Passade på att ta ledigt på tisdagen för att kunna komma ut och traska lite i skog och mark.
Jamandcat var lite intresserad av denna runda och jag var ju inte sen att haka på.
Grimmestorps naturreservat är ett kraftigt kuperat och mossrikt område, till stora delar bevuxet av gammal barrskog med upp till 30 meter höga tallar och granar. Genom området löper föera fina stigar där det numera finne ett gäng cacher. Sånt gillas!
Grimmestorps naturreservat med Grimmestorpskogen är med sina isälvslagringar i form av terrasser, dödisgropar och grusåsar speciellt på många sätt. Det kuperade landskapet är en deltabildning som byggts upp av isälvsmaterial i en forntida issjö för cirka 10 000 år sedan. Deltabildningen benämns Härjaterrassen efter Härja socken.
Grimmestorpsån
I en djup dal forsar Grimmestorpsån fram. Vattenflödet kan vara imponerande speciellt under snösmältningen. Längs med ån växer ormbunken strutbräken i fina bestånd. Den har två olika typer av blad, med och utan sporsamlingar. Här finns även gråal och den vitblommiga busken häggmispel, som är en trädgårdsflykting. Både forsärla och kungsfiskare har setts vid ån.
(Saxat från Tidaholms turistbyrås hemsida)
Jättefin stig att följa med stundtals rejäla branter längs sidorna.
Jag var ju lite påläst så jag visste att här skulle man vara tvungen att korsa bäcken vid ett vadställe.
Jättefin plats!!! Men vadå bäck????
Å är ju helt klart ett bättre tilltalsnamn.
På andra sidan fortsätter den jättefina stigen så fint.....
Vi fortsatte en liten bit längs med för att se om det möjligen var lite smalare nånstans, men icke.
Vattnet hade säkert nåt mig till knäna, och det var bra fart på det. Och väldigt kallt.
Bara att vända och eftersom det ju fanns fina skyltar mot Härjavallen så borde vi väl kunna angripa resten av cacherna därifrån? De som man var tvungen att ta sig över "bäcken" för att ta alltså.
Men innan vi tar oss över till andra sidan stannar vi till vid det fina fikabordet på bilden från kommunens turistsida. Väldigt rofyllt att sitta där och filosofera en stund.
Mot härjavallen och jag som jobbat i området för sisådär 30 år sen visste ju var den var.
Eller gjorde jag det? För jag såg den ju inte när vi körde förbi.
Hm, numera är det vall där på riktigt, alltså sån som ger kossor mat.
Men efter att trixat lite och hittat en parkeringsplats så kunde vi fortsätta vår promenad på andra sidan. Lika fin stig även där och nu är alla utom en loggad.
Kan mycket väl tänka mig att gå här igen för att logga den som var borta, men då får det nog bli en varmare dag med mindre vatten i bäcken.
