Strussa mm
Redan för snart ett år sedan fick jag upp ögonen för tallifnatts cacher i Strussjöskogen. Vandringsled i naturreservat är alltid lockande. Så ja, den serien har legat på önskelistan sen dess och ibland har man tur när man avvaktar besök, eftersom det nu kommit en ny serie cacher i samma område.
CO skriver att det är en bra bit in i skogen man ska och så var det oxå.
Vi stannade till lite kort vid Vånga kyrka på väg mot naturreservaten. Kan inte undgå att gilla dörren.
På krogiga grusvägar körde vi så ett par kilometer innan vi hamnade här: Strussjön parkeringsmulti
Två naturreservat som utgår från en gemensam parkering med var sin vandringsled med cacher. Kan det bli bättre?
Jo, det kunde det faktiskt för naturen var alldeles, alldeles underbar dessutom!
Här kommer ett gäng bilder från Hjälmmossen.
Vatten gick det åt mycket då det var lika varmt denna dag. Tack och lov så hade Titti även packat med lite salta nötter som vi passade på att knapra i oss vid en paus längs rundan.
Efter att ha kommit runt satte vi oss vid sjön intill parkeringen och kom i samspråk med tre pantertanter i åttioårsåldern som badade. De tyckte att vi skulle göra det samma, men vi skulle ju ut på en runda till så vi avvaktade med doppet.
Mätta efter en portion pastasallad gav vi oss ut på nästa sväng, denna gång i den betydligt mer kuperade Strussjöskogen.
Här kommer lite bilder från denna vandring.
Det är vansinnigt torrt ute, så torrt att det börjar komma höstfärger redan.
En mossälskare som jag kan bli knäsvag för mindre än vad dessa två vandringsleder har att erbjuda.
Varma och svettiga kom vi tillbaks till badplatsen vid Strussjön. Tanterna var kvar och hade fått sällskap av ytterligare några stycken pratsamma badälskare.
Och plötsligt händer det. Badkruka nr 1 glider ner i vattnet för årets premiärdopp.
24 grader i vattnet, då tycker till och med jag att det är skönt att bada!
Om det inte hade varit så långt att åka hade jag mer än gärna gjort om denna vandring. Så himla fint, lite som en blandning mellan Tiveden och Klyftamon här på vår sida Vättern. Väldigt nöjd med att vi blev visade hit, återigen en plats jag aldrig hittat utan geocaching.
Vi fortsätter med några väl valda stopp på vår hemväg. Jättegrytan Perkils kättil var ett av dem.
Återigen en spännande plats.
En vansinnigt varm resa närmar sig sitt slut, jag är imponerad av att vi faktiskt orkade traska så långt i värmen båda dagarna, men vi tog det lugnt och hade en massa vatten med.
Så kul det är att få se så mycket av det vårt land har att erbjuda och eftersom vi inte haft nån närmare kontakt med någon annan så känns det även som ett bra sätt att resa sett ur Coronasynpunkt.
mot Norr
Dags för en liten minitripp igen, blir visst några sådana nu, men det har ju inte varit direkt möjligt i våras.
Denna gång var vårt mål Norrköping, eller rättare sagt Ågelsjön strax utanför nämda stad. Där skulle det visst vara fint och det var det oxå.
Några väl valda stopp på vägen blev det såklart, först Sonstorps Bruk. Jättefin miljö som självklart behövde förevigas.
Nästa stopp blev The Cave - Torekulla kyrka. Spännande plats.
Enligt sägner beboddes grottan av jätten Enekorn som lånade ut pengar till en bondpojke i Ränninge så att denne kunde lösa ut sina syskon från gården. När pojkens sonson senare skulle återbetala lånet kom det en röst ur grottan: "Enekorn, han e dö. Behåll era pengar". Grottan är Östergötlands längsta. Den är 10 meter bred och 15 meter lång. Man kan gå genom hela grottan Det är en så kallad sprickgrotta, vilket betyder att den bildades under istiden för 10 000 år sedan. Den ligger mitt ute i skogen, några kilometer utanför Finspång.
Dags för lunchstopp. Vi hade med oss all mat för att undvika träffa för mycket folk. Bönergården visade sig vara en riktigt bra plats att packa upp vår matsäck på.
Vidare mot Aurora. Finspångs slott är ett av Sveriges största barockslott. Hit kom Aurora Taube som 16-åring och hustru till betydligt äldre Jean Jacques de Geer.
