Hemåt via några kringlor
Dags att köra hemåt igen. För ovanlighetens skull så fanns inga direkta planer för hemresan, utan vi sa att vi stannar om det dyker upp nåt som ser intressant ut längs vägen.
Fast först så hade vi några kvar att logga av Sverigeserien, alltså åter till Stensjö en sista gång.
Infartsvägen till byn kan inte vara vackrare.
Sista i serien var en T 4.5. Alltså blev min lott att vara allmän hjälpreda medans Elin fixade akrobatiken.
Första var inte orimligt högt men nästa plats behövdes starkare artelleri till.
Uppåt går det och jag är väldigt nöjd med min lott i detta äventyr.
Skithögt helt enkelt.
Men som vanligt så är geocaching ett teamwork. Vi har hjälpts åt med lösningen på mysten och det är ju onödigt att båda tar på burken.
Och jag släpade mitt strå till stacken ändå.
CO hade hintat om att stege kunde underlätta så den bar jag. 13 kg i nästan 3 km tur och retur.
Inga problem att bära den vikten egentligen, men i formen av en stege så är det inte lika enkelt. Fast så här gick det rätt bra ändå.
Det var alltså rätt hungriga tjejer som återkom till bilen och vi bestämde oss för att vi måste ta en fikapaus innan vi kör norrut.
Så mysigt i lä i en solbelyst hage. Och en sista gärdsgård fick vi hoppa över. Jo, jag kommer få gärdsgårdsabstinens.
Apropå gärdsgårdar så hade vi turen att få se hur man faktiskt bygger en gärdsgård.
I röret stoppar man in granruskor för värmning (så de blir lättare att böja) som man sen använder som "rep" för att sätta samman gärdsgården. Kul att få se!
Innan vi lämnade denna fantastiska cacheserie var vi ju tvugna att lämna lite avtryck. Mycket smart loggbok.
Första kringelstoppet var Ishults tingshus - Ishult Court House. Spännande ställe! Visade sig vara en cache från 2005, inte så dumt det heller.
Häktet strax bredvid eller "kurran" som den kallades.
Synd att boden var tom.
Long Tall Sally var även det ett sevärt ställe.
Under taket ligger en gran, modell större.
Vimmerby nästa!
Vem ska man hälsa på där om inte.......
'
Stannade även till vid Astrid Lindgrens barndomshem
Vilken fantastisk park!!!!
Fast mest fascinerande var nog ändå "de sju önskekrusen"
Så himla häftiga.
Vi fortsatte hemåt så sakteliga efter detta, mycket nöjda med en superbra resa.
Sverige!
Tror jag fortfarande nog är lite omtumlad efter vår fantastiska resa.
Stensjö by och dess geoart i form av en Sverigeflagga är en av de bästa geocachingupplevelser totalt sett jag nånsin loggat! Underbart roliga mystar samt varierande multiuppgifter och dessutom några arbetade slutburkar i en underbar miljö, där man verkligen får möjlighet att se så mycket som möjligt av det som finns att se här.
Sverige 01 - Stensjö By är den första i denna mycket roliga serie med varierande svårighetsgrad och terrängfaktor. Miljön är helt enkelt ljuvlig, och jag har redan gärdsgårdsabstinens.
Det fanns så vansinnigt mycket jag ville ta kort på och här nedan kommer ett blandat urval, några bilder med kommentarer, annars tror jag bilderna får tala för byn som är på väg att bli kulturreservat.
Både får och kor gick ute i det ovanligt varma januarivädret.
Undrade så varför det hängde en yxa i ett snöre vid bron, fast snart förstod jag.
Found it!
Flera vandringsleder fanns att följa och cacherna var oftast lagda så det gick att följa lederna. Även ett antal fikabord var utplacerade i omgivningarna närmast byn.
Små åkerlappar mellan alla hagar, sten och klipphällar.
Utsikt från vårt fikabord där vi åt vår lunch, bestående av gulaschsoppa och macka.
En av multisarna visade oss det mysiga museet. Extra kul här var att tidningen på bordet var från den 2 februari 1966, dagen efter jag föddes.
Solen börjar dala och skuggorna blir allt längre, Allt blir vackert gyllene.
Energipåfyllning i gammelskogen. Lite kaffe, apelsin och en delicatoboll gav oss krafter att fortsätta vår vandring.
Om någon undrar så är hela byn med omnejd bilfri, så det är apostlahästarna som gäller, något jag uppskattar starkt.
