Brunnsbo ängar och Dala kvarn
Denna soliga måndag var behovet av naturen extra stort. Framför mig låg en uppgift som jag kände mer och mer obehag inför och vad är bättre att distrahera hjärnan med än lite geocaching tillsammans med en god vän.
Vi åkte först till en underskön plats!
Brunsbo storäng, ett par kilometer öster om Skara, är en av landets största bevarade slåtterängar från medeltiden. Dessförinnan låg här en by, och arkeologer har lyckats spåra odlingslandskap från tidig järnålder, vikingatid och medeltid. Under dessa tidsepoker har marken odlats på olika sätt och det går att skönja fägator och forntida lämningar.
Så ljuvligt vackert med solen som silades genom de stora trädens kronor!
Vi fortsatte till en annan underskön plats!
Dala kvarn är från 1800 talet en gång per år startas kvarnen upp för att mala mjöl.
Sörboleden är en 3km lång vandringsled som invigdes 1978.Leden går in i djup ravin som bildades efter istidens slut. Leden går över 6 broar, bland ett rikt växtliv och passerar 2 källor, varav den ena är järnhaltig.
Vilken vandringsled. Kändes lite grann som att gå i en svensk regnskog, om nu sådana hade funnits. Riktigt lummigt!
Väl tillbaka igen efter en ca 2 km vandring passade det utmärkt att fika. Denna gång fick termosen rycka in som kamerastativ!
Stärkt av dagens utflykt kunde jag sedan ta itu med min uppgift.
Gott med vänner som ställer upp för en när man behöver!
Lurö
Ibland har man tur!
Tur i att sonen har en kompis som har släkt på Lurö!
Dessutom en väldig tur när den kompisen ville ha med sig vår son på en båttur ut till nämnda ö.
Att sedan hela familjen blev medbjuden var ju ännu mera tur!
Dessutom hade vi tur med vädret.........
Lurö är en ö mitt i vänern som jag nog aldrig hade kommit till annars!
En väldigt mysig ö.
Vi la till vid deras privata brygga nära fyren och tog sen en promenad på ön.
Några cacher tog vi också bl.a
Här ligger det en gammal offerkälla.
Utsikten mot fyren var fin här!
Fyren hade även fungerat som privatbostad men det nästan 90-åriga paret som bott där var nu för krassliga för att klara livet på ön. Numera bor andra släktingar där sommartid.
En liten stuga på ön som knappt var större än en lekstuga brukade bebos av två stockholmare en månad varje sommar. Stugan hade ett riktigt fint skiffertak!
Så vackert!!!!!!!!
På vår promenad gick vi förbi ett ställe med väldigt mystiska minimala små bikupor. Tog tyvärr inget foto på dem men det visade sig vara ett riktigt kärleksnäste......
Sådana här ställen visste jag inte att de fanns.
Det finns även en klosterruin från 1100-talet på ön.
Pilgrimsleden gick en gång här från Kålland över Lurö och till Värmlandsnäs. Nu var det inga munkar som vandrade förbi men ön var full av fina vandringsleder så det var en fantastiskt ställe att vandra på.
Lurö var oerhört vackert. Tusen tack till sonens familj som gav oss möjlighet att få komma hit!
Kottholmen
Kottholmen är en liten ö i Tidan med två cacher på. Jag kan inte påstå att jag hört talas om den förut och visste därför inget om den.
Ön är fin med lövskog på men när vi närmade oss detta började jag inse att det var något speciellt med just denna ö!
Hint "under sten" kanske........
Kottholmen är en bildad ö i Tidan strax söder om Ullervad i höjd med Ullervads kyrka. Ön bildades efter att man sprängt fram bergskanalen väster om ön för att kunna sänka Tidan och få mer brukbar jordbruksmark söder om Ullervad.
Vilket jobb som var gjort för så lite egentligen
Gigantiska stenhögar med bortsprängda stenar från den spikraka djupa kanalen.
