geoaventyrskaraborg

Minnen från mina turer med gps i hand, både i och utanför forna skaraborg. Geocaching när den är som bäst.

Äventyr i mystikens skog

 

Vår resa blev faktiskt ett riktigt äventyr. På många sätt.

Oftast är det ju ett slags äventyr bara att gå ut i skogen med gpsen, men denna gång blev det så mycket mer.

Mystikens skog som ska jag berätta mer om lite längre ner, men innan dess sammanfattar jag hela resan med lite av allt spännande vi gjorde, både i Motala och i Linköping. 

Vi har lekt fågelskådare och spanat efter kråkor, pumpat läns, lärt oss använda en besman, följt blodspår i skogen, gjort ett gigantiskt spindelnät bland tall och gran, jagat springande aborrar, spelat på fiskhjul, firat ramadans slut, träffat på både elektrisk ål och ströming, befriat en kidnappad elefant, träffat en vis indian och letat efter kapten Falskäggs piratskatt........

Ja massor av helt fantastiska saker som nog inte så många får tillfälle att göra egentligen. 

 

I Linköping var siktet inställt på trakten som i geocachingvärlden kallas för mystikens skog. Där hittade vi ett antal gömmor som var riktiga kvalitetscacher. 

Den vise indianen var egentligen den av gömmorna som stod på min önskelista från början och den startar på något sätt upp hela äventyret.

 

Djupt inne i mystikens skog ligger kalkkärret som många försökt korsa men få har nått andra sidan.

Enligt sägnen kan den ovise inte ens hitta till kärret som ibland inte ens finns där. Ibland syns det tydligt som ett vitt täcke då kalk trycker upp från det kalkrika berget.
Hoten mot dessa kärr har varit många, fast de senaste 150 åren har de minskat markant, läser Östen på tavlan för resten medan Carsten redan har vatten till knäna.

 

Efter misslyckandet på cachen Kalkkärret alldeles i närheten, bestämde sig Östen, Carsten och resten för att förbättra sina chanser.

Östen hade hört att det fanns en indian som visste allt som var värt att veta. Han sades bo i mystikens skog och genom hörsägnen hade Östen fått tag på koordinater till den platsen där den vise indianen skulle husera.

 

Sen fortsätter berättelsen om vännerna som irrar bort sig i mystikens skog i flera cacher varvid vi tog dessa:

Kalkkärret

Den vise indianen

Cruor och

Civitas Cluado

 

De tre sista var riktiga äventyrscacher med flera delsteg, allihop helt överensstämmande med temat.

De var inte snabbloggade men det gjorde ju ingenting, när kvaliten är såpass bra.

Den sista Civitas Cluado var den jag tyckte allra bäst om. Men det höll på att bli så att vi inte ens påbörjat den.

Detta pga en riktigt sur blåbärsplockande tant, som satt mindre än 10 meter från nollan.

Vi hejade glatt när vi närmade oss och möttes av ett surt "Ni trampar ner bären"

Jag svarar "skogen är ju full av massor av blåbär!" och skulle just förklara varför vi ville gå så nära henne men hann inte innan hon svarade "Jag skulle verkligen uppskatta att ni inte går här iallafall"

Eh, här var jag villig att gå därifrån men vi valde istället att gå en liten omväg och närma oss nollan från andra hållet. Det är jag glad för.

Ett lätthittat startsteg hittade vi och kom sen iväg bort från tanten, men jag skulle tro att hon plockade sig bort dit efter att vi gått, så som hon blängde på oss.

En underbar multi i fyra steg och en final jag aldrig sett förut.

Riktigt kul!

 

Besök hos elefanten var en fin liten barnmulti som gick ut på att befria en kidnappad elefant. Också kul men favvopoängen, som ju alltid är alltför få, gick istället till Kapten Falskskäggs skatt.

 

Här var temat att vi hittat en gammal skattkarta i en låda med ”LOPPISFYND FRÅN GAMMELFARMOR”.

Tillsammans med skattkartan hittas också ett foto med ett namn på baksidan. Pia Rat, 31 mars 1929 står det. Efter några ögonblick minns du någonting du läst i Illusionerad Vetenskap för säkert 10 år sedan. Det handlade om piratforskaren Pia Rat och hennes jakt på kapten Falskskäggs skatt som enligt legenden skulle överträffa alla andra tidigare piratskatter. Huruvida hon fann skatten eller inte framgår inte av historien. 

 

Här fick vi alltså gå på riktig skattjakt och nog hittade vi en skatt minsann även om spåret kallnat en aning. Tack vare att Lena redan gått den fick vi en knuff om vart spåret förväntades gå och vi kom vidare.

Riktigt, riktigt bra. Inte blev det ju sämre av att Malin skickade ett sms till sin dotter om att vi letade efter kapten Falkskäggs potatisklyftor.....Det där med stavningsprogram kan ställa till det men ett gott skratt fick vi.

 

Avslutar detta inlägg med några bilder från dagen, berättar inte till vilken cache de hör, det ska man uppleva på plats.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mycket bra äventyrscacher allihop som inte innebär någon fara för liv och lem, såvida man inte råkar snubbla över en trädrot eller liknande. Det ger mersmak!

Detr låter som en fantastisk dag. Får nog såtta upp dessa gömmor på att göra-listan. De verkar riktigt roliga.

Kul att hänga med på ert äventyr. Känns som om jag skulle kunna åka med Inga på detta äventyr! HA det gott!

Ja, det var en riktigt fin runda! Tyvärr hade Falskskäggets spår svalnat lite mycket för oss, annars hade det nog varit dagens bästa i mina ögon.