Sånt som blivit över
Ibland är det en utmaning att hitta gömmor som ingen av oss loggat. Speciellt i närområdet. Jag cachar ju rätt sällan ensam, eftersom det helt enkelt inte känns så kul, så det är ett antal som helt enkelt blivit över som nån av de andra i tjejligan redan loggat.
Igår var en gråmulen dag, med lite regn i luften. Fast både Malin och jag ville ut en sväng och vad passar väl bättre än att logga några cacher som Titti redan loggat?
Enhagen BBK var en riktigt fin plats! Trots vädret. Här höll det på att göras snyggt i hagen. Kanske fagning på gång?
I vilket fall så togs allt gammalt gräs bort, sannolikt för att öka de blommor som kräver mager jords förutsättningar för att trivas. Det finns ju inte så mycket mager jord nu för tiden.
Här skulle det även grävas, gissade vi, för varför skulle man annars märka ut var det växer blommor?
Här har det sannolikt även bott någon. Kanske fick de flytta när vägen strax intill byggdes.
Vi fortsatte till Industriutsikten.
Billingeleden i vackra Våmbs ängar, nu när berget brinner av alla färger är verkligen en upplevelse.
Vackert även en grå dag.
Fin gömma var det oxå om än lite sliten.
Utsikten är fantastisk, trots den inte speciellt vackra industrin i bakgrunden.
Fyra gömmor som blivit över loggade och vi kände oss värda en riktigt smaskig "lunch".
Kostcirkelns alla delar är det ju inte riktigt men tårta är gott och nu passade vi på att njuta lite extra.
På hemvägen passade jag på att ta ytterligare en promenad på ängarna ovanför Skultorp till Valet är ditt!
Kändes bra att bränna åtminstone några få av alla tårtkalorierna jag fått i mig.
Även här var det gott om färger.
Hösten är fantastisk även om himlen är grå.
Vilda,Vackra, Vitsandsrundan!
Vår närmaste nationalpark, Tiveden, har jag bara besökt en gång tidigare, för sisådär 20 år sedan.
Sen råkar det bli så att jag besöker den två gånger på tre dagar. Så det kan gå.
Tivedens nationalpark är en av Sveriges vackraste. Till stor del stiglös och otillgänglig men också oändligt inbjudande. Mjukaste mossa, klara sjöar och hänförande utsikt omger stigar som använts sedan urminnes tider.
Det är en av Sydsveriges vildaste skogar. Det är ett kuperat, bergigt och blockigt område. Parken ligger i den mest otillgängliga delen av skogen, den del som kallas Trolltiven. Ändå är det inte så orört, som man tror vid första anblicken. Här har förekommit svedjebruk, kolning och avverkning, men det har aldrig bott människor här.
Tivedens nationalpark bildades 1983 och utgörs av ett stort sammanhängande barrskogsområde som saknar bebyggelse och större vägar.
Vi har alla pratat om att vi ville gå Vitsandsrundan 1 - trappan - Vitsandrundan 12 - grillplatsen samt även försöka passa på att logga GeoTourSwe - Secret cave in Tivedens Nationalpark som ligger i samma område.
I tisdags blev det så äntligen av, kanske inte bästa val av dag, då flera av oss var lite småkrassliga, men det gäller att passa på när alla kan.
En alltigenom fantastisk vandring där kameran gick varm.
Vi valde att gå rundan baklänges och började alltså med nummer 11. Såhär startar stigen!
Rundan följer stigar och ska vara ca 6 km lång. Terrängen betecknas som krävande, speciellt i den delen av leden som ligger längs sjön Trehörningen.
Ja, det var en krävande vandring, men tar man det lugnt, utan att strassa, tar små pauser ibland så var det inga problem alls. Vi hade en heldag avsatt för vår vandring och med avstickaren till Stenkälla, där multin var tog det oss lite mer än 4 timmar att gå.
Höstfärgerna är fantastiska, speciellt med glittret från en sjö i blickfånget.
Lite här och var fanns det spångar. Här var det en trevåningsspång. Såg lite kul ut att man bara byggt den nya spången ovanpå den gamla.
