Vilt, vått och vackert
Eventmöte inför LKE16 stod på kvällens program.
Ska man nu åka såpass långt som till Lidköping så är det ju lika bra att passa på att göra något nyttigt längs vägen eller?
För att fylla kartan med gula små smileys är väl nyttigt?
Kanske kan det diskuteras egentligen, men ett ypperligt sätt att få motion är det definitivt iallafall!
Dessutom ett alldeles utomordentligt trevligt sätt att tillbringa en ledig dag på.
Målet för dagen var att åka mot Kinnekulle eftersom vi tänkte äta dagens lunch på kinnekullegården som ju brukar ha supergod mat. Så faktiskt även denna dag.
Men vi hamnade på dagens bästa ställe innan dess, nämligen Klyftamon # Djupedalsgrottan. En grotta med tradition där man enligt sägnen ska ha hittat flintyxor mm.
Grottan var inte så speciell men det var vägen dit som var spännande.
Skogen bestod mestadels av antingen mosse eller klippöar. Vägvalet var ju inte så svårt egentligen, för mossarna var ju blöta, men klippöar med vitmossa är ju istället vansinnigt hala.
Allt gick trots det jättebra
och vi kom både fram till cachen och tillbaka utan att bli blöta.
Men det är ju så vackert med all mossa.....
Lite fruset var det fortfarande efter de senaste dagarnas kyla, men det hindrade oss inte från att hitta enorma kantareller.
Trots att det bara var 300 meter från väg kändes det som vi var mitt i ödemarken.
Därifrån vidare mot vårt delmål Kinnekulle.
Uppe på Högkullen var det betydligt kallare och stigen var bitvis även riktigt isig.
Efter en jättegod lunch på Kinnekullegården fortsatte vi till nästa höjdpunkt, nämligen naturstig #1.
Friluftsfrämjandet hade gjort iordning en fin stig som nu även visades med hjälp av några riktigt trevliga geocacher.
Det började mörkna så smått under vår vandring och att vindskyddet hade pyntats med belysning blev en fin avslutning på vår geodag. Här smakade kaffe och lussekatt toppen!
Eventmötet blev bra det med.
Det verkar som att nästa års Läckö-Kinnekulleevent kommer att bli en höjdare. 22-24 april blir det event i dagarna tre! Hoppas vi ses!
Ett FTF-äventyr som tog nästan fyra timmar!
Jo, jag kan ju ha klurat på en och annan myst nån gång som tagit betydligt längre tid, men då har jag ju gjort annat under tiden.
Jag kan egentligen bara komma på en enda som tog lika lång tid och det var den lite smått legendariska "fångarna på fortet" utanför Karlsborg, en cache som numera är arkiverad.
Men nu har jag då alltså stött på en lika tidskrävande cache igen. Denna gång var svårigheten satt endast till 3,5 något som jag kan tycka var lite snålt med tanke på tiden den tog.
Det kanske fanns en anledning till att den låg ologgad inte mindre än 6 dagar alltså.
En jättekul utmaning och ett otroligt snyggt bygge var det som mötte oss. Hoppas verkligen att folk tar sig tiden det tar att lösa alla delstegen och att de har en vältankad bil.......
Vi gjorde misstaget att åka lite extra. Fieldpuzzle fick oss att tro att koordinaterna var rätt.
Nåväl. En fin plats i skogen fick vi se på köpet. Läser man bara beskrivningen så var det lätt att hitta rätt.
Lustigt nog var vi på rätt plats samma dag som CO placerade ut mästerverket, då i jakt på en arkiverad gömma som råkade ligga kvar i gpsen. Tänk om vi råkat på denna av misstag innan den var publicerad. ......
För jo, nog syntes det lustiga huset minsann.
Under tiden som fåglarna, kvittrade gav vi oss i kast med problemlösningen. Lite gick att lösa på plats, medans annat krävde lite hjälp av typen "ring en vän/ i detta fall far".
