E4mystar och Kråkeryd-Sväm
Som ett pärlband längs E4an, norr om Gränna, ligger de där.
Jag är ju inte så där jättebra på att lösa mystar, så det är sällan jag ägnar sådana nån större energi.
Men som sagt så råkade jag få upp denna på GSAK och blev nyfiken på allvar.
E4 Mystery Trail #20 Kaffe
Vilken kul myst som dessutom verkade lösbar även för mig som har svårt att koda av dolda budskap.
Ja, så gick det som det gick. En efter en av de där mystarna har jag nu kollat på och variationen samt upplägget har gjort att jag fortsatt och bara blev mer och mer imponerad av serien. Jag har googlat på en himla massa saker jag aldrig hade kommit på tanken att söka efter annars. Bland annat har jag tagit en promenad på Hashima (en övergiven japansk ö) med gula googlegubben, jag har lärt mig mer om orkaner och andra vindar, sökt efter farligt gods, livsmedelstillsatser, 1800-talsgubbar och dolda siffror på flygplatser. Jag vet även att framändan på ett bi är +1 och bakändan är lika med -1, binära tal kan man nästan kalla det, samt jag vet att ägghalvan har en egen dag.
Nåväl, denna mystserie har varit riktigt kul att lösa, upplägget är olika på dem alla och åtminstone ett antal av dem låg fint placerade längs en finfin alternativ väg om man inte vill köra E4.
När det så var dags att passera nästa milstolpe så fick det bli en av dessa mystar, och det kändes kul eftersom det glatt mig många timmar i januarimörkret.
Men såklart är det ju kul om det finns möjlighet till en vandring oxå. #10 Kråkeryd - Sväm P P F var precis en sån milstolpefirarvandring som jag uppskattar.
Hade från nr10-20 kvar av serien så det fick bli dagens vandring.
Vacker och dramatisk vätterkust, precis som förväntat.
Svårt att ha bättre sällskap på denna vandring.
Enligt cachebeskrivningen så var vi förberedda på en mer krävande vandring än det faktiskt var och tiden vi hade till förfogande räckte så gott att vi även hann med lite mer.
En Enkel E4 Tur vi inte fick möte här......
När vi närmar oss målet för dagen, dvs Linköping och hämtning av sonen, så sken solen upp och vi hittade ännu en vacker plats.
En alltigenom härlig resa denna januarifredag.
Kvarnrundan
En runda vi pratat länge om att gå. Känns det igen?
Skulle tro det, för det finns ett gäng sådana. Som tur är för rundor, det gillar jag. Kvarnrundan har egentligen alla förutsättningar, vatten, små broar, historia, fin natur, vacker utsikt samt ett gäng roliga och annorlunda cacher på det.
Finns egentligen bara en enda nackdel och det är att självaste vandringsleden har sett sina bästa dagar.
Falekvarna by ingår numera i Slöta socken, men utgjorde tidigare en egen socken. Byn ligger Utmed kvarnbäcken som rinner upp vid Gerumsberget. Falekvarna var en utpräglad Kvarnby, men samtidigt spelade jordbruket en viktig roll.
12 av gårdarna hade en egen kvarn. Kvarnarna var i högsta grad beroende av varandras vattenflöde. Det har aldrig funnits några egentliga vattendammar till kvarnarna. Den lilla bäcken Har gett tillräckligt med vatten för att driva vattenhjulen.I Falekvarna har det funnits sammanlagt 13 kvarnar. Idag återstår 6 kvarnbyggnader i varierande skick, 3 tydliga kvarngrunder Och 2 tydliga vattensystem för kvarnar som idag inte längre finns kvar.
En av de gamla kvarnarna, minns inte vad den hette tyvärr, eftersom även infoskyltarna var i lite varierat skick.
Lite kul isformationer under en av broarna.
Betydligt mindre snömängd än hemma i kungslena, vilket ju var tur eftersom snö inte underlättar letandet.
Här fick vi ta till extra hjälp av naturen.
Dramatisk himmel.
Fin vy över falan.
En riktigt bra runda som bara kan rekommenderas!
Vintersol på Tinnerö
Dags igen för en tur till Linköping efter ett ljuvligt jullov. Termin 2 på LiU väntade på äldste sonen och vi agerade skjuts. Efter att han säkert kommit till sin lägenhet valde vi att ägna några soliga timmar åt en promenad på fina Tinnerö, en plats jag kommit att tycka väldigt mycket om.
Naturreservatet är stort och det finns en hel massa cacher där, men återigen hamnade vi vid Rosenkällasjön, något som visade sig vara riktigt riktigt bra.
Vilken helt ljuvlig vinterdag det var!!! Sol från en alldeles knallblå himmel och inte speciellt kallt.
Vi började med en fika vid denna fina plats.
Full fart på vattnet strax intill parkeringen och is på träden= vackert!
Mätta och belåtna fortsatte vi så vår promenad längs sjökanten.
Stigen var lättvandrad och solen sken så fint på vår sida sjön.
Tur att det fanns spångar och broar som hjälp.
Is på sjön men trots det såg vi några sjöfåglar längre bort. Kan det varit öppet vatten där i andra änden av sjön tro?