Slipade klippor sjönära.
Ett av paketen vi stötte på längs stigen. Nya trappor ska byggas, sannolikt är de dittransporterade med helikopter, kan helt enkelt inte finnas nåt annat sätt att transportera dem på.
En av ledens alla fina utsiktsplatser syns högt upp på klippan.
Rötter och sten i alla de former såg vi.
Fantastiska Ludde, som klarade vandringen otroligt bra, trots att han inte är en ungdom längre.
Spännande rot!
Flera grottor finns, den mest kända är Stenkälla, en gammal offerkälla från hednatiden.
Här kommer en bild som gör mig riktigt glad! Fantastiskt att få dela detta med er tjejer!
Stora stenar, minst sagt, beväxta av stensöta.
Här kunde man fortsätta "stigen" mellan stenarna, vi valde att återvända samma väg vi kommit när vi noterat vad som behövde hittas för att klara multin.
Vitsandsrundan 6 - Vitsand. Här fanns bord och vi packade upp vår medhavda matsäck. Vackert!!!
Vi fortsatte leden baklänges och kom in till lite snällare terräng. Jag som älskar mossa av alla de slag blev lyrisk.
Visst är det fantastiskt hur träd växer......
Många sjönära tillfällen bjöds och det gillar jag ju.
Stigmanspasset, Här huserade laglösa förr i tiden. Väldigt långt ner till vägen......
Det var faktiskt inte lika imponerande nerifrån som uppifrån.
Trappor fanns det oxå på sina ställen, det tackade vi för då både mossklädda stenar, rötter och flata klippor är ruskigt hala.
Ett bra val att gå rundan åt fel håll så att säga, då var ju kroppen som piggast när terrängen var besvärligast.
Men efter målgång samt logg av multin behövde vi fika igen.
Grillplatsen bjöd på en perfekt fikaplats och med denna vackra vy och 18 000 steg i benen smakade det ljuvligt.
Hoppas verkligen inte det tar 20 år tills jag gör återbesök i själva nationalparken.
Trollkyrkorundan
Trollkyrkerundan leder dig rakt ut i gammelskogen och in på en riktig berg- och dalbana. Upp och ner går stigen genom Tivedens typiska sprickdalslandskap, över karga berg och fuktigare sänkor.
Med hjälp av trappor och spänger vandrar du genom Tivedens dramatiska natur, fram till Stora och Lilla Trollkyrka. Längs leden finns numrerade stationer med information. Leden går delvis i svår terräng.
Detta är information jag har fått fram på nätet, men längden på leden varierar från den nyare 4,6 km till 6 km. De höll på att märka om leden och vi råkade nog gå den gamla leden av misstag, så kanske vi gick 6 km eller bara 4,6. Spelar ju ingen roll egentligen eftersom dessa kilometrar här, inte direkt är jämförbara med så många andra platser man vandrar på.
Leden sägs i informationen vara ganska krävande och javisst var den väl det. Min dåliga balans gav sig till känna på detta underlaget såklart, men vill man så kan man. Höll ganska låg profil i de flesta nedförsbackarna och givetvis även ganska låg fart och då gick allt jättebra. Men hade jag behållt de proggressiva glasögonen på, som jag just nu ger ännu en chans att lära mig använda, så hade jag inte kommit hem helskinnad. Tur jag ser bättre utan i de flesta fall.
Naturen var som väntat helt underbar!
Fina Metesjön, en plats att bara njuta en stund vid.
Här gick leden sjönära en bit och det gillar jag.
Stolpar med nummer på hittade vi på några platser längs leden. Eftersom vi inte hade med någon ledbeskrivning kunde vi först i efterhand se vad vi hade sett egentligen.
Strax bakom oss här nedanför, fanns en gigantisk rishög. Det visade sig ha varit ett offerkast, alltså en hög man skulle kastat en pinne på för att få en fortsatt lyckosam tur.
Eftersom vi missade att kasta pinnar, hade vi nog bara tur som fick en fortsatt lyckosam tur.
