En halv slinga i Skultorp

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Slingor som är avsedda att vandras gillar jag. Speciellt om de råkar ligga i fin natur, som den slingan som ligger utanför Skultorp.
I dessa skogar har jag gått många gånger så trakten känner jag rätt bra till och här har jag faktiskt saknat lite cacher. Nu finns det 15 stycken och eftersom en del av dem kräver skarpa ögon, valde vi att dela upp turen till två tillfällen. Ofta har vi ju inte så lång tid på oss samt den som spar han har. Finns ju tyvärr inte alltför många promenadrundor ologgade i trakterna.
Just denna tisdag var valet att dela upp turen extra bra, för precis när vi var åter vid bilarna öppnade sig himlen och så fortsatte det sen resten av eftermiddagen. Cacha i regn är inte kul så visst var valet ypperligt.
 
 
Slingan # 1, 2, 3, 4, 5, 14, 13, samt 15 blev en perfekt runda för oss. Jag gillar verkligen hösten, med sin klara, lite friska luft. Vackert i naturen är det ju oxå och inte en enda älglus terroriserade oss heller. Underbart!
 
 
Många stigar finns det i dessa skogar, inte helt lätt att veta vilken som egentligen är avsedd att gå på alla gånger, men det gjorde oss inget, tack vare det fick vi kantareller med hem.
 
Ett gäng andra svampar såg vi oxå. Dessa var lite fina, som små pärlor.
 
 
Det blev en omväxlande vandring, ömsom öppen terräng, granskog och lite sjöutsikt som grädde på moset.
 
 
 
 
 
 
Det var klurigt gömda cacher på flera ställen, men bra koordinater överlag, vilket uppskattas när det finns några ställen att leta på.
Fast det höll på att bli en DNF. Men det berodde nog mest på att föregående cachare varit väldigt noggrann med att dölja cachen samt att naturen jobbar på att bryta ner gamla stockar i naturen nästan lite för effektivt ibland.
Tack vare en hjälpsam CO kunde även nr 4 plockas fram, på en plats vi inte letat tillräckligt långt in.
 
 
Självklart är tjejligan värd en fika efter promenaden, och varför inte ta den i  skogens bibliotek?
 
 
En jättefin förmiddag fick vi tack vare en halv slinga i Skultorp. Inom snar framtid återkommer vi för nästa halva.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

På väg till stamtisch nr 37

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
å var det dags för stamtisch igen. Nr 37 av ordnningen. Jag har inte kunnat en enda gång sen i november så nu ville jag dit. Malin och Titti kunde oxå tänka sig en sväng så mot Mariestad bar det.
Fast vi tog omvägen om Töreboda.
Cacheserien vi tänkt oss låg i skogen och med nattens regn i åtanke insåg vi att blöta fötter på restaurang är inget kul.
Vi satsade på de som låg vid Göta kanal i stället. Där behöver man inte gå så många meter från cykelvägen och riskera att bli plaskvåt.
 
 
Dessutom är det alltid väldigt vackert att gå längs kanalen.
Göta Kanal Levsäng, en plats jag inte visste fanns, trots att jag känner mig rätt bekant med alla ställen längs kanalen numera.
 
 
Grillplats vid kanalen. Här skulle man kunna tänka sig att grilla en korv.
 
  
 
Efter en mulen förmiddag lättade solen upp så där lagom tills att eventet skulle starta.
 
 
Det visade sig vara ett välbesökt event och trots att vi kom på utsatt tid var lokalen nästan fullsatt och alla satt och mumsade för fullt. Vi anslöt och fick oss oxå lite mat, men var helt överens om att dagens val av restaurang inte var bästa valet. Var nästan svårt att höra vad man själv tänkte därinne och det var svårt att kunna prata med nån förutom närmsta grannen. Synd, för det är ju det som annars är det roliga med event.
Fast en bra dag blev det iallafall, kul att träffa tjejligan igen, var ju ett tag sen sist.

Hem genom en åskfront

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Två dagar på airbnb i Tullinge är till ända och vi ska köra hemåt igen. Med varningar om ett åskväder modell värre från vår värdinna styr vi färden söderut igen. Än skiner solen och det är över 20 grader varmt när vi börjar dagen med en riktigt rolig letterbox, Letterbox in Brantbrink, belägen bara 800 meter från boendet.
Jodå, den får en favvo även av mig, en enkel ide men ack så kul.
Så åker vi mot JK #1 "Countryside roads and a rock", en gammal goding.
Blev riktigt glad över att hitta orginalloggen i gott skick i cachen. Så mycket man skrev där på den tiden!
Fast å andra sidan så loggade man nog inte så många åt gången. Och kanske man inte skrev så mycket på nätet i gengäld?
 
