En varm dag på vackra kinnekulle
Årets hittills varmaste dag, ca 28 grader i skuggan. Kanske inte geocaching man tänker på som första aktivitet en sådan dag men vi hade i allafall en härlig dag på ett blommande Kinnekulle.
Stentrappan, en gammal trappa som en gång i tiden måste ha lett till någonting, nu var det en lummig plats med massor av blommande vita sippor nedanför.
Stenbrottet Österplana, här såg vi en massa små minidrakar i vattnet, eller det kanske bara var grodyngel....... 
Här finns tyvär ingen cache men jag kunde inte låta bli att lägga med ett foto. Udda växtplats för en björk!
Nu efter att ha hittat hela 12 cacher var det dags för picknicklunch.
En skuggig plats hittade vi och titticc plockade fram både stolar och bord. Mysigt!
Mätta och belåtna gav vi oss av ut på österplana hed. Målet var ruinerna efter Hasselbacken
Heden är oerhört vacker och hade det varit något svalare hade jag gärna vandrat ytterligare en bit.
Guckusko Guckuskon är en orkidé som växer vilt i Sverige. Den är mycket olik de andra svenska orkidéerna. du ser den under slutet av maj och in i juli. Guckuskon är fridlyst
Vi hade tur som kom i precis rätt tid. Guckuskon har börjat blomma! här träffade vi på två herrar som nog hade önskat att vi var guckuskoexperter, vilket vi ju inte är någon av oss......
Hastings Kyrkplats (FreddyKarma #5)
En cache jag bara kan rekommendera. Speciellt nu när ramslöken blommar! Så vacker promenad fram till Hastings genom västerplana storäng.
Stigen gick genom ett hav av ramslök!
Hastings kyrka ligger ovanför kleven i Västerplana storäng. Hastings kyrka var en av den tidiga kristenhetens mötesplatser. Redan på 800-talet tros kristna ha firat gudstjänster på denna plats.
Naturreservatet Västerplana storäng ligger utmed Kinnekulles västra sida. Från en sandstensplatå stupar berget brant ner till Vänern. Inom reservatet finns många intressanta kulturhistoriska lämningar i form av stenängar, rösen, jordvallar och terrasser.
Vackert var det vid kyrkplatsen också!
Högehall
En rätt intressant plats som man dock inte kommer speciellt nära. Stenen är nämligen belägen mitt på en åker.
Mitt i och rakt genom stenen går ett hål, knappt knytnävsstort, svagt ovalt till formad med nötta och slipade kanter. Troligtvis är hålet från samma tid då hällen restes.
Från en viss plats kan man vid vissa tidpunkter se solens sista strålar genom hålet i stenen. Vid två tillfällen den 29 april och den 13 augusti kan man se solen gå ned vinkelrätt mot stenens yta och se solen genom hålet. Dessa datum överensstämmer med tidpunkterna halvvägs mellan vårdagjämning och sommarsolstånd och halvvägs mellan sommarsolstånd och höstdagsjämning och var säkert mycket viktiga datum för dem som en gång reste stenen. Datumen den 29 april och 13 augusti är samma datum som solen går upp längs Uppsala högar som är från 500 e Kr.
Men där gömman hittades några hundra meter från högehall var det också väldigt fint
Titti loggar.
Undrar varför dessa stenar ligger här på hög. Våra förfäder från högehalls tid är nog dock oskyldiga......
Dags att åka hemåt men ibland dyker det upp saker på vägen.
Nitas Mack var ett sådant ställe.
Bjurums medeltida kyrkoruin
Trots att ingen hittat gömman sedan oktober valde vi att stanna här, bara för att det var så fint.
Givetvis blev det blågubbe här också för oss.
Men jag gillar ju gamla ruiner.......
Kyrkklockan fanns också på plats, i en närbelägen ek.....
En underbar dag tillsamman fick vi och mer gömmor finns i trakterna runt kinnekulle så det blir nog återbesök.....
I närheten av vatten nära Vättern
Det blev också en riktigt bra dag med massor av fina platser som lustigt nog nästan alla var förknippade med vatten eller vättern.
