Sverige!

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Tror jag fortfarande nog är lite omtumlad efter vår fantastiska resa.
 
Stensjö by och dess geoart i form av en Sverigeflagga är en av de bästa geocachingupplevelser totalt sett jag nånsin loggat! Underbart roliga mystar samt varierande multiuppgifter och dessutom några arbetade slutburkar i en underbar miljö, där man verkligen får möjlighet att se så mycket som möjligt av det som finns att se här.
Sverige 01 - Stensjö By är den första i denna mycket roliga serie med varierande svårighetsgrad och terrängfaktor. Miljön är helt enkelt ljuvlig, och jag har redan gärdsgårdsabstinens.
Det fanns så vansinnigt mycket jag ville ta kort på och här nedan kommer ett blandat urval, några bilder med kommentarer, annars tror jag bilderna får tala för byn som är på väg att bli kulturreservat.
 
 
 
Både får och kor gick ute i det ovanligt varma januarivädret.
 
 
Undrade så varför det hängde en yxa i ett snöre vid bron, fast snart förstod jag.
 
 
 
 
 
Found it!
 
 
 
Flera vandringsleder fanns att följa och cacherna var oftast lagda så det gick att följa lederna. Även ett antal fikabord var utplacerade i omgivningarna närmast byn.
 
 
Små åkerlappar mellan alla hagar, sten och klipphällar.
 
 
Utsikt från vårt fikabord där vi åt vår lunch, bestående av gulaschsoppa och macka.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
En av multisarna visade oss det mysiga museet. Extra kul här var att tidningen på bordet var från den 2 februari 1966, dagen efter jag föddes.
 
 
 
 
 
Solen börjar dala och skuggorna blir allt längre, Allt blir vackert gyllene.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Energipåfyllning i gammelskogen. Lite kaffe, apelsin och en delicatoboll gav oss krafter att fortsätta vår vandring.
Om någon undrar så är hela byn med omnejd bilfri, så det är apostlahästarna som gäller, något jag uppskattar starkt.
 
 
En av multisarna visade oss till en plats där vi skulle hitta en ledtråd till finalen och vi hittade detta!
 
 
Hm, ja hur tolkar man det? Jo om man följde dit den den ovanligt välutvecklade pekade så hittade vi ett rör innehållande koordinater. Dagens asgarv blev det, fast jag gissar att vi skrattade extra mycket bara för att vi var rätt trötta vid det här laget.
 
Nu börjar det bli mörkt och vi fortsätter ett tag till i ficklampor/pannlampors sken. Tur att Elin gillar att klättra i träd, för höjdrädda jag hoppar gärna över den detaljen om jag kan.
 
 
Fikapausen nån timme senare med ryggen mot en stor sten i kolsvart mörker i en av hagarna blev ännu ett minnesvärt ögonblick. Stjärnhimlen här, långt från alla lampor var magnifik och till och med en vanlig ostmacka med en kaffeslurk till blir en måltid man sent glömmer i den miljön.
En lång dag närmar sig sitt slut och åter på boendet landar min stegräknare på ca 17 km promenad.
Jo, jag sov gott även den natten!

Säsongsledighetsresa

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag är ju på papperet säsongsanställd mellan 1 mars och sista oktober, så redan i höstas pratade jag och Konagirl 77 om att göra en liten vandringsresa nånstans under ledigheten.
Nu visade det sig att ledigheten inte alls blev så lång, gjorde min sista arbetsdag dan inna lucia och har precis börjat jobba lite igen, men resa det ville vi.
Jag fick upp ögonen för sverigeflaggan utanför Oskarshamn. En serie med mystar och multis belägen på en helt ljuvlig plats, nämligen Stensjö by och det visade sig att Elin mycket väl visste vilken serie detta var och dessutom hade velat åka dit men inte trott det skulle bli av.
Beslut på resmål togs alltså lätt och resdagar bestämdes med kort varsel, för att kunna få så bra januariväder som möjligt.
Några väl valda stopp planerades in och jag är nog själv förundrad över hur klockrent bra dessa stopp visade sig vara. Allihop!
 
Första stopp blev Forngården - Virtual Reward 2.0
Ett jättemysigt ställe där vi bland annat fick gå runt och räkna lampor. Gillar när man inte bara ska ta kort på en plats utan även får en uppgift att göra när det är en virtuell.
 
 
 
 
 
Planerat fikastopp var denna cache, Hultaby Slottsruin, något som inte hade kunnat bli bättre.
Vacker ruin på en vacker plats. Det enda som saknades var bord i solen, men slottstrappan var inte helt fel att sitta på den heller. Magnifik!
 
