Skogastorp och Faledreven med vänner söderifrån
Dagen efter kan man ju må lite olika, beroende just på hur dagen före blev. När den blev så bra som den blev igår så var förutsättningarna för en bra dagen efter på topp.
Det blev den också!
Inga (forjoi) samt Anna-Lena (alcel53) lovades fika på vacker plats och jag valde efter många om och men Skogastorp.
Skogastorp kallas ibland västergötlands orkideparadis. Det är ett av de artrikaste i hela Sverige. Brudsporren är den verkliga karaktärsväxten och det är gott om ängsnycklar, skogsnycklar, blodnycklar, flugblomster, tvåblad och kärrkniprot. Några av kärrets verkliga rariteter är luktsporre och långbladig spåtistel. På kalktuffryggarna som löper genom området finns torrare vegetation med bland annat ängsgentiana, stallört och stor ögontröst.
Måste erkänna att jag inte har en aning om hur nån av ovanstående blommor ser ut egentligen, men jag tycker det är vackert här och det får räcka.
Jovisst blommade det! I massor!
Orkideer vet jag att detta är och de är vackra, men vad de heter spelar faktiskt ingen roll för mig. Fina att fotografera är de iallafall!
Malin mötte upp och tillsammans gick vi och beskådade blomsterprakten där i det lutande kärret.
Jag tycker det är lite kul att det faktiskt inte är platt, kärr förväntar jag mig sällan på en bergssluttning.
Tyvärr blåste det lite för mycket så det blev istället fika vid Krestin-Hannas stuga i Faledreven. Dreven # 2 Nappar det?
Där var det lä och faktiskt så sken även solen upp en kort, kort stund.
Men det blev inget regn! Första dagen på läääänge som himlen höll tätt.
Faledreven är en plats jag gärna återvänder till. Här är så rofyllt att vandra. Eftersom jag gått här så många gånger ensam så har det även blivit ett antal cacher här genom åren. En plats jag gärna vill att fler ska få möjlighet att uppleva. Bonus Dreven # 7
De gamla boställena ligger tätt längs leden och allihop är utmärkta med vem som en gång bott här.
Skyltarna sägs vara uppsatta nån gång på 50-talet. De var tidiga med torpinventering här på dreven, något som sannolikt gjort att platsen är så välbevarad. Någon eldsjäl måste ha insett värdet för kommande generationer och sett till att det inte planterats skog på alltihop.
Fågelholkarna på dreven är ännu en kul grej.
Finns massor i glada färger överallt, även om de nu är rätt dolda av löven på träden. Kanske därför som fågelsången här brukar vara så underbar.
Blommor fanns det även här i överflöd. Många är säkert kvar från den tiden det bodde folk här.
Krestin-Hannas stuga med dessa oerhört kloka ord på väggen
Mycket skog har tagits ner längs dreven det senaste. Stubbar är oftast inte så vackra, men när de ser ut så här blir man glad. Ännu ett bevis på att denna plats är omtyckt av många!
För inte är det effektiv skogsavverkning att såga ner träd på detta vis.
Dreven slingrar sig sakta uppför Brunnhemsberget för att sluta vid Ruskela källa som aldrig sägs sina. Efter denna regniga vecka var den mer välfylld än någonsin.
En midsommarstång gjord av ormbunkar och hundkex. En överaskning och ännu ett tecken på kreativitet!
Blommade gjorde det, överallt. Sällan har väl blomrikedomen av klassiska midsommarblommor varit så stor som just denna midsommar. Något gott som sannolikt den kalla och regniga våren fört med sig.
Massor av vita aklejor, där det en gång legat ett torp, nu mitt inne i storskogen.
Men blommorna finns kvar, när bara ruinerna av torpen återstår.
Minnet av denna blomsterprakt och de trevliga "vackerhetsvandringar" som Anna-Lena skrev i sin blogg kommer att leva kvar långt efter att blommorna vissnat och sommaren försvunnit.
Vad döljer sig i slutet på stigen? Ja den som geocachar får ofta veta. På köpet kan man även få nya vänner!
Tack Malin, Inga och Anna-Lena för en trevlig tur tillsammans!
Bjuder alla som inte fick smaka på kakan på receptet iallafall.
Kardemummakaka med rabarber och vit choklad.
