Ut i spenaten igen!

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jo, jag gillar ju de där cacherna man inte bara kan kliva ur bilen och logga.
 
Har absolut inget emot att traska rakt ut i "spenaten" bara för en enda cache heller, bara tid finns och fikat är med.
Igår valde vi att göra just en sådan tur igen, till en cache som faktiskt inte haft ett enda besök sen 2015. Gåran; Sde naturreservat
Nästan 1800 dagar utan att nån kommit på tanken att göra ett försök. Vågar vi tro? För hur det än är så vill man ju gärna hitta en cache oxå om man nu traskar en bit i stiglös terräng. Några hade till och med haft svårt att hitta cachen.
Hm, fast såklart vi vågade. Det är ju ändå rätt lockande att hitta nån som legat så länge.
Parkerade innan en öppen vägbom och gav oss sen iväg längs en bra skogsväg tills den tog slut.
Sen var det bara 700 meter stiglöst kvar fågelvägen.
 
 
Fast det var faktiskt inte direkt stiglöst. Inte det minsta svårt att gå i skogen heller. Öppen fin gammalskog, inga sumpmarker och inga hyggen! Dessutom ganska platt. Läste att folk tyckte det var oländig terräng i tidigare loggar???
 
 
Hittade till och med ett antal riktigt fina djurstigar som vi följde emellanåt.
 
 
Titta ett naturreservat!
 
 
Precis, tillåt mig presentera Gårans naturreservat! Vackert!
 
 
 
Och vad hittar vi väl där om inte........
 
 
Väldigt lätthittad på bra koordinater.
 
Här i denna vackra glänta fick det bli en liten fruktstund, bara för att njuta lite extra.
 
 
Vi traskade vidare mot ännu en cache som inte hittats sen 2015. Bara ca 1 km fågelvägen genom stiglöst igen. Billinge Blöt #1 Kvarnegårdsmossen
Halvvägs hittade vi en finfin fikaglänta.
 
 
 
 
Dagens lunch på Restaurang Vildmark! Gott!!!
 
 
Inga blöta fötter denna gång heller på vår vandring, men väl en cache, även den i sanslöst gott skick.
 
 
Kvarnegårdsmossen.
 
 
Vi fortsatte vår vandring på sydbillingens platå och kom förbi fler våtmarker.
 
 
Ute på vägen igen. Solen gjorde tappra försök att skina igenom molntäcket. Såg riktigt häftigt ut när solstrålarna syntes så tydligt och dessutom flyttade sig så snabbt. Jo, det blåste rejält utanför skogens lä.
 
 
Så några rejäla praktexemplar av släktena tall och gran.
Vansinnigt långa tallbarr.
 
 
och en synnerligen dekorativ liten gran.....
 
 
Blev en härlig vandring på totalt 7-8 km. Passade på att besöka ytterligare 3 sällanloggade cacher här som Elin inte loggat. Kan inte låta bli att förundras över att så få tar sig tiden att ge sig rakt ut i spenaten, eftersom det är en fantastisk upplevelse.
 
 
 
 
 
 

Urskog!

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Urskog, det är allt nåt visst med just det ordet.
 
 
Orörd vildmark är alltid spännande så Lidens Urskog fanns på min önskelista redan i början av min cachingkarriär, fast när man inte loggat så många så finns det ju alltid så många andra cacher som gjorde att jag aldrig kom iväg till just denna cache. Sen arkiverades den och därmed försvann den även ur mitt minne.
Numera är kartan i närområdet rätt fullproppad av gula, glada gubbar så när man ska på utflykt tillsammans är antalet cacher som alla har ologgade starkt begränsat. 
Varför inte kolla om det finns arkiverade cacher som kan finnas kvar?
Sagt och gjort och när denna dök upp så mindes jag att hit ville jag ju redan för 10 år sen.
Konagirl77 var inte sen att hänga på och vi traskade iväg på den till en början jättefina stigen.
Undrar vad som hänt just här?
 
 
Massor av vatten i bäcken! Tur det fanns en spång!
 
 
Upp där ska vi! Sista biten nästan fyrfota.
Rejält brant var det och stigen försvann.
 
 
 
Och minsann, vad hittade vi inte där?
Blöt logg såklart, men den är ju arkiverad sen 2013 så det var ju inte så konstigt. Men jag har sett lika blöta loggböcker på aktiva cacher. Så synd att denna är arkiverad, för här borde det finnas en cache!
 
 
Vi återvände till bilen och hämtade med oss våra ryggsäckar, gick tillbaks till bäcken och satte oss med vårt fika på en stock, samtidigt som vi la en plan för vidare äventyr.
Valet föll till slut på Billinge Blöt # 16 Lilla Hjortemossen
Ca 1 km fågelvägen från cachen fick vi lämna bilen och sen gav vi oss av rakt ut i vildmarken.
Eller inte, vi gick grusväg de första 500 metrarna, sen hittade vi lite djurstigar och däremellan var skogen öppen och lättvandrad. 20 meter från gömman korsade vi en stor fin stig......
Väl vid nollan hittade vi den typiska "Billingeblöthatten". Otroligt bra är den helt klart för det är sällan dessa loggböcker är våta.
 
 
Återigen en riktigt härlig naturupplevelse som jag bara måste tycka om. Nu är det endast 5 kvar i serien och dessa står definitivt kvar på min önskelista tills vi får tillfälle att göra en ny vildmarkstur.
 

