Tiveden, i gråbens spår

 
 
Nu blir det ett gäng tillbakablickar i arkivet, något ska man ju hitta på när man har en inte alltför sjuk men ändock smittad familjemedlem här hemma. Så blicka gärna tillbaka, flera nya inlägg kommer dyka upp från september och framåt.
 
Men först ett inlägg från helgen.
Mina lediga dagar kommer ju bli allt färre nu framöver så när man får frågan om att följa med nånstans så tackar man gärna ja!
Det var denna runda frågan gällde Tivedsrunda - rotvälta. En hel massa cacher i skogsmiljö.
Det visade sig vara ett smart val att börja med denna och gå leden medsols från Tivedstorp, då det på så sätt blev jobbigast terräng först på dagen.
 
 
Den gamla smedjan vid Tivedstorp.
 
 
Först följde leden den gamla kyrkstigen mot Tived. Vilka strapatser folk var tvugna att utstå förr i tiden pga kyrkplikten. För lite kuperad var den allt bitvis.
 
 
Men mestadels var det en rätt lätt vandring, speciellt om man som vi stannade var 200 meter och däremellan gick i maklig takt.
 
 
Stora tassar, utan sällskap av människa i väldigt obebyggd trakt.
Kan det vara gråben som vandrat här innan tro?
 
 
Fika bör man, här i en mysig liten grop. 
Nej, några platser som gjorda för fika fanns det inte, så vi fick hitta vår egna.
 
 
Här var det allt tur att det var en fin bra, annars hade vi blivit rätt blöta.
 
 
Stora stenar i en stor hög. Perfekt för en cache modell large!
 
 
Fem timmar från start var vi då runt. Närmare 12 km blev det enligt våra mobila mätare.
Efter en gråmulen dag behagade solen ge oss en riktigt färgsprakande solnedgång. Vackert!
 
 
Många cacher blev det, som tur var lätthittade och på bra koordinater.
En trevlig dag i skogen fick vi som bonus.
 
 

Blå slingan och gul led

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Vem hade väl kunnat tro att man skulle tillbringa inte mindre än 3 heldagar i skogarna utanför lilla Gårdsjö denna vinter?
Nu blev så fallet och det har varit 3 väldigt trevliga dagar vi fått i finfin natur.
Sista lördagen i februari var vi så där igen. Planen var att samordna det hela med soppa och våffla på Högsåsen.
Vi startade med CC Blåaslingan 1 vid Skagerns camping. Gissar att den inte var så frekvent använd då vi ibland nästan tappade bort oss längs slingan.
Solen visar sig från sin allra bästa sida!
 
 
 
Lite krispigt var det allt på sina ställen
 
 
Vilken lycka, vid stranden fanns is!!! Så himla vackert!!!
 
 
 
 
 
Avslutade med en liten lätt fika innan vi fortsatte mot 'Gul Led'/Stenbumlingar borta vid Kvarnfallet.
Sötnos!
 
 
Denna gång tappade vi inte bort oss och vandringen avlöpte utan problem. Mossigt grönt just här.
 
 
Finnerödja: The Mountain Treasure hade ett roligt och lita annorlunda upplägg även om det svåraste i uppdraget var att hitta lämplig parkering.
 
 
 
Den här var desto mer spännande!!!
 
 
Tre dagar i Gårdsjötrakten kan man nog faktiskt rekommendera!!
 

Gårdsjön runt

 
 
 
 
 
 
 
 
Allt började med att vi pratade i bilen på vår väg ner till Skåne om att Elin hade FTFat den första i en serie som verkade trevlig, men att de bara hade loggat den första den gången. Hon ville väldigt gärna återkomma för att logga resten nån gång.
Hm, vad kunde detta vara för runda tro?
Jag började söka på geocaching.com och hittade Gårdsjön Runt 1. Insåg att detta ju var precis en sån runda som jag borde uppskatta.
Gårdsjön Runt är en relativt ny vandringsled och därför inte så upptrampad på vissa ställen. Leden är skapad av föreningen 'Kvarnfallets Vänner' och är 8,5 km lång. Slingan bjuder på varierad terräng i skön och lite trolsk natur och vissa delar kan upplevas som lite svårare. 
Jag är ju rätt spontan av mig så min första helt lediga dag efter att säsongen slutat skickade jag iväg en förfrågan till Elin, var hon möjligen ledig i morgon?
Jodå, och till min lycka så ville hon väldigt gärna följa med
 
 
Så var vi då på gång. Dessa ledmarkeringar följde vi, till en början i fin, lättvandrad skog.
Men snart skymtade lite vattenblänk. Gårdsjön, för dagen blank som en spegel.
 