 
Vi fick oss en liten promenad upp på berget i samband med denna och det var ju tur eftersom nästa stopp blev ett väldigt spontant gofikastopp. Modell gigantiskt.
Slottsrundan #1 Taxinge bjöd på ett utbud minst sagt värdigt ett kakslott. Fast med gårdagens alla steg i benen kände vi att det kunde vi unna oss.
 
 
Hur i all världen ska man kunna välja nåt av allt detta? Hade lätt kunnat plocka tallriken full.
 
 
Valet föll till sist på en väldigt god mandeltårta med citronkräm och choklad. 
 
 
När vi närmar oss Västerås börjar himlen se alltmer hotfull ut men än är det uppehåll och inga åskknallar hörs.
Ungefär här får jag meddelande från sönerna i Linköping att det är ett himla åskoväder med blixtar var 5 sekund men än så länge är det lugnt hos oss.
 
 
Planen var att logga Picknick på Djäkneberget, där loggningen gärna fick innehålla en bild på vad just en picknick kan innehålla och det kändes som ett riktigt kul upplägg. Fast först skulle vi bara gå en werigo, tänkte vi.
 
 
Av det blev intet för strax efter start började det regna lite smått, något som snabbt övergick i hagel, så vi tog vår tillflykt till en dansbana under tak strax intill. 
Precis när vi hunnit inunder hälsade även Tor på rejält, med blixt och muller exakt samtidigt.
Werigon fick vänta, och picknicken kändes som en bra ide att ta exakt där vi var (under tak) i stället för 100 meter bort i spöregn.
 
 
Ostmacka med hemgjord plommonmarmelad smakade mums, under tiden som regnet smattrade på taket och åskan mullrade.
 
 
Lite mindre regn så nu kunde vi logga spöket iallafall.
 
 
Några småstopp blev det till innan vi nådde skaraborg igen, men det var mest för att sträcka på benen. 
Blev en väldigt lyckad resa, trots att Tor bråkade med oss på vägen hem. 

Olympiska spelen

 
 
 
 
 
 
 
 
Vår lilla tripp till Stockholm innehöll inte ens den minsta lilla schopping på stadsgator, museebesök eller annat man kan tänkas förknippa vår huvudstad med.
I stället ägnade vi oss olympiska spel.
 
 
För något år sen fick jag upp ögonen för att det brukar ordnas ett rackarns spännande event med namnet SOS varje år. Förra året var jag jättesugen att åka men då fanns vare sig tid eller ork.
Men i år så!!!!
 
 
Det har varit lite olika teman på eventen, alltifrån england till spel. Detta år var det OS som gällde och efter att ha minglat runt lite på eventplatsen släpptes vi ut i skogen för att ägna oss åt både längdhopp, tiomilen, parallellslalom, orientering och curling, allt i geocachingform så klart.
 
 
Uppför en backe och nerför igen för att strax därefter återigen ta oss uppför en backe och nedför även den innan vi kunde "Gliida in i mål".
Våldsamt kuperad terräng det visade sig vara i Ågestas skogar.
 
 
Jodå, globen syns allt, långt där borta, om man zoomar en aning.
 
 
Burkarna var allihop av hög klass, med varierande tolkningarpå just olika os grenar.
 
 
 
 
Uppför och nerför, mycket genom stiglös skog traskade vi. Det sas att de flesta burkarna kunde nås med cykel, men iallafall inte den väg vi valde. Det är väl nåt med att närmsta vägen lockar en del, även om genvägar oftast kanske inte är de bästa......
 
 
 
 
Men vackert var det verkligen!
 
 
Lite radiosport kanske?
 
 
Vi hamnade i en grupp som kallade oss team familjen, tror de andra kände varandra innan, men de hade inga problem att ta sig an oss vilsna skaraborgare. 
Vi loggade även nån gång med våra "bonusbarn" som var med en sväng på eftermiddagen.
 
 
Efter 22 000 steg i denna kuperade terräng samt ca 65 våningars höjdskillnad sa vi farväl till vår "familj" och plockade fram vår medhavda fika. Aldrig har väl ett par ostmackor och en kopp kaffe smakat bättre.
 
