Bland monster och troll

 
 
 
 
 
 
 
Allra finaste tjejligan har haft begränsade möjligheter att träffas det senaste. Vi har alla varit förhindrade att ses pga olika skäl, men nu äntligen skulle vi få till några timmar tillsammans, en fredag em i förra veckan var enda möjligheten.
Jamandcat stod för fikaplats hemma hos sig, och innan dess bidrog hon med några riktigt fina gömmor.
I bergakungens salJocko-Ma  och de andra i "trollskogen" utanför Fröjered bjöd på en fin skogspromenad samt även några trevliga gömmor, just på trolltema.
 
 
Skogen vi gick genom var helt underbar, fast så är det ju en gammelskog oxå.
 
 
Titticcs nya familjemedlem Izzie var yster och bidrag emellanåt att Tittis vandring blev oväntat krokig.
 
 
Underbart med denna glada vovve i sällskap.
 
Efter fika och prat hos Malin övergick vi till monstren. Monsterous och den helt ljuvliga multin Tjena alla monsterdiggare! Så kul sätt att hitta koordinater till finalen. Här kommer det ingen bild för dessa monster vill man se på plats.

Äventyr till sjöss

 
 
 
 
 
 
 
 
Det hela började nog nån gång i mars, med en diskussion i en sumpskog iförda vadarbyxor. Två nya cacher hade släppts med hög terräng, varav den vi befann oss vid var den snällaste av dem. Den andra fanns på en ö i samma sjö. Men det var ju inte så himla långt.
Malin kom då på att de hade en gummibåt. Kanske kunde det vara ett alternativ att testa för att ta oss till ön?
Sen föll saken i glömska. Ända tills Lena närmade sig nr 4000 och önskade sig ett äventyr. Kanske Karstorpssjön 1 med gummibåt kunde vara något? 
Jajjamen, hon nappade på iden och Malin pumpade gummibåt. Bild las upp och jag började fundera. Hade inte jag oxå en liknande båt nånstans? Jomenvisst. Efter nästan 10 år i förrådets innersta vrå fick även den luft. Sen väntade iallafall jag med spänning, men den visade sig hålla tätt den med.
Jag, Lena och båt samåkte till Skövde där resten av tjejligan mötte upp.
 
 
Sen gick vi på promenad!!!! Det är verkligen nåt visst att göra sådana här saker med likasinnade!
 
 
Väl på plats satt en storögd man och tittade lite konstigt på oss. Men vi lovade underhållning och han satt kvar och njöt av skådespelet som sen följde. Antar att vi inte är de vanligaste leksaksbåtsanvändarna precis.
 
 
Första problemet var att komma loss från botten. 
 
 
Men det löste sig bra.
 
 
Sen var det ju det där med penna. Risken fanns ju att vi skulle trilla i. Gummibåtar av denna sort är ju mer anpassade för lättare passagerare. Men även det löstes utan problem!
 
 
Svans är bra till mycket!
 
Iväg kom vi!
 
 
 
Målet är nu nära, men det var en minst sagt krokig färd. Det går hit, det går dit, det går runt en liten bit, men framåt kom vi. Lättstyrda farkoster? Nix, inte det minsta.
 
 
Nånstans på vägen lyckades jag även komma åt proppen så vi tappade luft.
 
 
Men vi kom även tillbaka. Helt otroligt att en leksaksbåt där maxvikt är 95 kg klarade två halvgamla, inte helt lätta tjejer utan att kapsejsa.
En ny D/T kombination var härmed loggad och ett riktigt äventyr fick vi. Varma och nästan lite euforiska nådde vi land och efter att ha krånglat mig ur farkosten vände jag ut i sjön igen och gick i, med kläderna på. Underbart! Både Malin och Lena hakade på.
 
 
Grattis U+L&CO till din logg nr 4000!!!!! Ett äventyr jag inte lär glömma!
 
 
Nybade, med våta kläder och lyckliga!
 
 
Har man loggat en milstolpe så ska det bli fika efteråt. Gofika såklart!
 
 
 
 
Platsen för detta firande hade valts till Fröjered eftersom det finns en cache till där som vi trodde oss behöva båt till. Den våta sprickan.
Men när vi satt där upptäckte vi en alternativ farkost. Ska vi?
Japp, det skulle vi.
 
 
10 kronor per person och halvtimme var det värt och oj så vi fick trampa.
 
 
In i mittenhålet var vårt mål, men det visade sig inte heller vara så lätt. Hur vi än trampade var strömmen för stark där. Tänk att vara så nära målet och inte komma de sista 10 metrarna.......
 
 
Fast vid sidan var strömmen inte lika stark.
 
 
Japp! Vi lyckades igen!!!!! Två år sen föregående loggare kändes inte heller fel!
 
 
 
Mittenhålet var så mycket lättare att ta oss in i från andra hållet! Äventyr som de här kan jag inte låta bli att tycka om. Tänk vad en liten plastburk kan ge mycket glädje!
 
 
Två nya cachingfordon på en och samma förmiddag.
 
 
Vilken sanslöst bra dag det blev. Tror Lena är nöjd med sin milstolpedag. Iallafall så är jag mer än nöjd över att ha fått vara med!
 
 
Ett petrör och en filmburk gjorde min dag till en höjdardag! Som så ofta: Det är inte gömman i sig som är det viktigaste utan vägen dit och tillbaks samt att man har vänner man tycker om runtomkring sig under tiden.