Ljuvlig skog längs Skultorps slinga.

 
 
 
 
 
 
 
Slingan i Skultorp påbörjade vi för två veckor sen, men beslöt oss då för att dela den på 2 tillfällen, något som visade sig vara klokt, inte minst med tanke på vädret (hade vi fortsatt för 2 veckor sen hade vi blivit plaskblöta), men även med tanke på att vi på det sättet fick 2 utflykter i stället för en i närområdet.
 
Slingan # 10, 11, 12, 9, 8, 6, 7 valde vi i nämd ordning och den visade sig gå huvuddelen i väldans fin skog, med massor av stigar som löpte hit och dit.
 
 
 
 
Hm, ja tur vi inte tog med bilen.......
 
 
Vi passerade Kroksjön vid nummer 8, där det för övrigt fanns en finfin fikaplats.
 
 
 
Märkliga föremål i skogen längs stigen. Vad kan det ha varit???
 
 
 
Fina gamla byggnader.
 
 
Även några "skygga skogsvarelser" såg vi. Gulligt inslag i naturen.
 
 
Vi parkerade vid brukshundklubben och efter att ha avverkat denna del av slingan oväntat snabbt hämtade fikat i bilarna.
Så vackert vid sjön!
 
 
 
 
Har lite svårt att förstå att många av cacherna har så pass många blågubbar, vi hade bara problem med en enda, resten var lätta att hitta (om än bra gömda och jobbade med) på perfekta koordinater. Helt enkelt en riktigt bra slinga jag varmt kan rekommendera. 

En halv slinga i Skultorp

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Slingor som är avsedda att vandras gillar jag. Speciellt om de råkar ligga i fin natur, som den slingan som ligger utanför Skultorp.
I dessa skogar har jag gått många gånger så trakten känner jag rätt bra till och här har jag faktiskt saknat lite cacher. Nu finns det 15 stycken och eftersom en del av dem kräver skarpa ögon, valde vi att dela upp turen till två tillfällen. Ofta har vi ju inte så lång tid på oss samt den som spar han har. Finns ju tyvärr inte alltför många promenadrundor ologgade i trakterna.
Just denna tisdag var valet att dela upp turen extra bra, för precis när vi var åter vid bilarna öppnade sig himlen och så fortsatte det sen resten av eftermiddagen. Cacha i regn är inte kul så visst var valet ypperligt.
 
 
Slingan # 1, 2, 3, 4, 5, 14, 13, samt 15 blev en perfekt runda för oss. Jag gillar verkligen hösten, med sin klara, lite friska luft. Vackert i naturen är det ju oxå och inte en enda älglus terroriserade oss heller. Underbart!
 
 
Många stigar finns det i dessa skogar, inte helt lätt att veta vilken som egentligen är avsedd att gå på alla gånger, men det gjorde oss inget, tack vare det fick vi kantareller med hem.
 
Ett gäng andra svampar såg vi oxå. Dessa var lite fina, som små pärlor.
 
 
Det blev en omväxlande vandring, ömsom öppen terräng, granskog och lite sjöutsikt som grädde på moset.
 
 
 
 
 
 
Det var klurigt gömda cacher på flera ställen, men bra koordinater överlag, vilket uppskattas när det finns några ställen att leta på.
Fast det höll på att bli en DNF. Men det berodde nog mest på att föregående cachare varit väldigt noggrann med att dölja cachen samt att naturen jobbar på att bryta ner gamla stockar i naturen nästan lite för effektivt ibland.
Tack vare en hjälpsam CO kunde även nr 4 plockas fram, på en plats vi inte letat tillräckligt långt in.
 
 
Självklart är tjejligan värd en fika efter promenaden, och varför inte ta den i  skogens bibliotek?
 
 
En jättefin förmiddag fick vi tack vare en halv slinga i Skultorp. Inom snar framtid återkommer vi för nästa halva.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Hornborgasjön

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Horborgasjön har många natursköna platser i sin närhet. För ett tag sen släpptes en myst som skulle visa sig ge oss två fina utflykter till dessa trakter.
Första dagen var en sagolikt vacker vintrig dag med hela världen inklädd i rimfrost.
 
 
 
 
 
På plats fick vi lösa en liten uppgift som gav oss en ledtråd till vart vi skulle härnäst. En plats som vi inte hann vandra till just den dagen så häromdan började vi med att ta oss dit. Jag spoilar måhända vilka platser man ska till men upplägget är sånt att man måste ta sig till alla ställen för att kunna logga slutgömman.
 
 
 
 
Den märkliga kullen som döljer Almeö väl i bakgrunden.
 
 
 
 
 
 
 
 
En fin plats som är väl värd ett besök.
Även nästa plats är riktigt fin.
 
 
 
Nu var vi rejält hungriga efter några rejäla promenader, men vi ville ju ha tak över huvudet samt lä. Regnet hade börjat falla så smått, samt vinden var inte så varm. 
Varför inte ta oss ner till naturum, där vi visste att vi nog kunde få sitta bra.
 
 
 
 
 
 
 
Vi fick både tak och lä och hade en riktigt mysig stund.
 