Stora trollkyrka är berget på andra sidan trollkyrkosjön.
Japp. Uppför här till ska vi! Dessutom ligger en av områdets få cacher däruppe. Stora Trollkyrka
Vi passade på att fika bara nån meter från cachen.
Nedför kom vi båda två oxå även om det var besvärligare än uppför och mätta och glada vandrade vi vidare. Spännande stubbe! Kanske det är den som beskrivs här nedan:
Skogsbranden har haft en avgörande roll för utvecklingen av barrskogsbestånden här i Tiveden. Den senaste riktigt stora branden var 1853. Till vänster om stigen ser ni en av de gamla brandskadade tallar som nu bara är en stubbe. Den har med sannolikhet överlevt många bränder, för att till slut duka under. Den äldsta daterade stubben i nationalparken är från 1309 och de äldsta levande träden är från 1500 - talet.
Ibland var det rena plockepinnet av nedfallna träd men leden var framkomlig utan några större problem. Eftersom man inte får manipulera speciellt mycket i naturen här, löste de de nedfallna träden på ett smart alternativt sätt.
Lite lättare att gå var det mellan stora och lilla Trollkyrka och den kilometern gick riktigt snabbt.
Vi närmar oss lilla Trollkyrka.
Berget Lilla Trollkyrka är ett av många i nationalparken som ligger strax över 200-metersnivån. Härifrån har ni en god utsikt över Vättern som ligger 110 meter längre ner. Under historisk tid har Vättern varit den transportled som betytt mest för Tivedens liv. En stor del av det järn som har tillverkats i Tiveden har kommit sjövägen från Taberg vid södra änden av sjön. Över sjön kom också munkarna från Alvastra till Ramundeboda i Tiveden.
Utsikt från toppen.
Rötter, fanns det många......
Vi passerade västra Tvillingbergets fot. Mäktigt!
Vi blev nog båda två lite förvånade över hur många det var som vandrade denna led. Betydligt fler än jag trott. De flesta verkade väl rustade för vandring, men vi såg även de som hade betydligt sämre skor. Måste ha varit svårt att gå här, med loafers och liknande även om stigen ibland var så här fin.
Nu närmar vi oss entren igen. Lustigt att kalla parkeringsplatsen med ledinfo för entre, men på sätt och vis så är det ju en slags entre till vildmarken.
För vildmark det är Tiveden verkligen. En helt underbar sådan dessutom.
Service på Hökensås
Lena frågade förra veckan om jag ville följa med till Hökensås för lite service på hennes gömmor. Det hade jag inget emot alls för Hökensås gillar jag ju att besöka.
Ett av de första stoppen vid Brandbilen överaskade på mer än ett sätt.
Oväntat fin väg utan förbudsskylt som inte direkt verkade leda nånstans, oväntat fin skog med massor av vitmossa och faktiskt även en oväntat fin liten sjö vid namn kosjön.
Här, långt från närmsta större väg fanns även en oväntad skylt.
Visst kan man väl säga att det är en brandbil som håller till här?
Reflexväst även denna dag, även om somliga kanske råkat få fel storlek. Men vi slapp möta jägare även denna dag. Funderade lite över om det beror på att det är gott om fiskare vid sjöarna normalt, även om vi inte såg nån just idag. Eller är det fiskeförbud nu denna uppstartsvecka på jakten?
Kunde inte låta bli att gå runt den lilla sjön bara för att det var så fint, innan vi plockade fram fikat som ju givetvis fanns med även i dag.
Rofyllt att sitta och spana ut över gölen med sina färger. Ibland hoppade en fisk upp i luften med ett plask, annars var det bara vi och stillheten. Ljuvligt.
Har sagt det förut, men det tål att upprepas. Det är oftast rätt trevligt att göra service, speciellt om man har trevligt sällskap och har valt fina ställen att lägga sina cacher på.
Ubåtsjakt iförd reflexväst.
Vi fick medalj igår!!!!