Jul i Juli

 
 
 
 
 
 
 
 
 
Groundspeak brukar alltid ha någon sommarutmaning som går ut på att man ska göra olika saker för att få souvernirer i sin statistik.
Årets utmaning på sjörövartema är än så länge rätt luddig tycker jag, men så mycket har jag förstått att det är bra att logga ett event i helgen.
Tiden gick och ingen verkade vilja anordna nåt inom rimligt avstånd så då gick det som det gick.
Jul i Juli skapades och lussekatter bakades en julidag till familjens stora förvåning.
 
 
 
Oj så populärt det blev!!!!!!! Givetvis spelade ju souverniren in men ändå. Tror att alla som kom hade en trevlig stund för det hade iallafall jag.
 
 
 
Gamla glöggslattar hade letats fram och folk kom ända från Legoland för att delta. Kul!!!!! Enda gången jag blivit bjuden på en TB till kaffet dessutom!! Toa Norik hade med till de som så ville ha.
Annars var det besökare från Jönköping, Borås, Sjövik, Götene, Mariestad och Örnsköldsvik. Även lite mer närliggande orter fanns så klart representerade. Riktigt kul att så många ville komma och det var mycket som avhandlades vid långbordet på torget i Kungslena. 
 
 
 
Vädret var sådär lagom jullikt med duggregn, allt för att glögg och pepparkakor skulle smaka som allra bäst, trots att det är långt till jul. Hela 161 dagar faktiskt.
Efter eventet tog vi en promenad längs #Slingan1 i Stenstorp. En riktigt fin slinga med fyra lätthittade cacher.
 
 
Visst väckte vi en viss förvåning för tomteluvor i juli är ingen vanlig syn.
 
 
Men det är rätt skönt att inte göra det alla andra gör ibland. Att fira jul i Juli var faktiskt riktigt bra!
 

Ett enda stort hav av vitsippor i Hadängs lövskog

 
 
 
 
 
 
 
För några år sedan bildades ett nytt naturreservat i trakten, nämligen Hadängs lövskog.
Då jag sedan länge visste att Kaffebackarna strax intill var känt för sina mängder av vårblommor så lär ju det som ett synnerligen trevligt ställe at åka till, men det sas att det var ett reservat helt utan stigar så dit har jag alltså inte kommit.
Inte förrän häromdagen, då det för några veckor sedan släpptes en hel serie just här.
Hadängs Lövskog Parkeringen är den första i serien.
Meningen var att hela tjejligan skulle försöka träffas, men små sjuka barn är svåra att lämna ensamma så vi blev bara tre plus Tallulah, men trevligt, det hade vi ändå.
 
 
 
Hela reservatet var helt täckt av miljoner och åter miljoner vitsippor. Helt underbart! Även en och annan blåsippa fanns kvar. Det märks att våren varit kall hittills. Just denna dag var inget undantag, det var inte läge för vårjacka utan mössa och vantar fick ingå i utrustningen för att vi inte skulle frysa
Det fanns nu en riktigt fin stig som var lätt att följa, sannolikt är den markerad efter att reservatet bildades.
 
 
 
Många höjdkurvor var det och valet vilken håll vi skulle angripa dem var inte helt lätt. Tror vi gjorde helt rätt då vi valde att avsluta med  Hadängs Lövskog Bänken, inte minst eftersom det var en fin plats att fika på.
 
 
Väl uppe på berget öppnade sig skogarna och underbart vackra beteshagar visade sig. Här har det legat ett torp en gång. Fin plats att bo på men man kan undra hur de tog sig dit.
 
 
 
 
Så var det då dags att vända neråt igen. När tjockt träd blockerar leden så sågar man helt enkelt en port i det.
Smart!
 
 
Så var vi då nere vid bänken, där vi avnjöt det som ryggsäckarna innehållit.
Lyssnande på bäckens porlande strax intill kunde vi inte ha det bättre.
En sanslöst vacker natur och en trevlig cachingrunda. Vad mer kan man önska av en onsdag?
 
 
 

Fågel, fisk och mittemellan

 
 
 
 
 
 
 
 
 
Fågel är första cachen i en serie av fyra i ett smått osannolikt backigt landskap, inte alls långt från min hemby Hångsdala. Trots att jag bott rätt nära i mer än 20 år var det ett ställe jag inte visste fanns.

CO skriver: "Ta alla 3 i ett svep med rask språngmarsch så har du gjort en prestation" och det kan jag bara hålla med om.

Vilka höga backar och ännu djupare dalar!!!! Bilderna gör på inget vis rättvisa på alla höjdmetrar som vi erbjöds att övervinna här.

Utsikten från fågel här nedanför.

 
Mittemellan var oxå mycket riktigt mittemellan topp och dal.
 
 
Inlandsisen måste ha härjat vilt i trakten för hur kan det annars ha blivit så här?
 
 
 
Bilcache erbjöd lite skog och en bil som nog inte har används på väldigt länge. Vägen var helt klart i bättre skick.
 
 
När vi står där börjar det falla stora tussar från skyn. Snö.....I maj.......
 
 
Jodå, vi tog stigen hem.... eller åtminstone vägen från fisk.
 