 
Nu börjar solen så sakta gå ner och vi avlsutar med en fin promenad vid sjön Magelungen som ligger intill Ågesta fritidsområde.
 
 
 
 
 
Vilken dag det blev!!!
Jo, helt klart så var det rätt beslut att åka iväg till detta event. Trots att jag normalt undviker det mesta vad sport heter så var det ett riktigt bra tema på eventet.

Minisemester till stockholm.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Så var det då dags att pacha väskorna igen för vår lilla minisemester till Stockholm. Eller egentligen var det ju inte en stockholmsresa som gemene man tänker sig, men mer om det i nästa inlägg.
Vi valde att ta en liten omväg via Linköping på väg upp, främst för att jag ville se lite av nollningen på Liu.
Första lite längre stopp blev vid Göta kanal. Nästan lite konstigt att se den med vatten i, den har ju varit tom de senaste gångerna jag varit där.
Här blev det oxå fikastopp nr 1 med kaffe och äggmacka. Mumsigt
 
 
 
Nästa stopp blev så vid campus i Linköping, där jag återigen fick nöjet att uppleva den fina virtuella Artwork at campus valla. Underbart budskap som visade sig passa utmärkt för vår lilla resa.
 
 
 
Några fadderier hade dragkamp. Urfadderiet vann över y-fadderiet tack vare att kusinerna från landet kom och hjälpte till. Blir nästan lite avundsjuk på sönerna som får studera på detta fina universitet.
 
 
Minnen från FAD där vi FTFade just denna fina flöjt, modell stor.
 
 
Framåt Norrköping började det kurra i fikatarmen igen. Men var hitta en cache i närheten av fikabord????
Återigen känner jag att det borde finnas med cacher med fikaplats i namnet. 
Men vi hittade en finfin plats till slut, även om det innebar en del letande.
 
 
Gazpacho med ostmacka smakade alldeles utmärkt vid en brunnsalong.
 
Så lite lek i skog och mark.
Med denna kan man göra många fel som ger myggen mat om man är lite nyfiken eller bara allmänt ouppmärksam. Mycket snyggt bygge.
 
 
Här fick inte myggen så mycket mat, men även här blev det en poäng.
 
 
Gillar Elins outfit här!
 
 
Sista stopp blev Oxelösund.
Här gick vi en werigo Dungeons and dragons som man inte kunde undvika att gilla.
 
 
 
 
 
 
Vid nåt tillfälle kändes det som vi gick rakt genom trädgårdar men så skulle det vara.
 
 
Fantastiskt fin miljö som hela cachen gick genom.
 
 
Avslutade med att stanna till vid Lindbacke-Labyrinten där vi avnjöt vår kvällsmat som bestod av räksallad alltmedans solen sjönk ner bakom horisonten. En mycket bra resdag är till ända.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Cykla längs en banvall

 
 
 
 
 
 
 
Så var då dagen här, den då vi skulle dra ner mot sjuhärad för att cykla banvall.  Det finns en mycket trevlig cykelled som går mellan Borås, Ulricehamn, Tranemo, Svenljunga samt återigen mot Borås. Sjuhäradsrundan heter den och en del av den består av banvall. Dessutom utrustad med lätthittade cacher längs turen.
 
 
Enligt denna sten så var det solsken.
 
 
Och ja, det var det faktiskt större delen av dagen, och lite för varmt för att cykla i långbyxor.
Fast ska man ut i terrängen är det ju skönt med de där täckta benen.
 
 
Summa summarum så var nog den ovanstående cachen den där just de långa byxbenen behövdes bäst, de allra flesta var mycket lätthittade, bara några meter från den asfalterade banvallen, och detta gjorde hela cykelturen mycket behaglig.
 
 
Första fikastoppet med medhavd förtäring i Nitta!
 
 
Mätta och belåtna, redo att ge oss av igen. 
 
 
Några sjöar passerades längs vår färd.
 
 
 
 
På flera ställen fanns det rastmöjligheter.
 
 
Sen tillkom ju alla raststopp vi gjorde ändå.  
 
 
Naturen var omväxlande, kan inte låta bli att gilla denna mossiga skog.
 
 
Och denna plats med alla stora stenblock.
 
 
Gjorde en avstickare till Vädersholm. Denna loggade jag redan 2012, men mindes hur fint det var så varför inte ett återbesök?
Först passeras Viskan innan stigen mot den gamla borgområdet startar.
 
