Vinterns sista snö? Sandseryd # 1-9
Sandseryd #1 mfl.
Sandserydsrundan har vi pratat om förut. Då föll det på att det var snö......
Men denna tisdag var det så gott som snöfritt hemma i skaraborg och nu borde väl en tur hit funka tänkte vi.
Det regnade lite på vägen ner men snart övergick det till stora blöta snöflingor av tusskaraktär. Dessutom låg det oroväckande mycket snö på marken. Jovisst, Mullsjö är ju känt för att vara snörikt men en sån jätteskillnad? Lite undrade vi nog vad vi gett oss in på.
Efter att ha slirat de sista 800 metrarna på snorhal, moddig grusväg var det skönt att parkera bilen och lagom till det hade det dessutom slutat snöa!
Vi packade ryggsäcken och gav oss av på en runda som skulle visa sig vara riktigt trevlig!
Lättvandrade skogsvägar längs hela rundan, även om det nu då var lite mer snö än vi tänkt oss. Fast nog är det vackert med snötyngda granar!
En myst fanns längs slingan som innebar att vi fick studera granstammar lite extra. Riktigt kul upplägg även om vi, liksom många andra, hade svårt att hitta allt som behövdes. Här kom vårt teamwork väl till pass, jag hittade en ledtråd, Lena stod för tankeverksamheten!
Det var blött i skogen denna förmiddag. Snön smälte för fullt och det droppade från träden. Då får man se till att välja fikaplats med omsorg!
Inget dropp uppifrån och utsikt hade vi ju med.......
även om det inte var den vackraste fikautsikt jag haft.
Tillbakavägen var det ingen tvekan om vad den har varit förr innan den blev del i en cacherunda.
Rakt och förvånansvärt bred. Borås-Jönköpings Järnväg (BsJJ) bedrev persontrafik på Ulricehamnsbanan 1940-1960 och stationshuset fanns fortfarande kvar.
Hint= "en i högen".......
Kändes som ett omöjligt uppdrag och vi hoppades att hinten skulle antyda på en juniper på en hög i närheten.
Här gjorde återigen U-L&CO ett snabbt fynd och vi hade alla ledtråtar som behövdes för en signatur i loggboken.
En mycket trevlig runda med varierande gömmor som varmt kan rekommenderas.
Inne i jönköping dit vi åkte efter rundan fanns inte en snöflinga ens. Vilken skillnad det egentligen kan vara......
Hångers udde.
Redan igår kände jag att mitt huvud inte skulle orka med att jobba något idag. Jag behövde komma ut i naturen för att fylla på med energi, så jag tog en tur till Hångers udde för lite service istället. Helt rätt beslut.
Det jag skulle gjort idag blir så mycket bättre gjort en annan dag när huvudet vill, (även om det jag ska göra är jättekul).
Hångers udde med sitt naturreservat strax intill hornborgasjön är en riktig oas att hämta energi från.
I fina hagmarker går en vandringsled som jag har fyra gömmor utefter och de behövde lite service.
Den lilla vita pricken på andra sidan sjön är Dagsnäs, som har mycket gamla anor och tillhörde på 1400-talet ätten Gumsehuvud.
Slottet fick sitt nuvarande utseende vid en ombyggnad 1874. Egendomen omfattar totalt 2200 hektar.Utsikt Dagsnäs # Hångers udde # 1
Leden går en lång sträcka på en upphöjd vall, kanske ett skydd för översvämningar, kanske något helt annat.
Här var jag iallafall glad över att så mycket av isen smält och att det fanns gräs däremellan. Annars hade det nog blivit en praktvurpa, för oj vad hal blöt is är......
Tack och lov finns det även spångar där det behövs.
Hornborgasjön är ju känt för sitt fågelliv. Självklart finns det även ett fågeltorn, Fågeltorn # Hångers udde # 2,
men fågellivet denna förmiddag var begränsat. Jag såg bara dessa två
och de syns inte ens på bild. Men det är två svanar där ute i vattnet!
Sten finns det gott om här. Leden går bredvid en gårdsruin, kallad Sjöhagen, med stora och breda stenmurar. Stenrikt # Hångers udde #3
Här livnärde man sig på att fiska. Fisket var förr en viktig inkomstkälla för en del familjer runt hornborgasjön. Fisken såldes och drog in välkomna slantar till hushållet. Fiskarens egen familj fick däremot nöja sig med skräpfisk (mört) på matbordet.
