Tiveden tur och retur

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 Dags för veckans geotur. Denna gång var vi förstärkta med två kryckor efter ett missöde i trollskogen. Trots detta gav vi oss av mot vilda vackra Tiveden, men det var såklart inte vandring som stod på programmet denna gång.
Första stopp blev Undenäs Domarring, en vacker plats som absolut förtjänar en cache. 
 
 
Valet föll sen på en trail som lättast tas med bil där Kvarnsjön-Bocksjön "Röret" var första cache för oss.
Flera vackra platser passerade vi men det var inte helt lätthittade cacher, främst pga att koordinaterna inte ville samarbeta helt med våra gpser.
 
 
 
Efter 13 loggade cacher var vi fikasugna, men vi stoppades av en brandbil som höll på att plocka ihop slangar vid sidan av vägen. Skogsbrand. Vilken tur att det inte blev värre än så här.
 
Dagens fikaplats blev vid parkeringen där de flesta vandringsleder startar. Vi hittade en ledig plats där vi fick vara helt ensamma. Skönt!
 
 
Huvudmålet denna dag var GeoTourSwe2 - Tivedstorp 
Tivedstorp är en by mitt inne i Tiveden, en sägenomspunnen skogsbygd på gränsen mellan Västergötland och Närke. 
Tivedstorp togs troligen upp på 1630-talet av finnen Hindrik Hindriksson, kallad Lill-Hindrik. Han omnämns 1642 som boende i en "stockestuva på skogen". Stugan var placerad mot det stora flyttblocket utmed gångvägen till dagens kaffestuga.

Vid storskiftet år 1800 hade byn sex gårdar med totalt ca 65 personer. År 1842 genomfördes laga skiftet i byn, varvid ägorna samlades mera och vissa gårdar flyttades ut. Ägorna mitt i byn fördelades på nio gårdar.

Som mest har det bott ca 100 personer i byn i början på 1900-talet. I mitten av 1900-talet avfolkades byn som en följd av det isolerade läget, dålig väg och avsaknad av elektricitet.
Mitt i denna välbevarade, genuina miljö kan man idag dricka en kopp kaffe eller stanna en längre tid för att bo i trivsamt vandrarhem.
 
 
 
 
 
 
 
Nöjda efter att ha strövat omkring i denna fina miljö tog vi en liten omväg mot Ösjönäs. 
"DUST 2010". Vilken vacker plats!!!
 
 
 
Så var det då dags att fara åter hemåt igen men först fika vid Tåtorp där multin Färggömman startade.
Nu hade det utlovade regnet börjat falla och vi avnjöt kardemummabullar inne i växthuset under vinrankor. Riktigt mysigt. Multin var kul den med och som tur var gick det utmärkt att logga även den med bil, då dropparna blev alltfler.
 
 
En härlig tur fick vi. Tur att det finns cacher att logga även  om man har kryckor i sällskap. 
 

Tivedsrunda

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Snöstorm och varningar från SMHI var onsdagens stora samtalsämne. Hos oss blev det inte speciellt besvärligt, men visst blåste det. De flingor som föll var inte heller speciellt många.
Men vädret ställde till en del problem ändå. Vi fick ta en rejäl funderare över vart vi skulle styra vår färd på torsdag. Valet föll till sist på  Tivedsrunda - gropen
Ett bra val. 
 
En oväntad skylt, mitt ute i skogen. Synd att det inte var öppet!
 
 
 Det är egentligen två rundor som numera är sammanbundna till en. Titti hade redan loggat den äldsta av dem så vi valde självklart den nyare.
Tiveden är ju ett vilt naturområde men här är terrängen mer lik vanlig skog och inte alls svårvandrad. 
Rundan går på stig och skogsvägar och det var en varierad runda med flera roliga gömmor.
Vad vore väl Tiveden utan sten?
Vi fick vårt lystäte av både de och mossa på åtminstone ett ställe. 
 
 
 
 
 
 
Inte helt lätt att ta sig fram på alla ställen vi ville leta på......
 