 
 
 
 
 
 
Efter denna sagolikt vackra plats begav vi oss till en riktigt märklig plats. Klotgranit i Småland
 
 
Spännande ögon i stenen. 
 
 
Mer sten, men betydligt större, hittade vi vid nästa fantastiska plats.
The Church Stones, en gamling från 2003 dessutom. Snacka om flyttblock! Definitifr de största jag sett!
 
 
 
 
 
En fantastisk plats. Och återigen vidare till ytterligare en fantastisk plats. Owl island
Här fanns en cache från 2002, men även en förhoppning om fin fikaplats.
Med kylväska och ryggsäckar ilade vi längs öns minst sagt krokiga vandringsled för att hinna fram innan solen gick ned.
 
 
Och ja vi lyckades! Med några minuter till godo. Med denna fina vy intogs dagens sista kopp kaffe och ett par mackor. Sämre kan man ha det!
 
Mätta och belåtna gav vi oss på cachen i den rosa skymningen. 
 
 
Tillbaks till bilen njöt vi av den orange himlen. Vackert!
 
 
 
Innan vi "checkade in" på vårt boende började vi med ett besök på vårt huvudmål Stensjö by, för att logga åtminstone mörkercachen där. Sverige 22 - Figeholm
 
 
Att gå i mörkret bland gärdsgårdarna med en alldeles fantastisk stjärnhimmel..... 
Vet inte om en dag kan bli bättre egentligen än denna. 

Ut i spenaten igen!

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jo, jag gillar ju de där cacherna man inte bara kan kliva ur bilen och logga.
 
Har absolut inget emot att traska rakt ut i "spenaten" bara för en enda cache heller, bara tid finns och fikat är med.
Igår valde vi att göra just en sådan tur igen, till en cache som faktiskt inte haft ett enda besök sen 2015. Gåran; Sde naturreservat
Nästan 1800 dagar utan att nån kommit på tanken att göra ett försök. Vågar vi tro? För hur det än är så vill man ju gärna hitta en cache oxå om man nu traskar en bit i stiglös terräng. Några hade till och med haft svårt att hitta cachen.
Hm, fast såklart vi vågade. Det är ju ändå rätt lockande att hitta nån som legat så länge.
Parkerade innan en öppen vägbom och gav oss sen iväg längs en bra skogsväg tills den tog slut.
Sen var det bara 700 meter stiglöst kvar fågelvägen.
 
 
Fast det var faktiskt inte direkt stiglöst. Inte det minsta svårt att gå i skogen heller. Öppen fin gammalskog, inga sumpmarker och inga hyggen! Dessutom ganska platt. Läste att folk tyckte det var oländig terräng i tidigare loggar???
 
 
Hittade till och med ett antal riktigt fina djurstigar som vi följde emellanåt.
 
 
Titta ett naturreservat!
 
 
Precis, tillåt mig presentera Gårans naturreservat! Vackert!
 
 
 
Och vad hittar vi väl där om inte........
 
 
Väldigt lätthittad på bra koordinater.
 
Här i denna vackra glänta fick det bli en liten fruktstund, bara för att njuta lite extra.
 
 
Vi traskade vidare mot ännu en cache som inte hittats sen 2015. Bara ca 1 km fågelvägen genom stiglöst igen. Billinge Blöt #1 Kvarnegårdsmossen
Halvvägs hittade vi en finfin fikaglänta.
 
 
 
 
Dagens lunch på Restaurang Vildmark! Gott!!!
 
 
Inga blöta fötter denna gång heller på vår vandring, men väl en cache, även den i sanslöst gott skick.
 
 
Kvarnegårdsmossen.
 
 
Vi fortsatte vår vandring på sydbillingens platå och kom förbi fler våtmarker.
 
 
Ute på vägen igen. Solen gjorde tappra försök att skina igenom molntäcket. Såg riktigt häftigt ut när solstrålarna syntes så tydligt och dessutom flyttade sig så snabbt. Jo, det blåste rejält utanför skogens lä.
 
 
Så några rejäla praktexemplar av släktena tall och gran.
Vansinnigt långa tallbarr.
 
 
och en synnerligen dekorativ liten gran.....
 
 
Blev en härlig vandring på totalt 7-8 km. Passade på att besöka ytterligare 3 sällanloggade cacher här som Elin inte loggat. Kan inte låta bli att förundras över att så få tar sig tiden att ge sig rakt ut i spenaten, eftersom det är en fantastisk upplevelse.
 
 
 
 
 
 

Urskog!

