Projekt klockarhemstan
Jag har ju i samarbete med Vuxenskolan dragit igång ett projekt i syfte att visa var det finns intressanta platser och hur lätt det är att hitta dit tack vare geocaching.
Loggade en geocache för några år sedan som var belägen på en plats med en historia som var väldigt intressant och det är där jag tänker börja mitt projekt på allvar.
En by, mitt inne i djupaste skogen, som nu är helt borta. Det finns ju en massa gamla ställen ute i skogarna där det legat lite gamla ställen men denna plats är lite ovanlig bara för att det finns både en del sägner och faktiskt rätt mycket dokumenterat om den. Till och med TV har varit där för ca 10 år sedan. Men jag är övertygad om att det inte är speciellt många som känner till den gamla byn och ännu färre som faktiskt hittar dit.
Hembygdsföreningen har placerat en numera rätt sunkig skylt på platsen samt märkt ut vart stugorna har legat med betydligt finare skyltar men det är sannolikt bara efter visst detektivarbete man verkligen hittar dit.
Jag hittade även en betydligt äldre skylt så det har sannolikt varit skyltat även innan denna skyltning.
Här kommer min tanke om att geocaching verkligen är ett perfekt sätt att sätta historien i var mans hand helt till sin rätt.
Om man placerar ut några petrör i anslutning till några av boställena här i skogarna och varje cache har en beskrivning som berättar om just den platsen så är det ju så mycket lättare att både hitta till platsen samt även om man så vill läsa på plats om vad som en gång hänt här.
Idag finns inte mycket kvar. De flesta boställena ser ut så här eller ibland bara en liten förhöjning där huset legat.
En ovanligt fint bevarad "ruin" från svunna tider.
Även stenmurarna minner om de som en gång arbetat och slitit på denna plats.
En plats med tradition ligger här i anlutning till "byn". Den kommer också att få en gömma för den historien är verkligen värd att berätta.
Historien om byn som försvann, hökensås allmäning och byns kloka gumma är alltihop historier jag gärna vill dela med mig av. Finns en del kvar att sammanställa för informationen är ju inte direkt lätthittad, och finns på flera platser. Men jag gillar ju att gräva ner mig i just sån här historiesökning.
Att geocaching är ett fantastiskt bra sätt att sen dela med sig av det man tagit reda på det vet jag ju sen tidigare.
Vilken tur att jag fått möjligheten att komma åter till arbetslivet med just denna start! Roligt, javisst! Har svårt att tänka mig något jag hellre vill syssla med just nu.
Mission completed!
Jodå, får väl erkänna att jag trots allt har känt en viss stress den sista månaden i samband med geocaching.
Det är ju det här med att få fira milstolpe innan det blir svårcachat pga årstiden.
Att skotta fram gömmorna eller frysa som en tok förtar ju onekligen lite av nöjet så jag har tuggat på och loggat geocacher jag normalt sett inte brytt mig om annars. luktar skit är en sådan gömma. Den visar mig till en hundbajspapperskorg mitt i ett bostadsområde. Hm, vad är det för sevärt med det? Jag har även cachat ensam en del, något jag heller inte är så förtjust i. Allt bara för att komma upp till denna magiska siffra innan det blir alltför kallt!
Detta lyckades! Än har ingen snö fallt så om allt går i lås passeras 5000 i nästa vecka.
En särskild gömma är utvald så nu hoppas jag bara på en dag vi alla kan och dessutom ingen snöstorm eller ösregn.
Fyra cacher var kvar och de passade bra att logga uppe på Hökensås. En plats som har en särkild plats i mitt hjärta.
Vägval Vägskyltar har man ju studerat en del, men det är sällan de är så här vackra.
Nr 4999 blev Tjejligans Multi, en mycket passande cache då det ju är tjejligans förtjänst att det har blivit så många. En rolig ide på hur man ska komma vidare fanns det här!
Otroligt vacker mossa vid starten.
Även finalen var fin, men jag lyckades räkna lite fel så jag hamnade en bit ut ut i denna vackra sjö.
Men det fanns ju en ledtråd och loggen kunde signeras utan ett vinterbad!
Känns skönt att detta mål är uppnått! Fortsätter nu att cacha på det sätt jag gillar bäst, nämligen utan tidspress, eller snarare väder och årstidsstress.
Runda vid Mullsjön, fast inte i COs spår.
Mullsjön är en sjö det finns två av.
Rätt förvirrande egentligen, de ligger ju med några mils mellanrum dessutom.
Mest logiskt är ju att sjön strax intill Mullsjö heter Mullsjön men att sjön strax utanför Hjo heter detsamma, det kan jag inte se någon som helst förklaring till.
Denna underbart och för denna månads ovanligt soliga dag styrde vi färden mot just Mullsjön.
Det blev den vid Hjo.
Mullsjön rundan 2 är nog den som låg finast.
Totalt är det 17 burkar i serien och när den kom såg jag fram emot en härlig runda runt sjön. Det finns vandringsled runt hela om jag inte minns fel.
Men riktigt så bra var det inte. Alla är ju inte lika förtjusta i att traska i skog och mark så denna runda är det bara ett fåtal som ligger nere vid sjön.
Tror att CO har tänkt sig att den ska tas med hjälp av fordon och det är ju inte fel det heller, men just en sådan här ljuvlig novemberdag så hade alla 17 gärna fått ligga nära sjön.
Vi parkerade bilen nära tvåan och passerade förbi det gamla stationshuset i Mofalla. Kul att de hade sparat lite räls och en järnvagsvagn i trädgården!