 
 
Lite häftigt är det allt att en plastburk från 2004 fortfarande ligger på samma plats 15 år senare.
 
 
Liten fruktpaus i skuggan unnade vi oss här på udden.
 
 
 
Så vände vi då tillbaks igen. Att logga varannan var ett bra drag då vi fick cykla ca 800 meter mellan varje stopp på det sättet. Så bra av CO att tänka på att det är alldeles hopplöst att behöva stanna var 170 meter när man cyklar.
 
 
Fantastiskt fin cykelväg. De ca 3 milen vi cyklade märktes knappt.
 
 
Många grindstolpar fanns det, denna var den jag tyckte var finast.
 
 
Ja, vad ska man säga.........
 
 
Liten avstickare från spåret, rätt ut på en grön ö.. En cache som inte tillhörde serien.
 
 
Efter att ha loggat BV12 - Resliga ekar till BV36 - Järnek ??? började det kurra i magen.
Som tur är finns det ett cafe längs sträckan, Ådalens cafe, och här stannade vi såklart.

 
De rosa och blå parasollerna samt plastpalmerna vi satt under kändes lite felplacerade, för övrigt var det ett mycket trevligt fikaställe.
 
 
Vi brukar ju avsluta våra utflykter med pizza, denna gång bröt vi den traditionen och satsade på räkmackor i stället.  
Ett mycket bra val i värmen.
 
 
Att cykla längs en banvall har jag gjort förr och det kommer jag definitivt göra igen. Så kul att det dessutom finns lätthittade cacher längs leden.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Nio år och trehundrasextiotre dagar

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Förra gången tjejligan var på turne så råkade det vara exakt så lång tid sen jag registrerade ett nick som geocachare. Absolut inget jag ångrar. Har ju blivit en hel del kul genom åren som jag har gjort tack vare detta!
Denna förmiddag var planen att dra mot Kinnekulle och de få vi hade kvar där. Två vadarcacher fanns ju oxå och nu borde det ju vara varmt i vattnet så vadarbyxor stuvades in i bilen.
Första stopp blev In memory of Äventyrslandet
 
 
Här lyckades vi med uppdraget och glada i hågen begav vi oss mot nästa, Friskt vågat.....

 
 
Det började bra! Fast ett litet steg framåt när man har uppmärksamheten mot en stor skock fåglar som lyfter från vassen intill kan innebära ofrivilligt dopp.
Snubblade på en stock som låg på botten precis när jag kollade bort och ja, så låg hela jag och badade iförd vadarbyxor. Nu var det allt tur att det var varmt i vattnet!
För jag upptäckte direkt att det var allt annat än lätt att få ner fötterna på botten igen innan lagom mycket vatten kommit ner i byxorna. 
Nåväl, allt gick bra, men lite hade jag tappat sugen för att försöka hitta en väg in i vassen för att leta cache så jag plaskade åter igen mot land, blöt från topp till tå och lite oroad över hur mobil, bilnyckel samt GPS klarat detta bad. (Varför tömde jag inte fickorna kan man ju undra.....)
 
 
Efter att ha försökt torka efter bästa förmåga fortsatte äventyret (Jo extrakläder fanns med som tur var) med att vi fick en högst oväntad FTF!
lite mer än 2 år efter publicering.
 
 
En liten fin promenad fick vi oxå tack vare några Träd i slänt 1
 
 
Varför inte göra en soffa av några lastpallar? Fin utsikt är det ju!
 
 
Avslutade vår dag med god lunch på alltid lika trevliga Kinnejkullegården. Nu hade jag nästan torkat.
 
 
Det var bara pengarna som forfarande behövde torkas. Tyckte det inte var helt ok att hänga ut dem på klädstrecket, så detta fick duga, inne i uterummet.
 
 
Och både mobilen, bilnyckeln och gpsen klarade doppet. Fast nästa bad ska jag lämna dem på stranden.

Sommartider

 
 
 
 
 
 
Semestertider!
För många innebär det lite mer caching. För min del brukar det innebära precis tvärtom. Denna sommar till och med nästan ingen caching alls. 
Har man en familj som är måttligt road så blir det lätt så, men jag har oxå haft en 50 procentig utbildning som löpt på ändra fram tills nu, som krävt en hel del utöver att jag jobbat. Så egentligen har min sommarledighet varit oerhört reducerad detta år, men nu är skolan slut och jag kommer få lediga dagar igen. Underbart!
Här på bloggen har det ju inte hänt nåt alls pga av denna avsaknad av tid. Har loggat ett fåtal cacher under sommaren som jag inte haft tid att skriva nåt om, men vår lekdag i Vargön måste ju få komma med här ändå.
Gillar dessa äventyrscacher som nämnda ort är så rik på.
En helt underbar dag tillsammans fick vi med gofika, klur och självklart en avslutande pizza i Grästorp.
 
