Is och sand

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Äntligen frisk igen.
Igår orkade jag med en promenad till Högeklint och eftersom det trots allt är en rätt ansträngande tripp känner jag mig nu helt fri från mina små virus.
Idag hade vi en helt oplanerad dag och eftersom jag längtade ut efter en vecka med minimal utevistelse föreslog jag en tur till Habo. Jag hade sett att de där serverade afternoon tea på ett café så det lockade jag med.
Det lyckades och det blev en tripp som överträffade mina förväntningar. 
 
 
 
Äldste sonen följde med och efter att ha avnjutit diverse godsaker gav vi oss ut på jakt bland sand och is.
 
 
Erosion är en spännande plats med allt som formats av naturens krafter.
 
 
Inte en chans att det gick att ta sig vare sig upp eller ner här. Som tur är så finns det en stig som är lättare strax intill. En synnerligen besöksvärd plats iallafall. 
 
 
Undrar om nån varit arg? Hammaren satt där den satt och hade sannolikt gjort det ett tag. 
 
 
Vi fortsatte mot Domsands pir och det var en isande vacker upplevelse. 
 
 
 
Tjock is som dessutom lutade lite ut mot vattnet. Det var med tungan rätt i mun som vi tog oss runt.
Ungefär vid mina fötter sägs cachen finnas. 
 
 
Behöver jag skriva att vi inte ens försökte logga den?
 
 
Allt var inbäddat i ett tjockt lager is. Otroligt häftigt. 
 
Tyckte vågmönstret på isen var riktigt läckert. 
 
 
Sista stopp innebar en promenad till Suttran.
Riktigt fin skog att vandra i och vi hamnade tack vare cachen på en rofylld plats.
 
Bäcken var rejält bred men tack vare att jag läst cachebeskrivningen så behövde vi inte korsa den.
 
 
Porlande vatten och iskristaller. Underbart.
 
 
 
Is och sand på en mysig söndagstur med make och äldste sonen. Känner mig nöjd och återigen redo för en ny vecka med nya utmaningar. 

Uppdrag Jönköping

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag har slitit ut mina älsklingsskor. Sulan börjar lossna från resten av skon och då hjälper ingen goretex i världen, jag blir blöt om fötterna direkt. Eftersom de är köpta i Jönköping och jag ville ha ett par likadana så blev det aktuellt med en tripp däråt. Att Lena dessutom behövde ett speciellt regnställ som fanns just på XXL dit jag ville gjorde att vi båda var motiverade till vår utflykt. 
Men det fanns ytterligare några skäl till att jag ville till Jönköping. 
1. Fick en TB i min hand vars uppdrag var ett besök vid en specifik cache vid sjön Stråken. Det är inte så lång omväg att åka förbi där och vi kunde starta dagen med att slutföra det uppdraget.
 
 
En fin plats denna underbart vackra morgon. Klarblå himmel och inte en vindpust gjorde att sjön låg som en spegel.
 
 
2. Challenge 360 grader.
Två grader kvar och de låg i Strömsbergs naturreservat. Kunde Lena tänka sig att logga dessa tro?
Javisst. Inga problem så vi fortsatte vår dag med att traska backe upp och backe ner i skogen där. Otroligt kuperade omgivningar som Jönköping har egentligen. Lummigt och grönt var det med!
 
 
Som tur är så hade vi fika i ryggsäcken för det tog sin lilla tid och energipåfyllning behövdes. Vi delade fikaplats med ett gäng kossor, men de höll sig snällt på avstånd. 
 
 
 
Tjuren höll till inne i skogen.....
 
 
Så var det då dags för logg av den eftertraktade challengen.
 
 
 
Känns nästan lite konstigt för den har varit ett mål så länge nu och vad ska jag hitta på för mål efter den? En om dan, kommuner och D/T känns inte inspirerande, ska det vara en challenge så vill jag att den fysiska burken inte ska ligga alltför långt bort. 
Men att bara cacha för att jag mår bra av det räcker ju gott det med.
 