Här fanns ett rätt stort fritidshusområde och det var verkligen ett välskött område.
Mullsjön är annars en av länets fiskrikaste sjöar med en yta på 3,92 kvadratkilometer.
Vi har ofta åkt hit för att bada då sjön är oerhört långgrund och tidigt blir varm sommartid. Den är inte ens speciellt djup, bara ca 4 meter på det djupaste stället.
Vackraste loggplatsen!
Sjön låg verkligen spegelblank denna dag och solen värmde jätteskönt!
Här sjöng jag hönsnätets lov!
Tänk er att gå på denna spång utan detta fantastiska nät. Sannolikheten att få sig ett smärre gyttjebad hade nog varit stor......
Det fanns även ett fågeltorn vid mullsjön. Inget jag hade en aning om faktiskt. En fullt synlig burk men som jag faktiskt inte tror att så många egentligen lägger märke till, om man nu inte letar efter plast i skogen förstås......
Fika i solen vid en sjö som ligger som en spegel i slutet av november. Skönt att det var en dag vi kunde ta till vara så bra. Hemma börjar det redan märkas att solen knappt orkar över berget nu så här års.
Fullt normalt för en geocachetur eller hur!
Vilken sagolik tur vi hade med vädret. En jättebra runda blev det, fast vi följde verkligen inte i COs spår.
Loggade cacherna i ordningen 1,5,2,15,13,14,3 men då lyckades vi få till en fin promenad som vi inte fått annars!
Hem till Stenbacken?
I söndags fick jag med mig maken på en promenad. Tyvärr var det inte lika soligt och fint som det var dagen innan men det regnade iallafall inte. Denna söndag hände dock något rätt märkligt......
Tack vare cachingen så kommer man ju till ställen man aldrig besökt förut och denna dag var målet skogen Bakom fängelset.
Jodå, det finns en del kanske inte så snälla där bakom denna mur. Har inte gått i området här förut men oj vad stigar det fanns här. Vacker skog var det också.
Stigen måste vara rätt gammal för detta är inte en bro gjord de senaste åren precis.
Jag är ju svag för mossa och mossig skog var det verkligen.
Otroligt vackert om man tittar nära vilket man sällan gör annars.
Vi följde den fina stigen fram till Stenbacken och det var där det märkliga hände.
Här har en gång stått ett torpställe men numera är det inte mer än en glänta med stenmurar runt i skogen.
Precis när vi plockar fram burken så får jag ett meddelande från min gpstrackingapp att maken precis har kommit hem.
Märkligt han står ju bredvid mig......
Går sen bort och tar kort på mossan på trädet några meter bort och då får maken ett meddelande på sin mobil om att jag just har kommit hem.
Undrar hur man ska tolka det? Ska vi flytta hit? Nja, jag har nog ingen lust till det, känns som det skulle bli kallt i vinter här......Eller har vi bott här i ett tidigare liv kanske om man nu har levat förut? Nog vet jag att mobilens gps kan leva sitt eget liv ibland men båda två samtidigt och med en mils felmarginal?
Mycket konstigt kändes det iallafall när vi båda verkade vara hemma fast vi inte var det.
Men en fin promenad fick vi, fast vi valde att åka hem till Kungslena istället.
Från skymning till gryning!
Det där med mörkercaching är något alldeles speciellt egentligen! Att traska runt i den mörka skogen i ficklampans sken är något helt annorlunda än att gå i samma skog i dagsljus.
Men med mörkercaching menar jag inte att leta efter helt vanliga geocacher utan att få uppleva de som verkligen bara går att ta när det är mörkt ute.
Det har ju blivit ett par stycken sådana för mig de senaste åren så när det nu var dags för event i Lidköping From Dusk Till Dawn 2.0 på det temat så ville jag ju gärna åka.
Malin hade möjlighet att följa med men maken stannade hemma denna gång. Han var ute och förlustade sig kvällen innan och tyckte det räckte sa han. Tänk vad han gick miste om!
Vi parkerade på anvisad plats och traskade genom skogen och möttes av detta!
Mäktigt! En stunds trevligt samspråk runt brasan, korvar grillades och det minglades för fullt.
Jag är ju inte världens bästa minglare men geocachare är ju ett trevligt sällskap människor så det räckte med att sitta still så kom folk fram och pratade. Skönt, för samtalsämne det finns ju på sådana här tillställningar!
Efter några timmar vid brasans sken så märktes spänningen i luften. Det förväntade cachesläppet närmade sig.
Ett antal nya mörkercacher fick vi på papper och de skulle knappas in i gpsen. Hm, vart ska vi åka tro?
Tyvärr var ingen på gångavstånd från eventet, det var nog det enda negativa jag kan komma på med detta event så vi återvände till bilen och gav oss i väg i rätt riktning mot skövde och lyckades logga tre av de nya cacherna.
Allihop riktigt bra faktiskt. Tänk så mycket kul man kan göra i mörker som inte funkar när det är ljust!
Vi stötte även på ett gigantiskt älgtorn där i mörkret. Hoppas inte det är dimensionerat efter älgarnas storlek i trakten bara. Vi mötte ingen så vi svävar fortfarande i ovisshet i den frågan.
Svårt att se i mörkret men stort var det verkligen.
Något av det bästa med event är alla människor man träffar i skogarna efter cachesläppet och vi slog följe med tiger90 och l867. Riktigt trevligt och ett förträffligt sätt att tillbringa lördagkvällen.
Vi lärde oss även något nytt. En av gömmorna hade NFC och det hade ingen av oss mött förut. App laddades ner i all hast och det var med spänning den testades. Jovisst funkade även det!
