter från boendet.
Jodå, den får en favvo även av mig, en enkel ide men ack så kul.
Så åker vi mot JK #1 "Countryside roads and a rock", en gammal goding.
Blev riktigt glad över att hitta orginalloggen i gott skick i cachen. Så mycket man skrev där på den tiden!
Fast å andra sidan så loggade man nog inte så många åt gången. Och kanske man inte skrev så mycket på nätet i gengäld?
Vi fick oss en liten promenad upp på berget i samband med denna och det var ju tur eftersom nästa stopp blev ett väldigt spontant gofikastopp. Modell gigantiskt.
Slottsrundan #1 Taxinge bjöd på ett utbud minst sagt värdigt ett kakslott. Fast med gårdagens alla steg i benen kände vi att det kunde vi unna oss.
Hur i all världen ska man kunna välja nåt av allt detta? Hade lätt kunnat plocka tallriken full.
Valet föll till sist på en väldigt god mandeltårta med citronkräm och choklad.
När vi närmar oss Västerås börjar himlen se alltmer hotfull ut men än är det uppehåll och inga åskknallar hörs.
Ungefär här får jag meddelande från sönerna i Linköping att det är ett himla åskoväder med blixtar var 5 sekund men än så länge är det lugnt hos oss.
Planen var att logga Picknick på Djäkneberget, där loggningen gärna fick innehålla en bild på vad just en picknick kan innehålla och det kändes som ett riktigt kul upplägg. Fast först skulle vi bara gå en werigo, tänkte vi.
Av det blev intet för strax efter start började det regna lite smått, något som snabbt övergick i hagel, så vi tog vår tillflykt till en dansbana under tak strax intill.
Precis när vi hunnit inunder hälsade även Tor på rejält, med blixt och muller exakt samtidigt.
Werigon fick vänta, och picknicken kändes som en bra ide att ta exakt där vi var (under tak) i stället för 100 meter bort i spöregn.
Ostmacka med hemgjord plommonmarmelad smakade mums, under tiden som regnet smattrade på taket och åskan mullrade.
Lite mindre regn så nu kunde vi logga spöket iallafall.
Några småstopp blev det till innan vi nådde skaraborg igen, men det var mest för att sträcka på benen.
Blev en väldigt lyckad resa, trots att Tor bråkade med oss på vägen hem.
Olympiska spelen
Vår lilla tripp till Stockholm innehöll inte ens den minsta lilla schopping på stadsgator, museebesök eller annat man kan tänkas förknippa vår huvudstad med.
I stället ägnade vi oss olympiska spel.
För något år sen fick jag upp ögonen för att det brukar ordnas ett rackarns spännande event med namnet SOS varje år. Förra året var jag jättesugen att åka men då fanns vare sig tid eller ork.
Men i år så!!!!
Det har varit lite olika teman på eventen, alltifrån england till spel. Detta år var det OS som gällde och efter att ha minglat runt lite på eventplatsen släpptes vi ut i skogen för att ägna oss åt både längdhopp, tiomilen, parallellslalom, orientering och curling, allt i geocachingform så klart.
Uppför en backe och nerför igen för att strax därefter återigen ta oss uppför en backe och nedför även den innan vi kunde "Gliida in i mål".
Våldsamt kuperad terräng det visade sig vara i Ågestas skogar.
Jodå, globen syns allt, långt där borta, om man zoomar en aning.
Burkarna var allihop av hög klass, med varierande tolkningarpå just olika os grenar.
Uppför och nerför, mycket genom stiglös skog traskade vi. Det sas att de flesta burkarna kunde nås med cykel, men iallafall inte den väg vi valde. Det är väl nåt med att närmsta vägen lockar en del, även om genvägar oftast kanske inte är de bästa......
Men vackert var det verkligen!
Lite radiosport kanske?
Vi hamnade i en grupp som kallade oss team familjen, tror de andra kände varandra innan, men de hade inga problem att ta sig an oss vilsna skaraborgare.
Vi loggade även nån gång med våra "bonusbarn" som var med en sväng på eftermiddagen.
Efter 22 000 steg i denna kuperade terräng samt ca 65 våningars höjdskillnad sa vi farväl till vår "familj" och plockade fram vår medhavda fika. Aldrig har väl ett par ostmackor och en kopp kaffe smakat bättre.
Nu börjar solen så sakta gå ner och vi avlsutar med en fin promenad vid sjön Magelungen som ligger intill Ågesta fritidsområde.
Vilken dag det blev!!!
Jo, helt klart så var det rätt beslut att åka iväg till detta event. Trots att jag normalt undviker det mesta vad sport heter så var det ett riktigt bra tema på eventet.
Minisemester till stockholm.
Så var det då dags att pacha väskorna igen för vår lilla minisemester till Stockholm. Eller egentligen var det ju inte en stockholmsresa som gemene man tänker sig, men mer om det i nästa inlägg.
Vi valde att ta en liten omväg via Linköping på väg upp, främst för att jag ville se lite av nollningen på Liu.
Första lite längre stopp blev vid Göta kanal. Nästan lite konstigt att se den med vatten i, den har ju varit tom de senaste gångerna jag varit där.
Här blev det oxå fikastopp nr 1 med kaffe och äggmacka. Mumsigt
Nästa stopp blev så vid campus i Linköping, där jag återigen fick nöjet att uppleva den fina virtuella Artwork at campus valla. Underbart budskap som visade sig passa utmärkt för vår lilla resa.
Några fadderier hade dragkamp. Urfadderiet vann över y-fadderiet tack vare att kusinerna från landet kom och hjälpte till. Blir nästan lite avundsjuk på sönerna som får studera på detta fina universitet.
Minnen från FAD där vi FTFade just denna fina flöjt, modell stor.
Framåt Norrköping började det kurra i fikatarmen igen. Men var hitta en cache i närheten av fikabord????
Återigen känner jag att det borde finnas med cacher med fikaplats i namnet.
Men vi hittade en finfin plats till slut, även om det innebar en del letande.
Gazpacho med ostmacka smakade alldeles utmärkt vid en brunnsalong.
Så lite lek i skog och mark.
Med denna kan man göra många fel som ger myggen mat om man är lite nyfiken eller bara allmänt ouppmärksam. Mycket snyggt bygge.
Här fick inte myggen så mycket mat, men även här blev det en poäng.
Gillar Elins outfit här!
Sista stopp blev Oxelösund.
Här gick vi en werigo Dungeons and dragons som man inte kunde undvika att gilla.
Vid nåt tillfälle kändes det som vi gick rakt genom trädgårdar men så skulle det vara.
Fantastiskt fin miljö som hela cachen gick genom.
Avslutade med att stanna till vid Lindbacke-Labyrinten där vi avnjöt vår kvällsmat som bestod av räksallad alltmedans solen sjönk ner bakom horisonten. En mycket bra resdag är till ända.