På markerna runt sjöhagen odlades potatis, som senare förvandlades till starka drycker på Bjurums bränneri.
På markerna runt sjöhagen odlades potatis, som senare förvandlades till starka drycker på Bjurums bränneri.
I slutet av leden kommer man till en annorlunda plats. Mitt i kohagen ser man en märklig rund stenmursinhägnad plats. Detta är Ödekyrkogård # Hångers udde #4
Här begravdes kung Inge den äldre runt år 1110. Han lär ha varit den kung som tog den sista stora striden mot den gamla asatron.
3 kilometer vandring och rofylld miljö är mumma för en trött hjärna. Men resten av dagen blir det ryggläge.
Blåa gubbar blir gula och två rundor mixas till en.
Jag hade lovat att ställa upp som blomvattnare under min väninnas semesterresa till varmare trakter.
Denna dag var det så dags för lite vattning igen och eftersom jag då befann mig nära trakter där vi lyckades få inte mindre än fyra blågubbar på raken för en tid sen så ville jag få revanch. Det passade även Malin med ytterligare en tur denna vecka så vi kastade oss över Liten runda 2 igen. Nu när service var gjord och snömängden mindre så lyckades vi i rask takt hitta alla fyra gömmor som trilskades sist och nu är "liten runda" nästan klar. Spar finalen till en annan dag då den låg lite fel för vår del.
Vi fortsatte med en annan runda av CO. Korsberga rundan 2 (ridhus). Jag älskar ju rundor och helst av allt sådana där man kan gå. Dessa rundor är dock tänkta att ta med bil, men just idag kändes den tanken tilltalande för det var precis så kallt som det bara kan vara en februaridag.
Lite märkligt kändes det allt att leta här och höra hästar springa på andra sidan väggen. Hoppas de inte såg händer sticka upp på insidan bara.......
Det var ju som sagt kallt och vi började leta fikaplats. Korsberga rundan 3 (löparskogen,torsbo) lät som precis det vi letade efter, nämligen skog.
Snacka om att bli grundlurade.......
Inte ville vi fika här inte......
Vi svängde vidare mot Torsbo istället och hittade vår fikaplats vid en granodling istället
En stenmur, en glänta och ett mossigt träd och viktigast av allt. Lä från isande kall vind. Perfekt!
Att burken var lätthittad gjorde ju absolut inget för vem vill leta sönder en sådan här mur?
Vi passerade en fin bäck och kunde inte låta bli att beundra iskristallerna. Jag längtar till våren men vintern har sina fördelar också!
En hydralisk vädur, ett naturreservat, några kyrkor och en sten vi aldrig kom till
Kanske har min nyfikenhet gjort att en arkiverad gömma adopteras och återuppstår. Hoppas det för detta var en intressant plats! hydraulisk vädur / Hydraulic ram
En gömma som arkiverades flera år innan jag blev geocachare men som hittades för ett år sedan så sannolikheten att den skulle finnas på plats var ju rätt stor ändå. Om inte så var det ändå en plats värd att besöka.
Jodå, vi hittade den och CO som la ut den 2003 och bara loggat ca 30 gömmor sen 02 svarade raskt när vi funderade över hur i all världen en person från Kalmar kan känna till denna plats, när vi som bor i kommunen sen många år inte hade en aning. Han hade en släkting som bodde bara nån km bort och det förklarar ju saken.
Får väl erkänna att geocaching trots allt är rätt allmänbildande. Det där med en hydralisk vädur hade jag ju definitivt inte en susning om att det ens fanns.....
För er som liksom jag inte viste vad det är så följer här en liten förklaring:
hydraulisk vädur är en slags vattenpump som uppfanns i slutet av 1700-talet av fransmannen Montgolfier. Väduren pumpar vatten automatiskt utan hjälp av någon annan kraftkälla än rörelseenergin i strömmande vatten. En vädur placeras därför oftast i anslutning till vattendrag med strömmande vatten. Endast en mindre del av det inströmmande vattnet pumpas ut, medan resten rinner ut genom pumpens avlopp.
Uttrycket hydraulisk vädur hämtades troligtvis från det faktum att fårbaggen kan stånga mot ett fast föremål med oerhörd kraft utan att ta skada.
