Strussa mm
Redan för snart ett år sedan fick jag upp ögonen för tallifnatts cacher i Strussjöskogen. Vandringsled i naturreservat är alltid lockande. Så ja, den serien har legat på önskelistan sen dess och ibland har man tur när man avvaktar besök, eftersom det nu kommit en ny serie cacher i samma område.
CO skriver att det är en bra bit in i skogen man ska och så var det oxå.
Vi stannade till lite kort vid Vånga kyrka på väg mot naturreservaten. Kan inte undgå att gilla dörren.
På krogiga grusvägar körde vi så ett par kilometer innan vi hamnade här: Strussjön parkeringsmulti
Två naturreservat som utgår från en gemensam parkering med var sin vandringsled med cacher. Kan det bli bättre?
Jo, det kunde det faktiskt för naturen var alldeles, alldeles underbar dessutom!
Här kommer ett gäng bilder från Hjälmmossen.
Vatten gick det åt mycket då det var lika varmt denna dag. Tack och lov så hade Titti även packat med lite salta nötter som vi passade på att knapra i oss vid en paus längs rundan.
Efter att ha kommit runt satte vi oss vid sjön intill parkeringen och kom i samspråk med tre pantertanter i åttioårsåldern som badade. De tyckte att vi skulle göra det samma, men vi skulle ju ut på en runda till så vi avvaktade med doppet.
Mätta efter en portion pastasallad gav vi oss ut på nästa sväng, denna gång i den betydligt mer kuperade Strussjöskogen.
Här kommer lite bilder från denna vandring.
Det är vansinnigt torrt ute, så torrt att det börjar komma höstfärger redan.
En mossälskare som jag kan bli knäsvag för mindre än vad dessa två vandringsleder har att erbjuda.
Varma och svettiga kom vi tillbaks till badplatsen vid Strussjön. Tanterna var kvar och hade fått sällskap av ytterligare några stycken pratsamma badälskare.
Och plötsligt händer det. Badkruka nr 1 glider ner i vattnet för årets premiärdopp.
24 grader i vattnet, då tycker till och med jag att det är skönt att bada!
Om det inte hade varit så långt att åka hade jag mer än gärna gjort om denna vandring. Så himla fint, lite som en blandning mellan Tiveden och Klyftamon här på vår sida Vättern. Väldigt nöjd med att vi blev visade hit, återigen en plats jag aldrig hittat utan geocaching.
Vi fortsätter med några väl valda stopp på vår hemväg. Jättegrytan Perkils kättil var ett av dem.
Återigen en spännande plats.
En vansinnigt varm resa närmar sig sitt slut, jag är imponerad av att vi faktiskt orkade traska så långt i värmen båda dagarna, men vi tog det lugnt och hade en massa vatten med.
Så kul det är att få se så mycket av det vårt land har att erbjuda och eftersom vi inte haft nån närmare kontakt med någon annan så känns det även som ett bra sätt att resa sett ur Coronasynpunkt.
mot Norr
Dags för en liten minitripp igen, blir visst några sådana nu, men det har ju inte varit direkt möjligt i våras.
Denna gång var vårt mål Norrköping, eller rättare sagt Ågelsjön strax utanför nämda stad. Där skulle det visst vara fint och det var det oxå.
Några väl valda stopp på vägen blev det såklart, först Sonstorps Bruk. Jättefin miljö som självklart behövde förevigas.
Nästa stopp blev The Cave - Torekulla kyrka. Spännande plats.
Enligt sägner beboddes grottan av jätten Enekorn som lånade ut pengar till en bondpojke i Ränninge så att denne kunde lösa ut sina syskon från gården. När pojkens sonson senare skulle återbetala lånet kom det en röst ur grottan: "Enekorn, han e dö. Behåll era pengar". Grottan är Östergötlands längsta. Den är 10 meter bred och 15 meter lång. Man kan gå genom hela grottan Det är en så kallad sprickgrotta, vilket betyder att den bildades under istiden för 10 000 år sedan. Den ligger mitt ute i skogen, några kilometer utanför Finspång.
Dags för lunchstopp. Vi hade med oss all mat för att undvika träffa för mycket folk. Bönergården visade sig vara en riktigt bra plats att packa upp vår matsäck på.
Vidare mot Aurora. Finspångs slott är ett av Sveriges största barockslott. Hit kom Aurora Taube som 16-åring och hustru till betydligt äldre Jean Jacques de Geer.
Vilken vacker plats! Känns som vi bara lyckades pricka in fina stopp på vår resa så många kort blir det.
Så var vi då till slut framme vid resans huvudmål. Temperaturen låg på strax under 30 grader så det var med avsikt vi väntat så länge med att börja vår enmilavandring runt sjön.
Ågelsjön runt 8 var serien vi hade siktat in oss på. Det finns även några andra, främst med hög terräng, för i ena kanten snackar vi klippväggar. Dessa lät vi ju såklart helt vara.
Det började enkelt med fin stig. Massor av folk överallt, de flesta ägnade sig åt att bada.
Sen blev det lite knöligare
och många höjdkurvor.....
Så vackert när vi väl var uppe.
Branta klippvägar stupar ner i sjön.
Vår vandring fortsätter, nu på plattare mark
Det börjar dessutom mörkna så smått.
Kunde inte låta bli att beundra den julpyntade granen i sommarkvällen.
Finalen på rundan hann vi inte med innan mörkret la sig, men vi var nöjda ändå efter många steg i benen.
När vi kom fram till vår hyrda stuga sa vi båda att varför är vi inte hungriga? Fast vi har ju med oss pastasallad, det är väl bäst att äta lite ändå.
Men oj så hungriga vi var när vi väl började äta. Mysigt att sitta där i mörkret på verandan i den ljumma kvällen, väldigt tillfreds med denna dag.
