En solig tisdag i Forsvik

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Tisdagar brukar vara reserverade för tjejligan, om inget annat kommer i vägen. Har försökt lägga mitt jobbschema så att många tisdagar är lediga bara för det, men nu är säsongen slut och det blir mer tid att vara ute i skog och mark några månader innan jobbet drar igång igen.
Denna tisdag var titticc upptagen, men konagirl77 ledig och förstärkte vårt team.
 Jacqierundan 1 är egentligen en runda som passar frö hundpromenad så varför inte ta med jamandcats vovve Tallulah?
 
 
En härlig promenad i skogen innan vi kom fram till Forsviks fina kyrka.
 
 
Synnerligen välklippt häck!
 
 
Frostigt i gräset. Vackert tycker jag!
 
 
Några bokar lyste gyllene i solskenet. Känns så gott att det fortfarande finns några löv kvar på träden trots att det är november.
 
 
Visst är vi fikasugna, men här blåste det iskallt.
 
 
Fina Forsviks bruk.
 
 
 
 
Här vid slussen passade det perfekt att packa upp fikat. Lä och sol, vad mer kan man önska?
 
 
 
 
Avslutade med lite kultur.
Nya kiståsen Borg.. Måste ha varit en rejält stor byggnad med tanke på ladugårdsuppfarten. Tog nog sin tid att bygga den. Tyvärr finns ingen info på platsen, så hit hade man inte hittat utan en plastburk.
 
 
Soliga dagar i november kan man inte få för många av! 
 

FAD2019

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Så var det återigen dags! Mitt sjunde FAD! En av årets absoluta höjdpunkter, denna gång så pass nära att vi inte behövde övernatta. Kändes skönt då hösten varit intensiv, samtidigt så brukar dessa FADresor till en ny stad vara så kul. 
Nu anlände vi på eftermiddagen och gav oss i kast med alla härliga labcacher. Bilden ovan är en av dem. Vi stod först som fån en stund när det kom fram 2 damer och gav oss tips som fick oss att inse vad som behövde göras. Efter logg sa en av dem "Är ni oxå nya på detta?"
Hm, vad säger man då.........Bjuder på min oförmåga att fatta enkla lösningar, trots att jag loggat något mer än en nybörjare.
Loggboken. Snyggt och passande med det mörkertema det ändå är på eventet.
 
 
Efter att ha ägnat oss åt dagslabbarna, samtidigt som vi pratade med många kända och okända ett tag så började det närma sig inlåsning.
Iväg till bilen för att hämta utrustning för mörkercachingen.
Nu är det nära!
 
 
 
Så låstes dörrarna upp och vi tumlade ut i mörkret. Vi valde skogen med baren!
 
Första cachen och här var vi definitivt inte ensamma
 
 
Både labbar och vanliga cacher höll en mycket hög kvalite!
En mycket rolig lab nedan som hette defuse. Här gällde det att komma på vilken kod som gällde för att desarmera bomben inom 2 minuter.
 
 
Liten balansgång i skogens mörker.
 
 
 Å så var det ju baren. Sällan har väl julmust och pepparkaka smakat godare.
 
 
 
Mycket nöjda med att ha fått en fantastisk FADupplevelse åkte vi hem för att sova sött innan vi åter styrde färden mot Lidköping nästa förmiddag.
Vi hade några labcacher kvar av kvällens mörkersläpp och de började vi med. Samarbete krävs!
 
 
Petrör i skog.
 
 
Snygga byggen, generellt i skogen detta år.
 
 
Vi avslutade med lite sightseeing. Först en virtuell
 
 
Sen passade vi på att gå stadsvandringen som oxå var en del av årets FAD. Jättefint sätt att visa upp en stad och den nya appen adventure labs funkade klockrent!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
En härlig förmiddag om än lite kylig. Vad passar väl bättre än att avsluta en sån fin stund med fika på cafe? Rådhuscafet var passande nog öppet och vi satt en bra stund och bara pratade om alla upplevelser denna FADhelg, en av de absolut bättre jag varit på.
 