Lite fara för eget liv var det ju trots allt eftersom det både var älgjaktstart samt att cachen innebar viss trädklättring, men älgjägare såg vi inte till en enda och vi både hördes och syntes nog lång väg, iförda våra illgula reflexvästar. Sannolikt befann vi oss nog lite för nära bebyggelse för att det skulle vara jakt där.
U-137 var precis som förväntat en mycket bra cache. Första steget lyckades jag lösa för några månader sen, resten var fieldpussel som ju är nåt av det jag gillar mest. Snygga delsteg med bra variation ger en självklar favvo. Att stegen fick följa med på den närmare kilometern långa promenaden är jag inte heller ledsen för, då vi hade god nytta av den.
Stege hade vi oxå nytta av vid Kållands Härads avrättningsplats.
Idag en mycket vacker plats, men här finns en ruggig historia, som oftast när det är galgbackar. Lagen förr i världen var verkligen grym och då avrättning ofta var ett folknöje där många samlades och folk klättrade upp i träd för att se, fanns faktiskt även cachen uppe i ett träd.
Otäckt högt upp i ett träd tycker iallafall jag.
Detta var en multisarnas och mystarnas dag och vi gav oss sedan på 10 000 meter. Även detta en multi som visade upp ett flertal sevärda platser. Väldigt fint uppe i Rådaskogen, med riktigt fina spår att gå. En bra multi som även den får en favvo.
7335m - Råda källa var en sevärd plats vi passerade under vårt jobb med multin.
Vi har passerat ett flertal sådana här skyltar längs våra vandringar i skogarna runt Lidköping under åren. Tydligen är det anlagt ett antal leder med olika tema och detta är då vatten och geologileden som ska vara 3,6 km lång. Bra initiativ tycker jag.
Vid avrättningsplatsen fanns en likadan skylt men med texten kultur.
Den gråamulna starten på dagen visade sig så småningom bli en riktigt solig eftermiddag. Underbart, nu när alla löv skiftar i fina färger.
Stenmur modell större.
Efter att alla uppgifter samlats in på multin gällde det att räkna lite.
Jag är höjdrädd, Det har jag mer och mer tvingats få erkänna. Därför är jag mer än tacksam för att Malin inte har något emot att klättra i träd, jag kompenserar med att krypa i tunnlar i stället. Alla har vi saker vi har lättare för. Jag bidrog dock med en gnutta klättring även om det bara gällde att ta sig upp på en sten. Eftersom jag är längst så fanns inga andra alternativ. Men det är med stor tillfredställelse jag sätter fötterna på marken igen efter fullgjort uppdrag.
Mycket nöjda med vår dag avslutade vi med att ha möte inför LKE17. Jodå, det ser allt ut att bli ett event även nästa vår i Lidköping. Vi lär få fler anledningar till besök i trakterna framöver.
Fängens finfina fikaplatser.......
Inte nog med att vi hittade två riktigt fina fikaplatser, hela området överraskade oss dessutom med riktigt bra caching. Om det tycker jag!
Men vi tar det från början.
Det har ju varit så fint väder senaste veckan och jag ville gärna passa på att åka en heldag innan älgjakten.
I torsdags blev det så av och vi startade med en liten omväg för att ge Titti tillfälle att besöka denna fina plats:
Inte så långt härifrån finns Lenas nya cache Hornsjön som vi nu passade på att logga. Trodde inte det var möjligt att det skulle vara mindre vatten än när jag var här sist, men det var det.
Än så länge var det grått och kallt ute så vi valde att fortsätta söderut och ge oss in i skogen till Lidstorpsdammen.
Här fanns det fina vindskydd och för dem som vågade även en linbana över dammen.
Vi skippade linbanan, men fick vara lite våghalsiga ändå. Balansgång är inte heller helt lätt när balansen inte är på topp. Drog en lättnadens suck när vi väl kommit över.
Cachen hittade vi sen på ett ställe där det var bra att ha friska knän. Fin plats där kring dammen, som gjord för en fika.
Men denna dag hade inte hunnit lida mot fikapaus ännu så vi fortsatte söderut med siktet inställt på Sonarpsslingan #1 Grandungen.