 
Fika måste vi ju göra såklart. Det fick bli i lä inte långt ifrån denna fina vy.
 
 
Fast att det var så fint bakom kullen vi hade bakom våra ryggar hade vi ingen aning om där vi satt.
 
 
Efter denna trevliga runda begav vi oss mot Pikehead som visade sig leda oss till ett annorlunda ställe.
 
 
Följde man stigen kom man ner till deras välventilerade båthus nere vid sjön Unden.
 
 
Ingen användning för spark just nu iallafall.
 
 
 Lindberga Klint (210m) var en relativt ny cache som faktiskt bara var FTFad. Varför kan man undra. Sannolikt pga att man var tvungen att gå närmare en km för att komma hit. Men det var ett sånt ställe som gör sig så fantastiskt bra för geocaching. En plats väl värd ett besök som jag aldrig hittat annars.
 
 
 LP - Häxa Hus - Witch's House var en annan burk i närheten som även den bara var FTFad för flera månader sen. Denna skulle kunna vara en drivein så varför har ingen mer varit här om det är jobbigt att gå?
 
 
Huset var ett ödehus som nog varit så rätt många år. Notera det avsågade trädet som sticker ut genom fönstret.
Inomhus var trösklarna väldigt höga!
 
 
En spännande plats, även om jag inte är så förtjust att gå in i ödehus, och ett bra tema på cachen. Jo, den fick faktiskt en favvo.
Dagens sista cache var den som skulle vara den lättaste. En riktig drive in.
Det visade sig bli den mest äventyrliga av dagens alla loggar, fast det berodde inte på cachen utan på vägvalet. Än en gång slog oss tanken att man ska inte lita på GPSen alltför mycket.
Vi gjorde det misstaget och hamnade på en grusväg som hade gjort en isdansös lycklig. Den blev dessutom bara mindre och mindre samt isigare och isigare. När isen dessutom började luta i backar och svängar så var det bara att vända. Jag kan inte förneka att det var med varsin lättnadens suck vi slutligen kom ut på en mindre isig asfalterad väg igen. Den var betydligt lättare att köra.
En härlig dag i tivedsskogarna fick vi tillsammans. Undrar vart färden går nästa gång?
Men en sak är planerad. Milstolparna som närmar sig har vi en gemensam plan för. Om det tycker jag!

En gyllene Långsjövandring.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Långsjörundan #1 -  Långsjörundan #45 var vårt mål för dagen, denna soliga "dagföredagföredopparedag". Vandringen utgår från  Röa broa, rastplatsen, där det fram till 30-talet fanns en rödmålad plankbro, därav namnet.
Vi anade att det skulle ta sin lilla tid att gå den så vi såg till att vara på parkeringen redan kl 09 för att kunna utnyttja de få timmar dagsljus som årstiden bjuder.
Kl 15 var vi tillbaka igen, efter en vandring som enligt ledbeskrivningen skulle vara 11.8 km, men som våra gpser tyckte var betydligt längre.
 
 
Det gjorde ju inget eftersom det var en skön vandring, med många riktigt fina vyer.
Vi valde att gå leden "baklänges" vilket i mitt tycke visade sig vara ett bra val. De naturskönaste delarna av leden är ju där de burkarna med lägre nummer är placerade, med några undantag. Gott på något sätt att spara det bästa till sist. 
Solen står lågt så här års och i början av vår promenad nådde den inte ens över trätopparna, trots att vi passerade flera hyggen. Undrar vem som byggt på denna sten, nån gång för många år sedan?
 
 
AntsHattan omnämns som ett ställe med ovanligt många myrstackar. Vi tyckte nog att det inte var mer här än på andra ställen, men kanske hade hygget förändrat myrornas förutsättningar att trivas.
Ruinerna av Stora Kampetorp fanns dock fortfarande på plats, även om infotavlan på platsen gapade tom.
 
 
När vi passerat nr 37 övergick leden till att gå mer på stigar i skog i stället för i närheten av hyggen. Om det tycker jag.
 
 
Solen började även komma såpass högt upp att vi kunde se dess strålar mellan träden.
 
