Underbara klyftamon!

 
 
 
 
 
 
 
Egentligen så är jag anställd oktober ut, men vi är inte klara med allt jobb på plantskolan, så efter det jobbar vi när man själv vill. Denna torsdag hade varken chefen eller mina kollegor lust att jobba, så jag valde att oxå vara ledig. Skickade iväg en snabb fråga till konagirl77 om hon hade lust att traska ut på en mosse eller nåt liknande och fick snabbt svar. Vattentät fotbeklädnad var för dagen inte tillgänglig, skulle vi kunna tänka oss något mindre blött?
Jamnevisst, varför inte? Eftersom vi båda älskar Klyftamon så föll valet på Klyftamon Kråkbäret.
Alltså, jag bara älskar den naturen. Så himla fint det är!!!
 
 
 
 
 
 
 
Tre lätthittade burkar loggade vi under den korta promenaden på de mossbeklädda hällarna. Fint!!!!!
 
Ingen tur utan fika. Elin behövde titta till sin Vindskyddet vid Stora Bjursjön och varför inte fika där?
Bra ide, bara med ett aber. Jakt......
Vi träffade på ett gäng jägare som hade lunchpaus precis intill parkeringen och de berättade att det var där de skulle jaga efter sin lunchpaus. Men om vi skyndade oss, så kunde vi hinna innan de hade lunchat färdigt. De lovade att peta in en pinne i brasan de satt vid under tiden så kunde ju vi fika vid deras eld efteråt. Vilket erbjudande!
Sagt och gjort.
Väldigt fint vid Stora Bjursjöns vindskydd, hit kan jag definitivt tänka mig att återvända.
 
 
 
Efter den promenaden smakade kaffet extra gott vid den sprakande brasan.
 
 
Vi hann med lite annat oxå, bl.a hittade vi Crocodylus Klyftamonensis och löste en rolig multi Eloseriks tio års jubileum
 
 
 
En väldigt bra dag att vara ledig på helt enkelt!
 

Två stenar i Kinneskogen

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Vi betar succesivt av de där cacherna som ligger långt från plats där man kan ställa bilen.
Lördagen hade utlovat ljuvligt väder och sent på fredagkvällen blev det bestämt att vi skulle göra ett försök på Kinneskogen Sten # 06 Nolmossen samt Kinneskogen Sten # 07 Jaktstigen.
Strax under 2 kilometar att gå från p-koordinaterna till dem båda men det gick en väg som slutade ungefär 750 meter innan Nolmossen och den följde vi ju så långt det gick.
Sen bar det av rakt ut i terrängen. Stundtals var det lite "brötigt".
 
 
Men snart så öppnade sig skogen och vi fick återigen uppleva den så fantastiska Klyftamonskogen som vi stiftat bekantskap med i Urskogsserien strax intill.
 
 
 
 
 
 
 
Framme vid Nolmossen blev det fikapaus!!! Dagen till ära bjöds det på både chokladbollar och "TomochJerrykex"!
 
 
Vi fortsatte raka spåret mot nästa sten och passerade denna lilla "boning" mitt ute i ingenting. Verkade inte speciellt välbesökt med tanke på skicket.
 
 
Det fanns en spång inte så långt därifrån, men att ta sig över den var en balansakt värdig en lindansare.
Jag gick bredvid och det gick betydligt snabbare.
 
 
Framme vid vägens vändplats mötte oss den oväntade synen av ett fikabord!
 
 
Vi fortsatte rakt över och in i skogen på andra sidan. Ännu mera "bröt" var det här.
 
 
 
Minsann hittade vi en Häradsten oxå, inte bara en cache.
Tänk att den legat härute i obygden ända sedan 1687!!!!
 
 
Så var det bara promenaden åter till bilen igen på halvannan kilometer. Nu hade solen gått i moln och det var ruggigt värre så vi nöjde oss med dessa 2 cacher som visade oss ännu mer av det fina naturreservatet Klyftamon.
 
 
 

Lilla gåsemossen och kojeberget

 
 
 
 
 
 
 
 
Dags för en urskogspromenad i Klyftamon igen. Denna gång med sol från en klarblå himmel. Om det tycker jag.
Väg ca 80 procent av promenaden, resten var stiglöst. Bommad var vägen även om skylten som varnade för det var lätt att missa.
 
