I Vetlanda skiner solen.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
Så var det då dags att styra kosan hemåt igen från vår skånetur. Men regnet smattrade på taket när vi vaknade så vi fick fundera om lite om hur vår väg hem skulle gå.
Titti hade bra koll och sa "I Vetlanda skiner solen".
Sagt och gjort. Vägen till skaraborg från Osby gick över Vetlanda.
Fast först ett litet stopp i Huseby Bruk.
Huseby är ett före detta järnbruk i Skatelövs socken i Alvesta kommun i Kronobergs län. Det ligger vid Helige å, mellan sjöarna Salen och Åsnen. Den äldsta benämningen av platsen är Hosaby 1419. 
Fantastiskt fint ställe, även om regnet fortfarande smattrade på våra paraplyer.
Här fanns både en trad, en multi samt en mycket trevlig fotomyst, som varmt rekommenderas. Husebys fotomyst.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Vår vandring i denna vackra miljö tog oss till ytterligare en fin plats, som gjord för en fika. Men det regnade ju så vi fortsatte till Vetlanda.
 
 
Strax utanför hittade vi Dopfunten. Och ja, nu hade det slutat regna!
 
 
Gillade att även synskadade kunde få bra info här.
 
 
Ännu en vackerhetsplats visade sig Illharjen Multi vara.
 
Illharjens naturreservat är etablerat 1963 och utvidgat 1998 och
har en yta på 45 hektar. I området finns det förutom vandringsleder
även ett handikappanpassat spångsystem. Lederna går genom ett
mycket naturskönt område där Emån delar upp sig ett antal småfåror,
ett så kallat kvillområde som har uppkommit genom att marken lutar
svagt mot nordväst.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Hemåt igen och nu kör vi mot Lövhult. Här hittade vi fina St Valborgs kapell som tyvärr inte förärats med någon egen cache.
 
 
 
 
En resa med väldigt många fina besöksvärda platser är till ända. Vi fick kämpa mot regnet, men tycker ändå att det inte besvärat oss speciellt mycket.
Sverige är fantastiskt!!!

En träff i Skåne och lite kulturhistoria efter det.

 
 
 
 
 
 
Lördag morgon styrde vi bilen till Hultets lägerplats utanför Glimåkra, där årets skåneträff skulle äga rum.
Här är vi i spänd förväntan på vad som väntar oss under dagen.
Årets EO framme på stenen.
 
 
I fållan, redo för avtåg.
 
 
Så släpptes vi då iväg och vi hamnade i en lång rad mot första gömman.
 
 
I början var vi många vid varje cache men snart tunnades det ut. Vacker mossig skog, men oxå förädisk då det doldes lite håligheter under mossan på sina ställen.
 
 
 
Många stora stenar fanns det, oerhört många mer än jag väntat mig. 
 
 
 
Team skaraborg samgick under dagen. Många steg blev det men trevligt hade vi.
 
 
Många väldigt trevliga gömmor hittade vi oxå. Inte en enda var den andra lik, så jag blev allt av med några favvo här i skogarna.
 
 
 
 
 
 
Efter denna rätt rejäla vandring ville vi ha lite kulturhistora oxå. Vi åkte mot Sporrakulla, en gammal cache från 2003. Väldigt fin plats hamnade vi på dessutom med finfina vandringsleder. Hallå, varför har ingen placerat ut några mer
cacher här?
 
 
 
 
 
 
Den tydligaste tjärrännan jag nånsin sett hittade vi oxå här.
 
 
Sista platsen på vår dag var ännu en mycket sevärd plats, speciellt om man som jag gillar sten. Diabase Earthcache
 
 
 
 
 
 
 
 
Vilken dag det blev!!!! Helt enkelt underbar!

skåne

 
Maj månad är nu kommen, med blommande liljekonvalj ute i skog och mark. Alltså var det dags för en av årets höjdpunkter, nämligen resan ner till skåneträffen, denna gång i snapphanebygd utanför Osby.
Fredag ägnades åt resan ner samt att försöka hålla oss någorlunda torra för vi kände oss lite smått förföljda av regnmolnen ovanför våra huvuden som hade lite svårt att hålla tätt.
En av de första ställena vi stannade på var vid Fördämning. Häftigt ställe som tyvärr inte ville visa oss nån burk.
 
