geoaventyrskaraborg

Ja detta var sannerligen en dag med fler rekord. Jag loggade mer på en dag än jag tidigare gjort någonsin. Allt som allt blev det 36 loggar på vår lilla tur till skogarna runt Mariestad.

Men ett rekord jag hemskt gärna skulle vilja varit utan är.........

 

Jösses vad mygg det var!

Man hann knappt ur bilen förrän man insåg hur populära vi faktiskt var..........

 

Vi startade vår lilla tur med att åka Åsen runt med avslutande Åsen runt Final. En serie gömmor utanför Mariestad som även hade passat bra som cykelrunda, fast kanske en dag som det var mindre mygg. Vi åkte iallafall bil och gömmorna var som tur var lätta att hitta allihop.

Sen passade vi även på att logga en serie som hette grodan 1 2 och 3. Lite söt men jag skulle tro att en av grodorna var en förtrollad prins då han hade försvunnit från sin post.

 

Efter att ha donerat lite blod till de flygande blodsugarna begav vi oss ut mot vänern och här vid

Vänerns Pärla #6 - Sandviken passade vi på att fika.

En liten båthamn där det blåste skönt från vattnet och inte ett flygfä vågade sig i närheten. En riktigt fin plats!

 

 

Vi traskade vidare ut på en runda runt golfbanan. Ja inte för att spela golf, vi höll oss på utsidan och hittade både golfbollar och några loggböcker. En trevlig tur där vi fick sällskap igen.

Dessutom såg vi en orm.

Eller rättare sagt, jag såg ormen, Titti skrämde iväg den på ett mycket effektivt sätt........

En timme senare kom vi äntligen fram till vänern igen. Underbart.

Några gömmor på tillbakavägen är värda att nämna.

Stenarna, en fin plats och här tröttnade det flygande sällskapet äntligen på oss. Kanske de var mätta.....

Den lilla klippan, ännu en fin plats som helt klart är svår att ta en solig dag med mugglare som solbadar på klippan. Inga problem med det ikväll, men först letade vi fel. Snart upptäckte titticc vart gömman var och ja, utsikten var inte sämre vid burken.......

Kalibrera Gpsn. Dagens bästa gömma! Först ett dygn senare föll poletten ner och jag fattade hinten......

Vänd dig rakt åt norr, stäng av GPSn, Snurra snabbt två varv motsols.

Sätt på GPSn igen och snurra direkt två varv medurs.

Vänta tills GPSn får kontakt med satelliterna och vänd dig sen ett halvt varv så att du står rakt söderut, gör ett snabbt tryck på "power knappen" så snabbt att GPSn inte stänger av sig.

KLART!

GPSn är nu redo att leta reda på ytterligare cacher!

 

Vi vandrade i cirklar så vi fick kalibrera gpsen på vanligt sätt senare.....

Dagens sista gömma var den mest utmanande. Jag VILL OCKSÅ ha en.....

trädcache...

Ja, med pennan i munnen och smidig som ett kassaskåp var det bara att ge sig upp. Fast det var lättklättrat och inte så högt, det svåraste var att få locket på burken på plats igen.

En underbar energigivande afton tillsammans med titticc. Droger blir man hög av, jag blir nästan lite hög av geocaching, men så är jag ju beroende oxå!

 

 

 

 

 

 

Något av det bästa som finns när man är trött och sliten är att få komma ut i skog och mark i trevligt sällskap för att leta plastburkar.

Denna dag blev en runda bortåt Floby tillsammans med Titti. Det hade ju kommit ut några nya gömmor i trävattna som var målet för oss båda.

Men som vanligt när vi är på väg nånstans så åker vi ju inte närmaste vägen.........

Dagens roligaste gömma denna dag var Kaffegöken. Kaffet hade vi med oss men det visade sig att göken tyvärr inte var hemma. Denna gömma fick poäng, anar att fler än oss gjort precis på samma sätt när vi letade efter loggboken.

 

Så vidare till Gullåkra kvarn.

Det fanns parkeringskoordinater ca 1,5 km men vi valde att åka lite längre så det bara blev ca 1 km fågelvägen.

