Häcksjön runt

 
 
 
 
 
 
 
Den där Spioneck, det är en person som är en riktigt klurig en. Jag har tagit mig an Spionecks prövningar förut, den gången tillsammans med Elin i ett sagolikt vackert vinterlandskap. Denna gång tog vi oss an några fler i ett lika vackert landskap som sprakade av höstfärger.
 
 
 
Dagens gäng bestod av maken, Anders och Lena och det var ett bra gäng som löste alla prövningar vi utsattes för förutom en som vi faktiskt inte hittade.
 
 
Tålamod samt djup koncentration krävdes på de svåraste utmaningen.
 
 
Vy från två håll uppåt och nedåt. Rätt trångt mellan sten modell stor och träd.Men oj så bra cache!
 
 
 
Vi gick runt Häcksjön, precis som blogginlägget heter. Kall morgon gav trolska effekter på sjön.
 
 
 
Nu var vi fikasugna, klockan började ju närma sig 12. Där på andra sidan sjön finns jättefins klippor i solen, är väl inte så långt att gå dit?
 
 
Nja, det tog oss en timme att komma dit och det var en del strapatser längs vägen. 
Dessutom fick vi hjälpa till att dra upp en båt......
 
 
Blött var det på sina ställen i skogen, men vi klarade oss faktiskt torrskodda, tack vare bra sko och vägval.
 
 
Äntligen!!!!!! Nu smakade fikat ljuvligt!
 
 
Svårt att ha det bättre.
 
 
 
Kluriga lösningar och just denna cache gav oss ett rejält skratt då allt inte avlöpte helt enligt plan. Föregående loggare hade skrivit nåt om att han inte visste att sällskapet hade så många svordommar i sig, vi kom undan med ett riktigt gott skratt.
 
 
Åter på andra sidan sjön bestämde vi oss för att göra slut på det sista av matsäcken. 
 
 
 
Vilken dag det blev!!! Fantastisk imponerad av dessa prövningar och att det var så fint i området gör ju inte saken sämre. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Lerums prövningar i julkortsvackerhet

 
 
 
 
 
 
 
 
En dags semester blev det ytterligare i denna veckan,  i tisdags, men aldrig hade jag väl kunnat tro att det skulle bli en snöig upplevelse när resmålet var Lerum?!
 
 
Jodå. Vi hade ju snö hemma i Kungslena men det var ju bara hälften av vad som fanns i skogen runt Häcksjön.
 
 
Det var som att kliva raka vägen ut i ett enda stort julkort. Så vansinnigt vackert!
 
 
 
 
Jo, det blev många foton tagna denna dag, betydligt fler än antalet cacher, men antalet har ju sällan nån betydelse för mig, det är ju upplevelsen jag eftersträvar. Och dagens upplevelse var snudd på magisk pga all vackerhet. 
 
 
Ibland var stigen bra
 
 
ibland var den mindre bra, eller oxå kan det bero på att vi pga snön tappade bort den.
 
 
Snötyngda grenar är ett synnerligen bra cache kamouflage. Dessutom ger det många tillfällen till snö innanför kläderna.
 
 
Anledningen till att vi hamnade just utanför Lerum var Spioneck och hans prövningar. Eftersom jag råkade upptäcka att Elin loggat några av dem frågade jag henne om det kunde tänkas vara något för mig.
Jodå, helt klart cacher i bojips smak. Bestämde då att vi skulle ta en gemensam tur däråt eftersom hon gärna gjorde återbesök. Ett trettiotal cacher i serien finns och eftersom de tar sin lilla tid att logga så hade även hon mertalet kvar att besöka.
 
En av de manicker vi träffade på i skogen som oxå fick poäng för sin kreativitet. Har aldrig sett nåt liknande innan.
 
 
Så här i efterhand är det bara att konstatera att det var en riktigt bra serie, men snö och kyla är inte att rekommendera när man ska logga dem. Fast det hade jag ju egentligen redan anat innan, men jag ångrar absolut inte att vi ändå gjorde ett försök. 
 
 
 
Trots idoga försök fick vi se oss besegrade här ovanför.
 
Vilken iderikedom CO har. Samt sannolikt även en rejäl lust att bygga kreativa skapelser och ork att släpa ut dem i skogen efteråt i en inte helt lättvandrad terräng.
Rena geolekstugan.
 
Fast har vi inte hamnat lite fel här?
 
 
På ena sidan av Häcksjön låg solen på. Det märktes eftersom det nästan var snöfritt här.
 
 
Vi packade upp vår matsäck. Elin bidrog med fisksoppa och jag hade med kaffe och mackor. 
 
 
Underbart att sitta i solen på denna sanslöst vackra plats.
 
 
 
 
Att det ramlade stora snöklumpar från tallarna ovanför när solen värmde och som råkade hamna både i soppa och i kaffet är förlåtet och gjorde egentligen bara att vi fick lite till att skratta åt. 
 
Vi fortsatte vår promenad i en alltmer snöig terräng och med ett lite mer otillgängligare vägval, men det fortfarande lika vackert.
 
 
När solen dalade bakom snötyngda granar kunde vi nog båda två konstatera att en sån här dag är det sällan man får tillfälle att uppleva. Dan därpå kom blötsnö och regn och sen var all denna vackerhet spårlöst borta. Ibland ska man ha tur helt enkelt.
 
 
Ett är säkert. Jag kommer att återvända hit när temperaturen är över nollan och och det är torrare ute. Men stövlar är nog bra att ha med, alt extra skor och strumpor, för även om det var delvis fruset så fanns det massor av blöta partier även på de stigar vi gick.
 
 

RSS 2.0