 
 
 
Dagen till ära bjöds det lussekatter! Bra avslut på ännu en lyckad tur och trots att mysten tog oss ett par timmar samt 2 resor kan jag varmt rekommendera den.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Skövdes okända platser (och några mer kända)

 
 
 
 
 
 
 
Älgjaktstart och regn i luften. Vi beslutar oss för att stanna i Skövde denna tjejligeträff. Hamnade på tre ställen jag aldrig varit på, fast jag en gång bott i Skövde. Skogens källare vid Tovatorp var första stället. Här i krokarna gick jag mycket när vi bodde i stan men hit hamnada jag visst aldrig.
Nästa plats var denna underbara oas,  Sommarhemskullen.
 
 
 
 
Sanslöst vackert och denna kulle har jag gått runt många gånger utan att veta att den gick att gå upp på......
Vidare till Carls och morfars gömma. Här hade jag inte heller varit, fast det berodde mest på att här var det nybyggt, såpass nybyggt att snickarna höll på för fullt runtom i området. När vi bodde i stan tror jag det var hästhagar här.
Så till de kända.  Boulognerskogen #4, Hackes Hus. Både platsen och boulognerskogen är så bekanta. Har ju t.o m loggat en gömma på samma plats tidigare.
 
 
Avslutningsvis den mest kända av dem alla, även om den var lite okänd. Har faktiskt aldrig fikat här förr, även om jag varit på biltema massor av gånger.
 
 
Ett litet äventyr på nära håll passade perfekt denna gråmulna dag.

Skövde

 
 
 
 
 
 
 
Dansa regndans har man nästan behövt göra den senaste månaden men just denna dag hade jag faktiskt gjort det. Åtminstone sa vår tränare på gymmet att det var det vi gjorde så då var det nog bäst att släppa alla planer på fika utomhus på vår tur, för vem vet hur verksamma sådana danser är?
Nåväl, tisdagen erbjöd bara tid för en kortare tur så valet föll på Skövde.
Stadens oas, Boulognerskogen innehåller nu en trevlig serie med tre cacher som passade bra.
Boulognerskogen #1, LejonbrunnenBoulognerskogen #2, Utsiktsplatsen samt Boulognerskogen #3, Finalen ger en fin promenad i parken.
 
 
 
 
 
 
 
 
När jag kollade på kartan häromdan för att se vad som fanns kvar i stan råkade jag upptäcka ett spöke!!! En virituell! Häftigt, den ville vi ju såklart logga.
Billingen 
Kreativa kort uppskattades särskilt så vi gjorde ett försök att lägga våra huvuden på fat/muren.
 
 
 
 
 
 
Fika måste man ju såklart. Inomhus var ju oxå tanken för även om det inte regnade så blåste det halv storm emellanåt.
Mysigt att fika på cafe ibland oxå!
 
 
 
 
 
 

Korv med bröd utan eld

 
 
 
 
 
 Korv med bröd utan eld var temat för eftermiddagen. Vansinnigt varmt med en temperatur på ca 30 grader och det var nog tur att det inte var varken rök eller eld då det är knastertorrt ute just nu.
Vi möttes återigen vid Albionstugan för lite trevligt samspråk och avnjutande av bullens pilsnerkorv.
 
 
Gruppfoto innan utlämnande av koordinater till en pinfärsk runda.
 
 
Vi samåkte bort till Torpleden 15 #Utsikten där det fanns en utmärkt parkeringsplats och gav oss sedan av för en lugn men svettig promenad längs den ca 4 km långa torpleden som nu förärats med 15 cacher.
 
 
 
Riktigt fin promenadslinga som vi blev visade.
 
 
 
 
Vid varje torpställe fanns en skylt med namnet på platsen och vid denna nedanför fanns även mer info att läsa.
 
 
Mygg fanns det gott om men med myggstift i ryggsäcken klarade vi oss fint.
 
 
 
Kan man ha ett rofylldare ställe att tillbringa en helg på?
 
 
FTF-gänget team Bullen in aktion.
 
 
 
En härlig söndagseftermiddag fick vi tillsammans under prat och skratt och visst gick det bra att cacha även om det var varmt. 
Mer info om torpleden och dess boställen finns här: 
 

Sista skidturen och den första

 
 
 
 
Jag var övertygad om att detta skulle bli vinterns sista skidtur för min del. Men så vart inte fallet. Plusgraderna som kommit nu i början på veckan gör det totalt omöjligt att gå nånstans, inte ens på vägen då allt är en enda snösörja, så det fick bli ytterligare turer med skidor på fötterna. Att komma ut i naturen är ju viktigt för mig och hur gör man det annars? Försökte mig på en liten promenad i hagen bakom vårt i förra veckan, och visst bränner det kalorier att pulsa i en halvmeter snö, men kul är det inte.
 
Nåväl, åter till lördagens bravader. Lacksen har frågat om vi inte ska försöka oss på en mosscache för hon var sugen att testa att åka längdskidor för första gången sen tonåren. Varför inte? Lite bäst att passa på nu när det går.
Vi begav oss upp mot simsjön men där fick vi problem. Fullständigt omöjligt att parkera om vi inte ville gå 1 km med skidorna innan vi hade kunnat börja åka. Det ville åtminstone inte jag.
Så vad gör vi då?
Tja, en vandringsled är ju inte direkt tänkt för skidor, med sina färister och spångar men det gick faktiskt över förväntan ändå.
 
 
 
Ingasäter-Rödegården; Sde naturreservat och Garparör; Sde naturreservat var ologgade för mig och vi fick en fin skidtur i reservatet då vi även passade på att besöka de två andra som Lena inte loggat.
 