I trakten kring Lemunda

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Omtentaperiod på Liu, det innebär att vi har möjllighet att få hem de "förlorade sönerna" en hel vecka, eftersom ingen av dem har nån omtenta att göra denna gång. 
Och eftersom det ju alltid är trevligt med en heldag i skog och mark så blev det även denna gång en hämtningsresa på en för mig ledig dag.
Dagens cachemål var denna runda:
1 Lemunda rundan. Kajen.
Det visade sig vara ett riktigt bra val. Lätthittade burkar på bra koordinater i fin natur. Och en och annan kvarnsten. Vad mer kan man önska sig?
 
 
Här från den gamla kajen skickades mycket av den sten som bröts i området.
 
 
Stenbrottet, numera vattenfyllt och vackert!
 
 
Fast varför ta den lätta vägen, när man kan bestiga en rejält brant slagghög?
 
 
Efter en spännande uppstigning och inte minst nedstigning hittade vi en jättebred, fin stig.
Dessutom väldigt vackra vyer över brottet.
 
 
 
Även bävern trivdes i området, här hade den varit väldigt flitig och gjort stigen till en finfin hinderbana.
 
 
Framme vid vätterkanten blev stigen bredare igen och vi följde den söderut. 
 
 
Men var är alla omtalade kvarnstenar undrade vi straxd innan vi stötte på den första.
 
 
Sen blev det fler......
 
 
 
 
Undrar om nån tröttnat på alla runda former.....
 
 
Vandringen följde vätterstranden en bra bit.
 
 
Här och där fanns det små bodar i varierande skick, samt en och annan stenmur.
 
 
Här var det stenigt värre
 
 
Fika måste man ju, vi lånade en av alla bryggor i området.
 
 
 
 
Folktomt på stranden i slutet på oktober.
 
 
Nöjda fortsatte vi mot Naturstigen, LimaxNorra Freberga har en fin naturstig som delvis går genom herrgårdsparken.
Här var vi i vintras men fick ge upp pga snö den gången. Det är jag glad för eftersom det var riktigt vackert här nu med alla höstfärger.
 
 
 
 
 
 
Avslutade med en fika vid Östergötlands sjöstad, Djurkälla
 
 
Så mysigt avslut på en jättefin dag att vandra längs stranden medans solen sakta sänkte sig i horisonten.
 
 

Vandring i Ramsvik, Klippornas rike.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Första helgen i oktober brukar ofta bjuda på vackert höstväder.
Vi valde att tillbringa en helg på kusten tillsammane med mugglarvänner.
För ca ett år sedan vandrade ju vi och loggade en del av cacherna i klippornas rikeserien, denna gången blev endast 3 loggade, men jag väljer ju numera ofta att strunta i att logga burkar när mugglare är med, om jag inte råkar typ trampa på dem.
 
Vilken fantastisk vandring det blev.
Sol från en klarblå himmel och mängder av vackra vyer.
Bjuder på en liten bildkavalkad av dagen här nedanför.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Västanvik runt.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Fredag. Ledig. Solen skiner. Mellansonen planerar för en helg hemma.
Varför inte erbjuda hämtning och samtidigt passa på att vandra lite i trakten runt Medevi?
Serien som denna ingår i passade oss perfekt. ÖLV Hålrum
 
 
Västanviksleden är ca en mil runt och är utmärkt på kartan ovanför, även om man nästan måste veta var den går för att kunna se det. Leden går i en skärgårdsliknande miljö precis vid Vättern och  följer mestadels stigar längs stranden, men även delvis korta sträckor längs småvägar nära tätorten. Leden har ett fågeltorn, flera grillplatser och badplatser och nybyggda vindskydd. På flera ställen finns det bänkar och ibland även bord för den som vill ta sig en paus.
Låter väl som en perfekt plats att tillbringa en solig dag i början av oktober på!
 
 
Utrustade med fika i ryggsäcken gav vi oss av, den delen som var närmast fågeltornet bestod av spång. Lite halt att gå på men än var benen pigga så det var inga problem.
 
Här var det som tur var bro, annars hade vi fått problem.....
 
 
I "porsdjungeln"
 
 
Så kom vi då fram till vätterstranden, som vi sen följde en stor del av vandringen.
Dessutom fanns här första fikaplatsen av väldigt många.
 
 
Fin utsikt, fast trots att solen lockade fortsatte vi att gå.
 
 
Här hamnade vi i lite stenigare terräng.
 
