Degramossen tur och retur
Efter att ha jobbar åtta dagar i sträck är det skönt med en ledig helg. Dessutom en helg som inte så mycket var inplanerat och med en helt ledig lördag. Varför inte ta oss en liten förmiddagstur till en mosse? Är ju rätt torrt ute nu så det bör ju gå bra?
Herr bojip och fikaryggsäck stuvades in i bilen och vi styrde mot den enligt rykten lite halvskumma rastplatsen vid våmb där Konagirl77 mötte upp.
Så begav vi oss uppför billingen. Förstår inte riktigt syftet med just denna gamla övergång men estetisk tilltalande är den.
Vårt mål var Billingens mossar: Degramossen och först följde vi billingeleden en bit innan vi svängde av rakt ut i stiglös terräng.
Säkert rätt blött här periodvis, nu var det nästan helt torrt.
Vad kan detta vara för söt liten blomma?
Mmmmm, jag gillar mossar, speciellt då de är hyffsat torra.
Detta måste väl vara en "Ticktrivselplats"
Vi återvände till Billingeleden igen och packade upp vårt fika, mitt i ett hav av blommande liljekonvaljer.
Midsommarblomstren blommar.
Vi följer fina billingeleden nedför berget över vackra Våmbs ängar, helt överens om att detta blev en riktigt fin start på pingsafton.
En försvunnen pilgrimsled
Jag gillar att vandra, något som nog alla som läst bloggen förstått. Därför uppskattar jag det extra mycket när det läggs cacher utefter just vandringsleder.
För sisådär 30 år sedan gick vi en pilgrimsvandring mellan Häggums kyrka till Varnhems kyrka. Ett årligen upprepat arrangemang som vi dock bara fick tillfälle att gå en gång innan det lades ner. Sen dess har nog mycket av leden fallit i glömska och i stället har man gjort nya pilgrimsleder på olika ställen i vårt län.
Men leden som försvann finns faktiskt kvar, även om naturen tagit igen mycket. Om inte paparazzie65 lagt ut ett gäng cacher längs den hade jag nog aldrig hittat hur man skulle gå.
Förra veckan var onsdag ledig och tjejligeträff stod på programmet. Vi startade med
Pilgrimsleden som försvann# 23 Vägvisaren alltså bakifrån, något som visade sig vara bra då vi på så sätt minimerade uppförsbackarna.
Första biten var jättefin gräsbeväxt skogsväg.
Syns att det var några år sen som leden var i bruk, åtminstone om man ska läsa skyltar.
Hygge, här blev det lite trassligare att gå.
En hel del blötare partier fanns det, men med senaste tidens torka var det inga problem för oss.
Pilgrimskors i olika utföranden längs leden.
Spångar fanns det en hel del, mer eller mindre överväxta.
Här blev det fotostopp.
Lite märkligt kan man tycka att man inte tar med sig det som ska sitta på skylten när man ger sig ut så här mitt ute i ödemarken med en ny skylt. Här blev det iallafall fikastopp, lämpligt eftersom vi var ungefär halvvägs.
Hädanefter blev terrängen torrare och stigarna blev både bättre och bredare.
Nu börjar det gå neråt igen och plötsligt får vi lite utsikt.
En riktigt fin vandring såhär en solig majdag när det är torrt i markerna. Så glad att dessa cacher hjälpte oss att inte tappa bort den försvunna pilgrimsleden.
Leder som leder oss till en vacker damm
Dags för en tur för att beta av lite leder igen.
Vi sammanstrålade vid nr 21 och traskade in o skogen med siktet inställt mot Röåsjön.
Det visade sig vara ett bra val då vi på så sätt kunde undvika att bestiga den oväntat branta åsen som låg dold inne bland träden mer än en gång.
Vid sjön var det vackert och häruppe fanns ett vindskydd strax intill.
Leden var fin att gå och gömmorna lätthittade.
Strax var vi åter vid bilarna igen för att ta bilen vidare till den otroligt vackra Gärdsbodammen.
Vilken plats!!!
Här blev det fikapaus och ett lagom avslut på denna korta lilla förmiddagstur.
Pilgrimsled mot Varnhem
Det var en gång ett event. Ett himla trevligt event på brunnhemsberget där det släpptes en ny cacheslinga. Den gången var vädret inte sådär lockande så cacheslingan som släpptes då lät vi vara då. Det där med FTF är kul, men inte alls så viktigt längre.
Nu har vädret blivit betydligt bättre och en ledig förmiddag avsattes till en promenad. Vi valde att bara logga halva slingan och började alltså med PGL mot Varnhem# 12 Tre km Varnhem
Jättefin vandringsled som dessutom råkar passera ett ställe jag länge varit grymt nyfiken på sen vårt förra besök.
Kattmannens stuga visade sig då vara under renovering av en pratsam norrman som hade stora planer. Minsann skulle det byggas både utsiktstorn och serveras våfflor.
Såg ju rätt ok ut från håll men här var nu återigen öde.
Fast den gamla cachen fanns faktiskt kvar, i källaren under den gamle mannens nedbrunna hus. En tragisk historia ligger bakom denna plats, där "tomten" som han kallades i folkmun knappast unnade sig själv någonting alls, men månade om sina många katter. Mitt i natten började huset brinna, som tur var befann han sig just då på sjukhuset, och när det var dags att få komma därifrån trivdes han inte alls på äldreboendet utan valde att flytta hem till sin lilla gård igen för att bosätta sig i hönshuset.
Hjälpsamma närboende samlade ihop till baracken i bakgrunden så att boendet skulle bli drägligare.
Vi fortsätter promenaden längs vandringsleden.
En gammal stenbro.
Vacker skylt berättar om en svunnen boplats.
Vitsipporna blommar bland de mossiga stenarna på bergsluttningen.
Hinten är björk.......
Violer i ljusaste blått.
Och lite mer blått.
Och en och annan gullviva,
Det är vackert ute nu!
Nu öppnar sig skogen och det blir mer hagmarker allt närmare Varnhem soom vi kommer.
En riktig idyll!
Fina Tallulah!
En av de vackraste broar jag vet!
Vi valde att gå Rosenstigen tillbaks till Varnhem där vi hade lämnat två bilar.
Så vackert där längs bäcken.
Fick bli en mycket kort samåkning upp till startpositionen. Jag försöker undvika att samåka nu med tanke på Corona pga att jag träffar så mycket folk dagligen på jobbet. Visserligen försöker jag hålla avstånd där såklart men det är dumt att utmana ödet. Vill verkligen inte riskera att smitta någon om jag själv skulle råka vara smittad.
Häruppe vid Göken vid Dammen hade vi lämnat av en bil innan vandringen och här fick det oxå bli fikastopp.
Så vackert!!!!!
Resten av leden tar vi en annan dag, då vädret förhoppningsvis är lika bra som denna lördag förmiddag.