Under dagen fick vi faktiskt ett uppdrag till.
Lenas man ville att vi skulle placera ut en ny gömma på en plats han åkt förbi många gånger den senaste tiden. 
Inte mig emot.
 
 
 
 
En helt ljuvlig plats som just nu var lätt åtkomlig tack vare att vattenståndet var så lågt. Mötte en tjej som brukar låta hundarna bada där och hon sa att det ibland når till knäna när man ska över till ön. Nu gick det att balansera på stenarna utan att bli det minsta blöt.
Fint slut på en fin dag. Hornsjön blev resultatet!

Konfluens

 Jag har lärt mig ett nytt ord! Smakar på det en aning. Konfluens. Allt handlar egentligen om nollor.
Men jag tror att de flesta som geocachar faktiskt kan förstå fascinationen av just nollor
 
 
Cross X-ing har vi passerat en massa gånger utan att stanna till. Beskrivningen är på engelska och alla som känner mig vet hur "bra" jag är på det.......Förknippade det bara med motorcross och det är inget som intresserar mig.
Denna soliga dag passerade vi igen, men denna gång hade jag faktiskt gått in och kollat cachebeskrivningen. (Ingen avancerad engelska alls, jag vet, men är språket motigt så undviker man.)
Det handlade ju faktiskt inte alls om motorcross utan om nollor! En av sveriges 50 konfluenspunkter och det var ju lite häftigt.
Burken hittades lätt, ca 20 meter från nollan och sen började det roliga.
Att verkligen hitta nollan!
Fram och tillbaka i skogen traskade vi, några meter åt gången, och till slut så lyckades vi!
Nördigt?
Ja, sannolikt väldigt mycket, fast vi hade riktigt kul där i skogen!
 
 
 
Lena på nollan!
 
Vägen dit och tillbaka var egentligen inte så lång men lite djungellik med alla höga ormbunkar. 300 meter kan kännas längre än de är då.
 
 
Vå åkte vidare till denna fina plats. Hornsjön 
 
 
 
Jättefin grillplats och perfekt för en gömma tycker iallafall jag. Tyvärr är cachen här arkiverad men varför inte lägga dit en ny? Burken fanns om än något sunkig men platsen förtjänar en aktiv geocache.
 
Vidare till nästa plats och här var dagens smultronställe!
 
Kroksjöns vindskydd 
 
 
 
 
Vilken underbar och välskött plats!!!!!
Hökensåskänsla javisst även om detta är lite i utkanten av just Hökensås.
Här ryms det också fler burkar!
 
 
Vindskyddet var i toppskick med egen dammvippa av ljung och pors.
Två fina fikabord fanns här med och en ljuvlig utsikt över sjön.
 
 
Såklart fikat kom fram just här även om det kanske var lite tidigt. Finare plats var svår att hitta.
 
 
Mycket lingon finns det i år och skogen runtomkring sjöarna var ljuvlig!
 
 
 
Hit vill jag återvända!
 
 
 

Mystik på vätterns branter och lite fågel och fisk i Habo

 
Vätterbranten En multi som jag tittat på flera gånger det senaste året. Den låg lite off, alldeles ensam, med ca 700 meter bara till starten att vandra så det har tyvärr inte blivit mer än så.
Men så plötsligt kom en ny serie ut väldigt lämpligt precis intill. Wild West #6 Boot Hill och kompisar. En riktigt snygg liten serie!
Fin skog att vandra i och cacher som allihop hade olika indiantema.
Multin kom vi nu till av bara farten! Även den var helt klart rekommenderbar!
Vilken fantastisk natur!!!!
 
 
 
 
 
Och nog var det brant alltid! Vilken tur att det inte var is på marken!
 
 
Här blev det ett perfekt fikastopp med fin utsikt!
 