Så blev det då dags för min bil att bekänna färg och vi fick mäta, lysa och leta på flera platser innan vi upptäckte att vi var vrålhungriga allihop. Då hade vi hållt på i tre timmar!
Lite fika och vi var sen redo att hitta sista koden och med alla siffror i beredskap återvände vi till lustiga huset igen.
Nästan fyra timmar efter start så hade vi äntligen loggboken i vår hand!!!!
En helt tom loggbok och det var inte utan att vi kände oss rejält nöjda med denna FTF!
Ännu en fantastisk dag med tjejligan!
Sol och regn i Skaras närhet
En tur med tjejligan blev till slut en tur med bara halva styrkan.
Vart skulle vi då ta vägen?
Valet föll på en cykeltur utanför Skara, närmare bestämt mellan Kålltorp och Ardala.
Nog märks det att här varit järnväg en gång......
I trädtopparna sken solen.
Tur man har anledning att spana uppåt ibland!
Det var en bra runda, med omväxlande burkar.
Vi hade turen att dessutom träffa på en förklädd prins.
Solen sken så fint och vi började leta fikaställe
Här var vackert men det är ju mindre lämpligt att sitta på en asfaltsväg, som jag stod på när fotot togs.
Vi åkte upp i skogen där det skulle finnas ett skogsvrak.
Här kanske finns fin skog resonerade vi
Hm, skogen var rätt brötig och vid det gamla torpet strax intill blåste isvindar.
Tänka, tänka. Nu var vi verkligen sugna på ett fikaställe, helst under tak, för himlen började dessutom läcka.
Herrtorps kvarn är ju fint.
Jag mindes både rätt och fel.
Det är jättefint här, men fikaplats under tak fanns ingen.
Däremot fick vi sällskap av en superkelig katt.
Då kom vi på att det ju finns en hembygdsgård, Kanske kan man sitta där, på verandan kanske?
Minnet svek igen. Veranda fanns ingen och nu gav vi upp jakten på fikaplats.
Varmt och skönt och definitivt tak över huvudet.
Märkligt nog så var nog detta bara tredje gången nånsin som vi fikade inne i bilen, av alla turer vi gjort tillsammans.
När kaffet var urdrucket så hade det även slutat regna och vi fortsatte med några cacher i landsvägsrundan. Lite hoppa in och hoppa ur bil men det var rätt skönt nu då vi båda var rätt frusna.
Ibland ser man märkliga saker, denna gavel är definitivt en av dem.
Till slut så kom även solen fram igen och vi styrde kosan hemåt i de sista strålarna denna novemberdag.
Tjejer kan! Ännu en annorlunda runda
Denna dag innebar återbesök på inte mindre än tre ställen jag varit förr.
Makens verktygslåda fick följa med och tack vare den, samt en hel del kreativitet och med alternativa lösningar så lyckades alla tre ställena nu få glada gula gubbar på kartan!
Att få klura ut hur man ska lösa problem gillar jag men jag är egentligen rätt hopplös på det. Därför gillar jag ännu mer när vi kan åka ut tillsammans och slå våra kloka huvuden ihop så att säga.
För när hjärnan inte vill, helt som jag vill, så är det skönt att vi faktiskt fixar det tillsammans. Även om känslan var ett tag att detta går ju aldrig.
Har man inget handtag så tar man väl en skiftnyckel?
Funkade faktiskt rätt bra det med och loggboken kunde signeras
Är man mobilberoende om man kollar mobilen i en jordkällare?
Nej, faktiskt så fyllde även den sin funktion här
En väldigt annorlunda skapelse där fyra händer var för få för att lyckas.
Men oj så kul vi hade här medans vi höll på.
Samarbete när det är som bäst!
Även här ovanför träffade vi på något vi aldrig sett förut. En otrolig skapelse även detta.
Två favvo mindre har jag nu i min knappa samling att dela ut.