Vi traskade på längs hyffsat fina stigar och kom så fram till en gård. Anar att de hade bättre väg dit än den vi gick för om så inte är fallet så måste de vara eremiter. Ingen verkade vara hemma så vi smög fram i utkanten av trädgården och ner mot Lidan.

Här hittade vi en kvarnruin

 

 

Nog måste det vara ett par år sedan någon malde mjöl här.......

 

 

Dessutom var det nästan ett år sedan någon letat efter cachen och det märktes. Oj vad vi letade.......

GPSerna snurrade och vi med i den höga vegetationen. Men det är lättloggat nu då det går stig ända fram till gömman, det gäller bara att veta vilken av stigarna man ska välja.......

 

 

 

Men det var vackert här vid Lidan och tillbaka vid bilen smakade Titticc medhavda kaffe underbart, även utan fågelsällskap.....

 Så vidare mot trävattna

Vi stannade till vid Kvissle, denna vackra gamla bro, bara för att Titti skulle få chans att logga denna också. Underbart ställe!

 

 

Så till nästa gamla kvarn.Trävattna #3, Herrekvarna  Även denna var i ruiner.......

 

 

Vi gick en gammal väg in mot gömman som sannolikt inte användes så ofta. Åtminstone var det länge sen det höggs timmer i trakterna här.

 

 

Döm om vår förvåning när det visade sig ligga ett litet torp längst in på vägen.

Gräset var slaget i år och det fanns ingen annan väg in. Rofyllt kan man väl säga.

 

Sista gömman denna dag var Varning för Älgen.

 

En gömma som tillkom då jag faktiskt var chaufför, när U+L ropade till. Stanna, var inte det en älg!

Jo, visst var det en älg och en gömma blev det den gången också medans jag satt kvar i bilen.

Nu var läge att logga och tur att Titticcs bil har resurser, annars hade vi fått ägna os åt viss akrobatik.

Bra gömställe, sådana gillar jag.

Ännu en bra dag.

Är så tacksam för våra turer ut i skog och mark tillsammans med världens bästa geokompisar Titticc och U+L!

 

 

 

 

 

 

Regnet öser ner denna morgon. Jag som verkligen hade jättebehov att få komma ut på en georunda. Äsch, säger Lena, vi kan väl alltid ta några cacher och sen sätta oss på ett fik och prata, något som inte lät helt fel det heller.

Ska jag ta på mig regnkläder och stövlar? Nej, jag avskyr ju verkligen stövlar så de packades ner i en påse i stället, tillsammans med ombyte extrakläder för det vräkte ju ner ute med regn. Gav mig iväg och möter upp Lena(som är iförd hel regnmundering) i Falköping. Lustigt nog hade regnet upphört och himlen var t.o.m lite, lite blå på en fläck.

Mot Ulricehamn! Jag hade sett ut två cacher som stod på min önskelista.

 Vädersholm var den första!

 

 

 Vädersholm, medeltida borg i Södra Vings socken, nämns första gången i historien 1378. Innahavare då var Heine Snakenborg. Han var en anhängare till den dåvarande svenske kungen Albrekt av Mecklenburg. Men efter slaget vid Åsle 1389 sålde Snakenborg borgen till drottning Margareta, som donerade den till Gudhems kloster 1392. Under medeltiden låg borgen ute på en ö i sjön Mogden men en sänkning av vattenståndet har idag gjort det till en halvö. Av borgen idag syns tre kullar med rester av byggnader. På den första kullen som är den högsta låg det centrala borgtornet. Detta var troligtvis anläggningens enda byggnad helt i sten. På den mellersta kullen finns rester av en källare under ett större trähus och på den yttersta kullen rester av en stor träbyggnad som kan ha varit borgherrens bostad. Borgen förföll troligen redan under 1400-talet.

 

Nu har den lilla blå fläcken på himlen utökats så att solen visar sig. Underbart! Hagen hålls öppen av får men de var inte speciellt sällskpliga.

Det var en väldigt vacker plats.

 

 

 

Strax intill gick den gamla järnvägen, som idag är omgjord till cykelbana. Här går stigen åter mot parkeringen.

 

Högafors råkade vi passera på vår väg och det är ju inte så lätt att bara åka förbi en cache.....