 
Hittade även en kryptall där, med tillhörande burk i toppen.
 
 
Inte ofta jag kan logga i toppen av en tall, men här gick det utmärkt!
 
 
Leden fortsatte, förbi den ena platsen finare än den andra
 
 
 
 
 
 
Ibland var det små broar och spångar, ofta gjorda med det lilla extra.
 
 
 
Men hela tiden var Vättern närvarande, så vacker oavsett vilket håll man såg åt.
 
 
 
Många, väldigt många fikaplatser gick vi förbi
 
 
Men till sist stannade vi ändå vid borden på denna ö. 
 
 
Trots att vår avancerade väderstation sa att vädret var bra, blåste det ändå lite för kallt för att sitta länge här ute.
 
 
Strax innan leden vände bort från stranden såg vi denna trollsamling.
 
 
Ormbunkar, med sin fantastiska färgprakt.
 
 
Sista biten tillbaks till parkeringsplatsen bjöd på fler vackra vyer.
 
 
 
 
Ca fem timmar tog det oss att logga alla cacher längs slingan, 25 stycken blev det för oss, med några andra vi hittade längs vägen. En helt fantastisk vandring som kan rekommendera å det varmaste.
 
Avslutade med att leta upp ännu en fin plats, denna gång i lä, och med bästa utsikten intogs fika nr 2 innan vi mycket nöjda körde vidare mot Linköping och en väntande son.
 
 
 
 
 
 

Solen skiner, inte kan man ju vara hemma då?

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jovisst kan man vare hemma och greja en ledig dag även om solen skiner från en klarblå himmel, men får man frågan om att följa med på en geotur i stället så är iallafall valet rätt lätt för mig. Speciellt nu när orken äntligen räcker både till jobb och fritid igen.
 
 
Det är så vansinnigt vackert ute nu, med alla höstfärger. Gillar verkligen hösten, när den ser ut så här!
 
Det har kommit ett gäng "leder" senaste året. Lite förvirrande egentligen eftersom de har dykt upp på olika platser, trots att de har nummer efter varandra. Vi har med avsikt valt att avvakta lite med dem, bara för att se om det kommer dyka upp fler längs samma led. Det är ju en hyffsad bit att åka trots allt. Fast idag var det så dags för en första del.
Leder 20 - Leder 19 blev vårt val. Däremellan låg det ytterligare 4 cacher i samma serie. Jo, lite förvirrande är det, men vandrare som jag är har jag överseende för det. Tycker ju det är alldeles för få av alla våra fina vandringsleder i skaraborg som har cacher.
 
 
Det visade sig att vi gick en liten, liten bit av Gärdesslingan. 
 
 
Underbar tallskog, med massor av blåbärsris. Jättefint!
 
Här stod en traktor! Undrar varför, för ingen fanns i närheten som kunde ha kört dit den.
 
 
Stora stenar i blåbärsskogen.
 
 
Medans jag loggade såg jag plötsligt Tallulah ovanför mig. Hur i all världen kom hon upp på denna nästan 2 meter höga sten med sina korta ben?
 
 
Efter promenaden var det fikadags. Kan man hitta en bättre plats än denna?
 
 
 
Knappast. Solen värmde, träden längs stranden skyddade mot den iskalla vinden och så lite vågskvalp på det. Kaffe, macka och ett ägg. Gott!
 
Kunde inte låta bli att ta kort på höstlöven i det klara vattnet.
 
 
På väg hemåt passade vi på att logga några mer gömmor. En gammal knotig i vacker mossig skog.
 
 
Ännu en gammal, fast kanske inte så knotig. Året 1707.. Modell stor på den milstenen och ännu en gång var jag glad att jag har hästsvans.
 
 
Sist denna dag kommer en skylt vi passerade. Underbart sätt att få folk att minska trycket på gaspedalen.
 
 
Mycket nöjd med att jag tackade ja till möjligheten att få komma ut denna soliga vackra höstdag. 
13 cacher hann vi logga och massor av "alltmellanhimmelochjordsnack" fick vi på köpet.
 

Ljuvlig skog längs Skultorps slinga.