Var är alla Vinningabor nånstans en lördagkväll egentligen? Ja inte är de i motionsspåret iallafall för där var det bara vi cachare men det var inget jag saknade. Att sitta helt ensamma i skogen och avsluta denna fantastiska kväll med lite glögg, bullar och choklad är en upplevelse jag inte skulle velat var utan.
Den alldeles sanna historien om en reptil
Facebook är bra på många sätt!
Söndagkvällen avslutades faktiskt på ett minst sagt annorlunda sätt tack vare facebook.
Fick ett samtal från en cachare som besökt en av mina gömmor och då de hittat en levande orm inuti källaren, så undrade hon om jag kunde skriva i gömman att man inte behöver gå in, allt för att inte störa ormen där den var.
Inga problem för mig men sen drog det hela igång.
De la ut denna bild på facebook med en liten undran om vad det kunde vara för orm, då den inte såg ut som en vanlig orm riktigt.
Svaren haglade bokstavligt talat. Många engagerade sig i denna reptil:
- Svart huggorm är det inte
- ser giftig ut tror nog inte den är inhemsk
- Tror tyvärr detta är en utslängd orm..finns de ingen på närmare håll som kan kolla ???
- Den där är inte svensk, det är ett som är säkert.
- Är nog som sagt en rymling...
Vi har skickat kortet till naturhistoriska museet och hoppas på svar.
Har även vänner som delat fotot, så någon som är kunnig ser det och kan ge svar
Vi har skickat kortet till naturhistoriska museet och hoppas på svar.
Har även vänner som delat fotot, så någon som är kunnig ser det och kan ge svar
- har en vän som jobbar med detta-skickar till han
Han säger:den är inte inhemsk nej, återkommer strax ville dubbelchecka med sin chef (jobbar på Tropikhus)
osv.........
Visst är det helt fantastiskt egentligen vilket engagemang denna lilla orm skapade!
Det hela slutade med att en ormexpert från Hjo lovade ställa upp och komma och rädda ormen från sin källare och där blev jag involverad igen. Kunde jag möjligtvis visa vägen tro?
Inga problem, 21.15 träffades vi för att ge oss in i becksvarta skogen, utrustade med krok, låda och stark ficklampa.
Med bävan öppnade jag dörren och där ligger den!!!!!!
Men väldigt stilla.......
"den ser ju död ut" säger hon.
Närmar sig försiktigt och petar på den med sin krok.
Hm......Det är ju en gummiorm!
Mycket riktigt. Vem kan ha lagt dit den? Jag har ingen aning för min cache består av en spindel och ormen har kommit dit efter att jag placerat gömman i vintras. Men helt plötsligt så faller alla märkliga loggar jag fått på denna sen i somras helt på plats. Vaktad av två läskiga innvånare exvis. Tänkte att det kanske låg en död råtta i ett hörn eller så.....
Avslutar med att kopiera cacharens egen berättelse om detta:
"Nu ska jag berätta slutet på historien.....
Som sagt var vi ute och cachade i Ekedalen idag. Det blåste väldigt mycket när vi gick in i jordkällaren.
Som sagt var vi ute och cachade i Ekedalen idag. Det blåste väldigt mycket när vi gick in i jordkällaren.
XX fick syn på ormen på golvet och trodde det var cachen. När han kom närmare rörde ormen på huvudet och han backade undan. Ungarna kollade också nyfikna som de är
Vi funderade om det var en orm eller snok så vi gick tillbaka och tog kortet.
Väl hemma så googlade jag och hittade ingen som såg ut som denna och la ut det här och på en cachingsida om det skulle finnas nån som visste.
Där fanns det en som kände nån på Borås tropikhus.
De skickar ut en ormexpert som är kunnig på giftormar som åker till Ekedalen och möter upp cachägaren.
Väl i källaren med en stark ficklampa säger hon att den är död!
Hon petar på den men sin långa krok och utbrister:
DET ÄR EN GUMMIORM!!!
Antagligen rörde sig ormen av vinden genom dörren och vi är inga ormexperter så vi trodde verkligen den var riktig. Den var riktigt naturtrogen så inte ens experten såg att den var av gummi direkt
Ett riktigt annorlunda slut på denna historia men det bjuder jag på
Kommer nog skratta åt detta många gånger i framtiden....
Vi funderade om det var en orm eller snok så vi gick tillbaka och tog kortet.
Väl hemma så googlade jag och hittade ingen som såg ut som denna och la ut det här och på en cachingsida om det skulle finnas nån som visste.
Där fanns det en som kände nån på Borås tropikhus.
De skickar ut en ormexpert som är kunnig på giftormar som åker till Ekedalen och möter upp cachägaren.
Väl i källaren med en stark ficklampa säger hon att den är död!
Hon petar på den men sin långa krok och utbrister:
DET ÄR EN GUMMIORM!!!
Antagligen rörde sig ormen av vinden genom dörren och vi är inga ormexperter så vi trodde verkligen den var riktig. Den var riktigt naturtrogen så inte ens experten såg att den var av gummi direkt
Ett riktigt annorlunda slut på denna historia men det bjuder jag på
Kommer nog skratta åt detta många gånger i framtiden....
Ett gott slut på denna sanna ormhistoria. Bättre att lyckas rädda ett djur i nöd även om man råkar rädda ett och annat av gummi på vägen kan jag tycka.
Fast ormar de föredrar jag när de är gjorda just av gummi!
Varför gå skogspromenad med en smörgåstårta i ryggsäcken?
Nån gång ska ju bli den första eller hur?