Så vacker port. Synd att det förfaller och ska rivas.
 
 
Huvva, sa både jag och Lena. Att ha höjdskräck är inte kul även om det var bra räcken.
 
 
 
Här nere i källaren satt nån och jobbade en gång för inte alltför många år sen. Vilken arbetsplats......
 
 
öde......Lite läskigt med alla fönster som stod och slog i vinden.
 
 
 
Oerhört talangfull målare
 
 
 
 
Lite tunnlar och fotbad!
 
 
 
 
 
Och så lite skruvande.....Eller rättare sagt ganska mycket.
 
 
Och så fika såklart. Första fikastället!
 
 
Andra fikastället
 
 
Kan man vara mer nöjd med en dag?
 
 
 
 
 
 
 
 
 

I Vetlanda skiner solen.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
Så var det då dags att styra kosan hemåt igen från vår skånetur. Men regnet smattrade på taket när vi vaknade så vi fick fundera om lite om hur vår väg hem skulle gå.
Titti hade bra koll och sa "I Vetlanda skiner solen".
Sagt och gjort. Vägen till skaraborg från Osby gick över Vetlanda.
Fast först ett litet stopp i Huseby Bruk.
Huseby är ett före detta järnbruk i Skatelövs socken i Alvesta kommun i Kronobergs län. Det ligger vid Helige å, mellan sjöarna Salen och Åsnen. Den äldsta benämningen av platsen är Hosaby 1419. 
Fantastiskt fint ställe, även om regnet fortfarande smattrade på våra paraplyer.
Här fanns både en trad, en multi samt en mycket trevlig fotomyst, som varmt rekommenderas. Husebys fotomyst.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Vår vandring i denna vackra miljö tog oss till ytterligare en fin plats, som gjord för en fika. Men det regnade ju så vi fortsatte till Vetlanda.
 
 
Strax utanför hittade vi Dopfunten. Och ja, nu hade det slutat regna!
 
 
Gillade att även synskadade kunde få bra info här.
 
 
Ännu en vackerhetsplats visade sig Illharjen Multi vara.
 
Illharjens naturreservat är etablerat 1963 och utvidgat 1998 och
har en yta på 45 hektar. I området finns det förutom vandringsleder
även ett handikappanpassat spångsystem. Lederna går genom ett
mycket naturskönt område där Emån delar upp sig ett antal småfåror,
ett så kallat kvillområde som har uppkommit genom att marken lutar
svagt mot nordväst.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Hemåt igen och nu kör vi mot Lövhult. Här hittade vi fina St Valborgs kapell som tyvärr inte förärats med någon egen cache.
 
 
 
 
En resa med väldigt många fina besöksvärda platser är till ända. Vi fick kämpa mot regnet, men tycker ändå att det inte besvärat oss speciellt mycket.
Sverige är fantastiskt!!!

En träff i Skåne och lite kulturhistoria efter det.

 
 
 
 
 
 
Lördag morgon styrde vi bilen till Hultets lägerplats utanför Glimåkra, där årets skåneträff skulle äga rum.
Här är vi i spänd förväntan på vad som väntar oss under dagen.
Årets EO framme på stenen.
 
 
I fållan, redo för avtåg.
 
 
Så släpptes vi då iväg och vi hamnade i en lång rad mot första gömman.
 
 
I början var vi många vid varje cache men snart tunnades det ut. Vacker mossig skog, men oxå förädisk då det doldes lite håligheter under mossan på sina ställen.
 
 
 
Många stora stenar fanns det, oerhört många mer än jag väntat mig. 
 
 
 
Team skaraborg samgick under dagen. Många steg blev det men trevligt hade vi.
 
 
Många väldigt trevliga gömmor hittade vi oxå. Inte en enda var den andra lik, så jag blev allt av med några favvo här i skogarna.
 