En av multisarna visade oss till en plats där vi skulle hitta en ledtråd till finalen och vi hittade detta!
Hm, ja hur tolkar man det? Jo om man följde dit den den ovanligt välutvecklade pekade så hittade vi ett rör innehållande koordinater. Dagens asgarv blev det, fast jag gissar att vi skrattade extra mycket bara för att vi var rätt trötta vid det här laget.
Nu börjar det bli mörkt och vi fortsätter ett tag till i ficklampor/pannlampors sken. Tur att Elin gillar att klättra i träd, för höjdrädda jag hoppar gärna över den detaljen om jag kan.
Fikapausen nån timme senare med ryggen mot en stor sten i kolsvart mörker i en av hagarna blev ännu ett minnesvärt ögonblick. Stjärnhimlen här, långt från alla lampor var magnifik och till och med en vanlig ostmacka med en kaffeslurk till blir en måltid man sent glömmer i den miljön.
En lång dag närmar sig sitt slut och åter på boendet landar min stegräknare på ca 17 km promenad.
Jo, jag sov gott även den natten!
Säsongsledighetsresa
Jag är ju på papperet säsongsanställd mellan 1 mars och sista oktober, så redan i höstas pratade jag och Konagirl 77 om att göra en liten vandringsresa nånstans under ledigheten.
Nu visade det sig att ledigheten inte alls blev så lång, gjorde min sista arbetsdag dan inna lucia och har precis börjat jobba lite igen, men resa det ville vi.
Jag fick upp ögonen för sverigeflaggan utanför Oskarshamn. En serie med mystar och multis belägen på en helt ljuvlig plats, nämligen Stensjö by och det visade sig att Elin mycket väl visste vilken serie detta var och dessutom hade velat åka dit men inte trott det skulle bli av.
Beslut på resmål togs alltså lätt och resdagar bestämdes med kort varsel, för att kunna få så bra januariväder som möjligt.
Några väl valda stopp planerades in och jag är nog själv förundrad över hur klockrent bra dessa stopp visade sig vara. Allihop!
Första stopp blev Forngården - Virtual Reward 2.0
Ett jättemysigt ställe där vi bland annat fick gå runt och räkna lampor. Gillar när man inte bara ska ta kort på en plats utan även får en uppgift att göra när det är en virtuell.
Planerat fikastopp var denna cache, Hultaby Slottsruin, något som inte hade kunnat bli bättre.
Vacker ruin på en vacker plats. Det enda som saknades var bord i solen, men slottstrappan var inte helt fel att sitta på den heller. Magnifik!
Efter denna sagolikt vackra plats begav vi oss till en riktigt märklig plats. Klotgranit i Småland
Spännande ögon i stenen.
Mer sten, men betydligt större, hittade vi vid nästa fantastiska plats.
The Church Stones, en gamling från 2003 dessutom. Snacka om flyttblock! Definitifr de största jag sett!
En fantastisk plats. Och återigen vidare till ytterligare en fantastisk plats. Owl island
Här fanns en cache från 2002, men även en förhoppning om fin fikaplats.
Med kylväska och ryggsäckar ilade vi längs öns minst sagt krokiga vandringsled för att hinna fram innan solen gick ned.
Och ja vi lyckades! Med några minuter till godo. Med denna fina vy intogs dagens sista kopp kaffe och ett par mackor. Sämre kan man ha det!
Mätta och belåtna gav vi oss på cachen i den rosa skymningen.
Tillbaks till bilen njöt vi av den orange himlen. Vackert!
Innan vi "checkade in" på vårt boende började vi med ett besök på vårt huvudmål Stensjö by, för att logga åtminstone mörkercachen där. Sverige 22 - Figeholm
Att gå i mörkret bland gärdsgårdarna med en alldeles fantastisk stjärnhimmel.....
Vet inte om en dag kan bli bättre egentligen än denna.
Ut i spenaten igen!
Jo, jag gillar ju de där cacherna man inte bara kan kliva ur bilen och logga.
Har absolut inget emot att traska rakt ut i "spenaten" bara för en enda cache heller, bara tid finns och fikat är med.
Igår valde vi att göra just en sådan tur igen, till en cache som faktiskt inte haft ett enda besök sen 2015. Gåran; Sde naturreservat
Nästan 1800 dagar utan att nån kommit på tanken att göra ett försök. Vågar vi tro? För hur det än är så vill man ju gärna hitta en cache oxå om man nu traskar en bit i stiglös terräng. Några hade till och med haft svårt att hitta cachen.
