Vadstena ToR tack vare ett kylskåp
Jag har pratat om att vi ska på kylskåpsresa, maken och jag. Och så kan man ju faktiskt säga för det var ju tack vara vårt nya kylskåp som vi åkte till Vadstena. Det var nämligen 1-årsjubileum på stans elaffär och eftersom vårt kylskåp passerat sitt 20-årsjubileum så varför inte byta innan det gick sönder? När det dessutom ingick en gratis herrgårdsövernattning tackar åtminstone inte jag nej.
Vi lyckades pricka in värsta kanonvädret dessutom. Hur ofta sker det i februari?
Klosterhotellet i Vadstena var det som skulle bli vår "herrgård" för en natt, men vägen dit blev som vanligt rätt krokig.
ÅSENSBYS UTMARKSLEDEN.NR1.(PARKERINGEN) är en slinga jag spanat in sen länge.
Åsens by är ett kulturreservat som visar hur livet i en småländsk by kunde te sig kring sekelskiftet 1900.
Dels har jag alltid velat besöka just Åsens by men även vandringsleden lockade.
Det var mycket riktigt ett sevärt ställe och en fin vandringsled, även om den stenhårda snön gjorde vandringen en aning mer ansträngande än den kanske varit om det varit barmark.
Cacherna låg glest utplacerade men hade alla något att visa.
Här nedan hade Tutatorpet, byggt på 1700-talet en gång legat. Numera fanns bara husgrunderna kvar, men ett nyuppfört vindskydd fanns på platsen.
Detta är naturstation Ruppen, med sin fina utsikt över sjön. Här fanns även en grillplats.
Dessa timmerstugor hade uppförts på senare tid i samband med en kurs i hur man knuttimrar. Fin plats som man även kunde hyra för övernattning.
Efter en promenad på ca 4-5 km var vi åter i Åsens by igen.
Vad som också var kul denna resa var att det verkligen var kontraster ang snömängden. Uppe kring Vadstena fanns knappt någon snö alls, förutom där det var skuggigt, medans längre söderut var det snötäckt nästan överallt. Dessutom mer än hemma.
Sverkerkapellet vid vättern fick ett snabbt besök. Fin plats men oj vad det blåste kallt. Här kändes det att det fortfarande bara är februari.
Fika hade vi självklart med och det intogs i solens sista strålar med utsikt över Alvastra klosterruin.
Alvastra kloster grundades 1143 av franska munkar som tillhörde den mäktiga Cisterciensorden. Från Clairvaux i Frankrike till svenska Östergötland förde de med sig moderna metoder för administration, teknik och byggnadskonst. I dag är Alvastra kloster en del av det östgötska kulturlandskapet och öppet för besök i munkarnas medeltida spår.
Under medeltiden var trakten kring Alvastra ett område med betydelse för det svenska rikets framväxt. Här fanns bland andra den mäktiga Sverkerätten med Sverker den äldre som både har omtalats som östgötarnas konung och senare som svearnas härskare. Mycket tyder på att Sverkerätten låg bakom etableringen av Alvastra kloster och stod för den ursprungliga donationen av land till cisterciensmunkarna.
Så fint ställe men varför heter cachen intill Fröken K kom med en önskan? Förstår tanken, men jag hade önskat att den kända platsen åtminstone hade haft nån liten plats i cachenamnet.
En fin resa upp till Vadstena, där en övernattning på klosterhotellet faktiskt överträffade mina förväntningar.
Fin trerätters middag på en liten kvartersrestaurang strax intill blev pricken över i denna första dag på vår miniresa.
Resten kommer i nästa inslag här på bloggen.
En räkmacka och några petrör i solen
Idag var valet att stanna inne på Helliden och äta ärtsoppa eller att ge mig ut i solen.
Valet var egentligen rätt enkelt, jag tycker viserligen att ärtsoppa kan vara rätt gott, men solen är svårslagen så här års. För att toppa det hela lite extra valde jag att ta med mig en räkmacka ut.
Ett bra val som jag är mycket nöjd med.
Att platsen jag sen valde dessutom är speciell gjorde ju inte saken sämre.
Övertorps kalkbruk var en gång Skaraborgs största med över 100 anställda, det var dessutom det äldsta med en drift som startades upp redan på 1700-talet.
Så här såg det ut då det var i drift:
Idag är det rätt igenväxt och det är nog inte så många som känner till denna plats och ännu färre har sannolikt varit här. Kanske dags att ändra på det?