Vi började med att stanna till vid KleinFalls. Ett litet vattenfall mitt inne i skogen som det inte var helt lätt att hitta till. Första vägförsöket slutade i en bom och det var nära att vi hoppade över gömman men det fanns ju en väg till. Den visade sig vara under uppbyggnad så snart är denna cache nästan en drive in.....
Riktigt fint var det här iallafall i morgonsolen.
Gömman var en som har legat utlagd ända sedan 2004. Kul att den fortfarande finns kvar!
Vidare in till nästa ställe med vattentema Kraftlös.Här såg vi dock inte något vatten men vi såg spåren av det och de stora vattenledningsrören.
Detta var en ännu äldre gömma. Anno 2003. Här har det varit en gammal saxfabrik enligt beskrivningen om cachen. Vattenledningsrören bakom är mäktiga, undrar om de används fortfarande....
Besök nr 126 sedan utläggandet 2003.
Lilla Kyrkan
Ännu en cache modell äldre. Gemensamt för dem alla har varit väldigt liten beskrivning samt text på engelska.
En riktigt fin liten kyrka. Måste erkänna att jag aldrig lagt märke till kyrkor så innan jag började geocacha. De flesta är faktiskt riktigt vackra!
Fika är viktigt. Nu hade vi kommit fram till dagens huvudmål VRcacherna längs vätterstranden.
VR # 5 Kajs ruin lät som det skulle passa för fika!
Här skulle det finnas ruiner av en gammal kaj och det var fler som tyckte det passade med fika här. Tre äldre damer satt redan här med kaffekorgen uppdukad farligt nära nollan.
Nåväl, vi packar upp vår fika på bryggan så länge....
UNDERBART!!!!!!!
Solen sken och vi fick lä från muren.
Men pensionärer har gott om tid upptäckte vi när fikat var uppätet. Damerna satt fortfarande kvar. Vad göra?
Efter lite övervägande kom vi fram till att pensionärsdamer knappast mugglar en geocachegömma så vi smög fram ursäktade oss och bad om att få leta lite. Då visar det sig att en av damerna var väl insatt i vad vi sysslade med då hon hade varit ute i skogen på morgonen och letat geocache hon med. Häftigt!
Promenaden längs Vättern var riktigt fin
Den lilla udden vid Kaptensbo
Lite kul är det allt att känna hur en loggremsa känner sig i en mikro
Massor av båthus bildar nästan en liten kåkstad
Årets första syrener såg vi här. Givetvis måste vi sniffa lite!
Äppleträden blommade för fullt också
Dagens höjdpunkt hittade vi mest av en slump. Lena behövde tanka och då skymtade vi denna vackra plats mellan träden.
Dunkehallaån - Hulukvarn
Vid Dunkehallaåns nedersta fall låg Hulukvarn.
I början av 1800-talet var Hulukvarn en del av en större spannmålsrörelse.
Det fanns en timrad kvarnbyggnad med dubbla vattenhjul med två par kvarnstenar. På området fanns även ett brännvinsbränneri, malteri och en ladugård.
Vid 1800-talet slut blev Hulukvarn en fransk ångkvarn.
Byggnaderna revs 1969 och idag finns bara kvarndammen och fördämningsmuren kvar.
Vi följde bäcken uppströms och hittade denna fantastiska plats! Dunke
Tänk att bo granna med ett vattenfall.
I den gamla kvarnruinen hade en fantastisk trädgård dessutom anlagts.
187 trappsteg senare var vi under bron. Utsikten var inte illa alls!
Piren i Jönköping
Piren i Jönköping är på sommaren en vacker tillflyktsort för hungriga turister och, om vädret så tillåter, solsugna badkrukor. På vintern är den dock ett dystert men tydligt märke som sticker ut i Vätterns vatten. Utmed den yttre längan finns det en lång bänk som uppfördes 2001 med hjälp av flera sponsorer
Här åt vi årets första lösglass gjord av mormor Magdas i Taberg.
Gott!
Ett bra slut på en bra dag!
Kinnekulle x 2
De senaste veckornas utflykter har därför varit ställda åt det hållet.
1 maj var första besöket. Solen sken men det var kalla vindar från vänern. Vi var inte de enda som besökte Kinnekulle denna dag. Vid varje parkeringsplats var det fullt med bilar, många passade på att ta med picknick i det gröna denna dag precis som vi också gjorde.