 
 
Solen kom fram alltmer och det blev en vansinnigt vacker novemberdag.
 
 
Men man vet ju aldrig hur länge solen är framme, så bäst att passa på och försöka hitta en fikaplats där solen kommer åt.
Vi satte oss på en uppochnervänd båt strax intill denna vackra vy. 
 
 
Så himla fint! Mer spegelblank sjö är svårt att hitta.
 
 
Jag upphör aldrig att förvånas över hur mycket färg det finns i naturen även så här de sista dagarna i november.
 
 
 
 
 
Vi närmar oss cachen Gårdsjön och det är här i närheten som vi hittar rundans absolut bästa fikaplats. Här fanns även bord och bänkar. Nu var vi ganska nyfikade, så vi stannade bara till lite extra och njöt av den vackra miljön.
 
 
 
Här fick vi sen följa bilvägen en stund innan vi åter gick in på stig igen.
 
 
Så helt plötsligt dyker detta ställe upp. Spännande!!!
 
 
 
Vi fortsätter grusvägen fram ytterligare en bit och möter dagens enda människa, i bil. Hoppar till båda två för det har verkligen känts som vi varit helt ensamma här i naturen.
 
Nu blir det stig igen och vandringen fortsätter mer på temat mossa.
Just här fann vi rester av en gammal kvarn.
 
 
Ja, jag gillar ju mossa!
 
 
 
 
Även troll träffade vi på.
 
 
Bävern hade haft party rejält i trakten. Det låg fällda träd huller om buller en bit längs stigen. Kan det vara en konstnärlig bäver som varit i farten här tro?
 
 
Solen står lågt så här års. Snart är den på väg ner, men vi hann med en fikapaus till i solen nere vid vattnet ungefär här. Lite ris skymde sjöutsikten en aning, men sol det fick vi.
 
 
Nu lämnar vi strax vattenblänket från Gårdsjön, skymningen sänker sig snart och vi närmar oss slutet på vandringen.
Finalkoordinater räknas ut och vi konstaterar att detta var en väldigt trevlig led att gå. Så väldigt glad att den fått geocacher. För hur skulle jag annars hittat hit?
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Krispig blå led

 
 
 
 
 
 
 
 
Nu kommer inläggen inte i kronologisk ordning här, men jag skulle så gärna vilja länka blogginlägget till min logg av denna eminenta serie. 'Blå Led 1' för att kunna visa en del av alla underbara foton som togs under dagen.
 
 
Leden var mycket riktigt blå. Lika blå som himlen visade sig vara bara vi passerat Töreboda. För hemma var det dimma som gällde. 
Med på turen var Konagirl77 samt chevy57 och maken, som ju inte är den som är mest intresserad av geocaching i min familj.
Men vandra i trevligt sällskap det gör han gärna. Och Kvarnfallets blå led är en sån led som passar ypperligt för just detta.
 
 
Det är rätt nyanlagda vandringsleder här på platsen och vid något tillfälle var vi lite förvirrade över vart vi skulle härnäst, men så kan det ju lätt bli oavsett hur väl markerad en led är. Och vi hade ju ett gäng geocacher att navigera mot om vi skulle bli tveksamma. Annars var leden mycket lättvandrad, förutom på ett ställe nere vid sjöarna som det var mer sten och kuperat.
 
Någon kilometer från kvarnfallet finns Högsåsens naturreservat med några besöksvärda platser som vi tog en avstickare från leden mot.
 
 
 
 
HÖGSÅSEN # Stugan
 
 
Tänk att bordet står kvar.....
 
 
Högsåsen # Medicintallen. Här fanns även denna "kämpetall", som enligt folktron övertog en skadad hästs krämpor efter att ha gått ner sig på en myr. Hästen piggnade till och tallen blev så knotig. Vackert tycker jag, oavsett hur den blev på det viset.
 