Här vid "Tjummekällera" lät ägaren till Jungfrugården år 1923 göra en fördämning och montera upp en hydraulisk vädur som (enligt den gamla skylten på platsen) än idag försörjer gården med vatten. Väduren är bytts endast en gång sen dess. Tänk vilket hållbart pumpsystem egentligen! Tyvärr är vattnet numera otjänligt att dricka pga föroreningar. Pumpen var märkligt tyst så den kanske hade fått pension nu efter lång och trogen tjänst. ......
Vi fortsatte mot Nolgårdern Näs Naturreservat #2
Naturreservatet är en del av ett ca 6 km långt ås-stråk på gränsen mellan socknarna Näs och Vartofta-Åsaka . Området utgörs av minst sju mer eller mindre sammanhängande slingrande åspartier . Åsarna är uppbyggda av ortocerkalk, skiffer och sandsten .Dessa värmefångande sydsluttningar är av stor betydelse för stäppängsflorans trivsel . Ett exempel är fjädergräset Stipa Pennata . Artens egentliga hemvist är i sydeuropas stäppområden och dess förekomster på Falbygden är de enda i Norden .
Åsen ringlar sig som en stor korv mellan vindkraftverken. Häftigt. Denna dag var Malin en välbehövlig färgklick i det gråvitbruna. Men jag har varit här en solig vårdag och då är det minsann allt annat än grått här.
Vi besökte ju några kyrkor också.
Vartofta-Åsaka Kyrka var en av dem. De äldsta delarna av Vartofta-Åsaka dateras från 1100- och 1200-talen. Fram till slutet av 1600-talet fanns här också ett torn som rasade ner till jämnhöjd med kyrkomurarna. För kyrkklockorna byggdes då en stapel i trä utanför västgaveln, där en dörröppning höggs ut som en huvudingång till kyrkan. Blixten slog emellertid ner i stapeln och den nuvarande ersatte den gamla i början av 1800-talet.
Visst är det annorlunda med den terasserade kyrkogården, den raketliknande tornet och den platta, lite herrgårdsliknande kyrkan, men fint är det ändå!
Så var det då stenen vi aldrig kom till.
Jo vi kom till en hel massa stenar såklart men inte till Högasten dit vi var på väg. Ett rejät sönderkört sumphål längs stigen satte stopp för detta stenbesök. Men här i skogen var det lä. Det blåste nämligen isvindar denna dag så fikaplatsen var given. Denna gång blev det fika på ett forminne.
Här i den gamla källargrunden smakade kaffet underbart!!!!
En bra avslutning på en fin förmiddag tillsammans!
Varför vara som alla andra?
Tänk dig att du stannar vid en kyrka för att låna toaletten, öppnar dörren och möts av detta!!!!
Sannolikt tror jag de flesta skulle bli rätt förvånade.......
För hur många har fikat på en offentlig toalett egentligen????? Eller ens kommit på tanken?
Jag kan lova att varje gång jag passerar Marka kyrkas toalett så ler jag och minns den där råkalla dagen då det var just precis vad vi gjorde. Varmt och skönt, lä från vinden och sanslöst välstädat gjorde faktiskt valet självklart den dagen, även om det var en smula otänkbart ända tills vi gjorde det.
Ännu en toalett, fast här fikade vi inte, trots att det var kallt. Geodass! Inte illa!
Krama träd får man ibland göra, speciellt när känslan av att ramla i vattnet är stark
Inget är som väntans tider......
Men hur ofta möts busschauffören av väntande på väntkurens tak?
Stege är bra att ha, även på platser man normalt kanske inte brukar ha stege......
Hinten under är vi väl alla bekanta med.
Det har resulterat i ett och annat "rumpan i vädretkort" genom åren.
Men under är även betydligt lättare att ta sig än över när hindret är ett 2 meter högt staket.......
Hinder är som sagt till för att övervinnas! Måste erkänna att det är en go känsla att lyckas!
Säga vad man vill om geocaching men den kreativa ådran frodas rätt rejält ibland!
Vi hade jättekul när vi försökte komma på en lösning!
Jodå, loggboken signerades efter en bra stunds fix och trix.
Något år senare upptäckte vi av en slump att det fanns ett iordningställt hjälpmedel några meter bort.