Fast nog var det med viss spänning som jag plockade fram den ur ryggsäcken ett par km senare........
Den hade faktiskt klarat sig riktigt bra och det är jag glad för.
Men varför gå omkring i skogen med en sådan, dessutom nedstoppad i en ryggsäck??????
Jo, tillhör man nu en gång för alla tjejligan så är svaret alldeles självklart.
Vi hade ju en milstolpe att fira! Malin, allra bästa jamandcat, skulle logga sin geocache nr 1500 och när vi nu hade möjlighet att samla nästan alla så var det bäst att passa på att fira ordentligt.
Jo, jag erkänner, ville inte avslöja innan vi var framme vid fikaplatsen vad som fanns i väskan heller, så det skulle bli en överaskning!
Några bilder från dagens tur i skövdes närhet.
Logg nummer ettusenfemhundra! Stort grattis!!!!!
Underbar plats mitt inne i skogen som vi tack vare att Malin hade varit här på FTFjakt för nån månad sedan visste skulle finnas. Här firade vi sen efter logg!
Mumsigt och mysigt men oj så mörkt det är, även mitt på dagen......
Går man en hundpromenad så ska ju det självklart vara med en hund! Ludde fixade den uppgiften galant, men så var han ju klädd som en äkta geodogg också!
En rak promenad! Och några lite krokigare. Ardala!
Novemberdagarna är inte ljusa. När det dessutom blåser och småregnar så är de knappast så mycket mysigare. Men en promenad med en god vän gör inte en sådan dag sämre iallafall.
En rakare promenad än den vi gick idag är svår att finna.
En gammal järnväg som numera är cykelväg.
Spikrak promenad i nästan 3 kilometer blev det innan vi vände åter och cachade oss tillbaka.
Lite kul var att man har ju rätt bra sikt vad som kommer lite längre fram och vi såg på långt håll ett par som vi närmade oss så sakteliga.
När vi slutligen mötte dem så hoppade vi ut ur skogen precis när de skulle passera.
"Aha, sa de, ni håller på med sån där GPSnågonting!!!! Vi undrade varför ni försvann med jämna mellanrum!"
Vi förklarade vad vi höll på med men de ville fortsätta stavgå.......Tänk vad de går miste om!
En bra och omväxlande slinga med något lite extra på nästan varje gömma. Inget avancerat men det behöver det inte vara tycker jag.
Fika ska man ju göra och det passade utmärkt här Gläntans utflykt inte så långt från spåret.
En synnerligen bra gömma hittade vi här till slut oxå som vi både såg och kände på innan den till slut blev signerad efter en liten extra hint av en vän.
En välbevakad vägförvaltning, inte i Skultorp men väl i Kålltorp besöktes också. Undrar om de kände sig hotade eller varför har de annars flera sådana här strax intill?
Så till dagens krokigaste promenad, fast den var inte så krokig ändå.
Spången en fin vandringsled bland gamla träd. Här finns två cacher, men tyvärr är bara den ena lämplig för oss icke klättrare. Synd att gömma en burk så högt i ett träd när naturen är så sevärd och lämplig för en stilla promenad. Men därom tyker vi ju alla olika. Tycker fortfarande att de gömmorna med terräng 5 borde vara undantagna från 161metersregeln men tyvärr, så är ju inte fallet. Varför lägga en gömma som ett fåtal kan logga längs en sevärd vandringsled?
Några timmars dagsljus och sen kan man utan större samvetskval välja att vara inne resten av denna dag!
Regnet mötte vi på vägen hem......
En vanlig dag i november
Jag gillar ju skogen och försöker verkligen passa på att gå en skogspromenad så ofta jag bara hinner.
Så även dagar i november trots att det nu är rätt skitigt och trist ute.
Det är ju alltså just nu rätt vanligt för en dag i november.
Även bilden ovanför visar några saker som är vanliga när jag är ute i skogen. Ja åtminstone gpsen och den utdöda. Om folk bara visste hur många dinosaurier som faktiskt finns där ute i skogarna egentligen.......
En del gömmor behöver ju verktyg. Men jag måste erkänna att det inte hör till vanligheterna att jag har med mig just denna typ av verktyg speciellt ofta. Så kanske den här vanliga dagen inte var så vanlig när allt kommer omkring?
Jag tycker ju det är aptråkigt att cacha själv, men det senaste har jag ändå varit ute en del helt ensam och detta mest pga att jag nyss insett att jag kommer att få fira milstolpe mitt i kallaste vintern.
Det vill jag helst undvika. Att logga såpass lite gömmor så milstolpen hamnar framåt våren är någor jag ännu hellre vill undvika, så jag har betat av några burkar som mina kompisar i tjejligan redan loggat bara för att ha en liten chans till hyffsat milstolpeväder!
Därför började jag tisdagens cachingtur med tre gömmor på egen hand och det blev även tre DNF på raken. Det hör definitivt inte till vanligheterna!
En av de gömmorna skulle vara en enkel cache där nog största svårigheten var om man valde en genväg.
Först över en rätt välfylld bäck och sen rakt upp många meter. Slagghögar brukar ju vara rätt branta kanter på.
Nåväl, jag gick den betydligt längre stigen, som var hur lätt som helst, fram till en väldigt vacker plats.
Tyvärr ingen burk, men jag kan mycket väl tänka mig att återkomma för det var en fin stig att gå.
Målet för dagen var annars att åka till Stammtisch XIV i Mariestad och tillsammans med jamandcat gav vi oss iväg.
Nu började novemberdagen bli ännu mer ovanlig för solen sken!!!!!! Underbart!!!!