Vi startade vår tur med biskopsborgen Är Biskopen hemma?
Det är något speciellt med gamla ruiner tycker jag!
Sen fortsatte vi ner till blombergs hamn där Sigrid storråda ligger. Sigrid Storråda är ett mäktigt Vikingaskepp som har sin hemmahamn här. Skeppet är handbyggt av några entusiaster
Sigrid Storrådas Tjejskatt låg på bra avstånd från båten. Tanken var att det skulle vara en riktig tjejskatt där allt var rosa. Kul ide, tyvärr var allt rosa blött men det ska vara åtgärdat nu.
Råbäcks hamn - stenhuggeri Stenhuggerinäringen på Kinnekulle har anor från 1000-talet. Bygden var tidigt ett centrum för skickliga hantverkare. Om detta vittnar bland annat de många sandstenskyrkorna från 1100- och 1200-talen. Stenhuggarkonsten förblev ett hantverk till mitten av 1800-talet, då mekaniseringen tog fart. Råbäcks Mekaniska Stenhuggeri grundades av Carl Klingspor år 1888.
Nästa besök i trakterna var på kristi himmelsfärdsdag. Första besöket den dagen var Lasses grotta (FreddyKarma #1)
Lasse i Bergets boning är från början av 1880-talet och beboddes av Lasse, Lars Eriksson, och hans hustru Inga Andersdotter fram till 1910. Efter hans död plundrades grottan och den är nu återuppbyggd som den såg ut. Häftigt ställe!
Cachen fick man dock ta en promenad för att komma till men det var bara skönt att få upp värmen för det var inte alltför varmt denna dag.
En plats jag sett fram emot att besöka var Martorpsfallet Earthcache.
Det var en ca 1 km lång promenad över heden fram till fallet och det var vackert med allt som blommade nu.
Gullvivorna blommade för fullt!
klippformationerna är häftiga och idag var det massor av vatten i fallet. Vackert!
I närheten av fallet fanns det mycket formbar lera. Det blev en liten pingvin som fick bosätta sig här
I spåren av ett isberg........
Eller var det kanske här ET landade.....
Nåväl, en fantastisk plast var det som gjord för att åka pulka i.
För någon vecka sen publicerade djurets sin cache Getaryggens Dödisgrop just på denna plats.
Läge för återbesök!!!!
dessutom fick vi nu reda på att det var ett isberg som en gång skapat denna gigantiska grop!
Nu skulle vi mäta omkrets och djup, något som var riktigt intressant att få reda på.
Platsen är lika mäktig nu på försommaren.
Vi konstaterade att i halva gropen växte maskrosor och i den andra växte bara smörblommor.
Undrar just varför......
I gropen dukades sen picknicken upp. Lä och jätteskönt!
Nu återstår bara att få reda på varför man lade ner så mycket möda på denna vackra väg, som vi passerade på vår vandring från bilen.
Tack djurets för en riktigt fin earthcache!
En dag då vi inte kom ända fram till Mariestad
Challenge #080 You whish you never took that PT
En challenge jag sneglat på ett tag och insett att jag tack vare min familj faktiskt har möjlighet att logga denna!
Jag har varit i närheten av riktiga powertrails vid några tillfällen men då alltid tillsammans med familjen. De är ju inte alls lika intreserade som jag är av denna sysselsättning så att ta en powertrail tillsammans med dem är inte att tänka på. 
Nu var målet uppfyllt och det var bara att åka och logga!
Att det dessutom bara var 2 innan oss på nästan ett halvår som loggat denna och att ingen av dem hade mer funna än 32 cacher var kändes inte heller så fel:-))). Planen var att vi skulle åka in mot Mariestad efteråt men vi kom aldrig så långt......
Vi fastnade i trakterna runt Tidavad!
Lord of Hog hade nyligen ett speciellt event och i samband med det placerades ett antal gömmor ut i trakterna runt just Tidavad så där fanns mycket nytt att logga. Kul!
Har faktiskt aldrig varit i de trakterna innan och det var kul att se en ny del av skaraborg!