 
 
 
 
 
 
 
Slingan i Skultorp påbörjade vi för två veckor sen, men beslöt oss då för att dela den på 2 tillfällen, något som visade sig vara klokt, inte minst med tanke på vädret (hade vi fortsatt för 2 veckor sen hade vi blivit plaskblöta), men även med tanke på att vi på det sättet fick 2 utflykter i stället för en i närområdet.
 
Slingan # 10, 11, 12, 9, 8, 6, 7 valde vi i nämd ordning och den visade sig gå huvuddelen i väldans fin skog, med massor av stigar som löpte hit och dit.
 
 
 
 
Hm, ja tur vi inte tog med bilen.......
 
 
Vi passerade Kroksjön vid nummer 8, där det för övrigt fanns en finfin fikaplats.
 
 
 
Märkliga föremål i skogen längs stigen. Vad kan det ha varit???
 
 
 
Fina gamla byggnader.
 
 
Även några "skygga skogsvarelser" såg vi. Gulligt inslag i naturen.
 
 
Vi parkerade vid brukshundklubben och efter att ha avverkat denna del av slingan oväntat snabbt hämtade fikat i bilarna.
Så vackert vid sjön!
 
 
 
 
Har lite svårt att förstå att många av cacherna har så pass många blågubbar, vi hade bara problem med en enda, resten var lätta att hitta (om än bra gömda och jobbade med) på perfekta koordinater. Helt enkelt en riktigt bra slinga jag varmt kan rekommendera. 

Ljungstorp runt!

 
 
 
 
 
 
 
 
Det finns en jättefin slinga jag faktiskt inte hade en aning om innan Lacksen och MAN33 publicerade en gäng cacher just där.
Förra tisdagen var det så dags för tjejligan att göra ett efterlängtat besök.
Ljungstorp #1, Granen blev en av de första cacherna vi loggade efter att ha parkerat bilen vid bygdegården. Rundan startar med en promenad längs den spikraka gamla banvallen mellan Axvall och Skövde. Väldigt vackert nu när alla höstfärger börjar komma fram alltmer.
 
 
Vi gjorde en snabb avstickare till SAJ - Ödetorpet som liksom passade perfekt in i rundan.
Underbar skog ledde oss fram till det gamla minst sagt välventilerade torpet.
 
 
 
Enkla lätthittade cacher längs en fin skogsstig som är en del av billingeleden. En välgärning helt enkelt att ge en liten bit av den några cacher att roa sig med under vandringen.
Tycker det är alldeles för få vandringsleder i våra trakter som fått cacher, för finns det nåt härligare än en geocachevandring?
 
Vi var utlovade en fin fikaplats och visst var det så. Ramlaklev visade sig från sin allra bästa sida denna soliga förmiddag.
 
 
 
 
Det enda vi saknade var nåt att sitta på. Det finns en soffa en bit bort men där var utsikten inte alls lika fin.
Fast det fanns en sten, som gjord för att sitta på så det gick bra det med.
 
 
Vår vandring fortsatte, genom riktig trollskog. Nu bär det nedför.
 
 
En riktig bjässe!!!!
 
 
 
 
 
Rundan fortsatte sen på asfalt sista biten. Men det gjorde oss inget då det var en vacker väg.
 
 
Mycket fint fanns att titta på längs vägen, denna infartsväg såg så lockande ut.
 
 
En höstfärgad kattunge var nyfiken på oss.
 
 
En riktigt kalasfin runda kan jag sammanfatta dessa cacher med. Inga problem att hitta en enda av cacherna, precis som det ska vara när man går för naturens skull.
Fast vi var inte helt färdiga. Titti kom på att det ju fanns en gammal arkiverad i trakten, SAJ Water Junction, senast loggad i januari 2014, men den kan ju vara kvar. Varför inte ta en titt?
 
 
 
Jomenvisst vad hittar vi där????
Ser ni petröret? Även loggen var skrivbar. Kul!!!
 
 
Långt därnere var vi.
 
 
Vilken bra avslutning på en väldigt bra förmmiddag!