Efter att ha avnjutit min macka där i solen valde jag att använda petrören som råkade ligga i min väska.
Några lätthittade burkar placerades ut, svårigheten är snarast att hitta vilken väg man ska ta för att hitta ända fram. Här finns ju inga stigar och rätt som det är kommer en avgrund eller ett vattenhål.
Inte ens CO lyckades hitta en väg utan "återvändsgränder"......
Men det är en spännande plats att utforska och jag kan väl inte förneka att ett gammalt kalkbrott även kan vara vackert.
Dessa blev resultatet av min stund i solen:
Men de som vill ha drive in gömmor blir nog tyvärr besvikna.
I snörika Sandserydtrakten
Onsdagar betyder ledig dag för mig. Då jag har fått rekomendationer att vistas utomhus mycket, så var ju självklart en georunda helt perfekt.
Upptäckte för ett tag sedan att det fanns en ny runda i Sandseryd så det fick bli dagens huvudmål.
LSR #1 var den första i serien innehållande 6 burkar.
Det visade sig bli en lurig runda, inte minst pga att vi missbedömt snömängden. För andra gången desutom, då vi lyckades med samma sak även med grannrundan. Helt klart är det snörika trakter där i närheten av Sandseryd.
Underbart vacker isvägg att vila ögonen på när man letat lite för länge........
Rundan var inte lätt, speciellt inte eftersom det ju var snö på marken och några av gömmorna var oerhört välkamouflerade där de låg under snön.
Men det var en fin tur och vi fortsatte sen nöjda mot Bastan, en scoutgård som var riktigt mysig.
Nu var vi rejält fikasugna. Men vi ville ju ha sol så vi fortsatte mot Utsikt över Åsabadet
Ca 7-8 cm hård skarsnö gjorde bordet extra högt! Här smakade kaffet underbart i solen!
Dagens finaste plats var utan tvekan Between Lake - Betweenlake
Ännu ett foto man kanske inte klistrar in i familjealbumet!
Som tur var hade vi en klättervillig medlem i U+L&CO med idag. Så skönt att kunna bistå med hjälp från marknivå för jag är ju egentligen rätt höjdrädd och faktiskt inte helt smidig heller när det gäller att klättra i träd.
Stavåkra visade sig ligga i riktigt härliga kulliga omgivningar. Hit vill jag återvända till våren, då det fanns några mer gömmor på promenadavstånd.
Ängsfors power blev en av de sista gömmorna för dagen. En kraftstation från 1918. Här var det lätt att få vårkänslor av vattnets porlande och vintergäcken som blommade i grannträdgården. Fast inomhus var det fortfarande fruset.
En fin dag med massor av frisk luft. Finns mycket fint att se i trakterna här så vi lär definitivt återkomma.
Vår eller vinter längs gamla skövdevägen
Halvvägs upp på Varvsberget har vi fortfarande snö. Så här ser det ut från mitt köksfönster nu på morgonen.
Det räcker att komma nerför backen så är det redan betydligt mycket mer barmark, men när chansen kom att få ännu mer vårkänsla bortåt Mariestad så tackade ju inte jag nej. Även denna gång visade det sig att det var nästan helt snöfritt i de trakterna.
Första målet för resan var att logga några challengecacher, som vi sedan inte riktigt hann med. Men det gör ju inget alls, vi har ju på så sätt en anledning att åka däråt igen.
Andra målet för resan var att logga alla nya cacher som kommit längs gamla skövdevägen. Det målet uppfyllde vi utan problem, vi hade även turen att träffa CO till två av de nya cacherna längs den vägen, Rörsåslokalen och Perjos .
Jättekul!!!
En riktigt välgömd cache, som FTFaren som gillar nattliga utflykter hade haft stora problem att hitta. Fast att ringa till CO kl 04 på natten för att få hjälp, vet jag inte riktigt om jag tycker är ok.
Hoppas att vi kommer att ses igen framöver!
Solen sken från en mestadels klarblå himmel, men vinden var fortfarande vintrigt kall.
Inuti bilen såg det vårligt härligt ut men vi frös när vi fikade trots att vi hittade en någorlunda solig plätt.
Typiskt vårvinter med andra ord. Och visst fanns det snö även bortåt Mariestad, men bara där det var mest skugga. Mossan som stack upp ur snön såg minst sagt spännande ut.