Vilken vacker plats! Känns som vi bara lyckades pricka in fina stopp på vår resa så många kort blir det.
Så var vi då till slut framme vid resans huvudmål. Temperaturen låg på strax under 30 grader så det var med avsikt vi väntat så länge med att börja vår enmilavandring runt sjön.
Ågelsjön runt 8 var serien vi hade siktat in oss på. Det finns även några andra, främst med hög terräng, för i ena kanten snackar vi klippväggar. Dessa lät vi ju såklart helt vara.
Det började enkelt med fin stig. Massor av folk överallt, de flesta ägnade sig åt att bada.
Sen blev det lite knöligare
och många höjdkurvor.....
Så vackert när vi väl var uppe.
Branta klippvägar stupar ner i sjön.
Vår vandring fortsätter, nu på plattare mark
Det börjar dessutom mörkna så smått.
Kunde inte låta bli att beundra den julpyntade granen i sommarkvällen.
Finalen på rundan hann vi inte med innan mörkret la sig, men vi var nöjda ändå efter många steg i benen.
När vi kom fram till vår hyrda stuga sa vi båda att varför är vi inte hungriga? Fast vi har ju med oss pastasallad, det är väl bäst att äta lite ändå.
Men oj så hungriga vi var när vi väl började äta. Mysigt att sitta där i mörkret på verandan i den ljumma kvällen, väldigt tillfreds med denna dag.
Kärlekens stig, Gamle dal, Olide samt en säl.
Efter att ha blivit väckt i ottan av en galande tupp var det så dags att bege oss ut för nya äventyr.
Denna dag valde vi att stanna inom närområdet, mestadels inom naturreservatet Älvrummet.
Började med en trevlig fotomyst: Vattenkraftens lekplats.
Tackar min lyckliga stjärna att jag passerat målgruppen för en åktur neråt i den här med god marginal.
Vi gick från lekplatsens parkering bort mot Gamle Dal och passerade flera delsteg till en letterbox, Vilhelm Hansens promenad, självklart kollade vi ju in den oxå.
Annars var målet Kärlekens Stig #1 som visade sig vara en väldigt fin vandringsled.
Stigen gick längs vattenkanten och var lättvandrad, cacherna däremot fick man gå en bit uppför branten vid sidan för att hitta.
Vackra vyer nästan hela tiden.
Hängbro över Göta älv som tillät förflyttning över till andra sidan.
Fin utsikt mot Olidestationen från bron.
Även andra sidan bjöd på fin vy.
Elvius sluss
Elvius sluss var färdigsprängd 1755. En olycka inträffade samma år då mängder av plankor vid en såg uppströms slets loss och slet med sig ett fundament till dammen som byggdes ovanför denna sluss. Nio arbetare miste vid olyckan sina liv. De ansvariga skyllde på varandra och projektet lades ned.
Lite klurigt att ta oss ner till cachen Suspension Bridge & Elvius' Lock, men det var så värt det.
Dels var det en väldigt fin plats, men häftigast var att vi fick se en säl simma förbi i älven. Tyvätt hann vi inte ta kort då vi var koncentrerade på att halka nerför en brant just då.
I slutet på Kärlekens stig fanns slussområdet Gamle dal.
Där fanns både en virtuell samt en multi. Slussar, konstverk och träd inspekterades noga, men det var träden som gjorde att vi foick tillbringa en betydligt längre stund här än vi förväntat oss. Ibland räknar man fel helt klart.
Vacker plats var det verkligen.
Ska de aldrig bli klara med räknandet.......
På väg åter mot bilen gick vi en sväng på Träbrostigen #1
Inga träbroar på den delen vi gick men fin stig och fin natur var det även här.
Åter vid bilen var vi HUNGRIGA!!!!
Nåväl, en gräsplätt mellan parkeringarna duger bra det med, bara det är skugga.
Pastasallad stod på menyn, och mätta samt nöjda med vår resa kunde vi styra färden åter mot Skaraborg igen.
Liten tur till Trollhättan
Planen var en liten tur till Hisingen, men värmen kom i vägen. Ingen av oss orkade riktigt med att åka såpass långt och sen ta oss uppför och nedför diverse höjdkurvor till fots så vi tänkte om.
Vart kan man åka inte alltför långt bort?
Tja valet föll till slut på Trollhättan, denna oerhört vackra stad.
Vi började med Naglums kyrkoruin.
Målmedvetna steg. Men vart är vi på väg egentligen?