3 dl socker
3,5 dl mjöl
2 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
2 tsk kardemumma
2 ägg
1,5 dl mjölk
150 g smält smör
150 g rabarber
100 g hackad vit choklad.
Blanda ihop allt och häll i smord form
grädda i 175 grader i ca 45 minuter
Midsommar vid Ibbesjön!
Igår blev det en helt ljuvlig kväll! Vädret har ju varit minst sagt ostadigt den senaste tiden och att det igår kväll klarnade upp och blev klarblå himmel samtidigt som vi passade på att fira midsommar en gång till kändes nästan osannolikt.
Men precis så blev det!
Att vi fick denna ljuvliga kväll på en som jag tycker helt ljuvlig plats har vi trevliga eventanordnarna forjoi och alcel53 att tacka för.
Att bjuda in till grillevent när man är på besök på en ort är storartat tycker jag. Dessutom blev jag geuint glad eftersom event är kul och det är sällan något ordnas häromkring.
Midsommarevent vid Ibbesjön var alltså det som gjorde gårdagkvällen så bra.
Regnet upphörde precis lagom (och började igen rätt lagom med). Åskan mullrade när vi klev ur bilen men sen sken solen och vattnet i sjön var alldeles spegelblankt.
Vackert!
Vi blev riktigt många som samlades uppe på Hökensås denna kväll.
Många olika sorters korvar grillades, både korta, långa, smala och tjocka.
Mycket prat blev det. Det mesta rörde väl geocaching så klart men säkert avhandlades en del annat också.
När vi kom fanns redan två fiskare på plats och de måste väl undrat vad som hände när det plötsligt bara vällde in en massa folk till deras fridsamma sjö.
Märkligt nog valde de att stå kvar strax intill oss och som tur var fick de faktiskt fisk.
Tror inte att de ens i sin vildaste fantasi kunnat tro att deras fångst skulle mötas av applåder samt att fisken skulle bli så väldokumenterad......
Kvällsolens milda strålar över en spegelblank sjö, en kväll i midsommartid. Trevligt sällskap. Kan det bli bättre?
Nårunga och Tämta
Vandringsled i naturskön miljö, med några intressanta platser längs leden. Sånt hamnar lätt på min önskelista och så var alltså fallet med Nårungaleden.
Nårungaleden #1 Forsen - Nårungaleden #12 Grevadalen och dessutom en bonusgömma. Perfekt!
Leden startar vid Greva såg och går huvudsakligen på vägar och stigar i ett kuperat skogslandskap. Flera sevärda platser är utmärkta såsom en gammal offerkälla, Grevadalen och Norevalla - enligt sägen en gammal stad från 1200-talet.
Till en början var ledmarkeringarna nästan överblommade......
men sen var det inga problem att hitta rätt.
Många fina platser passerade vi längs den 6,1 km långa leden.
Offerkällan var riktigt fin och vattnet var förvånansvärt klart.
Men sötast var ändå den lilla hinken intill, som Titti prövade vattenkvaliten med.
Holkaberget där det var fullt av ängsblommor. Även liljekonvalj blommade och spred sin väldoft längs stigen.
En av gömmorna hade sin egen väktare som helt klart inte trivdes med besöket av oss.
Vi försökte återställa så noga vi kunde utan att det blev en platt padda.
Detta var en märklig plats. Vad kan detta ha varit tro?
Hålet var rejält djupt och det var uppbyggt av stenar runt om. Strax intill fanns en liknande håla, men inte lika djup. Här gick fantasin igång. Kunde det varit en slags fälla tro? Eller en fångstgrop?
Annars var det utmärkt med skyltar både vart Norevalla, Grevadalen samt vart Petter smed hade bott och leden var mycket riktigt naturskön och kuperad, precis som det var utlovat.
Denna dag var ju utlovat regn och regn kom det. Molnen började droppa så smått redan i slutet av vår vandring men det blev mer och mer allteftersom dagen fortsatte. Tur att vi började med vandringen!
Vi övergick till att välja lite mer snabbloggade burkar och där är kyrkor bra.
Här fanns inte så mycket ruin kvar men det var ändå en riktigt fin plats, trots regnet.
Undrar hur gamla dessa gravstenar kan vara........
Tyvärr så är kyrkrundans alla cacher plötsligt arkiverade men några är ändå på plats så de vi passerade fick besök.
Detta var en riktigt trevlig multi och dessutom en sevärd kyrka.
