Hela tjejligan kom i mål!
Det är inte så ofta som vi har möjlighet att ses alla fyra, men idag lyckades vi! Så roligt!
Ett enkel promenadrunda var vårt mål, ett elljusspår på Brunnhemsberget utanför Stenstorp.
Elljusspåret Brunnhemberget #Stenen var en av de fyra gömmor blev hittade, tre av dem var lätta, den fjärde betydligt svårare pga hoppande koordinater. Men så är det ju ibland i skogen.
2,8 km välskött elljusspår av det mer kuperade slaget. Hur många gånger är det klippt gräs på ett så långt spår? Här var det iallafall det och ibland kändes det som vi gick i en tunnel. Mysigt!
Sista biten bar det segt uppför, länge, så det var en rätt trött tjejliga som kom i mål.
Promenadrundor ska inte ha svårhittade gömmor, tycker åtminstone jag, det räcker gott med att man får en fin anledning till en promenad.
När vi kom i mål väntade fikakorgen och vi njöt länge av att sitta tillsammans och bara prata, om allt mellan himmel och jord.
Utsikten från Albionstugan, som spåret utgår ifrån, är inte fel den heller och våra blickar föll på ett bestånd med rallarros.
Avslutade vår träff med att plocka dessa blommor. De ska förvandlas till saft, om allt går som det ska.
Ska bli spännande att se hur den smakar.
Västergötlands största
Platser som är unika tycker åtminstone jag borde ha nån cache som visar till platsen. Jag gör ju ofta så när jag är på semester att jag letar besöksmål med hjälp av geocaching.com.
I en av grannbyarna råkar västergötlands största gravfält, vad gäller gravhögar, befinna sig.
En plats väl värd ett besök och är man dessutom förtjust i vår landskapsblomma ljung är det ett riktigt eldorado.
Jag la en gömma på andra sidan gravfältet för några år sen men den försvann och då jag gärna ville ha ut några stycken här fick den bli ersatt av en ny på annan plats.
Här finns ca 300 små gravkullar och de flesta är täckta med ljung. Nu när den blommar som bäst tyckte jag det var dags att locka dit fler.
En hålväg finns här med, även den beklädd av ljung.
Det är rätt backigt (var nånstans hemomkring är det inte det......) men det är en vacker plats. Utsikten från högsta punkten är inte heller att förakta.
Fikaplats finns såklart, ännu en viktig detalj i min värld:-)
Sällskapliga får håller platsen öppen, finare renhållningsarbetare får man leta länge efter.
Tre enkla petrör som visar oss lite av vikingarnas värld.
Kaffe med dopp igen
Nu har vi haft event igen. Återigen på Hökensås, en plats som ligger mig varmt om hjärtat.
Badplatsen vid lilla havssjön, där vi höll eventet är väl inte den vackraste av Hökensås alla platser, men det är bra att det finns gott om plats för både folk och bilar.
Även detta event blev välbesökt.
40 namn i loggboken och fler ansikten än så var det ju. Så kul att så många ville komma och fika med oss!
Cachesläpp blev det även i år och denna gång valde vi att göra det på nätet några timmar innan, ett upplägg som jag tror uppskattades.
Vi hade en pysseldag tidigare i somras, Lena behövde testa tröjtryck inför en aktivitet med scouterna framöver och varför inte testa med att trycka egna tjejligetröjor?
Tänkte testa att göra en panoramabild men något blev nog lite fel......
Att cachesläppet redan var avklarat gjorde att vi fick möjlighet att prata lite längre med några av deltagarna och trots att eventet beräknades vara slut vid kl 16 så var det cachare kvar nästan en timme längre.
Gott betyg och en härlig stund tillsammans.
Man kan ju inte åka till Hökensås utan att gå åtminstone en liten promenad. Titticcs nya runda vid Öjasjön fick bli vårt mål.
Många som fiskade vid sjön, med lite regn i luften så ska det väl nappa bra. De vi mötte påstod iallafall att det gjorde det.
För oss nappade det ju oxå, fast i plastform.
Vackert är det även här. Finns det nån plats på Hökensås som inte är det egentligen?
Några regndroppar föll på vägen mot bilen, men det gjorde oss inget alls.
Överallt blommade ljung, vår vackra landskapsblomma, bland alla fina mossor och lavar som täcker marken.