 
Hit har jag lovat mig själv att återkomma till våren, när äppleträden blommar. Så vackert här då.
 
 
 
Hoppas det blir fler skidturer tillsammans framöver, men helst inte förrän nästa vinter. För nåt år sen såg jag årets första vitsippa vid den här tiden och trots att jag gillar snö så vill jag ha vår. NU!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Ännu mera snö......

 
 
 
 
 
När hade vi en sån här snörik vinter? Helt klart var det ju så vintrarna 10,11 om jag inte minns fel men efter det har det varit mer ont om snö. 
Jag tillhör de som gillar snö, för jag älskar verkligen att åka längdskidor. Speciellt bland snötyngda träd. Så när tillfälle yppade sig för ännu en tripp ut i vildmarken så varför inte?
 
Fick börja med att skotta en plats att kunna köra in bilen på så vi inte skulle fastna. Sen var det rakt in i obanad terräng. De första 600 metrarna var lätta på platt väg sen blev skidandet mer spännande.
 
 
 
Solen behagade visa sig lite oxå mellan träden.
En myr med intresanta små hålor som visade sig vara vattenpölar. Icke frusna sådana.
 
 
Eftersom det ingen stig fanns att följa så väljer man ju sin egen väg. Varför inte genom denna dubbelportal?
 
 
På plats skulle det finnas ett konstverk. men det hade nog försvunnit av tidens tand. Med tillåtelse från CO placerade vi ut en ny cache vid koordinaterna, för även om det döda träd som funnits på platsen sannolikt rasat ner och burken försvunnit så är dessa "utivildmarkenutanstigcacher" värda att bevara tycker jag.
 
 
Åter vid bilen kunde jag konstatera att det fågelvägen varit ca 1.5 km men vägen vi tog vart nog längre med tanke på spårloggen. Snitthastigheten låg kring 1 km/timme. Inte går det fort att ta sig till en plastburk av denna sort men det är definitivt värt mödan om man gillar naturupplevelsen den för med sig.
 
 
 
 

Vem sjutton åker skidor här?

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Mitt ute i ingenstans, ett par kilometer från plogad väg, stöter vi plötsligt på ett skidspår och första tanken som kommer är: "vem sjutton åker skidor här så långt från närmsta väg och civilisation???"
 
 
Fast det var ju som att kasta sten i glashus, för vad satt på våra fötter?
 
För att ta det från början så lockade ytterligare några cacher i vildmarken på Sydbillingens platå och vi beslöt oss för ännu en dag i mossarnas tecken. 
Billinge Blöt # 24 Oxebackamossen
Billinge Blöt # 25 Säxtingen
Säxtingen (Billingen)
Billinge Blöt # 28 Långtarmen är markerade på kartan nedanför och det var oxå dessa fyra som vi besökte i nämnd ordning under våra sju timmar i skogen.
 
 
Det hade inte blivit mindre snö sen vi var här sist och nu var det närmare halvmetern oplogad snö vi hade att ge oss i kast med.
Både vägbom och skylt kändes tämligen onödiga idag. Ingen risk att trotsa dessa med ett fordon såvida man inte hade bandvagn.
 
 
Sikte mot Oxebackamossen, 2,5 km framåt!
Första 1.5 km är det väg, om än oplogad men ändå relativt lätt.
 
 
Sen blev det lite trixigare.
 
 
 
Bara 500 meter kvar och det är i denna riktning vi ska!
 
 
 
 
Så var vi då äntligen framme! 3 år sen senaste logg kändes inte helt fel det heller!
 
 
Fikadags!!!!! Jo, det smakade verkligen toppen!
 
 
Vår väg mellan Oxebackamossen och Säxtingen skulle visa sig vara betydligt lättare även om det var en hel massa snö.
 
 
Häftigt att blicka upp mot skyn.
 
 
Det var även här nånstans vi träffade på skidspåret som faktiskt till en början verkade leda oss rakt mot cachen vi var på väg mot. Hur osannolikt är inte det om den legat orörd i tre år och sen plötsligt loggas dan innan vi kommer?
Nu visade det sig att skidåkaren inte hade geocaching i sikte för även nästa var det tre år sen senaste besök.
Mer och mer mossterräng blir det.
 
 
 
Och så var vi framme. Det firades med lite blåbärssoppa, för så ska väl skidåkare göra?
Vackra träd i kanten av mossen. 
 
 
Bara 650 meter kvar till den gamla cachen från 2003. Dessutom oväntat lättåkt här så vi fortsatte, även om planen inte var så från början.
 
 
Oj, vi höll helt på att köra för långt. Hade förväntat mig lite fler gömställen.
Jippie!!!! Ännu en gamling i fantastisk natur loggad!!!
 
 
 
De sista 500 metrarna tills vi åter var vid den oplogade vägen visade sig vara besvärliga igen. Eller så var det kanske det att vi var trötta efter nästan 7 timmars traskande i denna vildmark. När staven bara försvann, vilket den gjorde ibland, var inte fallet speciellt långt.
 
 
En mäktig upplevelse att ta oss runt här. Att våga bege sig ut i vildmarken, långt från närmsta väg är en upplevelse jag  varmt kan rekommendera.

Med 2 meter långa "snöskor". Billingens vildmark

 
 
 
 
 
 
Alla mösaräjsares våta dröm, Billingens själ, alla mossars moder, målet för våra drömmar och mardrömmar

Storemossen.