Efter två timmars lek öppnade sig himlen och vi fick leta fikaplats under tak.
Nöjda och belåtna med en mycket rolig förmiddag.
Är så glad över att det finns folk som vill glädja andra med att lägga ut både vanliga små burkar och lite mer avancerade skapelser och jag är ännu gladare över att jag har några att dela upplevelserna med!
Kållandsö. 11 grader den 11/11 Vandringsled Traneberg.
Egendomen Traneberg anses vara den äldsta på Kållandsö och gården ska ha byggts redan omkring år 890 av Tore av Torisö. Fram till 1918 omfattade Traneberg hela västra Kållandsö, gården bestod av 1600 hektar mark och ett 50-tal torp.
Vandringsleden är ca 7 km lång (blå markering på karta ovan) och går i omväxlande terräng och landskap genom Natura 2000-området Kållands skärgårdar. Det finns bland annat flera grillplatser och sittplatser längs leden. Ett vindskydd med övernattningsmöjlighet och längst söderut badplats och toalett.
Vandringsleden är ca 7 km lång (blå markering på karta ovan) och går i omväxlande terräng och landskap genom Natura 2000-området Kållands skärgårdar. Det finns bland annat flera grillplatser och sittplatser längs leden. Ett vindskydd med övernattningsmöjlighet och längst söderut badplats och toalett.
Denna soliga förmiddag styrdes färden mot Kållandsö igen, en plats som jag älskar att besöka. Speciellt soliga dagar.
Men det var ju det där med sju kilometer. Parkeringsplatsen låg ju nästan en kilometer från första gömman och det gick att parkera bilen borta vid Smedjeholmen, strax intill Lusthusholmen - Rådhuset?
Alltså borde vi ju spara nån kilometers promenad och ändå inte överträda några förbudsskyltar.
Sagt och gjort.
Hur det sen kom sig att bådas stegräknare sen bedömde sträckan vi gått till närmare en mil, det kan jag inte förstå.........Fast stigen vid vattnet var ju allt annat än rak.
Vi startade vår vandring mot platsen där Lidköpings vackra rådhus en gång stod, då i egenskap av lusthus.
Enligt källor lät Magnus Gabriel De la Gardie bygga ett lusthus på holmen 1670 och enligt samma källor, monterades lusthuset ned och fraktades till Lidköping, där man 1673 hade anlagt grunden till ett rådhus. Här passades lusthusdelarna ihop med denna och bildade överdelen av rådhuset.
När vi passerat spången här ovanför var vi vid grunden, som hade en jättefin utsikt. Man kan inte låta bli att undra om det inte hade varit lättare att bygga en kopia på torget i Lidköping än att frakta hela lusthuset......
Leden gick mestadels strandnära i flera kilometer, uppåt, neråt, hit och dit, men hela tiden i ett sagolikt vackert landskap.
Ibland var det spångar och broar. Hela leden var i ypperligt skick och verkade nyfixad.
Detta är en av de 6 gömmor som finns här sedan i somras.
Vandringsled Traneberg #Sten. Spännade hur denna sten delats, sannolikt av is, för många, många år sedan.
Vandringsleden fortsatte i vacker miljö där leden mellan Vandringsled Traneberg #Ek och Lusthusholmen - Rådhuset? var den jag gärna vill besöka igen.
Vandringsled Traneberg #Skeppstaviken badplats låg nästan en kilometer från närmsta gömma och vägen dit var en helt vanlig skogsväg och väl där hade vi nästan 3,5 km åter till bilen längs likadan skogsväg.
Vi valde ändå den något tråkiga vägen mot bilen då vi var glupande hungriga. Vi hade ju blint litat på ledbeskrivningen på infotavlan där beräknad vandringstid var ca 80-90 minuter. Inte behövde vi fika innan då inte. Dumt då det visade sig ta nästan tre timmar att gå alltihop.
Men efter att ha fått lite fika i magen så var vi båda överens om att hit vill vi gärna återvända igen.
