geoaventyrskaraborg

Först och främst vill jag önska alla som läser detta ett riktigt gott 2015!

 

När jag tänker tillbaka på året som snart gått tycker jag att det innehållit många bra saker och jag är nöjd. Kanske kommer jag att göra en återblick här på bloggen, kanske inte. Vi får se. Jag lovar ingenting för löften kan vara svåra att hålla.

 

 Jag kommer därför inte heller att ge några nyårslöften med ett undantag:

Jag ska fortsätta att geocacha bara för att det är roligt. Jag vägrar cacha för statistikens skull. Är det bara en cache jag loggar så är det en jag valt med omsorg i så fall. Kvalitet framför kvantitet som vanligt så jag kommer sannolikt även fortsättningsvis ha ont om favvopoäng......Logga VÖPT-serien bara för att få nya poäng är inget för mig!

 

Men jag har en stor geocachingönskan inför året som jag hoppas kunna infria utan alltför stort besvär.

Jag vill besöka fler event!

Speciellt sådana med tillhörande burksläpp.

Jag älskar verkligen sådana event. Att träffa på kända och okända och göra något man allihop tycker är jättekul är helt fantastiskt.

Barnen är nu så stora att de klarar sig utmärkt själva så nu är utmaningen mer att försöka locka med sig någon mer på stolligheterna jag vill på.

Hoppas maken ställer upp samt givetvis även mina fantastiska vänner i tjejligan!

 

Dessa event är de som just nu står på önskelistan:

 

 

samt givetvis FAD. 2015 års placering av det eventet kunde inte ha blivit bättre för vår del!

 

Gott Nytt Geocachingår 2015!!!!!

Helt plötsligt har det blivit vinter! 

Faktiskt alldeles underbart med denna friska härliga luft. Till och med solen har visat sig ett par dagar. Härligt!

Nu är det ju så att det finns vissa nackdelar med att bo halvvägs uppför ett berg. Den nackdelen visar sig tydligast mellan lucia och trettonhelgen.

Det är nämligen så att solen inte orkar över berget dessa veckor och vi kan bara på avstånd se hur fint solen skiner en bit bort.

 

Det händer inte så mycket vad gäller geocaching just nu. Familjen har jullov och så även jag faktiskt. Känns riktigt konstigt att inte tillbringa julaftons kväll på intensivvården som jag har gjort så många år förut.

En stor sorg faktiskt att jag inte kan ägna mig åt det yrke jag tycker så mycket om. Men kanske en dag i framtiden kan jag återvända, tills dess får jag ägna mig åt att annat och det råkar visst innebära jullov detta år.

Vuxenskolan är en ypperlig arbetsplats för mig just nu på mer än ett sätt.

 

Två delprojekt i "Historien i din hand" är nu klara och igång och loggarna har varit positiva. Så roligt när man ju faktiskt gör detta projekt under Vuxenskolan i Tidaholms vingar.

 #1 Barnrundan Helliden- Bonus Barnrundan Helliden var en liten nybörjarrunda, speciellt inriktad på att alla som cachar med barn.

 

Efter detta så började jag ju med det jag verkligen gillar, nämligen att gräva i närhistorien.

Det finns ju en historia egentligen att berätta på de flesta ställen, fast oftast är den inte nedtecknad och då vet man ju heller inte om den.

Klockarhemmet var ett undantag. Jag hittade en sida på internet: Klockarhemmet

och den hade ju massor av spännande att berätta. Men jag uppfattade att det var lite rörigt att få sammanhang om var platserna var och vem som bott var osv och så gillar jag ju att kunna läsa historien när man är på platsen.

Så nu finns det totalt 10 cacher där i Klockarhemsstan, varav en gammal som ju faktiskt gjorde att jag blev intresserad av platsen en gång för länge sedan.

Den försvunna byn, Häradsallmänning och Göta-Lena och Klockarehemmet. berättar bakgrundshistorien om platsen.