Dagens pulshöjare var annars Spinneriet
Först ett rejält staket så ingen vetvilling skulle få för sig att klättra ut till den lilla ön i mitten av ån......
Jaja, vad gör man inte för en liten burk.......
Sen var det balansgång avslutat med ett litet skutt som gällde men ingen av oss fick bada!
Riktigt skönt att vara tillbaka på fast mark igen!
Så vidare mot en gömma jag sett fram emot:
XMAS2011 - 20 - Christmas tree
Påminner oss om att det snart bara är 7 månader kvar tills det är dags igen. Riktigt fint!!!
I närheten finns en gömma som heter Picknick i det gröna.
Ja i bilen fanns ju vår picknick så varför inte?????
In på en liten markväg som sett bättre tider. Som tur var hade det torkat upp så leran på vägen var farbar.
Min stackars bil får vara med om mycket och den fixade även denna lite mindre bra väg och så var vi framme!
En kohage med en fin liten enebacke mitt i ingenstans. En massa stenar som låg lite misstänkt till fick oss att tro att det nog varit något här förut men vad?????
Hur i all världen hittar man hit för att gömma en burk?????
Nåväl. Perfekt picknickplats var det i allafall! 
Här fick Lena sen erfara nackdelen med att hälla ut kallt kaffe i motvind....
Brotorp 
Å så vackert det var här! Dessutom hade denna plats en liten hemlighet.....
Tänk att sitta här och filosofera.....Kaffet var uppdrucket annars hade det blivit påtår här!
Binnebergs Tingshus 
Det väl bevarade tingshuset i Binneberg var
“rättan tingstad” för västra länsmannafjärdingen i Vadsbo härad
från slutet av 1600-talet till 1891. Bottenvåningen är i
spritputsad sten och övervåningen, tillkommen senare, av trä. 1760
är troligt byggnadsår. Tingshuset bevaras som museum och tingssalen
finns kvar. Som flygel ligger det före detta gästgiveriet.
Vi smög runt huset och letade efter bersån.....
naturens återtåg eller vad säger man?????
Lummigare plats för en fika har jag svårt att tänka mig.
caching camp=ett stort G
Vart åker vi?
Minst sagt blåsigt, Falköping känns inte som något alternativ, men kanske cachincamp uppe på Hökensås?
I skogen känner man ju inte av så mycket att det blåser......
Sagt och gjort, bråttom iväg, kameran blev kvar hemma och vi åkte ner mot Hökensås och mycket riktigt så kände vi inte av att det blåste, med ett undantag.
Caching Camp #7 - Pinus sylvestris Uppe i en sån kändes det minsann vill jag lova. Svajade betänkligt i blåsten faktiskt men loggad blev den.
Denna och flera andra cacher i serien hänger ihop. Just den cachen ingick dessutom i en slags tipspromenad som man för att lösa måste hitta 10 stycken trad i serien och svara rätt på frågorna förstås. Men det var inte nog med det. Man måste även hitta ytterligare en myst som dessutom innehåller ledtrådar till totalt 4 andra mystar. Avancerat så det förslår och ganska utmanande!
Några mystar var redan klara så det var bara att åka och logga. Känns riktigt skönt att avsluta en gömma som varit löst ett tag.
Här är ett av dagens ställen vi hittade i vår burkjakt! Vackert!
En av de roligare cacherna var Caching Camp #10 - Swedish Firefighters
En myst som var uppbyggd på ett annorlunda sätt. Vi skulle följa i brandmännens spår när de släckte skogsbranden i trakten här 14 juli 2010. Beskrivningen är detaljerad och vi undrade om det verkligen var en sann historia detta för i så fall förstod vi att det var rätt besvärligt för brandkåren att ta sig hit.
Men när vi närmade oss så såg vi alltmer spår av brända träd. Visst var det så det gick till, något som CO sen bekräftade.
Det kändes som vi var rejält ute i obyggden här men på tillbakavägen hittade vi en liten skylt och även spår av en grund med blommande pärlhyacinter kring där det bott en man vid namn Johannes. Måste ha varit ödsligt ställe att bo på.....
Caching Camp #11 - Mostugan
Det finns inte mycket kvar av de torp som restes 1858, den förste som flyttade in var pigan Johanna Magnusdotter och Axel Svensson Lindelöv. De sista som bodde i husen innan de revs 1920 var Anna Sjösten och Elof Svensson.