Som jag längtat efter lite skidcaching ovch just denna plats kändes perfekt för just det!
 
 
Fast jag måste erkänna att jag inte var helt övertygad om att vi skulle lyckas trots att det var jag själv som väckte idén. 
 
Eftersom Billingen är full av mossar och blöta pölar samt dessutom täckt med nästan 30 cm snö så var förhållanden denna gång inte var alls lika idealiska som de var vid ett tidigare tillfälle vi skidcachat. För vatten under tillräckligt tjockt lager snö fryser inte förrän det kommer i kontakt med skidor har jag upptäckt. Och när det fryser så förvandlas skidor till lååånga snöskor i ett nafs.
 
Därför hade vi undersökt alla möjliga vägar till  Mossen Sydbillingen nogrannt och kommit fram till att bästa väg nog ändå måste vara från skaravägen då det ju är bilväg de första 2 kilometrarna. Nu visade det ju sig att det var en oplogad sådan som dessutom hade en stängd vägbom, men det var ju ändå torrt under snön de kilometrarna. 
 
 
Men nog tvekade jag när vi inte kom närmare än nästan 3 km fågelvägen och vi hade ett par dm orörd snö att ta oss fram i och dessutom skulle uppför ett berg. 
Ok, helt orörd var den inte, de första 300 metrarna hade en fyrhjuling kört, men efter vägbommen var det enbart djurspår vi hade framför oss. 
 
Så mycket snö det var i skogen och fast vi var nära den mycket vältrafikerade Skaravägen var tystnaden total.
 
 
Med inställningen att "lyckas vi inte nå cachen, så har vi iallafall fått en härlig tur på skidor i naturen" så började vi jobba oss upp på berget med Billinge Blöt # 29 Storemossen i sikte. 
 
 
Rätt som det var fick vi sött sällskap i spåret. En liten skogsmus fick väldigt bråttom att gömma sig igen.
 
Efter en inte helt lätt spårning uppför i ett landskap fyllt av snötyngda träd var vi så framme vid en jaktstuga, där vägen gick över i stig och nu började det bli mer äventyrligt. 500 meter fågelväg till första gömman men stigen kändes så klart bäst även om den var både längre och stundtals blöt. 
 
 
Här var det oxå ändå mer snö så spåren blev allt djupare.
 
 
 
Dessutom hade vi en hel del problem med isbildning. 
 
 
Det var alltså två rätt trötta töser som kom fram till  Billinge Blöt # 29 Storemossen där vi valde att ta fikapaus. Ca 2 timmar hade det tagit oss att ta oss de 1,8 km fågelvägen till cachen från där vi ställde bilen.
I skydd under en stor gran i det alltmer tilltagande snöfallet satt vi och bara njöt en stund av ron och stillheten, samt nöjet av att hitta denna av naturen välkamouflerade cache långt ute i vildmarken.
 
 
800 meter bort hade vi en gammal goding från 2003: Mossen Sydbillingen 
Det var ju egentligen denna som var huvudmålet men skulle vi våga oss över en jättestor ofrusen mosse????
 
 
Jo, jag var tveksam när vi satte fart mot gamlingen och inte blev det bättre när det sa plask, plask och skidorna med halva pjäxor försvann ner i vatten. Men det blev torrare redan efter några meter och sen var det faktiskt en rätt behaglig tur över mossen. 
 
 
 
 
En 15 år gammal cache mitt i ingenstans som det tog oss nära 3 timmar att komma till, (visserligen med fikapaus och i behagligt tempo) men det måste bara firas! Varm nyponsoppa smakade ljuvligt!
 
 
Tillbakavägen blev precis som förväntat en betydligt lättare tripp.
 
 
Inte var det raka, vackra spår precis men det var ju ändå lättare att följa våra egna spår tillbaks.
 
 
Massor av snö i skogen, visst är det fantastiskt att så mycket snö kan bli kvar på en så liten smal gren utan att rasa av.
 
 
Tillbaks till jaktstugan så var det dags att förvandla snöskor till skidor igen. Inte hade det varit bakhalt inte, men i gengäld var det inte framhalt heller......
 
 
Nu hade det slutat snöa och himlens moln glesnade och blå himmel blev synlig.
 
 
Resten av färden nedför berget var en barnlek mot alla strapatser som vår tur inneburit.
 
 
 
Säga vad man vill om geocaching men jag hade aldrig kommit på tanken att gå i tre kilometer enkel väg på skidor, varav den sista kilometern på delvis ofrusen mosse med isbildning under skidorna om det inte vore för en geocache. Äventyr behöver inte vara så avancerade. Det räcker gott med en plastburk en bit från vägen för att få ett minne för livet.
 
 
 
 

Fullmåne på blängsmossen

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
För några veckor sen kom vi att prata om ett evenemang som "Älska billingen" skulle anordna och att det lät så mysigt. Det skulle bli dels en skidtur, men även en snöskovandring i fullmånens sken, med fikastopp vid öppen eld. Allt detta skulle ske vid en plats som har en märklig dragningskraft på mig, nämligen Blängsmossen uppe på Billingen. Oj så sugen jag blev på att följa med, men det var ju inte slut förrän närmare midnatt och det är alldeles för sent för mig.
Tanken föddes då på ett event lite tidigare på kvällen och Elin var inte sen med att haka på. Fullmåne på Blängen var fött.
Redan i tisdags kväll ville hon dit för att reka och jag fick frågan om jag ville följa med.  Såklart jag ville och även maken hakade på.
 
