Lite utmaningar är aldrig fel!
Nej då. Jag bryr mig inte ett dugg om statistik. Iallafall så brukar jag säga så. Samtidigt så gillar jag lite utmaningar ibland och nu när det är rätt få hål kvar i D/T matrisen så får jag väl erkänna att statistiken blivit lite mer intressant.
Således ställdes vår tisdagstur till Jönköpingstrakten. The haunted house var just en sån gömma som passade utmärkt för min statistik.
Idag hade vi Lacksen med i vårt team och hon var en alltigenom trevlig bekantskap.
När vi kom på plats trodde vi nog att detta går aldrig men efter att ha botaniserat i bilens bagage hade vi det som krävdes.
Hade räknat med att det skulle ta sin lilla tid med tanke på just D/T kombination men 10 minuter senare sätt vi i bilen igen, nästan lite snopna över hur lätt det var.
Efter att ha virrat lite fram och tillbaka om vart vi skulle härnäst hamnade vi vid Dunke. En riktig oas och som tur var fanns det ännu en cache i dalgången sen jag var här sist för några år sen.
Dags för fikaplats och den var redan uttänkt eftersom jag kände till platsen sen i vintras. Då var isen osäker men det var ju bara bra eftersom jag nu fick chans till ännu en utmaning. Har aldrig cachat utan byxor förut men till Karpön kom man inte med.
För att vara ovanligt lite vatten överallt annars, så var det ovanligt mycket vatten i Stråken.
Minst sagt spännande!!!!! Ditut ska vi!
Loggning pågår!
Cachingklädd????
Ungefär så här djupt trodde jag det skulle vara
Men det var så här...... Tur att brallorna lämnades på land.
Men det är en väldigt vacker plats och fikat smakade utmärkt efter vårt benbad. Extra bonus var att Lacksen hade med sig kanelbullar!!! Mums!
Sist men inte minst fick vi chans att kombinera redskap från två fritidsintressen ingen av oss utövar men ändå har utrustning för, nämligen golf och fiske. De två thailändska blåbärsplockare som befann sig endast 30 meter från oss bedömde vi som sannolikt ofarliga att muggla gömman. Men de undrade nog........
Solig februariutflykt
Soliga dagar i februari, som dessutom råkar infalla på ledig dag. Om det tycker jag!
Att mötas av denna syn när jag passerat Hökensås och närmar mig Vätterkanten gav hopp om en riktigt bra dag!
Så blev det oxå! Solen fortsatte skina från en mestadels klarblå dag och vi fick ännu en dag att lägga till minnena som en riktigt bra dag.
Vi började med att styra bilen mot Mullsjö och vandrade lite i stråkens närhet.
Lite äventyrligt blev det också, tur att det fanns en möjlighet att ta oss över den alldeles för breda bäcken torrskodda!
Fikapaus med utsikt. Is på alla sjöar och jag kan inte låta bli att tycka att det är häftigt hur det blir runt stenar. Ser ju ut som att vattnet sjunkt undan efter att isen lagt sig och så kan det ju knappast vara.
Efter fikat stod en promenadrunda på programmet, MSTP#1 var den första i serien.
Efter att ha parkerat vid det lilla huset gav vi oss av inåt skogen. Mestadels fina stigar som dessutom var snitslade med toapapper av märket lambi....
Alldeles torrt var pappret så det måste ha varit nån som gjort en bana samma dag. Man får väl vara glad att det inte regnade, om man nu ska välja snitslar av denna sort. Vi undrade helt klart varför man hängt upp dem här.
Andra sidan, just på andra sidan från promenadslingan, bjuder på en häftig natur.
Här finns även Varkullen som var dagens absolut finaste plats!
Infotavlan på toppen visar att det åtminstone varit en kulle som synts på håll. Nu var den inte lika framträdande när skogen växt upp, men det var ju lika brant att ta sig upp.
Jättefin utsikt från toppen var det också. Jönköping och Vättern skymtar där borta.
Avslutar dagen med lite mer akrobatiska och äventyrligare cacher.
Den gamla bron krävde lite list då armarna inte räckte till, samt viss akrobatik efter det. Kul att kunna lyckas logga tack vare gott samarbete.
Ån gjorde att jag fick årets första dopp, av åtminstone benen.
Massor av is samt rinnande vatten under det gjorde det loggandet till ännu en upplevelse jag inte velat vara utan.
Så skönt det är att få göra nåt som inte alla andra gör en dag i februari.
Valborgsmässoafton och en fika tillsammans
Valborgsmässoafton och utlovat i princip dagsregn. Tråkigt värre. Frågade därför Lena dagen innan om hon hade lust att följa med och ta en fika nånstans, sannolikt under tak, och det ville hon gärna.
Döm om min förvåning när jag vaknar på aftonens morgon och solen skiner från en närapå klarblå himmel.
Snabbt beslut tas att vi åker neråt Mullsjö, så får vi se om vi hinner logga något.
Vädret blev sämre allteftersom, men vi klarade oss från regn ända tills jag var nästan hemma igen och ett tiotal burkar hann vi oxå med att logga.
Självklart så fikade vi ju med! Det var ju det som var målet med att vi träffades. Denna dag blev det keso, avocado, rödlök så det var tur att Lena visste om en fikaplats med bord.
Nu har vi ju fikat på en skjutbana med, det hade jag inte gjort förut.
Några riktigt roliga burkar loggade vi varav denna var en av dem.
Denna backe var brant och barr är halare än man tror
och precis när vi kom ner sken solen upp en liten stund. Men badbart var det inte.....
Sen såg vi även lite konstiga saker. Detta ansikte var ett av dem
och dessa, som jag först tolkade som en bit plast.......
Men konstigast av allt är väl ändå de som frivilligt kastar sig ut och cyklar nerför sådana här, eller?
Det var ju de där kolbottnarna i Mullsjö......
Undrar hur många gånger vi pratat om att logga "de där kolbottnarna" i Mullsjö???