Kungstenen var den vi började med.
Runorna berättar detta enligt RAA:
Uddr skald resti sten pennsi æftir Porsten,sun sinn, ok gærd. fyriR. Es atti priabyia i hamri ok pria tingo markaat Eiriki.
Snabbt översatt till modern svenska så blir det:
"Udd skald reste denna sten efter Torsten, sin son, och gjorde stenbro (för honom). Han ägde tre gårdar i hammarskifte och trettio marker innestående hos Erik."
Runstenen står ca 1700 meter norr om Stora Eks herrgård utmed den gamla landsvägen till Mariestad. Denna går som en liten oansenlig grusväg något hundratal meter söder om den nuvarande landsvägen. Denna gamla grusväg var troligtvis fordom den väg som kungarna red sin Eriksgata på.
År 1673 besökte t.ex. den unge Karl XI platsen tillsammans med sin moder och den kungliga uppvaktningen.
Att bygga bro var en kristlig gärning för att underlätta för vägfarande pilgrimer.
Runstenen skall några år i slutet av 1800-talet ha stått på Ingarud innan den fördes tillbaka och placerades på krönet av den naturliga förhöjningen som har namnet Kungsbacken, ungefär den platsen som tros varit den ursprungliga.
Underbart med den bleka novembersolen som skiner på runstenen.
Vid Varggropen höll det däremot på att gå riktigt illa.......
Ingen risk att ramla i, däremot höll vi på att köra fast med bilen. Bara man kom utanför asfalten denna dag så blev det lerigt och snorhalt. Som tur var så kom vi efter lite trixande loss!
Varggropen var annars en av de mer välbyggda. Tänk vilket jobb bara för att fånga en varg. De djuren måste ha varit ett stort bekymmer med tanke på allt jobb som las ner på alla dessa gropar runtomkring.
Sista gömman innan eventet blev RAMPEN
Vackert ställe men varför den hette rampen förstod vi inte.
Så var det då lunch på Stadt i Mariestad. Alltid lika trevligt. Definitivt inte vanligt att jag åker ändå till Mariestad bara för att äta lunch......
Något som var ännu mer ovanligt denna vanliga tisdag var att min tröja blev kidnappad och skickad in i framtiden!
Nämligen till Stammtisch XV, ett event som inte ens är publicerat. En räv bakom örat på eventCO fanns det här, dock är detta inte helt ovanligt.
Hur kunde det då ske? Jo jag köpte en hoodie på MEGA och den var ju spårbar, resten är lätt att räkna ut. Tur jag inte blev av med tröjan på riktigt, för nu går vi mot kallare tider och då är den bra att ha.
Milstolpen då? Ja, nu är det "bara" 58 kvar!
Brrrrr, Fin konst i ring men oj så kallt! Nu är det verkligen november
Nu känns det verkligen att vintern är på väg. Det är inte ofta som man tar det gemensamma beslutet att avbryta en cacherunda i förtid bara för att det är för kallt men så var faktiskt fallet i onsdags.
Kändes som det var snö i luften och mycket riktigt, på torsdag morgon så hade vinterns första snö kommit. Inte mycket men ändå, tydligt tecken på att hösten är slut.
Vi har länge, länge pratat om att åka till Tived och försöka oss på de återstående cacherna i "Konst i ring" där.
Denna kyliga dag så kom vi iväg.
Första stopp var Ättestupan vid Stavahall.
Enligt sägnen är detta en ättestupa där en drottning vid namn Stava skall ha offrat sitt liv åt gudarna.
Vi parkerade bilen och gick stigen de ca 500 metrarna nerför och ännu mera nerför, genom skogen tills vi var nästan framme.
Hamnade vid en båtplats. Jättefint men vart kan ättestupan vara tro då det inte fanns något som liknade stup i närheten här......
Fast det visade sig faktisk ca 200 meter därifrån att det fanns det!
Riktigt fin plats och faktiskt gick det en stig tillbaks till parkeringen igen, mycket bättre dessutom än den vi gick.
Jo oftast är det ju så, fast hade vi hittat den först så hade vi ju missat den fina båtplatsen vid sjön Unden.
Så mot dagens huvudmål.
Konst i ring som börjar och slutar vid Tiveds skola i byn Sannerud.
2 km längs en stig med flera konstverk placerade utefter. Nya tillkommer varje sommar och det var jättekul att gå stigen och se vad som döljde sig bland träden ibland.
Detta var nog inget konstverk men ändå vacker där den stod.
Sankt Göran och draken
Annorlunda men vackert!
Älvorna dansar i mossen. Perfekt plats för detta konstverk!
Och så hittade vi ju en fikaplats för de som har kortare ben än oss.
Stamtavla!
Första flygturen kan ibland gå illa.......
Vandringsman
En regnbåge kan se ut på många sätt!
Skogens konung
Kottdjur har man ju hört talas om men vad kan dessa kallas......
Och så de underbara maskarna som njuter av tillvaron.
Jag är inte så förtjust i maskar men de här var söta!
Oj, oväntat besök! Dags att sätta på kaffet eller kanske det kan vara bättre med the?
Det blev en härlig runda men regnet tilltog alltmer samtidigt som vi hade rejält oflyt i burkhittandet.
Konst i ring -Herden vad den enda vi hittade av serien.
Vi beslöt oss för att värma oss med lite fika.
Hittade en jättefin fikaplats men denna dag satt vi inne i bilen. Vi var alltför frusna för att fika ute.
Efter fikat fortsatte vi till Jättegrytan
Inte en av de största grytorna jag sett men oj så rund och fin den var. Ca 1 meter djup var den.