En halv slinga i Skultorp

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Slingor som är avsedda att vandras gillar jag. Speciellt om de råkar ligga i fin natur, som den slingan som ligger utanför Skultorp.
I dessa skogar har jag gått många gånger så trakten känner jag rätt bra till och här har jag faktiskt saknat lite cacher. Nu finns det 15 stycken och eftersom en del av dem kräver skarpa ögon, valde vi att dela upp turen till två tillfällen. Ofta har vi ju inte så lång tid på oss samt den som spar han har. Finns ju tyvärr inte alltför många promenadrundor ologgade i trakterna.
Just denna tisdag var valet att dela upp turen extra bra, för precis när vi var åter vid bilarna öppnade sig himlen och så fortsatte det sen resten av eftermiddagen. Cacha i regn är inte kul så visst var valet ypperligt.
 
 
Slingan # 1, 2, 3, 4, 5, 14, 13, samt 15 blev en perfekt runda för oss. Jag gillar verkligen hösten, med sin klara, lite friska luft. Vackert i naturen är det ju oxå och inte en enda älglus terroriserade oss heller. Underbart!
 
 
Många stigar finns det i dessa skogar, inte helt lätt att veta vilken som egentligen är avsedd att gå på alla gånger, men det gjorde oss inget, tack vare det fick vi kantareller med hem.
 
Ett gäng andra svampar såg vi oxå. Dessa var lite fina, som små pärlor.
 
 
Det blev en omväxlande vandring, ömsom öppen terräng, granskog och lite sjöutsikt som grädde på moset.
 
 
 
 
 
 
Det var klurigt gömda cacher på flera ställen, men bra koordinater överlag, vilket uppskattas när det finns några ställen att leta på.
Fast det höll på att bli en DNF. Men det berodde nog mest på att föregående cachare varit väldigt noggrann med att dölja cachen samt att naturen jobbar på att bryta ner gamla stockar i naturen nästan lite för effektivt ibland.
Tack vare en hjälpsam CO kunde även nr 4 plockas fram, på en plats vi inte letat tillräckligt långt in.
 
 
Självklart är tjejligan värd en fika efter promenaden, och varför inte ta den i  skogens bibliotek?
 
 
En jättefin förmiddag fick vi tack vare en halv slinga i Skultorp. Inom snar framtid återkommer vi för nästa halva.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

På väg till stamtisch nr 37

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
å var det dags för stamtisch igen. Nr 37 av ordnningen. Jag har inte kunnat en enda gång sen i november så nu ville jag dit. Malin och Titti kunde oxå tänka sig en sväng så mot Mariestad bar det.
Fast vi tog omvägen om Töreboda.
Cacheserien vi tänkt oss låg i skogen och med nattens regn i åtanke insåg vi att blöta fötter på restaurang är inget kul.
Vi satsade på de som låg vid Göta kanal i stället. Där behöver man inte gå så många meter från cykelvägen och riskera att bli plaskvåt.
 
 
Dessutom är det alltid väldigt vackert att gå längs kanalen.
Göta Kanal Levsäng, en plats jag inte visste fanns, trots att jag känner mig rätt bekant med alla ställen längs kanalen numera.
 
 
Grillplats vid kanalen. Här skulle man kunna tänka sig att grilla en korv.
 
  
 
Efter en mulen förmiddag lättade solen upp så där lagom tills att eventet skulle starta.
 
 
Det visade sig vara ett välbesökt event och trots att vi kom på utsatt tid var lokalen nästan fullsatt och alla satt och mumsade för fullt. Vi anslöt och fick oss oxå lite mat, men var helt överens om att dagens val av restaurang inte var bästa valet. Var nästan svårt att höra vad man själv tänkte därinne och det var svårt att kunna prata med nån förutom närmsta grannen. Synd, för det är ju det som annars är det roliga med event.
Fast en bra dag blev det iallafall, kul att träffa tjejligan igen, var ju ett tag sen sist.

Hem genom en åskfront

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Två dagar på airbnb i Tullinge är till ända och vi ska köra hemåt igen. Med varningar om ett åskväder modell värre från vår värdinna styr vi färden söderut igen. Än skiner solen och det är över 20 grader varmt när vi börjar dagen med en riktigt rolig letterbox, Letterbox in Brantbrink, belägen bara 800 meter från boendet.
Jodå, den får en favvo även av mig, en enkel ide men ack så kul.
Så åker vi mot JK #1 "Countryside roads and a rock", en gammal goding.
Blev riktigt glad över att hitta orginalloggen i gott skick i cachen. Så mycket man skrev där på den tiden!
Fast å andra sidan så loggade man nog inte så många åt gången. Och kanske man inte skrev så mycket på nätet i gengäld?
 