De röda ladliknande utbyggena är ovanliga på kyrkor men gjorde att kyrkan fick ett lite annorlunda
(men inte fult) utseende som jag lär minnas.
Så en fin plats jag aldrig hittat utan geocaching:
Brännvinsbränneriet tillhör sätesgården Hallanda.
Hallanda är en gammal gård och omnämns redan på 1400-talet men är troligtvis mycket äldre.
Brännvinsbränneriet är uppfört av sten och har ett sadeltak täckt med rött enkupigt tegel. Byggnaden har även fungerat som svinhus och kalkupplag. Bränneriet upprustades 1980 av hemygdsföreningen som bl a iordningsställde stenväggarna och bytte taket.
Om brännvinsbränneriet berättas det att Mats Kafle, häradshövding 1490, vid ett tillfälle under 1500-talet då gården angripits av danska trupper kunde muta den fientliga truppen med fläsk och starkvaror från gårdens bränneri. Det senare i så riklig mängd att de på natten kunde nedkämpas av gårdsfolket och socknens bönder.
Den byggnad som finns bevarad idag kan vara densamma eftersom den har en ålderdomlig karaktär.
En riktigt fin plats, både ute och inne.
Nu när det bara är sisådär 6 månader kvar till jul så loggade vi några julkalendercacher också.
Kan man bli annat än glad när man hittar en sådan här cache?
Några blommor till vill jag ha med.
Visserligen är det sent i år men pingstliljor till midsommar?
Detta var iallafall en otroligt fin narsciss. En sådan hade jag gärna haft i min egen trädgård!
Lupiner är en annan blomma jag blir glad av. En sådan mångfald av färger, som verkar kombinera sig lite hur som helst. En riktig färgklick, varhelst de än växer! Här var vi tvugna att kliva rakt genom härligheten för att göra ett besök hos självaste tomtefar.
Det skulle ju som sagt bli regn denna dag och det blev det. Dessutom allt kallare. Här var vi tacksamma över det tak som fanns att tillgå samtidigt som vi huttrande försökte räkna ut en av dagens sista cacher.
Den svenska sommaren har mycket att erbjuda, inte minst ett omväxlande väder.
En bra dag och visst var det ljuvligt att komma inomhus i värmen efter efter detta. Vi lyckades faktiskt även göra ett besök på en pizzeria i Annelund, denna plats dit alla vägar verkar leda till......
Mycket frisk luft fick vi och regnvatten har ju aldrig skadat nån direkt!
Rekreation samt bevis att spångonykterhet inte föreligger. Store Mosses närhet
Efter en god hotellfrukost bestämde vi oss för att tillryggalägga några mil hemåt innan vi gav oss ut på aktiviteter. Maken hade ju som sagt fortfarande inga specifika önskemål, bara det inte blev för många cacher.
Med det i tanken stannade vi först vid Rekreation Havsjön. Gryta. och Rekreation Havsjön. Toppencachen.
I serien finns fler cacher men det gällde att inte fresta för mycket på makens tålamod. Det var ju som sagt hans födelsedagsresa.
Vi parkerade vid Annebergssjön och gav oss av mot grytan. Jaha, där skulle vi mäta längd och bredd samt djup och sen multiplicera hela härligheten för att nå målet.
Hm. Detta var inte helt lätt för det blev olika värden beroende på hur man höll sitt mätredskap. Ett par centimetrar blir ju väldigt mycket ute i skogen när man ska multiplicera så det var ytterst nära att vi fick ge upp.
Fast tredje gången gillt! En gömma jag sett en kusin till inte långt hemifrån för ett par år sedan så jag såg den på håll. Men poäng fick den för denna typ är bra!
Nedan en vy in mot Havsjön. Hoppas innerligt att jag kan återkomma och ta resten av serien nån gång framöver!
Sen vidare för ännu mer kvalitetscaching.
Jag är ju svag för just det. Fina platser, fina vandringar samt gömmor som är välarbetade och lockar till skratt.
Det behöver inte alls vara allt samtidigt, är det en fin plats eller en fin vandring så räcker det, med helt ordinära burkar för min del, det är ändå kvalitetscaching.
Vi begav oss mot Store Mosse! Tack vare Forjois blogg hade jag spanat in #1 Lövö Runt som ligger mitt ute på mossen.