 
En annan fin slinga vi tog var MermaidSweet SueThe wicked witch, och Who goes there ? på samma väg. De tre första hade allihop en historia att berätta om tragiska levnadsöden och sådant gillar jag. Några av dem var riktigt spöklika.......Att sedan mötas av gömmor som hänger ihop med berättelsen gör mig extra glad!
Historien om The wicked witch:
"Gården SV om gömman var en gång ödemark.
Ett yngre par fann dock platsen lämplig för boende och fick av markägaren tillåtelse för en enkel penning att bygga mindre boningshus.
Mannen gjorde även en grund till ladugård, där uppfarten tilll "rännebron" fortfarande finns kvar.
Markägaren tyckte det blev för mycket byggande och begärde en orimlig summa för fortsatt boende.
Parets dröm/liv gick i kras och mannen gick till sjöss medan kvinnan bosatte sig nere vid sjökanten i ett mindre skjul.
Mannen hördes aldrig mera av, det sägs att han fann lyckan i det då förlovade landet Amerika.

Kvinnan blev enstöring och ägnade sig åt allt mer udda företeelser,
runt skjulet fanns ihopknycklade tidningsbollar, konstiga stenformationer fann man runt om i skogen även "lustiga" grenhögar sågs.
Hon sade att hennes man arbetade på båtarna på Mississippi floden, därför slog hon på oljefat nere vid stranden , för att det lät som båtarna.
Elaka tungor sa att hon kallad på andra makter med trummandet.
Ganska snart började orden "häxa" och "trollpacka" cirkulera runt kvinnan.
Hon gick runt i skogen med en liten vagn och samlade småsten !!
När hon vart äldre så gick hon med en säck, som hon släpade efter sig.
ser man i dag något "släpspår" i väg sanden här nu, så hör man de gamla säga att det är "Häxan Alma" som gått här.

Efter hennes död kunde under flera år höra vid kvällstid hur någon packade brädor vid parets övergivna ursprungsgård.
Vissa folk begav sig till platsen, men framkomligheten var mycket begränsad efter att platsen hade stått obebott under många år , och vem packar brädor i en ödegård ??
Någon gång under 50-talet gick en skolklass på led utmed skogsvägen, då de två sista flickorna i ledet sa till de övriga att ute på en åker stod en gammal kvinna och sopade på en stor sten !
Ingen annan såg detta.
När bonden flera år senare sprängde bort stenen fann de resterna av ett barn skellett under stenen.
Vid en av gömmorna råkade vi ut för något som nog få cachare råkar ut för. Vi hittade en burk med en TB som varit försvunnen i fem hela år! Denna burk låg bara 20 cm innanför den nya, dock bakom en liten sten. Tänk att ingen annan hittat den på alla år......."
 
Även här var det riktigt fin skog, bara den längst ut mot vätterkanten var lite besvärligare i terräng. Så glad jag är att det inte var isigt.......Vi kanade nerför branten på en myrstig (det var faktiskt bästa vägvalet) men myrorna gillade sin skog och följde inte med oss som tur var.
 
 
Ännu en vacker plats inte långt från Mermaid.
 
En annan slinga vi påbörjade i vintras var  Hökesån #05 - Laggaredammen med kompisar.
Då var det snorhalt och isigt på vandringsleden och då ingen av oss hade lust för ett dopp i Hökesån så lämnade vi några av gömmorna.
Denna dag var det inte isigt men närmare bekantskap stiftades ändå med nämnda å.
Ån rann genom ett gigantiskt rör under vägen och därinne fanns en av burkarna. Tur Titti har vadarbyxor, för stövlarna hade inte räckt......Men oj vad varmt det var med vadarbyxor.....Ändå föredrar jag den sortens utmaningar framför att klättra i träd. Är så glad att jag inte är fågel......
 
 
Vandringsleden vid hökesån var fin med solen som letade sig ner bland träden.
 
En av Tittis önskegömmor hann vi även med Wettern #11 - Domsand
 
 
Så idylliskt!
 