 
Nästa stopp var vid några hållplatser från svunnen tid.
Elgaryd hpl och Gimarp stn
 
 
 
 
Även Ohs bruk var en plats med minnen från tider som flytt. Alltid kul att komma till sådana platser när man geocachar som har nåt att visa oxå förutom cachen.
 
 
Dags för fika, men molnen ovanför har börjat läcka. Vi far till Lundsbo® där jag hade läst att man nog kunde fika under tak.
 
 
Det visade sig stämma riktigt bra och det var skönt att kunna packa upp maten utan att frysa eller bli blöta.
 
 
Här fanns en bokskog med vandringsleder och det blev en vacker promenad i marker som är bevarade tack vare denne man, Edvard Wibeck. Han hälsade oss förresten välkomna vid infarten.
 
 
 
 
Vi fortsatte till en annan sagolikt vacker plats, nämligen Rusarebo äng. Även här droppade det från himlen när vi gick men det störde os inte nämnvärt. Så fin vandring det blev. Varför finns det inte så många cacher här?????
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Dags att styra ytterligare söderut, då vi fortfarande snurrar runt i trakter höjd med Värnamo. Nu blir det några mil i bilen utan stopp, men vädret är inte så lockande.
Taxås Klint är nästa mål. Ännu ett riktigt fint ställe som dessutom bjuder på uppehåll, precis lagom länge.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Oerhört stenrikt i dessa trakter där man brytit diabas. Vid Möckelns strand låg många skrotstenar kvar.
Lagom när vi var tillbaks till bilen igen började det regna så vi styrde färden mot vår hyrda stuga i Glimminge.
Fantastiskt fint ställe för otroligt pris. Airbnb levererar igen.
 
 
 
Fikautsikten från verandan var magisk
 
 
Gårdens tre får var sällskapliga och hönorna utanför bjöd på frukostägg.
 
 
Avslutade kvällen med en liten promenad. The Helge River - Glimminge och den jättefina gamla stenbron.
 
 
 
DE-12 Nordanå Gård visade sig oxå¨vara ett sevärt ställe och en fin avslutning på vår första dag.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Habo med omnejd

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
En vandringsdag stod på önskelistan och en söndag visade sig vara ledig så så fick det bli.
Finns inte många lediga vardagar just nu med både skola och jobb på plantskolan, där det ju är högsäsong just nu.
Det var bara ett litet problem. Prognosen visad att det skulle bli regn. Snabb omplanering enligt Klart.se och vi hamnade i Habo. Det visade sig vara ett bra val trots att vi fick inte mindre än 4 DNF.
En promenadrunda som visade sig vara riktigt trevlig var OK #1
Fina stigar, fin skog, lätthittade cacher på bra koordinater. Vad mer kan man önska sig? Rundan bestod av nästan enbart petrör, men det har ingen betydelse när allt annat är så bra. Synd att det inte finns mer sådana renodlade promenadrundor.
 
Vi fortsatte mot Domneån där vi intog en välbehövlig fika i vacker miljö.
 
 
 
 
Därefter fortsatte vi mot dagens naturhöjdpunkt, mitt inne i Bankeryd.
En nyanlagd vandringsled längs lillån. Rena rama regnskogskänslan. Jättefint!!!
Vid Lillån är en av cacherna i den serien.
 
 
Anpassat fikabord för alla som kan tänkas ha anpassning. Detta gillar jag!
 
 
 
 
 
 
Laxtrappa!
 
 
 
 
 
Dagens absoluta överaskning bjöd den relativt nya cachen Cell.
Åk dit och logga om ni har möjlighet! Riktigt bra!

Skönneborundan

 
 
 
 
 
 
Skönnarboleden - Dammen 
2014 var Titti i dessa krokar för att logga VÖPT och det var efter det som hon talade om att det fanns en vandringsled hon gärna ville gå nån gång. 
Det tog sin lilla tid, men 5 år senare var vi där. Skönnarboleden utanför Tjällmo i Östergötland.
Efter att ha skjutsat hem sonen till Linköping tog vi en extra omväg, vad gör man inte för en "promenadcachingrunda"?
 