Det var en trevlig tur längs gamla skövdevägen, och som vanligt blir man förvånad ibland när man kommer till lite smått oväntade platser. Koundergångar är inte helt ovanliga har jag förstått, sen jag började geocacha. Lite akrobatik krävdes att komma dit men sådana små utmaningar är ju bara kul.
I skogen kan man ju ibland träffa på olika varelser med horn. Vi skrattade gott när vi upptäckte att Lili43 hade råkat bli en av dem!
Som avslutning blev det även en logg i Challenge #028 Remote Cache Challenge. En riktigt rolig challenge där det gällde att hitta de där burkarna som har långt till närmsta granne. Sånt gillar ju jag så den challengen har jag uppfyllt med råge. Att få signera den idag var extra kul!
Ännu en bra förmiddag!
sportlov
Det var ett tag sen senaste loggning nu. Varför då kan man undra?
Jag har helt enkelt inte haft vare sig tid eller ork. Funkar inte sömnen som den ska så går mycket tid till att ens orka det mest väsentliga.
Men igår var det så dags igen.
Simsjöns lilla mystpromenad 1 stod på programmet men vi började med TB-Hotel, The Crime.
Ett passande namn eftersom gömman var i närheten av detta brott!
Dagen var gråmulen och snö fanns på marken, alltså kunde vi lugnt räkna med att nästa plats inte var ett dugg farlig att beträda.
Svårt att hitta vita golfbollar med detta underlag.......
Cozy Place var vårt mål och jovisst var det en sån plats!
Vidare upp på Billingen där mystrundan väntade.
Jag gillar tänket bakom denna runda.
Lättlösta mystar, så även de som inte är så duktiga mystlösare kan få möjlighet att få något att klura över och sen är själva gömmorna placerade utefter en stig i skogen.
Vädret fortsatte vara grått men solen finns ju där bakom nånstans och snart är det vår!.
Stigen som vi rekommenderades att följa var inte helt lätt att hitta, snön på marken gjorde det ju inte lättare heller och vi råkade göra åtminstone en liten felnavigering, men på så sätt får man ju bara mer motion!
Annars är det rätt mysigt när man nästan "följer John" där i skogen.
Snillen spekulerar?
Fyra sportlovslediga hjälpte till på bästa sätt!
En bra runda måste ju såklart avslutas med en fika!
Ryttmästargården vid Simsjön har vi besökt förut, men ett återbesök skadar väl aldrig?
Vilket gäng vi blev!!!!!
En härlig tur!
En nypa frisk luft i Axvall
Axvall har en naturrunda som vi pratat om många gånger att besöka. Det har inte blivit av förrän igår.
Vi startade upp med en gömma på Axevalla hed, Skyttegraven, en plats som är rätt häftig och väl värd ett besök.
Axevalla hed är ett stort delta, som bildades under istiden när isranden låg över Billingen under ca 800 år, och stora mängder sand och grus forslades dit genom isälvarnas flöden. Spår av tidig bebyggelse finns i form av gånggrifter sedan mer än 4000 år. Sveriges nordligast belägna megalitgrav ligger här.
Den mest berömda är Odens grav, utgrävd av kaptenen A. Lindgren, i början av 1800-talet. Denne kapten, som fått uppdraget av krigsmakten, var novis när utgrävningen började. Kapten Lindgrens mycket noggranna arbete och sättet att nedteckna stenarnas och skelettens form och läge har gjort att hans arbete, sedan dess bildat skola för blivande arkeologer.
Under 1700-talet och fram till början av år 1900 användes Axevalla hed som övningsplats och förläggningsort för Skaraborgs- och Västgöta regemente.
Så här spännande ser det ut uppifrån
Fast även från marken är det en spännande plats, om än något blåsig denna februariförmiddag.
Vi fortsatte till Axvall Naturområde #1, ett av de naturskönaste elljuspår jag gått.
Några annorlunda fågelholkar passerade vi oxå, ingen av dem innehöll dock loggbok.
Backstugan Axvall gick vi förbi. Backstugan har troligen uppförts under 1800-talet. Den sista familjen som bodde här flyttade den 22 oktober 1921.
Efter en fin vandring var vi sugna på fika, vad passar väl bättre då än Vindskyddet denna lite blåsiga februaridag?
Vindskyddet skymtar i bakgrunden, det visade sig vara ockuperat av meterhöga minimugglare.
Som tur var fanns en soffa här i den fina skogen och där togs dagens fikakort.
En trevlig tur i fin natur som förgyllde en halvgrå måndag.