 
Fikaplats hittade vi dock inte. Det fick bli ett stopp vid Suntak med sin fina hembygdsgård. Ett bra slut på en strapatsrik liten geotur
 
 

Geotur i mina spår

 
 
 
 
 
 
 
 
 
Förra gången jag var ute på tur nådde jag ju den magiska siffran 7999 loggar. 
Nu gällde det alltså att se till att Titti nådde 10999 utan att jag loggade en enda.
Alltså blev veckans turer sådana där jag antingen redan loggat eller själv var CO.
För turer blev det. Närmare bestämt 2 stycken.
I tisdags skulle vi försöka fixa det saknade loggarna men då ställde sjukdom till det så Malin och jag satsade på Skogspromenaden istället. 
Passade även på att besöka Övertorps kalkbrott. En inte helt lättillgänglig plats men så spännande! 
 
 
Idag gick färden till Högstena, på andra sidan Plantaberget. 
St Pers källa är även det en spännande plats. Mitt i torra backen springer källan fram som från ingenstans.
 
 
 
Utsikten från sluttningen är fin den med.
 
 
På plats vid Högstena kyrka öppnade sig det massiva molntäcket och solen tittade fram en stund. Härligt!
 
 
Här passade dagens fikapaus bra, även om det var kallt.
 
 
Öja Hed Direkulle. Vet inte varför jag gillar just den platsen, men det är väl naturen samt historiens vingslag skulle jag tro.
 
 
Molnen hopar sig igen, men dagens mål uppfylls.
 
 
Nu har vi båda 999 i slutet på antal loggar.
 
 
 

Äventyr på Gisseberget

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Mitt barndomsberg heter Gisseberget. Jag har tillbringat ett antal timmar strax intill och även uppe på det berget när jag växte upp och det  var med glädje jag upptäckte att det helt oväntat kom en cache där i somras.
Som alltid med barndomsminnen så tenderar de ju att vara lite nostalgiska, så även mina minnen av detta berg.
Gisseberget är Västergötlands minsta platåberg. Dessutom är det Skaraborgs näst högsta berg med sina 327 meter över havet och det var till den toppen vi ville komma.
Högsta punkten Minsta berget var vårt mål för dagen och till all lycka så kunde alla tjejer i tjejligan följa med.
Eftersom det är sportlov var vi förstärkta med Lenas döttrar och det var med viss spänning vi närmade oss berget.
Det finns ju ingen parkeringsanvisning så jag litade på den lokalkännedom som ändå 20 år i trakten gett mig.
Enligt cachebeskrivningen utlovades detta:
Vägen upp är brant, full av sten, klippblock, brännässlor, hallon och så kallad bröte. Luften är full av flugor, åtminstone i juli, buskarna av fästingar och annat som jag inte vet vad det heter (och du inte vill veta). HA DET SÅ KUL!
 
Jo, det har helt klart sina fördelar att besöka platsen i februari. Mängden flugor och andra kryp är ju minimal och undervegetationen håller sig väldigt mycket under så här års.
Men jösses så brant det var om vi skulle gått raka vägen upp. Precis som utlovat fanns det klippblock och stora stenar men det fanns oxå en omväg utan dessa hinder.
En riktigt fin hage med finaste utsikt över min hemby.
 
 
 
Sista gången jag var uppe på Gisseberget var nån gång i slutet av 70-talet då skolan anordnade en friluftsdag, med skidåkning som aktivitet just här. Minns det som en härlig dag, förutom att jag råkade trassla in mig i ett taggtrådstaket som vi skulle över med skidor på fötterna.
Idag var det totalt omöjligt att ens kunna tänka sig att åka skidor häruppe. Rätt mycket sly och ris men taggtråden fanns kvar.
 
 
 
Inte mindre än tre staket var vi tvugna att ta oss över för att komma upp på toppen. 
 
Till sist, efter att zickzackat oss fram i letandet bästa vägen upp, var vi så på toppen. Härligt!
Burken hittades och loggen kunde signeras och vad händer sen på en utflykt med tjejligan?
 
 
Fikat plockades fram och vi njöt ett tag av utsikten mot gerumsberget.
 
 
En lite äventyrlig, inte helt lätt vandring upp på mitt barndoms berg. Och ja, jag gillade det såklart!!!!
Massor till och med.

Fornminne, Fågelskydd samt en bagge. Fornborgsförhinder.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Det finns en plats, några kilometer hemifrån, som jag alltid tyckt varit spännande. En plats som det inte är helt enkelt att ta sig till, men som är väl värd ett besök.
 
 
En gammal fornborg som brukar kallas Högeklint. (Faktiskt samma namn som utsiktsplatsen hemma i Kungslena)
Många boende i trakten vet nog inte ens om att det finns en fornborg där, men jag skulle tro att de flesta sett de lodräta bergväggarna på Varvsberget. 
 