Store Mosse är södra Sveriges största myrområde. Sedan 1982 är det en nationalpark. Här kan man vandra på spångade leder, studera djurlivet och fåglarna på mossen.
Lövö är en moränkulle omgiven av Store Mosse. Lövö bebyggdes på 1600-talet och var då ett torp under Herrestads gods. På 1850-talet friköptes Lövö av den dåvarande torparen Magnus Andersson. Han uppförde nya byggnader och anlade den första vägen fram till Lövö. 1912 levde fyra jordbrukarfamiljer på Lövö. Idag står bara ett av boningshusen kvar och det används som vandrarhem.
Lövö Runt är en 3 km lång vandringsled, som utgår från Lövö på Store Mosse. Leden går på rocknen, som är en skogbevuxen grusås, men ibland finns det blötare partierna där det är spångat. Längs leden finns ett antal gömmor att leta upp.
Några hagar skymtade bland träden, annars fick vi känslan av att befinna oss uppe på Hökensås, om man nu undantar att här fanns inga sjöar.
Även själva mossen skymtade mellan träden ibland och det är rätt spännande att kolla på en satelitbild över store mosse, där syns rocknarna som små korvar i mossen.
Givetvis en blombild. Vet inte vad den heter men den är lika fin ändå.
Ibland var det blöttare partier även på rocknen, men då var det spångat, så det var inga problem att gå.
Efter vandringen närmade vi oss Lövö igen. Kan inte säga annat än att det ligger idylliskt med sina ängar runtomkring och just här känns mosse riktigt långt borta.
För att komma hit så svänger man av på en liten väg som slingrar sig ca 4 km rakt in i skogen. Inga hus längs vägen. Kanske fanns fler hus på vägen mot Lövö när det bodde folk här, kanske inte, men tempot man levde här måste ha varit ett helt annat än dagens stressiga tillvaro.
Vi fortsatte för att avsluta med en promenad ut till Svartgölen och det var här som maken fick bevisa att han inte var "spångonykter".
Precis när vi svängde in på parkeringsplatsen upptäckte vi polisbilarna. Vad har hänt här, blev ju vår första tanke, men det visade sig vara en helt vanlig trafikkontroll.
När vi så att säga svängde in frivilligt så tyckte poliserna att det var lika bra att kolla nykterheten med.
I och för sig skönt, för att gå i diket på en mosse är sannolikt en rätt blöt historia.
Sista 500 metrarna på leden gick på spång. Många timmar hade det tagit att bygga denna fina rullstolsanpassade led, tror jag såg en siffra på att det skulle motsvarat en heltidsanställd i 22 månader.
Imponerande!
Ute vid själva Svartgölen fanns denna minst sagt gigantiska rastplats!
En vacker och rofylld plats och det verkar som om det även varit bröllop här!
Så fint vid gölen, som det så ofta brukar vara när det är vatten vid en mosse.
På tillbakavägen träffade vi på denna lilla krabat. Tycker det är alldeles för sällan jag ser ödlor egentligen för jag tycker de är söta.
Även stigen som gick på rocknen var bred och fin och i mycket bra skick!
Härligt att det satsas på att man även ska ha möjlighet att komma ut i naturen trots rullstol!
Nu var vi hungriga och det var dags att styra hemåt igen. Hotellfrukost räcker ju inte hur länge som helst.....
En bra resa, och hemma hade sönerna skött sig med bravur och inte längtat alltför mycket efter sina föräldrar.
På önskelistan mot Halmstad!
Vad hittar man på för födelsedagspresent till maken som har allt?
En hotellövernattning brukar aldrig vara fel så denna gång stod färden mot Halmstad.
Maken hade inga önskemål alls på vad vi skulle hitta på där så det blev jag som fick fria händer.
Och får man fria händer så blev det ju självklart en resa som även betade av lite av min önskelista såklart.
Första stopp blev en nostalgitripp: Lake Kösen
För över 20 år sedan tillbringade vi många timmar vid denna badplats då maken hyrde en lägenhet ca 500 meter bort. Vi tog en promenad i byn och återupplivade gamla minnen. En härlig tid, då min förtjusning för det småländska landskapet växte sig stark.
Vi fortsatte vår färd mot Flammafallet som visade sig vara ett utmärkt fikaställe.
Men vi var inte ensamma. Alla har vi våra mer eller mindre annorlunda fritidssysselsättningar.
Måste säga att geocaching verkar vara en betydligt lugnare sysselsättning än att paddla utför vattenfall.