 
Några få gårdar finns längs den ca 4 km långa Långsjön. Lövåsen visade sig vara permanentboende. Kul, då det är en plats som har varit bebodd sen 1600-talet, kanske ändå längre då en stenyxa hittats på ägorna.
 
 
 
Leden fortsatte, genom skog och på gamla vägar. 
 
 
Ibland var där spångar, som var en utmaning att ta sig över. Vått trä har en förmåga att bli hal.
På den sidan där leden går sjönära var dock spångarna i bättre skick, med fina nät på som förhindrar ofrivilliga sumpbad.
 
 
Efter några timmars vandring nådde vi så fram till nr 22 och vi fick sjöutsikt. Så vackert!!!
 
 
På denna sidan fanns flera rastplatser att avnjuta medhavt fika på. Mellan 20-21 fanns även denna fina grillplats med tillhörande gästbok i postlådan. Självklart passade vi på att packa upp fikat ur våra ryggsäckar och satt här en bra stund och bara njöt.
 
 
 
Leden övergick till att bli mer kuperad och lite mer "tivedig". Hela tiden bjöds vi på vackra vyer, den ena finare än den andra.
 
 
 
 
 

Hultatorp 

 

 
Detta är en gömma från 2004 som man passerar förbi och så att säga får på köpet.

Hultatorp är dokumenterat i kyrk-böckerna redan på 1600-talet. Här fanns på 1900-talet två gårdar. Den ena brukades av Alfred Karlsson och den andra av August Andersson.August Andersson var född 1880 och gick ur tiden 1956. August anlitades ofta när det behöves ett extra handtag för att bygga hus eller gräva brunnar i bygden. August var en klurig gubbe, så när veterinären kom för att ta tuberkelprov på hans kor, så frågade veterinären efter namnet på kon. "Gissa" sa August, och veterinär svarade irriterat att han vare sig ville eller kunde gissa vad kon hette. - "Gissa" heter kon sa August.

 Så här såg huset ut i början på 90-talet, nu finns bara två väggar kvar.
 
Den fina vandringen fortsätter med fler vackra vyer.
 
 
De som gått leden tror jag ler igenkännande........
 
 
 
Vid nr 10 viker leden bort från Långsjön och går förbi Hultatärn, en sjö som var känd för sina många småabborrar. Efter ett misslyckat försök att plantera in ädelfisk i sjön sägs den numera vara "fisklös".
 
 
Solen är nu på väg ner och de sista strålarna hamnar på denna brygga.
 
 
Några minuter senare, när vi kommer fram till bryggan, har den försvunnit nedanför trätopparna igen och efterlämnar ett smått magiskt ljus över Hultatärn.
Vackert!
 
 
En fantastisk, gyllenfärgad decembervandring närmar sig sitt slut, och när vi kommer åter till Röa Broa är vi mer än nöjda.
En riktigt fin vandring har vi fått här, tack vare COs arbete med att placera ut inte mindre än 45 gömmor längs leden. Många steg blev det, så nu kan vi äta julgodis med gott samvete!
 

Vilda,Vackra, Vitsandsrundan!

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Vår närmaste nationalpark, Tiveden, har jag bara besökt en gång tidigare, för sisådär 20 år sedan.
Sen råkar det bli så att jag besöker den två gånger på tre dagar. Så det kan gå. 
 
Tivedens nationalpark är en av Sveriges vackraste. Till stor del stiglös och otillgänglig men också oändligt inbjudande. Mjukaste mossa, klara sjöar och hänförande utsikt omger stigar som använts sedan urminnes tider.
Det är en av Sydsveriges vildaste skogar. Det är ett kuperat, bergigt och blockigt område. Parken ligger i den mest otillgängliga delen av skogen, den del som kallas Trolltiven. Ändå är det inte så orört, som man tror vid första anblicken. Här har förekommit svedjebruk, kolning och avverkning, men det har aldrig bott människor här.
 
Tivedens nationalpark bildades 1983 och utgörs av ett stort sammanhängande barrskogsområde som saknar bebyggelse och större vägar. 
 