Ja, det är rätt många faktiskt och vi har varit på väg nångång förut men fått förhinder.
Gillar ju naturen runt Mullsjö och just kolbottnar kanske inte låter så lockande egentligen, men det var möjligheten att få gå en runda i den fina naturen som var mest tilltalande.
Kolbotten # 5, en av fem cacher som alla markerar platser för kolmilor som sannolikt försåg Ryfors bruk i närheten med kol så länge smedjan var i bruk.
Detta är en kolbotten.
Tack vare denna lilla serie har jag fått lära mig något nytt. Trodde i min enfald att en kolbotten var just en större, rätt rund grop, men så är visst inte fallet.
På orienteringskartor är ju sådana utmärkta och jag har faktiskt aldrig direkt sett någon skillnad i naturen där de skulle vara men just här kan man faktiskt se den. Och inte är det en grop inte!
Resterna efter kolmilan utgörs av kolmilans
botten med tillhörande stybbgropar och stybbrännor. I kolmilan
framställdes träkol som användes vid järnhanteringen i hyttor,
järnbruk och smedjor men även till gengasdrivna fordon under
världskrigen. I dag är träkol helt ersatt med stenkol vid järnhantering.
Mest intensiv var kolningen under bergsbrukens och
hyttornas storhetstid på 1600-1800-talet. Liggmilor tillhör som
regel ett äldre, medeltida kolningsskede, medan resmilor uppkom
på 1600-talet.
botten med tillhörande stybbgropar och stybbrännor. I kolmilan
framställdes träkol som användes vid järnhanteringen i hyttor,
järnbruk och smedjor men även till gengasdrivna fordon under
världskrigen. I dag är träkol helt ersatt med stenkol vid järnhantering.
Mest intensiv var kolningen under bergsbrukens och
hyttornas storhetstid på 1600-1800-talet. Liggmilor tillhör som
regel ett äldre, medeltida kolningsskede, medan resmilor uppkom
på 1600-talet.
En kolbotten efter resmila känns ofta igen som en tydligt
ringformad upphöjning i marken, ofta med avvikande vegetation.
Intill bottnen är ofta stybbgropar och i marken är rikligt med kol.
ringformad upphöjning i marken, ofta med avvikande vegetation.
Intill bottnen är ofta stybbgropar och i marken är rikligt med kol.
Alltid lär man sig något och det var faktiskt en fin skogspromenad vi fick här tack vare dessa gömmor, precis så som vi trott.
Huvudsyftet med resan var annars att inhandla praliner till sönerna på Ryfors konfektyr.
Då de inte har några stora önskemål om julklappar så får det väl bli något gott att äta under granen åtminstone.
Passade även på att köpa med några som vi passade på att lyxa till fikat med.
Gott! Tur att vi traskade 13 000 steg denna dag!
Hur lyckas man då att gå såpass långt utan att det känns jobbigt? Ja som vanligt så underlättar det med några väl valda burkar.....
Kärleksudden 2 och Kärleksudden 3 var några riktigt trevliga bekantskaper. Fin promenadväg samt två favvogömmor!
Dessutom passade solen på att skina hela två gånger! Totalt nog ca 10 sekunder åtminstone!
Jag hann få fram kameran till och med innan den gömde sig igen det gula klotet. Sol är inget vi är bortskämda med de senaste månaderna.
Det vill till att vara snabb för det gick fort över......Men det gör inte så mycket egentligen.
Det var inte kallt och vi hade ju kul ändå.
Mullsjö har ju en torpserie vi har gillat och denna fick bli platsen där vi räknade med att fika.
Ett gammalt ställe vid sjökanten lovade gott och promenaden fram med lite sol i fjärran kunde inte varit bättre.
Fast vid själva garveriet fanns bara en skylt. Svårt att se några spår av svunna tider där.....
Det fanns bara en uppånervänd båt att sitta på, visserligen har vi aldrig fikat på en båt men vi valde ändå att gå tillbaka en bit.
Ett bra val! Fint fikabord hittade vi och även ett litet, litet tak, ifall man överraskas av en regnskur.
Härifrån var utsikten över sjöns blanka vatten alldeles ljuvlig
På hemvägen stannade vi till vid Aspängsbadet.
Så vacker plats här i skymningen men nu märks det att vi befinner oss i december.
Gräset var fruset här och jösses vilken halka det var på vägarna härintill.
Ännu en bra dag utan stress. Vi hade ingen direkt plan för dagen, förutom ev att kanske logga kolbottnarna vi pratat om så länge och köpa praliner, resten var bara bonus!
EPAvägen. En PT som blev en större upplevelse till fots.
Jag är ju egentligen måttligt road av powertrails. Att stanna bilen var 170 meter och hoppa ur för att logga en cache och detta upprepas om och om igen.
Gamla Tidahölmsvägen 1# - Gamla Tidahölmsvägen 50# har därför inte känts så väldigt lockande att logga på det sättet.
Men man kan ju logga cacher även längs en powertrail genom att använda fötterna i stället. Speciellt när det är en väg med rätt lite trafik. Inte trodde väl jag att jag skulle ta en promenad på EPA-vägen för med bil är den inte världens roligaste. Kanske en anledning till att den kallades för EPAvägen var att den inte var så rolig, men mest var det nog pga den dåliga skötseln av vägen. Liten kul detalj var att alla stenar som stack upp en bit ur vägen nu var målade chockrosa.
Motion och frisk luft är ju annars en av sakerna jag skattar högt när jag geocachar och det får man ju inte så mycket av genom att hoppa in och ut ur bilen.......
En mulen oktoberdag kan även den vara riktigt fin.
Visst är färgerna intensivare när solen skiner, men jag fick ändå en härlig upplevelse där längs vägen.
Tror inte det varit samma "här och nukänsla" som jag faktiskt fick om jag plockat med mig bilen mellan varje gömma. Man har ju lite tid att låta tankarna flöda fritt när man traskar ett visst antal meter mot nästa gömma.
Nu blev det totalt 5 stopp istället för 18 och det känns bra!
