mot Norr
Dags för en liten minitripp igen, blir visst några sådana nu, men det har ju inte varit direkt möjligt i våras.
Denna gång var vårt mål Norrköping, eller rättare sagt Ågelsjön strax utanför nämda stad. Där skulle det visst vara fint och det var det oxå.
Några väl valda stopp på vägen blev det såklart, först Sonstorps Bruk. Jättefin miljö som självklart behövde förevigas.
Nästa stopp blev The Cave - Torekulla kyrka. Spännande plats.
Enligt sägner beboddes grottan av jätten Enekorn som lånade ut pengar till en bondpojke i Ränninge så att denne kunde lösa ut sina syskon från gården. När pojkens sonson senare skulle återbetala lånet kom det en röst ur grottan: "Enekorn, han e dö. Behåll era pengar". Grottan är Östergötlands längsta. Den är 10 meter bred och 15 meter lång. Man kan gå genom hela grottan Det är en så kallad sprickgrotta, vilket betyder att den bildades under istiden för 10 000 år sedan. Den ligger mitt ute i skogen, några kilometer utanför Finspång.
Dags för lunchstopp. Vi hade med oss all mat för att undvika träffa för mycket folk. Bönergården visade sig vara en riktigt bra plats att packa upp vår matsäck på.
Vidare mot Aurora. Finspångs slott är ett av Sveriges största barockslott. Hit kom Aurora Taube som 16-åring och hustru till betydligt äldre Jean Jacques de Geer.
Vilken vacker plats! Känns som vi bara lyckades pricka in fina stopp på vår resa så många kort blir det.
Så var vi då till slut framme vid resans huvudmål. Temperaturen låg på strax under 30 grader så det var med avsikt vi väntat så länge med att börja vår enmilavandring runt sjön.
Ågelsjön runt 8 var serien vi hade siktat in oss på. Det finns även några andra, främst med hög terräng, för i ena kanten snackar vi klippväggar. Dessa lät vi ju såklart helt vara.
Det började enkelt med fin stig. Massor av folk överallt, de flesta ägnade sig åt att bada.
Sen blev det lite knöligare
och många höjdkurvor.....
Så vackert när vi väl var uppe.
Branta klippvägar stupar ner i sjön.
Vår vandring fortsätter, nu på plattare mark
Det börjar dessutom mörkna så smått.
Kunde inte låta bli att beundra den julpyntade granen i sommarkvällen.
Finalen på rundan hann vi inte med innan mörkret la sig, men vi var nöjda ändå efter många steg i benen.
När vi kom fram till vår hyrda stuga sa vi båda att varför är vi inte hungriga? Fast vi har ju med oss pastasallad, det är väl bäst att äta lite ändå.
Men oj så hungriga vi var när vi väl började äta. Mysigt att sitta där i mörkret på verandan i den ljumma kvällen, väldigt tillfreds med denna dag.
Kommentarer
Trackback