Fikaplats för dagen blev Kraken
Ännu en fin plats på denna fina ö.
Krake är namnet på en speciell byggnadstyp som i stort sett bara finns på Kålland eller hos Kållandsöbor som flyttat från orten. Det är en byggnad bestående av två gavlar och ett stort vasstak som går ända ner till marken.
En sanslöst vacker dag, denna otroligt varma november. Temperaturen var 11 grader och det är nästan svårt att tro att det bara är en månad till Lucia.
Hemma igen. Gullängen en novemberdag
Åter hemma i vardagen och njuter av alla måbrahormoner de senaste resorna gett.
Nu gör det inte ett dugg att det blir gråare och kallare för var dag, så länge som det fortfarande går att ta en promenad nån gång i naturen.
Häromdagen var just en sån dag. Gullängen är en fin plats som jag besökt tidigare.
Ett stiftsreservat med fin natur, som visserligen säkert skulle varit ännu finare en annan årstid, men faktiskt fint även en novemberdag.
Nu finns inte mindre än 5 gömmor i området som gjorda för en fin promenad.
Bokskogen var den första och eftersom bokskog är rätt ovanligt i våra trakter så gällde det att njuta lite extra. (Det finns visserligen bokskog både i Ekedalen samt vid Hellidens slott i Tidaholm, men ändå)
Många fina färger på samma bok. Vackert!
Nybygget visade sig vara ett fint ställe med en snickarkunnig invånare, även om det mesta hade fått viss patina med åren.
Att vi valde just Gullängen beror på att jag alltid gillat ängarna på platsen
och givetvis var ju själva faktum att jag visste att det fanns fikabord där en viktig anledning till att vi hamnade just där. Fika är ju viktigt!
Men det fanns inget bra att ställa kameran på.
Tur att kaffet fanns i en stadig termos!
Mysig stig genom "tunneln" åter till bilen.
Vi avslutade med ett besök på en plats jag besökt förut, men gärna återvänder till, Nycklafallet.
Nycklafallet lär ha fått sitt namn i folktron av att det var en häxa på väg till Blåkulla, som tappade sin nyckelknippa och därmed orsakade raset.
Vägen hit bar uppåt, uppåt genom stundtals inte helt lättgången stig.
Framme vid fallet, där man en klar dag har utsikt över Hornborgasjön.
En dimmig dag som den här, var utsikten nästan mer spännande, i och med att allt var inbäddat i vitt ludd.
Nycklafallet är inte som det låter ett vattenfall, utan snarare ett gigantiskt stenfall.
Måste ha varit en rätt tung nyckelknippa häxan tappade som orsakade denna stenkatastrof.
Men platsen är mäktig och att ta "genvägen" från parkeringen 300 meter nedanför kan definitivt bli en senväg.
Stigen vi gick var nog minst den dubbla längden men oj så mycket lättare.
En fin förmiddag i början av november!
Före och efter, Örebro
Det finns ju ett före och ett efter också, denna resa med huvudmål på lekar i mörkret.
Vi valde att lägga fokus på två promenadslingor som vi blivit rekommenderade via geocaching sveriges facebooksida. Visst är facebook bra i sådana fall!
Vi körde raka spåret mot Kihlsbergen där Göljestigen #1 – Meditationsplats var belägen.
En mycket naturskön runda med tänk bakom.
Varje gömma i serien var olika och det var ett tema på både gömma samt ledtråd till finalen.
Stigen passerad även Göljefallet som är det högsta vattenfallet i Örebrotrakten.
Leden är bra iordning och följer bäcken ända fram till Bergslagsleden Etapp 9 - Göljan
Men först passerade vi flera intressanta platser, bl.a en kolbotten
Stigen gjordes om till körväg på 50-talet då bron förstärktes med järnvägsräls.
Här vid fördämningen vid Göljans ena ände inträffade Göljekatastofen.