Riktigt läskigt att gå längs kanten för det var en bra bit ner till vattnet......
Ett fantastiskt ställe jag aldrig hittat om det inte vore för geocaching!
Torp i Bjurbäck
Det finns en mycket trevlig serie utanför Mullsjö som visar upp en massa gamla platser där det en gång legat
gamla torpställen. Jag tycker detta är ett utmärkt sätt att inte glömma de tider som flytt och förfädernas slit
i dessa små ställen, oftast långt bort från allfartsvägarna.
Hagabergarna har här gjort ett stort arbete då de även kompletterat cachebeskrivningarna med lite
fakta om de som en gång bodde där. Livet kan inte ha varit alltför enkelt.
Hit tog vi bilen, (efter att ha kontaktat Co innan då det finns en vägbom några km innan man kommer till cachen). Det var tydligen helt ok att köra upp hit och det var vi glada för eftersom det var en gigantisk uppförsbacke att forcera samt att åskan hängde i luften.
Sjöstugan låg mitt uppe på berget och det var långt att ta sig hit även med bil, måste ha varit väldigt ensligt förr i tiden.
1912 flyttade änkan Augusta Johansson född 1868 i Bondstorp in med sina sju barn och blev kvar
till 1931. Tänk att bosätta sig här ensam med 7 barn........
till 1931. Tänk att bosätta sig här ensam med 7 barn........
Den gamla vägen till Haghemmet undr Nyckelås / Torp i Bjurbäck # 9
De flesta ställena finns nu enbart grunderna kvar av, men man kan även hitta oväntade saker.
Kanske dags att skaffa nya skor?
Dessa stod kvar på trappan här:
Hade inte CO skrivit om dem o cachebeskrivningen hade jag inte sett dem. Snart har naturen även återtagit torparens skor.......
En och annan blommande perenn finns fortfarande kvar. Dessa tycker jag är riktigt fina
En vacker fikaplats med utsikt hittade vi också!
Utsikt även över vackert belägna Näs Gård.
På medeltiden hette gården Haga. Det första (f.n.) skriftliga dokumentet är ett testamente från 1371. Hur gammal gården är vet man inte. På den tiden fanns ett stentorn vars källare finns kvar under norra flygeln. Gården är medeltida till sin uppbyggnad genom sin "ringformiga" uppbyggnad. Under en period befann sig gården på en holme, och boskapen låstes in över natten på gården. Det gällde att skydda sig för de elaka västgötarna, smålänningarna, danskarna och stigmän.
Detta är ett av två porthus som finns kvar i Sverige!!!!!
Gården är uppförd i trä och har ett berömt porthus i karolinerstil från 1600-talet, som klarade sig undan branden. Det är ett av två porthus från den tiden, som finns kvar i Sverige.
Sju gånger försökte man riva porthuset men det blev aldrig verklighet eftersom en ko dog i ladugården varje gång man skred till verket. Efter detta ansågs det föra otur med sig att riva eller ändra på byggnaden. Vid midsommarafton sägs en vitklädd dam visa sig i porthuset och välsigna gården. Vem damen är förtäljer inte historien men kanske är det fröken Lillie, som bodde på Näs 1715-1745 och som drunknade i en närbelägen sjö under ett oväder.
Ingen cache här. Undrar varför egentligen?
Obs bilden är lånad från Näs gårds hemsida.
Dagens sista gömma var en otroligt fin plats!
Välkomstkommiten mötte upp men de befann sig i rätt hage, alltså den som vi inte skulle in i.....
Känner mig så rofylld i både kropp och själ efter en sådan här tur. Motion får man gratis utan att man knappt märker det dessutom!
Härligt!
FTF-jakt kan vara förenat med viss hälsorisk......
Min lilla serie på Hökensås föll i god jord. Jag var riktigt nöjd eftersom gömmorna släpptes då det fortfarande var ljust och jag gillar inte när cacher släpps nattetid.
