Projektledare! Jo jag tackar jag!
Jag har ju slagit näsan i den beryktade väggen. I mitt fall så har jag mått rätt bra förutom att hjärnan oftast inte vill det som jag vill. Åtminstone inte när jag blir stressad, då rymmer den till okänd ort av någon anledning.
Att sedan ha många bollar i luften samtidigt fungerar inte heller längre. Eller ta instruktioner och lära nytt.....
Men en sak åt gången, precis i min egen takt, helt utan krav, då funkar oftast allt rätt bra ändå!
Fast det är bara en liten detalj........Mitt jobb.
Att jobba som intensivvårdssjuksköterska innebär ju både stress, många bollar i luften, många snabba beslut, massor av "lära nytt" för utvecklingen i vården är snabb, samt ansvar för människors välmående och liv. Stor risk att fel får katastrofala följder om det vill sig illa dessutom.
Någon som vill bli vårdad av en sjuksköterska med en hjärna som har en tendens att fly vid minsta lilla?
Nej, tänkte väl det. Vill inte utsätta någon för det heller och det är ju helt klart ett problem. Vad göra då istället? För jobba nånstans det vill jag ju. Jag har aldrig jobbat med något annat än intensivvård sen jag blev sjuksköterska på 90-talet. Jag älskar ju mitt jobb så varför skulle jag gjort något annat? Alltså har jag inget annat att falla tillbaka på.
Lära nytt är ju inte direkt heller något bra alternativ nu med minne som en guldfisk.
Så vad göra under tiden? Jo, jag kan väl sitta och klistra frimärken eller sortera gem nånstans men det hjälper nog inte direkt till att kontorscentrat återtar sitt ordinarie jobb.
Har fått höra hur viktigt det är att jag fokuserar på det positiva i livet och för min del så har ju geocaching varit just det. Finns ju inget mer avtressande för mig än just det dessutom.
Så nu har jag fått möjlighet att dra igång ett projekt tillsammans med Vuxenskolan i Tidaholm där jag med hjälp av geocaching ska sätta främst historiska och andra besöksvärda platser på kartan.
Något jag verkligen gillar att göra, helt i min egen takt, ingen stress och inga krav på prestation alls. Och det bästa av allt. Ingen kan få men för livet om jag råkar göra fel (hoppas jag åtminstone.....)
Kan det egentligen bli bättre????
Liten höstlovstur till Motala
Nu är det höstlov och barnen är lediga. Maken jobbar mer än vanligt denna vecka då ju han har en hel del höstlovsaktiviteter med teknikroligt inplanerade runtom i Skaraborg.
Men någon familjeaktivitet är ju alltid kul att få till!
Jag tycker det är jättemysigt att åka hemifrån och övernatta på något nytt ställe en natt och sen bara umgås hela familjen.
Barnen blir ju allt större och snart kommer de väl inte vilja följa med längre så det är bäst att passa på.
Men ett lockbete det måste man ha. Denna gång var det chokladcafe Venus i Askersund. http://www.venuschoklad.se/cafe
Ett fantastiskt ställe med handgjord choklad och så god fika!
När choklad ser ut som konst och dessutom smakar ljuvligt är det värt att sitta några timmar i bil.
Men eftersom mor är geonörd så fick ju familjen även uthärda en georunda.
Denna runda har jag haft ögonen på sen den kom ut och tänka sig, den råkade finnas bara några mil från chokladcafet.........
Det höll på att sluta med en smärre katastrof för fyra meter från bilen bröt den minste sonen samman. Storebror råkade "trampa" honom.......
Nåväl, iväg kom vi och med de förutsättningar som finns när man cachar med tonårssöner så är det faktiskt bra att vi lyckade med 6 av rundans totalt 19 gömmor. Mörkret föll medans vi höll på så även det var en orsak till att det inte blev mer denna gång.
Men då har jag ju något kvar att se fram emot för jag hoppas kunna återkomma!
Spikrak skog och kvarglömt i skogen!
Hela rundan hade ett tema som allihop gick ut på något som hade med fisk och fiske att göra och ja, den var bra och jag blev av med några poäng såklart!