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Urskog, det är allt nåt visst med just det ordet.
 
 
Orörd vildmark är alltid spännande så Lidens Urskog fanns på min önskelista redan i början av min cachingkarriär, fast när man inte loggat så många så finns det ju alltid så många andra cacher som gjorde att jag aldrig kom iväg till just denna cache. Sen arkiverades den och därmed försvann den även ur mitt minne.
Numera är kartan i närområdet rätt fullproppad av gula, glada gubbar så när man ska på utflykt tillsammans är antalet cacher som alla har ologgade starkt begränsat. 
Varför inte kolla om det finns arkiverade cacher som kan finnas kvar?
Sagt och gjort och när denna dök upp så mindes jag att hit ville jag ju redan för 10 år sen.
Konagirl77 var inte sen att hänga på och vi traskade iväg på den till en början jättefina stigen.
Undrar vad som hänt just här?
 
 
Massor av vatten i bäcken! Tur det fanns en spång!
 
 
Upp där ska vi! Sista biten nästan fyrfota.
Rejält brant var det och stigen försvann.
 
 
 
Och minsann, vad hittade vi inte där?
Blöt logg såklart, men den är ju arkiverad sen 2013 så det var ju inte så konstigt. Men jag har sett lika blöta loggböcker på aktiva cacher. Så synd att denna är arkiverad, för här borde det finnas en cache!
 
 
Vi återvände till bilen och hämtade med oss våra ryggsäckar, gick tillbaks till bäcken och satte oss med vårt fika på en stock, samtidigt som vi la en plan för vidare äventyr.
Valet föll till slut på Billinge Blöt # 16 Lilla Hjortemossen
Ca 1 km fågelvägen från cachen fick vi lämna bilen och sen gav vi oss av rakt ut i vildmarken.
Eller inte, vi gick grusväg de första 500 metrarna, sen hittade vi lite djurstigar och däremellan var skogen öppen och lättvandrad. 20 meter från gömman korsade vi en stor fin stig......
Väl vid nollan hittade vi den typiska "Billingeblöthatten". Otroligt bra är den helt klart för det är sällan dessa loggböcker är våta.
 
 
Återigen en riktigt härlig naturupplevelse som jag bara måste tycka om. Nu är det endast 5 kvar i serien och dessa står definitivt kvar på min önskelista tills vi får tillfälle att göra en ny vildmarkstur.
 

En glömd runda

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Fick en fråga från titticc häromdan om vi ville följa med ut och traska lite i skogen, efter att vi alla har haft några mer stillasittande helgdagar.
Om jag ville!!
Vart skulle vi i så fall styra färden? Där man kan gå utan att bli alltför lerig?
Vi valde till slut en del av glömda rundan på Brunnhemsberget, ett alldeles ypperligt val, visade det sig, eftersom det var torrt och fint just där.
Gillar att det går att dela av dessa promenadrundor till kortare utflykter, vårt val att logga Glömda Rundan 28 # Vändplats till Glömda Rundan 21 # Vinkelsten samt komplettera med Mellanvägen 4 - Mellanvägen 1 gav oss en ca 6 km lång skogspromenad vilket för oss var alldeles lagom.
Så mörkt det var i skogen kl 9 denna dan före dan före nyårsafton. Varför hade vi missat ficklampa?

Som tur är så har titticc oftast resurser, fast det visade sig att eftersom vi valde att gå ända längst bort direkt så behövde vi inte använda lamporna. Lite, lite snö ligger kvar efter gårdagens lätta snöfall.

 
Dimman låg tät och lite kusligt var det i skogen innan det ljusnade lite mer.
Men så fint det var!
Självklart kunde jag inte låta bli att ta kort på isformationerna i den lilla bäcken vi passerade. 
 
 
 
Nycklafallet. Lite begränsad utsikt denna dimmiga morgon.
 
 
 
Mossig, gles skog, jo jag har tagit sådana kort förut. Kan liksom inte låta bli.
 
 
Stora stenar och fina töser!
 
 
Stigen vi följde. Inga problem att gå den inte.
 
 
 
När vi kommit tillbaks till Nycklafallet hade dimman lättat lite och vyn blev lite längre.
 
 
 
Mellanvägen, smal, spikrak och sannerligen inte alltför trafikerad.
 

Det är en riktig välgärning som paparazzi65 gjort när de placerat ut alla dessa cacher längs stigar, man inte hittat så lätt annars. För promenadcacher, det gillas!!!!

Avslutade vår förmiddag med att fira en milstolpe. Titticc loggade ju sin cache nr 14 000 innan jul, så nu blev det gofika vid albionstugan. Räckmacka och vaniljhjärta smakar inte illa efter en sån här fin tur.