Detta fick till följd att det blev en FTFjakt uppe runt sjön av cachare från grannlänet jönköping. Var är alla skaraborgare förresten?
Fyra tappra smålänningar mötte upp från olika håll och för alla utom ankarcrona så blev det en behaglig tripp, om man läser loggarna.
En rejält stukad fot och en heldag på diverse vårdinrättningar blev priset på en sannerligen dyrköpt FTF för hans del. Tänk vad en hal rot kan ställa till det........Hoppas att han snart är på benen igen!
För övrigt så var det bara kul att läsa loggar:
"Som jag vid det här laget sagt många gånger till dig Bojip, så uppskattar jag verkligen dina små serier runt om i Västergötland. De har förgyllt många timmar! "
"TACK bojip för denna allt igenom härliga upplevelse under vår färd runt den lilla sjön Grubben!!!"
"Stort tack för ytterligare en trevlig bojip-runda! Du har riktigt bra koll på att lägga ut dessa."
"Detta är geocaching när det är som bäst. Promenad runt en fridfull skogssjö i härligt sensommarväder."
"Sammanfattningsvis kan man säga att detta är en riktigt trevlig runda att ta sig runt på. Fantastiskt fint alla årstider kan vi tänka oss så hit ska man ta sig för härlig naturupplevelse."
"Tack för även denna fina serie Bojip, du är en mästare på dessa!"
Tänk vad några petrör i skogen kan göra. Ingen gömma är mer än just ett vanligt petrör, här är det naturen som gör jobbet.Men jag blir så glad jag av loggarna!
Tror det behövs åtminstone en slinga till häruppe. Ska bara låta den skadade FTFjägaren få en chans att läkna lite först.......
Projekt Hökensås
Men nu är tiden mogen!!!!!
Hökensås är inte alls långt bort egentligen, det ligger ju delvis i min egen hemkommun, Tidaholm, så nu ska jag göra några gömmor som jag själv uppskattar mest. Nämligen, geocacher längs fina vandringsstigar.
Hökensås har ju närmare 50 olika sjöar och eftersom det är massor av fiskare som tar sig runt sjöarna så borde det inte vara omöjligt att lägga åtminstone två rundor i det vackra landskapet däruppe.
Första rundan, "Grubben runt" är planerad och klar. Fina, lättvandrade stigar strax intill sjön hela vägen runt.
Säga vad man vill men det är något speciellt med Hökensås!
TB giganticus igen
Det går hit, det går dit, det går runt en liten bit......
Undrar varför jag kommer att tänka på denna lilla strof tro?
Kan det vara för att detta var dagen då vi varken gick, cyklade eller åkte bil speciellt rakt.......
Färdens mål var jätteskalbaggen!
Men bättre än så här blir det nog inte......
Jag gillar ju visserligen den här varianten där man får ta sig över stock och sten för att hitta bästa vägen fram till gömmorna, (därav de krokiga spåren på gpsen) men området är tyvärr spärrat rätt bra av vägbommar och promenaderna blir hädanefter rätt långa, så skalbaggen börjar nu kännas rätt färdig för denna gång. Det har varit några underbara turer vi har fått här tack vare detta. Massor av naturupplevelser vi inte fått annars.
Att hälla upp en kopp kaffe i denna miljö är vila för själen!
I öster ser du Dumme mosse, Axamosjön och möjligen kan du även se Skärstad om du har riktigt skarp
blick... ;-) I sydöst ser du Taberg som majestätiskt reser sig över horisonten och sätter det lilla samhället på kartan.
I söder ser man skog efter skog efter skog, så långt ögat når...
I söder ser man skog efter skog efter skog, så långt ögat når...
Att ta sig hit var dock inte en vila för kroppen. 300 meter över havet och som nästan alltid i denna serien,
ingen stig......
En massa fin skogsmiljö har vi sett. När solen skiner genom grenarna blir skogen nästan magisk.
Så grönt, mjukt, mossigt och med en liten bäck som porlar lite längre fram. Vackert!