Fast då hade vi ju inte fått tänka problemlösning!
Ibland blir somliga fikasugna akut och tycker att även en sådan här plats är perfekt att fika på!
Och ibland förvandlas man till en jätte som snubblar över hus......
Plocka blommor är en trevlig sysselsättning men hur är det att plocka varning för barnskyltar?
Hur som helst. Varför vara som alla andra? Jag hade nog klättrat på väggarna om jag hade varit tvungen att vara det. Fast det gör jag ju ibland ändå.......
Med skidor på fötterna och gpsen i hand!
Jag har genom åren hört folk prata om hur fint det är att åka skidor på Blängsmossen och varje gång har jag tänkt att det vill jag också göra nån gång. Märkligt nog har den gången aldrig blivit av förrän idag.
Vårkänslor i luften även idag, efter en gårdag med nästan 10 grader varmt, gjorde mig dock lite skeptisk om det skulle funka att åka men det visade sig inte vara några problem alls.
Spåret var jättefint med några få undantag. Fast här fanns en möjlighet att göra en liten omväg och slippa närkontakt med mossvattnet.
Det största problemet var nog annara stt ta sig uppför den oerhört hala backen upp på Billingen med bilen och det var inte utan att jag funderade lite över hur jag skulle komma ner igen sen eller rättare sagt hur jag skulle komma ner utan att kana av vägen in i en trädgård.
Jag var uppe vid parkeringen kl 9 på morgonen och det fanns redan ett par bilar där.
Blängsmossen är en av Skaraborgs största högmossar som lånat drag från de vidsträckta Norrlandsmyrarna. Trots sin storlek är den nästan opåverkad av ingrepp. Mosseplanet är stort och har rikligt med tuvor och höljor där enstaka martallar tronar. Det kantas av stora blöta laggar där växtligheten är som rikast.
Här växer rosling, hjortron och sumpstarr. Sileshåret, som fångar insekter med sina klibbiga blad, växer nedsänkt bland vitmossan. Ljung och klockljung väljer torrare delar av mossen. Ängsullen, med sina snövita ulltottar, prunkar i stora bestånd på sommaren.
Alla de där växterna såg jag ju självklart inte ett spår av förutom tallarna men jag såg däremot mycket av skidspåret. Hela 8 km platt fint spår fanns det, runt hela mossen. Underbart för mig som har så svårt för att bromsa i nedförsbackar med skidor på fötterna. För åka längdskidor det gillar jag trots min oförmåga att bromsa och svänga.
Så oerhört vackert det bara kan vara en morgon på en mosse!!!!
Det fanns ju två geocacher på mossen också som jag inte haft en tanke på att logga förrän just idag. Gå rakt ut på en mosse är dock inget jag gärna gör men med skidor på fötterna var det så mycket lättare!
Lustigt nog fanns det redan skidspår att följa till Billinge Blöt # 12 Blängsmossen även om de inte var lika fina som de andra.
Terrängen var ju inte heller lika skidvänlig direkt just där. Spår fanns även tillbaka till det ordinarie spåret så det blev en avstickare och en logg!
Jag fortsätter min tur runt mossen och förundras över alla märkligt växta tallar. Hur kan de bara växa i sådana konstiga krokar.....
Vilt och vackert! Helt plötsligt var jag bara 450 meter från In the middle of the sea? som ligger mitt på mossen. Ska jag avvika från spåret? Ja sagt och gjort. Och när jag närmade mig såg jag skidspår igen!
Båda burkarna var loggade för bara två dagar sen! Kul, för detta är geocacher som inte får alltför många besök.
Synd för det är en riktig naturupplevelse att skida fram i stillheten ute på denna enorma mosse.
Utsikt långt, långt åt alla håll, och en liten burk i ett träd! Vad mer kan man önska sig?
Det kommer definitivt inte att ta 49 år till innan jag besöker Blängsmossen med skidor på fötterna nästa gång. Och nerför backen till Billingen kom jag helskinnad. Den där solen den gör underverk även på hala backar!
Jag älskar när hinten är magnetisk!!!!
Detta inslags titel är en sanning med modifikation. Normalt sett är väl just den hinten inte en av mina favorithintar, men när snön ligger vit på taken och allt är inbäddat i en vit, fluffig massa som man måste få bort för att ha en chans att hitta en burk gömd i marknivå, då älskar jag magnetiskt!