Fågelmossen, Göta kanal samt 14 000 i gamla Linköping

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 Snart jul och universitetssönerna är hembjudna för firande. Självklart kan de ta buss och tåg, men dessa "hämta i Linköpingsutflykter" är så mysiga så vi väljer att fortsätta med dem.
Denna gång föll valet på ett stopp på en slinga som visade sig vara till och med trevligare än förväntat.
 
 
Tallifnatt brukar lägga ut på platser som jag gärna vill besöka, dessutom sådana slingor som är avsedda att tas till fots. Om detta tycker jag!
Vi parkerade vid en gammal cache Kolarkojan. Jättemysig plats där vi sen även passade på att fika innan vi åkte vidare.
 
 
 
Motalas naturreservat # 8. Fågelmossen. är ännu ett lovvärt initiativ. Tänk att varje naturreservat får en alldeles egen cache!!! Om det tycker jag oxå!
 
 
I naturreservatet finns en utmärkt vandringsled och det var den vi fick gå tack vare tallifnatts runda. Entwalk var en av cacherna i serien. 
 
 
 
 
Så vacker skog och förvånansvärt torrt att gå trots att det regnat så mycket senaste månaderna. Här fortsätter vandringsleden i den torra skogen bredvid.
 
 
 
Vi råkade oavsiktligt ta en genväg.
 
 
Och ja, även här var det tydligt att genväg är senväg, för det var när vi återkom till stigen som vi hittade cachen.
 
 
Vi hade tid över så varför inte en promenad igen längs Göta kanal. Även här har vi tallifnatt att tacka för val av plats att promenera på.
 
 
Även denna gång med en tömd kanal. Nu har vi inte så många i den serien kvar, men vi har lovat varandra att ta den när det faktiskt finna vattenj i kanalen. Det är nästan så att vi börjar tro att denna sida alltiud ser ut så här.
 
 
Dimma och gråväder, men ändå väldigt vackert. Fast så är jag ju väldigt svag för just dimma oxå
 
 
Brunneby. Så fint ställe.
 
 
 
Klockan 5 var sönerna hämtklara, men det börjar ju mörkna redan efter tre. Vad göra?
Gamla Linköping och Gamla Linköping walking tour blev vårt mycket trevliga val.
 
 
 
 
 
 
 
Gillar verkligen gamla Linköping. Det finns så mycket fint att upptäcka i dessa kvarter och båda cacherna gav oss en fin tur bland de gamla husen.
Att letterboxen råkade bli Titticcs logg nummer 14000 var extra kul.
Nu får vi fira nästa gång vi ses!!!!! Undrar vart det blir tro........
 
 
 

Där har jag inte varit förut

 
 
 
 
 
 
 
En decemberförmiddag tillsammans med tjejligan igen. Vart åker vi?
Vi hamnade borta vid Beateberg, platser jag sällan besöker. Till och med så pass att vi hamnade vid mullsjöberget och där har jag aldrig varit förut.
Sådana platser finns det ju såklart många av, men nog är det väldigt många platser numera som man faktiskt varit på.
Här Vid Örlan har jag faktiskt varit förut och loggat en tidigare cache. Men det är ju fint här så gärna ett återbesök på vackra platser
 
 
Önnerudseken, jösses vad det måste ha låtit när den föll. Vilken "stubbe" som fanns kvar.
 
 
Och ett liggande träd modell gigantiskt. Hade varit kul att se den i stående skick, men frågan är om den inte nästan var mäktigare liggande.
 
 
Inuti, nästan som en grotta och med vackra färgskiftningar.
 
 
Det har ju regnat en hel del senaste månaderna. Massor av vatten i mossiga skogar. Tur det var smalare lite längre fram, för här hade vi inte kommit över annars.
 
 
Men över kom vi och en logg blev det.
 
 
Passerade lite roliga gubbar som inte smälter när det är plus.
 
 
Mullsjön, här hade vi tänkt fika. Jättefin plats men isvindar blåste rakt på oss från sjön så vi fortsatte mot Beateberg igen.
 
 
Vid den lite ovanligare kyrkan finns massor av fikamöjligheter med jättefin utsikt. 
 
 
 
Avslutade med dagens strapats, nämligen Örlåsens vackra gran
 
 
En stor ståtlig gran mitt på ett gammalt hygge som förärats en cache. Strapatsen var att ta oss dit, efter senaste tidens himlaläckage.
 
 
260 meter, fyra breda diken, samt en sankmark senare var vi där. Det var långa metrar vill jag lova...... Då är det bara återvägen kvar.
 
