Saknar en gömma här
Gick elljusspåret i Stöpen häromdan, Flera gömmor fanns, det på lagom avstånd från varandra, men lustigt nog ingen här.....
Vackraste platsen på hela slingan och med ett rejält glapp mellan gömmorna där en burk gott och väl skulle få plats.
Likaså saknar jag en gömma här, finns även här en runda runt sjön men ingen här vid en av de vackraste platserna runt sjön.
Tänk vad olika vi är när vi väljer gömställen
Jakten på ett bra fikaställe en kulen novemberdag
Jag vet att jag är "väderkänslig" och november kallas väl inte en tråkig månad utan anledning.
Men även om solen inte skiner är det skönt att komma ut en sväng! Problemet är då bara att hitta ett fikaställe som man inte fryser allt för mycket på. För geocacha utan fikapaus det kan åtminstone inte vi........
Denna förmiddag blåste det dessutom så vi bestämde oss för att börja i skogen med S. Ryds elljusspår. Ett bra val eftersom vi där fick upp värmen, innan vi gav oss ut på öppnare marker utanför Stöpen.
Ett par hundra meter nedströms Boforsens kvarn vid Ösan ligger Herrekvarn. Från öster nås gården via en liten träbro över ån.
Gårdens tvåvåniga huvudbyggnad är uppförd i slutet av 1700-talet och är ett av de äldsta bostadshusen i trakten. Tätt intill bron över Ösan ligger kvarnbyggnaden, uppförd i sten och timmer i två våningar år 1857. Den tredje våningen påbyggdes 1920, och det nuvarande utseendet fick kvarnen efter en mindre ombyggnad 1945. Byggnaden är faluröd och liksom boningshuset täckt med enkupigt tegeltak.
Kvarndriften upphörde omkring 1960 och idag finns inga maskiner kvar.
Gårdens tvåvåniga huvudbyggnad är uppförd i slutet av 1700-talet och är ett av de äldsta bostadshusen i trakten. Tätt intill bron över Ösan ligger kvarnbyggnaden, uppförd i sten och timmer i två våningar år 1857. Den tredje våningen påbyggdes 1920, och det nuvarande utseendet fick kvarnen efter en mindre ombyggnad 1945. Byggnaden är faluröd och liksom boningshuset täckt med enkupigt tegeltak.
Kvarndriften upphörde omkring 1960 och idag finns inga maskiner kvar.
En fin plats som dock inte alls var lämplig som fikaplats då det kändes aningen privat här.
Vi åkte vidare och hittade den: Fikaplatsen jag inte hade trott men som visade sig vara helt perfekt!
Tanks Home
Här finns det ett par stycken rejäla plåtskjul. Undertecknad misstänkar att dessa numer står tomma, men under Kallakrigets dagar så stod det säkert ett gäng stridsvagnar här och väntade på ryssen.
Tänk att få krypa in i ett skyddande skyttevärn. Riktigt mysigt!!!!
Carina blev också sugen att testa självutlösaren på kameran men att få ett rakt foto är inte helt lätt.
Strax efter detta kom en synnerligen pratsam äldre dam och tittade lite undrande på oss. Innan vi kom därifrån hade hon sen berättat allt om både pelletseldning, promenadvägar, barn och barnbarn. Det sistnämnda hade hon ett antal av så det tog sin lilla tid..........
Vidare längs den lilla vägen till Åkleby bro.
Dagens absolut finaste ställe!
Över ån Ösan går en av kommunens och troligen länets ålderdomligaste vägbroar, om man undantar flera mycket gamla stenvalvsbroar. Åkleby bro är en spännverksbro av trä i fem spann. I kommunen finns en konstruktionsmässig motsvarighet endast vid Vaholm i Vad. Bron i Vad är därtill en övertäckt bro, vilket är mycket sällsynt. Åkleby bro överträffar dock Vaholms bro i fråga om längd och antal spann.
Strax intill ligger Sörbylunds kraftstation från 1893. Kraftstationen var ett av landets tio första växelströmskraftverk och levererade ström till Sörbylunds gård långt innan Skövde stad hade elektricitet. Gaveln mot söder och den gamla bron är mycket passande dekorerat med blixtar, elegant lövsågade i trä.
Strax intill ligger Sörbylunds kraftstation från 1893. Kraftstationen var ett av landets tio första växelströmskraftverk och levererade ström till Sörbylunds gård långt innan Skövde stad hade elektricitet. Gaveln mot söder och den gamla bron är mycket passande dekorerat med blixtar, elegant lövsågade i trä.