Fast hade jag inte vetat att rundan fanns hade jag nog aldrig hittat den. Tycker att det är helt ok att VÖPT och liknande powertrailer avsedda att logga med bil finns, det är ju många som gillar den typen av masscaching, men oj så jag skulle vilja kunna filtrera bort dem serierna när jag letar efter en vandring eller nåt sevärt ställe.
Jag blir bara trött av att se alla burkar på kartan och orkar inte leta efter guldkornen.
 
 
En underbar vandring blev det på ca 1 mil och här kommer det bilder i den numera vanliga oordningen.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
En fin vandring på lite över milen med lätthittade burkar. Helt klart en runda att rekommendera. Att det sen finns lite bakgrundshistoria att läsa på skyltar längs leden ökar bara trevligheten längs leden.
 
 
 
 
 

Velingas vackra backar

 
 
 
 
 
 
2017 gick jag en promenad som jag uppskattade mycket tillsammans med tjejligan. Den gången hade titticc förhinder, så när jag längtade ut till vitsippsmarker efter att vi kommit hem från Prag, frågade jag om hon ville ha sällskap på denna runda, och ja, det ville hon ju såklart.
 Hadängs Lövskog Stenen var en av cacherna i rundan som går längs en vandringsled i ett naturreservat. Om detta tycker jag. Backigt minns jag att det var, men märkligt nog mindes jag det som backigare då 2017.
 
 Några bilder från vår vandring i Hadängs lövskog.
 
 
 
 
Storvrilen

Efter en fikapaus i närbelägna "Kaffebackarna" valde vi att fortsätta upp på berget och logga några till som ingen av oss loggat. Detta var verkligen en rejäl vril.
 
 
Här, på denna vackra plats stod en gång Velingas missionshus.
 
 
 
Fin start på annandagens påsk blev det och visst fick jag både behov av vandring, vitsippor och tjejcaching tillfredställt.
 
 

Spårön, Tur att vi hade tofs.

 
 
 
 
 
 
 
 
Spårön, denna bilfria ö på Kålland, som vi så gärna återkommer till.
Det finns ju ett antal cacher där och då ön är rätt stor så tar det sin lilla tid att logga alla till fots.
Några nya har dykt upp ibland så vi fått fler anledningar till återbesök. Efter denna tripp så finns det nu bara 3 ologgade kvar, kanske hinner det bli fler tills nästa besök. Hoppas det, för ön är en trevlig bekantskap.
Denna gång var det den sydvästra delen av ön samt stiglösa grannön Lindön som fick besök.
En vandring på sisådär 3 timmar plus fikarast fick vi på köpet.
Lite blandade bilder från vår dag.
 
 
Så här fin blir man om man gosar med torr markvegetation.
 
 
Fikapaus. Vad vore väl caching utan det?
 
 
 
 
Min favoritblomma hittade vi oxå.
 
 
Spännande brygga, undrar hur tålig den egentligen är......
 
 
En förlängd promenad på den "stigfria" grannön Lindön. Här fick vi göra en större avstickare från vandringsleden som går runt hela ön. Men det var inte svårvandrat precis.
 
 
Ja, så var det ju det här med vikten av att ha tofs......
När naturens verktyg plus ens egen längd inte räcker till så får man improvisera. 
 
 
 
Fast loggad blev cachen Spårön #Quercus Robur och vi hade väldans roligt medans vi höll på!
 
 
 
 
 
 
 
 

Kålland, vandring och grill

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Söndag 30 mars.
Strålande solsken och vad passar väl bättre än att besöka ett event på en vacker plats? 
Creation Celebration: Nu grillar vi #2! var dagens val och då jag ju gillar vandring valde vi några, som vi trodde, lite mer svårtillgängliga cacher vid Spiken på Kållandsö.
Visserligen var vindarna iskalla, som så ofta denna vår, men valde man rätt sida i förhållande till vinden så hamnade vi i lä.
Kramgoa träd 1Fin plats samt Strömsundet - "karena" skulle ge oss en fin vandring, delvis i stiglös terräng och då T var satt till 4 på de två sistnämnda gissade vi på att det kanske skulle vara en liten utmaning.
Vid Strömsundet - "karena" läste vi oss till att man kunde behöva vada, så mina vadarstövlar och en handduk fick följa med på turen, utifall att, även om vattenståndet i Vänern är lägre än på många år.
Några bilder kommer här i blandad ordning, men det är verkligen besvärligt att flytta bilder numera så bättre oordning i bilderna än inga blogginslag alls.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Vi hade inte behövt bekymra oss det minsta om vadning då det var bara en kort bit över till den lilla ön som cachen vid Karena låg på. Vattnet var max 10 cm djupt och det låg en stock, visserligen lite hal, men det gick utmärkt att balansera över med vassen omkring som vingliga handtag. 
 