Några loggar antydde att det förväntas att få återkomma nästa år och fika med tjejligan. Ja, hittills har vi ju inte blivit avskräckta vad gäller fixande av event så vi får se. Skulle väl tro att chansen är stor, när vi får så gott betyg som vi fått hittills på våra event.
Härryda kors och tvärs.
Så har det hänt igen. Jag spanar ju in olika tips på cacher som sägs vara roliga och dessa hamnar på min önskelista.
Nån gång i vintras såg jag tips om en runda i Härrydatrakten som lät intressant och i våras kom en serie mystar med temat korsord och utomjordingar inte långt ifrån, som oxå fått goda vitsord.
Alltså hamnade en tur till Härryda på önskelistan. Titti var inte sen att hänga på, hon hade inte mindre än fem kommuner i de trakterna som hon önskade släcka, varav Härryda var en.
Igår var det så dags.
Bilen packades med matsäck för en heldag och klockan 8 styrdes bilen västerut. Vi hann hem innan midnatt men det var precis. Alltså en riktig heldag bland burkarna.
Första stopp blev rundan. En skogsrunda med många jobbade burkar. Precis en sån jag gillar. Underbart när man kan gå mellan burkarna, gärna i fin natur dessutom.
Det måste ha regnat betydligt mer här i trakterna än hemma för det var rejält blött på sina ställen.
Vi fick bygga bro på ett ställe för att inte bada gyttjebad, men vi klarade oss torrskodda hela vägen. Mestadels var det annars riktigt fina stigar och vacker skog i många nyanser av grönt.
En naturligt formad bro! Snyggt!
Start och mål på rundan fanns vid denna fina sjö.
Vi fortsatte efter en stärkande fikapaus och råkade hamna vid dagens absolut finaste plats. Kvarnberget
Denna plats har en lång historia. Här kan man se den sk Hindåskanjonen.
Den skapades under senare delen av istiden, då smältvatten under högt tryck pressedes ner i berget och skapade 15-25 meter lodräta bergväggar. Ganska mycket senare, under 1600-talet anlades en kvarn i kanjonen. Den var i bruk ända fram till i början av 1900-talet.
Den skapades under senare delen av istiden, då smältvatten under högt tryck pressedes ner i berget och skapade 15-25 meter lodräta bergväggar. Ganska mycket senare, under 1600-talet anlades en kvarn i kanjonen. Den var i bruk ända fram till i början av 1900-talet.
Här var cachen bara 30 meter från bilen men vilken väg.......
Så brant!!!! Jag hasade mig nedför på alla fyra som en slags felvänd insekt. Spännande.
Men vilken fin plats!!!!!!!!!
Tacksam över att CO valt att placera cachen längst ner i ravinen så vi verkligen fick uppleva denna plats.
När vi rundat stupet på vår sida bäcken hittade vi trappan.
Hur enkelt som helst tog vi den tillbaka igen. Fast jag är glad över att vi valde fel väg ner, det var ju faktiskt rätt häftigt att hasa sig nedför den branta sluttningen och vi fick ett gott skratt när vi upptäckte att det fanns ett många gånger lättare sätt.
Vidare mot mystserien med temat korsord.
En serie som har varit riktigt kul att lösa och som dessutom visade sig ha flera arbetade burkar.
Den hade fått ännu bättre betyg av mig om den inte varit så utspridd att logga. Ibland var det flera kilometrar mellan burkarna och vägen den låg utefter var minst sagt vältrafikerad. Parkering fanns i anslutning men det är inte alltid så lätt att stanna med massor av speciellt tung trafik. Konstigt nog var det även en populär väg för skidåkare. Inte mindre än tre stycken svischade förbi medans vi loggade turens 17 burkar.
Reflektionen när vi loggade var:
Synd att serien inte var lagd längs en skogsväg där man kunnat gå mellan gömmorna samt att det fattades en lämplig fikaplats. Ingen av gömställena var direkt lämplig för detta ändamål och inte heller passerade vi nåt fint ställe.
Hungriga blev vi ju såklart så när denna mossiga gröna skog dök upp fick det bli fikaplats. Känner oss nästan lite kamouflageklädda just här.
En annan reflektion var att det fanns fruktansvärt mycket skräp dumpat överallt i skogarna. Varför, kan man undra, åker man ut i skogen med det? Ser iallafall väldigt trist ut. Kanske är vi lite förskonade från detta hemomkring och inte så vana vid att behöva hitta skräphögar i närheten av nästan varje cache.