 
Vattenpölar är enbart vackra på bild om de ser ut så här.
 
 
Utsikt ända till Billingen och även Kinnekulle, åtminstone berättade skylten på platsen det för oss.
 
 
Rimfrost + motljus = underbart!
 
 
 
Vi fortsatte leden och kom efter ett tag fram till sjön Narven.
Här var vandringen lite mer utmanande men väldigt, väldigt vacker.
 
 
 
 
 
 
Nu hade vi loggat 10 lätthittade cacher i serien och det kurrade i magen. Dags att fika.
Alltså, denna plats var så värd att vänta på!
 
 
 
 
Vi fortsatte vår vandring längs den nu väldigt lättvandrade leden och så var vi då plötsligt framme vid Kvarnfallet
Här gör ideela krafter en stor insats i skapandet av en väldigt fin plats. Det är även de som skapat vandringslederna, och varje år sätter upp en kolmila.
Vi hade turen att träffa på några av dem och fick en intressant guidning av området på köpet.
 
 
Fågelholkarna i alla regnbågens färger symboliserar att alla är välkomna.
 
 
Nu var klockan två och vi var fortfarande mätta efter fikat vid sjön. Varför inte ta ytterligare en liten promenad mot Högsåsen # Vägskälet och Högsåsen# Bilen? Borde ju bli ett par kilometer till och lagom att fika efter det.
Sagt och gjort och vi gick tillbaka samma väg vi kom och tänkte att vi nog skulle kunna nyttja gul led åtminsone för tillbakavägen. Det gick väl sådär, men det berodde helt på att vi valde fel håll på den gula leden. Nåväl, även den leden verkar vara fin att gå, även om jag upplevde att det var lite mer tveksamheter på vägvalet där. Mörkret och även några snöflingor börjar falla där i skogen innan vi åter är på väg mot kvarnfallet. Absolut inte närmsta vägvalet, men vad gör väl det?
 
 
 
15 kilometer slutade vår dagsvandring på och det var med glädje vi insåg att det fanns glöd kvar vid
Kvarndammen och en av de grillplatser som finns på platsen. Vi lägger på några pinnar till och tar den avslutande fikastunden i sprakande lågors sken.
En helt fantastisk dag börjar närma sig sitt slut.
 
 
Ett stort tack till CO som valt att placera ut ett gäng cacher här. Utan dem hade jag nog inte lyckats hitta hit!
Och ja, dessa två leder som finns här nu (röd led kommer i nästa blogginslag) kan jag bara varmt rekommendera!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Vintrig Luffarbotur

 
 
 
 
 
 
 
För nästan exakt 2 år sedan stannade vi på samma rastplats här vid fina Röa broa. Den gången gick vi långasjörundan och jag minns att vi pratade om att det hade varit kul om vi fick möjlighet att gå den andra rundan som utgår härifrån också.
Nu var det så dags! I somras kom denna serie ut Luffaborundan #1 med inte mindre än 45 cacher och med solen som sken från en klarblå himmel och lite vitt snötäcke över allt kändes det som att vi skulle få en angenäm dag.
 
 
 
 
 
Så var vi då äntligen på väg, laddade med var sin ryggsäck innehållande fika, något som jag tror är nödvändigt för att få en bra tur.
 
 
 
Först följde vi sjön en liten bit men sen övergick leden till renodlad skogsterräng, allt överpudrat med ett tunt lager snö.
 
 
Ibland följde vi väg, ibland var det stigar som på något ställe var lite blöt, men det var en förhållandevis lättvandrad slinga alltsomallt.
 
 
Det enda vi verkligen saknade var nån stans att sitta på när vi skulle fika. Självklart löste vi det med att sätta oss på några stubbar, men en bänk hade ju varit trevligt. Någonstans vid nr 23 hittade vi en plats i solen och självklart skulle det för tjejligan obligatoriska fikakortet tas. Bra att vi hade några burkar var med oss att bygga kameratorn med.
 
 
 
Spännande att se kontrasten i naturen, snö på hygget men i granskogen var enda stället på vår tur som det var barmark.
 
 
 
 
Rundans absolut mest svårhittade där vi fick ta till livlina. Just där hade ingen av oss kommit på att leta.
 