Vinterlek i Alingsås, eller hur många gånger kan man säga soppa på en dag?
Ett event, väl värt att köra från skaraborg till. Vi var ju på förra vinterns event och eftersom det var så bra så var det ju bara självklart att vi skulle åka även på årets event.
Kl 09.30 styrdes bilen mot eventområdet och vi kom fram strax innan eventet startade.
EO hälsar alla varmt välkomna! I år var de flera som hjälptes åt med att ordna eventet. Smart tycker jag för det är mycket jobb att ordna ett event av denna klass.
Lite mingel blev det, några korvar grillades och vi spanade in vad shoppen hade att erbjuda.
Dessutom mätte vi avståndet mellan två träd. Inte helt lätt, jag hade över 10 meter fel.......
kl 12.30 kom så det jag väntat mest på.
Cachesläppet!
38 stycken pinfärska cacher bara låg och väntade på oss på lagom gångavstånd.
Vi knappade in ett antal i gpsen och när vi var klara gav vi oss i väg.
Men vart var alla????
På cachesläpp brukar man ju träffa på cachare nästan överallt vid gömmorna, men så var inte fallet här.
Vi träffade dock på Chevy57 och samgick mestadels av dagen ända fram till soppan.
Sen träffade vi på cachare vid ett ställe till men annars fick vi leka själva.
Jo, det var ju det där med soppa.
Vi befann oss i en tämligen obebodd trakt med ett undantag. Det fanns ett enda hus där i skogen där gömmorna placerades.
De som bodde där var inte cachare, men lustigt nog ställde de upp och kokade soppa åt oss hugade plastburksletare. Arbetskamrat, talades det om. I vilket fall så vet de nog betydligt mer om geocaching efter denna dag.
För det där med soppan ville vi ju inte missa och lite småvirriga som vi ibland kan vara så gällde det att välja bäst väg för att komma dit, vilket ju inte var helt lätt med tanke på att det ju skulle inbegripa ett par burkar längs vägen dessutom.
Nåväl, ordet soppa sas iallafall betydligt fler än 20 gånger denna dag.
God var den oxå när vi väl kom dit, och den extra energipåfyllningen var välbehövlig eftersom dagen resulterade i åtminstone 10 kilometers terränggång. Blött var det på sina ställen i markerna, men ingen av oss badade i Alingsås denna gång!
2 FTF blev resultatet, varar en var minst sagt oväntad.
Riktigt bra ordnat och jättekul gömmor, åtminstone de 9 vi loggade.
Bäst av allt är ju att vi har nästan 30 kvar så återbesök lär det bli framöver.
Några bilder från dagens lek:
Ja, vad kan man annars säga om denna dag, förutom att det var alldeles, alldeles underbart?
VårVinterVackert
Det hade utlovats sol och det var längesen vi var ute på tur jag och Lena.
Båda var vi egentligen rätt trötta men lite sol och frisk luft brukar ju pigga upp.
Vi beslöt oss för att ta en dag med fokus på platser och då hamnade vi kring Ulricehamn.
Jag är och förblir ju förtjust i att bli visad sevärdheter med hjälp av plastburkar så detta fick bli första stopp: Kulturvägen - Domarringarna i Väby
Här skulle nio domarringar finnas på en höjd.
Det är lika svårt att räkna antalet domarringar som att få till ett bra kort tycker jag. Tror jag lyckades få det till fem, men platsen var väl värd ett besök.
Ibland är det en ren slump att man snubblar över riktiga smultronställen. Cachenamnet har absolut inget som antyder att det skulle vara en sevärd plats, men när man läser cachebeskrivningen, vilket jag som tur var gjort innan, ser man att burken ligger i naturreservatet Korpebobergs Lövskogsområde, ett av Sveriges största sammanhängande lövskogsområden med gammal kulturmark.
Här passade det bra att fika hade vi förstått.
Firade lite även idag och med denna utsikt avnjöts smarriga räkmackor!
Lägg märke till granens stam som först slingrar sig längs marken innan den blir mer granlik.
Visst är det otroligt hur träd kan växa.
Tuvas trädkoja var nästa gömma som namnet lurades en aning. Det visade sig vara ett naturminne.
Men visst var det en koja!
Ett riktigt häftigt och sevärt träd som helt klart fick poäng!
Påbosjön var nästa lilla smultronställe. Hela dagen hade vi växlat mellan att besöka platser med snö eller utan, här märktes det att vi var lite högre upp igen, då snön låg kvar på marken.