Så åkte vi mot Geoboendet.
Jo lustigt nog så fanns det en gömma 70 meter från vårt val av övernattningställe.
En fantastisk B&B som överträffade alla våra förväntningar!!! Ska man övernatta i Motalatrakten så är http://www.bjorkastorgard.se/ ett synnerligen gott alternativ!
I längan till höger bodde vi!
Charmigt och oerhört fräscht!
Kvällen tillbringade vi med att spela spel och vi lyckades t.o.m få far i huset under bordet.
Bete sig märkligt kan man göra även när man inte geocachar!
Efter en god natts sömn tog vi en morgonpromenad runt den närbelägna sjön mot Bävrarnas bro.
Väl tillbaks i lägenheten botaniserade vi sen för att se vad det välfyllda kylskåpet kunde erbjuda i frukostväg.
Jordnötssmör och oboy stod högt i kurs hos somliga i familjen, något som sällan finns hemma i vårt kök.
Men så är det ju när man är iväg, det ska vara lite extra vid de tillfällena!
På hemvägen stannade vi till i Hamra 1. Ännu en serie med lite arbetade gömmor som jag ju uppskattar.
Här fick vi sällskap av en oerhört social liten rymling.
Det var nästan mer svans än katt sa en av sönerna för svansen var inte lång men oj så tjock. Och det var inte pga att katten var rädd för oräddare katt har jag sällan mött.
Detta förgyllde våran promenad i Hamra, gömmorna var trevliga de med och katten kom till rätta till sist.
Summa summarum: En bra liten miniresa!
Att slutföra en multi och lite abstinens
Ibland blir det inte riktigt som man tänkt. Så var det tex med den där multin vi slutförde denna dag.
Helt klart den multi som tagit längst tid att logga.
Nu efter inte mindre än niotusenfemhundrasjuttiosex timmar sä är äntligen loggboken signerad!!!!
Kanske det gått något snabbare om vi inte unnat oss en fika innan vi letade reda på finalen.......
Fast det som gjorde att det tog alla de där andra timmarna var de stora monstren som härjar i skogarna och gör att det ser ut så här rätt som det är.
Jo slutgömman var helt enkelt avverkad.
Att kunna logga finalen mer än ett år efter att vi påbörjade den kändes faktiskt riktigt, riktigt skönt!
Annars var fokus idag att råda bot på lite abstinens. Det är ju det här med skogen.
Det finns nog ingen plats som jag verkliugen känner sådan ro som i just skogen. Granars sus och mossiga gamla stenar. Om det tycker jag!
Men det har ju varit lite vanskligt att gå just skogspromenader det senaste. Det är ju det här med jakt av skogens konung som jag inte vill hamna mitt i.
Efter att ha blivit försäkrade om att här, så nära väg 49, jagas nog ingen älg en tisdag i andra älgjakstveckan så gav vi oss iväg.
Inga jägare såg vi heller men väl underbar, välväxt skog, när vi väl kommit ifrån den del som skogsmaskinerna förandrat till det tråkigare hållet.
Mossiga gamla stenmurar är alltid vackert och ett minne av förfädrens mödor här i trakterna.
På det stora hela en trevlig tur i tibrotrakten.
Uppdrag slutfört i Jönköping!
Jag tycker ju det är kul med challengecacher, det ger mig en extra utmaning att klara av något, samt att det är rätt trevligt att spåna lite och planera hur man ska göra för att kunna lösa uppdraget.
Allt sedan vi loggade syskoncachen till Challenge #120 - All terrain in one day så har vi spanat lite på denna men tänkt: Omöjligt, terräng fem är inte riktigt vår grej.
Nu visade det sig att det trots allt var möjligt, så en solig dag i Dalsjöfors fullföljdes det som behövde göras för att kunna logga denna challenge och vi fick en trevlig dag tillsammans tack vare detta.
Nu var det så dags att logga själva challengecachen. En tur till jönköping planerades in och detta blev en bra start!! Dessutom ännu en terräng fem loggad tack vare detta!