 
Fast det blev nästan som det gamla vanliga, vi tog stigen tillbaks. Eller stig fanns det inte, men efter ditvägens rätt besvärliga vägval, valde vi ett annat på återvägen. Inte ett dike, inte en blötmark alls. Tänk så olika det kan vara bara med hundra meters skillnad.

Leder i en salig blandning

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 Då var det så dags för en liten tur med tjejligan igen. Vintrigt, vackert landskap, men det hade förvarnats om regn, nånstans redan vid lunch.
Alltså var det bäst att konsultera SMHI om vart det skulle kunna tänkas börja regna senast i vår trakt och eftersom det verkade vara från väster som regnet skulle komma valde vi att åka österut.
Vi bestämde oss för Leder nr 1 t.om 25.
Vän av ordning tänker att 25 cacher borde det alltså bli, men så var det inte alls. 13 cacher av serien loggades eftersom numreringen enbart är till för när CO placerar den längs någon av vandringslederna i trakterna runt Karlsborg.
Denna dag valde vi Forsvik till Mölltorp.
 
 
Vackert vinterlandskap med oväntat mycket snö på träden. 
När vi skulle in i terrängen saknade jag verkligen mina damasker, då snön gärna letade sig in mellan skalbyxor och kängor. Men fint är det!
 
 
Även Izzie uppskattar snö. Och backar!
 
 
 
Fram och tillbaka, upp och ner sprang hon, lycklig som få.
Vattenpölarna hade så där fina möster som bara is kan ge.
 
 
 
Tallarna hade vackra "extrabarr" av rimfrost. 
 
 
Lite sjönära kom vi vid ett tillfälle. Även detta vackert!!!
 
 
Nu hade det börjat regna, lagom tills magen började knorra efter fika. Vart hittar vi tak? Och lä?
Ibland har man tur, vi fick komma in i Engvallens klubbstuga och inta vårat kaffe i deras skinnsoffa. Vill ju gärna fika ute men när det regnar och blåser snålt som då var det ljuvligt!
Efter fikat fortsatte vi in i skogen med den delen av leden som är närmast Mölltorp. 
Här upptäckte vi en riktigt stigrik skog, som vi kunde få till en runda av lederna.
Härligt. Även här fin skog och att det regnade och vi blev blöta gjorde inte så mycket. Skogen har sin tjusning även om vädret är mindre mysigt.
 
 
Vi hoppas att CO fortsätter lägga ut lite cacher längs traktens vandringsleder, för vandra, det gillar tjejligan.
 
 
 
 
 

Fjällastigen

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Vad i all världen ska vi prata om att göra nu?
För nog har vi pratat om att gå Fjällastigen minst ett par gånger om året de senaste åren. Men alltid har det kommit nåt i vägen.
 
 
Igår kom vi makalöst nog iväg! Varken väder, vind, sjukdomar eller andra förhinder denna gång. Härligt!
Rustade med matsäck för en milslång promenad gav vi oss så iväg. Små informationsskyltar om allt mellan sägner, torpställen och diverse fågearter förgyllde vandringen.
Det började vackert!
 
 
Uppför bar det och strax fann vi ruinerna efter en kvarn. Här hördes bäckens brusande på långt håll.
 
 
 
November har inte varit en av de soligaste månaderna detta år, så även denna dag. Men trots att himlen ligger jämngrå har naturen sina färgnyanser.
 
 
Stigen var lättvandrad, om än lite kuperad speciellt de första kilometrarna.
Här fick vi nästan lite Tivedenkänsla.
 
 
 
En utsiktsplats fanns det som förärats en egen cache. Här fanns även en enklare fikaplast. Vi tog bara en vattenpaus där och jag glömde ta kort..... Fast utsikten var nog bättre för ett antal år sedan.
 
Grisabäcken. Riktigt välfylld med forsande vatten. Vackert!
 
 
Bland mossan hade en ensam and gömt sig.....
 
 
Nu övergick vandringen till att bli lite mindre naturskön.
 
 
Många ställen var avverkade de senaste åren och vi traskade tappert på i väntan på en fikaplats. Vid Fjällastigen 18 trodde vi oss kunna finna en sådan, då den låg precis intill en sjö vid namn Våtasjö. 
Hittade en skylt med rastplats som pekade mot en plats ca 200 meter från stigen och dit började vi gå. Det var bara ett litet problem. För att komma ända fram behövde vi gå på spång över våt våtmark och denna spång var halare än hal. Ingen av oss ville ta ett ofrivilligt sumpdopp, så vi fortsatte längs fjällastigen i stället.
Nu var klockan närmare ett och orken tröt. Vi hittade till sist en platt sten i diket vid Fjällastigen 22 som dög bra till att duka upp vår medhavda matsäck på. Inne bland granarna vid gömman behövde vi nästan ficklampa för att se, trots att det var mitt på dagen. Nog är november mörk alltid.......
 
