Annandag i Jönköping
Juldagarna går mot sitt slut och vi passar på att ägna ytterligare en dag åt geocaching.
Denna annandag styr vi bilen mot Jönköping och möter upp med MAN33 och Lacksen.
Adventurelabcaching närmare bestämt i det fina naturreservatet Strömsberg.
Vi skulle få gå en runda som var ca 4,5 km lång och det blev en fin vandring. Först uppför, både lite lätt och sen även lite mer rejält.
Fast den uppförsbacken ovanför kan man undvika om man inte vill logga Utsikt Berghagen som vi gjorde.
Utsikten ovanför och Berghagen nedanför på bilderna.
Åter till labcachen. Det var lite kyligt även denna dag så att det var lite uppför var bara bra.
Bikupeeken var rejäl.
Dödvedsstigen hade just gott om död ved, även om den oranga tickan som skulle finnas där lyste med sin frånvaro.
Vi närmar oss Vassnöden, där vi fick försöka med många olika alternativ innan svaret godkändes.
Fin plats var det!
Så vänder vi åter neråt mot Strömsberg igen. Lite utsikt över jönköping
Kulturhistoriskt är Strömsberg ett exempel på herrgårdsmiljö sedan 1600-talet. Det var ett egenförsörjt samhälle vid Ljungarums kyrka ända in på 1900-talet. Förutom rika marker och fiske i Strömsbergsbäcken gav Strömsbergs damm välbehövlig vattenkraft i naturahushållningen.
Sista steget på labcachen, dammen, var en fin fikaplats. Men kaffet var kvar i bilen en bit bort.
Dessutom blåste det. Här nere bland de mäktiga granarna var det lä så det fick bli dagens fikaplats.
Vi fortsätter mot Kyrkbyn Bankeryd och nästa labcache,
Först hembygdsgården. Himla fint som det ju brukar vara på hembygdsgårdar.
Stationshuset fick oxå ett besök, samt minneslunden och industriområdet innan vi återvände till kyrkan.
Avslutade vår dag med gofika vid hembygdsgården. Helt perfekta coronafikaplats hade de dessutom.
Juldag på Kållandsö
Jag har alltid varit väldigt svag för Kållandsö. Gillar verkligen att vandra längs de fina lederna som går sjönära där. När så det gavs en svag förhoppning om sol på juldagen så ville jag ju bara passa på. Fick med maken på tåget och även konagirl77 samt chevy57. Allt var alltså upplagt för en riktigt fin dag.
Var sina bilar tog vi såklart och möttes upp i närheten av På väg mot björkholmsslingan.
Denna slinga var faktiskt en jag inte visste fanns, men jag blev inte besviken.
Kul att se hur tallar kan växa i denna miljö.
Skavens bad ö ligger strax intill, en cache jag loggat, men platsen ville jag hemskt gärna besöka igen.
Så himla fint!
Fint var det ute på ön oxå, fast jag hade missat det där med att det skulle vara nordlig vind.
Varmt var det verkligen inte.
Solen står lågt så här års och ville gärna gömma sig bland molnen.
Åter tillbaka till björkholmsslingan igen, en ca 3 km lång vandringsled som till stor del går sjönära. Vackra vyer avlöste varandra.
Fikat hade vi självklart med oss och flera fina platser fanns att välja bland, åtminstone en dag då det inte blåser nordanvind. Vi hittade till slut en plats vid båthamnen där det både var lä och sol. Underbart!
Vi fortsatte mot Mose död
En inristning som troligtvis är över 100 år gammal finns på ett träd. På trädet står "Mose död". Det fanns en man som var backstugesittare vid namn Johannes Karlsson men han kallades Mosen. År 1894 gick Mosen till skogs för att skaffa ved men han kom inte hem igen som beräknat. Man ordnade med skallgång och här hittades han död av Otto Svensson och några jämnåriga pojkar. Han satt på ett berg, tillbakalutad mot en ryggbörda av ved. Berget där han återfanns kallas än idag för Mose död.
Kul att bli visad platser som de här!
Ytterligare en plats jag aldrig hittat annars var Mista udde
En plats man lätt kom tlll via stig, visserligen kanske en km att gå, men lustigt nog låg den ologgad hela 6 dagar innan FTF. Märkligt kan jag tycka.
Väldigt fint var det här och självklart så packades andrafikat upp här.
En väldans fin och trevlig juldag som kändes helt rätt så här i coronatider.
En alldeles väldigt oväntad FTF
Sånt här händer nästan aldrig.
Tjejligan hade idag planerat för en promenad längs en led. Valet föll på att köra till nr 57 och sen gå därifrån.
Titticc fick förhinder i sista stund och vi orkade inte riktigt planera om.
Alltså möttes vi upp i skogen, loggade de fyra cacherna bort mot nr 60 innan vi vände tillbaks och började fundera över fortsatt vägval.