Nåväl, krysset bjöd på fina gömmor på ett genomtänkt tema, trevligt pyssel hemma med lösningen innan och en riktigt fin final. Vad mer kan man begära egentligen? Kanske är jag bara gnällig som hellre velat gå mellan gömmorna........
Sista burken i serien bjöd på riklig utdelning på mer än ett sätt. Händerna räckte inte till så det blev till att plocka i tröjan.
På hemvägen hade vi som mål att undersöka några till av gamla arkiverade kyrkrundan.
Hedareds stavkyrka var en riktigt fin plats.
Den gamla arkiverade var borta, men det gör ju inte så mycket.
Fin plats blev vi visade till och vi kunde nöjda styra bilen hemåt skaraborg igen.
Allra sist några bilder från dagens fina gömmor.
Nämner inte vart och den som är känslig för spolier får sluta läsa.
Skogsmyror fick vi vara själva.
Måndagen bjöd på strålande solsken från en alldeles klarblå himmel. Fanns inte en minsta föraning om att tisdagen skulle bli annorlunda. Planer för en tjejligeträff gjordes sålunda och denna gång skulle vi återvända till trakten runt Vristulven. Det har vi pratat om många gånger, under några år dessutom.
Men så blev det inte.
Vaknade av att regnet öste ner och himlen var blygrå.
Hm, vad göra? Ställa in en efterlängtad träff bara för vädret fanns inte på kartan, så jag rustade mig med regnattribut och gav mig iväg, visserligen inte mot Vristulen utan mot okända mål istället.
Men det fanns hopp. Molnen lättade bortåt Tibro där det redan slutat regna.
Vi valde att åka till en serie som släpptes vid LKE-16: Skogsmyran 1 - Skogsmyran 11
Vilken fin promenad vi fick! Solen hade brutit genom molnen även här och "rundan" gick längs en riktigt fin skogsväg.
Varierande gömmor dessutom. Men vi väntade på myran. För varför heter den annars skogsmyran?
Nåväl, vi gillar ju skogen allihop, så vi kunde ju lika gärna leka myror själva.
Nöjda, efter en fin promenad gav vi oss av in mot Skara och en riktigt kul multi: Biblioteket
Här gällde det att starta med just ett besök på nämda bibliotek. Riktigt snygg start, även ett av delstegen gillade jag, även om det inte var helt lätt att veta om man skulle räkna både hela och halva människor......
Skaras fina domkyrka fick vi även besöka för att leta klockor, fast det gällde en annan gömma.
Visst är tornet ovan snyggt!
En fin dag blev det och visst stämmer även uttrycket att efter regn kommer sol.
En kall stugvecka i Tullerum
Jag lyckades boka in en stuga som för ovanlighetens skull hade en egen pool, till den kallaste augustiveckan på många, många år. Bra jobbat eller hur?
Vi är ingen "sol och bad familj" av flera anledningar, men oj vad vi har badat. Trots att termometern var under 10 plus fler av dagarna. Fantastiskt skönt att bada ute när vattnet är 15 grader varmare än luften.
Familjen har nu varit på sin årliga "mammasemester".
Båda våra mammor är änkor så vi började för några år sen ta med dem på en stugvecka med familjen. Detta är väldigt uppskattat och i år gick färden till Tullerum.
Ännu en plats jag inte visste fanns och dessutom i en kommun jag inte hört talas om tidigare heller. Ydre. Fantastiskt vacker natur, med många berg och sjöar så hit skulle jag gärna vilja återvända för att vandra och vistas mer i naturen. Denna gång, med två 75-åriga mammor med på turen, så blev ju inte fokus på vare sig vandring eller geocaching.
Men några burkar blev det såklart och jag lyckades med min önskan om att släcka ytterligare några grader i challengen. Lite baktankar om resmål får man ju ha när man bokar stuga. Hittar man dessutom en rätt billig stuga med egen uppvärmd pool, i en trakt man aldrig besökt innan precis på de graderna kan det ju inte bli bättre.
Sju grader släcktes så nu är det bara 2 kvar!
Några bilder från några av cacherna jag loggade på resan.
Hedners park. Här fann vi Sveriges största gran! Maffigt! Tyvärr hade den inte en egen burk men eftersom granen befann sig i just Hedners park så får det ju vara ok. Nästan 5 meter i omkrets!
