Två stenar i Kinneskogen
Vi betar succesivt av de där cacherna som ligger långt från plats där man kan ställa bilen.
Lördagen hade utlovat ljuvligt väder och sent på fredagkvällen blev det bestämt att vi skulle göra ett försök på Kinneskogen Sten # 06 Nolmossen samt Kinneskogen Sten # 07 Jaktstigen.
Strax under 2 kilometar att gå från p-koordinaterna till dem båda men det gick en väg som slutade ungefär 750 meter innan Nolmossen och den följde vi ju så långt det gick.
Sen bar det av rakt ut i terrängen. Stundtals var det lite "brötigt".
Men snart så öppnade sig skogen och vi fick återigen uppleva den så fantastiska Klyftamonskogen som vi stiftat bekantskap med i Urskogsserien strax intill.
Framme vid Nolmossen blev det fikapaus!!! Dagen till ära bjöds det på både chokladbollar och "TomochJerrykex"!
Vi fortsatte raka spåret mot nästa sten och passerade denna lilla "boning" mitt ute i ingenting. Verkade inte speciellt välbesökt med tanke på skicket.
Det fanns en spång inte så långt därifrån, men att ta sig över den var en balansakt värdig en lindansare.
Jag gick bredvid och det gick betydligt snabbare.
Framme vid vägens vändplats mötte oss den oväntade synen av ett fikabord!
Vi fortsatte rakt över och in i skogen på andra sidan. Ännu mera "bröt" var det här.
Minsann hittade vi en Häradsten oxå, inte bara en cache.
Tänk att den legat härute i obygden ända sedan 1687!!!!
Så var det bara promenaden åter till bilen igen på halvannan kilometer. Nu hade solen gått i moln och det var ruggigt värre så vi nöjde oss med dessa 2 cacher som visade oss ännu mer av det fina naturreservatet Klyftamon.
Femtusen och fem år och elva månader
Elin närmade sig halvvägs till tiotusen och en sån speciell milstolpe vill man ju ha en minnesvärd cache till. Frågan var bara vilken?
Till slut föll valet på en myst som inte varit loggad på nästan sex år. Förutsättningarna för att lösa den har förändrats över tiden men kan den vara lösbar?
Jomenvisst det var ju inga som helst problem egentligen och tisdag eftermiddag tog jag flexledigt för att kunna följa med och logga den.
Om man läser om PRO-filuren får man känslan av att detta är en rätt utmanade cache att ta sig till.
Man utlovas ryslig terräng bestående av höga stenmurar, snårskog, surhålor o kärr.
Fast å andra sidan var det inte mer än strax över 300 meter att ta sig så det borde väl vara en baggis?
Det visade sig faktiskt inte alls vara speciellt rysligt att gå. Kan det vara så att vi har fått en annan referensram efter de senaste ut i spenatencacherna, eller råkade vi helt enkelt hitta en bättre väg?
Bjuder på några bilder längs vägen.
Så var vi då framme, inga som helst problem att ta oss hit och cachen låg så snällt och väntade på oss efter nästan sex år utan ett endaste besök.
En sanslös känsla att skriva i en så sällanloggad cache, tror detta var den som varit ologgad längst av alla jag loggat, förutom nån arkiverad så klart.
Stort grattis till konagirl77 och hennes cache nr 5000!
Fast milstolpar ska ju firas, så vi flyttade oss till stora Bjursjön där vi packade upp räkmackor, kaffe och semmeltårta som smakade ljuvligt med en sprakande eld i blickfånget.
Helt klart en milstolpe i min smak. Kul att få vara med och fira den!
söndagsled
Söndag morgon och en träff med tjejligan fick mig att hoppa upp tidigt ur sängen. Lite fika packades för nu ville vi ut och traska i skog och mark en stund innan resten av söndagen ägnades åt familjeaktiviteter.
Vandringsled med lite kluriga gömmor är ju aldrig fel, skog är inte heller fel en dag då det blåser lite kallt, precis som idag.
Vi passade även på att logga en lite äldre cache Blåbärsskogs stenen när vi ändå var så nära.
Visst växte det gigantiskt mycket blåbär här i skogen!
Leden var trevlig att gå men jösses så kuperat det var längst bort.
Vaberget skymtar mellan träden.
Självklart ska ju en trevlig tur avslutas med fika. Kaffe, ägg och ostmacka i skogen är inte heller fel!
Skottdagen
Skottdagen, den extra dag som infaller vart fjärde år måste ju bara firas om man är geocachare.
För hur skulle det se ut i kalendern om den 29 februari får förbli vit i ytterligare 4 år? Egentligen inget som stör mig speciellt mycket men att fira det gör jag ju gärna.
