Malta
Nu har jag loggat en cache som hamnade på min statistik för sydligast loggade cache.
Sånt är alltid lite extra kul.
Dessutom så blev det ett helt nytt land som besöktes, ett land jag tyckte om. Att det bara är strax över tre timmars flygresa gör ju inte saken sämre.
Vi bodde i den charmiga lilla staden Marsaxlokk inte långt från Maltas Flygplats.
Platsen är känd för sina vackra, målade båtar samt för den stora marknad som hålls här varje söndag.
Märkligt nog fanns inte en enda geocache inne i själva stan, men däremot fanns två på gångavstånd och det blev dessa två som jag besökte.
ST. PETER’S POOL, en helt fantastisk plats!
Här har vågornas eriosion skapat en sorts naturlig pool som lugna dagar sägs ha kristallklart vatten.
Vi hade gärna badat, men med de kokande vågorna som var denna dag så kändes det minst sagt livsfarligt.
Sandstensraukar?
Klipporna var mjuka och den där PELE hade satt sina spår, ett för varje år närmare bestämt.
En fantastisk plats att tillbringa några timmar på, bara för att njuta av naturens skönhet!
Den cache som numera är min allra sydligaste är marsa xl. Vi tog ännu en promenad bort till ST Lucians fort och "råkade" passera denna cache.
Glasburkar är jag ju inte van vid men här lär de ju inte frysa sönder iallafall.
Fin promenad om än lite spännande med tanke på stupet bredvid......
Fortet var oxå sevärt!
Malta var fantastiskt. Underbart väder, denna vecka i slutet av oktober, vänliga innevånare, vackra platser. Ett land som överraskade positivt!
Teamwork iTibro
Titticc har ju passerat en milstolpe för ett tag sedan. 9 000 hittade plastburkar! Tur man inte måste ta med sig alla burkar man hittar för då hade garderoben vart full vid det här laget.......
Idag var det så dags att fira den. Planen var att hitta en fin fikaplats och sen bara träffas och prata.
Vet inte riktigt hur det gick till men hux flux hade jag loggat inte mindre än 14 gömmor innan vi hittade den där fikaplatsen.
Så det kan bli.
Just denna cachingtur var jag totalt oförberedd. GPS låg kvar hemma och Tittis önskemål var att få logga några mystar utanför Tibro.
Så min uppgift denna dag blev faktiskt att bistå med de centimetrar som så ofta fattades samt att bidra med fikat.
Visst är samarbete bra ibland. En promenad bland alla vackra höstfärger fick vi med.
Fikaplats blev för ovanlighetens skull Tittis köksbord.
Mysigt det med!
Konsten att tappa bort en hårsnodd
Ja, att tappa en hårsnodd är ju inte så svårt, men hur ofta tappar man den ett par meter uppåt?
Nåväl, mer om detta senare.
Tror sällan att vi varit mer rustade med diverse konstig utrustning än inför denna tur.
Jag hade knyckt med makens verktygslåda från garaget samt lastat in minst 10 vattenflaskor i bilen.
Malin hade två hinkar fulla med vatten bak i bilen. Som tur var så stod de i en balja för det skvalpar rejält när man kör med vatten i bilen.
Vad i all världen var det då vi skulle göra?
Jo, vi hade spanat in några annorlunda multis där det gällde att ta med dels vatten och dels plattänger.
När det gäller CO kan dock det behövas lite av varje för att kunna logga en cache så därför hade vi med lite extra.
Det där med plattång är ju förknippat med hår i min värld och det anade vi att det inte var här.
Nåväl.
Nästan allt vatten behövdes och vi belönades med att kunna logga som STF. Nästan 5 månader efter att den släpptes. Synd att inte fler gett sig på denna för det var en trevlig utmaning och en gömma som jag belöänar med en favvo!
Vi fortsatte till nästa annorlunda multi men där fick vi det inte riktigt att fungera. Vi lär återkomma för det var ett snyggt bygge även där.