 
Googlar man på Högeklint fornborg kommer det enbart upp ca 170 resultat och det kan man nog kalla rätt snålt med googlemått mätt.
Nåväl, alltså en plats som är helt perfekt för en geocache. Men det finns en hel del som komplicerar och som har gjort att det inte kommit något signerat bojip där förut......
Alla som lagt ut en cache nån gång vet nog att fornminnen är en sån sak. Jag har råkat ut för att råkat placera för nära mer än en gång tidigare, och fornborg är ju som bekant ett rätt stort fornminne.
Nästa problem är fridlysta fåglar. Är det ens tillåtet att placera ut cacher när det är fågelskydd vissa tider på året? Jo. Det är det, upptäckte jag häromdan när en annan cache i ett sånt område publicerades. Bara man disablar och raderar ev loggar under den otillåtna tiden.
Perfekt! Då var även det lilla problemet löst och maken övertalades raskt att följa med ut i solskenet på en promenad till borgen. Denna gång med några petrör i ryggsäcken. 
Det är ju som sagt inte helt lätt att ta sig dit. Ett antal höjdmeter ska forceras, närmare bestämt 80 stycken, och det är bara stig första biten. Passande nog så finns det två gamla torpställen längs den icke befintliga stigen som fick varsin cache på köpet för att hjälpa besökare att välja rätt väg. Inga problem att skriva lite om gamla boställen och ge dem varsin gömma, såna cacher är ju helt i min smak.
FolkesHjortes 
 
Men där uppstod ett nytt problem jag inte räknat med innan. Ett ulligt sådant. Enda sättet att ta sig till fornborgen och även till torpcacherna är genom några hagar där det betar får sommartid. Ibland har de sällskap av en bagge och sådana kan visst vara lite opålitliga. 
 
 
Efter att ha diskuterat baggproblemet med markägaren kom vi fram till sannolikheten att baggen anfaller ändå är rätt liten. Om de cacherna disablas samtidigt som fornborgen blir problemet ändå mindre. 
Efter hagarna är det en bäckravin som ska passeras och sist men inte minst bergväggen.
 
 
Hjälpmedel finns på plats, men det är inget en femtioåring ger sig på utan sällskap.
Utsikten, när man väl kommer upp är fantastisk och visst är det en plats som förtjänar en cache!
 
 
 
Här är resultatet: Fornborgen Högeklint
 
 
 

Vi har nog alla ett förhållande till granar

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Rackarns kul det där med att anordna event.
Julgransplundring vid Toppmössan blev resultatet denna gång. Eftersom eventet hade ett visst grantema tänkte jag även publicera en mörkercache med det temat som en liten överaskning för eventdeltagarna: GrantjUVen 
Nu blev det inte riktigt så, utan den råkade av misstag komma redan dan innan, men det blev bra ändå. Tänk att jag lyckades få till en alldeles egen mörkercache!!!!!!
Åter till eventet. Tanken var att klä en liten gran i närheten av Toppmössan samt sen plundra den, när det ju var tjugondag knut. Däremellan grilla lite.
Fast sen dök en minst sagt udda tanke upp i huvudet. Varför inte leta upp något på vinden som legat där i över tjugo är?? Temat var ju gran.
 
 
 
Har aldrig sagt att jag är duktig på att sy, men det blev ett minst sagt oväntat inslag tror jag, att mötas av en gående inte så vacker gran.
 
Eventet blev riktigt lyckat och trots att eventet officiellt avslutades efter en timme så stannade flera kvar längre än så. 
Riktigt mysigt att sitta i marchallers och fullmånens sken vid en tänd brasa och bara mysa.
 
 
 
 
Granen som skulle plundras blev riktigt fin den med och jag tror att alla uppskattade att det var en av de inte så taggiga kustgranarna som fick äran att bli klädd.
 
 
 

Äventyr med temat bäver

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 
De där gömmorna som ligger en bit från väg, där ingen anvisning om var det kan tänkas vara lämpligt att parkera, lockar upptäckarlusten i mig. Men det gäller att ha gott om tid samt sällskap på äventyrligheterna.
Bäverfället uppfyllde kriterierna och det blev en rätt spännande väg vi tog trots att det inte var så långt. Det visade sig även att vi inte gick så rakt.......
 
 
Bjuder på min logg för gömman:
 
"Utmaningen för denna gömma visade sig vara att hitta ett vettigt vägval. Vårat var nog sannolikt inte det bästa. Parkerade vid en vändplan och fick passera först genom stiglös skog innan vi tog vägen via en hästhage och sen tät granskog, innan vi helt plötsligt kom ut på en skogsväg som definitivt inte fanns på kartan. Följde den en bit åt ena hållet där den övergick i en stig som turligt nog även visade sig leda till en bro över en bäck som var alldeles för bred att hoppa över. Sen blev det lite stigfri vildmark igen innan vi 10 meter från gömman kom ut på en öppen yta med en "autobahn" (lite lätt överdrivet) som ledde därifrån åt andra hållet. Det hade alltså med lite god vilja kunnat vara en drivein. Nu är jag ju en person som gillar att hitta min egen väg så vårt vägval hit gör att jag inte kommer att glömma platsen i första taget. Men ska jag göra återbesök så lär det nog istället bli via skogsvägen som verkar leda hit från granncachen lillån.
Ett härligt förmiddagsäventyr fick vi och en spännande plats fick vi se. Tusen tack!!!!!"
 
 
 Här står jag vid nollan och ser vilken väg vi borde valt, en nästan bilvänlig skogsväg.
 
 
 
Nu råkade ju vi välja den lite mer äventyrliga vägen och det innebar ju att även bilen fanns däråt, så efter att ha beskådat bäverns framfart var det bara att ta samma väg tillbaka . 
 
 
Stötte på ett jakttorn delux på återvägen.
 
 
Efter att ha hittat tillbaka till bilen körde vi mot Madängsholm där vi packade upp fikakorgen . 
 