Hur som helst så gav det extra krydda åt vår fikastund.
Så till dagens huvudmål! Tänk till - #1 Welcome to Bollalt
Detta är en runda som jag haft på önskelistan ända sedan den kom ut för ett år sedan.
Jag älskar ju kluriga, "tänk tillgömmor" och denna runda gjorde mig inte besviken!
I beskrivningen stod:
Viktigt att ha med sig på rundan:
- 1st AA-batteri
- En påse ballonger (vanliga runda)
- Ficklampa (även dagtid och ej alltför klen)
- Blyertspenna (ej tjockare än en penna från det stora möbelvaruhuset)
- ev. en pincett till loggbokspill
- Bytesprylar finns i ett par av cacherna
- Tålamod
Packade allt detta i min lilla rosa neccesär och råkade dessutom dagen till ära vara försedd med rosa penna och sällan har väl det passat bättre, eftersom alla cacher i serien var målade i just rosa.
En helt underbar serie! Lägger ut några bilder eftersom det redan finns liknande bilder på cachernas sidor men väljer ändå sådana så att uppdraget man skulle göra vid varje inte röjs. För denna runda ska upplevas på plats!
Denna cache var på ett helt nytt tema för mig! Dessutom fick vi klura på en underbart vacker plats!
Här var det bra att ha maken med för jag hade lite svårare för just detta!
Men det märktes vad vi gjort länge efteråt.......Och det var inte det minsta oangenämt.
Nr 3,4 och 7 i serien var mina absoluta favoriter, fast även de andra var riktigt bra.
Allihop klarades av förvånansvärt snabbt förutom nr 2. Här fick vi ta till livlina som bekräftade att vi gjort rätt men sesam ville inte uppenbara sig så tyvärr missade vi även siffrorna vi behövde för att klara bonusen. Synd men inget att göra åt.
Aldrig hade jag väl trott att jag skulle få se maken pussa en rosa trälåda i skogen........
Kan man bli annat än glad när man möter en sån här filur?
Ännu en riktigt bra cache dolde sig här med!
Ja, detta var en mycket bra runda, det var nog bara sköldpaddan vi morrade lite över för att hitta en nano i en sköldpadda är allt annat än lätt faktiskt.
Men vi hittade den även om vi blev vita om händerna under letandet.
Ingen cache var den andra lik, allihop hade ett tema som stämde med namnet och var i synnerligen gott skick! En runda som lätt platsar på min topp10-lista!
Väl tillbaka till bilen blev vi utmuade......Kor är nyfikna och förvånansvärt högljudda.
Efter denna superrunda kände jag att det var dags för lite mer kvalitetscaching, fast på ett annat sätt.
Jag gillar ju även cacher på platser som är sevärda och denna hade jag sett ut innan.
Gården Bollaltebygget är en byggnadsminnesförklarad bondgård från 1700-talet men hus på platsen omtalas redan 1603. Delar av gården, bland annat bostadshuset, har blivit hitflyttade från grannbyn Jonsnahult. Inne på gårdsplan står ett päronträd. Detta planterades 1838 av gårdens dåvarande ägare Johannes Nilsson och Johanna Persdotter. Inomhus hänger hängklädena och bonadsmålningarna på sina ursprungliga platser, vilket gör gården unik. Gårdsmiljön är välbevarad med boningshus i form av en högloftsstuga och ekonomibyggnader med halmtak.
Gården var helt kringbyggd och trots att vi gick runt hela gården hittade vi ingen ingång.
Gårdsguiden är sällan anlitad, åtminstone om man spanar in cykeln som enligt skylten sägs tillhöra just gårdsguiden.
Inte så långt härifrån fanns Skvaltkvarnen som också tillhörde Boalltebygget.
Fin och rofylld plats!
Vädret denna dag var så fint och självklart ville vi ju även ut till havet.
Vi hamnade vid Laxvik Rocks och även detta var en riktigt fin plats.
Ingen trängsel på badplatsen direkt trots att det var över 20 grader.
Vi följde uppmaningen i cachebeskrivningen och tog en promenad längs havet bort mot klapperstensfältet strax intill.
En sådan otrolig massa sten! Man kan undra hur de kom hit en gång. Antar att inlandsisen haft ett finger med i spelet kanske.....Här var visst även ett gravfält, läste vi på skylten vid vägen.