 
 
 
 
 
Efter denna rätt rejäla vandring ville vi ha lite kulturhistora oxå. Vi åkte mot Sporrakulla, en gammal cache från 2003. Väldigt fin plats hamnade vi på dessutom med finfina vandringsleder. Hallå, varför har ingen placerat ut några mer
cacher här?
 
 
 
 
 
 
Den tydligaste tjärrännan jag nånsin sett hittade vi oxå här.
 
 
Sista platsen på vår dag var ännu en mycket sevärd plats, speciellt om man som jag gillar sten. Diabase Earthcache
 
 
 
 
 
 
 
 
Vilken dag det blev!!!! Helt enkelt underbar!

skåne

 
Maj månad är nu kommen, med blommande liljekonvalj ute i skog och mark. Alltså var det dags för en av årets höjdpunkter, nämligen resan ner till skåneträffen, denna gång i snapphanebygd utanför Osby.
Fredag ägnades åt resan ner samt att försöka hålla oss någorlunda torra för vi kände oss lite smått förföljda av regnmolnen ovanför våra huvuden som hade lite svårt att hålla tätt.
En av de första ställena vi stannade på var vid Fördämning. Häftigt ställe som tyvärr inte ville visa oss nån burk.
 
 
Nästa stopp var vid några hållplatser från svunnen tid.
Elgaryd hpl och Gimarp stn
 
 
 
 
Även Ohs bruk var en plats med minnen från tider som flytt. Alltid kul att komma till sådana platser när man geocachar som har nåt att visa oxå förutom cachen.
 
 
Dags för fika, men molnen ovanför har börjat läcka. Vi far till Lundsbo® där jag hade läst att man nog kunde fika under tak.
 
 
Det visade sig stämma riktigt bra och det var skönt att kunna packa upp maten utan att frysa eller bli blöta.
 
 
Här fanns en bokskog med vandringsleder och det blev en vacker promenad i marker som är bevarade tack vare denne man, Edvard Wibeck. Han hälsade oss förresten välkomna vid infarten.
 
 
 
 
Vi fortsatte till en annan sagolikt vacker plats, nämligen Rusarebo äng. Även här droppade det från himlen när vi gick men det störde os inte nämnvärt. Så fin vandring det blev. Varför finns det inte så många cacher här?????
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Dags att styra ytterligare söderut, då vi fortfarande snurrar runt i trakter höjd med Värnamo. Nu blir det några mil i bilen utan stopp, men vädret är inte så lockande.
Taxås Klint är nästa mål. Ännu ett riktigt fint ställe som dessutom bjuder på uppehåll, precis lagom länge.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Oerhört stenrikt i dessa trakter där man brytit diabas. Vid Möckelns strand låg många skrotstenar kvar.
Lagom när vi var tillbaks till bilen igen började det regna så vi styrde färden mot vår hyrda stuga i Glimminge.
Fantastiskt fint ställe för otroligt pris. Airbnb levererar igen.
 
 
 
Fikautsikten från verandan var magisk
 
 
Gårdens tre får var sällskapliga och hönorna utanför bjöd på frukostägg.
 
 
Avslutade kvällen med en liten promenad. The Helge River - Glimminge och den jättefina gamla stenbron.
 
 
 
DE-12 Nordanå Gård visade sig oxå¨vara ett sevärt ställe och en fin avslutning på vår första dag.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Habo med omnejd

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
En vandringsdag stod på önskelistan och en söndag visade sig vara ledig så så fick det bli.
Finns inte många lediga vardagar just nu med både skola och jobb på plantskolan, där det ju är högsäsong just nu.
Det var bara ett litet problem. Prognosen visad att det skulle bli regn. Snabb omplanering enligt Klart.se och vi hamnade i Habo. Det visade sig vara ett bra val trots att vi fick inte mindre än 4 DNF.
En promenadrunda som visade sig vara riktigt trevlig var OK #1
Fina stigar, fin skog, lätthittade cacher på bra koordinater. Vad mer kan man önska sig? Rundan bestod av nästan enbart petrör, men det har ingen betydelse när allt annat är så bra. Synd att det inte finns mer sådana renodlade promenadrundor.
 
Vi fortsatte mot Domneån där vi intog en välbehövlig fika i vacker miljö.
 
 
 
 
Därefter fortsatte vi mot dagens naturhöjdpunkt, mitt inne i Bankeryd.
En nyanlagd vandringsled längs lillån. Rena rama regnskogskänslan. Jättefint!!!
Vid Lillån är en av cacherna i den serien.
 