Promenaden fortsatte med förnyade krafter och nu loggades cache efter cache i ett betydligt snabbare tempo.
 
 
Vid nästa sjö visade kartan att det skulle finnas ännu en fikaplats. Fattar inte att vi inte såg den?
 
 
Fast cachen hittade på bra koordinater!
 
 
Sista biten på vandringen var riktigt fin. Mossig skog
 
 
 
Bokskog
 
 
 
Till sist öppnar sig landskapet i ängsmark. Vackert!
 
 
 
40 cacher långs en ca milen lång runda. Inte alls illa att den nu är full med glada små gubbar.
Tänk att vi kom dit till sist iallafall!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

En solig tisdag i Forsvik

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Tisdagar brukar vara reserverade för tjejligan, om inget annat kommer i vägen. Har försökt lägga mitt jobbschema så att många tisdagar är lediga bara för det, men nu är säsongen slut och det blir mer tid att vara ute i skog och mark några månader innan jobbet drar igång igen.
Denna tisdag var titticc upptagen, men konagirl77 ledig och förstärkte vårt team.
 Jacqierundan 1 är egentligen en runda som passar frö hundpromenad så varför inte ta med jamandcats vovve Tallulah?
 
 
En härlig promenad i skogen innan vi kom fram till Forsviks fina kyrka.
 
 
Synnerligen välklippt häck!
 
 
Frostigt i gräset. Vackert tycker jag!
 
 
Några bokar lyste gyllene i solskenet. Känns så gott att det fortfarande finns några löv kvar på träden trots att det är november.
 
 
Visst är vi fikasugna, men här blåste det iskallt.
 
 
Fina Forsviks bruk.
 
 
 
 
Här vid slussen passade det perfekt att packa upp fikat. Lä och sol, vad mer kan man önska?
 
 
 
 
Avslutade med lite kultur.
Nya kiståsen Borg.. Måste ha varit en rejält stor byggnad med tanke på ladugårdsuppfarten. Tog nog sin tid att bygga den. Tyvärr finns ingen info på platsen, så hit hade man inte hittat utan en plastburk.
 
 
Soliga dagar i november kan man inte få för många av! 
 

FAD2019

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Så var det återigen dags! Mitt sjunde FAD! En av årets absoluta höjdpunkter, denna gång så pass nära att vi inte behövde övernatta. Kändes skönt då hösten varit intensiv, samtidigt så brukar dessa FADresor till en ny stad vara så kul. 
Nu anlände vi på eftermiddagen och gav oss i kast med alla härliga labcacher. Bilden ovan är en av dem. Vi stod först som fån en stund när det kom fram 2 damer och gav oss tips som fick oss att inse vad som behövde göras. Efter logg sa en av dem "Är ni oxå nya på detta?"
Hm, vad säger man då.........Bjuder på min oförmåga att fatta enkla lösningar, trots att jag loggat något mer än en nybörjare.
Loggboken. Snyggt och passande med det mörkertema det ändå är på eventet.
 
 
Efter att ha ägnat oss åt dagslabbarna, samtidigt som vi pratade med många kända och okända ett tag så började det närma sig inlåsning.
Iväg till bilen för att hämta utrustning för mörkercachingen.
Nu är det nära!
 
 
 
Så låstes dörrarna upp och vi tumlade ut i mörkret. Vi valde skogen med baren!
 
Första cachen och här var vi definitivt inte ensamma
 
 
Både labbar och vanliga cacher höll en mycket hög kvalite!
En mycket rolig lab nedan som hette defuse. Här gällde det att komma på vilken kod som gällde för att desarmera bomben inom 2 minuter.
 
 
Liten balansgång i skogens mörker.
 
 
 Å så var det ju baren. Sällan har väl julmust och pepparkaka smakat godare.
 
 
 
Mycket nöjda med att ha fått en fantastisk FADupplevelse åkte vi hem för att sova sött innan vi åter styrde färden mot Lidköping nästa förmiddag.
Vi hade några labcacher kvar av kvällens mörkersläpp och de började vi med. Samarbete krävs!
 
 
Petrör i skog.
 
 
Snygga byggen, generellt i skogen detta år.
 
