Med Tor i skogen
Det där med mörkercaching är ju så kul!
Men otroligt svårt att få till av nån anledning. Ofta ställer vädret till det för oss, men nu när snön smälter undan så var det dags för ett försök igen.
Det höll på att bli inställt även denna gång, mycket beroende på Tor........
Ja, så kallades ju stormen som var i antågande denna gång.
Men stormen skulle ta fart ordentligt framåt kvällen och dessutom komma västerifrån. Alltså planerades för en tur bortåt Mariestad i stället för till Lidköping. Sen valde vi att åka innan det blev mörkt och hann på så sätt även slutföra YR rundan som vi påbörjade för två och ett halvt år sen.
Denna gång valde vi bort cyklarna, för även om Tor visade sig vara en rätt behändig storm så lockade januarivädret för övrigt inte till en cykeltur.
Hur någon lyckas logga hela YR serien vid ett tillfälle har jag svårt att förstå. För oss tog det fyra besök för den tar sin tid då nästan alla i serien är i två steg.
Men vi kanske har ett annat fokus. Satsar mer på att det ska vara roligt och avkopplande.
Hur som helst så blev det en fin tur med Tor vinande i trädtopparna.
Några fina platser besökte vi innan vi äntligen kunde signera delfinal och så även final final! YR00 - Final(hela serien)
Härligt!
Mörkret faller rätt snabbt i januari så när vi kom till Likt Älvor i mörkret 2.0 som var kvällens huvudmål var det alldeles svart i skogen.
Vi packade upp vår matsäck och åt i pannlampornas sken innan vi kanske inte direkt likt älvor gav oss ut på reflexjakt. Klafsade i mossen följde vi glittrandet bland träden.
Lätt teräng var det inte men ändå fascinerande att gå på en sån plats i mörkret. Kändes konstigt att vi för precis en vecka sen faktiskt också befann oss på en mosse, fast då med skidor på fötterna.
Väl tillbaka vid grillplatsen plockade vi upp glöggen och njöt av stjärnhimlen.
Fördelen med Tors ankomst var att dagens regntunga moln helt blåst bort!
En häftig em/kväll i skogen fick vi trots ruskväder som man kanske normalt inte gått ut i.
Visst blåste det men inte så mycket egentligen. Det där med att det inte finns något dåligt väder, bara dåliga kläder, ligger det nåt i trots allt
Julen varar ända tills.....
December är en månad med många tankar på julen. Lite extra tänkt på julen blev det då det kommit ett stort antal mystar i trakten med just temat jul. Jättekul, speciellt som alla mystarna faktiskt var lösbara även för mig!
Sorkensons decembermystar är alla lösta men bara ett fåtal loggade hittills, några av dem passade vi på att logga när vi ändå passerade mot förmiddagens huvudmål #1 Knep & knåp i juletid - #8 Knep & knåp i juletid.
Vädret var dock inte det minsta jullikt. Att det var mindre än en vecka sen vi åkte skidor på Våtemossen känns nästan ofattbart.
Idag var det snarare en sväng av översvämningsrisk lite här och var, tur att vi inte skulle ut på denna åker intill ån......
Dit vi skulle var det dock ingen risk för översvämning iallafall. Fast det fanns kvar åtminstone lite is på ett ställe......
Hade precis plockat fram kameran när Titti bara försvann bredvid mig. Raklång på en väg i januari. Det hade blivit ett fint kort det, om jag varit lite snabbare.....
Tur att allt gick bra!
Undrar vad som hänt med den tallen? Såg iallafall märkligt ut.
Tänk så många täta granskogar man gått i de senaste åren. Förr gick man oftast en omväg när skogen tätnade. Tänk så man kan ändra sig......
En riktigt bra serie mystar, roliga att lösa eftersom de allihop var olika och tänk, nu vet jag dessutom mer om både jultomtens renar och andra spännande saker som hör julen till!
Fast trots att julen är mysig så gillar jag ändå denna tid då semlor bjuds bättre.
För idag, då solen visade sig var det inte svårt att få känslan av att våren ändå är på gång!
Avslutade en mysig förmiddag hos Malin, som är CO till julmystarna, och fick smaka underbart goda, hembakta semlor.
Kan inte göra annat än att hålla med hennes familj. Vad är en köpesemla mot en av de här?
swix blå
Det sägs att det ska bli mer normal vinter framöver.
Alltså vinter som innebär mer regn och slask, så när Malin undrade om jag ville följa med på en skidtur till tackade jag ju självklart JA!!!!!
Vi sparade ju Swix blå bara för att ha anledning till ännu en skidtur.
Efter en viss förvirring på plantagens parkering, där vi stod en stund med ca 30 meters mellanrum utan att se varandra (låter som om det var fullt av bilar och en gigantiskt parkering, men inte ens det kan vi skylla på.......) gav vi oss så iväg upp på berget igen.