Den gamla bron var lite läskig att gå på, det var ju bra fart på vattnet under oss, men ack så charmig.
Dagens favvo fick denna.
Timmarna går fort när man är ute så här och det var dags att åka hemåt igen. Nu laddade med lite ny energi att klara vardagen med!
Pärlor på Billingen!
Måndag morgon. På väg till skövde sprack det så vanliga molntäcket upp och solen visade sig så att den i vanliga fall inte så roliga rondellen i Borgunda helt plötsligt blev alldeles gyllene! Det kunde bara båda gott för ett par timmars förmiddagscaching med Titti.
Det blev en riktigt härlig tur!
Vi startade med en liten promenad till Lilla Åsen, ett av ca. 30 torp som i slutet av 1800-talet lydde under Ryds herrgård.
En fin plats i morgonsolen. Någon måste ha haft en riktig tuff cykeltur på väg hit.........
Vi åkte vidare upp på berget och parkerade vid Ryds grottor, denna vackra plats, där vi beundrade utsikten en stund. Cachen som ligger här är tyvärr inget för oss, synd att inte en vanlig gömma får rum här uppe oxå, då det är en plats som förtjänar att få besök även av oss vanliga, lite höjdrädda cachare.
Det är nog 20 år sedan jag var här senast och jag hade glömt hur mäktigt det var häruppe.
Men det är en ypperlig fikaplats och dessutom en perfekt plats att ställa bilen när man ska gå till Ymsingsborg, en plats jag länge velat besöka.
Här fick jag ta ett rejält tag i mossan
Ymsingsborg är en av Skövde kommuns 4 kända fornborgar. Den är ca 150 m lång och 85 m bred med branta stup i öst och sydväst. Rester av vallar kan man se i nordväst. Ingången har troligen gått genom ravinen i den östra kanten där det finns en öppning i stenvallen. Ytterligare ingångar kan ha funnits på den östra sidan. De flesta av sveriges fornborgar har anlagts under den yngre järnåldern (400-1050 e kr.)
Vi hittade cachen och funderade lite, "var är fornborgen?" för det såg inte direkt ut som en sådan i närheten av där vi hittade gömman. Som tur var gick vi ytterligare ett par hundra meter och där var den ju!!!
En riktigt fin plats även här! Tänk att få komma hit när det är vår! Men en sådan här underbart solig förmiddag är även november en underbar månad!
Vi åkte vidare och ögonblicket jag inte trodde skulle komma kom. Rätt som det är säger Titti: "Hm, där ligger blängsmossen......" nästan med lite längtan i rösten. Eftersom jag vet, och alla andra som känner henne vet, att hon inte direkt älskar mossar, blev jag en smula förvånad. Bäst att smida medans järnet var varmt och efter en lång, strapatsrik vandring över den enorma mossen var även Blängsmossen; Sde naturreservat loggad. (Eller hur var det nu, tror vi missade mossen helt, mestadels gick vi nog på vägen och i skogen......)
Av bara farten blev även en av Billingens sannolikt äldsta cacher loggade, nämligen Walls Stuga. Ännu ett fantastiskt livsöde vi fick del av, tack vare geocaching.
Mitt i ingenting låg hans stuga en gång i tiden. Idag finns här bara en vändplan undrar hur det såg ut på Walls tid?
Efter en stärkande fika, åter vid Ryds grottor, var det dags att återvända hemåt.
Minste sonen skulle ha utvecklingssamtal och sådant missar man inte oavsett hur avstressande geocaching än kan vara!
Ett fullkomligt normalt beteende, eller...........
Sen jag blev geocachare har jag nog gjort en hel massa saker som jag aldrig kommit på tanken att göra annars.
Klättrat i berg ibland........
krama träd
vem har sagt att man måste hålla sig ovanpå bron.........
Vadarbyxor var en ny erfarenhet, Riktigt mysigt att stå i ett rör och höra vattnets porlande......
Vad gör man inte för att få kul foton.......?
Tur att Titti hade kört vinterdäck i bilen innan, sopsäckar kan vara bra att ha, annars hade jag blivit blöt där bak.....
utforska grottor
Inte undra på att man blir fikasugen!
Så många platser det finns som förtjänar en geocache!
Jag måste bo i en trakt som är ovanligt rik på platser som skulle behöva en egen geocache. Eller är det helt enkelt så att vi är för få som lägger ut häromkring?????
Jag har alltid varit nyfiken.......Vad som döljs bakom nästa krök. Jag är nog ute på en kronisk jakt på nya smultronställen. Råkar jag hitta ett så vill jag dessutom dela med mig, något som jag tycker geocaching är ett ypperligt sätt att göra det hela på.