 
När vägen tog slut skulle vi komma till en jaktstuga av annorlunda slag och det var den minsann. Först stötte vi på bastun vid den lilla sjön.
 
 
Jakstuga modell lite lyxigare.
 
 
Härifrån var det då lite stiglöst på vår promenad till Kojeberget.
 
 
 
 
Här skulle det finnas några märkliga kartsymboler, som visade på dessa stenar? Varför har man gjort dessa tro????
 
 
 
Nåväl, en lättloggad burk och vi vandrar vidare mot lilla Gåsemossen. 
 
Så vackert det är här i Klyftamon!
 
 
30 meter sump på smalaste stället att passera över mossen för att komma upp på berget mitt i gick alldeles utmärkt, även om det framkallade en del skratt då det var rätt vingliga tuvor emellanåt.
 
 
Även här fanns det märkliga stenformationer.
Varför har man samlat ihop dessa sannolikt inte helt lätta stenar så här?
 
 
Jo, detta är nog en grillplats, men den andra?
 
 
Nu var vi båda "fikanödiga" ett utttryck vi kom fram till var starkare än bara "fikasugna". Vi behövde verkligen fika här i solen, mitt i en glänta i skogen på den lilla ön mitt i Lilla Gåsemossen.
 
 
På tillbakavägen började solen så sakta sjunka öven mossen.
 
 
Strax var vio tillbaks vid jaktstugan igen och hä'r kunde jag inte låta bli att fotografera bastun vid sjön igen.
 
 
Gjorde en liten avstickare till Bjursjön på återvägen. Vackert med de sista solstrålarna som färgar allt gyllene.
 
 
Blev en synnerligen trevlig eftermiddagsutflykt, till ytterligare två latser jag aldrig hittat utan de där plastburkarna.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Vildmarksvandring

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Så var det då dags för återbesök i vildmarken, denna gång helt i stiglös terräng. Det var dessa cacher vi tog sikte på: Klyftamon # Urskog 1, en serie på 3 cacher med en terrängraiting på 4,5.
Vi var beredda på att vandringen kunde bli krävande och hade laddat med rejät tilltagen matsäck och gott om tid.
Här är det ett helt fantastiskt mosslandskap, något som tyvärr redan hunnits döljas rätt effektivt av den fallande snön.
 
 
I klyftamon finns mycket sten, men det var ändå inte så svår terräng att gå i då det var öppen terräng.
 
 
Jodå, spår av människor hittade vi, både gamla som den här och alldeles pinfärska något senare.
 
 
Sten igen.
 
 
Första cachen hittad på en fin plats efter bara en halvtimmes vandring!
 
 
Så fortsätter vi mot nr 3 i serien, då det verkade som det var torrare att ta sig dit från ettan.
 
 
Har trädet hamnat i myrstacken eller har myrorna hamnat runt trädet?
 
 
Mycket spännande natur med berg som går i dagen i ränder längs stor del av området. Hade något att göra med issjöns tömning nån gång för länge sen om jag inte fattat fel.
 
 
Hur kan träd växa egentligen?
 
 
Efter att ha hittat andra cachen var det läge för energipåfyllning.
 
 
Även om det inte var lika svårvandrat som jag befarat så tog det sin lilla tid och fika måste man när man är ute i skogen.
 
 
 
 
Helt plötsligt, när vi närmar oss den sista i serien, upptäcker vi ett pinfärskt fotspår i snön. Hm, vi är rätt långt ute i vildmarken nu så sannolikheten att stöta ihop med någon är inte stor.
Men titta noga på bilden nedanför. Ser ni?
 
 
Jodå, mitt ute i skogen brinner en eld och bredvid sitter skoavtryckets ägare och dricker kaffe. En pratsam man på 83 år!!!
Han blev nog lika överraskad av mötet som vi blev skulle jag tro.
 
 
Så fortsätter vi åter mot bilen, närmare 2 km fågelvägen.
 
 
En perfekt fikaplats hade detta varit.
 
 
Men vi fortsatte nån km till innan vi plockade fram kaffe och gofika.
 
 
 
Hittade band på tallarna som varnade för älgjakt och det kan nog stämma, farbrorn på stubben sa att de inte fyllt kvoten ännu.
 