Vi funderade på att gå mot nr 68 men det fattades ju en mitt på där. Det kanske skulle komma mer och då känns det ju knasigt att få en ologgad där nu när vi har såpass långt att åka ändå.
Vi beslöt ändå att gå åt det hållet när jamandcat plötsligt upptäckte att det kommit 4 nya cacher. En av dem var ju en leder.
Vad kul, hur långt bort tro?
1.1 km!!!!!
Men vad sjutton. Det är ju i det saknade "hålet" dit vi är på väg!
Nu blev det bråttom. Vi älgade på i den fina skogen och insåg plötsligt att det fortfarande är 423 meter kvar. Hm, nej!!!! Vi hade i hastigheten råkat välja fel stig. Klantigt!
Bara att gå tillbaka de 350 metrarna vi gått extra och välja rätt väg igen.
Tjejligan hade idag planerat för en promenad längs en led. Valet föll på att köra till nr 57 och sen gå därifrån.
Titticc fick förhinder i sista stund och vi orkade inte riktigt planera om.
Alltså möttes vi upp i skogen, loggade de fyra cacherna bort mot nr 60 innan vi vände tillbaks och började fundera över fortsatt vägval.
Vi funderade på att gå mot nr 68 men det fattades ju en mitt på där. Det kanske skulle komma mer och då känns det ju knasigt att få en ologgad där nu när vi har såpass långt att åka ändå.
Vi beslöt ändå att gå åt det hållet när jamandcat plötsligt upptäckte att det kommit 4 nya cacher. En av dem var ju en leder.
Vad kul, hur långt bort tro?
1.1 km!!!!!
Men vad sjutton. Det är ju i det saknade "hålet" dit vi är på väg!
Nu blev det bråttom. Vi älgade på i den fina skogen och insåg plötsligt att det fortfarande är 423 meter kvar. Hm, nej!!!! Vi hade i hastigheten råkat välja fel stig. Klantigt!
Bara att gå tillbaka de 350 metrarna vi gått extra och välja rätt väg igen.
Frisk luft och motion kan man inte få för mycket av🤣.
Åter på rätt stig närmade vi oss nollan. Skulle vi få se nån i skogen.
Nä, vi var helt själva.
Och ja, vi blev först.
Åter på rätt stig närmade vi oss nollan. Skulle vi få se nån i skogen.
Nä, vi var helt själva.
Och ja, vi blev först.
På tillbakavägen till bilen passade jag på att ta lite kort, för det var verkligen en riktigt fin skog vi gick i.
Tänk att befinna sig endast 1 kilometer från en cache mitt ute i skogen när den släpps.
Torsö
Säsongslediga dagar är så skönt att ha nu, även om det är den absolut mörkaste årstiden. Kanske just då som jag behöver min ledighet allra mest egentligen. Att kunna utnyttja dagsljuset under de få timmar som finns. För dagsljus det behöver jag.
Som säsongsanställd har man ju inte så många semesterveckor och det är helt ok, eftersom jag trivs så sanslöst bra med jobbet jag har.
De första lediga dagarna är nästan lite som semester, och när man får erbjudande om att följa med på en liten tur till Torsö en onsdag så är det svårt att tacka nej.
Vi nafsade ju lite på kuststigen när vi var här sist, nu var det resten av den serien plus hela serien Stenbumlingen - Skogsstigen som var vårt mål.
En riktigt fin vandring som man kan gå i en rundslinga. Sånt gillas!
Jättefin skog i början av skogsstigen
När vi närmade oss laxhall så blev det först lite sönderkörd skogsväg och sen icke sönderkörd skogsväg innan Under sten - Kuststigen serien tog vid.
Vår fikaplats för dagen!
Laxhall och Brommö i bakgrunden
Fikautsikt
Kuststigen är riktigt vacker att vandra. Färgerna i naturen är helt annorlunda en grå dag mot förra veckans novembersol.
Krypgran växte det lite överallt. Så konstigt det känns att se grangrenar komma upp ur marken utan nån högre topp.
Stenigt värre ibland.
Och minde stenigt ibland.
Häftig björk!
Vi passade även på att spana in en hällristning vid Hattareviken.
Dagen avslutades med en promenad upp till Bornäsudde
Här fanns en fyr med balkong!
Torsöbron långt därborta.
Här hittade vi dagens sista fikaplats.
En fin onsdag i början av december blev det!
Mörkerfirande
Nu är det mörkt på kvällarna och vad passar väl bättre än lite mörkercaching?
Dessutom hade vi en milstolpe att fira, nämligen Elins 7000 cache.
Vart far vi?
Det finns 2 mörkercacher i Karlsborgstrakten, alltså blev det dit som bilarna styrdes.