Snösmältningen våren 1951 var ovanligt kraftig. De uppdämda sjöarna i Kilsbergen fylldes snabbt och natten mellan 2 och 3 maj brast dammen i Göljan. En kraftfull flodvåg slet med sig allt i sin väg. Förödelsen blev stor.
Fördämningen såg bastant ut så det är tydligt vilka krafter vattnet har.
Så var vi då framme vid Göljan och här blev det välbehövlig fikapaus. Vindskyddet var proppfullt så vi fick dela klippa med några andra.
Inte helt fel det heller.
Ett häftigt överhäng fanns att beskåda, tyvärr med en multi med terräng 5.
Namnet Adlers källa har fått sitt namn av en legendarisk inspektor vid namn Torsten Adler. Adler var ofta ute och vandrade i Kilsbergen, både i tjänsten och privat. Den av honom upptäckta källan försågs med en stolpe, där det alltid hängde en kåsa att dricka ur för förbipasserande vandrare. När intilliggande väg byggdes om blev källan gömd, kåsan försvann och källan höll på att glömmas bort. Kilsbergens Hembygdsförening har nu gjort ett försök att återskapa källan med dess friska vatten.
Märraklippan är ett flyttblock som delat sig och som med lite fantasi kan liknas vid en häst. Enligt Riksantikvarieämbetet klassat som ”Naturföremål/-bildning med tradition till vilket ålderdomligt namn är knutet”.
I området finns även en earthcache Shingle beach in Kilsbergen
Här befinner vi oss på hela 160 meter över havet och för 10 000 år sedan var detta strand.
Häftig känsla att inse att hela Närke och Örebro en gång faktiskt var havsbotten.
En mycket trevlig promenad fick vi som uppvärmning inför kvällens övningar. Inte helt lättvandrat då vi rörde oss mellan 150-225 m ö h. och det var bitvis rätt stenig stig, men väl värt besväret.
På vägen åter mot Örebro tänkte vi spontancacha och hittade denna fina kyrka.
Örebro #4 Ekers kyrka är örebros minsta kyrka och väldigt söt. Tyvärr hittade vi bara kyrkan, cachen lyste med sin frånvaro och vi gav upp spontancachandet och körde raka vägen in mot Örebro istället för ett par labcacher.
Dagen efter satsade vi på nästa runda.
En runda med temat tipspromenad där frågorna var geocachingrelaterade.
Tror vi bestämt är lite nördiga för frågorna klarade vi galant.
Spåret var lättvandrat och vi träffade på fler andra geocachare mot slutet. Även detta ett populärt ställe alltså.
Tur var väl det för alla behövdes då vi sökte efter finalen.
Tyvärr hjälpte det inte och jag kan inte låt bli att känna en lite sur eftersmak när finalen på en runda är så svår att den känns snudd på övermäktig att hitta. Så ingen poäng på rundan denna gång, trots att den var kul, får se om jag ändrar mig framöver.
Men kanske jag lär mig att lita mer på min magkänsla, vi tvekade om vi skulle göra ett försök på finalen just pga av att den var så blågubbad och man ska ju lita på magkänslan........
Ett stopp blev det på hemvägen efter en delikat lunch uppe i svampen. S:t Olofs kapell visade sig vara en riktig idyll.
Så bra det blev med hela vår resa och såklart är ett besök till Linköping redan inplanerat i november 2016.
FAD 2015 Örebro
Det är något alldeles särskilt med FAD!
Sveriges största geocachingevent förvisso men det är mer.
Första gången jag var på FAD var 2012 och vi åkte även förra året. När det stod klart att detta års FAD skulle vara inom hyfsat avstånd var saken klar. Jag ville dit!
Jamandcat var inte sen med att haka på. Helt perfekt eftersom vi ju båda gillar mörkercaching.
Planen var egentligen att checka in på eventet redan på fm för att sedan ge oss iväg för att ta en promenadrunda nånstans men så blev det inte.