 
En lite ovanligare lav lyste upp så vackert i snön. 
 
 
Avslutade med ytterligare en cache en bit från parkeringen vid namn djävulsåker och vi fick ihop 4 foundloggar och ca 7 km promenad på 4 1/2 timme.
En härlig vandringsförmiddag som ger mersmak på detta fina område.
 
 
 

Bland torvindustri och torp på blacken

 
 
 
 
 
För 364 dagar sen påbörjade vi en runda. http://geoaventyrskaraborg.blogg.se/2017/october/torv-pa-blacken.html
Nu var det dags att fortsätta den.
 
 
 
Men det var ingen vanlig dag för det var faktiskt en milstolpedag!!! Jamandcat passerade cache nr 4000 och sånt ska ju firas!
En promenadrunda i fin natur med lite historiska inslag är aldrig fel.
 
 
 
Några obebodda hus passerade vi längs vår promenad, det finns säkert rester efter fler då det ju en gång i tiden inte fanns mindre än tre torvindustrier här vilka sysselsatte 100 personer.
 
 
Hoppsan, ett vindskydd här????? Vem använder det?
 
 
Underbara informativa stenar i underbar skog.
 
 
 
 
Till och med solen tittade fram en stund.
 
 
 
Så var då alla i serien loggade och fikat plockades fram. En räkmacka i skogen smakade alldeles ljuvligt och var perfekt firarfika denna fina dag.
 
 
 
Så fint iordning här mitt ute i skogen! Definitivt en plats jag aldrig hittat till utan plastburkar.
 
 

Torv på Blacken

 
 
 
 
 
 
Kors i taket. Den blå himlen fanns visst kvar där ovanför alla grå moln som dominerat det senaste. Dessutom passade den på att visa sig en dag då jag var ledig och endast hade träff med tjejligan på programmet. 
Målet för vår tur blev klyftamon.
Så här i efterhand skulle vi kanske satsat på enbart på torvindustrin på Blacken för det är ju alltid kul att kunna slutföra en runda, men på så sätt har vi ju merparten av en trevlig slinga kvar till en annan gång.
Eloseriks burkar brukar vara trevliga, då det nästan alltid medföljer en naturupplevelse på köpet. Enkla petrör som inte kräver massor av energi att hitta. Senaste initiativet är ett försök att få en förbättrad stig med hjälp av 5 petrör och det blev vår start på dagen.
Älskar verkligen denna stenmur väl inbäddad i mossa.
 
 
Så var det då torvindustrin som vi blev visade på ett förträffligt sätt med ett gäng cacher. torvindustri och boställen på blacken #1 Vilken verksamhet det varit här uppe i skogen en gång i tiden! Numera finns nästan inget som gör att man hittar hit eller får historien berättad förutom dessa geocacher. Alltså som så många gånger förr: tänk så mycket man får se tack vare vår underbara hobby. 
Fikaplats visste jag nånstans ifrån att det skulle finnas och här blev jag verkligen positivt överraskad. 
Väldigt välskött ställe.
 
 
 
 
 
Att ta oss från fikaplatsen rakaste vägen till nr 2 visade sig vara en senväg men efter att ha vänt och gått en omväg så fortsatte vi vägen ända fram. 
 
 
Vackra vägbommar är man inte bortskämd med. Här fanns inte mindre än 2 stycken! 
 
 
 
Lite minnen från fornstora dagar.
 
 

Under andra världskriget 1939-1945 kom torvbrytningen igång på allvar och blev en stor industri med tre olika företag och sammanlagt 100-talet anställda.

Bränntorvupptagningen fortgick till i början av 1960-talet och strötorvsproduktionen drevs till 1966.

Krons torvmosse drevs av Johan Kron och söner från 1922 tills förtaget lades ned 1966. I företaget fanns förutom Johan Kron Momossen, sönerna Erik, Karl och Per Kron. Fadern dog 1958 och sönerna fortsatte verksamheten under Per Krons ledning.

Vid torvmossen fanns en ångmaskin, som drev den maskin som bröt torven. Av den torv som togs upp användes det övre lagret till strötorv, medan det undre som var mörkare blev till bränntorv som under krigsåren var mycket eftertraktat. Från mossen där torven togs upp fanns en liten järnväg från riveriet ute på mossen. Torvvagnarna drogs av en för ändamålet ombyggd bil.