Hur kommer då hårsnodden in i det hela.
Ja, ibland så är ju utmaningen att återplacera.
Sitter gömman högst upp i toppen på en lyktstolpe mitt inne i skogen så får man vara kreativ.
Tuggummi räckte inte riktigt men med en hårsnodd som hjälp så gick det bättre.
Fast planen var ju inte att den skulle bli kvar.......
Gillar när man får tänka utanför boxen och det fick vi verkligen göra denna dag
När hösten är som vackrast
En liten tur en dimmig förmiddag, visade sig bli en tur i ett helt fantastiskt vackert höstlandskap.
Solen vilade där ovanför dimman och när den lättade så blev hela världen gyllene.
Underbart!
Skogen är ju inte riktigt att föredra nu när det är älgjakt, så vi valde vägnära och öppna landskap.
Några älgjägare såg vi inte, men däremot älgar.
Inte mindre än 5 stycken såg vi på mindre än en timme.
Ståtliga djur är de verkligen.
Vi började vår dag med Solberga Åsen. Denna plats har jag alltid trott var en sådan där korv med massor av blommor på som är så typisk för vår bygd.
Så var dock inte fallet.
Visst var det en ås, men utan blommor och istället med en väg på toppen.
Fast jag blev inte besviken, det var en riktigt bra gömma och dessutom väldigt vackert när dimman lättade.
Fivlereds kyrka blev vårt nästa mål. Här glömde jag faktiskt att fotografera så det blev lånade bilder. Tror jag blev så exalterad av läget på själva kyrkan.
Den låg så ensligt, nästan mitt ute i ingenting, utan nära grannar förutom en sjö med brygga. Att den hade detta märkliga vapenhus på baksidan missade jag faktiskt oxå på plats, skäms lite, men det var så vackert att titta ut mot sjön.
Ett ljuvligare läge för en fika hade varit svårt att hitta.
Vi njöt och förundrades över lövregnet som kom ibland utan minsta vindpust i träden.
Mätta åkte vi vidare mot Olsbrostenen
En 1000-årig runsten belägen 1 km från Åsarp. Stenen är den mest kända och enligt många den vackraste av de knapp 20-tal runstenar runt Falbygden.
Överst avbildas ett kors, och därunder återfinns ett lejon av samma typ som bl.a. finns på den kungliga Jellinge-stenen på Jylland, vilken restes i slutet av 900-talet.
Olsbrostenen är den enda stenen i Sverige som omnämner Estland.
Guve reste denna sten efter Olav, sin son En mycket dugande ung man Han blev dräpt i Estland Håvard (?) högg stenen ja så står det på stenen för dem som kan tyda runor. Jag kan det inte men Google är till god hjälp som alltid.
Nästa spännande plats var Slutarpsdösen
Många skålgropar på ovansidan och en spännande plats med historia.
Även grinden in i hagen andades historia.
Första gången jag ser en sådan här på en plats som den här.
Sista gömman på vår tur blev Eldslottet.
En lätt gadgetcache av en typ jag inte träffat på förut.
Bra avslut på en bra förmiddag.
Dagen efter och dagen den smäller
Idag är det start för älgjakten!
Bäst att undvika skogen några dagar framöver. Åtminstone den delen av skogen som det förväntas finnas älgjägare i.
I går var ju dags för mitt event "snart smäller det" uppe på Högeklint.
Det är ju en rätt rejäl uppförsbacke dit, närmare bestämt 100 meter på höjden så det var rätt anfådda cachare som kom fram till utsiktsplatsen.
Grillen var tänd och det grillades både korv och maschmallows.
Alla visade sig också vara rätt konstnärliga. Varför ha en vanlig loggbok?
Ja, Kakan passade utmärkt som en spårbar loggbok.
Lite pilligt att signera bara. Kristyren var lite trög i kylan......