Detta år infall den 29 februari till all lycka på en lördag och jag hade turen att få möjlighet att gå på 2 väldans trevliga event.
Först hade Malin ett fikaevent Skottdagen 2020 och redan när vi kom 10 minuter innan hade det samlats en stor skara geocachare utanför cafet.
Mycket mysig start på dagen blev det här och så kul att eventet blev så välbesökt.
Några timmar senare var det dags för SkottdagsCito - Fågelholkar på längden och tvären.
Att plocka skräp brukar jag ju förknippa med cito och det är förvisso en välgärning, men detta var så mycket roligare. Har faktiskt inte gjort en fågelholk sen slöjden och det var ju inte igår direkt.
Elin hade förberett små påsar med material som var färdigsågat och bara att sätta ihop. Vilken aktivitet det blev!!!
Och nej, det var inga geoholkar vi tillverkade utan detta var i allra högsta grad till för småfåglarna, så självklart skulle de även sättas upp.
Min första tillverkade holk sen slöäjden uppsatt av mig själv. Rackarns så händig jag känner mig nu. ;-))))
Över och runt Sjömossen
Sista veckan innan jobbet drar igång på allvar och måndag visar strålande sol. Vill nån följa med på promenad?
Ja, Elin ville och vi beslöt oss till slut för att ge oss på ännu några "utispenatencacher".
Denna gång var siktet inställt på Sjömossen, Billinge Blöt # 23 Sjömossen samt Billinge Blöt # 14 Svartemossen.
Fast Elin tyckte när vi gjorde upp planer att det nog kanske inte blir så lång promenad så varför inte parkera bilen nere vid Öglunda kyrka och gå uppför berget?
Sagt och gjort.
Rejält uppför för att komma upp på billingen, det vet jag sen tidigare, men så vacker utsikt när vi var uppe.
Efter ca 2 km var vi framme där det var dags att vika av in i det stiglösa. 500 meter rakt in mot första cachen sjömossen är ju en baggis eller?
Hm, nja inte helt lättgånget. Detta var nog de enda metrarna av de 500 som var lättgångna. Tror vi blivit lite bortskämda med de tidigare vandringarna i spenatens lättgånga terräng.
Men efter en väldigt krokig väg var vi framme vid första cachen.
Första glimten av sjömossen!
Tanken var att vi skulle gå tillbaks till vägen igen efter denna logg och sen ta oss runt till andra sidan, men det var ju en inte helt enkel väg att gå tillbaks. Kanske vi kan komma över mossen? Är ju bara 300 meter fågelvägen och det verkar ju vara lite torrare här på mitten bredvid bäcken bland ungträden till höger.
Sagt och gjort, i värsta fall får vi vända.
Det började besvärligt med att vi byggde oss en liten bro, men halvdöda träd var det gott om så över första pölen kom vi.
Sen gick det av bara farten.
Vet inte varför jag inte tog några kort när vi hoppade över förutom detta ovanför. Lite blött ja, en del tuvhopp ja, men ändå en hel del fastare mark oxå, då oftast med en massa sly växande ovanpå så det blev en hel del banande av väg i snårskog.
Över på andra sidan kom vi utan att bli blöta och nu började det kurra i magen.
Så värst vackert var det inte så fokus blev hitta fikaplats i sol.
Mätta och belåtna fortsatte vi vår strapats. Det fanns en gammal arkiverad på andra sidan och den tittade vi till, dock hittade vi inget där.
Men nåt annat gammalt fann vi.
En stig!!!! Med spångar och allt.
Viserligen väldigt blöt men den tog oss nästan ända fram till nästa cache.
Sjömossen igen, från andra hållet. Stigen fortsätter framåt över mossen men vi vek av 60 torrare meter mot cachen i stället.
Vår promenad fortsatte, nu tack och lov i lite enklare stiglös terräng.
Fast även här var det emellanåt väldigt snårigt.
Trötta blev vi så det fick bli fikapaus igen, även denna gång kanske inte vackraste platsen.
Men solen njöt vi av där bland rishögarna.
Sista cachen och sen var det bara 100 meter riktigt trevlig skog kvar.
Nästan en hallalujaupplevelse eftersom vi nu var rejält trötta båda två!!!
Fast vi hade ju parkerat bilen nere vid kyrkan........
Alltså fortsatte vi vår promenad via Öglunda grottor och Jättadalen.
Dock med den stora skillnaden att nu fanns stig att gå på.
Och ja, vi hann med ytterligare en fika i solen vid jättadalens branter.
Över en mil blev promenaden, nästan 6 timmar tog det och ja, det hade nog räckt att gå 6 km stiglöst, men visst blev det ett oförglömligt äventyr!
