Vildmarksvandring
Så var det då dags för återbesök i vildmarken, denna gång helt i stiglös terräng. Det var dessa cacher vi tog sikte på: Klyftamon # Urskog 1, en serie på 3 cacher med en terrängraiting på 4,5.
Vi var beredda på att vandringen kunde bli krävande och hade laddat med rejät tilltagen matsäck och gott om tid.
Här är det ett helt fantastiskt mosslandskap, något som tyvärr redan hunnits döljas rätt effektivt av den fallande snön.
I klyftamon finns mycket sten, men det var ändå inte så svår terräng att gå i då det var öppen terräng.
Jodå, spår av människor hittade vi, både gamla som den här och alldeles pinfärska något senare.
Sten igen.
Första cachen hittad på en fin plats efter bara en halvtimmes vandring!
Så fortsätter vi mot nr 3 i serien, då det verkade som det var torrare att ta sig dit från ettan.
Har trädet hamnat i myrstacken eller har myrorna hamnat runt trädet?
Mycket spännande natur med berg som går i dagen i ränder längs stor del av området. Hade något att göra med issjöns tömning nån gång för länge sen om jag inte fattat fel.
Hur kan träd växa egentligen?
Efter att ha hittat andra cachen var det läge för energipåfyllning.
Även om det inte var lika svårvandrat som jag befarat så tog det sin lilla tid och fika måste man när man är ute i skogen.
Helt plötsligt, när vi närmar oss den sista i serien, upptäcker vi ett pinfärskt fotspår i snön. Hm, vi är rätt långt ute i vildmarken nu så sannolikheten att stöta ihop med någon är inte stor.
Men titta noga på bilden nedanför. Ser ni?
Jodå, mitt ute i skogen brinner en eld och bredvid sitter skoavtryckets ägare och dricker kaffe. En pratsam man på 83 år!!!
Han blev nog lika överraskad av mötet som vi blev skulle jag tro.
Så fortsätter vi åter mot bilen, närmare 2 km fågelvägen.
En perfekt fikaplats hade detta varit.
Men vi fortsatte nån km till innan vi plockade fram kaffe och gofika.
Hittade band på tallarna som varnade för älgjakt och det kan nog stämma, farbrorn på stubben sa att de inte fyllt kvoten ännu.
En lite ovanligare lav lyste upp så vackert i snön.
Avslutade med ytterligare en cache en bit från parkeringen vid namn djävulsåker och vi fick ihop 4 foundloggar och ca 7 km promenad på 4 1/2 timme.
En härlig vandringsförmiddag som ger mersmak på detta fina område.
En riktig Milstolpe!!!!!
Så var det då dags, nästan 10 år efter första loggen på geocaching.com att uppnå den magiska siffran 10 000!!!!
Det ville jag fira med en annorlunda minnesvärd cache och valet föll på att desarmera en bomb!
Man ska ju inte fira själv så jag såg till att ha fint sällskap av jamandcat, titticc samt konagirl77.
Fast själv hade jag inte behövt vara, när spindlarna ger skuggor så är de inte så små......
Några små möss hängde också i taket.
Min logg:
Cache nr 10 000!!!!!
En så stor milstolpe vill man ju fira med att logga nåt alldeles, alldeles speciellt och visst var detta en mycket värdig sådan.
Fast det höll på att gå illa då vi hade stora problem att lösa mysten, insåg sen att om vi hade varit mer begåvade språkmässigt hade det nog gått lättare. Nåväl, en liten knuff i rätt riktning genererade så äntligen rätt i checkern!
Jippie!!!!
Utrustade med rätt hjälpmedel styrde vi , dvs titticc, jamandcat, konagirl77 samt undertecknad) så stegen mot första waipointen, men där hade vädrets makter satt käppar i hjulet. Hm, tänka om och resultatet blev ytterligare en promenad på såsidär nån km. Man blir stark av att geocacha!!!!
På plats tvekade åtminstone jag en liten stund innan jag närmade mig bomben. Spännande plats må jag säga!!!!!
Sen stötte vi på patrull igen, men efter en del strapatser, uppenbarade sig plötsligt något. Snyggt!!!!!
Med andan i halsen kunde loggen signeras. Gott!!!!!!!
Lite skitiga (ombyteskläderna behövdes faktiskt inte), men mycket lyckliga, sa vi farväl till de som tur var inte så sällskapliga smådjuren och lämnade platsen.
Mycket kul äventyr som såklart får ett stort grönt hjärta som tack!
En så stor milstolpe vill man ju fira med att logga nåt alldeles, alldeles speciellt och visst var detta en mycket värdig sådan.
Fast det höll på att gå illa då vi hade stora problem att lösa mysten, insåg sen att om vi hade varit mer begåvade språkmässigt hade det nog gått lättare. Nåväl, en liten knuff i rätt riktning genererade så äntligen rätt i checkern!
Jippie!!!!
Utrustade med rätt hjälpmedel styrde vi , dvs titticc, jamandcat, konagirl77 samt undertecknad) så stegen mot första waipointen, men där hade vädrets makter satt käppar i hjulet. Hm, tänka om och resultatet blev ytterligare en promenad på såsidär nån km. Man blir stark av att geocacha!!!!