Rosengrens, Bergkvistes, Loransa och några till är placerade i anslutning till de gamla numera försvunna boplatserna och som avslutning finns även Rackela håla, en plats med tradition.

 

Kung Racke – enligt berättelserna en byhövding verksam under vikingatid.

Sägnen om honom lever alltjämt kvar på västgötska Kålland, och då särskilt i socknen Rackeby, en plats som sägs vara uppkallad efter denne storman.

Sina stora rikedomar lär Racke ha fått när han farit med vikingatåg i österled. Men han var tydligen inte enbart framgångsrik – innan han skulle fara över Vättern för att kriga i Östergötland, grävde han ner sitt guld på den västgötska sidan av sjön. Dessvärre förlorades slaget och ingen återvände för att gräva upp skatterna.  

På 1800-talet lejde en bonde från Fågelås folk för grävarbetet som utfördes helt manuellt. Gropen har en diameter på ca 25 m och är närmare 10 m djup och platsen kallas ännu för Rackes håla. Bonden blev utfattig och fick gå från sin gård.

 

En fångakt finns bevarad på en av de boende i byn. Spännande då jag ju aldrig sett en sådan förut.

 

Visst är det roligt att kunna ge en del av historien bakom dessa gamla torpställen.

Med denna annons kan man bilda sig en uppfattning om hur standarden var en gång innan de blev så här.

Och javisst, jag kan inte förneka att jag blir genuint glad av att få loggar där mina enkla petrör i skogen kallas som en kulturgärning! Visst är det underbart att geocaching även kan bjuda på en kulturhistoria som åtminstone inte jag hade fått annars.....

Glömde det innan. Kanske en länk till projektet vore bra att skriva med oxå: Historien i din hand | Ett geocachingprojekt i samarbete med ..

 

Ibland måste man göra service. Speciellt om man misstänker att en gömma har råkat försvinna.

Detta är inte ett inlägg med tjusiga bilder om hur härligt det är att geocacha. Det är till och med rätt dåliga bilder tagna med blöta/frusna fingrar på mobilen, men eftersom det var en minnesvärd runda och dessutom riktigt bra, så blir det ett inlägg även om detta. 

För egentligen är det rätt märkligt. Oftast är vädret rätt ok de gånger man är ute och det är sällan jag upplever att vädret ställt till det alltför mycket. Ändå är det ju inte helt sällan så här års som vädret faktiskt är allt annat än bra.

Men just denna dag, så gjorde vädret att t.o.m en bra runda kändes lite för lång. Bara att försöka hålla femton loggböcker någorlunda torra när man med blöta fingrar ska skriva och det inte finns en torr yta som underlag att skriva på är en utmaning.

Jaha, varför ge sig ut i detta väder kan ju vän av ordning tänka..... Får väl erkänna att så tänkte jag stundtals med, men det var uppehåll när vi började rundan, sen blev vädret bara sämre och sämre och då var det på något sätt lika bra att slutföra rundan. Vi hade ju lika lång väg tillbaka till bilen även om vi vände åter samma väg.

Rundan vi valde denna dag var en runda med många poäng: Stig åt sidan #1 - Stig åt sidan #15.

Jag älskar ju georundor och detta var en varierad runda som hade gjort sig så mycket bättre i bättre väder givetvis.

Det var rätt blött i skogen och stundtals så slirade det rejält på stigen, både av lite is och geggamoja. Märkligt nog så var vi inte speciellt våta om fötterna trots att tidigare vandrare rekommenderat stövlar.

Men en runda jag kan rekommendera, en dag då det är lite torrare. Gömmorna var allihop olika, inte så svåra och sånt gläder även en blöt och frusen cachare.

 

I början av rundan var vädret inte så illa!

 

 

Naturen är fin, och lite dramatisk här vid mössebergssluttningen.

 

 

Regnet/snön drar in mer och mer. Är det Hornborgasjön vi ser tro? Nej, sannolikt är det bara tunga regnmoln.....