Smedstops Dubbelgård. Denna riktigt sevärda plats hade märkligt nog ingen gömma förrän samma dag vi åkte.
Ena halvan av denna gård där allt finns i två versioner är fortfarande bebodd medans andra halvan är museum.
Gårdens äldsta byggnad som stått orörd sen 1600-talet.
Pelargrottan var en märklig grotta.
En av landets äldsta och bäst bevarade träkyrkor
Bästa cachingupplevelsen under resan var helt klart Trollegater.
Trollegater naturreservat är en av Sveriges största urbergsgrottor med ett gångsystem på ca 140 meter.
Ingången till största grottan som vi gick ner i.
Genom en smal gång kommer man till en sal. I bortre änden på salen finns öppningar till två långa gångar som längst in är förbundna med varandra.
Även ovanför jord var naturen spännande. Lite liknande hur det såg ut under jord.
En annan cachingupplevelse som blev en riktig höjdpunkt var Urkons håla, trots att det inte ens fanns en cache där hon höll till.
Men promenaden ner från gömman en solig men kylig kväll var magiskt vacker.
Det var en rejäl backe med en stig som gick nästan otäckt nära branten vid ett tillfälle, men så vackert.
I Urkons Grotta sitter Urkon, eller "Sommakoa" som Ydreborna säger, inspärrad.
Trollkarlen Some från Tullerum stängde in henne efter det att hon i ett vansinnesutbrott sparkat upp den hålighet som sedan vattenfylldes och blev sjön Sommen. Urkon ligger på en bädd av stenkol och en djurfäll. När en krönt konung besöker Ydre slipper Urkon ut ur sin grotta och dödar honom.
Urkon får äta ett hår av fällen varje julafton och när fällen är slut skall hon bryta sig ut och förstöra inte bara Ydre utan hela världen.
Kossan var som tur var inte sällskaplig. Kanske var hon för mätt efter håret hon åt i julas......
Sommenbygden är rik på olika sägner så det var passande att resan avslutades hos en av bygdens sägenomspunna varelser, Jätten Bule.
Det här med väder och grader
Det här med grader har jag ju nämt några gånger tidigare. Både de graderna som mäts i Celcius samt de där som tillhör Challenge - 360 degrees of Sweden.
Denna måndag skulle ju bjuda på bra gradantal vad gäller temperatur, så varför inte satsa på några återstående grader i en trakt som jag sen tidigare tyckt om? Vi styrde bilen mot Taberg.
Solen sken från en klarblå himmel när jag åkte hemifrån, men det visade sig snart förändras radikalt.
Mörka moln tornade upp sig med en hastighet som var svår att förutse och rätt som det var så kom det en störtskur. Ingen åska hörde vi dock, även om det kändes som den hängde i lufdten.
Alltså blev det inte en långpromenadernas dag utan lite mer korta turer, eftersom ingen av oss hade extrakläder med. Himlen var ju som sagt klarblå på morgonen.
Jag gillar ju promenadrundorna så det var ju lite synd, men enligt receptet nedan så lyckades vi följa doktorns ordination ändå och dagen blev bra, även om den inte riktigt blev som jag hoppats.
Vi började med ett besök på Vårdcentralen.
En riktigt bra multi, på ett tema jag aldrig kommit på själv. Kul!
Resten av dagen blev en kamp mot vädrets makter. Än så sken solen och det blev varmt och kvalmigt, än så tornade molnen upp sig med en hisklig fart och det blev betydligt blötare ute.
Vackraste platsen för dagen var iallafall The Beavers In Kåperyd
Inga spår av bävrar men en fin dalgång som jag gärna vandrat mer i om det inte vore för de mörka molnen som närmade sig igen.
Fikasugna blir vi ju alltid och just dagens fikastund bjöd på ett riktigt gott skratt.
Ser ut som en avslappnad Titti på marken men hon har precis landat efter en ofrivillig volt från stolen.
Det lär nog bli återbesök i trakten framöver. Här finns ju några rundor jag gärna vill gå.
Vad gäller graderna i challengen så ser det nu riktigt bra ut.
Bara 9 grader kvar. Några till hoppas jag kunna släcka när vi åker på semester med familjen, det är ju trots allt jag som brukar planera sådana ;-)