Först ett stopp vid Lilla Barnön i katerydsmossen.
Vilken häftig plats!!!
En riktigt kul cache fanns här oxå.
Vi for vidare till Karlsborg där logg nr 7000 signerades.
Och detta måste ju självklart firas. Räkmacka i lä för iskalla vindar, med fin utsikt över en upplyst stad.
Nu var det verkligen mörkt och vi utrustade oss med pannlampor för att kunna ge oss in i en riktigt mysig skog. Jul i Kbg 16 Nattljus 2011.
En gammal reflexcache som funkade klockrent, utom vid finalen som vi tyvärr inte hittade.
Fick av CO reda på senare att den låg ca 20 meter från nollan och det fanns väldigt många julträd att välja på där så det var lätt att missa. Blågubbe alltså, men en sanslöst fin skog.
Visst är det helt perfekta glöggstenar?
Mysigt värre att dricka lite varm glögg med pepparkakor här i denna skog.
Önskar det fanns mer mörkercacher på närmare håll, för det är kul att följa reflexer.
En multi för den riktigt inbitne.
Denna muti är för dom lite mer inbitna. Med starten och finalen så är det 40 delsteg.
Vid koordinaterna har du en informationstavla med en passkarta över Fågelö där ser du vart samtliga jakttorn i området är placerade, för att hitta finalen så skall du vid vart och ett av dessa jakttorn hitta siffror som du använder för att räkna ut vart finalen ligger.
Alltså, kan man låta bli att anta utmaningen???????
Märkligt nog var intresset svalt för att följa med, förutom Elin, som tyckte det nog kunde vara lite kul att göra ett försök åtminstone.
Ledig dag och dessutom chans till sol! Vi packar ryggsäckarna med proviant så vi ska klara uppdraget och beger oss till Torsö.
Dagens första!
Älgtorn kan se ut på många sätt märkte vi och snart fick vi till en bra strategi i hur problemet skulle angripas.
Dagens sista torn!
Det var ju en helt ljuvlig dag så självklart ville vi även passa på att gå en bit på kuststigen.
Så vackra vyer och novembersolen ger ju naturen ett nästan gyllene skimmer.
Sista fikat, i solnedgången, sittande i varsitt skärtråg var nästan magisk.
En mycket trevlig dag blev det och jag tror vi lyckades skrämma iväg alla överlevande älgar efter årets jakt så som vi tjöt av lycka när multifinalen hittades!
Tja, inbitna får man nog kalla oss kanske, men roligt var det.
Gårdsjön runt
Allt började med att vi pratade i bilen på vår väg ner till Skåne om att Elin hade FTFat den första i en serie som verkade trevlig, men att de bara hade loggat den första den gången. Hon ville väldigt gärna återkomma för att logga resten nån gång.
Hm, vad kunde detta vara för runda tro?
Jag började söka på geocaching.com och hittade Gårdsjön Runt 1. Insåg att detta ju var precis en sån runda som jag borde uppskatta.
Gårdsjön Runt är en relativt ny vandringsled och därför inte så upptrampad på vissa ställen. Leden är skapad av föreningen 'Kvarnfallets Vänner' och är 8,5 km lång. Slingan bjuder på varierad terräng i skön och lite trolsk natur och vissa delar kan upplevas som lite svårare.
Jag är ju rätt spontan av mig så min första helt lediga dag efter att säsongen slutat skickade jag iväg en förfrågan till Elin, var hon möjligen ledig i morgon?
Jodå, och till min lycka så ville hon väldigt gärna följa med
Så var vi då på gång. Dessa ledmarkeringar följde vi, till en början i fin, lättvandrad skog.
Men snart skymtade lite vattenblänk. Gårdsjön, för dagen blank som en spegel.
Solen kom fram alltmer och det blev en vansinnigt vacker novemberdag.
Men man vet ju aldrig hur länge solen är framme, så bäst att passa på och försöka hitta en fikaplats där solen kommer åt.
Vi satte oss på en uppochnervänd båt strax intill denna vackra vy.
Så himla fint! Mer spegelblank sjö är svårt att hitta.
Jag upphör aldrig att förvånas över hur mycket färg det finns i naturen även så här de sista dagarna i november.
Vi närmar oss cachen Gårdsjön och det är här i närheten som vi hittar rundans absolut bästa fikaplats. Här fanns även bord och bänkar. Nu var vi ganska nyfikade, så vi stannade bara till lite extra och njöt av den vackra miljön.
Här fick vi sen följa bilvägen en stund innan vi åter gick in på stig igen.
Så helt plötsligt dyker detta ställe upp. Spännande!!!
Vi fortsätter grusvägen fram ytterligare en bit och möter dagens enda människa, i bil. Hoppar till båda två för det har verkligen känts som vi varit helt ensamma här i naturen.