 
Vi avslutade med lite sightseeing. Först en virtuell
 
 
Sen passade vi på att gå stadsvandringen som oxå var en del av årets FAD. Jättefint sätt att visa upp en stad och den nya appen adventure labs funkade klockrent!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
En härlig förmiddag om än lite kylig. Vad passar väl bättre än att avsluta en sån fin stund med fika på cafe? Rådhuscafet var passande nog öppet och vi satt en bra stund och bara pratade om alla upplevelser denna FADhelg, en av de absolut bättre jag varit på.
 

I trakten kring Lemunda

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Omtentaperiod på Liu, det innebär att vi har möjllighet att få hem de "förlorade sönerna" en hel vecka, eftersom ingen av dem har nån omtenta att göra denna gång. 
Och eftersom det ju alltid är trevligt med en heldag i skog och mark så blev det även denna gång en hämtningsresa på en för mig ledig dag.
Dagens cachemål var denna runda:
1 Lemunda rundan. Kajen.
Det visade sig vara ett riktigt bra val. Lätthittade burkar på bra koordinater i fin natur. Och en och annan kvarnsten. Vad mer kan man önska sig?
 
 
Här från den gamla kajen skickades mycket av den sten som bröts i området.
 
 
Stenbrottet, numera vattenfyllt och vackert!
 
 
Fast varför ta den lätta vägen, när man kan bestiga en rejält brant slagghög?
 
 
Efter en spännande uppstigning och inte minst nedstigning hittade vi en jättebred, fin stig.
Dessutom väldigt vackra vyer över brottet.
 
 
 
Även bävern trivdes i området, här hade den varit väldigt flitig och gjort stigen till en finfin hinderbana.
 
 
Framme vid vätterkanten blev stigen bredare igen och vi följde den söderut. 
 
 
Men var är alla omtalade kvarnstenar undrade vi straxd innan vi stötte på den första.
 
 
Sen blev det fler......
 
 
 
 
Undrar om nån tröttnat på alla runda former.....
 
 
Vandringen följde vätterstranden en bra bit.
 
 
Här och där fanns det små bodar i varierande skick, samt en och annan stenmur.
 
 
Här var det stenigt värre
 
 
Fika måste man ju, vi lånade en av alla bryggor i området.
 
 
 
 
Folktomt på stranden i slutet på oktober.
 
 
Nöjda fortsatte vi mot Naturstigen, LimaxNorra Freberga har en fin naturstig som delvis går genom herrgårdsparken.
Här var vi i vintras men fick ge upp pga snö den gången. Det är jag glad för eftersom det var riktigt vackert här nu med alla höstfärger.
 
 
 
 
 
 
Avslutade med en fika vid Östergötlands sjöstad, Djurkälla
 
 
Så mysigt avslut på en jättefin dag att vandra längs stranden medans solen sakta sänkte sig i horisonten.
 
 

Vandring i Ramsvik, Klippornas rike.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Första helgen i oktober brukar ofta bjuda på vackert höstväder.
Vi valde att tillbringa en helg på kusten tillsammane med mugglarvänner.
För ca ett år sedan vandrade ju vi och loggade en del av cacherna i klippornas rikeserien, denna gången blev endast 3 loggade, men jag väljer ju numera ofta att strunta i att logga burkar när mugglare är med, om jag inte råkar typ trampa på dem.
 
Vilken fantastisk vandring det blev.
Sol från en klarblå himmel och mängder av vackra vyer.
Bjuder på en liten bildkavalkad av dagen här nedanför.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Västanvik runt.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Fredag. Ledig. Solen skiner. Mellansonen planerar för en helg hemma.
Varför inte erbjuda hämtning och samtidigt passa på att vandra lite i trakten runt Medevi?
Serien som denna ingår i passade oss perfekt. ÖLV Hålrum
 
 
Västanviksleden är ca en mil runt och är utmärkt på kartan ovanför, även om man nästan måste veta var den går för att kunna se det. Leden går i en skärgårdsliknande miljö precis vid Vättern och  följer mestadels stigar längs stranden, men även delvis korta sträckor längs småvägar nära tätorten. Leden har ett fågeltorn, flera grillplatser och badplatser och nybyggda vindskydd. På flera ställen finns det bänkar och ibland även bord för den som vill ta sig en paus.
Låter väl som en perfekt plats att tillbringa en solig dag i början av oktober på!
 
 
Utrustade med fika i ryggsäcken gav vi oss av, den delen som var närmast fågeltornet bestod av spång. Lite halt att gå på men än var benen pigga så det var inga problem.
 
Här var det som tur var bro, annars hade vi fått problem.....
 