På andra sidan blev det dock snårskog och vi tog en annan cache i stället. Ännu mer krokiga streck på spårloggen!
Så vackert med en mossklädd sten med röda lingon på. Denna stenen kommer jag minnas länge för precis intill trampade jag ner i ett hål och studerade mossan på riktigt nära håll.
Konstaterade även då jag låg där på mage i blåbärsriset att det är ovanligt gott om blåbär detta år!
Betinagöl, idylliskt placerad mitt ute i skogen.
Hur kommer det sig egentligen att träd växer på detta vis?
Vi hade med våra cyklar, ett smart val då vi ville komma lite längre in i området.
Någon burk här????
Vi valde ändå de gömmorna som var relativt lätta i terräng denna dag. Ett och annat sumphål tog vi oss förbi och över och vi gick nästan helt i stiglös terräng mellan cykelturerna. Allsidig träning kan man nog kalla det. Men en väldigt trevlig träningsform! Fast Lena knorrade lite på kvällen: "Jag är helt öm i kroppen och det är ditt fel bojip".....
Kan det komma sig av att även Lena trampade ner i ett hål och tappade balansen, ramlade baklänges, med huvudet neråt i en uppförsbacke och inte kom upp tro på egen hand? Där fick jag agera bärgningstjänst ;-)!
Men hur kommer då CO på sina cachebeskrivningar?
Just här handlar det om underkjolar från 1700-talet!
CC12 D36 - Stubb
Stubb är en tjock underkjol, som bars närmast kroppen (underbyxor användes inte), under flera lager av underkjolar.
Från och med 1700-talet blev stubben vanlig hemmaklädsel, för dem som inte klädde sig i den lyxigare adriennen.
När du närmar dig slutmålet med din resa och börjar känna vittring av loggremsa, då befinner du dig på en plats med många stubb(ar)...
Stubb är en tjock underkjol, som bars närmast kroppen (underbyxor användes inte), under flera lager av underkjolar.
Från och med 1700-talet blev stubben vanlig hemmaklädsel, för dem som inte klädde sig i den lyxigare adriennen.
När du närmar dig slutmålet med din resa och börjar känna vittring av loggremsa, då befinner du dig på en plats med många stubb(ar)...
Ännu en skön dag i skogen! Men inte hade det varit lätt att bära stubb en sådan här tur.......
Milstolpar ska firas ordentligt!
Lili43 närmade sig en milstolpe med stormsteg. 3000!
Den ville hon fira med oss! Kul!!
Vi styrde färden mot Falköping och några väl valda cacher.
Först passade vi på att återuppliva gamla barndomsminnen, för visst var det ett bra tag sen iallafall jag lekte med hink och spade.....
Riktigt kul upplägg, fast sen rörde vi till det för oss.......
Så underbara gömmor. Tur att jag råkade få en poäng till för nu är de helslut!
Vad firar man en milstolpe med då? Ja det kan ju vara väldigt olika...... Just denna dag blev det riktig fest.
Först smörgåstårta och sedan jordgubbspaj med glass!
Efter tre timmar i en varm bil hade glassen klarat sig över förväntat och var precis lagom mjuk! Vilken tur att jag inte hann baka denna gång för då hade det tyvärr inte blivit den fest det blev nu.
Tack allihop för en underbar utflykt!
Grattis Lili43 till 3000!
Hökensås lockar
Jag behövde göra service på en av mina gömmor uppe på Hökensås så jag frågar om det är någon som vill följa med. Det finns ju trots allt några ologgade burkar där med! Jodå, det ville både jamandcat, titticc och Miss.P. Jag packar en liten påse med det jag behöver och ställer den på hallbyrån. Där står den riktigt bra.......
För när vi är framme vid gömman jag skulle serva upptäcker jag att allt jag behöver står kvar på hallbyrån.....
Nåväl, vi gjorde ett tappert försök att fiska fram burken men gav upp och letade upp fiskesjöar i stället.
En och annan fiskare såg vi ju också.......