 
Vi fick oss en liten promenad upp på berget i samband med denna och det var ju tur eftersom nästa stopp blev ett väldigt spontant gofikastopp. Modell gigantiskt.
Slottsrundan #1 Taxinge bjöd på ett utbud minst sagt värdigt ett kakslott. Fast med gårdagens alla steg i benen kände vi att det kunde vi unna oss.
 
 
Hur i all världen ska man kunna välja nåt av allt detta? Hade lätt kunnat plocka tallriken full.
 
 
Valet föll till sist på en väldigt god mandeltårta med citronkräm och choklad. 
 
 
När vi närmar oss Västerås börjar himlen se alltmer hotfull ut men än är det uppehåll och inga åskknallar hörs.
Ungefär här får jag meddelande från sönerna i Linköping att det är ett himla åskoväder med blixtar var 5 sekund men än så länge är det lugnt hos oss.
 
 
Planen var att logga Picknick på Djäkneberget, där loggningen gärna fick innehålla en bild på vad just en picknick kan innehålla och det kändes som ett riktigt kul upplägg. Fast först skulle vi bara gå en werigo, tänkte vi.
 
 
Av det blev intet för strax efter start började det regna lite smått, något som snabbt övergick i hagel, så vi tog vår tillflykt till en dansbana under tak strax intill. 
Precis när vi hunnit inunder hälsade även Tor på rejält, med blixt och muller exakt samtidigt.
Werigon fick vänta, och picknicken kändes som en bra ide att ta exakt där vi var (under tak) i stället för 100 meter bort i spöregn.
 
 
Ostmacka med hemgjord plommonmarmelad smakade mums, under tiden som regnet smattrade på taket och åskan mullrade.
 
 
Lite mindre regn så nu kunde vi logga spöket iallafall.
 
 
Några småstopp blev det till innan vi nådde skaraborg igen, men det var mest för att sträcka på benen. 
Blev en väldigt lyckad resa, trots att Tor bråkade med oss på vägen hem. 

Olympiska spelen

 
 
 
 
 
 
 
 
Vår lilla tripp till Stockholm innehöll inte ens den minsta lilla schopping på stadsgator, museebesök eller annat man kan tänkas förknippa vår huvudstad med.
I stället ägnade vi oss olympiska spel.
 
 
För något år sen fick jag upp ögonen för att det brukar ordnas ett rackarns spännande event med namnet SOS varje år. Förra året var jag jättesugen att åka men då fanns vare sig tid eller ork.
Men i år så!!!!
 
 
Det har varit lite olika teman på eventen, alltifrån england till spel. Detta år var det OS som gällde och efter att ha minglat runt lite på eventplatsen släpptes vi ut i skogen för att ägna oss åt både längdhopp, tiomilen, parallellslalom, orientering och curling, allt i geocachingform så klart.
 
 
Uppför en backe och nerför igen för att strax därefter återigen ta oss uppför en backe och nedför även den innan vi kunde "Gliida in i mål".
Våldsamt kuperad terräng det visade sig vara i Ågestas skogar.
 
 
Jodå, globen syns allt, långt där borta, om man zoomar en aning.
 
 
Burkarna var allihop av hög klass, med varierande tolkningarpå just olika os grenar.
 
 
 
 
Uppför och nerför, mycket genom stiglös skog traskade vi. Det sas att de flesta burkarna kunde nås med cykel, men iallafall inte den väg vi valde. Det är väl nåt med att närmsta vägen lockar en del, även om genvägar oftast kanske inte är de bästa......
 
 
 
 
Men vackert var det verkligen!
 
 
Lite radiosport kanske?
 
 
Vi hamnade i en grupp som kallade oss team familjen, tror de andra kände varandra innan, men de hade inga problem att ta sig an oss vilsna skaraborgare. 
Vi loggade även nån gång med våra "bonusbarn" som var med en sväng på eftermiddagen.
 
 
Efter 22 000 steg i denna kuperade terräng samt ca 65 våningars höjdskillnad sa vi farväl till vår "familj" och plockade fram vår medhavda fika. Aldrig har väl ett par ostmackor och en kopp kaffe smakat bättre.
 