 
Några gårdar passerade vi längs vår väg. Denna var mysig med sina vasstak, fulla med istappar.
 
 
 
Skirbråtens skolas smedja! Även den riktigt fin 
 
 
 
Många granar blev det och en del snö innanför kläderna oxå.
 
 
Åter vid bilen hade vi enligt ledkartan gått 10,3 km och solen var nu på väg ner. 44 burkar loggade, en fick vi ge upp pga terrängfaktor.
Luffarborundan var precis som förväntat en trevlig upplevelse, även om självklart Långasjörundan var så mycket vackrare med sin sjönära placering. Denna var dock lättare att gå.
 
 
Vi avslutade vår dag med att äta upp resterna av vår matsäck med den fina utsikten över sjön att vila blicken på.
 
 
Totalt tog det oss rätt exakt 5 timmar i lagom tempo med en fikapaus på mittten.

Tiveden tur och retur

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 Dags för veckans geotur. Denna gång var vi förstärkta med två kryckor efter ett missöde i trollskogen. Trots detta gav vi oss av mot vilda vackra Tiveden, men det var såklart inte vandring som stod på programmet denna gång.
Första stopp blev Undenäs Domarring, en vacker plats som absolut förtjänar en cache. 
 
 
Valet föll sen på en trail som lättast tas med bil där Kvarnsjön-Bocksjön "Röret" var första cache för oss.
Flera vackra platser passerade vi men det var inte helt lätthittade cacher, främst pga att koordinaterna inte ville samarbeta helt med våra gpser.
 
 
 
Efter 13 loggade cacher var vi fikasugna, men vi stoppades av en brandbil som höll på att plocka ihop slangar vid sidan av vägen. Skogsbrand. Vilken tur att det inte blev värre än så här.
 
Dagens fikaplats blev vid parkeringen där de flesta vandringsleder startar. Vi hittade en ledig plats där vi fick vara helt ensamma. Skönt!
 
 
Huvudmålet denna dag var GeoTourSwe2 - Tivedstorp 
Tivedstorp är en by mitt inne i Tiveden, en sägenomspunnen skogsbygd på gränsen mellan Västergötland och Närke. 
Tivedstorp togs troligen upp på 1630-talet av finnen Hindrik Hindriksson, kallad Lill-Hindrik. Han omnämns 1642 som boende i en "stockestuva på skogen". Stugan var placerad mot det stora flyttblocket utmed gångvägen till dagens kaffestuga.

Vid storskiftet år 1800 hade byn sex gårdar med totalt ca 65 personer. År 1842 genomfördes laga skiftet i byn, varvid ägorna samlades mera och vissa gårdar flyttades ut. Ägorna mitt i byn fördelades på nio gårdar.

Som mest har det bott ca 100 personer i byn i början på 1900-talet. I mitten av 1900-talet avfolkades byn som en följd av det isolerade läget, dålig väg och avsaknad av elektricitet.
Mitt i denna välbevarade, genuina miljö kan man idag dricka en kopp kaffe eller stanna en längre tid för att bo i trivsamt vandrarhem.
 
 
 
 
 
 
 
Nöjda efter att ha strövat omkring i denna fina miljö tog vi en liten omväg mot Ösjönäs. 
"DUST 2010". Vilken vacker plats!!!
 
 
 
Så var det då dags att fara åter hemåt igen men först fika vid Tåtorp där multin Färggömman startade.
Nu hade det utlovade regnet börjat falla och vi avnjöt kardemummabullar inne i växthuset under vinrankor. Riktigt mysigt. Multin var kul den med och som tur var gick det utmärkt att logga även den med bil, då dropparna blev alltfler.
 
 
En härlig tur fick vi. Tur att det finns cacher att logga även  om man har kryckor i sällskap. 
 

Tivedsrunda

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Snöstorm och varningar från SMHI var onsdagens stora samtalsämne. Hos oss blev det inte speciellt besvärligt, men visst blåste det. De flingor som föll var inte heller speciellt många.
Men vädret ställde till en del problem ändå. Vi fick ta en rejäl funderare över vart vi skulle styra vår färd på torsdag. Valet föll till sist på  Tivedsrunda - gropen
Ett bra val. 
 
En oväntad skylt, mitt ute i skogen. Synd att det inte var öppet!
 