Nu blir det stig igen och vandringen fortsätter mer på temat mossa.
Just här fann vi rester av en gammal kvarn.
Ja, jag gillar ju mossa!
Även troll träffade vi på.
Bävern hade haft party rejält i trakten. Det låg fällda träd huller om buller en bit längs stigen. Kan det vara en konstnärlig bäver som varit i farten här tro?
Solen står lågt så här års. Snart är den på väg ner, men vi hann med en fikapaus till i solen nere vid vattnet ungefär här. Lite ris skymde sjöutsikten en aning, men sol det fick vi.
Nu lämnar vi strax vattenblänket från Gårdsjön, skymningen sänker sig snart och vi närmar oss slutet på vandringen.
Finalkoordinater räknas ut och vi konstaterar att detta var en väldigt trevlig led att gå. Så väldigt glad att den fått geocacher. För hur skulle jag annars hittat hit?
Krispig blå led
Nu kommer inläggen inte i kronologisk ordning här, men jag skulle så gärna vilja länka blogginlägget till min logg av denna eminenta serie. 'Blå Led 1' för att kunna visa en del av alla underbara foton som togs under dagen.
Leden var mycket riktigt blå. Lika blå som himlen visade sig vara bara vi passerat Töreboda. För hemma var det dimma som gällde.
Med på turen var Konagirl77 samt chevy57 och maken, som ju inte är den som är mest intresserad av geocaching i min familj.
Men vandra i trevligt sällskap det gör han gärna. Och Kvarnfallets blå led är en sån led som passar ypperligt för just detta.
Det är rätt nyanlagda vandringsleder här på platsen och vid något tillfälle var vi lite förvirrade över vart vi skulle härnäst, men så kan det ju lätt bli oavsett hur väl markerad en led är. Och vi hade ju ett gäng geocacher att navigera mot om vi skulle bli tveksamma. Annars var leden mycket lättvandrad, förutom på ett ställe nere vid sjöarna som det var mer sten och kuperat.
Någon kilometer från kvarnfallet finns Högsåsens naturreservat med några besöksvärda platser som vi tog en avstickare från leden mot.
Tänk att bordet står kvar.....
Högsåsen # Medicintallen. Här fanns även denna "kämpetall", som enligt folktron övertog en skadad hästs krämpor efter att ha gått ner sig på en myr. Hästen piggnade till och tallen blev så knotig. Vackert tycker jag, oavsett hur den blev på det viset.
Vattenpölar är enbart vackra på bild om de ser ut så här.
Utsikt ända till Billingen och även Kinnekulle, åtminstone berättade skylten på platsen det för oss.
Rimfrost + motljus = underbart!
Vi fortsatte leden och kom efter ett tag fram till sjön Narven.
Här var vandringen lite mer utmanande men väldigt, väldigt vacker.
Nu hade vi loggat 10 lätthittade cacher i serien och det kurrade i magen. Dags att fika.
Alltså, denna plats var så värd att vänta på!
Vi fortsatte vår vandring längs den nu väldigt lättvandrade leden och så var vi då plötsligt framme vid Kvarnfallet
Här gör ideela krafter en stor insats i skapandet av en väldigt fin plats. Det är även de som skapat vandringslederna, och varje år sätter upp en kolmila.
Vi hade turen att träffa på några av dem och fick en intressant guidning av området på köpet.
Fågelholkarna i alla regnbågens färger symboliserar att alla är välkomna.
Nu var klockan två och vi var fortfarande mätta efter fikat vid sjön. Varför inte ta ytterligare en liten promenad mot Högsåsen # Vägskälet och Högsåsen# Bilen? Borde ju bli ett par kilometer till och lagom att fika efter det.
Sagt och gjort och vi gick tillbaka samma väg vi kom och tänkte att vi nog skulle kunna nyttja gul led åtminsone för tillbakavägen. Det gick väl sådär, men det berodde helt på att vi valde fel håll på den gula leden. Nåväl, även den leden verkar vara fin att gå, även om jag upplevde att det var lite mer tveksamheter på vägvalet där. Mörkret och även några snöflingor börjar falla där i skogen innan vi åter är på väg mot kvarnfallet. Absolut inte närmsta vägvalet, men vad gör väl det?
15 kilometer slutade vår dagsvandring på och det var med glädje vi insåg att det fanns glöd kvar vid
Kvarndammen och en av de grillplatser som finns på platsen. Vi lägger på några pinnar till och tar den avslutande fikastunden i sprakande lågors sken.
En helt fantastisk dag börjar närma sig sitt slut.
Ett stort tack till CO som valt att placera ut ett gäng cacher här. Utan dem hade jag nog inte lyckats hitta hit!
Och ja, dessa två leder som finns här nu (röd led kommer i nästa blogginslag) kan jag bara varmt rekommendera!