Efter en sanslöst trevlig letterbox: "Solsidans" letterbox styrdes färden mot ett elljuspår för att se om vårat barnasinne var i behåll.
Tretton burkar med Barnasinne # 13 In med bollen i mål som slutburk. Tänkte att här jagar de nog inte älg.
Helt rätt tänkt men här härjade i stället orienterande tonåringar i skogen.
Misstolkade nog rundan en aning efter att ha använt barnasinnet på annat sätt på andra platser tidigare, men visst var burkarna varierande. Verkade vara en rejäl upprensning av leksakslådan hemma hos CO innan denna rundan.
Har man inget att göra på kvällarna så kan man ju alltid tillverka pärlplattor, men vad gör man av dem sen då?
Ja, kanske sätta upp dem i skogen?
Klart överraskande iallafall!
Tyvärr var det ett av de tråkigaste elljusspår naturmässigt jag gått. Längtade efter riktig skog i stället för all små, snårskog som rundan mestadels gick i. Men den var lättvandrad och det var tur för fikasugen det blir man när man cachar!
Här vid Iron Rock passade fika perfekt!
Underbar utsikt från Tabergs topp!
Det gick utmärkt att ta en stig nerför berget, det kanske vi gör nästa besök här för Taberg lär jag återkomma till med familjen nästa sommar!
Var ju bara tvungen att testa nya mobilens närbildskamera och den var inte helt fel. Så vackra planteringar där uppe.
Nerför berget tog vi istället bilen. Tur det för jösses vad högt det var!
Här nere kunde man förutom att logga några cacher, besöka fladdermöss också gå en guidad tur in i gruvan jag inte visste fanns.
Där bröts den sällsynta mineralen titanomagnetitolivinit. Säg det fort några gånger utan att vricka tungan!
Sällsynt eftersom den endast fanns här i Taberg samt på rhode island i nordamerika.
Mäktig plats iallafall!
En annan mäktig plats vi kom till denna dag var Jättadansen. Boeryd Burial Ground
En himla massa stenar resta mitt inne i skogen. Ska vara 17 domarringar här om man räknar men det gjorde vi inte. Vi njöt i stället av den säregna platsen!
Jaha, då var dagens önskelista redan avklarad, vad gör vi väl då?
Hm, Dumme mosse kanske? Den har vi ju pratat om förut. Sagt och gjort. Fast på vägen hamnade vi hos en potatishandlare med egen geocache: Solanaceae
Inte var dag man köper potatis och palsternackor när man loggar en gömma! Kul!
Vet ni vad detta är då?
Måste ju bara påstå att jag föredrar den jag brukar ha i handen.
Dessa ska nämligen vara GPS modell något större än min garmin oregon.
Så kom vi då fram till Dumme mosse.
Trodde i vår enfald att det skulle gå att komma närmare earthcachen än vad som visade sig vara fallet.
Kort överslag. Hinner vi innan barn ska hämtas? Vi gör ett försök.
Snabba kliv över hala spångar är inte att rekommendera med geggamojevatten vid sidan. Det blev försiktig ankgång i över en kilometer genom skogen nästan ända fram till Dumme mosse
Här var spången ovanligt fin
men mestadels betydligt mer lik denna.
Men oj vilken plats det var därute på mossen!
Vackert, vackert!
Tillbakavägen gick betydligt snabbare på en bred ohalkig spång.
Nog är det något visst med mossar iallafall!
Tänk bara att få idka tuvgång fram till en liten tall och faktiskt klara det utan att bli blöt om fötterna!
Ja, jag blev inte ett dugg blöt iallafall där jag var kameraskötare på spången!
En fantastisk dag närmar sig sitt slut. 18 000 steg blev det totalt. Nog måste man säga att geocaching ger motion iallafall!
Hem till familj och fredagsmys väntade efter detta. Och ja, vi hann faktisk i tid, kanske beror på att vi var så snabba på ankgång på spång.......