Som vanligt så blir det ju några stopp på vägen och när vi var framme vid slingan insåg vi att vi nog var tvugna att äta lite innan, men vart? Det blev spontant vid Rastad Fritidsby
Vilken fin plats! I sol och med lä från den för dagen rätt kalla vinden .
Helt ljuvligt. På andra sidan ån skymtade ytterligare en fikaplats, det råkade bli dagens andra fikaplats, men det som enbart var max 150 meter fågelvägen, var närmare 2 kilometer landvägen. Ån gick inte att ta sig över på annat sätt om vi inte lånat nån av båtarna såklart. En mycket bra cache hittade vi oxå!
Kan man bli annat än glad när man hittar sånt här i skogen?
Geocaching på riktigt har blivit något som fastnat i mina tankar. Det är bland annat när man blir visad till ställen med historia, som man aldrig hittat till annars. Undantagstorpet Ängen. var en sån plats. Massor av mossa nuförtiden, men en gång så har det varit en människas hem.
Alltid kul när man förutom skylten på platsen får lite mer info i cachebeskrivningen. Platser man aldrig hittat utan plastburken.
Vi fortsatte vår dag med Team Abris fikarunda #1 Bulle
Roliga, om än lite slitna tvister på det som brukar serveras till kaffet. Vad passar väl bättre för fikande tjejligan än en sån runda?
Så hade då äntligen turen kommit till Sonarpsslingan, den som var dagens huvudmål.
Detta var en riktigt fin cacherunda, där krutet lagts på roliga cacher. Inte svåra alls, men sådär som man blir glad av att hitta. Även beskrivningarna var välgjorda. Om det tycker jag.
Lägger inga bilder på gömmorna här, men några naturbilder från rundan kan jag inte låta bli.
Perfekt att dra med titticc ut i sumpen när det inte var det minsta sumpigt.
Sonarpsslingan #7 Den gamla torvtäkten. En mycket bra gömma och fantastiskt vackert, men man måste gå från rätt håll. Annars är man nog inte så ren efter den promenaden.
Fiska på torra land är kul. Här var utmaningen lite annorlunda än vanligt, men det var riktigt kul. Lättare sagt än gjort att montera ihop spö som hänger i ett träd.
Solen är på väg ner och vi behöver en sista fikapaus. Det fick bli Fängen #1 Norra badstranden, den som låg bara ca 150 meter från dagens första fikaplats.
Så vackert med solens gyllene strålar mot de höstfärgade träden.
Skymningen var rosa när vi vände hemåt igen, en härlig höstdag i en trakt jag aldrig besökt innan, en trakt där blixtlåsets anfader kommer ifrån. Dessutom en trakt där det var en ren fröjd att vara geocachare.
Det tar lång tid att komma till Töreboda
I augusti 2013 började vi prata om att åka till Töreboda nån dag framöver. Det var nämligen då som Skogsrundan 1 med kompisar kom. Fast det tog sin lilla tid att komma dit, närmare bestämt sisådär tre år......
Skogsrundan är en lättvandrad runda längs
5-kilometerspåret utanför Töreboda, på totalt 15 cacher. Några var riktigt klurigt gömda, men de flesta var lätthittade.
Något som förvånade mig var att det var så backigt utanför Töreboda. Vet egentligen inte varför, men jag har alltid trott att det skulle vara rätt platt där.
Men oss gjorde det inget alls, eftersom vi behövde få upp värmen lite, då det inte var speciellt varmt denna förmiddag.
Solen sken från en övervägande blå himmel och med blåbärsris i höstfärger var även hyggena riktigt vackra.
En gömma med lite högre terräng finns längs spåret. Tur att Malin inte är det minsta höjdrädd.
Det blev en fin vandring och såklart avslutade vi med att fika vid Mostugan där spåren började.
På vägen hem insåg vi att tiden vi hade att passa plötsligt blivit lite senarelagd så varför inte ge oss i kast med några vi tidigare blågubbat, samt två "krypaunderväggömmor.
Ännu en kul dag tillsammans och jag lyckades pricka in en halv milstolpe efter dagens loggar.