Strötorven användes till strö i ladugårdar, bränntorven till bränsle.

Lidköpings torvindustri låg längre upp mot Koflysjön, där fanns under krigsåren affär och matservering.

Skånska Cement i Hällekis ägde den första anläggningen efter vägen upp till Blacken. Andra världskriget pågick och det var svårt att få tag i bränsle till cementugnarna. Man blandade därför stenkolen med torv.

De flesta grabbarna i trakten jobbade på sommarlov med att vända och stapla torven så att den torkade. Förutom tungt arbete fanns mycket huggorm på mossarna.

Det bodde många familjer här uppe i skogen.

En söt liten groda. Kan det månne vara en förklädd prins?

Efter nr 4 var vi nöjda för dagen. Tiden gick och vi var alla rätt trötta och tur var det att vi vände för nu hade den fina blå blivit mörkgrå och börjat läcka allt mer. 
Vi kommer tillbaka efter älgjakten!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Ravinernas dag!

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Det här med raviner har det gått troll i. Det finns två stycken som vi länge pratat om att vi ska besöka, men har det blivit så?
Nej, det har alltid kommit något i vägen. Inser när jag skriver att det där med att komma något i vägen finns det många ställen vi tänkt på men som vi fortfarande har på att göra listan pga det. Men hittills har jag aldrig ångrat våra ändrade planer nån gång för det brukar bli bra, oavsett vad vi gör.
Men denna dag skulle så äntligen få bli ravinernas dag!!!
Första stopp Klyftamon # Karl XII:s grotta ligger just i en ravin som inte är speciellt lätttillgänglig. Det finns några alternativa vägar dit, vi valde den som verkade närmast att gå och det gick utan större problem. 500 meter enkel väg i stiglös terräng kändes bättre än ca 4 km totalt på stig just i dag. 
Första fynd var denna inte så välväxta gran.
 
 
Kan det vara en ormgran? Eller oxå tänker den skydda sig från att bli värd för en geocache genom att låta bli att utveckla grenar.
 
Ravinen där grottan ligger kallas även Djupedalshåla och liknar en liten canyon, den har i sin botten tidigare varit uppodlad i hela sin längd.
 
 
 
Nere i ravinen var det vilt och mäktigt, med de höga bergväggarna på var sida. Bäcken var nästan torr, men grönt och lummigt var det.
 
 
När man ser hur bergväggarna är formade på snedden kom vi att tänka på hur det måste ha väsnats då när inlandsisen höll på som värst.
 
 
Orsaken att cachen heter som den gör beror på följande skröna: Karl den XII skall ha vilat i grottan nedanför bergväggen när han var på jakt i trakten. Han skall då ha blivit beskjuten med kanon, men kulan träffade i stället i bergväggen en bit ifrån grottan, och gjorde ett hål rakt in berget. 
 
Cahen var gömd i "kanonhålet". Känns tveksamt att nån skulle släpat ut en kanon i denna terräng, men historien är bra oavsett sanningshalt.
 
Åter vid bilen begav vi oss på inte helt stora vägar mot Lundsbrunn. Visst är det underbart att få se detta rofyllda ekipage vid sidan av vägen!!!!
 
 
Dags för nästa ravin: Sörboleden 1 var vårt mål och efter en fikapaus vid Dala kvarn begav vi oss ut i den nästan regnskogslika naturen vid leden.
 
 
 
Sörboleden är ca 3 km lång och börjar vid Dalakvarn i utkanten av Lundsbrunn. Stigen går in i en djup ravin som bildades efter istidens slut då ett stort jordskred inträffade. Genom det rinnande vattnet har ravinen sedan utvidgats. På vandringen får man flera gånger korsa ån på små broar. Naturen är orörd och växtligheten är rik. Här växer t.ex. gråal och strutbräken, gul svärdslilja och gullpudra.
 
 
 
 
 
 
 


Vid Sörbo springer två källor fram ur slänten, den ena med järnhaltigt vatten. Den sista hälften av leden går genom blandskog och barrskog åter till Dala. Nätbeklädda brädor, nya broar och trappor gör leden lättare och mer lockande att gå. Det är en spännande vandring för både stora och små med den porlande ån som slingrar sig utmed leden. Vandringen är relativt lätt med undantag för ett par uppförsbackar när man ska upp ur ravinen.
 