 
Allt var vitt och fullmånen sken från en klar himmel. Magiskt så ljust det kan bli med bara månen som lampa och bilderna nedanför är tagna med mobilen utan nån annan belysning ön just fullmånen.
 
 
 
 
I fredags kväll var det så dags. Månen lyste med sin frånvaro men det gjorde inget för det blev en väldigt mysig kväll ändå.
Det fanns tillgång till snöskor om man ville testa och såklart ville vi ju det.
 
 
Betydligt jobbigare än att åka skidor är omdömet och det gäller att gå bredbent.
Men vilken himmel!!
 
 
Även här fick mobilen jobba, med lite extra belysning från pannlampan, för utan den såg vi inte så mycket på vår snöskopromenad.
 
 
Åter vid fågeltornet brann en brasa och vi samlades runt den i mysigt samspråk alltmedans våra korvar grillades.
 
 
 
 
Vilken kväll det blev!!
Återigen kan jag bara konstatera att jag gillar vintern mer och mer för varje år som går, speciellt när den är så här.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Niotusenfirarfika

 
 
 
 
 
 
Jag passerade ju en milstolpe i förra veckan och det vill jag ju såklart fira med dem jag tycker om. Alltså de jag tycker om som även tycker om plastburkar av alla de slag precis som jag.
Hade sett framför mig en solig dag med fika på en fin plats men blötsnö satte stopp.
Att sitta utomhus då är mindre kul så det bestämdes fika på cafe.
Efter en allt annat än lätt bilfärd från Falköping kom jag så fram till Skövde och kunde konstatera att här är det visst inte lika mycket snö, men nog var det blött alltid.
Mössebergsbagaren är en bra samlingsplats och där avnjöts riktig gofika alltmedans vi väntade på att det kanske skulle bli bättre väder.
 
 
Det blev lite mindre intensivt snöfall så vi begav oss ut för några snabba loggar.
 
 
Och ja, det snöar inte mindre däruppe i skyn.....
 
 
En trevlig firarfika i goda vänners lag med några burkar efter det kan bara bli trevligt!!!

Varför åka till Grästorp och Igelstorp?

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag har fått frågan förr men nu, när den dök upp igen häromdan, så har jag funderat lite extra på det. 
Vad är det egentligen som gör att jag fortfarande geocachar och inte har tröttnat?
Ja, jag erkänner villigt att jag tycker det är aptrist att skriva i loggböcker. Jag tycker faktiskt att det är precis lika tråkigt att leta i stubbar, täta granar och under rotvältor. Och jag gillar inte heller att böka runt i gammalt skrot och annan bråte. Eller att leta på ett ställe där det passerar massor av folk eller nära nåt bebott hus. 
Så alltså borde jag väl slutat för länge sen, eller?
 
Jo det kan man ju tycka med tanke på det jag just skrivit och det hade jag nog oxå gjort om det inte varit för allt det andra som geocachingen är unik på att ge.
Att ta en promenad på ett ställe man inte hittat annars, tillsammans med vänner man kan prata med allt och ingenting om. Att man får motion på kuppen är ju bara en bonus.
Att få uppleva äventyren som många av de cacher jag väljer att besöka så ofta ger. För även om själva cachen är en enkel burk så är ju vägen dit många gånger tillräckligt spännande. De där burkarna som ligger i stiglös terräng och att hitta sin egen väg till är en utmaning jag uppskattar. 
Att hitta smultronställen som få känner till. För geocaching är ju fantastisk på just detta. Så många fina platser jag besökt och en sån massa fina foton jag har i min samling tack vare det. Kållandsö är ett sånt ställe som jag inte lärt känna och uppskatta utan de där burkarna.  
Att få göra sånt som inte alla andra gör. Jag minns fortfarande med glädje den luciakvällen vi plaskade omkring i en bäck iförda vadarstövlar i mörkret. Eller när vi hyrde trampbåt och badade med kläderna på i somras. Eller den gången vi pusslade ihop en QRkod med hjälp av små svarta magneter under fnissningar (samt för all del även en hel del mutter för det är många svarta delar i en QRkod). Många såna minnen förgyller mitt liv.
Alla våra turer till platser man kanske normalt inte åker på semester till. Det är tack vare cachingen jag tänker på Sundsvall, Linköping, Örebro och Växjö som underbara semestermål. Det är oxå därför jag fortsätter åka till platser som Grästorp och Igelstorp. För varje tur blir ju som ett litet äventyr i sig.
Men den allra största anledningen till att jag inte tröttnat är vänskapen med fantastiska personer jag kanske inte träffat annars. Att sitta på en sten i skogen, eller som på bilden nedanför, i hemmalagets kur vid en fotbollsplan tillsammans och äta sina mackor och bara vara, är alldeles, alldeles underbart. Ibland blir man extra överraskad som nu häromdan, när alla utom jag tagit med sig nåt gott till fikat och vi bjöds på gofika av unikt slag. En förmiddag tillsammans med bästa vänner som avslutas på detta sätt, kan man bli annat glad av det, även om de tre cacher vi hittade just den dan var av den kategorin som inte fastnar i minnet. 
 
 
Vägen innan vi hittade just denna fikaplats måste även den ses som en minnesvärd historia.
Här var det för kallt och blåsigt.
 