Ett riktigt vackert ställe här också.

 

 

1768 påbörjades här bovintillverkning, koniska rullar för spinneri.

Sedermera byggdes en snickeriverkstad som drevs med vattenkraft. 1960 upphörde denna snickerifabrik. Boningshuset blev sommarbostad fram till 1986 då nuvarande ägare Anders Lund köpte stället.

Anders har lagt ner ett mycket stort arbete på gården som nu har ett parkliknande utseende med dammar och små öar. Han utnyttjar Viskan och har ett eget kraftverk som försörjer gården med el.

Nästa ställe som vi bara råkade åka förbi var Bogastugan.

Även detta ställe en riktig idyll!

 

 

 

 Södra Vings Hembygdsförening bildades 1961 och i samband med det så fick föreningen Boga gårds gamla stuga av Viskans Kraft AB. Tidigare stod stugan vid Vings Kvarn men flyttades mellan 1961 och 1963 till sin nuvarande placering vid Tolkabro då den också fick namnet Bogastugan. Idag finns det ett flertal byggnader på platsen med bl.a en ladugård och en smedja. Södra Vings Hembygdsförening är en aktiv förening som bl.a. ordnar med nationaldags och midsommarfirande årligen. Strax intill Bogastugan slutar sjön Tolken och övergår till ån Viskan som rinner via Borås och Kinna/Skene för att så småningom nå havet strax norr om Varberg.

 

Så vidare till dagens andra huvudmål! Well's ruin.

Det är ju något särskilt med kyrkoruiner.........

 

 

Kyrkan byggdes troligen under senare delen av 1100-talet, men på hösten 1893 stod den nya kyrkan färdig och då lämnades den gamla att förfalla. 1933 påbörjades arbetet med att restaurera och säkra den återstående ruinen och det firas fortfarande en del sommargudstjänster här. På kyrkogården runt kyrkoruinen räknar man med att det finns omkring 13000 gravar. Enligt sägen fick gravgrävarna rikligt med brännvin att dricka inför och under arbetets gång. Kyrkogården var trång och Brynnebäckens vattennivå betydligt högre än idag. Det hände att nygrävda gravväggar rasade samman och gravarna fylldes med vatten och flytande kistor. Flertalet av kyrkans inventarier används nu i den nya kyrkan strax intill.

Undrar just om antalet gravar verkligen stämmer eller om det smugit in en nolla för mycket........

Rätt otäckt med flytande kistor tycker jag ändå.

 

 

Den nya kyrkan sedd från den gamlas fönster.....

 

 

 

Så var det då dags för en liten adrenalinkick........

 

Precis när jag skulle logga burken kom en dam förbi, stannade och såg mycket undrande ut, något jag iochförsig har full förståelse för.......

 

 

Så tog hon mod till sig och frågade om vi tappat något......

Hm, sannolikheten att något man tappar här, stannar här och inte far i vattnet är noll såvida det inte har en jättemagnet fastsatt.

 

 

Vi berättade vad vi gjorde, men jag skulle gärna vilja höra hennes version av detta när vänninorna får veta sen.

 

Så var det då dags att ta den där fikan vi skulle fördriva vår regniga förmiddag med. Det visade sig att de hade riktigt bra dagens lunch så vi avnjöt det istället, även denna utomhus.

 

 

Lättrimmad, pocherad torskrygg med räkrisotto var inte fel.

Dags att vända åter hemåt, inte en droppe regn fick vi, vem kunde tro det i morse.

En alldeles underbar tur som gav massor av energi till oss båda!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I våras bokade vi en semesterresa. Inget konstigt med detta men just denna resa var meningen att bli lite av en billuffarresa i Tyskland-Danmark. Övernattning på 4 ställen var planerade i Sellin, Plön, Römö samt slutligen Malmö och vi skulle vara borta i 10 dagar. Allt var upplagt för en härlig resa!

MEN dagen innan vi skulle ge oss iväg upptäcktes det att makens stukade fot visst inte alls var stukad utan helt enkelt bruten. Han förärades med gips, två kryckor samt stränga förmaningar om att inte belasta foten ett endaste dugg.