En trevlig stund i min fina hemby. Efteråt gav sig alla eventdeltagarna iväg för att logga min högeklintrunda. Kändes faktiskt lite konstigt att inte få följa med. Gillar ju att "logga i flock"!
Fast jag är nöjd med eventet, och när jag läste loggarna så verkar det som även deltagarna var det.
Vid Vätterns brant
Sista lediga vardagsförmiddagen innan älgjakten. Bra väder om än något kyligt.
Jag behövde ut i skogen och sällskapet var inte ovilligt.
Perfekt! Vi åkte mot URskogen!
Nåväl, så mycket urskog var det egentligen inte men höjdkurvor av det större slaget klättrade vi uppför och nerför några gånger.
Svårt att första att man åker såpass mycket högre än vättern när man susar fram på den stora vägen mellan bankeryd och brandstorp men backe ner mot sjön var det! Och när vi närmade oss sjökanten blev det rejält brant, så faktiskt gjorde det inte ett dugg att det var lite kyligt, vi fick upp värmen bra där ändå.
Några gömmor ligger det i området, signerade Heid, och det blev en trevlig tur.
Att sitta här och fika var fantastiskt! Vättern ligger många meter längre ner men vi satt bra där vi satt.
Det ska vara gott att leva och det var det denna förmiddag.
Snart smäller det!
På söndag ska jag ha event.Snart smäller det Igen, men denna gång ett litet ett på en plats jag är väldigt svag för, nämligen Högeklint.
Utsiktsplatsen på Varvsberget med milsvid utsikt över bygden.
En plats där vi bokstavligen lekt rövare förra sommaren.
Jo, vi råkade bli inblandade som statister i reklamfilmen till skövdeversionen av Ronja Rövardotter och den spelades till viss del in just här i Kungslena.
Men Högeklint är alltid vackert oavsett årstid.
Planen är att ha grillen tänd och bara träffas en stund på eftermiddagen.
Cacher finns det redan som är relativt nya på vandringsleden så denna gång blir det bara ett enkelt mingelevent.
Dagen därpå startar ju älgjakten och vistelsen i skog och mark blir mer äventyrlig för oss geocachare.......
Bland fåglar och kor. Service på Hångers Udde
Två av mina burkar vid Hångers udde behövde lite omvårdnad. Utsikt Dagsnäs # Hångers udde # 1 och Fågeltorn # Hångers udde # 2.
En fin måndagsmorgon då fokus var att få balans i tillvaron. Ja, vi jobbar med det just nu på kursen jag går.
Jag har sen länge konstaterat att just naturupplevelser och att bara få traska runt i skog och mark är det absolut bästa sättet för mig att få just balans i tillvaron och när Lena hade möjlighet att följa med så blev det hela både balanserat och trevligt.
Hångers udde ligger precis intill Hornborgasjön så det var en och annan fågel som cirklade runt våra huvuden.
De lät precis som fåglar brukar göra men det som förvånade mig mest var att det lät även på ett annat sätt av dem. Det liksom väsnades likt ett vindkraftverk av deras vingar när de flög över oss.
Mäktigt.
Vandringsleden på Hångers udde är ca 3 km lång och går mestadels i hagar.
Längs strandkanten är det en snårskog av döda träd, också det rätt mäktigt och på något sätt även vackert.
Men har man koskräck ska man nog väntra till en senare tidpunkt att gå här.
I varenda hage fanns kor i olika storlekar och de var många.
Flera kor hade kalvar med sig. Denna hade två, men de var ju olika stora.
Fast båda unnade sig en lunchpaus, trots att vi stod bara någon meter ifrån. Mysigt!
Höstfärgerna börjar bli framträdande nu. Jag tycker det är så vackert med alla dessa träd i vackra färger.
Fina gamla stenmurar finns mellan hagarna och stenmurar tycker jag också om, så länge de inte döljer för månag burkar.