7 km promenad känns ännu bättre!
Att det ligger i sjö i Gravsjö hade jag exempelvis aldrig sett förut
Nog märks det att naturen går till vila, löven har redan börjat falla. Något vi oxå bör tänka på, att passa på att ta oss tid för vila ibland, det behöver vi alla.
Vägverket förbereder sig iallafall. Nu kan snön komma vilken dag som helst för snöpinnar är härmed på plats!
Fåren har rejält med ull, de ser ut som små tussar där i hagen.
En busskur kan vara skön att krypa in i när det blir kallt. Denna var faktiskt riktigt söt, modell mini.
Är nog inte så många som väntar på bussen just här, åtminstone inte samtidigt skulle jag tro.
Jättefin jättesten, nästan som en boll ligger den där. Här var hinten passande nog obelix!
Sist men inte minst. Höstens färger!
Så vackert det ändå är denna årstid, även en smådisig dag med lite regn i luften.
Kunde dock inte låta bli att ta kort på en sommarblomma, för det är väl ändå lupinen. Vad är väl en midsommarstång utan lupiner?
Det bästa med lupinerna är att de faktiskt trotsar hösten litegrann och bjuder på en och annan blomma på fel tid
Sen är ju vattendroppar i lupinblad vackra de med.
Känns som jag faktiskt fick uppleva rätt mycket utefter denna powertrail!
Torp i Bjurbäck
Det finns en mycket trevlig serie utanför Mullsjö som visar upp en massa gamla platser där det en gång legat
gamla torpställen. Jag tycker detta är ett utmärkt sätt att inte glömma de tider som flytt och förfädernas slit
i dessa små ställen, oftast långt bort från allfartsvägarna.
Hagabergarna har här gjort ett stort arbete då de även kompletterat cachebeskrivningarna med lite
fakta om de som en gång bodde där. Livet kan inte ha varit alltför enkelt.
Hit tog vi bilen, (efter att ha kontaktat Co innan då det finns en vägbom några km innan man kommer till cachen). Det var tydligen helt ok att köra upp hit och det var vi glada för eftersom det var en gigantisk uppförsbacke att forcera samt att åskan hängde i luften.
Sjöstugan låg mitt uppe på berget och det var långt att ta sig hit även med bil, måste ha varit väldigt ensligt förr i tiden.
1912 flyttade änkan Augusta Johansson född 1868 i Bondstorp in med sina sju barn och blev kvar
till 1931. Tänk att bosätta sig här ensam med 7 barn........
till 1931. Tänk att bosätta sig här ensam med 7 barn........
Den gamla vägen till Haghemmet undr Nyckelås / Torp i Bjurbäck # 9
De flesta ställena finns nu enbart grunderna kvar av, men man kan även hitta oväntade saker.
Kanske dags att skaffa nya skor?
Dessa stod kvar på trappan här:
Hade inte CO skrivit om dem o cachebeskrivningen hade jag inte sett dem. Snart har naturen även återtagit torparens skor.......
En och annan blommande perenn finns fortfarande kvar. Dessa tycker jag är riktigt fina
En vacker fikaplats med utsikt hittade vi också!
Utsikt även över vackert belägna Näs Gård.
På medeltiden hette gården Haga. Det första (f.n.) skriftliga dokumentet är ett testamente från 1371. Hur gammal gården är vet man inte. På den tiden fanns ett stentorn vars källare finns kvar under norra flygeln. Gården är medeltida till sin uppbyggnad genom sin "ringformiga" uppbyggnad. Under en period befann sig gården på en holme, och boskapen låstes in över natten på gården. Det gällde att skydda sig för de elaka västgötarna, smålänningarna, danskarna och stigmän.
Detta är ett av två porthus som finns kvar i Sverige!!!!!
Gården är uppförd i trä och har ett berömt porthus i karolinerstil från 1600-talet, som klarade sig undan branden. Det är ett av två porthus från den tiden, som finns kvar i Sverige.
Sju gånger försökte man riva porthuset men det blev aldrig verklighet eftersom en ko dog i ladugården varje gång man skred till verket. Efter detta ansågs det föra otur med sig att riva eller ändra på byggnaden. Vid midsommarafton sägs en vitklädd dam visa sig i porthuset och välsigna gården. Vem damen är förtäljer inte historien men kanske är det fröken Lillie, som bodde på Näs 1715-1745 och som drunknade i en närbelägen sjö under ett oväder.
Ingen cache här. Undrar varför egentligen?
Obs bilden är lånad från Näs gårds hemsida.
Dagens sista gömma var en otroligt fin plats!
Välkomstkommiten mötte upp men de befann sig i rätt hage, alltså den som vi inte skulle in i.....
Känner mig så rofylld i både kropp och själ efter en sådan här tur. Motion får man gratis utan att man knappt märker det dessutom!
Härligt!
Vandring runt Mullsjö, dag två
Det visade sig att jag kunde komma ifrån även på tisdagen och Titti föreslog att vi skulle fortsätta i Mullsjötrakten. Alltså skulle maken kunna ha tillgång till bilen även denna dag. Inte mig emot, då jag såg chansen att få besöka tre gömmor som legat på min önskelista ett bra tag.
Ett stycke in i skogen ligger soldattorp nr 550, kongl. Skaraborgs regemente, Vartofta kompani. Torpet har anor sedan 1680-talet. Det var då den förste indelte soldaten Arvid Andersson kom till Vagnhults rote. Femton soldater har bott på torpet. Efraim Snygg var den siste. Soldater skulle enligt reglerna ha familj, men Snygg hade sin syster Augusta som hushållerska.
Den första på denna lista var Kyrkestaden
Området anses ha varit en grav och kultplats från brons och järnåldern. Den tydligaste och märkligaste fornlämningen är en stor rektangulär yta omgiven av en vall av kullersten. Men den är svårtolkad, kanske var den en gravhägnad som användes i kultiska sammanhang.