 
Var fikar man bäst om inte vid "Fin plats". Under tiden fick loggen hänga på tork i solen.
Även här var det lä, så vi hade en riktigt njutbar stund tillsammans.
 
 
 
Så var det då dags för eventet. Även här hade EO tur med vindarna och vi kunde njuta i solen utan att frysa det minsta.
En vacker plats hade de valt som eventplats helt klart, Olofsons, något som inte förvånar mig alls, då de brukar vara bra på det.
 
 
 
 
 
 
En liten överraskning var ett avslutande cachesläpp. Här hade vi alla väldiga problem med att få fram detaljer om cacherna på nätet, men är man många så löser det sig ju ändå.
Högt eller lågt, var frågan här.....
 
 
En riktigt go dag fick vi tack vare att vi åkte på event!

Hall of fame och lite lek innan dess

 
 
 
 
 
 
 
 
Vän av ordning har säkert noterat att det inte hänt speciellt mycket här på bloggen senaste månaderna. Det finns flera orsaker till det, dels har ju mitt liv varit rätt fullspäckat med jobb och studier mellan det, men främsta anledningen har nog varit att det har skett nån förändring i redigeringsverktyget som gör att det blivit mycket besvärligare att jobba med bilder i bloggen, åtminstone från min dator, och då har bloggandet hamnat långt ner på priolistan.
 
Får se om jag hinner ikapp, men här kommer iallafall lite kort från vår dag i Lidköping tillsammans med MAN33, Lacksen, Perny67 samt Perry74. Anledningen till vår dag var egentligen att vi ville besöka Geocaching Hall of Fame 2019 som ju alltid går av stapeln i den stad som ska arrangera FAD.
Fast såklart ville vi ju leka lite innan och här kommer några blandade bilder från dagen.
 
 
Sådana här bilder är det nog bara geocachare som har i sin kamera......
 
 
 
Fika måsta man ju! Gofika råkade det dessutom bli med både maffiga bullar och muffins!
 
 
Lite mingel och prisutdelning på eventet.
 
 
Roligast var helt klart bingobrickan som genererade en hel del samtal
 
 
En kul dag tillsammans med roliga och annorlunda cacher. Extra bonus var att vi fick träffa Pernillorna, båda mycket trevliga bekantskaper.
 
 
 

Tinnerö och Ullstämma

 
 
 
 
 
 
 
Då var det dags för en tur till Linköping igen då. Länge sen sist nu, men vädret har ju inte lockat till så många utflykter.
Denna måndag var ju inte en av de bättre vädermässigt heller, tror att vårens alla väder blev representerade på vår dag, förutom hagel och åska, men vi hade en sanslöst trevlig dag ändå.
Valde att stanna i det stora naturreservatet utanför stan och promenadcacha, något som gav oss nästan en mils promenad i fina omgivningar.
GPSen ska man aldrig lita på, åtminstone inte om man kör bil, speciellt inte ute på Tinnerö. Vi styrde mot en speciell cache, som vi inte kom fram till den vägen GPSen visade, det är ju många bommar, stora stenar som stänger av vägar mm mm som komplicerar. Fram kom vi till slut, fast nästan 5 timmar senare.
Första stopp blev vid skjutbanan på Tinnerö där vi gjorde en första bekantskap med dessa gigantiska holkar. Det finns mååånga sådana i naturreservatat och visst blev vi nyfikna vem som de var ämnade åt.
 
 
Det visade sig vara mulmholkar, avsedda för insekter. Snacka om lite oproportionerligt boende........
Första tussilagon!!!!!!
 
 
Jag gillar hagmarkerna på Tinnerö. Så vackert med mossa, sten och gles lövskog!
 
 
 
 
Här fick vi dagens enda solglimt! Tillräckligt länge för att hinna fotografera.
 