 
 Det är egentligen två rundor som numera är sammanbundna till en. Titti hade redan loggat den äldsta av dem så vi valde självklart den nyare.
Tiveden är ju ett vilt naturområde men här är terrängen mer lik vanlig skog och inte alls svårvandrad. 
Rundan går på stig och skogsvägar och det var en varierad runda med flera roliga gömmor.
Vad vore väl Tiveden utan sten?
Vi fick vårt lystäte av både de och mossa på åtminstone ett ställe. 
 
 
 
 
 
 
Inte helt lätt att ta sig fram på alla ställen vi ville leta på......
 
 
Fika måste vi ju göra såklart. Det fick bli i lä inte långt ifrån denna fina vy.
 
 
Fast att det var så fint bakom kullen vi hade bakom våra ryggar hade vi ingen aning om där vi satt.
 
 
Efter denna trevliga runda begav vi oss mot Pikehead som visade sig leda oss till ett annorlunda ställe.
 
 
Följde man stigen kom man ner till deras välventilerade båthus nere vid sjön Unden.
 
 
Ingen användning för spark just nu iallafall.
 
 
 Lindberga Klint (210m) var en relativt ny cache som faktiskt bara var FTFad. Varför kan man undra. Sannolikt pga att man var tvungen att gå närmare en km för att komma hit. Men det var ett sånt ställe som gör sig så fantastiskt bra för geocaching. En plats väl värd ett besök som jag aldrig hittat annars.
 
 
 LP - Häxa Hus - Witch's House var en annan burk i närheten som även den bara var FTFad för flera månader sen. Denna skulle kunna vara en drivein så varför har ingen mer varit här om det är jobbigt att gå?
 
 
Huset var ett ödehus som nog varit så rätt många år. Notera det avsågade trädet som sticker ut genom fönstret.
Inomhus var trösklarna väldigt höga!
 
 
En spännande plats, även om jag inte är så förtjust att gå in i ödehus, och ett bra tema på cachen. Jo, den fick faktiskt en favvo.
Dagens sista cache var den som skulle vara den lättaste. En riktig drive in.
Det visade sig bli den mest äventyrliga av dagens alla loggar, fast det berodde inte på cachen utan på vägvalet. Än en gång slog oss tanken att man ska inte lita på GPSen alltför mycket.
Vi gjorde det misstaget och hamnade på en grusväg som hade gjort en isdansös lycklig. Den blev dessutom bara mindre och mindre samt isigare och isigare. När isen dessutom började luta i backar och svängar så var det bara att vända. Jag kan inte förneka att det var med varsin lättnadens suck vi slutligen kom ut på en mindre isig asfalterad väg igen. Den var betydligt lättare att köra.
En härlig dag i tivedsskogarna fick vi tillsammans. Undrar vart färden går nästa gång?
Men en sak är planerad. Milstolparna som närmar sig har vi en gemensam plan för. Om det tycker jag!

En gyllene Långsjövandring.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Långsjörundan #1 -  Långsjörundan #45 var vårt mål för dagen, denna soliga "dagföredagföredopparedag". Vandringen utgår från  Röa broa, rastplatsen, där det fram till 30-talet fanns en rödmålad plankbro, därav namnet.
Vi anade att det skulle ta sin lilla tid att gå den så vi såg till att vara på parkeringen redan kl 09 för att kunna utnyttja de få timmar dagsljus som årstiden bjuder.
Kl 15 var vi tillbaka igen, efter en vandring som enligt ledbeskrivningen skulle vara 11.8 km, men som våra gpser tyckte var betydligt längre.
 
 
Det gjorde ju inget eftersom det var en skön vandring, med många riktigt fina vyer.
Vi valde att gå leden "baklänges" vilket i mitt tycke visade sig vara ett bra val. De naturskönaste delarna av leden är ju där de burkarna med lägre nummer är placerade, med några undantag. Gott på något sätt att spara det bästa till sist. 
Solen står lågt så här års och i början av vår promenad nådde den inte ens över trätopparna, trots att vi passerade flera hyggen. Undrar vem som byggt på denna sten, nån gång för många år sedan?
 