 
 
 Vinterns första glögg med sönernas lussekattskreationer smakade ljuvligt efter "äventyret"

Västergötlands största

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Platser som är unika tycker åtminstone jag borde ha nån cache som visar till platsen. Jag gör ju ofta så när jag är på semester att jag letar besöksmål med hjälp av geocaching.com.
I en av grannbyarna råkar västergötlands största gravfält, vad gäller gravhögar, befinna sig.
 
En plats väl värd ett besök och är man dessutom förtjust i vår landskapsblomma ljung är det ett riktigt eldorado.
 
 
Märkligt nog fanns bara en gömma ute i skylten vid vägen från början. Därifrån ser man inte ens gravfältet. Jag minns så väl första gången jag stannade vid kringelskylten ute vid vägen (som faktiskt råkade vara min allra första hittade cache) och sen gick uppför trappan upp mot gravfältet och när man kom över krönet möttes av utsikten ovan. Jag blev så positivt överaskad, för det var inte vad jag förväntat mig. Att få gå i zicksack mellan de små kullarna är en speciell upplevelse.
 
Jag la en gömma på andra sidan gravfältet för några år sen men den försvann och då jag gärna ville ha ut några stycken här fick den bli ersatt av en ny på annan plats.
Här finns ca 300 små gravkullar och de flesta är täckta med ljung. Nu när den blommar som bäst tyckte jag det var dags att locka dit fler.
 
En hålväg finns här med, även den beklädd av ljung.
 
 
Det är rätt backigt (var nånstans hemomkring är det inte det......) men det är en vacker plats. Utsikten från högsta punkten är inte heller att förakta.
Fikaplats finns såklart, ännu en viktig detalj i min värld:-)
 
 
Sällskapliga får håller platsen öppen, finare renhållningsarbetare får man leta länge efter.
 
 
 
Tre enkla petrör som visar oss lite av vikingarnas värld. 
 

Tjejligan firar!!!

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Milstolpedags!!!!!
Inte vilken milstolpe som helst heller utan en megastor!
Titticc har nämligen passerat inte mindre än tiotusen loggar. Helt otroligt egentligen så många fina upplevelser hon fått tack vare det där med plastburkar. Många fina fikaplatser dessutom samt en och annan kanske inte lika fin.
Denna varma fredag var tjejligan maxad och vi var totalt 8 tjejer som traskade runt i Tidaholm innan det så äntligen blev fikadags.
Min multi Citykonst var den vi började med. Jag följde ju bara med så det var kul att se att den faktiskt funkade på riktigt. Den är inte loggad mer än två gånger innan men så är det ju ofta med multisar.
 
Det blev en varm vandring, det är ju oftast så när termometern visar 27 grader, så vi sökte skugga när tillfälle gavs.
 
 
 
Men Tidaholm är en vacker stad, undrar varför man inte lägger märke till det annars i vardagen?
 
 
 
 
 
 
 
 
Passade även på att besöka lite sevärda platser i Labbås, bl.a Biblioteksområdet # Sevärt i Labbås där Malin fick göra en räddningsinsats. Busig burk smet ut i vattnet och bottnen var bottenlös i Tidan så det blev till att ta till extra hjälpmedel i form av en gren.
 
 
Dockhuset # Sevärt i Labbås
 
 
Så var det då fikadags och vad passade väl bättre än att besöka Djupasjön, Stubbar vid en fikaplats 
 
 
Här har någon roat sig med lite stubbkonst.
 
 
 
Vi firade jubilaren med smörgåstårta och bubbel (cider). Jag hade även med mig såpbubblor men av någon anledning så glömde jag bort dem......Det finns ju så mycket att prata om. 
 
 
 
 
Avslutade dagen med lite extra spänning då vi även behövde använda startkablar......
 
 
Det sista kunde vi varit utan, men alla bilar startade till slut och vi kunde nöjda åka hemåt efter en supertrevlig tur.
 

Barnens favoritrunda

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Undrar just hur många det är som börjat geocacha för att få med barnen ut i skogen? 
Som sen upptäckte att barnen var måttligt roade medans den vuxne istället var den som uppskattade det hela mest. 
Vår familj är ett typexempel. Vem blev geonörd om inte mor i familjen.
Men tack vare geocaching har jag sett och upplevt massor jag aldrig fått möjlighet till annars och trots att familjen inte uppskattar det så värst mycket så har ju jag fått en underbar hobby. Rätt många burkar har det ju dessutom blivit genom åren.
 
 
Eftersom många tycker det är perfekt att geocacha med barn så är det ju rätt märkligt att det inte finns fler georundor anpassade för just barn i sällskap med vuxna.
Men utanför Folkabo finns det iallafall en riktigt bra sådan. 1. Barnens favorit runda
 
 
En runda på lättvandrade stigar i tipspromenadform. Här är det definitivt en fördel att ha barn med, för frågorna var inte helt lätta för oss som nu har rätt stora barn.
Det måste ju vara jättekul för barn som är med att kunna svaren de vuxna inte har en aning om.
Välfyllda stora burkar allihop och en lagom lång runda.
Man passerar även förbi några andra burkar längs promenaden. 
Ibland är vägskyltar märkligt placerade, för sannolikt har väl inte vägen här försämrats så att den tidigare varit 90-väg?
 