En bra dag förtjänar en bra avslutning och det fick vi:
 
 
 
 
 
Rävafallet! En riktig idyll!
En riktigt äventyrlig gömma fanns här oxå. En mikro gömnd i en skreva. Hm, om den inte är på samma sida som grillplatsen eller som parkeringen och de är på var sin sida ån, vart är den då?
Jo, nog blev det lite hoppande i fallet alltid!
 
 
 
Inte sugen på ett dopp just här iallafall! Bra fart på vattnet var det!
 
 
Här passade vi på att dela på de sista resterna av dagens matsäck.
 
Några bilder från dagens gömmor
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Svamp, tjuvar och häxor samt en hel massa höjdkurvor.......

Lena hade ledig dag och vi planerade för ett par timmar tillsammans.
Det blev en synnerligen minnesvärd tur. 
10 loggade burkar blev resultat och inte mindre än 3 favvopoäng ville jag dela ut. Tur att jag hade några på lager, annars hade det blivit svårt.
Vädret kunde inte vara bättre: Strålande sol från en knallblå himmel!
Vad vackert Sverige ändå är denna tid på året!
 
Vi styrde färden mot Bankeryd och som vanligt hade jag ett par gömmor på önskelistan......
Först ut var Röd med vita prickar.
Namnet fick mig osökt att tänka på
 
 
En myst där man skulle ta sig till startkoordinaterna och där få vidare instruktioner.......Väldigt fin skog där flera leder verkade passera och visst hittade vi instruktionerna!
Så här hade jag faktiskt ingen aning om att man kunde göra en myst, men jag gillade varianten. Kul! Här blev det poäng!
 
Nästa gömma på min önskelista var Tjuvanabben
 
En tjuv rymde en gång från en båt och simmade iland här enl.F. Andersson 1931.
 
 
 Oj vilken plats!!!!! Redan innan vi hittat gömman var vi överens om att här blir det poäng! 
 
 
Vackrare plats att logga på får man leta efter!
 
 
Här uppe på klipporna packade vi upp vår matsäck. I den fanns det mackor med keso, avocado och rödlök samt en nybakad kanelbulle som efterätt till kaffet. Inte helt fel!
 
Långt därnere var vattnet, alldeles kristallklart!
 
 
Vi fortsatte med ytterligare två vackra platser:
 
 
och  Utsikten
 
 
Ojojoj, tänk att bo i området här där dessa två gömmor fanns......Brukar alltid säga när någon bor så fint att det säkert är kallt på vintern, men inte ens det kändes det att det var här......
 
Sista önskegömman, tillika poänggömman var en multi.  Kapten Elin. En oerhört trevlig multi där vi även fick bestiga ett antal höjdkurvor. Hade redan gett oss i kast med några tidigare under dagen men här blev det som sagt mer. 
 
 
Vi valde som vanligt en inte helt lätt väg. Givetvis hittade vi en betydligt lättare väg sen.
 
Kapten Elin var en läkekunnig kvinna som besatt magiska krafter. Hon hade försvurit sig åt djävulen och företagit resor till helvetet. Hon anklagades som häxa och dömdes att brännas på bål av lagman Nikolaus Stedt. Kapten Elin svor en förbannelse över Nikolaus och hans familj innan hon brändes. Delar av förbannelsen slog in direkt, andra väntar på att slå in än idag om vissa saker ändras.
 
Vi fick följa i Elins spår med start vid hennes grotta, till offerstenen där djuroffer åt satan gjordes under påverkan av konstiga rökelser, drycker och örter. Slutligen kom vi till platsen där Elin brändes på bål.
 
En mycket bra multi med en synnerligen passande final!
 
 
Här är Lena i närheten av Kapten Elins grotta!
 