Jag har flera nya platser på gång men det som bromsar mig är att jag ju redan har 87 cacher utplacerade. Nog borde väl det finnas andra som också vill lägga ut gömmor???????
Vi får se vad som blir av framöver. Hökensås är ju ett fantastiskt område med en hel mängd vackra sjöar. Kanske det får bli en eller två fikaplatser däruppe eller varför inte en serie cacher runt en av sjöarna där?
Västra vätterleden har också en del platser som är intressanta, likaså pilgrimsleden. En utsiktsplats med fikabord uppe på varvsberget......
Ja, sen är det ju området runt Hornborgasjön och Broddetorptrakten. Vackra platser det med och inte finns det speciellt många geocacher där inte. Åsle mosse.......Intressant historia den där om åslevanten. Och det maffiga monumentet i Åsle.........Någon fornstuga med historia kanske......Sen såg jag en solskenshistoria i tidningen häromdan om en milsten som varit på vift och nu återplacerats efter 90 år. Varför inte en gömma där?
Ja sen finns det ju en kyrkoruin och ett antal ödekyrkogårdar också mm mm mm. Platser finns det gott om inom ett par mils avstånd........Undrar just hur många cacher jag äger om ett år.........
Sen ska man ju sköta om sina gömmor också........Ska jag vänta på att någon annan lägger ut en burk just där????? Eller ska jag helt enkelt lägga en burk där ändå, blir det problem kan man ju alltid arkivera om man inte orkar sköta om dem sen.
Lägger till en bild från boket där vi var idag, en magisk plats mitt ute i granskogen med inte mindre än 5 domarringar fast där äger jag redan en cache: Bokstigen,
Under en sten.........i stenbackens skog
Jag gillar ju att komma till platser som visar mig något, antingen vackert eller sevärt på annat sätt. Även naturskön miljö tilltalar mig mycket.
Ofta snubblar vi över riktiga smultronställen och det gillar jag med geocaching.
Just denna dag var inte alls en sådan dag!
Jag väntade nog hela förmiddagen på att dagens "smultronställe" skulle dyka upp, men det blev ändå en riktigt härlig tur.
Är bara sällskapet det rätta så spelar det ju ingen roll om de flesta burkar man hittar ligger "under sten" och inte har något speciellt att visa.
Vissa stenar är ju större än andra........
En väldigt trevlig tur fick vi och det var inte tyst många minuter. T.o.m fika i sol lyckades vi med, i allafall nästan!
Efter en avancerad upp pallning av kameran på Oskars motorhuv startades självutlösaren.
När Lena plockade fram sin kamera hade solen redan gått i moln........
Stenbacken skogen var lite av en powertrail och jag hade svårt att hålla isär dem, men vi hade ändå en riktigt bra dag!
Hällefly och hala hällar
Grillplatsen vid Hällefly. En liten skogsjö inte så långt från Götene
Solen skiner denna måndagsmorgon och vi åker ut på en liten tur mellan Götene och Lerdala.
Jag älskar verkligen skogsjöar. Speciellt när de är så här spegelblanka och vackra.
På andra sidan sjön fanns också en gömma men det var ett vattendrag som bekymrade oss lite så vi tog stövlar för säkerhets skull. Inte var det långt att gå så vi var snart framme. Döm om vår förvåning när vi hittade en bro!
Vi slapp ta ett jätteskutt över bäcken, jag hade säkert blivit blöt även med stövlar för min längdhoppartalang är inte vad den borde. En riktigt fin plats vid sjön var det och nöjda gav vi oss vidare, djupare in i skogarna.
Myskoxen, Denna bumling kunde liknas vid en myskoxe om man såg den från rätt håll. Vi vågade inte undersöka den saken, inte för att myskoxen skrämde oss utan för att hällen den låg på var snorhal.
Den avancerade uppvisning som Carina bjöd på ute i skogen efter att ha halkat på hällen hade platsat i vilken cirkusmanege som helst. Som tur var gick allt bra. Vi närmade oss därefter oxen med största försiktighet.......
Carina loggar sin gömma nr 100. Grattis till tresiffrigt!!! Mysigt ställe, nja inte direkt, men naturen runt var fin..........Tur vi var 2, hon nådde, men såg inte och jag såg, men nådde inte från min plats.
En mäktig gammal stenmur fanns inte långt därifrån
Vackert med mossan som växer på stenarna.