 
En vinst på Läckö Kinnekulle eventet 2014 bor numera i närheten av en fd skolskog utanför Folkabo. I säkert förvar av både ytterburk och "väktare".
 
 
Byn har tidigare haft ett BY-BAD
 
 Ett hus där de fattiga by-folket en gång i veckan eller månaden fick tvätta sig. Skolbarnen fick gå en gång i veckan till detta hus som ligger nedanför i backen.

Baderskan - hon som skötte stället hade ett stort kar med vatten, vatten som hon värmt över öppen eld och fyllt i karet som man sen fick bli badad / tvättad i.
Länge sen någon badade här men fint är det här med alla blommor. 
 
 
Blommor gillar jag ju och kring gömman fanns det massor av blåsippor. Inte bara de vanliga
 
 
utan även några med lite flikigare blomblad. Fina de oxå och ser ju nästan ut som små blå prästkragar. 
 
 
Efter promenaden bjöd CO på fika på balkongen. En härlig tur och en runda jag kan rekommendera 

Skakat lite liv i projekt Historien i din hand

 
 
 
 
 
 
 
 
 
Projektet jag jobbade med tillsammans med vuxenskolan förra vintern hamnade ju ofrivilligt i malpåse i våras.
Men mitt intresse för att undersöka historien och hitta platserna i mitt närområde dog ju inte ut i samband med det. Svärmor råkade nämna att hon hade några skrifter om Hellidsberget och dess historiska platser och det lät ju onekligen spännande. En och annan promenad längs spåren på berget har jag oxå haft möjlighet till nu när jag haft förmånen att tillbringa en termin på Hellidens folkhögskola.
Det ena ger det andra, en dag fanns det några petrör i fickan på min promenad och nu är det inte mindre än 10 nya HIDH14 gömmor uppe på Ekepiggen som Hellidsberget kallades förr.
Platser finns det som vanligt gott om när man börjar "gräva i historien" men man kan ju inte hänga petrör överallt för det. Men kul är det ju som alltid att göra nya gömmor även om det inte är jobbade gömmor i fält här. 
Men cachebeskrivningarna hoppas jag ger desto mer då det även finns bilder från hur det sett ut förr i dem.
Jag har även stiftat bekantskap med en gransort jag inte visste namnet på förut. Kustgran. Mjuka fina barr och inte alls otrevlig att leta i. Och inte heller visste jag vad "klynnotera" var förut. Kanske inte ett ord jag kommer använda så frekvent men man vet ju aldrig........
 

Råhall # Strövtåg på Ekepiggen

Råhall var ett torp under Flatan. Namnet kommer sannolikt från gränsstenen som finns på tomten. Rå eller råmärke är det samma som gränsmärke och hall det samma som flat sten.

Flatan # Strövtåg på Ekepiggen

Skattehemmanet Flatan på 1/8 del mantal är känt redan 1552, då upptaget som torpet Flathenne. Från år 1630 har gården hetat Flatan. Namnet kommer från det geografiska läget på flat och jämn mark.

Toppmössan # Strövtåg på Ekepiggen

Toppmössan byggdes sannolikt under senare delen av 1800-talet och det påstås att den fungerade som jaktstuga under Hellidens slott.

Kustgran/Friherrinnans dal # Strövtåg på Ekepiggen

På berget finns många olika typer av träd, sannolikt ett resultat av gamlebarons promenader på berget med sin ihåliga, fröfyllda käpp. Längs stigen ner mot Friherrinnans dal växer denna ståtliga kustgran.

Bibliotek? # Strövtåg på Ekepiggen

Boken i det här området är utanför sitt naturliga utbredningsområde och är förmodligen en gång planterad.

Bergshyddan # Strövtåg på Ekepiggen

Bergshyddan var ett mycket uppskattat utflyktsmål på söndagarna förr i tiden, då det serverades kaffe här.

Dödsspiralen # Strövtåg på Ekepiggen

En djup hålväg som på 1970-talet kallades för just Dödsspiralen av yngre skidåkare.

Järnmossen # Strövtåg på Ekepiggen

Järnmossen var ett av Hellidsbergets sex sommarcafeer under 1900-talet.

Klynnotera lärketrä # Strövtåg på Ekepiggen

Förr i tiden kunde man sagt ”Här är det sånna häringa klynnotera lärketrä”

Ruts källa # Strövtåg på Ekepiggen

Ruts källa är en stensatt källa 50×40 cm och ca 70 cm djup. Temperaturen vid botten sägs vara +8 grader som alla andra källor som kommer ur Hökensås grusmassor.

 

Tänk så det kan bli med ett par petrör i fickan och ett par gamla häften med bilder och historier från förr......


En liten gnutta sol

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag hade lite service att göra på en av mina rundor och så här års är det bäst att passa på att fånga de solstrålar man kan.
När jag såg fick möjlighet att sluta vid lunch denna soliga tisdag så var eftermiddagen given.
Lena ville gärna göra mig sällskap så vi gav oss ut på pilgrimsvandring modell kort.
 
Viltvarning Pilgrimsrundan # 8 var den första som blev lite ompysslad. Även granncachen Flickelund. Pilgrimsrundan #7 behövde service då denna helt försvunnit.
Det är något märkligt borta vid Kavlås, eftersom fler cacher försvunnit just däromkring, något som jag faktiskt haft turen att råka ut för väldigt sällan annars. Men det kan ju bero på att det är sanslöst gott om vildsvin i skogarna, kanske de är förtjusta i att knapra i sig geocacher?
Vi fortsatte vår promenad och hamnade i solens gyllene sken en liten stund.
 