Ibland var bäcken nästan dold av alla fallna träd. Måste husera ett gäng flitiga bävrar här.
 
 
Efter promenaden hittade vi dessa fina små minaiatyrhus av kända byggnader i trakten. Mysigt!
 
 
 
 
Vi avslutade med några ur denna serie  Stenåsen 20 Granen i gropen
Flera av dem var utlagda i en alldelse underbar skog och vi fick en bra avslutning på en bar dag.

Var är stigen???? Över stock och sten vid Vristulven.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Dagens utflykt gick så äntligen till trakterna intill Vristulven. Tror att även denna tur har varit på vår "att göra lista" uppemot några år vid det här laget. Alltid har det varit något som kommit i vägen, men mestadels har det oftast varit för blött, antingen ovanifrån eller underifrån som gjort att vi inte kommit iväg.
Men idag, nu efter senaste tidens torka passade vi på och det blev en tripp på temat "Var är stigen?????"
Till första gömman  Kinneskogen Sten # 02 Perssten visste vi att det ingen stig fanns till och det var lite trassligt att ta sig fram, men vi var fortfarande hoppfulla att hitta stigen som skulle finnas därefter. Men vi var faktiskt glada över att inte vara älg eller rådjur och vara tvungen att ha fyra ben att hålla reda på, det räckte gott med två här.
 
Detta skulle vara en gränssten, något som jag tycker den dolde väl. Kanske fanns det någon inskription under mossan?
 
 
Fint var det iallafall här nere vid sjön.
 
 
Vi fortsatte över stock och sten (för inte hittade vi nån stig här inte) vidare till Vristulven # Uddaskogen som skulle ligga bredvid tidigare nämnda stig.
Jodå, strax intill fanns faktiskt en stig, som visade sig bara leda rätt ner till en båtplats vid sjön........Men efter en liten bit till öppnade sig skogen en aning och det blev hemskt mycket lättare att gå och vi bestämde oss för att fortsätta mot  Vristulven # Timmerkälke.
 
 
Kälken som står på marken är den främre kälken när man kopplade ihop dem, syns på att den har en svängel på den tvärgående balken som gjorde att ekipaget kunde svängas när det var lastat. Den kälke som står fastväxt i trädet är den bakre, de kopplades ihop med kedjor som kunde anpassas till timrets längd. Vid tomtransport av kälkarna lastades den bakre på den främre och kusken satt på en säck med hö som även var hästens matsäck. 
 
Vristulven # Vargen & Geten var en cache som väckte lite spekulationer ang cachenamnet. Det visade sig vara en boplats där det berättas att någon kallad "Vargen" (som var luffare) och hans son "Geten" skall ha bott. 
 
 
Nu upptäckte vi att det fanns små rosa band lite varstans och dessutom en antydan till stig!
 
 
Vi följde den och kom till Vristulven # Vargollsvik.
En väldigt vacker plats där vi stannade en stund och bara njöt.
 
 
 
 
Vi följde de rosa banden tillbaka så långt det gick längs den lilla stigen. Jodå, det är stigen som är med på bilden nedanför.
 
 
 
Återvägen var märkligt nog lättare men vi var ändå glada att komma tillbaks till bilen där fikat väntade. Nu gick vi ca 500 meter åt andra hållet med våra ryggsäckar till Vristulven # Kräftebosand där vi fann ännu en fin plats och en bänk helt perfekt både för fikakort och fika.
 
 
 
 
Kaffe och macka med denna utsikt! Underbart!
 
Vi hade lite tid till innan vi skulle hem så vi passade på att kolla in  Klyftamon # Skulpturen
 
 
Kul med lekfulla skogsarbetare! För vem kan annars fixa till en skulptur av denna sort?
Till denna var det nästan rena rama motorvägen om man jämför med vad vi traskat på tidigare denna dag.
 
Ett gäng plastburkar i skogen gav oss ännu en fin förmiddag. Några älgflugor fick vi med oss hem på köpet :-)
 
 
 
 
 
 
 
 

RSS 2.0