geoaventyrskaraborg

Minnen från mina turer med gps i hand, både i och utanför forna skaraborg. Geocaching när den är som bäst.

Trollkyrkorundan

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Trollkyrkerundan leder dig rakt ut i gammelskogen och in på en riktig berg- och dalbana. Upp och ner går stigen genom Tivedens typiska sprickdalslandskap, över karga berg och fuktigare sänkor.

 

Med hjälp av trappor och spänger vandrar du genom Tivedens dramatiska natur, fram till Stora och Lilla Trollkyrka. Längs leden finns numrerade stationer med information. Leden går delvis i svår terräng. 

 

Detta är information jag har fått fram på nätet, men längden på leden varierar från den nyare 4,6 km till 6 km. De höll på att märka om leden och vi råkade nog gå den gamla leden av misstag, så kanske vi gick 6 km eller bara 4,6. Spelar ju ingen roll egentligen eftersom dessa kilometrar här, inte direkt är jämförbara med så många andra platser man vandrar på.

 

 

Leden sägs i informationen vara ganska krävande och javisst var den väl det. Min dåliga balans gav sig till känna på detta underlaget såklart, men vill man så kan man. Höll ganska låg profil i de flesta nedförsbackarna och givetvis även ganska låg fart och då gick allt jättebra. Men hade jag behållt de proggressiva glasögonen på, som  jag just nu ger ännu en chans att lära mig använda, så hade jag inte kommit hem helskinnad. Tur jag ser bättre utan i de flesta fall.

 

Naturen var som väntat helt underbar!

 

 

Fina Metesjön, en plats att bara njuta en stund vid.

 

 

 

 

Här gick leden sjönära en bit och det gillar jag.

 

 

Stolpar med nummer på hittade vi på några platser längs leden. Eftersom vi inte hade med någon ledbeskrivning kunde vi först i efterhand se vad vi hade sett egentligen.

Strax bakom oss här nedanför, fanns en gigantisk rishög. Det visade sig ha varit ett offerkast, alltså en hög man skulle kastat en pinne på för att få en fortsatt lyckosam tur.

Eftersom vi missade att kasta pinnar, hade vi nog bara tur som fick en fortsatt lyckosam tur.

Stora trollkyrka är berget på andra sidan trollkyrkosjön.

 

 

 

Japp. Uppför här till ska vi! Dessutom ligger en av områdets få cacher däruppe. Stora Trollkyrka

 

 

Vi passade på att fika bara nån meter från cachen.

 

 

Nedför kom vi båda två oxå även om det var besvärligare än uppför och mätta och glada vandrade vi vidare. Spännande stubbe! Kanske det är den som beskrivs här nedan:

Skogsbranden har haft en avgörande roll för utvecklingen av barrskogsbestånden här i Tiveden. Den senaste riktigt stora branden var 1853. Till vänster om stigen ser ni en av de gamla brandskadade tallar som nu bara är en stubbe. Den har med sannolikhet överlevt många bränder, för att till slut duka under. Den äldsta daterade stubben i nationalparken är från 1309 och de äldsta levande träden är från 1500 - talet.

 

 

Ibland var det rena plockepinnet av nedfallna träd men leden var framkomlig utan några större problem. Eftersom man inte får manipulera speciellt mycket i naturen här, löste de de nedfallna träden på ett smart alternativt sätt.

 

 

Lite lättare att gå var det mellan stora och lilla Trollkyrka och den kilometern gick riktigt snabbt.

 

 

Vi närmar oss lilla Trollkyrka.

Berget Lilla Trollkyrka är ett av många i nationalparken som ligger strax över 200-metersnivån. Härifrån har ni en god utsikt över Vättern som ligger 110 meter längre ner. Under historisk tid har Vättern varit den transportled som betytt mest för Tivedens liv. En stor del av det järn som har tillverkats i Tiveden har kommit sjövägen från Taberg vid södra änden av sjön. Över sjön kom också munkarna från Alvastra till Ramundeboda i Tiveden.

 

 

 

Utsikt från toppen.

 

 

Rötter, fanns det många......

 

 

Vi passerade västra Tvillingbergets fot. Mäktigt!

 

 

Vi blev nog båda två lite förvånade över hur många det var som vandrade denna led. Betydligt fler än jag trott. De flesta verkade väl rustade för vandring, men vi såg även de som hade betydligt sämre skor. Måste ha varit svårt att gå här, med loafers och liknande även om stigen ibland var så här fin.

 

 

Nu närmar vi oss entren igen. Lustigt att kalla parkeringsplatsen med ledinfo för entre, men på sätt och vis så är det ju en slags entre till vildmarken. 

 

 

För vildmark det är Tiveden verkligen. En helt underbar sådan dessutom.

 

 

Vackra Tiveden. Eller ja, jag har ju bara upplevt den i pannlampans sken, men det var tillräckligt för att inse att jag bör åka dit i dagsljus också :)

Ja, mörkret tillförde helt klart en dimension till. Förutom lite folk på parkeringen var vi inte helt oväntat själva i skogen :). Vid sjön var det dock party så plötsligt ljöd "in the jungle" i mörkret.

Ja det var Geotouren, mitt sällskap hade redan loggat både den och vitsandsrundan, så vi nöjde oss med den ;).