 
AntsHattan omnämns som ett ställe med ovanligt många myrstackar. Vi tyckte nog att det inte var mer här än på andra ställen, men kanske hade hygget förändrat myrornas förutsättningar att trivas.
Ruinerna av Stora Kampetorp fanns dock fortfarande på plats, även om infotavlan på platsen gapade tom.
 
 
När vi passerat nr 37 övergick leden till att gå mer på stigar i skog i stället för i närheten av hyggen. Om det tycker jag.
 
 
Solen började även komma såpass högt upp att vi kunde se dess strålar mellan träden.
 
 
Några få gårdar finns längs den ca 4 km långa Långsjön. Lövåsen visade sig vara permanentboende. Kul, då det är en plats som har varit bebodd sen 1600-talet, kanske ändå längre då en stenyxa hittats på ägorna.
 
 
 
Leden fortsatte, genom skog och på gamla vägar. 
 
 
Ibland var där spångar, som var en utmaning att ta sig över. Vått trä har en förmåga att bli hal.
På den sidan där leden går sjönära var dock spångarna i bättre skick, med fina nät på som förhindrar ofrivilliga sumpbad.
 
 
Efter några timmars vandring nådde vi så fram till nr 22 och vi fick sjöutsikt. Så vackert!!!
 
 
På denna sidan fanns flera rastplatser att avnjuta medhavt fika på. Mellan 20-21 fanns även denna fina grillplats med tillhörande gästbok i postlådan. Självklart passade vi på att packa upp fikat ur våra ryggsäckar och satt här en bra stund och bara njöt.
 
 
 
Leden övergick till att bli mer kuperad och lite mer "tivedig". Hela tiden bjöds vi på vackra vyer, den ena finare än den andra.
 
 
 
 
 

Hultatorp 

 

 
Detta är en gömma från 2004 som man passerar förbi och så att säga får på köpet.

Hultatorp är dokumenterat i kyrk-böckerna redan på 1600-talet. Här fanns på 1900-talet två gårdar. Den ena brukades av Alfred Karlsson och den andra av August Andersson.August Andersson var född 1880 och gick ur tiden 1956. August anlitades ofta när det behöves ett extra handtag för att bygga hus eller gräva brunnar i bygden. August var en klurig gubbe, så när veterinären kom för att ta tuberkelprov på hans kor, så frågade veterinären efter namnet på kon. "Gissa" sa August, och veterinär svarade irriterat att han vare sig ville eller kunde gissa vad kon hette. - "Gissa" heter kon sa August.

 Så här såg huset ut i början på 90-talet, nu finns bara två väggar kvar.
 
Den fina vandringen fortsätter med fler vackra vyer.
 
 
De som gått leden tror jag ler igenkännande........
 
 
 
Vid nr 10 viker leden bort från Långsjön och går förbi Hultatärn, en sjö som var känd för sina många småabborrar. Efter ett misslyckat försök att plantera in ädelfisk i sjön sägs den numera vara "fisklös".
 
 
Solen är nu på väg ner och de sista strålarna hamnar på denna brygga.
 
 
Några minuter senare, när vi kommer fram till bryggan, har den försvunnit nedanför trätopparna igen och efterlämnar ett smått magiskt ljus över Hultatärn.
Vackert!
 
 
En fantastisk, gyllenfärgad decembervandring närmar sig sitt slut, och när vi kommer åter till Röa Broa är vi mer än nöjda.
En riktigt fin vandring har vi fått här, tack vare COs arbete med att placera ut inte mindre än 45 gömmor längs leden. Många steg blev det, så nu kan vi äta julgodis med gott samvete!
 

Vilda,Vackra, Vitsandsrundan!

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Vår närmaste nationalpark, Tiveden, har jag bara besökt en gång tidigare, för sisådär 20 år sedan.
Sen råkar det bli så att jag besöker den två gånger på tre dagar. Så det kan gå. 
 
Tivedens nationalpark är en av Sveriges vackraste. Till stor del stiglös och otillgänglig men också oändligt inbjudande. Mjukaste mossa, klara sjöar och hänförande utsikt omger stigar som använts sedan urminnes tider.
Det är en av Sydsveriges vildaste skogar. Det är ett kuperat, bergigt och blockigt område. Parken ligger i den mest otillgängliga delen av skogen, den del som kallas Trolltiven. Ändå är det inte så orört, som man tror vid första anblicken. Här har förekommit svedjebruk, kolning och avverkning, men det har aldrig bott människor här.
 