Enligt folksägen skulle muren vara grunden till Habo Kyrka. Men vad som byggdes upp om dagen, revs ned om natten av ondskefulla krafter. Så man fick lov att spänna ett par tvillingstutar för en stock och där de stannade byggde man upp Habo Kyrka.
Här skulle lite fältarbete utföras och jag fick lustigt nog för mig att det var bra att ta med ett måttband.......
Tur det fanns andra, bättre sätt att komma fram till rätt siffror.......
Från kyrkstaden följde vi sen den lilla stigen fram till Soldattorpet, min andra önskegömma.
Det var en bit att vandra, närmare en km från P-kordinaterna, men jag gillar ju de där cacherna som inte ligger i vägdiket.....
Snygg vållade emellertid rotebröderna vissa problem då de var oerhört skrockfulla. Vid ett tillfälle, då det var dåligt med mat i torpet överlämnas en korg med potatis som några dagar senare slängdes ut över stenmuren då den ansågs vara förtrollad. Även de två korna och fåren ansågs vara ansatta av trolldom. En sommar låstes dom in i ladugården istället för att låta dem gå ut på bete.
Massor av sten måste det funnits, ett stort antal stenhögar låg nära soldattorpet.
Man kunde gå in i stugan och det var förhållandevis rymligt därinne
Väl åter i bilen tog vi sen dagens enda drive in gömma. Postrån - Väster Kärr.
Det verkar ha varit oerhört riskfyllt att vara postiljon i Mullsjö, då det finns ytterligare en plats där en annan posiljon bragts om livet. Mördaren på den platsen är destå mera känd, nämligen Falk, vars grav det idag alltid sägs stå färska blommor på.
Nu började det knorra lite i magen så vi körde ner mot Trollsjön / Stråkenleden # 5. Där ställde vi bilen och vandrade ner mot sjön.
Så vackert!!!!!!
Här blev det kaffepaus med finaste utsikten man kan tänka sig.
Alldeles spegelblank var sjön! Underbart!!!!!
Så mot min sista gömma på önskelistan: Mystic River
Vi parkerade inte långt från Nykyrka vackra träkyrka.
Ovanligt med bruna kyrkor. Sen följde återigen stråkenleden och loggade de kvarvarande gömmorna längs vägen till multin.
En multicache i säregen natur med stor påverkan av mänsklig kraft genom tiden. Förr i tiden bedrevs fiskodling här. Dammarna handgrävdes mellan åren 1909 – 1916 och var i bruk till 1937. Som mest var det 110 dammar i olika storlekar. Fiskrommen levererades från Danmark och kom i lådor med vitmossa. Huvudsakligen odlades tre arter, bäckforell, bäckröding och regnbågsforell. Leveranserna till bl.a. NK i Stockholm skedde under lång tid i särskilda tunnor som rymde 50 kilo fisk och där fiskmästaren själv följde med på tåget för att kontrollera syresättningen. Utan tillskott av syre till tunnorna dog fisken snabbt.
Det var förstås inte bara NK som köpte fisk. Leveranser gick till Jönköping, Malmö, Västerås och även till riksdagsmän i Stockholm. Stora förändringar skedde 1983 när den nya vägen byggdes. Då fylldes flera dammar igen. Nu används dammarna som dagvatten-rening från Mullsjö tätort. Genom att seriekoppla dammarna fungerar dom som en modern våtmarksrening.
Vilken säregen natur!
Helt klart så trivs inte dessa träd med att stå i vatten.......Lite spöklikt känns det allt
Desto bättre trivs ormbunkarna
Kändes som rena rama djungeln stundtals
En riktigt bra multi även om vi fick ta till uteslutningsmetoden det sista, Det där med modern konst har åtminstone jag svårt för. Men loggboken hittades och vi traskade åter igen. Totalt ca 9 km vandrade vi i Mullsjös vackra omgivningar denna dag!
Vi kommer tillbaks framöver, finns ännu några torp och lite kolbottnar kvar att leta reda på.
Ännu en mycket bra dag!
Mullsjö dag ett samt liten konstrunda!
Familjen har bara tillgång till en bil denna vecka. Maken behöver den mer, i sitt jobb, till skillnad från mig
som bara ska ut och samla kraft inför kommande jobb.
Tur man har snälla kompisar som ställer upp med "färdtjänst".......
Denna måndag passade en tur neråt mullsjö sandhem bra, kungslena blir ju ingen jätteomväg på det sättet. Dessutom var vi båda sugna på att besöka jamandcats lilla konstrunda.
Det var med den här det hela började
En dag i vintras åkte vi denna lilla väg och plötsligt så stod han bara där.........
Gubben kom att följas utav flera konstverk längs den lilla vägen och här såddes fröt till en riktigt trevlig liten runda. Konst #1 Gubben med kompisar. En bra start på karriären som CO fick allt Malin här tyckte vi båda två.
Vi valde även att svänga fram till det mycket trevliga konstnärparet som tillverkat det hela.
De visade sig uppskatta besök och visade gärna runt bland samlingarna.
Lättskötta blomlådor hade de minsann.....
Ingen tvekan om var de bodde iallafall.
Även frun visade sig vara konstnärlig. Hela ladugården var nu fylld av tomtar!
Efter detta kulturella inslag på vår tur gav vi oss av neråt Mullsjö.
Vi började med en promenad längs stråkenleden. Maltes Bro / Stråken 9 var vårt första mål!
Denna bro byggdes som en arbetsmarknadsåtgärd för ca 10 år sedan. Över den går en vandringsled.
Brobyggmästaren hette Malte så det fick bli namnet på bron.
Brobyggmästaren hette Malte så det fick bli namnet på bron.
En väldigt fin plats men tyvärr en blågubbe.......Nåväl, då får vi anledning att återkomma.
Vi följde den fina vandringsleden bort till Lusthuset / Stråkenleden # 9
Även detta en mycket fin plats! Dessutom med en riktigt klurig gömma!
Stråkenleden har totalt 11 gömmor och flera av dem är arbetade.
Dessutom är leden vacker och rekommenderas verkligen!