Nej här var det inte mycket spår av bebyggelse men destå mer spår av andra människor. Vi satte os i lä här och packade upp vår matsäck. Plötsligt hör vi en bil som stannar bakom träden och någon kliver ur. Röster....
Vi sitter tysta och väntar på att få sällskap i fikandet av någon med gps i högsta hugg men icke.....
Vi förblir själva på denna plats, vad mer för ärenden ute i skogen kan man ha tro en måndagsförmiddag????
Nu var det snart dags att åka hem igen, regnet började så sakta droppa när vi loggade vår sista gömma.
Här på cachingcamp känns det som vi behöver åtminstone ett återbesök till!
Tack till Lena för lån av bilderna!
Såhär ser mitt G ut efter dagen!
Trampa dressin och cacha samtidigt är en bra ide´
Men det är ändå en upplevelse och att det numera även ligger cacher längs med stora delar av spåret gör det inte sämre. Hade nog blivit långtråkigt att trampa annars.......
Tidigare har det alltid varit Torvedsbanan vi har trampat men nu så ville vi testa den andra banan norrut mot Degerfors.
Frågade glatt var närmsta rastplatsen låg och fick till svar att det finns en om ca 2 mil i Konsterud. Hm, så långt var det ju inte tänkt att vi skulle trampa, jo om vi hade blivit upphämtade där hade det väl varit ok men vi måste ju tillbaks också.....Men sådana saker löser sig tänkte vi och trampade iväg.
Vi hann inte långt innan det blev tvärstopp.
Laxtrappan i gullspång är riktigt fin så här blev det fotostopp!
Konstigt att det inte gjorts i ordning någon liten sittplats eller liknande här???????
Nåväl. taggade var vi så vi trampade vidare, med lämpliga bensträckarpauser, läs cacheletning, ända fram till länsgränsen. På Gränsen låg bra till här och helt plötsligt hade vi trampat ca 13 km. Riktigt lätttrampat hade det varit också och här fanns ju en rastplats också. Alldeles intill vänern. Jättefint!
Här var det dessutom badplats men ingen av oss var badsugna. Riktigt kalla vindar blåste från sjön denna dag, något vi inte känt av uppe på spåret.
Så var det då dags att vända åter igen. Vi hade sparat några cacher längs vägen för att ha på återvägen och det visade sig vara ett klokt val. helt plötsligt var det uppför. Inte undra på att det varit så lättcyklat innan.....
Järnvägen följde vägen mestadels av sträckan men det var inget man märkte så mycket av.
En riktig bjässe med gullspångsälven bakom
Här trampar familjens minsting. Inte helt lätt men är man envis så går det!
Nu börjar vi närma oss gullspång igen. Tänkte fika vid vackra laxtrappan men vi hade ju missat att det inte fanns någonstans att sitta där så vi fick improvisera.
En heldag blev det med strålande sol från en klarblå himmel. Tänk att man kan ha sådan tur efter de senaste dagarnas ihållande regnande
Tidaholm
Här finns inte många gömmor. I kommunens landsbygd finns destå fler men de är jag och Lena mestadels skyldiga till....Det har funnits betydligt fler inne i staden men de flesta är nu arkiverade. Vid hellidens dammar fanns förut slutet på en ganska krävande och tidsödande multi så det var nog inte alltför många som hittade hit. Nu var platsen ledig och en ny gömma dök upp för ett tag sedan Befolkningsökningen.
I texten fick man lära sig en hel del smått och gott om varför vi blivit fler och fler i sverige. Tydligen ska det vara ett slags projekt på helliden om att lära ut geocaching framöver. Ska bli spännande att se vad som blir av detta.
Alltid kul med nya gömmor i hemtrakterna.
Dagens minitur hade två syften. Dels placera ut några gömmor, vilket visade sig innebära lite mer planering för min del......dels att logga denna enda gömma.
Så vackert här vid dammarna även med regnet hängandes i luften.
Några timmars uppehåll i regnet var allt vi fick men det var tillräckligt denna gång.
Stenhuggarstigen i Lugnås!