 
Det drog ihop sig till lite regn igen och vi styrde mot Ullstämma i stället, via inte helt logiska vägval. Här finns ett bra fikaställe under tak. Lagom tills vi var färdigätna höll det upp igen och vi tog en promenad i omgivningen.
 
 
Finfin skog att vandra i även här, men nu var det barrskog i stället.
 
 
Finaste resesällskapet!
 
 
Se det snöar....... Fast flingorna syns inte på bild.
 
 
Trollstigen var en mysig stig, befolkad av en mängd olika troll.
 
 
 
 
 
Jättegryta i Ullstämmaskogen.
 
 
Sådana här cacher blir man glad att hitta!
 
 
Fint vid Ullstämma. Gässen som hade parkerat sig mitt på stigen protesterade en aning över att behöva flytta sig, men vi slapp bada som tur var.
 
 
Nyplanterad lövskog skyddad mot vilt, riktigt fin utsikt från utedasset på platsen.
 
 
Efter några timmar i naturreservatet var det så dags att köra hemåt igen. Nöjda över att vädret inte alls blev lika illa som det var utlovat från början och att vi fått njuta av en hel massa frisk luft och gratismotion på köpet.
Cacher hittade vi ett antal oxå. En bra dag helt enkelt.

En söndagspromenad på Brunnhemsberget.

 
 
 
 
 
 
 
Egentligen var jag rätt trött.
Det har varit mycket den senaste tiden, med nytt jobb, slutprov till florist 1, samt ambivalensen kring vilket av jobben jag blivit erbjuden som jag slutligen skulle välja. Dessutom var inte vädret så där jättetoppen........
Fast lite skogsluft och en promenad brukar alltid fylla på energiförråden, så jag tackade till slut ja till erbjudandet om en kortare tur från Lacksen och därför fick jag en förmiddagspromenad på Brunnhemsberget.
 
Här finns fortfarande ett helt gäng ologgade burkar, varav några är lite nyare insprängda bland de som las ut i samband med Mussepiggrundan, som jag redan loggat. Dessa satsade vi på.
 
 
Finfin utsikt från den stundtals rätt blöta stigen.
 
 
Vid Glömda rundan Vildes var förfallet stort.
 
 
Varför syns aldrig hur brant det egentligen är när man tar ett foto?
Knektastigen är verkligen en stig som ger flås och rejält brant uppför berget, men inte syns det på kortet inte.
 
 
Av Skogelund 5 finns bara stenskylten samt ett par mäktiga grindstolpar kvar.
 
 
Vid Albionstugan var det dags för fika! Mysigt!
 
 
Men plötsligt kom en vindpust modell större, kaffet fick vågor i koppen och nästan allt på bordet blåste i väg.
Nej, jag letar inte en cache här.
 
 
Min vante hamnade nästan en meter under huset. Jo, nån gång ska ju vara den första som man letar efter sin vante under ett hus oxå!

Lilla gåsemossen och kojeberget

 
 
 
 
 
 
 
 
Dags för en urskogspromenad i Klyftamon igen. Denna gång med sol från en klarblå himmel. Om det tycker jag.
Väg ca 80 procent av promenaden, resten var stiglöst. Bommad var vägen även om skylten som varnade för det var lätt att missa.
 
 
När vägen tog slut skulle vi komma till en jaktstuga av annorlunda slag och det var den minsann. Först stötte vi på bastun vid den lilla sjön.
 
 
Jakstuga modell lite lyxigare.
 
 
Härifrån var det då lite stiglöst på vår promenad till Kojeberget.
 
 
 
 
Här skulle det finnas några märkliga kartsymboler, som visade på dessa stenar? Varför har man gjort dessa tro????
 
 
 
Nåväl, en lättloggad burk och vi vandrar vidare mot lilla Gåsemossen. 
 
Så vackert det är här i Klyftamon!
 
 
30 meter sump på smalaste stället att passera över mossen för att komma upp på berget mitt i gick alldeles utmärkt, även om det framkallade en del skratt då det var rätt vingliga tuvor emellanåt.
 
 
Även här fanns det märkliga stenformationer.
Varför har man samlat ihop dessa sannolikt inte helt lätta stenar så här?
 
 
Jo, detta är nog en grillplats, men den andra?
 