Hm.......Helt plötsligt blev den välplanerade resan lite mer äventyrlig. Jag kan i princip 20 tyska ord och engelska är inte ett språk man har stor nytta av i tyskland precis. Danska är ju inte heller helt lätt att förstå.......

Dessutom var det ju bara en chaufför som kunde ratta bilen, en chaufför som i princip aldrig kört bil utomlands och deffinitivt inte på autobahn. Som tur är finns det ju en och annan cache man kan stanna vid för att sträcka på benen. Maken kunde ju inte ta sig speciellt långt på sitt enda ben så han parkerades ofta på en sten medans jag traskade iväg själv eller tog med barnen som hjälp.

Detta var ju inte en cachingresa egentligen, men ett par cacher som vi besökte förtjänar ett omnämnande.

 

 

På väg ner mot Trelleborg där vi skulle åka på färjan till Sassnitz behövdes ett par bensträckarpauser. Jag hade laddat in ett par cacher i gpsen innan men ingen i dessa trakter. Däremot kom jag ihåg sen en tidigare resa att det skulle finnas en gömma just vid denna kyrkoruin. En riktigt fin ruin och ett perfekt stopp, men då jag fortfarande bär omkring på en osmart telefon så var inte den till någon hjälp. Spanade runt lite grann och minsann, visst hittade jag cachen, enbart på känsla att den kanske borde vara där. Inte helt fel!

 

 

 

Inte långt från vårt hotell i Sellin låg denna gata med imponerande gamla hus. Dessutom en mycket bra gömma som tyvärr mugglades senare samma dag jag loggade den. Hoppas den kommer tillbaks i samma skepnad!

 

 Rügener Schreibkreide

 

 

Detta var en cache jag hade planerat på hemmaplan. Enligt Google translate så verkade den kul och det var ju ett vackert ställe! MEN, det visade sig att med den handikappade maken var det helt otänkbart, alldeles för långt att gå (ca 2-300 meter) och dessutom körde vi fel då jag i all stress som blev dagen innan resan inte hann ladda ner några kartor i gpsen. Vi hamnade 150 meter från cachen, men det turkosa var emellan.....

 

Sen körde vi på bilgpsen mot Prora. Underbara gamla kullerstensvägar som ingen riskerar att köra för fort på iallafall.

 

 

20 km i timman kändes som racerfart på dessa vägar!

 

Prora!

 

 

Ett imponerande byggnadsverk som var tänkt som semesteranläggning för uppemot 20 000 personer.

6 km längs stranden sträckte sig denna byggnad.

Vi loggade en cache här: Die Dose am Baum. En klättercache som mellansonen inte hade så mycket emot att hjälpa mor med!

Efter loggningen åkte vi till södra Prora där vi såg utställningen och sen hoppade på ett litet minitåg som vi i vår enfald trodde skulle visa oss runt denna enorma anläggning. Det gjorde den inte........

Vi hamnade i Binz. Det var ändstation och dessutom dagens sista tåg. Hm.....

Bilen stod parkerad 5 km bort i Prora! Dit går man inte, speciellt inte om en måste hoppa på ettt ben.

Men allt löser sig, Som tur var fanns även lokalbussar!

 

 

 

Cachen i säg var inte speciellt imponerande men att komma in här var helt klart annorlunda!

 

Barn sägs ju vara högt och lågt men såhär brukar inte mina vara så ofta i allafall!

 

 

 

Alleer är något som det finns gott om på Rugen. Dessutom bokskog.

 

 

Väldigt många av vägarna är kantade av just alleer och det är rätt mysigt.

 

Denna cache var en rejäl hyllning till dessa och den var en gömma som fått många poäng. Till och med gråsuggorna gillade den. En arbetad gömma!

 

561 favoritpoäng och en gömma jag sett på bild tidigare så här bryr jag mig inte om att jag lägger ut en spoilerbild. Riktigt snygg gömma.

 

När vi parkerade bilen stod en annan bil redan där med ett pensionärspar som traskade omkring strax intill.

Aha, andra geocachare tänkte jag men icke. Mannen gick med minst sagt konstiga steg längst den lilla vägen och jag insåg att han inte alls var geocachare, han tränade dans!