Vi ville så gärna hinna åka till Lugnås idag och gå stenhuggarstigen men tiden var starkt begränsad.....
Vi behövde båda vara hemma till klockan 13 och det är en timmes resväg enkel väg.
Fast om vi åker lite, lite tidigare så tar vi så många vi hinner......
Kl 08.00 stannade Lena bilen utanför mitt och vi gav oss iväg!
Stenhuggarstigen
En omväxlande natur- och kulturvandring på Lugnåsberget. Det är ett av Skaraborgs mindre kända platåberg. Berget hyvlades av rejält under den senaste istiden och är därför ganska lättvandrat. En grupp cisterciensermunkar från Alvastra kloster bosatte sig på Lungåsberget under en kort period innan de ca år 1150 flyttade vidare till Varnhem. Munkarnas sk "gråbröder" var skickliga hantverkare och man tror att dessa startade traditionen att tillverka kvarnstenar i trakten. Med åren blev det en relativt omfattande verksamhet. Det är en sällsam upplevelse att se alla kvarnstenar som lämnades kvar i skogen när verksamheten upphörde i början av 1900-talet. Större delen av Lugnåsberget täcks numera av skog där beteshagar och jordbruk succesivt får minskat inflytande.
Klosterängen - Stenhuggarstigen - 2 
Den börjar bra denna vandring! Överallt grönskar det i naturen och fåglarna kvittrar för fullt.
Klosterängen är riktigt fin!
Stånggång - Stenhuggarstigen - 3
Varje gömma var så placerad att den hade något intressant att visa och cachebeskrivningarna var riktigt bra allihop!
Vacker väg fram till denna cache var det också!
Vandringen fortsatte så i omväxlande natur och det fanns en skämtsam uppmaning om att räkna antalet kvarnstenar längs leden. Hittills hade det varit rätt lätt men efter denna gömma blev det lurigare.....
Kvarnstensoxen 
Nu var vi rejält hungriga så det här fick bli dagens fikaplats!
Här beslöt vi oss för att sluta räkna stenar!
Kvarnstenstorget - Stenhuggarstigen - 14
Kvarnstenstorget
Detta var en central plats för kvarnstensrörelsen under 1800-talets senare hälft, belägen bland de största stenbrotten på västra sidan berget. Här utställdes stenar som inte förhandsbeställts. Här fanns även den centrala kolboden, där smederna hämtade sitt träkol.
En färdig kvarnsten vägde mellan två och tre ton.
En fin fikaplats var det fast eftersom fikat redan var uppätet
satte sig Lena här för att klura lite på finalen i stället.
Stenhuggardalen - Stenhuggarstigen - 15
Här kan man nästan höra hammarslagen ljuda mellan högarna av skräpsten. Här har människohanden verkligen förvandlat landskapet. Platsen känns mysig och lummig, barrträden till trots. Här finns även möjlighet att avnjuta medhavd fika i lite svalare miljö om det skulle vara för soligt och varmt vid stentorget.
Nu är vi nästan i mål! Dagens tanke var att hitta 18 gömmor, allt för att Lena ska få möjlighet att logga en speciell challenge utanför Mariestad, men det visade sig svårt att klara. Det dök ju upp ett par gömmor längs vägen som vi inte räknat med och det är väldans svårt att bara gå förbi en gömma.
Som tur var hade hon även 25 gömmor kvar som mål en annan dag så vi slutade vår tur i Lugnås med 23 loggade gömmor och var ändå hemma till klockan ett!
En fantastiskt fin vandring som bara kan rekommenderas. Lätthittade, välfyllda gömmor med bra historia bakom dem alla!
Tack djurets (och Eloserik vars burkar vi inte räknat med) för en riktigt fin förmiddag!
I Hornborgasjöns närhet
Första stopp var ett återbesök: Torbjörntorp's Stenbro.
Här har vi varit förr, den gången var cachen borta, nu skulle det finnas en ny på plats men det enda vi hittade var ett fågelbo. Gissa om fågelmamman skrämde halvt slag på mig när hon flög upp rätt i ansiktet på mig.
Men en snygg bro är det!
Någon får nog dessutom mat här, undrar vem.....
Torestorp blev nästa anhalt.