Blommade gjorde det även. Jag gillar vresrosorna som oftast växer på sådana här platser.
Vi är olika maken och jag. En sak som tydligt visar det är väl kommentaren om denna blomma:
"Påskliljor här?"
Döm själva. Påsklilja eller inte?
Jodå, iris är också gula. Maken har inget intresse av blommor men det intresset måste man ju inte dela.
Mitt intresse för det räcker gott och väl för oss båda.
Konsert på Brunsbo äng
Jag har varit så vansinnigt trött den senaste tiden, så det har inte blivit speciellt mycket gjort alls här. Även geocachandet har gått på sparlåga.
Att vädret varit lite ostabilt har ju givetvis påverkat lusten att befinna sig utomhus med gps en del, men främst är det att orken helt enkelt inte funnits. Känns lite trist, men bara att acceptera. När inte ens det som brukar fungera som bästa medicinen hjälper (läs geocaching), så är det illa.
För min del så har ju alltid promenader i skog och mark, gärna med gps och trevligt sällskap varit något som gett mig energi, så att inte riktigt orka det heller, har ju inte fått mig att bli piggare.
Men, förhoppningsvis, så är kraft och energi på väg uppåt igen. Fick lite energipåfyllning igår tillsammans med jamandcat och jag hoppas på mer framöver.
Vad vi gjorde var att vi var på konsert här:
Ja, det var ju ingen traditionell orkester eller så, utan det var skogens egna kör som underhöll.
En sån väldig massa fåglar som sjöng i trädkronorna på samma gång är det sällan man hör.
Vi hörde även göken på nära håll. Den gol nog oavbrutet i minst en timme, det var nästan så vi trodde att någon drev med oss och hade en "gökskiva" som spelade nånstans.......
Brunsbo storäng, ett par kilometer öster om Skara, är en av landets största bevarade slåtterängar från medeltiden. Dessförinnan låg här en by, och arkeologer har lyckats spåra odlingslandskap från tidig järnålder, vikingatid och medeltid. Under dessa tidsepoker har marken odlats på olika sätt och det går att skönja fägator och forntida lämningar.
Jag vet ju sen tidigare att just Brunsbo ängar är en vacker plats. På våren blommar här massor av vitsippor och nu var hagarna fulla av ängsblommor.
Här ville vi gärna ta dagens fika men när vi närmade oss parkeringen så var den proppfull. Märkligt att så många vill vara på en äng en vanlig torsdag fm......
Fick tanken att "det är nog Länsstyrelsen", efter att ha träffat på dem i Faledreven för någon vecka sedan och märkligt nog så var det faktiskt det!! Verkar vara ett trevligt jobb det där, att besöka vackra platser och fika på, för det var just fika de gjorde när vi kom till platsen.
Självklart så gör det väl annat också, men vi härmade dem och dukade upp våra mackor bland blommorna när de var klara.
Sen överraskade Malin med vaniljdoftande rabarbermuffins! Mums! Unga fröken jamandcat är en duktig bagerska minsann!
Det hade kommit flera nya gömmor längs med vägarna runt ängarna så vi tog en promenad. Synd att inte några burkar råkade hamna i hagen med, där hade jag lagt dem, men vi tänker olika där.
På tillbakavägen genade vi genom just hagmarkerna och det är många gånger mysigare än att gå på grusväg där det regelbundet kommer bilar.
Dagens bästa gömma blev denna:
Kändes lite MMMMärkligt faktiskt.
En fin promenad blev det, på en väg där sannolikt de flesta tar bilen mellan varje gömma, men även där är ju vi olika. Tur att valfrihet finns.
Jag fick tanka energi i vacker natur, med gps i hand och trevligt sällskap därtill!
Solen sken och jag är tacksam över ännu en fin tur i vårt vackra land!
Omvägar på Varvsberget. "Mitt berg"!
Vi bor ju halvvägs upp på ett av traktens platåberg.
Det har sina fördelar, men också sina nackdelar. Vart man än ska gå hemifrån så är det antingen uppför eller nerför.
Går man ca 100 höjdmeter upp så kommer man upp på Varvsberget, det berg som jag känner lite som "mitt berg". Vår del av berget kallas även för Kungslenaberget.
Häruppe har jag ju varit precis hur många gånger som helst genom de år jag bott i byn.