Läs gärna Lenas inslag om vår dag: http://bloggiblogga.blogg.se/2014/october/och-nu-ar-challenge-burken-loggad.html
Djupadalen i Dala och en kvarndamm strax intill
Djupadalen är en smal, canyonliknande bildning som är nerskuren som mest 14 meter i kalkstenen och omgiven av branta kalkstenskanter. Dalen bildades när inlandsisen under sin avsmältning för 10 000 år sedan nådde Plantabergets nordsluttning. Då frigjordes uppdämda vattenmassor som strömmade ut i det dåtida havet.
När det är älgjakt vill man undvika skogen. I en kohage jagas det sannolikt inga älgar så djupadalen i Dala kändes som ett bra utflyktsmål denna småregniga eftermiddag.
Jag är ju väl bekant med omgivningarna då jag är CO för två av gömmorna där.
Vi började med Fikaplats # 4 Djupadalen och Djupt i Djupadalen därifrån bilden ovan är tagen. Mycket mer vatten denna dag, glömde dock ta kort så detta är från ett annat besök här.
Vi vandrade vidare längs canyonen genom kohagen till en gammal gömma Alvaret i Dala.
Naturen här är vacker tycker jag, även en gråmulen dag.
Genom hagen, lite hoppande från sten till sten eller tuva till tuva blev det, (måste ha regnat väldigt det senaste med tanke på hur geggigt det var fläckvis) fram till Kvarndammen, en otroligt mysig plats jag aldrig hittat till utan geocaching, trots att jag ändå bor rätt nära.
Att fika är ju jätteviktigt när vi träffas och eftersom det började regna alltmer så sökte vi oss till Fikaplats under tak. Mysigt värre att sitta just under tak, med tända ljus mitt i skogen och höra regnet smattra på taket.
Kinnekulle och förberedelsesnack
Ja, jag kan avslöja att vill man vara med om årets händelse i Lidköpingstrakten så ska man boka in sista helgen i april.
Det är nu klart. Det blir ett event även nästa år! Så kul! Vi ska även detta år vara med på ett hörn och i onsdags var det dags för ett uppstartsmöte. Eventet kommer att publiceras inom kort, så det är ingen hemlighet nu längre.
När man ska till Lidköping på kvällen kan man ju passa på att cacha lite på dagen när möjligheten ges.
Denna gång valde vi att försöka logga klart på Kinnekulle. Känns som jag besökt det berget väldigt ofta det här året.........
Vi startade med Sannebo Mejeri. En cache av ett annorlunda slag på ett ställe som väl förtjänade en egen gömma.
I slutet av 1800-talet bredde mejerierna ut sig på Kinnekulle. Sannebo mejeri, grundat 1871 är det äldsta som fortfarande står kvar även om dess forna skrud är något naggad i kanten.
Detta blev promenadernas dag, varför inte börja med Lasses väg. Vi startade promenaden vid Lasse i bergets grotta. En plats som alltid fascinerar
På vår väg passerade vi ett vattenfall som denna dag inte hade alltför mycket vatten trots nattens regn.
Ett annorlunda kärlekspar hittade vi.
Märkligt att se hur trädet försöker täcka in stenen som står lutad mot det med sin bark......Undrar hur många år det har tagit att komma så här långt?
Framme vid själva cachen. Fantastiskt ställe även här!
Defintivt ett bra regnskydd om så skulle behövas!
Vi fortsatte mot vår egen vandringsled Bonus Österplana hed 1X2 och alla cacherna längs den. Här har vi samarbetat och ungefär varannan av cacherna är mina resten är titticcs.
En runda på strax över 6 km i finaste kinnekullenatur
Ovanligt vacker enbuske med massor av enbär. Tyvärr är dessa alltför sällsynta i dagens tider tycker åtminstone jag.
Mossiga stenmurar är som vanligt så vackra
Finfina röda bär!
Så kommer vi fram till klevkanten. Här var fint tidigt i våras när vi placerade ut gömmorna
men oerhört mycket vackrare nu med alla höstfärger
Apropå höstfärger, saknar de flammande röda färgerna nu denna höst. Tycker det inte är lika mycket färger som förra hösten, mycket är antingen fortfarande grönt eller också har löven redan ramlat av.