Den var oerhört lummig och vi vandrade genom hela hav av blommande liljekonvaljer.....
En rejäl ravin fick vi passera fram till 12 Stenar / Stråkenleden # 11. En märklig plats med totalt 12 stenar placerade i en rektangel. Undrar varför man gjorde så och när.....
Jag älskar ju vandringar så vi gav oss även på Rullstolsleden Ryfors 1 - Tillhör skogen
Vilken fin gammelskog vi passerade genom, hela tiden riktigt lättframkomligt förutom just här, men denna stig var en liten omväg vi gjorde.
Så oerhört grönt det är denna tid egentligen! Här ligger hela Ryfors Herrgård framför dig och du har en härlig utsikt ner mot Tidan (enligt cachebeskrivningen). Fint var det iallafall även om vi inte såg Tidan.
Pinnabron är ett stycke konstverk. Bron ligger några hundra meter väster om Ryds kvarn på Ryfors ägor. Den är byggd av tätt liggande pinnar, svagt välvd och något svängd. Under bron rinner ån Tidan som nedströms ansluter sig till sjön Stråken.
Åh vad vackert det var!!!!
Men fegheten slog till, vi vågade inte gå över bron då det knakade lite otäckt.....
Rullstolsleden genom Ryfors gammelskog fortsätter längs Tidan. En ljuvlig vandring!
Vattnet flyter spegelblankt förbi stigen, näckrosorna..........Så vackert!
Vi närmar oss nu Rullstolsleden Ryfors /5 - Flitiga Lisa eller Ryds kvarn som de icke invigda säger.
Ännu en ljuvlig plats!
Här såg vi också Ryfors, som präglat mycket av miljön runt här
Denna slinga kan jag bara rekommendera riktigt, riktigt varmt! Att solen sken när vi var där gjorde ju inte saken sämre!
Så lite lek till sist.
Om någon undrar hur en hamster har det så kan man ju alltid fråga Titti!
Stångjärnshammaren och andra förbannade verktyg. Dagens bästa gömma! Många skratt fick vi även i jakten på loggboken.....Ett mycket bra avslut på en mycket bra dag!
Bland tomtar och troll samt lite vapen, en luffarkatt och en bortsprungen varg.......
Vissa turer jag gjort känns bättre än andra. Alla turer brukar bli bra men det finns ju dem som man kommer att minnas lite extra.
Förra turen var en sådan som jag kommer att minnas länge!
Vi började dagen med att ge oss i kast med Lenas första multi: Kan du dina vapen?
Inte hade jag en aning att vi hade sådana vapenkunskaper!
Måste säga att ju längre jag har hållit på och cachat destå mer börjar jag uppskatta multicacher! Detta var en riktigt trevlig variant som jag verkligen uppskattade.
Målet för dagen var annars Luffarhotellet.
Vi letade oss fram till Ryttarens torvströ fabrik längs krokiga småvägar och tog sen en promenad
längs den gamla smalspåriga järnvägen fram till gömman. Inte helt lätt att gå. Antingen var det låååånga kliv på syllarna som gällde eller också små korta däremellan......Men vackert var det i solskenet och inte en enda mygga!
Våren 1906 inleddes byggandet av Ryttarens torvströfabrik. Anläggandet av en torvbana
från fabriken till Ryttarens mosse påbörjades samtidigt.
från fabriken till Ryttarens mosse påbörjades samtidigt.
Ryttaren var en av de större torvströfabrikerna i Sverige.
Vid högsäsong kunde upp till 200 personer vara sysselsatta vid fabriken och ute på mossen.
Eftersom så många arbetare krävdes var det vanligt att luffare kom hit och arbetade och därför byggdes det sk luffarhotellet ute på mossen.
Så här såg det ut en gång i tiden.........
Numera finns bara en massa sängskelett och lite småsaker kvar på platsen.
Väl åter vid fabriksbyggnaden fick vi sällskap en en nyfiken katt! Vi passade på att packa upp vår medhavda fikakorg alltmedans vi började fundera över varför i hela friden katten jamade så förfärligt........
Det visade sig att det var en äventyrlig kisse
Högt, högt under taket satt han och jamade.......Vi gjorde en räddningsaktion men kissen bara klättrade längre upp. Hoppas han klarade sig ner när vi åkt.
Vidare till Lill-Annas stuga.
Vilket träd! Skäggigt värre! Häftigt att se.
Bränneriet var nästa mål.
Vilken gigantisk ruin. Massor av snö kvar dessutom.......
Här fick jag mig en funderare över olika gamla yrkestitlar. Vad sägs om potatisdragare eller kanske potatistvättare?
Vidare mot dagens sista gömmor, men vad var det där??????
Det stod en gubbe i skogen! Tillverkad på plats verkade det som. Ut och fotografera det klart.
Men den skulle följas av fler:
Helt plötsligt kändes det som vi var på konstrunda i stället för burkrunda. Varför låg det ingen gömma här?????
Titticc bil är välutrustad och denna gömma placerades ut vid vår färd: Konst #2 Tomten
När det publicerades visade det sig att den fått sällskap och blivit en liten miniserie! Riktigt kul och bra jobbat jamandcat!
Här bodde den som placerat ut allt längs vägen.
Kul att någon vill glädja andra som åker på en liten byväg i småland.
Ja vi befann oss i gränstrakterna i allafall.
Änglagård 3. Här spelades tydligen delar av den kända filmen in. Snacka om att påskpynta rejält!
Så var det då den där vargen......Det har pratat oerhört mycket om varg de senaste dagarna sa vad passade väl bättre att avsluta med än en varggrop.
Wolf Trap (Tasse). Vi parkerade vid vägen och traskade in i skogen. Vi var ju lite osäkra på var exakt gropen skulle vara och hur djup den var(vissa är ju inte så väldigt stora, känns som man sett en och annan de senaste åren). Så när Malin helt plötsligt sjönk ner väldigt djupt i snön så gick tanken automatiskt till, kan det vara varggropen?