Hit hade jag aldrig hittat utan geocaching.
Huttrande i regnet loggades denna och sen beslöt vi oss för att nu får det vara nog för idag. Vi vände hemåt och ja, jag frös hela kvällen oxå fast vi inte har så kallt inne.
En riktigt fin runda blev det ändå, trots att vi missbedömde vindens kyla denna gång.
Fast visst är det fint med snö oxå.
Dagen därpå var det så här vackert i min egen skog och faktiskt inte lika kallt.
Kreativitet som uppskattas
Här kommer det en del spoilerbilder så alla som inte vill se får hoppa över detta.
Har funderat en hel del om jag ska publicera bilderna eller ej men då jag inte kan låta bli att känna sådan glädje över kreativiteten väljer jag ändå att visa några av bilderna.
Säger dock inte vart nånstans i sverige som de är tagna.
Men vi fick en underbar promenad tack vare dessa burkar!
Så kul när man inte har en aning om vad som väntar vid nästa gömma och lyckas bli överraskad varje gång, på ett eller annat sätt!
Rena halloweenkänslan fick vi här. Tur det var dagsljus!
FAD 2014 MEGA Sweden Hässleholm!
Jag gillar event! Inte själva minglandet, det har jag tyvärr jättesvårt för om det inte är ett litet event, och det är ju inte direkt MEGA......men cachesläppet och efterföljande trevlig samvaro i skog, det är något alldeles extra med sånt.
Vi besökte eventområdet lite snabbt på förmiddagen, kollade in shopparna och loggade lite TB. Träffade även på Signal the Frog! Undrar vd som händer om man pussar honom? Kanske en förtrollad prins eller?
Lokalen var stor och rymlig men loggboken hittade jag inte.
Tänk att jag kunde missa den........
Logg blev det sen när vi återvände framåt kvällen för mörkerlekarna.
Det fanns även massor av föreläsningar som lät intressanta men min hjärna sätter begränsningar där, så vi valde istället att ge oss ut i Hovdalas skogar i väntan på mörkersläppet framåt kvällen.
Jag har ju varit på ett FAD tidigare och jag gillar det här som bara kan hända vid FAD.
Visserligen var känslan i Göteborg en helt annan, där vi stod innanför de stora dörrarna och det räknades ner för utsläppet klockan 18 och sen att se den stora massan välla ut, allesammans utrustade med pannlampor och ficklampor som blev en guppande små ljuspunkter i den mörka skogen. Att träffa på så många glada i skogen och tillsammans klura på allt det ovanliga man möter är det som är den stora behållningen av hela eventet. Att man inte får logga cacherna spelar ingen roll egentligen, fast visst hade det ju varit kul att få ge sin syn på cacherna i en logg men......jaja, regler är regler och upplevelsen blir ju inte bättre av att man får skriva om den i en logg egentligen.
Klockan 17 stänges dörrarna för utgång och vi ställde upp oss i kö för att kunna ladda våra GPSer. Bara att koppla till en dator och 30 sekunder senare var det klart! Smidigt!
Sen var det utdelning av lappar om vart cacherna fanns och väntan till det magiska klockslaget 18.00.
Här var det dock flera utgångar och det blev förvirring i samband med släppet. Några blev visst utsläppta tidigare vid någon dörr och uppmanades att komma tillbaka. Hm, inte helt lätt att få till.
Därför uteblev oxå känslan av att skogen fylldes med ljus när alla vällde ut. Men på det stora hela var det ändå så fantastiskt som bara ett mörkerevent som FAD kan vara.
Det roligaste vi stötte på var nog 5leijon. Inget avancerat alls egentligen men det var cacheägarna själva som var själva cachen.
De satt så fint på koordinaterna med marschaller och trangaköket med pannkakor på gräddning framför sig mitt inne i skogen.
Mer än vi blev lite konfunderade och jag tror de skrattade gott åt allas förvirring.
De klagade på att vi hade för lite kläder på oss. Man får inte slarva med mössa.......
Eh, förvirringen var total. Jomenvisst, det stod ju 5leijon på den hemstickade mössan, men vad hjälpte det oss?
Jo det hjälpte oss faktiskt, för det finns ju en baksida oxå. I nacken på mössan stod siffrorna vi behövde. Kul grej och verkligen annorlunda.
Annars träffade vi på en antenn som skulle kopplas ström till för att komma upp och låta oss få koden till en labcache, fast här hade hela stora gruppen som samlats innan oss varit alldeles för försiktiga. Att koppla ström till en träplanka fungerar ju inte utan det krävdes en bortplockning som ingen vågade göra med risk för att förstöra för att få det hela att fungera.
Till slut var någon mer handfast och simsalabim så kom antennen upp.
Sen letade vi spindlar, följde lasrar, lyssnade efter koordinater, letade färgade lampor i skogen samt mätte lufttrycket på ett däck mm mm.
Massor av trevligt folk samlades vid gömmorna och helt plötsligt hördes glada rop och skratt och spelande marschmusik mellan träden. Ett gäng tyskar närmade sig och cacha i mörkret med musik till måste ju bara bli ännu bättre eller?
Fast jag måste erkänna att vi gjorde några missar. Vissa av cacherna denna speciella kväll var cacher som skulle bli bestående och därmed loggbara. Hade jag sett det så hade vi nog siktat in oss på att logga åtminstone en av dem. Dessutom missade vi baren, orken började tryta där helt enkelt och att ta sig till fem olika platser för att efter det hitta rätt plats för den blev bara för mycket efter att vi råkade hamna helt fel och gick nån kilometer helt i onödan strax innan dess. Tyvärr, för den verkar ha varit den största upplevelsen denna kväll.