Min något miljömedvetna sida slog till och påtalade idiotin med att åka fram och tillbaka så vi värmde istället upp med en rejäl runda i kihlsbergen innan vi slutligen hamnade inne i Örebro.
Några labcacher som detta år visade upp 10 sevärda platser i stan hann vi faktiskt också med.
Fler hade samma tanke.
Det var mycket som tilltalade mig detta år. Tanken att visa upp det som orten är känd för med labcacher är en av de sakerna jag gillade.
Strax innan kl 16 var vi så på plats.
Loggboken var rätt välfylld. Inte var dag man får klottra på ett slott.
Vi kollade runt lite i lokalen och bestämde oss sen för att gå ut och köpa varsin hamburgare som grillades strax utanför. Det visade sig egentligen inte vara tillåtet då dörrarna ut låstes redan kl 16 inför cache släppet.
Hm........
Som tur var räckte det med att lämna gpserna i pant och vi kunde få lite mer än mackor i magen inför kvällen, det som i min värld är höjdpunkten på hela FAD.
Vet ju att vi alla är olika men jag tycker nästan lite synd om de som missar den delen av eventet.
En fotograf gick runt och dokumenterade i folkvimlet. Ännu ett bra initiativ detta år.
Lite trötta är vi allt där vi väntar på att komma ut igen.
Klockan 17.30 var nedräkningen slut och dörrarna slog upp på vid gavel.
Folk strömmade ut men det gick ändå förvånansvärt lugnt till. Skönt!
Ett lämmeltåg av guppade lampor lämnade hallen för att leka några timmar ute i mörkret.
I år var det uppdelat i 10 sektioner. 5 där det krävdes UV lampa för att lösa vissa uppgifter, resterande 5 behövdes det inte.
Varje sektion hade en final och de var också gömmor vi kunde logga på riktigt. Jag vill ju gärna kunna ge lite kredit i loggen på det jag upplevt och det har ju inte gått vid de FAD jag besökt innan.
Nu var det plötsligt möjligt och som ytterligare bonus så finns även bilder på delstegen inlagda i beskrivningarna. Om det tycker jag, för hur gärna jag än vill så orkar man ju inte besöka allt spännande som döljs i skogen denna kväll. Inte en enda plastbricka verkar det funnits utan alla tillfälliga cacher hade en uppgift att lösa för att få rätt siffra till finalen. Ännu mer omtyckarkänsla!
Några bilder från kvällens äventyr i skogen. Att ta kort med mobil i mörkret är svårt men även mindre bra kort är kul för minnet.
Vid vissa gömmor blev det folksamlingar. Speciellt den här där det krävdes samarbete med ett litet rör.
En vanlig syn på håll i skogen var dessa små samlingar av lampor som rörde sig i mörkret.
Många skratt blev det. Många trevliga träffade vi på under de fyra timmar vi fumblade runt i mörkret. Lite läskigt var det på ett ställe där mossan visade sig vara kamouflerad sumpmark där de som gick före sjönk ner till halva låret och den som gick efter ramlade framstupa i samma blöta. Dock visade det sig att vi med teamwork kunde hjälpas åt att nå torrare mark. Alla hjälps åt, oavsett om det gäller lösning på delstegen eller hur man tar sig ur ett gungfly.
Kan man säga annat än att det är en fantastisk hobby vi har?
Malins kommentar om bilden ovanför var klockren. Konsten att ha kul en lördagskväll utan en droppe starkare än vatten!
Eller kanske inte helt sant. Mitt inne i i skogen fanns ju såklart baren och där serverades ju sprit. Fast med ett e på slutet. Eller om det var något annat. Alkohol var det iallafall inte, för i sådana här sammanhang kan man inte vara annat än glad ändå.
Lite motion fick vi ju med, benen var rätt trötta efter två mils promenad, och det var inte helt fel att nöjda få dimpa ner i sängen på Huldas gård som var vårt hem för natten........