 
I "porsdjungeln"
 
 
Så kom vi då fram till vätterstranden, som vi sen följde en stor del av vandringen.
Dessutom fanns här första fikaplatsen av väldigt många.
 
 
Fin utsikt, fast trots att solen lockade fortsatte vi att gå.
 
 
Här hamnade vi i lite stenigare terräng.
 
 
Hittade även en kryptall där, med tillhörande burk i toppen.
 
 
Inte ofta jag kan logga i toppen av en tall, men här gick det utmärkt!
 
 
Leden fortsatte, förbi den ena platsen finare än den andra
 
 
 
 
 
 
Ibland var det små broar och spångar, ofta gjorda med det lilla extra.
 
 
 
Men hela tiden var Vättern närvarande, så vacker oavsett vilket håll man såg åt.
 
 
 
Många, väldigt många fikaplatser gick vi förbi
 
 
Men till sist stannade vi ändå vid borden på denna ö. 
 
 
Trots att vår avancerade väderstation sa att vädret var bra, blåste det ändå lite för kallt för att sitta länge här ute.
 
 
Strax innan leden vände bort från stranden såg vi denna trollsamling.
 
 
Ormbunkar, med sin fantastiska färgprakt.
 
 
Sista biten tillbaks till parkeringsplatsen bjöd på fler vackra vyer.
 
 
 
 
Ca fem timmar tog det oss att logga alla cacher längs slingan, 25 stycken blev det för oss, med några andra vi hittade längs vägen. En helt fantastisk vandring som kan rekommendera å det varmaste.
 
Avslutade med att leta upp ännu en fin plats, denna gång i lä, och med bästa utsikten intogs fika nr 2 innan vi mycket nöjda körde vidare mot Linköping och en väntande son.
 
 
 
 
 
 

Solen skiner, inte kan man ju vara hemma då?

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jovisst kan man vare hemma och greja en ledig dag även om solen skiner från en klarblå himmel, men får man frågan om att följa med på en geotur i stället så är iallafall valet rätt lätt för mig. Speciellt nu när orken äntligen räcker både till jobb och fritid igen.
 
 
Det är så vansinnigt vackert ute nu, med alla höstfärger. Gillar verkligen hösten, när den ser ut så här!
 
Det har kommit ett gäng "leder" senaste året. Lite förvirrande egentligen eftersom de har dykt upp på olika platser, trots att de har nummer efter varandra. Vi har med avsikt valt att avvakta lite med dem, bara för att se om det kommer dyka upp fler längs samma led. Det är ju en hyffsad bit att åka trots allt. Fast idag var det så dags för en första del.
Leder 20 - Leder 19 blev vårt val. Däremellan låg det ytterligare 4 cacher i samma serie. Jo, lite förvirrande är det, men vandrare som jag är har jag överseende för det. Tycker ju det är alldeles för få av alla våra fina vandringsleder i skaraborg som har cacher.
 
 
Det visade sig att vi gick en liten, liten bit av Gärdesslingan. 
 
 
Underbar tallskog, med massor av blåbärsris. Jättefint!
 
Här stod en traktor! Undrar varför, för ingen fanns i närheten som kunde ha kört dit den.
 
 
Stora stenar i blåbärsskogen.
 
 
Medans jag loggade såg jag plötsligt Tallulah ovanför mig. Hur i all världen kom hon upp på denna nästan 2 meter höga sten med sina korta ben?
 
 
Efter promenaden var det fikadags. Kan man hitta en bättre plats än denna?
 
 
 
Knappast. Solen värmde, träden längs stranden skyddade mot den iskalla vinden och så lite vågskvalp på det. Kaffe, macka och ett ägg. Gott!
 
Kunde inte låta bli att ta kort på höstlöven i det klara vattnet.
 
 
På väg hemåt passade vi på att logga några mer gömmor. En gammal knotig i vacker mossig skog.
 
 
Ännu en gammal, fast kanske inte så knotig. Året 1707.. Modell stor på den milstenen och ännu en gång var jag glad att jag har hästsvans.
 
 
Sist denna dag kommer en skylt vi passerade. Underbart sätt att få folk att minska trycket på gaspedalen.
 
 
Mycket nöjd med att jag tackade ja till möjligheten att få komma ut denna soliga vackra höstdag. 
13 cacher hann vi logga och massor av "alltmellanhimmelochjordsnack" fick vi på köpet.
 

Om

Min profilbild

bojip

Trebarnsmor, IVAsjuksköterska och "skogstokig" geocachare. Alltid på jakt efter nya smultronställen

RSS 2.0