Från en kyrkoruin till en annan. Gärdhems kyrkoruin
Här trodde vi att det skulle finnas fikabord, men så var inte fallet. Men det gick ju bra att sitta i gräset oxå.
Vidare till änne en fin plats, Hullsjö kyrkplats
Hullsjön hade även ett fågeltorn, med fin utsikt samt en mycket välgömd cache.
Vi ville alla vandra lite, frågan var bara vart?
Det slutade med att vi begav oss upp på Hunneberg.
Mäktiga bergskanter!
#01 Eldmörjan var vår valda vandring. Denna led var nyligen iordninggjord och den var i fint skick.
Cacherna var oxå lätta att hitta.
Några bilder från vår ca 5 km långa vandring runt sjön, där vi började med fika.
"Sjöutsikt"
Granarna var så torra att det regnade barr på sina ställen och myrstackarna hade en ovanligt grön färg. På andra sidan sjön syns de torra, bruna granarna.
Nej, just här behövdes verkligen inga stövlar......
Några grillplatser var iordningställda. Fint!
Söt liten prins!
Tillbaks till starten där vi åt vår kvällsmat på samma ställe som vi fikade innan. Så fin utsikt från min plats runt "eldstaden".
Även bron strax intill var värd att föreviga.
En synnerligen bra dag i Trollhättans närhet.
Från fikaplats till fikaplats
Mitt i veckan, mitt i semestern och en regnig dag var utlovad. Fast kanske det skulle kunna bli ok väder ute på kållandsö? Åtminstone hade väderleksprognosen utlovat en hyfsat regnfri förmiddag.
Titti ville gärna ses och utrustade med ombyteskläder begav vi oss av mot Kållandsö.
Eftersom det ju hängde regn i luften vågade vi oss inte på att vänta med Finfin fikaplats tills det var dags för fika så vi började helt enkelt med denna. En promenad genom skogen, förbi en hage med stora långhornade kossor ledde oss till en riktigt fin plats.
Skogen öppnar sig!
Titta! Även ett fikabord fanns ju på plats, om än lite skruttigt.
På andra sidan vattnet och all vass skymtar ett hus. Där skulle man nog kunna bo. Vackert är det helt klart!
Vi fortsatte nu direkt mot Hyllingsund #4 då det gick att gå en skogsväg en bit och sen rakt över ett nyslagen vall. Här mötte oss denna ståtliga gamling!
Promenaden fortsatte mot Bröderna Djups stuga och sen vidare mot Hyllingsund 5 innan vi vände.
Vilken sanslöst vacker väg vi blev visade! Denna promenad överträffade verkligen mina förväntningar med råge. Att himlen höll tätt gjorde absolut ingenting, inte heller att vi hittade massor av kantareller och jättegoda svarta sötbär.
Till och med solen behagade visa sig en stund
Från denna idyll till en annan idyll Spikens gammelskog.
Helt ljuvlig miljö. Är ju sanslöst svag för mossig skog.
Efter en del andra fina platser var det då dags för vårt sista fikapaus. Nu hade det börjat blåsa kallt och regnet hängde verkligen i luften. Vi kör mot På väg till fina fika- och badplatsen, en plats jag sen tidigare är väl bekant med. Nu finns även en cache som jag oxå fick återse efter att den legat på Österplana hed ett antal år.
Cachebeskrivningen:
"Den här burken har en särskild historia! Den hittades bortkastad i skogen på Kinnekulle ca 30 meter från där den skulle varit. Då bojip som ägde den tyckte att jag skulle återanvända den till en fin fikaplats på Kålland är detta nu gjort. Här finns inte bara en fin fikaplats, på sommaren är det en utmärkt badplats för både stora och små. Här finns också en liten hamn med ett antal båtplatser. En pärla vid Vänern att besöka."
Var ju tvungen att gå ut mot hamnen där fikaborden finns, men här blåste det isvindar så vi gick tillbaks mot bilen igen.
Kanske man kunde få både lä och sjöutsikt?
Jodå det gick visst utmärkt. Med några täta lövträd bakom ryggen fick vi skydd både från vind och faktiskt även regnet som började falla.
Tidigare på dagen hade jag plockat med mig några blåbärskvistar och det smakade inte alls fel på denna fina plats.
Kålland brukar alltid vara synnerligen trevligt, fast just denna dag överraskades jag lite extra av att vi hittade så många fina platser.
Och ombyteskläderna förblev orörda. Bara det var så skönt denna regniga dag. För varje gång molnen hopade sig och det började droppa så blåste molnen bort.