Några riktigt bra cacher hittade vi oxå. Den här fick vi jobba en del för. En himla tur att vi var själva här just då, för det vi gjorde kan inte rikligt gå under normalt betende. Vattnet var ruskigt kallt vill jag lova och alldeles grönprickigt.......
Annars så var vi långt ifrån själva här i omgivningarna. Det var mycket folk ute och gick i det ljuvliga vädret.
Ändå hade vi tur som kunde logga alla cacher utom en utan att bli störda.
Hur skulle vi egentligen förklara vad vi gjorde här annars?
Smidig som ett kassaskåp är ingen fördel när man vill upp på en alldeles för hög sten, men med ett riktigt bra teamwork löstes uppgiften. Tur att naturen hade hjälpmedel att erbjuda, men utan titticcs hjälp hade jag aldrig kommit vare sig upp eller ner.
Solen är på nedgång och färgar naturen gyllene. Tinnerö kallas även eklandskapet och det märks.
Många fina små "trädöar" finns det i hagarna vid sjön.
En synnerligen, väldigt bra dag blev det. Vilken tur att sonen ville hem till sitt, just en sån solig vinterdag.
Varför åka till Grästorp och Igelstorp?
Jag har fått frågan förr men nu, när den dök upp igen häromdan, så har jag funderat lite extra på det.
Vad är det egentligen som gör att jag fortfarande geocachar och inte har tröttnat?
Ja, jag erkänner villigt att jag tycker det är aptrist att skriva i loggböcker. Jag tycker faktiskt att det är precis lika tråkigt att leta i stubbar, täta granar och under rotvältor. Och jag gillar inte heller att böka runt i gammalt skrot och annan bråte. Eller att leta på ett ställe där det passerar massor av folk eller nära nåt bebott hus.
Så alltså borde jag väl slutat för länge sen, eller?
Jo det kan man ju tycka med tanke på det jag just skrivit och det hade jag nog oxå gjort om det inte varit för allt det andra som geocachingen är unik på att ge.
Att ta en promenad på ett ställe man inte hittat annars, tillsammans med vänner man kan prata med allt och ingenting om. Att man får motion på kuppen är ju bara en bonus.
Att få uppleva äventyren som många av de cacher jag väljer att besöka så ofta ger. För även om själva cachen är en enkel burk så är ju vägen dit många gånger tillräckligt spännande. De där burkarna som ligger i stiglös terräng och att hitta sin egen väg till är en utmaning jag uppskattar.
Att hitta smultronställen som få känner till. För geocaching är ju fantastisk på just detta. Så många fina platser jag besökt och en sån massa fina foton jag har i min samling tack vare det. Kållandsö är ett sånt ställe som jag inte lärt känna och uppskatta utan de där burkarna.
Att få göra sånt som inte alla andra gör. Jag minns fortfarande med glädje den luciakvällen vi plaskade omkring i en bäck iförda vadarstövlar i mörkret. Eller när vi hyrde trampbåt och badade med kläderna på i somras. Eller den gången vi pusslade ihop en QRkod med hjälp av små svarta magneter under fnissningar (samt för all del även en hel del mutter för det är många svarta delar i en QRkod). Många såna minnen förgyller mitt liv.
Alla våra turer till platser man kanske normalt inte åker på semester till. Det är tack vare cachingen jag tänker på Sundsvall, Linköping, Örebro och Växjö som underbara semestermål. Det är oxå därför jag fortsätter åka till platser som Grästorp och Igelstorp. För varje tur blir ju som ett litet äventyr i sig.
Men den allra största anledningen till att jag inte tröttnat är vänskapen med fantastiska personer jag kanske inte träffat annars. Att sitta på en sten i skogen, eller som på bilden nedanför, i hemmalagets kur vid en fotbollsplan tillsammans och äta sina mackor och bara vara, är alldeles, alldeles underbart. Ibland blir man extra överraskad som nu häromdan, när alla utom jag tagit med sig nåt gott till fikat och vi bjöds på gofika av unikt slag. En förmiddag tillsammans med bästa vänner som avslutas på detta sätt, kan man bli annat glad av det, även om de tre cacher vi hittade just den dan var av den kategorin som inte fastnar i minnet.
Vägen innan vi hittade just denna fikaplats måste även den ses som en minnesvärd historia.
Här var det för kallt och blåsigt.
Lite varmare men för lågt i tak
Helt perfekt!!!!!
Här nedanför kommer några bilder från Grästorp.
Ett gammalt TB-hotell i Flakeberg. Mysig fornstuga fann vi på köpet.
Skubbet, med sitt virrvarr av stigar som även erbjöd ett gäng omväxlande cacher samt hala spännande broar för de som hellre cyklade här.
Vad kan det ha varit här tro????
En sanslöst spännande plats, väl dold. Här hade det varit ett ypperligt tillfälle att skriva nåt om platsen i beskrivningen, men eftersom så inte var fallet så får vi fortsätta att fantisera.
Forshall, har jag besökt förr. En riktigt vacker plats som just nu är väldigt full av vatten.
Till en av cacherna var vägen dit minst sagt spännande.
Det syns inte på bilden att bottenplattan på bron var väldigt tunn av ålder.
Här letade vi länge utan fynd så vi lär få anledning att återvända till Grästorp. Om det tycker jag.