Det var det inte. Men vansinnigt mycket snö låg det kvar just där. Konstigt.......
Detta var en av de finare gropar jag stött på. Kan dock inte låta bli att undra över om det var mödan värt att bygga denna anläggning, om de verkligen fångade någon varg här........
Fast på gamla foton på cachesidan fanns det faktiskt en varg i gropen, av trä, med namnet Tasse.
Fast den var nog bortsprungen nu.
Sen tog vi den fina stigen tillbaks till vägen. Att vi missade den på vägen dit......Det var ju till och med skyltat!
Ännu en lyckad tur till ända. 10 cacher fick jag logga denna dag.
Nu närmar det sig med stormsteg min gömma nr 3000. Tror jag vet vilken jag vill ta som den milstolpen. Tror det får bli en multi, men vi får se. Kanske dyker något annat upp.
Men en sak är säker. Jag vill hemskt gärna signera den loggen tillsammans med alla mina goa geovänner!
I titanus giganticus mage
Hemma igen från främmande land och en ledig dag tillsammans med Lena.
Skalbaggen lockar fortfarande en del och snart är det ju älgjakt......
Denna "bedrövliga" tid på året för oss ickejägare som infaller då det är som vackrast i skogen med alla färger. Dessutom brukar det även vara rätt bra väder då.
Nåväl. Jaga älg kan de bara göra ett fåtal veckor, geocacha kan man ju göra året om!
Bäst att satsa på en tur i baggeland innan man riskerar att bli tagen för en älg.
Senaste besöket upptäckte vi att "magområdet" var rejält avspärrat med två rejäla vägbommar. Det blir ju rätt långt att gå så vi packade med oss cyklarna. Helt perfekt!
Dagen började med en rejäl utmaning som höjdrädda Lena kastade sig över!
Det var väl bara ett problem:
För att komma fram till gömman krävdes stövlar då det var jätteblött. För att sen komma vidare var stövlarna ett hinder. Blöt, snorhal stock, balansgång och stövlar kan betyda ett sjukhusbesök om man har otur. Detta löstes lätt med en liten klättring i bara strumporna. Jag vaktade stövlarna och agerade fotograf.
Tur att vi alla har en viktig uppgift att fylla........
Det var förvånansvärt många höjdkurvor i skogarna och vi trampade på.
Flera gömmor hittades och de flesta var faktiskt riktigt bra!
Naturen var omväxlande och vi hade turen att klara oss från de värsta blötområdena resten av dagen.
Mitt inne i skogen låg så scoutgården Högaliden efter en riktigt rejäl uppförsbacke.
Vad fint det var här! Ett antal vindskydd, ett gigantiskt grillhus med tillhörande sopsorteringsstation
mitt ute i ingenstans kändes det som.
Här passade fika nummer ett jättebra!
Men vad kan det här vara????????
Inte speciellt funktionellt som bord eller.......är det en prispall??
Mätta och belåtna gav vi oss av igen. Ormbunkarna var rejält höga på sina ställen!
Dock hade inte alla lyckats lämna skalbaggens mage med livet i behåll.
Vi klarade det och fortsatte med några gömmor utanför baggen. Bl. a hittade vi en cache från 2003 med orginalloggboken i behåll. Häftigt.
Loggarna i början var ju som ett slags gästbok, där folk skrivit lite mer än bara sin signatur. Kul!
Nu började solen bli besvärande så Lena plockade fram sina tjusiga solglasögon...........
Fin gammal kvarn eller om det var sågverk.......
Fast bron var inget vidare.....
Tur de placerade jättesnöbollen där så man inte frestades att köra med bilen över......
Ullebotallen var nog dagens mest imponerande plats!
Den började växa nån gång på 1400-talet och var fortfarande i allra högsta grad vid liv.
Kanske den grövsta tallen i landet!
Vilken bjässe!!!!!!!!!!!
Tallen är placerad vid den gamla tvåspannsbron alldeles intill ett vägskäl som i dagligt tal kallas "skvallertorget" eftersom det i århundraden varit samlingsplats för traktens ungdom. Redan i ett protokoll från prostetinget år 1670 står det att läsa om "det stora furuträdet öster om ån vid Elgåsa kyrkväg".
Normalt blir en tall bara 250-400 år om den får växa fritt!
Här passade vi på att ta den sista kaffeslurken innan vi styrde åter hemåt igen!
En dag som faktiskt blev lite strapatsfylld med flera lite äventyrliga gömmor.
Avslutar med en liten bildkavalkad:
Spoilerrisk? Ja kanske, men jag nämner inte vilken av gömmorna bilderna är tagna vid.
Vi lär återkomma till baggen, finns bla två multi till som jag gärna vill ta, plus en massa andra gömmor såklart.
Höger framtass och grindarnas dag!
Denna dag var det återbesök hos skalbaggen nere i Bottnaryd.
Så här ser de ut, Titanbock (Titanus giganteus) är en av världens största skalbaggar och påträffas i regnskogarna i norra Sydamerika (samt i skogarna öster om Bottnaryd). Den kan nå en längd på mer än 16 cm (antenner ej medräknade). Arten tillhör familjen långhorningar och väldigt lite är känt om hur den lever.
Vi började dagen med att logga finalen till tipspromenaden vi löste förra veckan. Sen kastade vi oss över en riktigt rolig multi! Fast först så stötte vi på första grinden.
Vägen fortsatte in i kohagen och vi funderade en stund på om vi skulle köra in bland kossorna men valde att promenera istället.
På vår promenad längs den för övrigt fullt körbara vägen även på andra sidan kohagen träffade vi på en bonde som undrade om vi möjligen kom från länsstyrelsen........
Vi förklarade att det gjorde vi inte och då blev han ännu mer förbryllad över att vi åkt så långt bara för att gå i skogen?????????????
Nja, bara för att gå i skogen, vi hade ju ett väldigt klart mål hela tiden! Upplyste honom om att vi letade efter plastburkar och då såg han ju ännu mer förvirrad ut........Men han var trevlig och fick en liten förklaring till att länsstyrelsen inte har uttökat bevakningen på hans marker utan att ev besökare kan ha andra mystiska syften i stället.