Vi har alla pratat om att vi ville gå  Vitsandsrundan 1 - trappan - Vitsandrundan 12 - grillplatsen samt även försöka passa på att logga GeoTourSwe - Secret cave in Tivedens Nationalpark som ligger i samma område.
I tisdags blev det så äntligen av, kanske inte bästa val av dag, då flera av oss var lite småkrassliga, men det gäller att passa på när alla kan.
 
En alltigenom fantastisk vandring där kameran gick varm.
Vi valde att gå rundan baklänges och började alltså med nummer 11. Såhär startar stigen!
 
 
Rundan följer stigar och ska vara ca 6 km lång. Terrängen betecknas som krävande, speciellt i den delen av leden som ligger längs sjön Trehörningen.
 
Ja, det var en krävande vandring, men tar man det lugnt, utan att strassa, tar små pauser ibland så var det inga problem alls. Vi hade en heldag avsatt för vår vandring och med avstickaren till Stenkälla, där multin var tog det oss lite mer än 4 timmar att gå.
 
 
Höstfärgerna är fantastiska, speciellt med glittret från en sjö i blickfånget.
 
 
 
Lite här och var fanns det spångar. Här var det en trevåningsspång. Såg lite kul ut att man bara byggt den nya spången ovanpå den gamla.
 
 
Slipade klippor sjönära.
 
 
Ett av paketen vi stötte på längs stigen. Nya trappor ska byggas, sannolikt är de dittransporterade med helikopter, kan helt enkelt inte finnas nåt annat sätt att transportera dem på.
 
 
En av ledens alla fina utsiktsplatser syns högt upp på klippan.
 
 
Rötter och sten i alla de former såg vi.
 
 
Fantastiska Ludde, som klarade vandringen otroligt bra, trots att han inte är en ungdom längre.
 
 
Spännande rot!
 
 
Flera grottor finns, den mest kända är Stenkälla, en gammal offerkälla från hednatiden.
 
 
Här kommer en bild som gör mig riktigt glad! Fantastiskt att få dela detta med er tjejer!
 
 
 
Stora stenar, minst sagt, beväxta av stensöta.
 
 
 
Här kunde man fortsätta "stigen" mellan stenarna, vi valde att återvända samma väg vi kommit när vi noterat vad som behövde hittas för att klara multin.
 
 
Vitsandsrundan 6 - Vitsand. Här fanns bord och vi packade upp vår medhavda matsäck. Vackert!!!
 
 
 
Vi fortsatte leden baklänges och kom in till lite snällare terräng. Jag som älskar mossa av alla de slag blev lyrisk.
 
 
 
 
Visst är det fantastiskt hur träd växer......
 
 
Många sjönära tillfällen bjöds och det gillar jag ju.
 
 
 
Stigmanspasset, Här huserade laglösa förr i tiden. Väldigt långt ner till vägen......
 
 
Det var faktiskt inte lika imponerande nerifrån som uppifrån.
 
 
Trappor fanns det oxå på sina ställen, det tackade vi för då både mossklädda stenar, rötter och flata klippor är ruskigt hala.
 
 
Ett bra val att gå rundan åt fel håll så att säga, då var ju kroppen som piggast när terrängen var besvärligast.
Men efter målgång samt logg av multin behövde vi fika igen. 
 
 
Grillplatsen bjöd på en perfekt fikaplats och med denna vackra vy och 18 000 steg i benen smakade det ljuvligt.
 
 
Hoppas verkligen inte det tar 20 år tills jag gör återbesök i själva nationalparken.
 

Trollkyrkorundan

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Trollkyrkerundan leder dig rakt ut i gammelskogen och in på en riktig berg- och dalbana. Upp och ner går stigen genom Tivedens typiska sprickdalslandskap, över karga berg och fuktigare sänkor.
 
Med hjälp av trappor och spänger vandrar du genom Tivedens dramatiska natur, fram till Stora och Lilla Trollkyrka. Längs leden finns numrerade stationer med information. Leden går delvis i svår terräng. 
 