Ja, så missade vi ju letterboxen precis utanför ingången oxå, trots att de pratat om den innan vi släpptes ut.
Man skulle lägga ett kuvert med sitt namn och adress på i lådan samt ta ett av de som redan låg där och skriva en hälsning till den vars kuvert man fått. Kul ide, men jag såg den helt enkelt inte i gpsen. Det har sina nackdelar ibland att ha en hjärna som sorterar bort ungefär hälften av allt den ser och hör.
Detta år planerade vi att komma i tid till återsamlingen, den missade vi förra gången. Det var dock inget vi egentligen hade behövt. Kändes lite konstigt att de endast pratade engelska vid ceremonin, dessutom en engelska som är lika dålig som min egen.
Trötta efter en hel massa steg åkte vi sen till hotellet. Behöver jag skriva att vi nog båda sov som klubbade sälar denna natt?
När bara resan är mödan värd! Vägen till Hässleholm.
Jag har varit på FAD en gång tidigare och jag tyckte om den känslan att snurra runt i mörkret med en massa andra geocachingentusiaster, trots att cacherna vi hittade inte var loggbara.
Förra året fanns det inte på kartan att vi skulle åka men denna gång så ville jag så gärna, även om jag visste att det skulle kosta mig en del. Det priset är jag redo att betala bara för att få uppleva allt detta igen.
Det blev en riktigt bra resa, hade i förväg sett ut några platser jag gärna ville besöka, både på resan dit och hem.
Jag är ju mest intresserad av miljöerna samt om det är cacher som kan erbjuda mig något extra. Kräsen, ja kanske det, men för mig vinner kvalitet överlägset över kvantitet, hade säkerligen kunnat logga minst det femdubbla antalet cacher om vi valt andra vägar men som sagt, det är inte viktigt med antalet för mig.
Totalt blev det 25 cacher denna helg, och sju olika typer på en dag och det är jag helnöjd med!
Förresten hade inte maken orkat med mer heller, han är inte lika entusiastisk som jag till det här med geocaching.
Vi gav oss av hemifrån i arla morgonstund för att stanna till vid Frukostevent i Värnamo. Halv åtta rullade bilen in vid McDonalds där vi mötytes av några småfrusna men glada geocachare. En smothie som ingick i frukostmenyn var väl inte helt rätt val denna morgon för den var god, fast ack så iskall.
Bra initiativ denna dag då många var ute och for på vägarna.
Lagom när vi närmade oss Hässleholm slutade det regna och vi gav oss på Kvarnen en wherigo i en riktigt fin miljö.
Starten var vid en fd kvarn, Gammalstorps mölla
och sen fick vi mycket bra vägvisning till detta ställe. Hörröds kvarn. Vilken mysig plats!
Dimman låg tät och skapade en nästan trolsk stämning vid dammen. Att gå de 500 metrarna tillbaks till bilen var ren njutning denna ljumma morgon i november.
På vår väg in till Hässleholm stannade vi till vid ett intressant ställe. Backwards flowing river
En å som tydligen hade den ovanliga vanan att ibland byta håll på sitt flöde. Ovanligt efter vad jag förstod. Detta berodde på att ibland var flödet i tillflödet lägre än flödet i utflödet och då bytte vattnet helt sonika håll på sitt eget flöde. Mycket flöden här minsann men egentligen helt logiskt. Vacker plats även en novembermorgon.
Efter incheckning på FAD så gav vi oss av mot Hovdala och Posta-Nillas Letterbox.
Men först lite foton och mackfika framme vid slottet. Här har jag varit förut, minns bara inte när och omständigheterna kring det. Men vackra miljöer är det verkligen och vi var inte ensamma om att tillbringa några timmar härute. Träffade fler geocachare men de vi mötte var nybörjare och hade inte kläm på det där med hur en multi egentligen funkade. Inte lätt att leta efter en mikro där en multi börjar, speciellt inte som uppgiften där vara att räkna gångjärn. Försökte förklara gjorde vi iallfall.
Hovdala är verkligen ett vackert slott!
Så stegade vi då iväg mot letterboxen. Vi valde helt klart fel väg. Genom detta fina vattenfall var inte lättaste vägen........
När jag loggade så flög en uggla förbi, sannolikt en något förvirrad sådan för den flög nedanför mina fötter samt nästan krockade med ett träd. Undrar om den var lite stressad av alla besökare just denna dag tro?
På vägen tillbaka hittade vi en stig.......Med övergång över vattenfallsbäcken dessutom. Känns som man varit med om det scenariet förut......
På väg till letterboxen som tydligen var ett stort besöksmål denna dag träffade vi på denna skylt. Tankarna kom till den enda biblioteksruin jag besökt innan som befann sig i Efesos i Turkiet. Tyckte att sådana ruiner mer hör ihop med gamla greker och andra i antikens värld och småfnissade lite över att även träffa på en sådan i skåne.
Senare träffade vi faktiskt på just denna ruin. Inte direkt lik den i Efesos men ändå riktigt fin!
Biblioteksruinen är från början ett åttakantigt stenhus som uppfördes vid 1700-talets slut av Lantjunkaren Mikael Ehrenborg. Enligt berättelser så skulle han här förvara sin stora boksamling. Han var också trädgårdsintrsserad och planerade en storartad anläggning kring biblioteket. Där ser vi ännu ett helt system av stengärdesgårdar i omgivningen. Vid Mikaels död 1795 avstannade hela arbetet och det slutfördes aldrig.