 
Nu var vi båda "fikanödiga" ett utttryck vi kom fram till var starkare än bara "fikasugna". Vi behövde verkligen fika här i solen, mitt i en glänta i skogen på den lilla ön mitt i Lilla Gåsemossen.
 
 
På tillbakavägen började solen så sakta sjunka öven mossen.
 
 
Strax var vio tillbaks vid jaktstugan igen och hä'r kunde jag inte låta bli att fotografera bastun vid sjön igen.
 
 
Gjorde en liten avstickare till Bjursjön på återvägen. Vackert med de sista solstrålarna som färgar allt gyllene.
 
 
Blev en synnerligen trevlig eftermiddagsutflykt, till ytterligare två latser jag aldrig hittat utan de där plastburkarna.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Äventyr i Vargön

 
 
 
 
 
 
 
 
Jamenvisst, nu är vintern här med en hel del snö och vår sen länge planerade dag tillsammans med MAN33 och Lacksen blev lite osäkrare då vi dels inte visste om vi skulle kunna komma iväg och om snön skulle ställa till det för vårt val av cacher. Lite velande om vad vi skulle göra blev det allt dagarna innan då snön behagade att vräka ner.
Klass1 varning dessutom, fast den var som tur var på andra sidan Vättern och vår plan var ju en tur till Vargön. Skulle vi eller ej? Vi bestämde oss för att chansa och det visade sig vara ett bra val.
Sol, blå himmel och inte mindre än 4 riktigt bra cacher kommer att stanna i minnesbanken efter denna februarisöndag.
Cacherna som bl.a fick besök och som jag å det varmaste rekommenderar var 
Hamnarbetarens sista hemlighet
Karantän IV - Sista uppdraget
Scouternas skatt
Living dead
 
Nedanför kommer lite bilder från vår dag, lite blandat från alla dagens cacher för att inte spoila.
 
 
 
 
 
 
 
Alltid bra med en dörr som inte behöver låsas, men här är det nog lätt att gå in i väggen....
 
 
 
 
Fantastiska konstverk!
 
 
 
 
 
 
Det är viktigt att hitta en riktigt bra fikaplats! 
Gärna med riktigt fin utsikt......
Fast bilen gav lä och i solen var det ljuvligt.
 
 
Passade även på att gå en sväng längs kyrkstigen som till vår stora lycka visade sig vara upptrampad av tidigare vandrare, annars hade det blivit jobbigt att pulsa i snön.
 
 
 
Herr och fru bojip. Ja man kan ju undra vad en mugglare skulle tro egentligen.
 
Vattenfallet vid kyrkstigens start var vackert i vinterskrud.
 
 
Grotta plus is=underbart.
 
 
Gillade speciellt de små "hattifnattarna" som bodde i grottan.
 
 
 
 
 
Vilken dag det blev!!!
Vilken tur att vi gav oss iväg. Visst var väglaget som det brukar vara vintertid, men inga problem alls när man anpassar sig efter det.
Och vilka cacher vi besökte. Tror vi allihop var överens om att hit blir det återbesök. Finns ett gäng reflexcacher som lockar till besök, men då vill vi inte ha snö. Kanske en övernattning i Trollhättan nån helg framöver? Vi får se, är iallafall helnöjd med dagen som blev och det är inte illa det heller.
 

Vildmarksvandring

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Så var det då dags för återbesök i vildmarken, denna gång helt i stiglös terräng. Det var dessa cacher vi tog sikte på: Klyftamon # Urskog 1, en serie på 3 cacher med en terrängraiting på 4,5.
Vi var beredda på att vandringen kunde bli krävande och hade laddat med rejät tilltagen matsäck och gott om tid.
Här är det ett helt fantastiskt mosslandskap, något som tyvärr redan hunnits döljas rätt effektivt av den fallande snön.
 
 
I klyftamon finns mycket sten, men det var ändå inte så svår terräng att gå i då det var öppen terräng.
 
 
Jodå, spår av människor hittade vi, både gamla som den här och alldeles pinfärska något senare.
 
 
Sten igen.
 
 
Första cachen hittad på en fin plats efter bara en halvtimmes vandring!
 
 
Så fortsätter vi mot nr 3 i serien, då det verkade som det var torrare att ta sig dit från ettan.
 