Dagens sista gömma blev Fagerlid Strand
Denna kommer jag att minnas........
Min logg:
"Jodå, den här kommer jag att minnas........Först hamnade vi vid fagerhults reningsverk. Märkligt vad gpsen kan få en till. Mötte en ung kille på moped, undrar vad han gjort vid reningsverket???? Vänd och in på en bättre väg, men där hamnade vi efter en guldfärgad bil, vars ägare nog var oerhört rädd om bilen för han körde inte en gnutta fortare än 3 km i timmen på den rätt bra vägen. Då är 1 km LÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅNGA...........Vad han skulle ut i skogen att göra undrar jag dock om han nu var så rädd om sin bil? Nåväl, vi trotsade även sista backen (där Ilbrutto fick ringa bärgningsbilen) och hittade en vändplan full med ris. U+L&CO rensade efter bästa förmåga så det gick att vända men råkade skära sig på en av grenarna så även blodvite uppstod. Sen hittade vi burken! Dagens sista denna underbart varma dag. Fin plats men det är nog vägen dit jag kommer att minnas. På återvägen gick det fortare, av guldbilen såg vi inte ett spår! Tack!"
 
Delar med mig även av Ilbruttos logg eftersom vi båda hade väldigt roligt åt den på vägen hem. 
 
"Tack Team ClutchControl för cachen, tyvärr måste jag erkänna att jag inte hann njuta så mycket av platsen, resten av denna logg har inget med vare sig din cache eller val av plats att göra, bara min egen dumhet.

Ja då är man väl en riktig Geocachare nu då. 

Efter att ha lämnat av dottern på en fest i trakterna konstaterade jag att jag var väldigt nära en av få cacher i Habo kommun som jag inte har tagit. Det verkar ju vara en så där bra idé redan här, att försöka sig på den alltså... klockan är närmre midnatt och det är tio minusgrader ute. Jag har lågskor och en kombibil som är så där lite fränt "Sportsänkt".

Men inte vill man försitta en sådan här chans, så jag börjar följa GPSen; in på grusvägar, genom gårdar in på traktorvägar, längre och längre in i skogen och så plötsligt brant nedför! Jag börjar vid det här laget ångra mig och försöker desperat backa tillbaka, det är brant nu. Blankis. Jag fortsätter framåt. Mer blankis. Försöker i panik att vända på den smala vägen. Fastnar med bilen tvärs över. JÄKLAR. Lyckas vända bilen rätt och...börjar i slow motion glida av traktorvägen, halva bilen i diket med bägge drivande hjulen i luften.

Tur man har 20% batterier kvar i telefonen, så det var bara att ringa på bärgning och gå och logga cachen medan jag väntade. Isen knäppte och knakade på Vättern och det var underligt lugnt. Cachen hittade jag efter en stund tack vare ledtråden.

"Jasså en geocachare" var Assistanskårens leende kommentar. Eller som min 15 årige son så klokt uttryckte det när jag väl hemma berättade om mina äventyr "Pappa, du är så jävla pinsam..."
 
 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

På hal is i Habo

Efter en helg med isande kalla vindar vaknar vi på måndagmorgonen med en termometer som visar nästan 15 minusgrader.......Brrrrrrrr. Rekordkallt till och med!
Vi som hade tänkt oss att åka mot vätterstranden, där är det säkert ännu kallare. Ställa in? Men solen skiner ju och det verkar faktiskt vara vindstilla. Vi åker i allafall, de där sykopatgömmorna fyller ju år och det fattas bara en, sen har jag 10 födelsedagar och Challenge #097 Birthday är uppfylld.
Sykopatgömmorna, dvs serien med det outalbara namnet. Här blev det  Aranycsapat # 6, Joszef Zakarias som fick besök på sin födelsedag. Kul, men målet för min dag var ändå att komma intill vättern när solen skiner och himlen var blå. Var lite sugen på att se om det var några isformationer.
Det var det och hela förmiddagen gick i isens tecken på olika sätt.
Vi åkte därför ner till Svedånshamn close to sand
 
 
Så vackert i solskenet och lustigt nog inte speciellt kallt heller!
Men is fanns det gott om. 
 
 
Ungefär här nollade det och hinten var mellan.........
 