Tivedens nationalpark bildades 1983 och utgörs av ett stort sammanhängande barrskogsområde som saknar bebyggelse och större vägar. 
 
Vi har alla pratat om att vi ville gå  Vitsandsrundan 1 - trappan - Vitsandrundan 12 - grillplatsen samt även försöka passa på att logga GeoTourSwe - Secret cave in Tivedens Nationalpark som ligger i samma område.
I tisdags blev det så äntligen av, kanske inte bästa val av dag, då flera av oss var lite småkrassliga, men det gäller att passa på när alla kan.
 
En alltigenom fantastisk vandring där kameran gick varm.
Vi valde att gå rundan baklänges och började alltså med nummer 11. Såhär startar stigen!
 
 
Rundan följer stigar och ska vara ca 6 km lång. Terrängen betecknas som krävande, speciellt i den delen av leden som ligger längs sjön Trehörningen.
 
Ja, det var en krävande vandring, men tar man det lugnt, utan att strassa, tar små pauser ibland så var det inga problem alls. Vi hade en heldag avsatt för vår vandring och med avstickaren till Stenkälla, där multin var tog det oss lite mer än 4 timmar att gå.
 
 
Höstfärgerna är fantastiska, speciellt med glittret från en sjö i blickfånget.
 
 
 
Lite här och var fanns det spångar. Här var det en trevåningsspång. Såg lite kul ut att man bara byggt den nya spången ovanpå den gamla.
 
 
Slipade klippor sjönära.
 
 
Ett av paketen vi stötte på längs stigen. Nya trappor ska byggas, sannolikt är de dittransporterade med helikopter, kan helt enkelt inte finnas nåt annat sätt att transportera dem på.
 
 
En av ledens alla fina utsiktsplatser syns högt upp på klippan.
 
 
Rötter och sten i alla de former såg vi.
 
 
Fantastiska Ludde, som klarade vandringen otroligt bra, trots att han inte är en ungdom längre.
 
 
Spännande rot!
 
 
Flera grottor finns, den mest kända är Stenkälla, en gammal offerkälla från hednatiden.
 
 
Här kommer en bild som gör mig riktigt glad! Fantastiskt att få dela detta med er tjejer!
 
 
 
Stora stenar, minst sagt, beväxta av stensöta.
 
 
 
Här kunde man fortsätta "stigen" mellan stenarna, vi valde att återvända samma väg vi kommit när vi noterat vad som behövde hittas för att klara multin.
 
 
Vitsandsrundan 6 - Vitsand. Här fanns bord och vi packade upp vår medhavda matsäck. Vackert!!!
 
 
 
Vi fortsatte leden baklänges och kom in till lite snällare terräng. Jag som älskar mossa av alla de slag blev lyrisk.
 
 
 
 
Visst är det fantastiskt hur träd växer......
 
 
Många sjönära tillfällen bjöds och det gillar jag ju.
 
 
 
Stigmanspasset, Här huserade laglösa förr i tiden. Väldigt långt ner till vägen......
 
 
Det var faktiskt inte lika imponerande nerifrån som uppifrån.
 
 
Trappor fanns det oxå på sina ställen, det tackade vi för då både mossklädda stenar, rötter och flata klippor är ruskigt hala.
 
 
Ett bra val att gå rundan åt fel håll så att säga, då var ju kroppen som piggast när terrängen var besvärligast.
Men efter målgång samt logg av multin behövde vi fika igen. 
 
 
Grillplatsen bjöd på en perfekt fikaplats och med denna vackra vy och 18 000 steg i benen smakade det ljuvligt.
 
 
Hoppas verkligen inte det tar 20 år tills jag gör återbesök i själva nationalparken.
 

Trollkyrkorundan

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Trollkyrkerundan leder dig rakt ut i gammelskogen och in på en riktig berg- och dalbana. Upp och ner går stigen genom Tivedens typiska sprickdalslandskap, över karga berg och fuktigare sänkor.
 
Med hjälp av trappor och spänger vandrar du genom Tivedens dramatiska natur, fram till Stora och Lilla Trollkyrka. Längs leden finns numrerade stationer med information. Leden går delvis i svår terräng. 
 