Ehrenborgska låg strax intill. Vackert med alla gamla stengärdsgårdar men......
Varför ingen hint på gömmorna här??????
Bokskog ger MASSOR med löv på hösten och att hitta ett petrör bland dem är inte lätt, speciellt inte när man inte har en aning om var man ska leta. Koordinaterna i skog fladdrar ju ofta.
Jag gillade verkligen Hovdala området men de gömmor som hade hint här var alldeles för få.
Två andra platser jag uppskattade på Hovdala var Död. En jättefin plats vid Hammarmölledammen i underbar bokskog. När ett dött träd är inklätt i mossa är det faktiskt vackert att skåda.
Promenaden hit var oxå jättefin!
Underbart väder blev det även denna dag. Ingen sol, men hur ofta landar temperaturen på 15 plusgrader i november? Jacka var för varmt. Helt otroligt egentligen!
För att inte tala om dammen! En svan stod och spanade ut över dammen på stenen när vi kom men tog sin tillflykt till vattnet när vi närmade oss.
Sista platsen var en tragisk historia bakom. Caspers stone
Bara några dagar innan sin sjuttonårsdag, på en rådjursjakt, råkade unge Casper Ehrenborg stöta bösskolven mot en sten och skjuta sig själv i bröstet. Hans föräldrar lät resa en minnesten på platsen där det hände.
En synnerligen bra resa ner till MEGA Sweden blev det, Själva eventet berättar jag mer om i nästa inslag.
Tankar längs en gammal väg
Vi var ju nere på FAD i Häsleholm i helgen och jag håller på och smälter detta. Blogginslag kommer men jag har nog inte landat riktigt än efter denna upplevelse. Trött, ja så in i den, men motion blir man inte tröttare av. Så idag passade jag på att även rensa hjärnan längs gamla Tidaholmsvägen igen. Hade ju några kvar i den serien. Efter morgonens ösregn så blev det helt plötsligt bättre väder och jag gav mig iväg hemifrån. Hade ett ärende att göra i Tidaholm oxå så varför inte en liten omväg.......
När jag gick där längs denna rätt tråkiga väg så ploppar tankarna upp och jag tror jag formulerar dagens blogg i olika rubriker.
Blågubbar
Det blev en bra start med en släckt blågubbe på en gömma jag inte hittade förra gången. Lyckan blev dock kortvarig för nästa gömma så blev det blågubbe istället. Kan inte låta bli att undra varför i hela världen man inte sätter ut en hint när det gäller en mikro i skogen. Letar man högt eller lågt, finns den under sten eller i gran, tall, björk eller kanske rent av i en stubbe??? Hopplöst när koordinaterna svajar som det ofta gör ute i skogen.
Men summa summarum ska jag väl vara nöjd, hittade ju en tidigare blågubbad så...
Visst är man lite knäpp eller?
Försökte förklara vad geocaching är och varför jag gillar det så mycket för grannen men jag misslyckades väl som vanligt antar jag då hon sa:
"Ja det är säkert kul när man har barn........."
Hur ska man förklara att man känner lycka av att hitta en glassburk i en gammal före detta gran på ett bra sätt egentligen?
För sanningen är ju att det inte är själva burken jag blir glad av utan allt det andra, men det kan jag tyvärr inte förmedla.
Så de som frågar får väl bara fortsätta tro att jag är nog lite knasig iallafall, för visst är det väl knäppt att låtsas vara så närsynt att man måste detaljstudera vägskyltar ibland?
Ibland blir man lite extra glad
Visst är det skönt när man slipper klättra upp för snorhal mossbeklädd sten? Att upptäcka en snygg och lättgådd cachestig strax intill den snorhala.
Och när man hittar en bro över detta vackra porlande vatten!
För det var alldeles för brett att försöka sig på ett skutt och bada fötterna i november tilltalade iallafall inte mig.
Extra glad blev jag även när det var fullt möjligt att logga en terräng hög utan att riskera liv och lem på andra sidan det blöta dessutom!
Att hitta kantareller i november! Det kan man oxå bli glad av! De lyste upp så fint bland allt det gråbruna men de var nog inte särkilt goda så här års så de fick stå kvar.
Dagen var ju som sagt rätt grå, inte en solstrimma lyckades komma fram men himlen var ändå lite blå emellanåt. Finns nog inget som är vackrare än riktigt blå himmel med lite molntussar på!
Detta var enda vinkeln som det blå syntes, runt omkring var det gråare än grått tyvärr men vänder man bara näsan rätt upp mot skyn så ser man ju bara det blå!
Gränsosäkerhet
Hur är det nu med länsgränsen egentligen? De som satte upp skyltarna var iallafall inte överens.
Det skiljer nämligen nästan 300 meter på dessa skyltars placering så mellan dem kanske det är ett allemansland? Båda län gör nämligen anspråk på denna landremsa om man nu ska tro skyltarna.
Tur vi inte lever i ett samhälle där vi behöver dra ut i krig för att bekräfta vem som har rätt, vi skaraborgare eller smålänningarna på andra sidan.
Bakom kullen sitter nästa skylt. Allemansland?
Nu är hela tidaholmsvägen vandrad och klar. Bara bonusen kvar men den får jag ta en annan gång. Variationen bland de femtio burkarna är helt ok för att vara en trail, men jag saknar hintar eftersom koordinaterna är så svajiga. Världens roligaste väg att gå är det verkligen inte men motion, frisk luft och flera "rensa hjärnanturer" har jag fått tack vare denna väg.