På platån är det, med få undantag, barrskog planterad. Och med skogen följer kalhyggen.
Ett av undantagen är en plats som jag numera sällan tar mig till, men som i mitt tycke andas ro.
Redan på 1600talet finns det nämnt ett boställe uppe på Kungslenaberget som kallades för Torsbo. Det är alltså en plats som har varit bebodd i många år. Vissa rester av husen finns fortfarande kvar. Här nedanför det som en gång varit ladugård.
Ängarna, med de gamla stenmurarna runt, vittnar om forna generationers odlarmöda.
Stugan var sammanbyggd med vedboden och dasset, hade en förstuga med stengolv, ett rum med jordgolv som inte användes och ett rum och kök där den sist boende familjen med två barn bodde fram till år 1948.
När jag upptäckte denna plats år 1996 så stod husgaveln fortfarande upp och påskliljor blommade utanför huset. Naturen tar sakta igen vad människan en gång erövrat.
Barnen gick i skola i Tiarp och tog sig ner för backarna till Frisagården, och därifrån vidare till Tiarp. En nog så besvärlig skolväg. På Torsbo fanns en liten bäck som barnen badade i sommartid.
Det är en liten oas med alla sina ängsblommor, mitt i en för övrigt rätt inte speciellt vacker miljö med granplanteringar och hyggen om vart annat. Dessutom rätt vattensjuka.
Lilla Torsbo fanns också uppe på berget men den platsen har nu granskogen erövrat helt och är omöjlig att finna.
Det är inte helt lätt att gå dit, trots att det från bilvägen bara är ca 300 meter till gömman. Det är ett minst sagt vattensjukt hygge emellan. Och efter denna vår så var det ännu mer vattensjukt.
Men vi kom dit torrskodda, lite hopp mellan tuvor blev det och vi gick betydligt längre än 300 meter. Och vi kom även därifrån utan gyttjedopp om fötterna.
Något som imponerade på mig var den oerhörda mängd smörblommor som nu blommade som allra vackrast längs vägen.
Vi har skojat lite genom åren om denna gömma: Ovan Franciskus .
En utsiktsplats som det kan vara mycket svårt att ta sig till om man går närmsta vägen.
För flera år sedan så var Titti här för att försöka logga den och gick just då fel väg, precis som jag gjorde första gången. Lodrätt bergvägg forceras inte så lätt.
Men jag vet ju att dessa finns en bit bort
Efter det så har det aldrig blivit av att Titti kommit till just denna gömma, trots att den varit omtalad många gånger.
Igår, så blev det så äntligen dags!
Titti loggar Ovan Franciskus
och efteråt så passade fika toppen på toppen av Varvsberget!
Ovan Franciskus kan man ju undra lite över. Men under ovan fransiscusgömman finns numera Fransiscuskapellet .
En gammal jordkällare som tillhört ett av de gamla torpen som legat här som gjordes iordning till ett kapell år 1972.
En riktig oas där det brukar vara sommargudstjänster varje år.
Jo, jag gillar "mitt berg", trots att jag tycker det är lite för många kalhyggen och granplanteringar.
Kaffe med dopp!
Förra sommaren så hade ju vi ett fikaevent på Hökensås och eftersom det blev så uppskattat så blir det en repris även detta år.
Fika är välgörande för själen, kanske inte lika mycket för kroppen, men eftersom caching för min del oftast är förknippat med rätt många steg så är det nog lite bra även för kroppen.
Nu är eventet publicerat: Kaffe med Dopp på Hökensås av tjejligan och jag hoppas på att det blir en trevlig stund även denna gång.
En stor skillnad mot förra året är att denna gång erbjuds badmöjligheter om vädret vill såklart!
Vi kommer att hålla till vid lilla havssjön där det finns en utmärkt badplats. Tror nog att det är dit de flesta Tidaholmare väljer att åka om de ska bada nånstans.
Vuxenskolan kommer även att vara delaktig på ett hörn. I samarbete med dem så kommer vi erbjuda "Prova på Geocaching" efter eventet, när alla andra är upptagna med att FTFa de nya cacher som vi förhoppningsvis kommer släppa.
Hökensås är vackert med alla sina sjöar (denna bild är tagen vid en höstskrudad lilla havssjö)) och det finns ett antal gömmor där redan, men några till kan nog få plats.
Hoppas vi ses på kaffe med dopp den 29 augusti!
Välkomna!