Snöiga dagar gillar jag även att stadscacha jättemycket. Normalt vill jag ju helst traska omkring bland fur och gran eller i vackra hagmarker men som sagt, en snöig februaridag så är jag så tacksam över att Skara har så otroligt många ologgade gömmor inne i stan.
Eftersom vi gillar att promenadcacha så ställde vi bilen och tog en rejäl promenad. 11 000 steg i Skara blev resultatet denna förmiddag. 13 loggade burkar också samt en DNF.
Snön låg som sagt vit på marken och i den döljer sig mycket.
Det var nog ett bra tag sedan någon cyklade på denna.......
Men snön är ju inte bara en nackdel. Just här var kylan till stor fördel. Inte för att vi hade finskorna på, men vi hade säkert blivit både blöta och skitiga utan minusgrader denna dag.
Två vackra platser passerade vi under vår promenad. Ja, Skara är ju en riktigt fin stad, med en magnifik domkyrka och alla gamla hus, men idag gick vår promenad i andra delar av staden.
Skaras eget lilla Skansen. Hit har man flyttat hus från hela Västergötland för att ge en bild av det gamla bondesamhället.I Fornbyn finns bl a bostadshus, missionshus, kyrka, dansbana och lanthandel. Fornbyn är dessutom ett härligt strövområde för både vuxna och barn.
Om du har vägarna förbi Skara vid midsommartid så missa inte det traditionella midsommarfirandet i Fornbyn.
Vi missade midsommarfirandet, men stången står märkligt nog fortfarande kvar, med löv och allt. Tyvärr var det stängsel här så vi kunde inte gå in, men ett hål i staketet var perfekt att ta fotot genom.
Nästa fina plats var Gamla Kyrkogården
Tänk om solen hade orkat över Billingen då hade det säkert varit ännu vackrare här.
Efter denna vandring var vi hungriga så dagens lunch på Jula Hotell och Konferens smakade prima. Riktigt god mat här kan vi båda intyga. När det dessutom serverades äpplepaj med grädde till efterrätt så kändes de där 11 000 stegen helt rätt. Så mycket godare att njuta av dessert när man har bränt ett antal kalorier innan.
Nöjda och glada vänder vi åter till Skövde igen. Solen skiner för fullt på den sidan berget men vad gör väl det? Bättre dag än vi hade i Skara hade vi inte kunnat få.
Bättre sent än aldrig!
För siådär en tre år sedan så släpptes en geocacherunda i Skövde som vi pratade om att den ska vi ta, jag och Lena. Tiden har sen gått och det har av någon underlig anledning inte blivit av att vi fått tillfälle till att gå den där rundan. Men bättre sent än aldrig! Idag blev det äntligen av!
Segerstorp #2 - Segerstorp #7 loggade vi. Nr 1 i serien har tyvärr blivit arkiverad och finalen hittade vi inte heller men det kan ju bero på snön.
Minus 7 grader och snö. Kanske inte det mest optimala cachingvädret men det blev en mysig dag iallafall.
Jag gick ofta här genom denna lilla by som ligger precis i utkanten av Skövde då jag bodde i stan i början av 90-talet. Nog kände jag igen mig, men mycket är förändrat också.
Det var en fin runda som delvis gick i skogen. Inte all lång.
Vad som var märkligt var att vi mötte en flock medelålders herrar på promenad. Tycker man sällan ser den kategorin promenerare om de inte har sällskap av hund.
Kategorin bättre sent än aldrig fortsätter. Denna dag firade vi Lenas födelsedag! Bättre sent än aldrig eftersom den var i november! Fast kaffe och nybakta blåbärsmuffins smakar gott även några månader efter en födelsedag!
Fin utsikt från vår fikaplats!
Vi såg några märkliga istappar också. Hur blir det på detta sätt egentligen?
Undrar hur många som har sådana här foton i sina gömmor. Vi geocachare har sannolikt ett och annat, broar är rätt mäktiga byggnadsverk egentligen! Just här gillade jag särkilt de nedhängande regelbundet återkommande istapparna!
Tänk om folk bara visste vad som kan döljas under en bro......