Ett antal kilometers vandring ger hungriga magar så vi passade på att lyxa till oss med lunch på kinnekullegården. Oerhört god mat på det stället och mätta och belåtna fortsatte vi med änne en vandring, denna gång till en plats vi besökt förut, Mellomskogen.
Denna gång var det så mycket lättare, blir ju onekligen så när det faktiskt finns en burk på plats.......
Sen en tur till Västerplana storäng. Kul att se att alla våra egna gömmor uppe på Kinnekulle var i synnerligen gott skick. Så är ju tyvärr inte alltid fallet.
Vi avslutade med att följa en uppmaning, nämligen att ta med fikakorgen till Dusk #7 Svanvik i Truve
Vi skulle ju få fika på uppstartsmötet men en macka smakade bra innan dess. Fin plats i solens gyllene kvällssken!
Mötet gick oxå bra och det ska bli så kul att få jobba med ett nytt event igen,
för det är ett trevligt gäng cachare som huserar i Lidköpingstrakten!
Hofsnäs och andra mysiga platser söder om Ulricehamn
Vi har i flera år pratat om att gå en runda nere vid Hofsnäs. Denna dag så blev det äntligen av.
Vädret kunde väl varit bättre, det blåste isvindar men det regnade i allafall bara max en kvart på hela dagen. Inte så illa trots allt för nu är det ju höst!
Vi åkte i tidig morgonstund från Falköping och gjorde första stoppet vid Nya Vegby Sjöpark, en plats jag anade skulle vara fin när man läste loggarna.
Den var faktiskt till och med finare än vad jag väntat mig, men en liten bäck, miniatyrkvarn och några vatteninstallationer i parken. Snyggt!
Vi stannade inte så länge eftersom Hofsnäs lockade och vinden blåste kall, men några kort blev det iallafall!
In i bilen igen och iväg för att gå en promenad på ca 4753 m......Haha, enligt mig så tycker jag nog det är rätt så exakt men därom kan man ju tycka olika.
Rundan skulle iallafall gå genom ett naturreservat och vara så lång enligt cachebeskrivningen.
Här finns närmare 20 cacher i en helt underbar natur!
Här kan du vandra bland hundraåriga ekar och känna doften av historien.
Hofsnäs är en herrgård som finns omtalad redan år 1526 och är därmed en av de traktens äldsta. År 1924 brann byggnaden ned men återuppbyggdes i enlighet med de gamla ritningarna. Hofsnäs ägs sedan 1960-talet av Borås kommun. Hofsnäs är ett välbesökt utflyktsmål med bad och friluftsliv. Figurerar under namnet Lindö i Birgit Th. Sparres romansvit Gårdarna runt sjön.
Det blev en mysig vandring med lätthittade gömmor. Det tycker jag bara är bra, för denna vandring gör åtminstone jag mestadels för naturens skull! Att det finns geocacher längs stigen är ju bara en bonus.
I början var vantarna bra att ha, tyckte åtminstone Lena. Det tyckte jag med, fast mina låg hemma i byrålådan......Ibland har det sina nackdelar att "Våga vägra vinter......."
Stigen var riktigt lättvandrad, barnvagn hade inte varit några bekymmer alls. Så vackert där den slingrade sig längs sjökanten!
Hur kan ett träd fortsätta att leva med den positionen?
Väl i lä på andra sidan udden passade vi på att packa upp våra mackor! Underbart!
Udden var inte speciellt bred.
Även på andra sidan udden var det lättvandrat och här såg vi verkligen de gamla ekarna i all sin prakt.
Efter något mer än 4753 m, vi passade ju på att göra några avstickare från stigen, så var vi framme vi badplatsen strax intill parkeringen. Då kommer Lena på det. Hon har ju varit här förut!
Nåväl! Bättre sent än aldrig. Nöjde med en mycket fin tvåtimmars vandring så kör vi sedan vidare med siktet på
En jordkula är en enkelt byggd bostad med murad grund, delvis nedgrävd i en sluttning eller kulle.
