Gräne gruva

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Det är inte bara en gång vi pratat om Svenljunga. Fast vi har aldrig kommit dit. Inte förrän nu, fast då kom vi ju inte till Svenljunga heller för det var ju hit vi ville.
 
 
Gräne Gruva #1 var första cachen i en serie längs vandringslederna runt gruvan och det var dem vi riktat in oss på.
Jag var ju här för sisådär 3 år sedan och då hade projektet bara börjat pyttelite med att göra området till en turistattraktion. 
Så fint det blivit!!! Allt är inte klart ännu men det som är det är snyggt.
Efter några timmar i bil var vi fikasugna så det blev kaffestopp direkt nere vid sjön. Så fin plats!!! Och nu fanns ju en bro över till andra sidan!
 
 
 
 
 
Så här såg det ut för tre år sen!
 
 
 
Mätta och belåtna påbörjades vandringen i området.
Utsikt över gruvområdet.
 
 
Cacherna med lägst nummer var de som låg längs den nyanlagda vandringsleden och där var det absolut finast att gå.
Dammar höll på att färdigställas och strax intill låg ett cafe som tyvärr inte var öppet denna dag.
 
 
Fin stig i fin skog.
 
 
Utsikt!
 
 
 
 
Åter vid bron
 
 
 
Vandringen fortsatte på andra sidan.
 
 
En järnvägsstump minner om gamla tider.
 
 
Nejmen, en gaffelsvans på promenad!!!
 
 
Och en pärlemofjäril förevigad av Lena.
 
 
Rundan avslutades på helt vanliga skogsvägar och det är helt ok det med, men vill man bara åt det vackraste vid gruvan räcker det med nr 1-9.
Efter lunchpaus fortsatte vi på väldigt snirkliga vägar till Nr1.Skogen - Skogenrundan. Inte helt lätt att hitta vägen dit men vi lyckades rätt bra iallafall.
Denna plats var helt klart häftig. Tydligen en välbesökt utflyktsmål i trakten enligt skylten, men vägen hit var inte speciellt välanvänd så det var nog ett bra tag sen. Hur som helst, de som bodde här gillade att jobba med sten. Massor av terasser fanns det här som tyvärr inte gjorde sig så bra på bild.
 
 
 
 
 
Rundan var bra, med omväxlande cacher och lite jobbat dessutom. Perfekt torn för mig som ogillar höjder!
 
 
Vilopaus?
 
 
Sista burken i vår runda. Bonusen låg lite för långt bort eftersom vi inte riktigt ville köra den sista kilometern på dessa småvägar och därför startade med nr 14.
Stubbe modell stor.
 
 
En bra dag och tänk att vi kom till Svenljunga till slut, även om vi egentligen inte alls kom dit.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0