 
Vilken skillnad det är från en gråmulen dag!
 
Silverpoppeln längs rundan är en av de träd jag alltid blir imponerad av. Silverpoppel Pilgrimsrundan #2
Så enorm den är när man kommer nära! Undrar hur många som krävs för att krama om den?
 
 
När vi kommit åter till bilen var det bara fikat kvar. För promenad och fika är nog det som är viktigast för mig många gånger. 
Men då var ju solen redan på väg ner så vi avslutade med en liten biljakt bara för att hitta solen en gång till.
 
 
Visst lyckades vi!
 
En solig dag gör underverk för kropp och själ så här års. 
 
 
 

Dagen efter och dagen den smäller

 
 
 
Idag är det start för älgjakten!
Bäst att undvika skogen några dagar framöver. Åtminstone den delen av skogen som det förväntas finnas älgjägare i.
 
I går var ju dags för mitt event "snart smäller det" uppe på Högeklint.
Det är ju en rätt rejäl uppförsbacke dit, närmare bestämt 100 meter på höjden så det var rätt anfådda cachare som kom fram till utsiktsplatsen.
 
Grillen var tänd och det grillades både korv och maschmallows.
 
 
 
Alla visade sig också vara rätt konstnärliga. Varför ha en vanlig loggbok?
 
 
Ja, Kakan passade utmärkt som en spårbar loggbok. 
Lite pilligt att signera bara. Kristyren var lite trög i kylan......
 
 
 
En trevlig stund i min fina hemby. Efteråt gav sig alla eventdeltagarna iväg för att logga min högeklintrunda. Kändes faktiskt lite konstigt att inte få följa med. Gillar ju att "logga i flock"!
Fast jag är nöjd med eventet, och när jag läste loggarna så verkar det som även deltagarna var det.
 
 

Rotmystik vid Tidans strand

 
 
Det har varit dåligt med caching senaste tiden. Fokus har ju givetvis legat på att försöka få allt klart inför eventet, samt att jag försökt bli frisk från min envisa hosta. Men nu börjar hostan avta och jag hoppas att även min ork återvänder.
 
Nåväl, idag kom så äntligen ett tillfälle att idka friskvård. Geocaching är ju faktiskt precis det för mig. Lyckopiller? Tja, så länge jag får ge mig ut i skog och mark och leta burk tillsammans med en god vän regelbundet, så behöver jag inga sådana piller. Så länge det ger mig lycka att "rota under en rot" ibland så är ju det betydligt sundare.. 
 
Det ofullbordade projektetFikaplatsen och Å-kröken blev dagens utvalda lyckopiller. De ligger längs en liten väg som mestadels följer Tidans strand.
Helt ordinära gömmor men ändå en upplevelse.
Först stötte vi på ett vildsvin med glad knorr på svansen!
 
 
Så vild var den ju inte, men riktigt söt där den hängde i sin svans längs stigen.
 
Tidans vatten var alldeles svart, denna kvava dag. Jo, det var åska i luften, men märkligt nog lät Tor bli att slamra uppe bland molnen. Regn kom det dock senare, precis när vi kommit tillbaks till bilen. Ibland har man tur!
 
 
Rota under en rot var det ja. Vad är egentligen rot på detta träd och vad är stam?
 
 
Kan träd växa hur som helst egentligen?
 
 
Geocaching är ju fantastiskt på detta sätt. Inte sjutton får man se sådana här ställen annars.
Naturen upphör aldrig att förvåna mig och jag är glad att jag har någon att uppleva den med.
 

Omvägar på Varvsberget. "Mitt berg"!

 
 
Vi bor ju halvvägs upp på ett av traktens platåberg.
Det har sina fördelar, men också sina nackdelar. Vart man än ska gå hemifrån så är det antingen uppför eller nerför.
Går man ca 100 höjdmeter upp så kommer man upp på Varvsberget, det berg som jag känner lite som "mitt berg". Vår del av berget kallas även för Kungslenaberget.
Häruppe har jag ju varit precis hur många gånger som helst genom de år jag bott i byn.
På platån är det, med få undantag, barrskog planterad. Och med skogen följer kalhyggen. 
Ett av undantagen är en plats som jag numera sällan tar mig till, men som i mitt tycke andas ro.
Stora Torsbo .
Redan på 1600talet finns det nämnt ett boställe uppe på Kungslenaberget som kallades för Torsbo. Det är alltså en plats som har varit bebodd i många år. Vissa rester av husen finns fortfarande kvar. Här nedanför det som en gång varit ladugård.
 
 
Ängarna, med de gamla stenmurarna runt, vittnar om forna generationers odlarmöda. 
 
 
Stugan var sammanbyggd med vedboden och dasset, hade en förstuga med stengolv, ett rum med jordgolv som inte användes och ett rum och kök där den sist boende familjen med två barn bodde fram till år 1948. 
 
 
När jag upptäckte denna plats år 1996 så stod husgaveln fortfarande upp och påskliljor blommade utanför huset. Naturen tar sakta igen vad människan en gång erövrat.
 