För den optimala balansen i tillvaron avslutade vi med en fikapaus.
Frisk luft, motion, vackra vyer, trevligt sällskap och en fika på väl vald plats. Då mår jag som bäst!
Remote cache challenge
Challenge #028 Remote Cache Challenge utanför Mariestad går ut på att man ska leta upp minst 5 cacher som har mer än 5 km till närmsta granne. Challengecacher är ju alltid kul att försöka klara och just den har jag redan klarat med god marginal men för Titti fattades det ju några.
När vi åkte hem från eventet i lördags råkade jag hitta just en sådan ensam cache på kartan och när vi sen kom hem igen så visade det sig att det fanns inte mindre än tre sådana i området.
När möjligheten för en heldags caching uppenbarade sig så kom alltså dessa på förslag.
Sagt och gjort. Vi startade vår färd söderut mot Bottnaryd.
Där fanns det tre cacher som föll oss i smaken som vi bara råkade passera.
Hur många gånger är det inte just så? Man ska bara när man ändå åker förbi?
Kolarkoja var en av dem. Intressant plats men nån burk hittade vi inte.......
Nog kan man väl säga att geocaching bidrar en del till allmänbildningen?
För några år sedan visste jag inte att det fanns något som hette tjärdal. Nu vet jag precis vad det är och detta var den absolut tydligaste jag sett.
Dagens huvudmål var annars dessa tre cacher, allihop utan nära grannar:
samt den underbara idyllen vid Haraldsbo kvarn
Detta ställe föll lätt in i kategorin "platser jag inte hittat utan en plastburk"
En liten oansenlig skylt visade in oss från vägen men för övrigt hittade jag ingen information.
Här har varit fint en gång med iordningställda fikabord
fast det var nog längesen som någon satt vid detta bord.......
Soffan står oxå kvar inne bland granarna.
Från en kvarn till en annan Radaholms kvarn / Radaholms mill
Fint ställe men det mest bestående minnet är nog ändå
"Vem har dragit ur proppen???????"
Vart har allt vatten tagit vägen? För inte kan det bero på att det regnat för lite iallafall.......
Två minst sagt annorlunda kyrkor kom i vår väg.
och Dalstorps kyrka.
Båda hade det gemensamt att de gamla hade brunnit.
I Dalstorp fanns även en arkiverad gömma av kyrkrundan som gjorde att vi faktiskt hamnade i dessa trakter.
Det är jag glad för eftersom det fanns flera intressanta platser att besöka här.
Ingas födelsedagscache ligger vid Högarör, en imonerande stensamling
"Högarör" härstammar från bronsåldern. Det störa gravröset är ca 3500 år gammal.Genom att uppföra en hövdingagrav på toppen av höjden ovanför sjön, visade man alla som kom på sjön, att trakten var bebodd av starka och driftiga människor.
Högen var överaskande nog inte helt fylld av sten utan ringformad.
Fikaplats för dagen blev i närheten av Gravfältet där en fin fikaplats var iordningställd
Mätta och belåtna tog vi en kort promenad fram till kyrkan.
Den gamla kyrkogården hade absolut finaste läget och här fanns också Dalstorps äldsta kyrka
Så till dagens äventyr!
En fin plats och inte minst ett lite annorlunda möte på vägen dit
Cachen vi var på väg till hette Hängbron och det var nära att vi vände då vägen var avspärrad med elstaket.
Men det gick ju att öppna och när vi trixade med bilen in i hagen kom dessa nyfikna sötnosar springande.
Vi stängde noga efter oss och jo, kossor är nyfikna. Hur smakar en bil?
Efter färden genom hagen kom vi fram till en fin plats med en spännande bro.
Eftersom det stod att den tålde 150 kg så vågade vi oss ut båda två samtidigt om än med skräckblandad förtjusning.
Vid bron har funnit ett järnbruk från 1865-1889.