Vi loggade en oerhört bra myst idag också. Mobila Telefoner. Tänker inte skriva så mycket om den förutom att har ni möjlighet att besöka den så gör det. Vi gnolade glatt på vägen därifrån och alla som redan loggat den förstår säkert varför.......
Sista stoppet innan vi åt dagens lunch på Mattias Mat blev Sjukhusets multi.
Detta blev ett äventyr som det egentligen inte var tänkt som. Det byggs hej vilt på sjukhuset och på ett av stegen så var det byggarbetsplats och det var omöjligt att ta sig närmare än 70 meter pga stängsel. På det hållet är det omöjligt att se vad som står på en skylt......Då vi redan hade gått runt hela sjukhuset och bara hade ca 200 meter kvar till bilen kändes det inte ett dugg tilltalande att gå hela vägen tillbaka igen, speciellt inte eftersom Lena drabbats av yrsel längs vägen och inte fixade att gå utan att hålla armkrok. Vi hittade en genväg. Tyvärr råkade denna genväg innebära att vi blev inlåsta.....2 meter högt staket och låst grind bara nån meter från bilen........Vi hade kunnat vänt tillbaka och gå nära kilometern det innebär att ta sig runt hela huset men det kom en räddare i nöden och släppte ut oss. Kanske han tyckte synd om oss där vi kom gåendes arm i arm.....
Sällan har väl torsk med äggsås smakat så gott efter en sådant här äventyr!
Krya på dig nu Lena och grattis i efterskott! Bättre sent än aldrig!
Vinterevent i Alingsås!
Uppföljare av ett event jag redan spanat in förra året. Av olika anledningar fanns inga möjligheter att åka då men när det blev en uppföljning så ville jag ju mer än gärna åka. När det dessutom sammanföll i nära anslutning till min högst ojämna födelsedag så var saken klar.
Jag vill åka på event som födelsedagspresent!
Så bra det blev!
Jamandcat ville gärna följa med och även U+L&CO och CUR1 var inte svårövertalade så det var ett gäng på totalt 9 personer som lämnade Skaraborg denna morgon.
Vädret så här års är väl allt annat än säkert men de utlovade stora snömängderna uteblev som tur var och vi möttes av ett Alingsås klätt i vackraste vinterskrud med bara några cm snö på marken.
Vi passade på att logga några burkar på vår väg till eventet, lite vatten vill jag ju gärna se om bara möjlighet ges.
Alingsås har ju annars prima möjligheter till vinterbad, det vet jag av tidigare erfarenhet, men nu var det fotografera jag ville göra.
Stärkta av sjöutsikt åkte vi vidare mot eventområdet.
101 will attendloggar! Så kul att så många vill komma när man lägger ner så mycket jobb på ett event som detta!
Massor av folk på en fin plats. Mycket bra ordnat!
Till och med geocachen var på plats ute i skogen!
EO visar upp loggbok modell stor! Ingen risk att den kommer bort inte!
Korv grillades, vi pratade massor, gissade spik och mätte avstånd mellan träd och hade jättetrevligt. Mingeltiden förflöt ovanligt snabbt innan det var dags för cachesläppet!
Ut i den snöiga skogen ska vi gå!
Jag är svag för gles skog med snötyngda granar. Så vackert! Kul var att det väldigt snabbt bildades små stigar i skogen och det var ju inte alls svårt att gissa vart de stigarna ledde.......
Stundtals var det rejält blött. Just här hade stigen ersatts av en rinnande bäck, men på det stora hela så var det betydligt torrare än jag befarade. Inget bad för nån av oss detta Alingsåsbesök alltså.
Cacherna var precis som förväntat av hög kvalitet och vi hade ännu några fantastiska timmar ute i skogen tillsammans. Vi loggade 10 av eventcacherna totalt och vi var helt överens om att Alingsås helt klart förtjänar ytterligare besök framöver!
Märkligt paraplyträd!
Efter en vandring där jag är mäkta imponerad över Olivia och Cornelia som faktiskt traskade på åtskilliga kilometrar utan att klaga så var vi fikasugna. Här fick jag en överaskning av stora mått för då trollade Malin fram en semmeltårta!!!!!
Sällan har väl fika smakat så bra! Vilket födelsedagsfirande det blev, en alldeles vanlig ojämn födelsedag!
Tusen tack alla inblandade! Kunde inte önskat mig en bättre dag!