 
Lite varmare men för lågt i tak
 
 
Helt perfekt!!!!!
 
 
Här nedanför kommer några bilder från Grästorp.
Ett gammalt TB-hotell i Flakeberg. Mysig fornstuga fann vi på köpet.
 
 
Skubbet, med sitt virrvarr av stigar som även erbjöd ett gäng omväxlande cacher samt hala spännande broar för de som hellre cyklade här.
 
 
Vad kan det ha varit här tro????
 
 
 
En sanslöst spännande plats, väl dold. Här hade det varit ett ypperligt tillfälle att skriva nåt om platsen i beskrivningen, men eftersom så inte var fallet så får vi fortsätta att fantisera.
Forshall, har jag besökt förr. En riktigt vacker plats som just nu är väldigt full av vatten.
 
 
 
Till en av cacherna var vägen dit minst sagt spännande.
 
 
Det syns inte på bilden att bottenplattan på bron var väldigt tunn av ålder.
Här letade vi länge utan fynd så vi lär få anledning att återvända till Grästorp. Om det tycker jag.
 
 
 
 

Årets mörkaste tid

 
 
 
 
 
 
Vintersolståndet och årets kortaste dagsljusdag visade sig bli en solig dag.
Planen från början var egentligen att åka till Linköping denna dag men så blev det av olika anledningar inte och tur var ju det då vi till sist enbart fick förmiddagen till förfogande ute i skog och mark. 
Hemma var det fortfarande snö men utanför Mariestad var det barmark så vi hamnade där och hittade en trevlig runda på vägen mot Töreboda.
Trots årets mörkaste dag var det tydligt att vi går mot ljusare tider!
 
 
 
Visst märks det att solen står lågt så här års.
 
 
Synnerligen passande plats för en gnagare.
 
 
Kan inte låta bli att bli glad över att det publiceras cacher där man inte bara kan hoppa ur bilen och logga en burk i närmsta gran utan faktiskt kan få en njutbar promenad på köpet. För det var just så det var, även om skogsmaskiner varit framme och gallrat lite närmast vägen.
 
Midvinter och dan före dan. Vad passar väl bättre än en lugn stund vid en sprakande brasa på kvällen denna för många alldeles för stressfyllda tid?
Ryds grottor är aldrig fel och ett event på platsen lockade till besök.
 
 
Mysigt med samspråk över en mugg glögg. 
Tror jag slant lite med fingrarna här men lite kul blev fotot trots allt.
 
 
En överraskning i form av ett reflexspår bjöd EO oss på och efter en fin och lite halkig promenad var vi åter vid brasan som nu blivit perfekt för korvgrillning. 
En fin avslutning på dan före dan.
 
 

Vid Billingens sluttning

 
 
 
 
 
 
Veckans utflykt blev en förmiddag på billingens sluttning. Eftersom onsdagen utlovade regn i form av större mängd hade jag turen att kunna byta ledig dag till torsdag i stället och det var ett bra byte.
Promenad fanns på önskelistan så det blev en tur först vid Ryds ängar till Vid branten 
Rätt blött och lite slirigt i skogen men en fin promenad fick vi.
 
 
 
 
 
 
Vid branten var det en hel del gömställen att leta vid innan vi fann en smart cache!
 
 
Vidare till nästa fina plats Getaryggen Multi förbi golfbanan som även den bjuder på fina vyer 
även om just den sporten aldrig lyckats fånga mitt intresse.
 
 
 
 
Multin tog oss på en promenad längs "korven" som jag gärna besökte då jag bodde i Skövde för 25 år sen. 
Lika fin idag och jag upphör aldrig att imponeras över naturens mångfald.
 
 
 
 
 
 
Några fina platser att fika på passerades men hade vi fikat med? 
 
 
Nej, det var ju såklart kvar i bilen så vart skulle vi ta det? För cacha utan en fika går ju bara inte. Titti kom med den lysande idén att åka mot  TB-Hotel, The Crime.
 
 
Men. Vad har hänt här? Vart är borden vi trodde oss minnas vi sett här?
 
 
Jaha. Dit ner kommer vi inte. 
 
Men det funkar ju att sitta på marken oxå och det blev en fin avslutning på vår lilla tur längs Billingens sluttning. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Bland monster och troll

 
 
 
 
 
 
 
Allra finaste tjejligan har haft begränsade möjligheter att träffas det senaste. Vi har alla varit förhindrade att ses pga olika skäl, men nu äntligen skulle vi få till några timmar tillsammans, en fredag em i förra veckan var enda möjligheten.
Jamandcat stod för fikaplats hemma hos sig, och innan dess bidrog hon med några riktigt fina gömmor.
I bergakungens salJocko-Ma  och de andra i "trollskogen" utanför Fröjered bjöd på en fin skogspromenad samt även några trevliga gömmor, just på trolltema.
 
 
Skogen vi gick genom var helt underbar, fast så är det ju en gammelskog oxå.
 
 
Titticcs nya familjemedlem Izzie var yster och bidrag emellanåt att Tittis vandring blev oväntat krokig.
 
 
Underbart med denna glada vovve i sällskap.
 
Efter fika och prat hos Malin övergick vi till monstren. Monsterous och den helt ljuvliga multin Tjena alla monsterdiggare! Så kul sätt att hitta koordinater till finalen. Här kommer det ingen bild för dessa monster vill man se på plats.