Fikaplatser behöver man inte leta när man är i dessa trakter, det är bara att åka fram till en av områdets mer än 50 sjöar så hittar man bord och stolar.
Vi valde att fika här: Hökensås Sjöar -Avknoppningen- Grubben
Så fint! Denna gömma kom faktiskt till tack vare ett litet uppdrag i min gömma: Fikaplats #7 Ibbesjön.
Det roliga är att denna dag resulterade i ytterligare tre nya gömmor pga samma uppdrag, nämligen
Hökensås sjöar - Kroksjön
Södra Laxagölen. (Hökensås sjöar)
Hökensås sjöar - Björnsjön
Riktigt, riktigt roligt, för här uppe i denna underbara natur finns plats för många fler gömmor.
Fast vi hade vissa problem med naturkrafter denna dag. Varenda gång vi stannade vid en sjö efter att vi fikat så minsann mullrade inte åskan, alternativt så började det regna.
Men så oerhört starka färger det blir i solen strax innan regn!
Gräset blev nästan lysande grönt!
Jo, vad gäller min gömma som behöver servas, det får bli ett återbesök, och nu är nog tiden mogen för visst borde det väl finnas en promenadslinga eller två här uppe oxå?
Stenungsund tur och retur
I stenungsund finns en butik! Ja egentligen finns det ju som i de flesta andra städer en massa butiker, men just i stenungsund finns en riktig nördbutik för alla oss som snöat in oss på det här med geocaching.
Vissa i sällskapet ville gärna dit och när man blir tillfrågad om en utflykt så säger iallafall inte jag nej.
Alltså gav vi oss iväg neråt kusten till en tidig morgon.
Första stopp blev en begravningsplats i Trollhättan!
Hojum. Oj vilken fin plats!
Väldigt vackra näckrosor fanns det oxå! En oerhört rofylld begravningsplats. Gravarna fanns givetvis, som sig bör, på en sådan plats men de var placerade på andra sidan kullarna runt dammen.
Så körde vi då ner till lilla Edet.
Här hade vi otur. Två DNF på raken men en fin plats fann vi. Sveriges första sluss!
Att kräla runt i makadam har sannolikt samma funktion som att ligga på spikmatta. Oj vad det satte fart på cirkulationen.........
Flaggpiren var nästa stopp. Här passade vi på att fika och hade även turen att se denna enorma bår slussas upp i göta älv.
Så satte vi då kurs mot målet för dagen Geocachen. Denna gömma hade Nilla sett ut som önskegömma för att logga sin nr 2000!
Grattis till Milstolpen!!!!!
Vi åkte vidare mot dagens vackraste ställe.
Norums Holme Ett naturreservat med snälla hästar i hagen.
Hade det funnits en bättre plats att fira milstolpen på? Tror knappast det.....Cider och jordgubbar med havets kluckande på en solvarm klippa! Underbart!
För att komma ut till ön fick man gå på en asfalterad "gångväg". Måste kännas riktigt häftigt när det är mer vatten i havet!
Jodå, burken hittades trots att den hade en naken väktare! En soldyrkande man som inte ville riskera vita partier på ..oppen!
Så vackert!!!!!!
Tyvärr hann vi inte med alla gömmor vi önskade men de som var bra nämner jag här.
Nu börjar det mörkna och vi stannar vid en fin och populäör hundbadplats. Gömma fanns det givetvis oxå men en bra bit uppför ett berg så den får ligga osignerad. Fint var det iallafall i solnedgången!
Sista cachen blev Take a break - Edet
Vackert med ljusen som speglade sig i den stilla älven. Sedan blev det raka vägen hem, förutom en liten incident där vi höll på att tappa ena hjulet. Det löste sig på oväntat sätt och vi kunde återvända hemåt efter en riktigt härlig dag!
Visingsö
Mitt i Sveriges näst största sjö ligger Visingsö! En ö som passar sig alldeles utmärkt att cykla på då den är relativt platt och har rätt sparsamt med biltrafik.