Barnen gick i skola i Tiarp och tog sig ner för backarna till Frisagården, och därifrån vidare till Tiarp. En nog så besvärlig skolväg. På Torsbo fanns en liten bäck som barnen badade i sommartid.
 
Det är en liten oas med alla sina ängsblommor, mitt i en för övrigt rätt inte speciellt vacker miljö med granplanteringar och hyggen om vart annat. Dessutom rätt vattensjuka.
 
 
Lilla Torsbo fanns också uppe på berget men den platsen har nu granskogen erövrat helt och är omöjlig att finna.
 
Det är inte helt lätt att gå dit, trots att det från bilvägen bara är ca 300 meter till gömman. Det är ett minst sagt vattensjukt hygge emellan. Och efter denna vår så var det ännu mer vattensjukt.
Men vi kom dit torrskodda, lite hopp mellan tuvor blev det och vi gick betydligt längre än 300 meter. Och vi kom även därifrån utan gyttjedopp om fötterna.
Något som imponerade på mig var den oerhörda mängd smörblommor som nu blommade som allra vackrast längs vägen.
 
 
Vi har skojat lite genom åren om denna gömma: Ovan Franciskus .
En utsiktsplats som det kan vara mycket svårt att ta sig till om man går närmsta vägen. 
För flera år sedan så var Titti här för att försöka logga den och gick just då fel väg, precis som jag gjorde första gången. Lodrätt bergvägg forceras inte så lätt.
Men jag vet ju att dessa finns en bit bort
 
 
Efter det så har det aldrig blivit av att Titti kommit till just denna gömma, trots att den varit omtalad många gånger.
Igår, så blev det så äntligen dags!
 
 
Titti loggar  Ovan Franciskus 
 
 
och efteråt så passade fika toppen på toppen av Varvsberget!
Ovan Franciskus kan man ju undra lite över. Men under ovan fransiscusgömman finns numera Fransiscuskapellet .
 
 
En gammal jordkällare som tillhört ett av de gamla torpen som legat här som gjordes iordning till ett kapell år 1972.
En riktig oas där det brukar vara sommargudstjänster varje år.
 
 
 Jo, jag gillar "mitt berg", trots att jag tycker det är lite för många kalhyggen och granplanteringar.

Barnrundan Helliden

  Bonus Barnrundan Helliden
 
 
Ja nog var det en barnrunda alltid.
När jag mötte upp på parkeringen vid Sisustugn fanns här massor av barn. Det viade sig vara alla fritids i hela Tidaholm kommun som hade lovaktivitet på Hellidsberget just denna dag.
Som tur var så går ju inte rundan precis där alla barn befann sig.
 
 
Alla tog med sig barn, alt barnbarn utom jag. Mina satt hemma framför fyrkantiga skärmar. Var några år sedan sådan här aktivitet verkligen uppskattades av dem men barnen som var med denna dag tyckte rundan var kul.
Så även Titti som ju faktiskt är Lili43s barn ;-)
 
 
Men lite märkligt är det allt att logga denna runda. Jag la ju ut den i projektets Historien i din hands namn så alltså får jag ju logga som mig själv, alltså bojip. Fast det känns lite knasigt att ge sig själv favvopoäng så det hoppar jag över.
 
Efter en trevlig promenad var det dags för fika.
Bergshyddan sades erbjuda tak och det var allt tur för inte lång tid efter att vi börjat fika öppnade sig himlen.
Men bord fanns inte. Däremot fanns rådiga geocachare som raskt byggde sig ett fikabord med hjälp av det som fanns och vi fick en härlig stund tillsammans medans regnet smattrade utanför.
 
 

Drive in med förhinder. Arga snickaren hade nog haft rätt utrustning iallafall

 
 
Dag 10 efter att influensan slagit till med full kraft och däckat nästan hela familjen. Inte bra men oj så jag längtade ut i vårsolen! Malin ville också gärna ut på en kortare tur så vi valde ut några där vi visste att CO planerat en bilrunda. Inga långa promenader alltså för ork och kondis är minst sagt dålig efter 10 dagar i soffan framför tvn. FFMIM22 blev vår start.
 
 
Men vi hade inte räknat med Egon.......
Fin liten skogsväg men smal och inga vändplatser förutom den vid cachen längst in. Halvvägs in på vägen mötte vi detta virrvarr. Ja arga snickarens såg kanske hade varit till viss hjälp här.....
Hm, backa, trixa med vändning på smal väg (tur Malin hade lillebilen!) och sen blev det hinderbana!
Och promenad! Två älgar fick vi också förmånen att se! Och cachen hittades dessutom även om jag nog tyckte hinten mittemellan nog var mer fiskbesläktad egentligen men även en stubbe har ju något slags mittemellan......
Vi fortsatte med ytterligare några i denna serie och det var flera fina platser.
En hade attributet fikaplats och där fanns bord men oj så kallt det blåste från Tidan. Vi valde att vänta och det gjorde vi rätt i!
Här hittade vi vår fina fikaplats!
 
 
FFMIM26 Vi blev sugna att paddla på det spegelblanka vattnet och visst fanns det båt här med, även om den kanske inte var så ofta använd.
 
 
 
Rofyllt och vackert! Fikat smakade underbart och även om jag blev trött av denna betydligt längre promenad än vi planerat så var det värt det! Att sitta på en sten tillsammans med en god vän och bara vara, finns det något underbarare?
 
 
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0