 
Anpassat fikabord för alla som kan tänkas ha anpassning. Detta gillar jag!
 
 
 
 
 
 
Laxtrappa!
 
 
 
 
 
Dagens absoluta överaskning bjöd den relativt nya cachen Cell.
Åk dit och logga om ni har möjlighet! Riktigt bra!

Skönneborundan

 
 
 
 
 
 
Skönnarboleden - Dammen 
2014 var Titti i dessa krokar för att logga VÖPT och det var efter det som hon talade om att det fanns en vandringsled hon gärna ville gå nån gång. 
Det tog sin lilla tid, men 5 år senare var vi där. Skönnarboleden utanför Tjällmo i Östergötland.
Efter att ha skjutsat hem sonen till Linköping tog vi en extra omväg, vad gör man inte för en "promenadcachingrunda"?
 
Fast hade jag inte vetat att rundan fanns hade jag nog aldrig hittat den. Tycker att det är helt ok att VÖPT och liknande powertrailer avsedda att logga med bil finns, det är ju många som gillar den typen av masscaching, men oj så jag skulle vilja kunna filtrera bort dem serierna när jag letar efter en vandring eller nåt sevärt ställe.
Jag blir bara trött av att se alla burkar på kartan och orkar inte leta efter guldkornen.
 
 
En underbar vandring blev det på ca 1 mil och här kommer det bilder i den numera vanliga oordningen.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
En fin vandring på lite över milen med lätthittade burkar. Helt klart en runda att rekommendera. Att det sen finns lite bakgrundshistoria att läsa på skyltar längs leden ökar bara trevligheten längs leden.
 
 
 
 
 

Velingas vackra backar

 
 
 
 
 
 
2017 gick jag en promenad som jag uppskattade mycket tillsammans med tjejligan. Den gången hade titticc förhinder, så när jag längtade ut till vitsippsmarker efter att vi kommit hem från Prag, frågade jag om hon ville ha sällskap på denna runda, och ja, det ville hon ju såklart.
 Hadängs Lövskog Stenen var en av cacherna i rundan som går längs en vandringsled i ett naturreservat. Om detta tycker jag. Backigt minns jag att det var, men märkligt nog mindes jag det som backigare då 2017.
 
 Några bilder från vår vandring i Hadängs lövskog.
 
 
 
 
Storvrilen

Efter en fikapaus i närbelägna "Kaffebackarna" valde vi att fortsätta upp på berget och logga några till som ingen av oss loggat. Detta var verkligen en rejäl vril.
 
 
Här, på denna vackra plats stod en gång Velingas missionshus.
 
 
 
Fin start på annandagens påsk blev det och visst fick jag både behov av vandring, vitsippor och tjejcaching tillfredställt.
 
 

Spårön, Tur att vi hade tofs.

 
 
 
 
 
 
 
 
Spårön, denna bilfria ö på Kålland, som vi så gärna återkommer till.
Det finns ju ett antal cacher där och då ön är rätt stor så tar det sin lilla tid att logga alla till fots.
Några nya har dykt upp ibland så vi fått fler anledningar till återbesök. Efter denna tripp så finns det nu bara 3 ologgade kvar, kanske hinner det bli fler tills nästa besök. Hoppas det, för ön är en trevlig bekantskap.
Denna gång var det den sydvästra delen av ön samt stiglösa grannön Lindön som fick besök.
En vandring på sisådär 3 timmar plus fikarast fick vi på köpet.
Lite blandade bilder från vår dag.
 
 
Så här fin blir man om man gosar med torr markvegetation.
 
 
Fikapaus. Vad vore väl caching utan det?
 
 
 
 
Min favoritblomma hittade vi oxå.
 
 
Spännande brygga, undrar hur tålig den egentligen är......
 
 
En förlängd promenad på den "stigfria" grannön Lindön. Här fick vi göra en större avstickare från vandringsleden som går runt hela ön. Men det var inte svårvandrat precis.
 
 
Ja, så var det ju det här med vikten av att ha tofs......
När naturens verktyg plus ens egen längd inte räcker till så får man improvisera. 
 
 
 
Fast loggad blev cachen Spårön #Quercus Robur och vi hade väldans roligt medans vi höll på!
 
 
 
 
 
 
 
 

Om

Min profilbild

bojip

Trebarnsmor, IVAsjuksköterska och "skogstokig" geocachare. Alltid på jakt efter nya smultronställen

RSS 2.0