Detta är information jag har fått fram på nätet, men längden på leden varierar från den nyare 4,6 km till 6 km. De höll på att märka om leden och vi råkade nog gå den gamla leden av misstag, så kanske vi gick 6 km eller bara 4,6. Spelar ju ingen roll egentligen eftersom dessa kilometrar här, inte direkt är jämförbara med så många andra platser man vandrar på.
 
 
Leden sägs i informationen vara ganska krävande och javisst var den väl det. Min dåliga balans gav sig till känna på detta underlaget såklart, men vill man så kan man. Höll ganska låg profil i de flesta nedförsbackarna och givetvis även ganska låg fart och då gick allt jättebra. Men hade jag behållt de proggressiva glasögonen på, som  jag just nu ger ännu en chans att lära mig använda, så hade jag inte kommit hem helskinnad. Tur jag ser bättre utan i de flesta fall.
 
Naturen var som väntat helt underbar!
 
 
Fina Metesjön, en plats att bara njuta en stund vid.
 
 
 
 
Här gick leden sjönära en bit och det gillar jag.
 
 
Stolpar med nummer på hittade vi på några platser längs leden. Eftersom vi inte hade med någon ledbeskrivning kunde vi först i efterhand se vad vi hade sett egentligen.
Strax bakom oss här nedanför, fanns en gigantisk rishög. Det visade sig ha varit ett offerkast, alltså en hög man skulle kastat en pinne på för att få en fortsatt lyckosam tur.
Eftersom vi missade att kasta pinnar, hade vi nog bara tur som fick en fortsatt lyckosam tur.
Stora trollkyrka är berget på andra sidan trollkyrkosjön.
 
 
 
Japp. Uppför här till ska vi! Dessutom ligger en av områdets få cacher däruppe. Stora Trollkyrka
 
 
Vi passade på att fika bara nån meter från cachen.
 
 
Nedför kom vi båda två oxå även om det var besvärligare än uppför och mätta och glada vandrade vi vidare. Spännande stubbe! Kanske det är den som beskrivs här nedan:
Skogsbranden har haft en avgörande roll för utvecklingen av barrskogsbestånden här i Tiveden. Den senaste riktigt stora branden var 1853. Till vänster om stigen ser ni en av de gamla brandskadade tallar som nu bara är en stubbe. Den har med sannolikhet överlevt många bränder, för att till slut duka under. Den äldsta daterade stubben i nationalparken är från 1309 och de äldsta levande träden är från 1500 - talet.
 
 
Ibland var det rena plockepinnet av nedfallna träd men leden var framkomlig utan några större problem. Eftersom man inte får manipulera speciellt mycket i naturen här, löste de de nedfallna träden på ett smart alternativt sätt.
 
 
Lite lättare att gå var det mellan stora och lilla Trollkyrka och den kilometern gick riktigt snabbt.
 
 
Vi närmar oss lilla Trollkyrka.
Berget Lilla Trollkyrka är ett av många i nationalparken som ligger strax över 200-metersnivån. Härifrån har ni en god utsikt över Vättern som ligger 110 meter längre ner. Under historisk tid har Vättern varit den transportled som betytt mest för Tivedens liv. En stor del av det järn som har tillverkats i Tiveden har kommit sjövägen från Taberg vid södra änden av sjön. Över sjön kom också munkarna från Alvastra till Ramundeboda i Tiveden.
 
 
 
Utsikt från toppen.
 
 
Rötter, fanns det många......
 
 
Vi passerade västra Tvillingbergets fot. Mäktigt!
 
 
Vi blev nog båda två lite förvånade över hur många det var som vandrade denna led. Betydligt fler än jag trott. De flesta verkade väl rustade för vandring, men vi såg även de som hade betydligt sämre skor. Måste ha varit svårt att gå här, med loafers och liknande även om stigen ibland var så här fin.
 
 
Nu närmar vi oss entren igen. Lustigt att kalla parkeringsplatsen med ledinfo för entre, men på sätt och vis så är det ju en slags entre till vildmarken. 
 
 
För vildmark det är Tiveden verkligen. En helt underbar sådan dessutom.
 
 

RSS 2.0