Äventyr till sjöss

 
 
 
 
 
 
 
 
Det hela började nog nån gång i mars, med en diskussion i en sumpskog iförda vadarbyxor. Två nya cacher hade släppts med hög terräng, varav den vi befann oss vid var den snällaste av dem. Den andra fanns på en ö i samma sjö. Men det var ju inte så himla långt.
Malin kom då på att de hade en gummibåt. Kanske kunde det vara ett alternativ att testa för att ta oss till ön?
Sen föll saken i glömska. Ända tills Lena närmade sig nr 4000 och önskade sig ett äventyr. Kanske Karstorpssjön 1 med gummibåt kunde vara något? 
Jajjamen, hon nappade på iden och Malin pumpade gummibåt. Bild las upp och jag började fundera. Hade inte jag oxå en liknande båt nånstans? Jomenvisst. Efter nästan 10 år i förrådets innersta vrå fick även den luft. Sen väntade iallafall jag med spänning, men den visade sig hålla tätt den med.
Jag, Lena och båt samåkte till Skövde där resten av tjejligan mötte upp.
 
 
Sen gick vi på promenad!!!! Det är verkligen nåt visst att göra sådana här saker med likasinnade!
 
 
Väl på plats satt en storögd man och tittade lite konstigt på oss. Men vi lovade underhållning och han satt kvar och njöt av skådespelet som sen följde. Antar att vi inte är de vanligaste leksaksbåtsanvändarna precis.
 
 
Första problemet var att komma loss från botten. 
 
 
Men det löste sig bra.
 
 
Sen var det ju det där med penna. Risken fanns ju att vi skulle trilla i. Gummibåtar av denna sort är ju mer anpassade för lättare passagerare. Men även det löstes utan problem!
 
 
Svans är bra till mycket!
 
Iväg kom vi!
 
 
 
Målet är nu nära, men det var en minst sagt krokig färd. Det går hit, det går dit, det går runt en liten bit, men framåt kom vi. Lättstyrda farkoster? Nix, inte det minsta.
 
 
Nånstans på vägen lyckades jag även komma åt proppen så vi tappade luft.
 
 
Men vi kom även tillbaka. Helt otroligt att en leksaksbåt där maxvikt är 95 kg klarade två halvgamla, inte helt lätta tjejer utan att kapsejsa.
En ny D/T kombination var härmed loggad och ett riktigt äventyr fick vi. Varma och nästan lite euforiska nådde vi land och efter att ha krånglat mig ur farkosten vände jag ut i sjön igen och gick i, med kläderna på. Underbart! Både Malin och Lena hakade på.
 
 
Grattis U+L&CO till din logg nr 4000!!!!! Ett äventyr jag inte lär glömma!
 
 
Nybade, med våta kläder och lyckliga!
 
 
Har man loggat en milstolpe så ska det bli fika efteråt. Gofika såklart!
 
 
 
 
Platsen för detta firande hade valts till Fröjered eftersom det finns en cache till där som vi trodde oss behöva båt till. Den våta sprickan.
Men när vi satt där upptäckte vi en alternativ farkost. Ska vi?
Japp, det skulle vi.
 
 
10 kronor per person och halvtimme var det värt och oj så vi fick trampa.
 
 
In i mittenhålet var vårt mål, men det visade sig inte heller vara så lätt. Hur vi än trampade var strömmen för stark där. Tänk att vara så nära målet och inte komma de sista 10 metrarna.......
 
 
Fast vid sidan var strömmen inte lika stark.
 
 
Japp! Vi lyckades igen!!!!! Två år sen föregående loggare kändes inte heller fel!
 
 
 
Mittenhålet var så mycket lättare att ta oss in i från andra hållet! Äventyr som de här kan jag inte låta bli att tycka om. Tänk vad en liten plastburk kan ge mycket glädje!
 
 
Två nya cachingfordon på en och samma förmiddag.
 
 
Vilken sanslöst bra dag det blev. Tror Lena är nöjd med sin milstolpedag. Iallafall så är jag mer än nöjd över att ha fått vara med!
 
 
Ett petrör och en filmburk gjorde min dag till en höjdardag! Som så ofta: Det är inte gömman i sig som är det viktigaste utan vägen dit och tillbaks samt att man har vänner man tycker om runtomkring sig under tiden.

Rhododendron i Skövde

 
 
 
 
 
 
 
 
Jag är i ofas nu, både vad gäller loggar och blogg. Fast sommartider, semestrar och lite annat spelar in så nu blir det torsdagens inlägg innan tisdagens som kommer här. Oreda i den riktiga ordningsföljden men tror ingen mer än jag själv skulle märka det om jag inte berättat såklart.
I torsdags hade vi planerat för en lite äventyrligare båt/simtur för att fira att U+L&CO har milstolpe, men då jamandcat som kom med iden från början fick förhinder så blev det en enkel fikaträff i stället.
På en alldeles underbar plats som vi fick anledning att besöka igen bara tack vare CO jamandcat.
 
 
 Rhododendrondalen #1 och Rhododendrondalen #2.
Här har funnits en cache tidigare och då var det rejält igenväxt här, men nu har kommunen röjt upp och skapat en riktig oas.
 
 
 
Rhododendronen har redan blommat över men det var så fint att gå här även efter att deras storhetstid passerat.
 
 
 
 
 
 
Ett besök rekommenderas varmt och glöm inte fikakorgen!

Tidigare inlägg
RSS 2.0