 
Har trädet hamnat i myrstacken eller har myrorna hamnat runt trädet?
 
 
Mycket spännande natur med berg som går i dagen i ränder längs stor del av området. Hade något att göra med issjöns tömning nån gång för länge sen om jag inte fattat fel.
 
 
Hur kan träd växa egentligen?
 
 
Efter att ha hittat andra cachen var det läge för energipåfyllning.
 
 
Även om det inte var lika svårvandrat som jag befarat så tog det sin lilla tid och fika måste man när man är ute i skogen.
 
 
 
 
Helt plötsligt, när vi närmar oss den sista i serien, upptäcker vi ett pinfärskt fotspår i snön. Hm, vi är rätt långt ute i vildmarken nu så sannolikheten att stöta ihop med någon är inte stor.
Men titta noga på bilden nedanför. Ser ni?
 
 
Jodå, mitt ute i skogen brinner en eld och bredvid sitter skoavtryckets ägare och dricker kaffe. En pratsam man på 83 år!!!
Han blev nog lika överraskad av mötet som vi blev skulle jag tro.
 
 
Så fortsätter vi åter mot bilen, närmare 2 km fågelvägen.
 
 
En perfekt fikaplats hade detta varit.
 
 
Men vi fortsatte nån km till innan vi plockade fram kaffe och gofika.
 
 
 
Hittade band på tallarna som varnade för älgjakt och det kan nog stämma, farbrorn på stubben sa att de inte fyllt kvoten ännu.
 
 
En lite ovanligare lav lyste upp så vackert i snön. 
 
 
Avslutade med ytterligare en cache en bit från parkeringen vid namn djävulsåker och vi fick ihop 4 foundloggar och ca 7 km promenad på 4 1/2 timme.
En härlig vandringsförmiddag som ger mersmak på detta fina område.
 
 
 

En riktig Milstolpe!!!!!

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Så var det då dags, nästan 10 år efter första loggen på geocaching.com att uppnå den magiska siffran 10 000!!!!
Det ville jag fira med en annorlunda minnesvärd cache och valet föll på att desarmera en bomb!
 
 
Man ska ju inte fira själv så jag såg till att ha fint sällskap av jamandcat, titticc samt konagirl77.
Fast själv hade jag inte behövt vara, när spindlarna ger skuggor så är de inte så små......
 
 
Några små möss hängde också i taket.
 
 
Min logg:
Cache nr 10 000!!!!!
En så stor milstolpe vill man ju fira med att logga nåt alldeles, alldeles speciellt och visst var detta en mycket värdig sådan.
Fast det höll på att gå illa då vi hade stora problem att lösa mysten, insåg sen att om vi hade varit mer begåvade språkmässigt hade det nog gått lättare. Nåväl, en liten knuff i rätt riktning genererade så äntligen rätt i checkern!
Jippie!!!!
Utrustade med rätt hjälpmedel styrde vi , dvs titticc, jamandcat, konagirl77 samt undertecknad) så stegen mot första waipointen, men där hade vädrets makter satt käppar i hjulet. Hm, tänka om och resultatet blev ytterligare en promenad på såsidär nån km. Man blir stark av att geocacha!!!!
På plats tvekade åtminstone jag en liten stund innan jag närmade mig bomben. Spännande plats må jag säga!!!!!
Sen stötte vi på patrull igen, men efter en del strapatser, uppenbarade sig plötsligt något. Snyggt!!!!!
Med andan i halsen kunde loggen signeras. Gott!!!!!!!
Lite skitiga (ombyteskläderna behövdes faktiskt inte), men mycket lyckliga, sa vi farväl till de som tur var inte så sällskapliga smådjuren och lämnade platsen.
Mycket kul äventyr som såklart får ett stort grönt hjärta som tack!
 
 
Nyloggade!!!! 
 
 
Nu återstod det bästa av allt. Gofika vid Vänerns strand! Mysigt!!!
 
 
 
En minnesvärd tur blev det helt klart, precis som jag önskat.
Tack tjejer för att ni ville följa med!

Om

Min profilbild

bojip

Trebarnsmor, IVAsjuksköterska och "skogstokig" geocachare. Alltid på jakt efter nya smultronställen

RSS 2.0