På plats tvekade åtminstone jag en liten stund innan jag närmade mig bomben. Spännande plats må jag säga!!!!!
Sen stötte vi på patrull igen, men efter en del strapatser, uppenbarade sig plötsligt något. Snyggt!!!!!
Med andan i halsen kunde loggen signeras. Gott!!!!!!!
Lite skitiga (ombyteskläderna behövdes faktiskt inte), men mycket lyckliga, sa vi farväl till de som tur var inte så sällskapliga smådjuren och lämnade platsen.
Mycket kul äventyr som såklart får ett stort grönt hjärta som tack!
Nyloggade!!!!
Nu återstod det bästa av allt. Gofika vid Vänerns strand! Mysigt!!!
En minnesvärd tur blev det helt klart, precis som jag önskat.
Tack tjejer för att ni ville följa med!
Skogsjön runt
Så var jullovet slut och vi skulle transportera son med all packning till Linköping igen.
På vägen hem ville jag ju såklart ta en promenad och valet föll på Örbacken-Skogssjön #24 utanför Mjölby.
Det visade sig bli en trevlig promenad på en riktigt fin miljö.
Vi skulle följa Östgötaleden och nog tyckte jag att det var lite konstigt att den var så smal och svårgången........
Måste väl ändå vara lättare att gå uppe på åsen tänkte jag.
Hm, jo vad hittade vi där om inte just Östgötaleden!
Kul att se hur de färgglada båtarna speglar sig i skogssjön.
Åsen vi gick på kallades i folkmun Pilosaåsen och var stundtals riktigt hög.
Den sällsynta ärtväxten Luddvedel (Oxytropis pilosa) växer nämligen här och endast på ytterligare fem platser i landet.
Åsen avslutades med denna bro.
Sen följde en vandring i vanlig skogsterräng tills vi vände åter mot bilen via en bit på bilvägen.
En timmes rask promenad med mestadels lätthittade cacher blev resultatet och dagen avslutades med att logg nr 9998 signerades.
Kul! Nu är det bara att välja milstolpe som återstår.
Delsjön igen
Så blev det så en sladdbil i familjen till slut, något som maken, som jobbar med utvecklandet av elbilar länge önskat.
Visserligen blev det en hybrid, begagnad sådan såklart, men den skulle nu hämtas i Göteborg.
Dimmigt även denna morgon, och lustigt nog lika soligt i göteborg som förra fredagen.
Premiärturen gick därför även denna gång till Delsjön där vi avnjöt var sin portion fisksoppa i supermysiga cafet Bertilsons stuga.
Som synes är det häxvarning här......
men även hund och hästägare är välkomna.
Ett lika fantastiskt fredagsväder som för en vecka sen, gjorde att vi självklart ville ta en promenad även denna gång runt lilla delsjön.
Vy över Tjuvkistan, håller med om CO att vyn är riktigt fin.
Så fortsatte vi in i skogen mot resterande utmaningar av CO Trinisla.
Några bilder som inte spoilar utan förhoppningsvis bara lockar till besök kommer här.
Nu är det bara några få ologgade av dessa kanongömmor. Tror det lär dröja länge innan vi får vägarna förbi igen, men vem vet........
Fotesurl, en vandring in i vildmarken
Snart är julledigheten slut och alla härligt lediga dagar med den. Idag skulle maken jobba så jag passade på att fråga om nån ville följa med ut i skogen.
Det visade sig att både jamandcat, konagirl77 samt chevy57 var intresserade av och efter lite diskussioner blev denna cache utvald. Klyftamon # Fotesurl
Terräng 4,5 avskräckte ju en aning men efter kontakt med CO så blev vi lugnade. Om man följde waipointerna så var det traktorväg nästan hela vägen fram sa han.
Nåväl, traktorväg kan definitivt diskuteras, men en stig fanns det, även om vi tappade bort den ett par gånger.
Naturen var verkligen helt fantastisk och inte speciellt svår att gå i.
Visserligen är det sannolikt betydligt torrare nu än det brukar vara men inte ens våtområden hade vi några problem med.
Till slut så var vi då framme.
Jag trodde att cachens namn syftade på att man kunde bli fotesur, dvs våt om mfötterna eftersom cachen låg på kanten till Gåsemosse, men jag hade fel.
Det visade sig vara så att en man med klumpfot hade dragit sig tillbaks från civilisationen på 1800-talets början och byggt sig en jordkula här (också kallad "url").
Han livnärde sig på att tillverka korgar. Man kan undra hur live var här ute i väglöst land egentligen........Vi fick gå ca 1 km enkel väg, undrar hur långt han fick gå på sin tid för att nå väg.
Efter en inte alltför ansträngande vandring i naturreservatet klyftamon smakade det gott med kaffe och macka på lilla Bjursjöns strand.
En cache som verkligen bevisar det som jag ofta säger att geocaching är så bra på, nämligen att visa upp platser man aldrig nånsin hittat till annars.