Anledningen till att jordkulan uppfördes sägs vara att paret Emanuel Svensson och Annika Larsdotter ej kom överens i mitten av 1800-talet. Emanuel flyttade till jordkulan som han byggt bara 75 meter från torpstugan, där de tidigare levt ihop. Osämjan var dock inte värre än att de efter att ha flyttat isär fick 3 barn (!)
Jordkulan restaurerades 1995, med hjälp av arbetsvilliga pensionärer. Den ligger kvar på ursprunglig plats.
Innan utgrävningen var den rasad och igenväxt med buskar och träd. Efter det att jord och sten hade fraktats bort fann man underdelen på en öppen spis samt kunde se att det hade funnits två fönster.
Vilken tur att det finns arbetsvilliga pensionärer!
Idag är det en mysig plats, annat var det sannolikt då Emanuel bodde där......
Jag har ju någon märklig dragning till gamla gravfält. Tycker ofta att de är oerhört vackra så även detta:
Kulturvägen - Kummeliberg gravfält
Dagen börjar lida alltmer mot kaffepaus nr två.
Kvarnen lät som en passande plats för just detta.
Jomenvisst, vi hittade en fin plats ovanför vattenfallet.
Lite kaffe med dopp till vattnets porl är underbart!
Fallet var lika fint ovanifrån!
Några snabba stopp i Ulricehamn hann vi med innan vi körde hemåt.
Tuvas glitterburk hade vi räknat med skulle ta lite tid, den var bra men det roliga tog slut alldeles för fort så vi hälsade på Sten Sture oxå. Här kom höstens färgprakt helt till sin rätt!
Sjön Åsunden i bakgrunden på vars is Sten Sture dy mötte sitt öde en gång för länge sedan.
Sista stopp blev en topp.
Ulricehamn är ju känt för sin slalombacke och det var den toppen vi skulle till. Som tur var kunde vi åka bil nästan ända upp, men varför är detta torn placerat häruppe?
Ditupp hade inte känts bra alls att gå, denna blåsiga dag. Tur vi slapp det!
En mycket bra dag. När vi rullar in i Falköping möter vi regnet. Vilken tur vi slapp det!
EPAvägen. En PT som blev en större upplevelse till fots.
Jag är ju egentligen måttligt road av powertrails. Att stanna bilen var 170 meter och hoppa ur för att logga en cache och detta upprepas om och om igen.
Gamla Tidahölmsvägen 1# - Gamla Tidahölmsvägen 50# har därför inte känts så väldigt lockande att logga på det sättet.
Men man kan ju logga cacher även längs en powertrail genom att använda fötterna i stället. Speciellt när det är en väg med rätt lite trafik. Inte trodde väl jag att jag skulle ta en promenad på EPA-vägen för med bil är den inte världens roligaste. Kanske en anledning till att den kallades för EPAvägen var att den inte var så rolig, men mest var det nog pga den dåliga skötseln av vägen. Liten kul detalj var att alla stenar som stack upp en bit ur vägen nu var målade chockrosa.
Motion och frisk luft är ju annars en av sakerna jag skattar högt när jag geocachar och det får man ju inte så mycket av genom att hoppa in och ut ur bilen.......
En mulen oktoberdag kan även den vara riktigt fin.
Visst är färgerna intensivare när solen skiner, men jag fick ändå en härlig upplevelse där längs vägen.
Tror inte det varit samma "här och nukänsla" som jag faktiskt fick om jag plockat med mig bilen mellan varje gömma. Man har ju lite tid att låta tankarna flöda fritt när man traskar ett visst antal meter mot nästa gömma.
Nu blev det totalt 5 stopp istället för 18 och det känns bra!
7 km promenad känns ännu bättre!
Att det ligger i sjö i Gravsjö hade jag exempelvis aldrig sett förut
Nog märks det att naturen går till vila, löven har redan börjat falla. Något vi oxå bör tänka på, att passa på att ta oss tid för vila ibland, det behöver vi alla.
Vägverket förbereder sig iallafall. Nu kan snön komma vilken dag som helst för snöpinnar är härmed på plats!
Fåren har rejält med ull, de ser ut som små tussar där i hagen.