Hm, fast såklart vi vågade. Det är ju ändå rätt lockande att hitta nån som legat så länge.
Parkerade innan en öppen vägbom och gav oss sen iväg längs en bra skogsväg tills den tog slut.
Sen var det bara 700 meter stiglöst kvar fågelvägen.
Fast det var faktiskt inte direkt stiglöst. Inte det minsta svårt att gå i skogen heller. Öppen fin gammalskog, inga sumpmarker och inga hyggen! Dessutom ganska platt. Läste att folk tyckte det var oländig terräng i tidigare loggar???
Hittade till och med ett antal riktigt fina djurstigar som vi följde emellanåt.
Titta ett naturreservat!
Precis, tillåt mig presentera Gårans naturreservat! Vackert!
Och vad hittar vi väl där om inte........
Väldigt lätthittad på bra koordinater.
Här i denna vackra glänta fick det bli en liten fruktstund, bara för att njuta lite extra.
Vi traskade vidare mot ännu en cache som inte hittats sen 2015. Bara ca 1 km fågelvägen genom stiglöst igen. Billinge Blöt #1 Kvarnegårdsmossen
Halvvägs hittade vi en finfin fikaglänta.
Dagens lunch på Restaurang Vildmark! Gott!!!
Inga blöta fötter denna gång heller på vår vandring, men väl en cache, även den i sanslöst gott skick.
Kvarnegårdsmossen.
Vi fortsatte vår vandring på sydbillingens platå och kom förbi fler våtmarker.
Ute på vägen igen. Solen gjorde tappra försök att skina igenom molntäcket. Såg riktigt häftigt ut när solstrålarna syntes så tydligt och dessutom flyttade sig så snabbt. Jo, det blåste rejält utanför skogens lä.
Så några rejäla praktexemplar av släktena tall och gran.
Vansinnigt långa tallbarr.
och en synnerligen dekorativ liten gran.....
Blev en härlig vandring på totalt 7-8 km. Passade på att besöka ytterligare 3 sällanloggade cacher här som Elin inte loggat. Kan inte låta bli att förundras över att så få tar sig tiden att ge sig rakt ut i spenaten, eftersom det är en fantastisk upplevelse.
Urskog!
Urskog, det är allt nåt visst med just det ordet.
Orörd vildmark är alltid spännande så Lidens Urskog fanns på min önskelista redan i början av min cachingkarriär, fast när man inte loggat så många så finns det ju alltid så många andra cacher som gjorde att jag aldrig kom iväg till just denna cache. Sen arkiverades den och därmed försvann den även ur mitt minne.
Numera är kartan i närområdet rätt fullproppad av gula, glada gubbar så när man ska på utflykt tillsammans är antalet cacher som alla har ologgade starkt begränsat.
Varför inte kolla om det finns arkiverade cacher som kan finnas kvar?
Sagt och gjort och när denna dök upp så mindes jag att hit ville jag ju redan för 10 år sen.
Konagirl77 var inte sen att hänga på och vi traskade iväg på den till en början jättefina stigen.
Undrar vad som hänt just här?
Massor av vatten i bäcken! Tur det fanns en spång!
Upp där ska vi! Sista biten nästan fyrfota.
Rejält brant var det och stigen försvann.
Och minsann, vad hittade vi inte där?
Blöt logg såklart, men den är ju arkiverad sen 2013 så det var ju inte så konstigt. Men jag har sett lika blöta loggböcker på aktiva cacher. Så synd att denna är arkiverad, för här borde det finnas en cache!
Vi återvände till bilen och hämtade med oss våra ryggsäckar, gick tillbaks till bäcken och satte oss med vårt fika på en stock, samtidigt som vi la en plan för vidare äventyr.
Valet föll till slut på Billinge Blöt # 16 Lilla Hjortemossen
Ca 1 km fågelvägen från cachen fick vi lämna bilen och sen gav vi oss av rakt ut i vildmarken.
Eller inte, vi gick grusväg de första 500 metrarna, sen hittade vi lite djurstigar och däremellan var skogen öppen och lättvandrad. 20 meter från gömman korsade vi en stor fin stig......
Väl vid nollan hittade vi den typiska "Billingeblöthatten". Otroligt bra är den helt klart för det är sällan dessa loggböcker är våta.
Återigen en riktigt härlig naturupplevelse som jag bara måste tycka om. Nu är det endast 5 kvar i serien och dessa står definitivt kvar på min önskelista tills vi får tillfälle att göra en ny vildmarkstur.