Dansträning kan ta tid, efter att ha väntat ett tag och efter att ha övervägt mugglarrisken traskade vi fram, angrep elskåpet och de tittade nog ganska förvånat på oss. Förklara var ju ingen ide, Maken kan visserligen betydligt mer tyska än jag men......

Skulle tro att de gick fram efter att vi åkt bara för att spana in vad i hela friden vi gjort!

Kanske det finns några nya tyska geocachare med dans som andra intresse nu.

 

 

Plön var en fin liten stad omgiven av ett antal sjöar. Dessutom fanns där ett imponerande slott där danska kungafamiljen en gång hade sitt sommarresidens.

 

 

På slottsbacken fanns lustigt nog ingen cache placerad men väl en earthcache . 

 

Tar jag mig bara tid att klura ut vad jag ska svara på frågorna så hoppas jag även logga denna cache så småningom.

 

Eartcacherna är oftast placerad vid något som är sevärt. Så även denna cache:

Highest Point of Rømø.

 

Römö är en rätt platt ö så det högsta berget var endast 19 m.ö.h. Berg var väl kanske att ta i, det hela var väl snarare en sanddyn men fin utsikt var det iallafall.

 

 

 

Så till en av de märkligare platserna vi kommit till:

 

 

Många platser hade man ju inte hittat om det inte vore för geocachingen och detta är ett sådant. Ett fantastiskt ställe som vi kunnat stanna länge på om det inte hade börjat regna.

 

En man som hette Arne hade här, mitt på en äng, minst sagt lantligt, byggt en slags "lekplats för hjärnan".

En hel massa klur och lurigheter fanns här samlat på en liten yta och inte en människa syntes till.

Sönerna kastade sig över härligheterna medans mor letade efter loggboken.

 

 

Jag vågade mig inte på alltför avancerade saker, man var ju tvungen att återställa dem sen också och ibland är det ju svårare än att lösa själva problemet.

 

I Sverige var det ju även läge för några bensträckarpauser på väg till kungslena igen.

Tall #1 var av ett slag som jag sett flera av innan men just denna var ändå lite annorlunda och kul.

Skönt att vara hemma igen och jag är helt övertygad, semester med gips och kryckor i bagaget är inte att rekommendera, men det blev ändå en bra resa vi kommer att minnas länge.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Efter att ha haft en make med minst sagt begränsad framkomlighet hela semestern var jag i akut behov av lite mer strapatser. (Att bara få hoppa på ett ben med gipsad fot och kryckor omöjliggör ju längre vandringar än ca 150 meter.......)

Vråhålan på Mösseberg var ett sådant ställe so maken inte kunnat skutta med till. Det har ju regnat en hel del senaste dagarna och marken var rätt vattensjuk på sina ställen men det hindrade inte oss speciellt mycket.

Väl framme blev vi rikt belönade med en underbar utsikt!

 

 

Vid kanten stupade berget lodrätt ner alldeles för många meter för att det ens skulle vara tänkbart att gå från andra hållet så det var helt rätt väg vi kom hit.

 

 

Gömman skulle ligga 2,5 meter från toppen men det var inga som helst problem att ta sig ner även om det pirrade en del i magen.........

Lätt hittad burk, till och med synlig! Det var ju bara terräng 2. Skönt!!!!! Jag andades ut, förberedde mig för uppklättring och det som inte får hända händer...........

Burken glider ur handen och rullar iväg lite försmädligt i nerförsbacken och plopp!

2 meter ner i ett litet smalt hål där den blir liggande.

 

 

Inte en chans att jag når ner med armen där, fattas ju sisådär en 1,5 meter........

Kollar lite försiktigt ut över bergskanten men icke. Lodrätt stup var det ju, minst 10 meter åtminstone.

Jaha, vad göra? Vi börjar leta efter långa pinnar för att ev kunna peta upp den. Hittar 2 stycken men inte ville burken följa med upp inte. Den rullade undan ännu längre ner och syns inte ens så numera är terrängen 10+++. Nog så pinsamt. Lustigt nog hade gömman klarat sig i 8 hela år innan klantfia nr 1 sätter händerna på den och fipplar bort den.

 

Jaja, strapatsrikt blev det men det var mer strapatser den förmiddagen!