 
Nog gällde det att hålla tungan rätt i mun här minsann men loggen signerades ändå rätt snabbt!
 
 
En serie cachar längs en å nere i Habo har legat på min önskelista länge så det blev nästa mål.
Det fanns en vandringsled bredvid och den fick vi leta ett tag efter. I det stora hela hade vi lite oflyt här.
Först hamnade vi på helt fel sida ån......sen när vi väl hittat vandringsleden, så var det ett smärre äventyr att ta sig fram på den. Stigen gick längs en rätt brant slänt vid sidan av ån och hela stigen var som den bästa skridskobana, fast vi hade ju inte tänkt åka skridskor.........
Att gå vid sidan av stigen var också svårt eftersom den smala stigen var den enda som var någorlunda utan lutning.......
Tack och lov så fanns det några kottar, lite snö och lite barr som underlättade en aning men vi gav upp vid
 
 
Förresten fattas det inte något här?
 
 
Vi kommer tillbaks när det har smält för det finns några kvar i serien som lockar, fast då ska det vara isfritt!
 
Bättre att ta den obligatoriska fikan i stället!
 
 
Hembygdsgården i Habo är en riktig oas och solen värmde gott på trappan!
 
 
Ett sista ställe fanns på önskelistan
 
Wet darkness
 
 
Vilken tur att geobilen är välutrustad för visst behövs väl en stege här!!??
 
 
 
Titti gjorde jobbet och vi andra hejade på samt fotade lite. Ännu mer fantastisk is får avsluta turen innan vi åkte hemåt igen. En väldigt trevlig istur!
 
 
 
 
 
 









 
 
 
 
 

Jorden runt i Habo

Jodå! Det går alldeles utmärkt att resa jorden runt i lilla Habo!
 
 
En underbar serie vid namn #1 Jorden runt på 8 mystar - Äventyret kan börja med kompisar har gett oss ett riktigt litet "äventyr".
 
Såg när dessa kom ut och kastade en snabb blick på den första
"äventyret kan börja" och blev intresserad trots att jag egentligen inte förstår mig på mystar. Ettan såg ju faktiskt fullt lösbar ut och jag kastade då ur mig ett förslag till jamandcat och titticc att dessa kanske vi skulle göra ett försök med på vår planerade tisdagstur. Sen kollade jag på de andra cacherna och började få kalla fötter. Vad hade jag nu ställt till med???? Fattade ingenting på de andra till att börja med. Men teamet var redan igång och efter intensiv mailkonverastion fram och åter så började lösningarna dyka upp. Även jag lyckades klura ut ett par stycken och lyckan var total när vi till sist, sent på måndagkvällen även hade den sista mysten löst!
Fast hela resan höll på att bli inställd. En liten olyckshändelse i sonens skola höll på att äventyra hela jordenruntresan. Lite omplåstring försenade avfärden men vi hann till slut ändå åka hela varvet runt!
 
Mystarna är fantastiskt snyggt gjorda. Här är ett av kluren man ska lösa:
 
 
Det gällde att ta sig till hamnen via alla rutor på kartan men man visste inte var starten var. Sen fanns det chiffrerade regler som tillsammans med kartan gav koordinater.
Ingen av mystarna är den andra lik och de är allihop sammanhållna av "jorden runt temat". Men man kan ju inte åka jorden runt utan pass. Därför finns även en snygg hemsida där man ordnar ett pass och sen får man sina resestämplar i det. Mycket jobb ligger bakom denna serie, helt klart!
 
Alla utom bonusmysten löstes på hemmaplan och vi fick sen besöka flera platser runtom i Habo för att få ledtrådar till finalen och efter det kan vi nu titulera oss:
 
 
 
Trodde väl aldrig i min vildaste fantasi att just jag skulle få den eminenta titeln, men med det fantastiska teamwork som låg bakom så lyckades vi. Känns riktigt, riktigt kul! Det bevisar att man klarar betydligt mer än man tror om man samarbetar. Detta måste ju firas med lite Mystmasterfika på en fin plats!
 