Jag brukar numera aldrig cacha ensam. Börjar bli tokbortskämd då jag ju är van vid att både titticc och U+L är synnerligen välutrustade när vi är ute och cachar och fiskar fram det som saknas snabbt som ögat. Jag är glad om jag får med penna, gps och kamera. Inte alltid som batterier till de senaste är i toppform dock. Döm om min förvåning denna dag när även carjonwil plockar fram en ny zippåse ut fickan när en logg är i stort behov av en ny påse. Hade jag med något sånt? Icke. Tur man har valt så bra geovänner!
Ytterligare några platser fick besök. Vi pratade med en glad pensionär som förevisade ett riktigt proffsvindskydd för oss och konstaterade att om Kuleborg Skottet i Kuleborg legat där vi letade efter en cache så hade de inte mycket till försvar på 1600-talet.
Efter att solen sen gått i moln på em och det börjar bli riktigt råkallt beslöt vi oss för att åka hemåt igen.
Ännu en bra utflykt! Totalt 9 loggar fick vi oxå!
Smultronställen utanför Skara
Oj vad jag har saknat solen!!!!!!!!
Att solen skulle visa sig samtidigt som vi snubblade över det ena smultronstället efter det andra var nästan osannolikt men precis så blev det denna förmiddag.
Av någon outgrundlig anledning så har man ju åkt på väldigt många av skaraborgs vägar.......men denna gång var det helt okända trakter för mig.
Kungaportalen
Vilket fint ställe!!!!!!!!
Kungaportalen vid infarten til Furubacken i Marum strax utanför Skara är landets enda kvarvarande i sitt slag.
Originalet restes 1905 inför Oscar ll :s besök.
Kungen skulle färdas genom den pampiga portalen.
Besöket ställdes dock in men kungaportalen blev kvar.
Den bildar nu entre till 3000 Hektar skog som än i dag förvaltas av Svea skog.
Originalet restes 1905 inför Oscar ll :s besök.
Kungen skulle färdas genom den pampiga portalen.
Besöket ställdes dock in men kungaportalen blev kvar.
Den bildar nu entre till 3000 Hektar skog som än i dag förvaltas av Svea skog.
Tänk vad snopet det måste ha känts att ha byggt denna tjusiga portal och sen kom inte kungen......
Det är något visst med gärdsgårdar.........
Vägarna vi färdades på var inte direkt stora........
.........men de var iallafall asfalterade. Tack och lov att vi inte mötte någon!
Vid Forssa-Slugga har det funnits en kvarn sedan 1500-talet. Dammanläggningen är raserad, men en kvarnbyggnad från 1800-talet finns kvar liksom en kulturhistoriskt värdefull mjölnarbostad från början av 1800-talet.
Vilket fint ställe!!!!!!!!
Vattnet forsade fram, det fanns en liten ö som man kunde gå ut på, med sittplatser, samt en väderstation om man skulle råka känna sig osäker på vädret.
Eftersom vädret var så underbart passade vi även på att göra en avstickare till Resville kvarnby. Det ångrar jag inte heller!
Uppströms den imponerande gamla landsvägsbron ligger Biskopskvarnen och nedströms dagens bro hittar vi Backgårdskvarn inbäddad i grönskan. De är bara rester av en imponerande kvarnby med sju kvarnar som fanns här ända in på 1900-talet.
Oj vad vattnet forsade, det var nästan omöjligt att höra vad vi sa till varann
Vackra detaljer på den gamla landsvägsbron
Flian innan fallet, vacker och så stilla
Hållplats Här stannade vi till på vägen tillbaks, undrar hur länge man får vänta på en omnibus tro....
.
En underbar förmiddag tillsammans med Carina lider mot sitt slut. Vi är hungriga efter alla dessa fantastiska platser och beslutar oss för att äta dagens lunch istället för att fika. Ett bra val.
En sådan här förmiddag ger massor av energi i den mörkaste av alla årstider. Lite solljus är aldrig fel!
FAD 2012
Fumble after dark.........Eventens event och nu skulle vi dit för första gången.
Vi hade spanat in väderrapporterna extremt noga inför denna lördag och det var inte helt lätt att veta vad vi skulle ha med oss i klädväg. Klart.se sa att det skulle regna i princip hela dagen, Yr.no var mer optimistisk, växlande molnighet och någon liten regnskur.
Vi packade bilen full, tur vi bara var 3 stycken.
På väg ner till Hjällbo passade vi på att stanna till vid vackra Nääs slott.