 
Nu börjar solen så sakta gå ner och vi avlsutar med en fin promenad vid sjön Magelungen som ligger intill Ågesta fritidsområde.
 
 
 
 
 
Vilken dag det blev!!!
Jo, helt klart så var det rätt beslut att åka iväg till detta event. Trots att jag normalt undviker det mesta vad sport heter så var det ett riktigt bra tema på eventet.

Minisemester till stockholm.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Så var det då dags att pacha väskorna igen för vår lilla minisemester till Stockholm. Eller egentligen var det ju inte en stockholmsresa som gemene man tänker sig, men mer om det i nästa inlägg.
Vi valde att ta en liten omväg via Linköping på väg upp, främst för att jag ville se lite av nollningen på Liu.
Första lite längre stopp blev vid Göta kanal. Nästan lite konstigt att se den med vatten i, den har ju varit tom de senaste gångerna jag varit där.
Här blev det oxå fikastopp nr 1 med kaffe och äggmacka. Mumsigt
 
 
 
Nästa stopp blev så vid campus i Linköping, där jag återigen fick nöjet att uppleva den fina virtuella Artwork at campus valla. Underbart budskap som visade sig passa utmärkt för vår lilla resa.
 
 
 
Några fadderier hade dragkamp. Urfadderiet vann över y-fadderiet tack vare att kusinerna från landet kom och hjälpte till. Blir nästan lite avundsjuk på sönerna som får studera på detta fina universitet.
 
 
Minnen från FAD där vi FTFade just denna fina flöjt, modell stor.
 
 
Framåt Norrköping började det kurra i fikatarmen igen. Men var hitta en cache i närheten av fikabord????
Återigen känner jag att det borde finnas med cacher med fikaplats i namnet. 
Men vi hittade en finfin plats till slut, även om det innebar en del letande.
 
 
Gazpacho med ostmacka smakade alldeles utmärkt vid en brunnsalong.
 
Så lite lek i skog och mark.
Med denna kan man göra många fel som ger myggen mat om man är lite nyfiken eller bara allmänt ouppmärksam. Mycket snyggt bygge.
 
 
Här fick inte myggen så mycket mat, men även här blev det en poäng.
 
 
Gillar Elins outfit här!
 
 
Sista stopp blev Oxelösund.
Här gick vi en werigo Dungeons and dragons som man inte kunde undvika att gilla.
 
 
 
 
 
 
Vid nåt tillfälle kändes det som vi gick rakt genom trädgårdar men så skulle det vara.
 
 
Fantastiskt fin miljö som hela cachen gick genom.
 
 
Avslutade med att stanna till vid Lindbacke-Labyrinten där vi avnjöt vår kvällsmat som bestod av räksallad alltmedans solen sjönk ner bakom horisonten. En mycket bra resdag är till ända.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Cykla längs en banvall

 
 
 
 
 
 
 
Så var då dagen här, den då vi skulle dra ner mot sjuhärad för att cykla banvall.  Det finns en mycket trevlig cykelled som går mellan Borås, Ulricehamn, Tranemo, Svenljunga samt återigen mot Borås. Sjuhäradsrundan heter den och en del av den består av banvall. Dessutom utrustad med lätthittade cacher längs turen.
 
 
Enligt denna sten så var det solsken.
 
 
Och ja, det var det faktiskt större delen av dagen, och lite för varmt för att cykla i långbyxor.
Fast ska man ut i terrängen är det ju skönt med de där täckta benen.
 
 
Summa summarum så var nog den ovanstående cachen den där just de långa byxbenen behövdes bäst, de allra flesta var mycket lätthittade, bara några meter från den asfalterade banvallen, och detta gjorde hela cykelturen mycket behaglig.
 
 
Första fikastoppet med medhavd förtäring i Nitta!
 
 
Mätta och belåtna, redo att ge oss av igen. 
 
 
Några sjöar passerades längs vår färd.
 
 
 
 
På flera ställen fanns det rastmöjligheter.
 
 
Sen tillkom ju alla raststopp vi gjorde ändå.  
 
 
Naturen var omväxlande, kan inte låta bli att gilla denna mossiga skog.
 
 
Och denna plats med alla stora stenblock.
 