Hoppsan! Vi ska visst passera detta: Gummistövlarna kvar i bilen på andra sidan kohagen..........
Men min gpskarta visade sig ha ett riktigt stort fel: Här är höjdkurvan:
Som visade sig vara en alldeles utmärkt väg!
Mäktigt med dessa klippor strax intill kärret.
Till och med en liten grotta hittade vi
Sen kastade vi oss över hö framtass. Vet ju egentligen inte om skalbaggar har framtassar
men CO hävdar det och visst kan jag hålla med om att de har framben åtminstone.
Dessa gömmor var två av dem:
Tur att någon står på marken och håller kameran!
Här började jag känna av myror innanför kläderna.........Men det var inte riktigt läge att jaga ut dem just då!
Terängen hit var inte heller helt lätt, tidigare loggare hade ifrågasatt om CO ägde en helikopter men det var fullt promenerbart även om backiga hyggen är lite svårvandrade......
Åter vid bilen började mörka moln torna upp sig rejält. Luften var åskklibbig och vi valde att försöka hålla oss så nära bilen vi kunde för regnet hängde i luften och sanden yrde i blåsten. I skogen regnade det barr och kottar i blåsten men lustigt nog höll sig regnet borta i flera timmar ännu.
Vi ville nu komma så nära cacherna som möjligt men det var inte helt lätt.
Det finns ju något som heter vägbommar.......
Men efter att ha öppnat en älgstaketsgrind och hittat en vägbom som visade sig vara olåst så hittade vi en plats att ta fika nr 2 på.
En väghyvel passade utmärkt och här ville jag ta ett gemensamt fikakort:
Man tager vad man haver när man ska använda självutlösare.......
Fast vi fastnade båda två!
Vidare till de två cacherna vi nådde härifrån och sen.........
kom ovädret!
Alla himlens portar öppnade sig på en gång och då var det skönt att ha bilen nära.
TB Giganticus
Att placera ut cacher på detta sätt kräver sin man! Att dessutom få det till en helhet och dessutom en (än så länge iallafall) väldigt bra helhet är imponerande!
Vi har äntligen börjat med Caching Camp-12! Jag gillade ju verkligen fjolårets eventcacher uppe på hökensås och har haft en sorts magisk lockelse till dem så det var med spänning vi påbörjade årets upplaga.
Vi startade med CC12 C03 - CC Masters En multi med golftema. Fast vi inte var golfare nån av oss så lyckades vi fullfölja hela även om vi tappade bort oss på vägen litegrann. En riktigt kul variant som även innebar vissa vattenhinder!
Även en annan multi CC12 C19 - Smile sysselsatte oss en stund. Trots att vi anade vad det hela gick ut på fick vi oss ett gott skratt i slutet! även denna en välgjord och kul variant!
Så gav vi oss på vä framtass. Här väntade oss en liten tipspromenad CC12 F55 - Tips 1 - Dungen på 8 gömmor. Vi hittade alla men hade inte svaren på alla frågor så finalen får bli nästa gång.
När man ska placera ut cacher i ett mönster så här så innebär det ju att terrängen ibland är minst sagt annorlunda. Dagens tema gick på "närkamp med granar" och jag hade med mig en hel massa innanför kläderna när jag väl kom hem igen.
Men även fin och trolsk skog träffade vi på
och en och annan sumphåla.
Cachenamnen gav en viss ledtråd om lämplig fotbeklädnad CC12 F61 - Tips 7 - Wet walk. Fast det är ju bra att läsa namnet innan man traskar iväg och inte som vi när vi väl var tillbaks i bilen igen........Fast stövlarna som stod kvar i bilen var i allafall torra!
Helt plötsligt kände vi oss väldigt spännande. Är man kossa och tillbringar sina dagar med att äta gräs så måste de vara väldigt kul att se två tokiga geocachare komma utramlandes ur skogen...
Helt plötsligt kände vi oss väldigt spännande. Är man kossa och tillbringar sina dagar med att äta gräs så måste de vara väldigt kul att se två tokiga geocachare komma utramlandes ur skogen...
Lena gillar även att ta kort när vi är ute, fast jag kan ju tycka att det snart är dags för en lite smidigare kamera.....
Efter närkampen med granarna kändes detta inte helt fel!
För fika det måste man ju.........
En av gömmorna där Lena började gnälla lite på Ancarcrona. För när det var 40 meter kvar var det bara ett litet problem. Det var 40 meter uppåt också.....
Fast det var riktigt fint däruppe!
En em-fika hann vi också med. Inte var dag vi har med vispgrädde i skogen!
Vilken tur att Lena måste vara ledig just denna soliga dag och att vi vågade oss på denna gigantiska skalbagge!
Vi tog åtminstone stigen tillbaks i Mullsjö.
Måndag morgon. Dimman hänger i luften men det har lovats lite sol och uppehåll under förmiddagen. Vi åker till Mullsjö! Glada i hågen passerade vi bron över Stråken och där skulle vi parkera för att ta dagens första cache. Whereabout. En gammal cache som faktiskt legat ute ända sedan 2003!
Hm. Vägarbete och diverse maskiner blockerade parkeringen så vi stannade på busshållplatsen strax efter i stället. Det var ingen bra ide.......
Det var bara 200 meter rätt in i skogen, men vilka metrar......väldigt långa metrar.......Snårskog, liten bäck, "söt liten våtmark" och en större, bredare bäck där U+L blev våt. Uppför och nerför......Genväg är senväg, för när vi kom fram till gömman så fanns en jättefin stig som vi använde tillbaka, bara några meter längre men oj vad mycket snabbare!
