När bara resan är mödan värd! Vägen till Hässleholm.
Jag har varit på FAD en gång tidigare och jag tyckte om den känslan att snurra runt i mörkret med en massa andra geocachingentusiaster, trots att cacherna vi hittade inte var loggbara.
Förra året fanns det inte på kartan att vi skulle åka men denna gång så ville jag så gärna, även om jag visste att det skulle kosta mig en del. Det priset är jag redo att betala bara för att få uppleva allt detta igen.
Det blev en riktigt bra resa, hade i förväg sett ut några platser jag gärna ville besöka, både på resan dit och hem.
Jag är ju mest intresserad av miljöerna samt om det är cacher som kan erbjuda mig något extra. Kräsen, ja kanske det, men för mig vinner kvalitet överlägset över kvantitet, hade säkerligen kunnat logga minst det femdubbla antalet cacher om vi valt andra vägar men som sagt, det är inte viktigt med antalet för mig.
Totalt blev det 25 cacher denna helg, och sju olika typer på en dag och det är jag helnöjd med!
Förresten hade inte maken orkat med mer heller, han är inte lika entusiastisk som jag till det här med geocaching.
Vi gav oss av hemifrån i arla morgonstund för att stanna till vid Frukostevent i Värnamo. Halv åtta rullade bilen in vid McDonalds där vi mötytes av några småfrusna men glada geocachare. En smothie som ingick i frukostmenyn var väl inte helt rätt val denna morgon för den var god, fast ack så iskall.
Bra initiativ denna dag då många var ute och for på vägarna.
Lagom när vi närmade oss Hässleholm slutade det regna och vi gav oss på Kvarnen en wherigo i en riktigt fin miljö.
Starten var vid en fd kvarn, Gammalstorps mölla
och sen fick vi mycket bra vägvisning till detta ställe. Hörröds kvarn. Vilken mysig plats!
Dimman låg tät och skapade en nästan trolsk stämning vid dammen. Att gå de 500 metrarna tillbaks till bilen var ren njutning denna ljumma morgon i november.
På vår väg in till Hässleholm stannade vi till vid ett intressant ställe. Backwards flowing river
En å som tydligen hade den ovanliga vanan att ibland byta håll på sitt flöde. Ovanligt efter vad jag förstod. Detta berodde på att ibland var flödet i tillflödet lägre än flödet i utflödet och då bytte vattnet helt sonika håll på sitt eget flöde. Mycket flöden här minsann men egentligen helt logiskt. Vacker plats även en novembermorgon.
Efter incheckning på FAD så gav vi oss av mot Hovdala och Posta-Nillas Letterbox.
Men först lite foton och mackfika framme vid slottet. Här har jag varit förut, minns bara inte när och omständigheterna kring det. Men vackra miljöer är det verkligen och vi var inte ensamma om att tillbringa några timmar härute. Träffade fler geocachare men de vi mötte var nybörjare och hade inte kläm på det där med hur en multi egentligen funkade. Inte lätt att leta efter en mikro där en multi börjar, speciellt inte som uppgiften där vara att räkna gångjärn. Försökte förklara gjorde vi iallfall.
Hovdala är verkligen ett vackert slott!
Så stegade vi då iväg mot letterboxen. Vi valde helt klart fel väg. Genom detta fina vattenfall var inte lättaste vägen........
När jag loggade så flög en uggla förbi, sannolikt en något förvirrad sådan för den flög nedanför mina fötter samt nästan krockade med ett träd. Undrar om den var lite stressad av alla besökare just denna dag tro?
På vägen tillbaka hittade vi en stig.......Med övergång över vattenfallsbäcken dessutom. Känns som man varit med om det scenariet förut......
På väg till letterboxen som tydligen var ett stort besöksmål denna dag träffade vi på denna skylt. Tankarna kom till den enda biblioteksruin jag besökt innan som befann sig i Efesos i Turkiet. Tyckte att sådana ruiner mer hör ihop med gamla greker och andra i antikens värld och småfnissade lite över att även träffa på en sådan i skåne.
Senare träffade vi faktiskt på just denna ruin. Inte direkt lik den i Efesos men ändå riktigt fin!
Biblioteksruinen är från början ett åttakantigt stenhus som uppfördes vid 1700-talets slut av Lantjunkaren Mikael Ehrenborg. Enligt berättelser så skulle han här förvara sin stora boksamling. Han var också trädgårdsintrsserad och planerade en storartad anläggning kring biblioteket. Där ser vi ännu ett helt system av stengärdesgårdar i omgivningen. Vid Mikaels död 1795 avstannade hela arbetet och det slutfördes aldrig.
Ehrenborgska låg strax intill. Vackert med alla gamla stengärdsgårdar men......
Varför ingen hint på gömmorna här??????
Bokskog ger MASSOR med löv på hösten och att hitta ett petrör bland dem är inte lätt, speciellt inte när man inte har en aning om var man ska leta. Koordinaterna i skog fladdrar ju ofta.
Jag gillade verkligen Hovdala området men de gömmor som hade hint här var alldeles för få.
Två andra platser jag uppskattade på Hovdala var Död. En jättefin plats vid Hammarmölledammen i underbar bokskog. När ett dött träd är inklätt i mossa är det faktiskt vackert att skåda.
Promenaden hit var oxå jättefin!
Underbart väder blev det även denna dag. Ingen sol, men hur ofta landar temperaturen på 15 plusgrader i november? Jacka var för varmt. Helt otroligt egentligen!
För att inte tala om dammen! En svan stod och spanade ut över dammen på stenen när vi kom men tog sin tillflykt till vattnet när vi närmade oss.
Sista platsen var en tragisk historia bakom. Caspers stone
Bara några dagar innan sin sjuttonårsdag, på en rådjursjakt, råkade unge Casper Ehrenborg stöta bösskolven mot en sten och skjuta sig själv i bröstet. Hans föräldrar lät resa en minnesten på platsen där det hände.
En synnerligen bra resa ner till MEGA Sweden blev det, Själva eventet berättar jag mer om i nästa inslag.
Kommentarer
Trackback