Denna runsten, vid Torestorp i Håkantorps socken, nämns redan av Magnus Ladulås i ett brev år 1287.
Stenen hade då funktionen som gränssten mellan ägorna till Gudhems kloster och Håkantorps by.
Inskriften lyder: "Border satte denna sten efter H..., sin son, en mycket god ung man."
Trakterna runt Hornborgasjön är märkligt tomma på cacher, trots att det finns en hel del sevärda ställen runt sjön. Ett fåtal cacher finns, hoppas det kommer fler framåt sommaren. Alltid borde det väl finnas någon med intresse att lägga ut några burkar som bor i trakterna.....
Slokgranen en märlig gran mitt inne i skogen. Hit hade jag ju aldrig hittat utan geocaching.
Redan 1943 ansågs den här granen tillräckligt märkvärdig för att märkas ut på en lokal karta.
Sedan dess har åren gått och granen blivit så åldrad att den nu verkar helt död, dock står ännu den döda granen majestätiskt kvar i en gläta i skogen. Iställt för barr hänger nu stora mängder mossa och skägglavar ifrån grenarna.
Undrar hur länge den får stå kvar.....
Gullängen en cache som kom mitt i kallaste vintern, Jag är glad att vi väntade tills idag med att göra ett besök här. Har tidigare varit på en orienteringsträning här och jag kommer ihåg att jag tyckte då att det var så vackert här, en plats jag inte hade en aning om innan dess. Idag blommade ängarna och fåglarna kvittrade för fullt.
Mycket vacker natur och trevliga promenadstigar i hela området. Gravhögar, rester av domarringar, fornåkrar, alsumpskog, äldre bokskog och gamla ekar kan ni hitta här. Riklig vårflora.
Hmmm, vad händer här.......
Jomenvisst fanns det något där.......
Axevalla Hed
Axevalla hed är ett stort delta, som bildades under Istiden när isranden låg över Billingen under c:a 800 år, och stora mängder sand och grus forslades dit genom isälvarnas flöden. Spår av tidig bebyggelse finns i form av gånggrifter sedan mer än 4000 år. Sveriges nordligast belägna megalitgrav ligger här.
Under 1700-talet och fram till början av år 1900 användes Axevalla hed som övningsplats och förläggningsort för Skaraborgs- och Västgöta regemente. Axevalla hed var stundom den största heden och exercisplatsen näst efter Ljungby hed, med sina 2 - 3000 exercerade man. Från början bestod heden av en stor granskog, som senare höggs ner. På 1800 talet gjordes omfattande fältarbeten för att utjämna marken. Odlingsrösen och gamla fornlämning skadades. Nära gömman kan man fortfarande se de gamla skyttegravarna som anlades för övningsbruk.
Strax intill Axvalla hed ligger Axevalla Hus
Hit var vi på väg en annan solig dag, men den dagen var det betydligt kallare så då beslöt vi oss för att vända.
Det är inget jag ångrar. Idag var här helt ljuvligt. vet inte varför men jag hade trott att det skulle vara besvärligt att ta sig hit, men det visade sig vara helt fel. Om man kommer från rätt håll( som vi inte riktigt gjorde), var det bara en ca 700 meter lång promenad med dessa förtjusande kossor i hagen bredvid.
Hur i all världen kan de se något egentligen......
Axevalla Hus är byggd på en halvö i Husgärdesjön, öster om Axevalla Hed och var under sina glansdagar en av vårt lands starkaste befästningar. På landsida fanns förr troligen en mosse av gungflykaraktär. Borgen kan vara från senare delen av 1200 talet och har används som fogde borg fram till 1469 då den under några år har varit belägrad av bönder. En härads hövding bestämmer sig för att försöka bli av med belägrarna och tänder på borgen vilken brinner ner till stora delar.
Borgen förstördes mer när resterande stenmassor togs till byggandet av Skärvs kyrka på 1700-talet. Så sent som på 1890 talet ville man utnyttja grushögen som täkt, vilket man som tur var lyckades avstyra.
Här intogs dagens fika! Underbart i solskenet!
Inte hade vi kunnat sitta såhär och njuta då vi gjorde vårt förra försök att gå hit en blåsig dag i mars månad.