Det var ju en pusselmyst som jag gillar som var löst därnere: Nääs Slott
Här var faktiskt himlen lite, lite blå dessutom.
Vackert är det här i allafall!
Det får nog bli en tur neråt Alingsås framåt våren!
Vi ville gärna bli lite blötare så vi gav oss ut i ett grodparadis där jag först hoppade ner i de blöta och såg en mystisk ståltråd. Drog en stund i den alltmedans jag hoppades att det inte skulle läcka in i skorna, senaste goretexmodellen är inte lika bra som den förra......
Inget alls visade sig och frustrerad försökte jag stoppa tillbaks ståltråden igen. Då såg jag!!!!!!!
40 cm från mig låg denna best. Hur kunde jag missa den?????????
Riktigt rovgirig var den dessutom, som fått tag på stackars Doris i Hitta Nemo. Oj vad vi skrattade,
främst åt att jag totalt missade att se denna enorma "groda". För en groda var vad jag trodde vi skulle hitta.
När vi stod där och loggade med krokodilen kom en dam som gick stavgång, gåendes med raska steg.
Vi hade ingen chans att gömma undan något, så den fick ligga där mellan våra fötter medans vi hälsade artigt.
Vi sa några ord och sen hoppade hon till. Hon hade ju fått syn på vad som låg på gångbron. Liten snabblektion i geocaching kände vi oss tvugna till efter det.
Vi startade dagen hemma med strålande sol. Men ju närmare eventet vi kom destå sämre blev vädret.
Vi loggade några cacher i ösregn, bl.a en mycket passande, som gick ut på temat vatten. Skredet vid Krokeryd Ja, nog var det vatten alltid, lervälling i ån, regn uppifrån och allt var blött, Inte ens under bron var det torrt, men det var en bra gömma trots det.
Inte ville vi fika utomhus i ösregn, så det fick bli pizza istället. Hjällbo centrum fick besök av oss och även kyrkan, där vi träffade på 2 andra geocachare på väg till FAD, i en enorm buske. Jag såg bara benen och ville smyga fram, vem vet det kanske var några som pussades där, men Lena såg direkt på byxorna att de var ute i samma ärende som oss.
Så var det då dags för eventet! Vi parkerade och gick in.
Kollade lite på utställarna och träffade på lite kända ansikten. Kul!
Men vi hade även några andra mål så vi passade på att smita ifrån och ta några cacher till i väntan på mörkersläppet.
HÖKÄLLA 1 - Parken. Det fanns en hel serie vid Hökälla som Lena gärna ville ta.
Denna plats var riktigt fin men oj så blött det var. Tyvärr hittade vi inte heller gömman här så vi beslöt att fika istället.
Ja och sen var det ju det här med att fika i regn........Lagom till att kaffet hällts upp så började det droppa uppifrån. Tidningspappret vi hittade för att få torrt bord var snart inte så torrt längre.
Challenge #059G - How far can we reach? Denna kunde jag inte låta bli.
För att få logga denna cache krävs att du tidigare har hittat en cache inom det avstånd från 'How far can we reach?' som anges på FÖRSTA lediga rad i den fysiska loggboken.
Om en till hade loggat innan oss så hade jag kunnat ta Lenaborg som ligger i hagen bakom vårat hus. Sällan en challenge är så lätt.
Nu är det hög tid att bege sig åter till eventområdet.
Vi fick koordinaterna till alla eventcacher mycket smidigt och även om kön var lång så gick det snabbt.
Kl 18 släpptes vi ut genom enorma dörrar på ishallen.
Häftig känsla med alla lampor som man såg skumpa fram i skogen.
Mystarna var klart bäst, många roliga varianter fanns det.
Här fick vi varm glögg, men man var tvungen att alkotesta sig efteråt. En rolig myst!
Inte helt lätt att traska omkring med gummistövlar i terrängen som var, men gummistövlar var nödvändigt, även regnbyxor var bra att ha när man behövde kana nerför hala klippor. Ja, det var lerigt, stenigt, vått och halkigt. Våt slirig mossa på berghällar har jag respekt för......Inte blir det ju lättare i mörker i ficklampans sken.
Men det var samtidigt roliga timmar där i skogen, fast visst var det mycket slit för bara 2 loggade cacher. Nog borde det väl finnas ett sätt att få logga åtminstone några mer av cacherna även på nätet.
Trötta, efter att ha stärkt oss med lite inte helt varm glögg, så gav vi oss sen hemåt. Läser man inte infohäftets framsida så missar man även prisutdelningen......
Spännande var det i allafall att få vara en av 842 alias på detta enorma event!