Färjan från Gränna tar ca 20 minuter och det finns tre färjor att välja mellan.
Vi har nu försökt oss på att komma till Visingsö i tre år men av olika anledningar har det inte blivit av, det har varit vädret, eller akut sjukdom som ställt till det. Förra året var det ett gipsat ben som omöjligjorde cykling.
Så vad gör väl det att det ska bli årets varmaste dag? Ca 31 grader i skuggan hindrade oss inte när vi lastade på våra cyklar och gav oss iväg.
Det var varmt, javisst, men det blåste ju lite ibland och i skuggan under träden var det skönt.
Vi började med att cykla ner till Näs borg.
Här har vi varit förr och visste att det var en fin plats.
Efter en välförtjänt picknick i skuggan av körsbärsträd var vi redo att söka reda på vår första cache på ön.
Visingsö är rätt tomt på cacher, märkligt nog men några finns det.
Näs är Sveriges äldsta kungaborg. Slottet uppfördes i mitten av 1100-talet för att tjäna som ett ointagbart fäste under fejderna mellan de Sverkerska och Erikska ätterna. Läget är strategiskt valt på en udde med sikt åt alla håll. Under 11- och 1200-talen vistades kungarna ofta på Visingsö. Här föll Karl Sverkersson 1167 offer för sin medtävlare om makten, och här ändade flera andra medeltidskungar sina dagar: Erik Knutsson (hetsig feber), Johan Sverkersson (sotdöden), Magnus Ladulås (sjukdom). Under striderna mellan Magnus Ladulås söner blev borgen nedbränd 1318. En stor del av borgen har under århundradena ätits upp av sjön. Till Näs och Johan I:s hov kom den store isländske sagoberättaren Snorre Sturlasson på besök och i den isländska sagan Rimbegla omtalas Visingsö och »dess ansenliga slott, där konungen förvarar sina dyrbarheter och som är det starkaste i hela riket«. Skattkammare utgjorde sannolikt det runda, välvda rummet i östra tornet, tillgängligt endast genom ett hål överst i kupolen.
Kusten är riktigt brant och vacker med mängder av körsbärsträd.
Åren 1836-1864 odlades silke på Visinsö
-några knotiga mullbärsträd är vad som återstår i dag
Grunden var en plantage med 1500 mullbärsbuskar som varje vår skördades på sina blad.
Bladen var föda åt silkeslarven
som i sin tur spann den åtråvärda silkeskokongen.
En enda kokong kunde ge upp till 1000 meter silkestråd.
Bästa året på Visingsö var 1853 med 25 kg kokonger.
-några knotiga mullbärsträd är vad som återstår i dag
Grunden var en plantage med 1500 mullbärsbuskar som varje vår skördades på sina blad.
Bladen var föda åt silkeslarven
som i sin tur spann den åtråvärda silkeskokongen.
En enda kokong kunde ge upp till 1000 meter silkestråd.
Bästa året på Visingsö var 1853 med 25 kg kokonger.
Träden ser urgamla ut med sina knotiga former och gav en välbehövlig svalka denna varma dag.
Remmalag är annars en välkänd företeelse på visingsö, en lång hästdriven vagn som de flesta turister på ön brukar ta en sväng med.
Det var alldeles för varmt för att orka cykla hela ön, vi valde att bara cykla den södra halvan och tur var nog det för efter glasspaus i hamnen tornade sig molnen upp.
Hemma åskade det och regnade för fullt då, men vi hann lämna ön innan regnet kom dit.
En härlig utflykt en somrig dag. Vi ångrade att vi inte packat badkläder för vid näs fanns en fin badplats, men det får bli en annan gång om vi lyckas komma hit igen!
.
Vilken tur att Boda Borg finns!
En dag såg jag på facebook en diskussion om att Sundsvall har fått så många fina gömmor!
Team "Cache Us If You Can" ligger bakom dessa.