Solen vill inte visa sig så vi fortsätter på temat snårskog. Fisket hade två olika terrängnivåer beroende på vilken väg man tog. Givetvis valde vi terräng fyra (inte medvetet). Ännu mer snårskog, uppför, nerför, bäckhoppning.......Klättrade även över en hyffsat murken järnvägsbro. Efter cachen följde vi järnvägsbanken tillbaks, ca 30 meter, innan vi var ute på vägen igen.......Lustigt nog så hade vi passerat den stigen 2 gånger när vi åkte för att vända bilen utan att någon av oss tre märkt den.
Hålvägen / Stråkenleden # 6. Hålvägar är mäktiga! Denna hålväg är en av Sveriges allra största, ca 7 m djup. Den medeltida Eriksgatan passerade här vid vadstället där bron nu står. Dessa hålvägar är upptrampade på den tid då pilgrimer och naturligtvis många andra resenärer gåendes eller till häst, vandrade norrut för att nå den betydelsefulla Nidarås-domen i Trondheim, Norge.
Tänk vad många som gått den här vägen innan oss.......
En bra gömma var det också här.
Båthuset / Stråken 10 Båthuset tillhör Ryfors ägor. På 1920-talet när egendomen Ryfors delades i två delar, Ryfors Nedre och Ryfors Övre tillföll det existerande båthuset vid Stråken Ryfors Nedre. Därför byggdes detta båthus upp för att härbärgera Ryfors Övres båtar.
Båthuset är uppfört i ungefärligt samma stil som Cottagevillan vid Ryfors. Den har kvadratiska fönsteröppningar och en dubbelport mot vattnet.
Nubörjade vi bli ordentligt hungriga. Kaffe, mackor och lite gofika passade bra här.
Dessutom behövde Lena torka strumpor och skor efter morgonens bäckbad
Nästa stopp inte långt från båthuset blev julgranen. Det var 1995 som denna gigant blåste ner, den var nästan fyrtio meter lång och långt över 200 år gammal.
Tyvärr var gömman här disablad upptäckte vi när vi fått fram den tomma burken utan lock och loggbok.
den 1000-åriga eken / Stråkenleden # 12. Dagens bästa gömma och ett otroligt träd.
Tänk om trädet kunde berätta allt som hänt under alla dess år.....
Nu var klockan tolv och det var dags att vända åter igen.
På vägen hem möter oss regnet.
Inte visste jag att Mullsjö hade så många pensionat
Minst 13 stycken ska det ha varit i detta, inte alltför stora samhälle, åtminstone fanns det så många "Hotell och pensionatsgömmor" när vi var där i slutet av mars.
Varför fanns det då så många pensionat just där? Jo, tydligen ska det ha varit väldigt bra höglands och skogsluft just i Mullsjö, så många som hade luftvägsproblem remiterades till att tillbringa lite tid där av läkarexpertisen. Sant eller ej, men vacker natur är det sannerligen runt Mullsjö.
Dessutom var det förvånande mycket snö kvar i skogarna även i slutet av mars.
Fast det kanske har sin förklaring i att just Mullsjö hade mest snö i hela landet under en lång tid denna snörika vinter.
Vi inriktade oss på området runt Mullsjö i första hand. Det var flera cacher i två serier som tilltalade både mig och Titti, nämligen "stråken" och "Torp i Bjurbäck"
knappast dags för en båttur på Stråken än på ett tag....
På väg mot Olofsborgs jaktslott. Stundtals mer än halkigt på den isiga snön, fast vi klarade oss utan vurpor!
En präktig gran på sin tid, ca 200 år gammal och över 40 meter hög, eller lång snarare kanske....
En av alla torpcacherna vi hittade den 30 mars. Vädigt intressanta cachebeskrivningar på alla dessa gömmor. Så kul att få veta mer om de som en gång bott här ute i skogarna.
bojip loggar
Mullsjö krävde ett återbesök några veckor senare.
Denna tripp var lite äventyrligare.
Här hade det en gång varit fiskodling. Vi såg inga fiskar men en burk hittade vi!
Liten bro vi bygga fick!
Dessa var faktiskt mycket bättre, men de gick ju inte dit vi skulle.....
titticc loggar
Vägen fram till postledet var riktigt, riktigt fin i vårsolen.
Två härliga dagar i mullsjötrakten fick vi och det bästa av allt, nu finns det även en ny serie utlagd, stråkenleden, så det lär bli återbesök framåt våren:-D
Varför fanns det då så många pensionat just där? Jo, tydligen ska det ha varit väldigt bra höglands och skogsluft just i Mullsjö, så många som hade luftvägsproblem remiterades till att tillbringa lite tid där av läkarexpertisen. Sant eller ej, men vacker natur är det sannerligen runt Mullsjö.
Dessutom var det förvånande mycket snö kvar i skogarna även i slutet av mars.
Fast det kanske har sin förklaring i att just Mullsjö hade mest snö i hela landet under en lång tid denna snörika vinter.
Vi inriktade oss på området runt Mullsjö i första hand. Det var flera cacher i två serier som tilltalade både mig och Titti, nämligen "stråken" och "Torp i Bjurbäck"
knappast dags för en båttur på Stråken än på ett tag....
På väg mot Olofsborgs jaktslott. Stundtals mer än halkigt på den isiga snön, fast vi klarade oss utan vurpor!
En präktig gran på sin tid, ca 200 år gammal och över 40 meter hög, eller lång snarare kanske....
En av alla torpcacherna vi hittade den 30 mars. Vädigt intressanta cachebeskrivningar på alla dessa gömmor. Så kul att få veta mer om de som en gång bott här ute i skogarna.
bojip loggar
Mullsjö krävde ett återbesök några veckor senare.
Denna tripp var lite äventyrligare.
Här hade det en gång varit fiskodling. Vi såg inga fiskar men en burk hittade vi!
Liten bro vi bygga fick!
Dessa var faktiskt mycket bättre, men de gick ju inte dit vi skulle.....
titticc loggar
Vägen fram till postledet var riktigt, riktigt fin i vårsolen.
Två härliga dagar i mullsjötrakten fick vi och det bästa av allt, nu finns det även en ny serie utlagd, stråkenleden, så det lär bli återbesök framåt våren:-D