 
Gjorde en avstickare till Vädersholm. Denna loggade jag redan 2012, men mindes hur fint det var så varför inte ett återbesök?
Först passeras Viskan innan stigen mot den gamla borgområdet startar.
 
 
 
Lite häftigt är det allt att en plastburk från 2004 fortfarande ligger på samma plats 15 år senare.
 
 
Liten fruktpaus i skuggan unnade vi oss här på udden.
 
 
 
Så vände vi då tillbaks igen. Att logga varannan var ett bra drag då vi fick cykla ca 800 meter mellan varje stopp på det sättet. Så bra av CO att tänka på att det är alldeles hopplöst att behöva stanna var 170 meter när man cyklar.
 
 
Fantastiskt fin cykelväg. De ca 3 milen vi cyklade märktes knappt.
 
 
Många grindstolpar fanns det, denna var den jag tyckte var finast.
 
 
Ja, vad ska man säga.........
 
 
Liten avstickare från spåret, rätt ut på en grön ö.. En cache som inte tillhörde serien.
 
 
Efter att ha loggat BV12 - Resliga ekar till BV36 - Järnek ??? började det kurra i magen.
Som tur är finns det ett cafe längs sträckan, Ådalens cafe, och här stannade vi såklart.

 
De rosa och blå parasollerna samt plastpalmerna vi satt under kändes lite felplacerade, för övrigt var det ett mycket trevligt fikaställe.
 
 
Vi brukar ju avsluta våra utflykter med pizza, denna gång bröt vi den traditionen och satsade på räkmackor i stället.  
Ett mycket bra val i värmen.
 
 
Att cykla längs en banvall har jag gjort förr och det kommer jag definitivt göra igen. Så kul att det dessutom finns lätthittade cacher längs leden.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Nio år och trehundrasextiotre dagar

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Förra gången tjejligan var på turne så råkade det vara exakt så lång tid sen jag registrerade ett nick som geocachare. Absolut inget jag ångrar. Har ju blivit en hel del kul genom åren som jag har gjort tack vare detta!
Denna förmiddag var planen att dra mot Kinnekulle och de få vi hade kvar där. Två vadarcacher fanns ju oxå och nu borde det ju vara varmt i vattnet så vadarbyxor stuvades in i bilen.
Första stopp blev In memory of Äventyrslandet
 
 
Här lyckades vi med uppdraget och glada i hågen begav vi oss mot nästa, Friskt vågat.....

 
 
Det började bra! Fast ett litet steg framåt när man har uppmärksamheten mot en stor skock fåglar som lyfter från vassen intill kan innebära ofrivilligt dopp.
Snubblade på en stock som låg på botten precis när jag kollade bort och ja, så låg hela jag och badade iförd vadarbyxor. Nu var det allt tur att det var varmt i vattnet!
För jag upptäckte direkt att det var allt annat än lätt att få ner fötterna på botten igen innan lagom mycket vatten kommit ner i byxorna. 
Nåväl, allt gick bra, men lite hade jag tappat sugen för att försöka hitta en väg in i vassen för att leta cache så jag plaskade åter igen mot land, blöt från topp till tå och lite oroad över hur mobil, bilnyckel samt GPS klarat detta bad. (Varför tömde jag inte fickorna kan man ju undra.....)
 
 
Efter att ha försökt torka efter bästa förmåga fortsatte äventyret (Jo extrakläder fanns med som tur var) med att vi fick en högst oväntad FTF!
lite mer än 2 år efter publicering.
 
 
En liten fin promenad fick vi oxå tack vare några Träd i slänt 1
 
 
Varför inte göra en soffa av några lastpallar? Fin utsikt är det ju!
 
 
Avslutade vår dag med god lunch på alltid lika trevliga Kinnejkullegården. Nu hade jag nästan torkat.
 
 
Det var bara pengarna som forfarande behövde torkas. Tyckte det inte var helt ok att hänga ut dem på klädstrecket, så detta fick duga, inne i uterummet.
 
 
Och både mobilen, bilnyckeln och gpsen klarade doppet. Fast nästa bad ska jag lämna dem på stranden.

Om

Min profilbild

bojip

Trebarnsmor, IVAsjuksköterska och "skogstokig" geocachare. Alltid på jakt efter nya smultronställen

RSS 2.0