Stångjärnet som framställdes i bruket levereades till spiksmedjan ca 500 m uppströms och till plogsmedjan som fanns vid ån utlopp i sjön.
En jättefin fikaplats fanns här samt en vandringsled som jag gärna återkommer för att gå, då gärna med några fler petrör i granarna runtomkring
Man får se broar även i andra vinklar som geocachare. Häftigt!
Underbart är kort och vi vände hemåt igen.
Stora Stegerhult i Liared blev vårt sista stopp.
Här fanns en mycket trevlig historia:
Gerda Stomberg levde ensam på gården Stora Stegerhult efter det att flera av hennes syskon emigrerat till Amerika. De syskon som var kvar här hemma löste Gerda ut och drev sedan gården helt på egen hand. Gerda föddes 1887 och levde sina sista år på ålderdomshemmet och dog 1984.
Gerda var en vacker kvinna men till sättet mer som en karl. Hon jagade, högg i skogen och skötte alla sysslor på gården.
När det var dags för symöte gick kvinnorna in till Gerdas bror och männen satte sig hos Gerda för att prata jakt.
Allt som tiden gick blev huset i sämre och sämre skick, och flera gånger uppmanades Gerda att renovera men det tyckte hon att de som kom efter henne kunde göra. När Gerda gick bort hade hon testamenterat nästan hela sin kvarlåtenskap, en smärre förmögenhet, till Liared socken.
En intresseförening som skulle rusta upp de förfallna husen startades och idag är gården i ett fantastiskt fint skick.
En rofylld plats som blev dagens sista och vi åkte hemåt igen. Hösten visade sig från sin bästa sida denna dag.
Hoppas det kommer fler sådana fina dagar framöver!
Konfluens
Jag har lärt mig ett nytt ord! Smakar på det en aning. Konfluens. Allt handlar egentligen om nollor.
Men jag tror att de flesta som geocachar faktiskt kan förstå fascinationen av just nollor
Cross X-ing har vi passerat en massa gånger utan att stanna till. Beskrivningen är på engelska och alla som känner mig vet hur "bra" jag är på det.......Förknippade det bara med motorcross och det är inget som intresserar mig.
Denna soliga dag passerade vi igen, men denna gång hade jag faktiskt gått in och kollat cachebeskrivningen. (Ingen avancerad engelska alls, jag vet, men är språket motigt så undviker man.)
Det handlade ju faktiskt inte alls om motorcross utan om nollor! En av sveriges 50 konfluenspunkter och det var ju lite häftigt.
Burken hittades lätt, ca 20 meter från nollan och sen började det roliga.
Att verkligen hitta nollan!
Fram och tillbaka i skogen traskade vi, några meter åt gången, och till slut så lyckades vi!
Nördigt?
Ja, sannolikt väldigt mycket, fast vi hade riktigt kul där i skogen!
Lena på nollan!
Vägen dit och tillbaka var egentligen inte så lång men lite djungellik med alla höga ormbunkar. 300 meter kan kännas längre än de är då.
Vå åkte vidare till denna fina plats. Hornsjön
Jättefin grillplats och perfekt för en gömma tycker iallafall jag. Tyvärr är cachen här arkiverad men varför inte lägga dit en ny? Burken fanns om än något sunkig men platsen förtjänar en aktiv geocache.
Vidare till nästa plats och här var dagens smultronställe!
Vilken underbar och välskött plats!!!!!
Hökensåskänsla javisst även om detta är lite i utkanten av just Hökensås.
Här ryms det också fler burkar!
Vindskyddet var i toppskick med egen dammvippa av ljung och pors.
Två fina fikabord fanns här med och en ljuvlig utsikt över sjön.
Såklart fikat kom fram just här även om det kanske var lite tidigt. Finare plats var svår att hitta.
Mycket lingon finns det i år och skogen runtomkring sjöarna var ljuvlig!
Hit vill jag återvända!