Synd bara att det är så ruskigt långt dit tänkte jag, fungerar ju knappast med en dagstripp precis.....Bara 60 mil enkel resa.........
Sen tänkte jag inte så mycket mer på det förrän en planerad semesterresa till kusten plötsligt blev inställd.
Hm, Kollade upp lite grann vad som fanns runtomkring och då såg jag det:
Boda Borg, familjens favvonöje nr 1 ligger ju bara några mil utanför i Torpshammar! Att det dessutom är det första i världen och dessutom hyser ett eget spöke talade även det för saken.
Dessutom fanns en liknande anläggning utanför Gävle: Alborgen. Perfekt med ett övernattningsstopp där på vägen upp!
Släppte förslaget och familjen köpte allt med hull och hår. De kunde t.o.m tänka sig att följa med på några mycket väl valda geocacher!
Vi styrde kosan upp mot Valbo tidigt lördag morgon för att utmana oss själva ett par timmar på Alborgen. Så kul att kunna göra något hela familjen uppskattar! Trötta körde vi den dryga kilometern till vårt hotell för natten.
Morgonen därpå passade jag som vanligt på att försöka få en morgonpromenad:
Gick då förbi Änglahöjden, med Världens största änglaspel
Historien om änglaspelet hade jag missat, däremot har man ju hört destå mer om en bock i halm!
Solen sken från en klarblå himmel och det vattnet på Gävleån var som en spegel!
Vi fortsatte vår färd upp mot Sundsvall där vi skulle bo i 3 nätter.
The Chronos Case är en av dessa cacher.
http://www.clubdestroyer.se/cacheguide.pdf. En fantastisk cacheguide om just dessa gömmor.
Lägger in några bilder men inte vilka av cacherna de är vid för att inte spoila så mycket.
Så underbara gömmor!
Vi loggade 7 av dem och alla var egentligen värda poäng men så många poäng har jag ju tyvärr inte.
Jo vi åkte till Boda Borg också, men jag loggade inte gömman strax intill. Det vill till att inte fresta på familjens humör allt för mycket.....
Inget spöke såg vi heller. Inte ens några sockerbitar som spöket sägs lämna lite här och var men en underbar dag hade vi där ändå!
Sundsvall visade sig vara en oerhört vacker trakt, känner att jag gärna vill återvända hit ett annat år, och kanske få chansen att leta upp några mer av gömmorna.
Lite turistbilder:
Galtströms bruk, Så mysigt. Här fanns de mest otroliga räkmackor att köpa, vilket vi självklart gjorde!
Hemsö fästning som var topphemlig ända in på 80-talet.
Skeppshamn, längst ut på åstön som oxå hade varit militärt område tidigare.
Ett gammalat fiskarsamhälle som var bevarat trots militärens verksamhet!
Underbara Holmö brygga! Ljuvligt fikabröd på en oerhört vacker plats!
På dessa ställen hade jag bara min mobil att cacha med och på alla platserna var endast nödsamtal möjliga. Alltså blev det bara att turista här! Fast det är inte så bara det heller!
Vi bodde i Söråker och utsikten från vår altan var inte precis illa den heller!
Några fantastiska dagar senare var det dags att vända åter hem igen. Sista stoppet på vår väg blev Sala.
Vi har ju redan varit i silvergruvan så vi tog en lugn förmiddag här i stället. Vilken oerhört fin stad detta är egentligen med alla sina dammar som från början kom till för gruvans skull.
Det var riktigt fint att promenera omkring bland dammarna.
Så var det då sista etappen hem.
En bensträckarpaus kunde familjen övertalas och det blev en promenad i gizmoskogen. Helt klart rekommenderbart även detta.
Jag älskar verkligen dessa jobbade gömmor som börjar dyka upp alltmer ute i våra skogar!
Hemma igen efter denna lilla familjetripp kan jag inte göra annat än att säga att jag är glad att trippen till kusten ställdes in för denna resa skulle jag inte vilja vara utan!