En busskur kan vara skön att krypa in i när det blir kallt. Denna var faktiskt riktigt söt, modell mini.
Är nog inte så många som väntar på bussen just här, åtminstone inte samtidigt skulle jag tro.
Jättefin jättesten, nästan som en boll ligger den där. Här var hinten passande nog obelix!
Sist men inte minst. Höstens färger!
Så vackert det ändå är denna årstid, även en smådisig dag med lite regn i luften.
Kunde dock inte låta bli att ta kort på en sommarblomma, för det är väl ändå lupinen. Vad är väl en midsommarstång utan lupiner?
Det bästa med lupinerna är att de faktiskt trotsar hösten litegrann och bjuder på en och annan blomma på fel tid
Sen är ju vattendroppar i lupinblad vackra de med.
Känns som jag faktiskt fick uppleva rätt mycket utefter denna powertrail!
Nu är det Höst! En solig dag med molnet!
Ute skiner solen från en klarblå himmel! Färgerna sprakar i naturen och det är brittsommarvarmt!
Underbart!
Tyvärr har det inte blivit så mycket caching som jag hade önskat men så är det ju ibland. Det har varit lite annat på programmet, bl.a så har jag varit på retreat, något som var riktigt bra. Som tur var kunde vi ta en retreat från retreaten när hjärnan blev för trött.
Att få lite klarhet i hur jag ska komma vidare i livet när jobbet jag har inte funkar har tyvärr varit något jag ägnat alltför mycket tid åt, helt plötsligt blev det solklart. Hjärnan funkar verkligen inte som den gjort i 45 år tidigare, att lära nytt är hopplöst svårt (jag som hade ett medel på 4,6 när jag gick ur nian....) och stresskänslighet, vad är det ?????
På sätt och vis är det skönt med ytterligare bevis på att att jag inte inbillar mig allt som inte är som det varit förut. Att vara hjärntrött syns ju inte utanpå och jag har tyckt att jag varit för frisk för att vara sjuk och det ger ju dåligt samvete som i sin tur inte ger något positivt alls. Men att jobba som IVAsjuksköterska med en hjärna som rymmer vid minsta påfrestning funkar ju bara inte. Nu ska jag gå vidare utifrån de förutsättningar jag har nu istället. Hoppas få tillbaka verksamheten i kontoret så småningom, till dess ska jag ägna mig åt att göra så mycket roligt jag bara kan och orkar och geocacha, det är ju bara så roligt!
Sörjer dock mitt underbart, roliga jobb, det kan jag inte komma ifrån.
Igår träffades vi några timmar i Skultorpstrakten.
Skövde Hightech #1, Molnet lockade.
Ja, den var verkligen bra. Hade ingen aning om att man kunde göra på detta vis, men så är jag ju inte speciellt hightech heller.
Fast vi var tvugna att ta några andra cacher en bit bort medans vi funderade.
Jurassic park, Doctor Geo och Trollskogen. Inga vanliga gömmor de heller. Vad som är kul är att de är gjorda av kreativa, yngre tonåringar. Hoppas att de inte tröttnar på hobbyn när de växer och blir äldre för då kan det bli riktigt bra.
En hel del jobb är nedlagt och det uppskattas.
Efter några timmars cachande var det så dags att fika innan vi skildes åt. Eftersom molnet låg i närheten av
N Kyrketorps gamla kyrka så valde vi att fika här.
En fin plats som det sägs spöka på. Eftersom spöken trivs bäst nattetid så kändes det ofarligt att gå in.
På kyrkogården ska finnas en gravsten med det minst sagt unika datumet 31 november. Denna sten har vi allihop sett vid tidigare besök här, idag hittade vi den märkligt nog inte.
Tittar man in i nyckelhålet efter att ha gått ett antal varv baklänges runt kyrkan skulle oxå något, sannolikt inte allför trevligt hända.
Vi hade ingen lust att pröva, men trappen var fin att sitta på där i solskenet.
En fin dag blev det. Hoppas vädret håller i sig ett tag till, för soliga höstdagar är som gjorda för vistelse i skog och mark!