Detta är information jag har fått fram på nätet, men längden på leden varierar från den nyare 4,6 km till 6 km. De höll på att märka om leden och vi råkade nog gå den gamla leden av misstag, så kanske vi gick 6 km eller bara 4,6. Spelar ju ingen roll egentligen eftersom dessa kilometrar här, inte direkt är jämförbara med så många andra platser man vandrar på.
 
 
Leden sägs i informationen vara ganska krävande och javisst var den väl det. Min dåliga balans gav sig till känna på detta underlaget såklart, men vill man så kan man. Höll ganska låg profil i de flesta nedförsbackarna och givetvis även ganska låg fart och då gick allt jättebra. Men hade jag behållt de proggressiva glasögonen på, som  jag just nu ger ännu en chans att lära mig använda, så hade jag inte kommit hem helskinnad. Tur jag ser bättre utan i de flesta fall.
 
Naturen var som väntat helt underbar!
 
 
Fina Metesjön, en plats att bara njuta en stund vid.
 
 
 
 
Här gick leden sjönära en bit och det gillar jag.
 
 
Stolpar med nummer på hittade vi på några platser längs leden. Eftersom vi inte hade med någon ledbeskrivning kunde vi först i efterhand se vad vi hade sett egentligen.
Strax bakom oss här nedanför, fanns en gigantisk rishög. Det visade sig ha varit ett offerkast, alltså en hög man skulle kastat en pinne på för att få en fortsatt lyckosam tur.
Eftersom vi missade att kasta pinnar, hade vi nog bara tur som fick en fortsatt lyckosam tur.
Stora trollkyrka är berget på andra sidan trollkyrkosjön.
 
 
 
Japp. Uppför här till ska vi! Dessutom ligger en av områdets få cacher däruppe. Stora Trollkyrka
 
 
Vi passade på att fika bara nån meter från cachen.
 
 
Nedför kom vi båda två oxå även om det var besvärligare än uppför och mätta och glada vandrade vi vidare. Spännande stubbe! Kanske det är den som beskrivs här nedan:
Skogsbranden har haft en avgörande roll för utvecklingen av barrskogsbestånden här i Tiveden. Den senaste riktigt stora branden var 1853. Till vänster om stigen ser ni en av de gamla brandskadade tallar som nu bara är en stubbe. Den har med sannolikhet överlevt många bränder, för att till slut duka under. Den äldsta daterade stubben i nationalparken är från 1309 och de äldsta levande träden är från 1500 - talet.
 
 
Ibland var det rena plockepinnet av nedfallna träd men leden var framkomlig utan några större problem. Eftersom man inte får manipulera speciellt mycket i naturen här, löste de de nedfallna träden på ett smart alternativt sätt.
 
 
Lite lättare att gå var det mellan stora och lilla Trollkyrka och den kilometern gick riktigt snabbt.
 
 
Vi närmar oss lilla Trollkyrka.
Berget Lilla Trollkyrka är ett av många i nationalparken som ligger strax över 200-metersnivån. Härifrån har ni en god utsikt över Vättern som ligger 110 meter längre ner. Under historisk tid har Vättern varit den transportled som betytt mest för Tivedens liv. En stor del av det järn som har tillverkats i Tiveden har kommit sjövägen från Taberg vid södra änden av sjön. Över sjön kom också munkarna från Alvastra till Ramundeboda i Tiveden.
 
 
 
Utsikt från toppen.
 
 
Rötter, fanns det många......
 
 
Vi passerade västra Tvillingbergets fot. Mäktigt!
 
 
Vi blev nog båda två lite förvånade över hur många det var som vandrade denna led. Betydligt fler än jag trott. De flesta verkade väl rustade för vandring, men vi såg även de som hade betydligt sämre skor. Måste ha varit svårt att gå här, med loafers och liknande även om stigen ibland var så här fin.
 
 
Nu närmar vi oss entren igen. Lustigt att kalla parkeringsplatsen med ledinfo för entre, men på sätt och vis så är det ju en slags entre till vildmarken. 
 
 
För vildmark det är Tiveden verkligen. En helt underbar sådan dessutom.
 
 

RSS 2.0