 
Men vi hann ju även med lite annat i habo. Vättern var som vanligt sagolikt vacker!
 
 
En annan plats jag sneglat lite på ända sen den kom ut var: Labyrint. Det verkade lite spännande att gå ut i den lilla labyrint som dammarna faktiskt bildade. Dessutom var det rätt vackert här när äntligen solen visade sig.
 
 
 
För att skydda Vättern, där ju Habos dricksvatten hämtas, renar kommunen här vårt dag- och dräneringsvatten. Alltså allt vatten som vid exempelvis regn, snö och biltvätt samlas i gatubrunnar. Detta vatten leds från kommunens reningsverk i särskilda ledningar hit. Här renas vattnet en sista gång på naturlig väg innan det det släpps ut i Vättern.
 
 
Tänk att man kan rena vatten på ett så vackert sätt! Bra för både natur och människor!
Dagen går mot sitt slut och vi vänder åter mot skaraborg
efter en något mindre strapatsrik "jorden runt resa" än vad Phileas Fogg med resällskap nog hade på sin tid.
Men ändå en utmaning som jag kommer att minnas länge!
 

Ibland kör vi fel......och hamnar i Habo

Denna första dag i december hade Lena planerat resväg och tryckt ut en fin liten karta åt mig som var kartläsare. Inga problem, den vägen hittar jag ändå sa jag. Hm. Något blev visst lite fel där för vi kom ut på en helt annan plats än hon tänkt. Baskarp och Bankeryd låter ju lite likt eller hur?!
Men det blev i allafall en kanondag, lustigt nog var många platser förknippade med tragiska kvinnoöden. Bl.a Hökensås Pestgrav på hökensås där en stackars kvinna begravt både man och sina barn då pesten smittat dem. Stackars människa. Jag gillar de här cacherna som har en historia att berätta. Oftast ligger de långt inne i skogen och det är mycket svårt att fatta att folk faktiskt bott här en gång i tiden.

Vi började dagen med att fnissande som två fjortisar försöka gömma oss för bilarna i rondellen i Habo, den med tornen som ska symbolisera samhällena i Habo kommun. Vi fick plats i ett torn båda två men från vart sitt håll och det var trångt!

Sen åkte vi vidare mot en av vättern runtcacherna. Wettern #4 - The Old Oak. Denna var lagd vid en magnifik gammal ek. Problemet var bara att ta sig dit.....





Det hade varit skönt med åtminstone en färskare planka till!

Färden gick vidare och vi kom fram till fler platser med tragiska kvinnoöden. På denna plats hade en kvinna bott som troligen var lite annorlunda. Det ryktades att hon var trollkunnig och tydligen hade det även spökat här.
När vi kom hit undrade vi först om det hade varit en dagisgrupp här och lekt.




för det var små kotthögar och pinnhögar lite varstans i mossan och dessutom några hängande gubbar i träden.
men när vi läste cachebeskrivningen förstod vi ju allt. Tydligen höll hon på med sådana underliga saker då, en gång för länge sen. Kul att cacheägaren lagt ner så mycket arbetet på en cache och detta gav ju såklart favoritpoäng.



På denna lite spöklika plats intog vi sen våran medhavda fika som dagen till ära även innehöll glögg och lussekatter.

Från en spöklik plats till en annan: Falks grav uppe på hökensås.
Här sägs det också att det spökar och att det alltid finns färska blommor på graven.



Nog fanns det blommor alltid, fast det kändes lite konstigt att det var en julstjärna.



Hinten var under rot och moss och mossa fanns det minsann gott om.
Nu började det regna och det blev mörkt i skogen och eftersom vi inte hade lust att träffa på herr Falk eller någon annan skum varelse så avslutade vi dagen med en DNF, lustigt nog på den plats dit Lena tänkt att vi skulle börja.

Det blir inte alltid som man tänkt men det blev väldigt bra!

RSS 2.0