 

 

Vem släckte lampan??? Klockan är snart elva och det är ju jättemörkt.

 

 

Lite slir åt sidan fick det bli här.

 

 

En liten trött snögubbe som Ludde närmade sig med stor försiktighet. Vem har byggt en snögubbe här, långt från närmsta hus?

 

 

Är detta verkligen en mysig sysselsättning vi ägnar oss åt????

 

 

Jo, just här, när blåsten gjorde att blötsnön föll på tvären kan man ju undra egentligen. Vad är det vi håller på med? Men nu i efterhand, efter att ha tinat upp, så är det ändå en minnesvärd upplevelse. Lite galet och något vi kommer att skratta åt framöver.

 

Men fika, det gjorde vi i bilen.

 

 

För ett tag sedan var ju jag och Malin på ett mörkerevent i Lidköping och vi var båda överens om att det där med mörkercaching är något alldeles speciellt. Bara att traska runt i en mörk skog, med susande granar runt omkring sig och himlen alldeles stjärnklar, bara det är nästan lite magiskt.

 

Men det som är roligt det är ju att mörkercachingen ger en helt ny dimension av geocaching. Det är ju så mycket man kan göra med sådana cacher som inte går att göra annars.

Lidköping är nu en rätt mörkercachetät kommun så det var självklart dit vi åkte.

Jag har ju de senaste två åren firat Lucia i Växjös skogar och då den möjligheten inte längre fanns så var valet självklart.

Rustade med diverse utrustning gav vi oss i väg precis i skymningen. Det blev faktiskt så att vi började med två skymningscacher varav den första märkligt nog började i en hög potatis.

Detta var ju inte COs tanke utan det har nog någon annan bidragit med, men vi blev rätt förvånade när vi märkte vad det var vi klev i. Det är ju som sagt mörkt i skogen strax efter 16 i december och inte helt lätt att se vart man sätter fötterna.

En av cacherna hamnade vi ruggigt nära ett hus. Känns ju alltid lite jobbigt att smyga omkring med ficklampor ute i skogen i dessa inbrottstider. När man sen ser ficklampor närma sig från huset bereder man sig på att allt kan hända. Nu var det då ingen arg mugglargranne utan CO själv med son som kom fram och hälsade. Kul!

Vid nästa cache stannade en bil på den stora vägen intill oss och satte på varningsblinkers samt öppnade en bildörr. Där stod vi, på andra sidan älgstaketet och undrade om de stannat för vår skull eller om de behövde hjälp själva.....Vi närmade oss försiktigt men då stängdes dörren och bilen körde iväg. Kanske inte så konstigt egentligen för helt normalt är det väl inte att se ficklampor i djupa skogen på fel sida älgstaketet......

 

Kvällens bästa cacher innebar ett litet dopp, iförd vadarbyxor storlek 46 samt en litet försök att tänka som en tandläkare.

Malins man hade snällt lånat ut sina vadarbyxor om vi lovade att inte gå i skogen med dem.

 

 

 

Fast jag fick en ahaupplevelse: Frankensteins monster gick ju så konstigt. Det måste berott på att han hade alldeles för stora stövlar!

 

Sugen på ett dopp?

 

Fika måste vi ju, hade lite svårt att hitta en bra plats så vi stannade vid sjölunda semesterby där vi tänkte att där måste det väl finnas någon bänk att sitta på. Det fanns det, precis utanför huset där det för kvällen var någon slags fest. Kändes inte helt rätt så vi drog oss lite längre ner mot sjökanten istället där utsikten mot sjölunda var fin.

 

Klockan nio var vi nöjda. Fyra multi och en myst loggade och en jättefin Luciakväll blev det!

Vi vände åter hem på snorhala vägar, för att stanna ute och geocacha ända till gryningen det får andra göra.

 

 

 

Undrar hur många gånger vi pratat om att logga "de där kolbottnarna" i Mullsjö???