Ett jättefint ställe, men badkläderna hade vi glömt........
Solen sken från en klarblå himmel och fåglarna kvittrade glatt.
Omöjligt att inte få vårkänslor då och energin fyllde oss vintertrötta.
Jättegrytor är spännande. Dessa var i en sluttning som gjorde det extra spännande.......
Klockstapeln i stadsparken restes år 1932. Brukspatron Fredrik Brusewitz stod för det ekonomiska. Klockan kommer från Ulricehamns kyrka. Åldern på klockan vet man inte med säkerhet men det bör vara före år 1750. När man bytte de tre klockorna i Ulricehamns kyrka år 1929 hamnade denna i hembygdsföreningens ägo. De andra klockorna hamnade i Böne kyrka och i Vist kyrka. Ännu en fin plats för vårkänslor!
Pulkabacken var återigen en plats vi tänkte hoppa över. Har inget starkt behov av att bli visad pulkabackar, men jag är glad att vi åkte hit. Återigen ett cachenamn som inte lockade mig till besök som ju vill ha sevärda platser.
Men vi hamnade vid dessa lustiga små hus bredvid pulkabacken. Det visade sig vara högvattenreservoaren på Skarpåsdreven. Dessa byggnader uppfördes år 1914 och gjorde att vi även besökte Gamla vattenverket innan vi vände hemåt igen.
Här sken solen ändå varmare och vi njöt för fullt i hamnen.
Ett stopp till blev det längs vägen hem Nolgårdens gånggrift
En av de bäst bevarade av falkygdens alla gånggrifter och det var märkligt för det var en jag aldrig ens hört talas om.
Gammalt möter nytt, vintern möter vår och vi hade en härlig tur tillsammans!
En vild och vacker vandring, passande en femtioåring!
Numera tillhör jag 50+gänget!
Känns faktiskt ingen större skillnad mot att vara 49 ;-).
Men den där dagen är ju ändå speciell och efter en del klurande på hur den skulle firas, där flera alternativ föll bort just för att det var en måndag och dessutom i februari, föll valet på en georunda med tjejligan.
Maken tyckte det var ett ypperligt förslag då jag ju redan blivit ordentligt firad i helgen.
Malin och Titti följde snällt med och vi styrde färden mot Tiveden, en plats jag är svag för.
Klintanäset: Skaten var en av sju cacher på just klintanäset. En udde med tivedsnatur som ligger intill Vättern.
Fin natur, bästa sällskapet, sjönära och lite fika.....
Helt perfekt sätt att fira födelsedag för mig iallafall.
Men ett kort med bara fötter på en strand och ett drinkglas bredvid hade väl passat att visa på FB på sin födelsedag.......
Fast just det är ju inte direkt jag, så det fick bli ett strandkort med påklädda fötter och kaffetermos istället, med utsikt över Vättern. Varför vara som alla andra?
Att arrangera kortet var inte helt lätt men desto roligare.......
Cacherna på Klintanäset var allihop sjönära, precis sånt som jag gillar.
Det går utmärkt att köra nära dem allihop, när naturen inte fixar egna vägbommar så att säga......
Tre fallna träd gjorde att det blev en rätt rejäl promenad för oss, men det var ju bara skönt.
Dagens balansakt gånger 2!
Tiveden är vacker även en molnig dag i januari
Den här isen skulle inte jag vilja gå ut på......
Men isklumparna i strandkanten var lika vackra som stora kristaller!
Mer is fanns det på norra sidan av udden, även om jag inte förstår hur nån kunde komma ut på isen då det ju var öppet vatten nära strandkanten.
Inte desto mindre så var det två pimpelfiskare ute på isen. Jag frågade den ena om hur tjock isen var, tydligen var den 6 cm tjock, men det såg otäckt ut ändå.
Vid Klintanäset: Kungsvikens udde hittade vi detta märkliga bygge.
Nog kan man undra över varför någon byggt det här?
Dagens fikautsikt blev den här. För min del är det lika bra att sitta på en strand i Tiveden som att sitta under en palm i fjärran land.
Bästa tjejligan som förgyllde min dag!
Vi hade tur med vädret oxå.
Kl 14 skulle det komma snö och 14.01 föll första flingan. Men det gjorde inte så mycket för då styrde vi färden mot Karlsborg för gofika på Cafe.
Och på vägen därifrån blev stoppen korta.