Denna gång startade vi vid Blängsmossens parkering, där vi enligt uppgift visste att det skulle vara spårat från.
Det började ju bra men sen tog spåret vi följde bara slut......
Men 300 meter genom skogen fram till måndagens spårlogg har ju aldrig bromsat oss. Visserligen är väl skidor på fötterna och lössnö inte en toppenkombination men genom här kom vi!
Hittade det blå spåret gjorde vi oxå men Våtemossen gör skäl för sitt namn. Snöskotern hade kört igenom vid några ställen och här hade det bildats vackra iskristaller ovanpå leran.
Snön låg fortfarande tung på alla träd och det var massor av rimfrost överallt. Ändå var färgerna helt andra denna dag. Himlen var mörkare och solen orkade bara fram en liten, liten stund, då jag skyndade mig fram med kameran.
Spåret fortsatte framåt och vi ville vika av 600 meter rakt åt vänster över mossen. Eftersom spåret inte var helt lättåkt var valet rätt lätt.
Ut i det orörda igen alltså!
Strax innan vi var framme nådde vi så spåret och de sista metrarna åkte vi i skoterspår igen.
Framme vid målet plockade Malin fram ett viktigt tillbehör!
Såklart att vallan måste vara med när cachen hette som den gör!
Men var var då jag?
Jo, på andra sidan diket som vi som tur var valt att gå en på var sida om.
En logg och sen var det dags för fikapaus.
Varm choklad är aldrig fel i samband med skidåkning! Fast denna gång blev det ståfika.
Fast med denna utsikt spelade det ingen roll.
Tillbakafärden var ju som vanligt lättare, vi valde våra egna spår och faktiskt så hittade vi spår ända tillbaks till blängsmossens parkering!
På väg till eventplanering!
Jag är ju med som crew till LKE16 och denna dag då göteborg lamslogs av vitt ovanifrån skulle vi ha planeringsträff på kvällen.
Finns möjligheten så passar vi ju alltid på att åka en liten omväg dit.
Denna gång satsade vi på trakterna kring Österäng och det är jag inte missnöjd med.
Det blir ju ofta bra när vi är ute tillsammans!
Vi började med Det släckta elljusspåret #1. En serie längs ett ca 2,5 km spår som ju med tanke på seriens namn nån gång måsta ha varit tänt. Det kan dock inte ha varit i närtid direkt eftersom lamporna endast lyste med sin frånvaro.
Så värst välanvänt var det nog inte heller, men geocacherundan här var fin och väl värd ett besök.
Vitt och krispigt var det i skogen, men som tur var så var snötäcket mindre än hemma och snöovädret i Göteborg såg vi inte heller något av.
Jo, det var rätt rått och kallt. Tyckte nästan lite synd om skogstrollen som verkade frysa även de.
Vidare mot andra äventyr.
Tänk att en gång ha byggt denna bro! Stenarna måste ju väga massor!
Här porlade det friskt men på kanterna var det som tur var is. Rogivnde med rinnande vatten och än en gång blev jag imponerad över gamla tiders brobyggare. Av nån anledning så ser man ju saker från andra vinklar nuförtiden.........
Så var det då en myst som Titti löst och fått rätt i checkern på.......En perfekt fikaplats enligt uppgift och hungriga var vi.
På med ryggsäckar och iväg. Det nollade mitt i skogen mellan stora granar.
Perfekt fikaplats och jättefin utsikt????? Kanske man ville grilla en korv?
Hm, jo, det var förvisso inte den tätaste granplanteringen vi hamnade i men skulle vi grilla här så hade vi allt fått släpa med oss grillen med.....
Något var alltså fel. Så vi fick ägna oss åt mystlösning igen där mellan granarna. Lite trixigt innan vi slutligen fick rätt i checkern igen och jodå. Nog var vi fel alltid. Närmare bestämt ca 300 meter.
Gör om, gör rätt!
Nu börjar det likna nåt!
Vilken fikaplats vi hittade!!!
Det bästa av allt var att solen hann ansluta under tiden vi villade runt oss bland granarna! Ibland är det bra att göra lite fel ;-)
Till och med månen gjorde oss sällskap, mitt på ljusa dan.
Vänern var belagd med is, men jag har respekt för isar så vi höll oss på land.
På vår väg in mot Lidköping sjunker solen och dimmar rullar fram. Magiskt vackert!
"Vårt berg" Kinnekulle. Kanske det kommer några nya burkar där i april????
I vilket fall så kan vi lova att även detta års LäcköKinnekulleevent ser riktigt lovande ut!
Hoppas vi ses där!
Med skidor på fötterna blir det bra vilket spår man än följer!
Ja, inte för att jag älskar att skriva på en lapp på en plastburk nånstans, den delen av cachingen är mest ett nödvändigt ont, men det är ju allt däromkring som är så underbart.
Vägen till och från plastburken är ju oftast den som ger mig mest! Och självklart det att jag har nån att dela hela upplevelsen med.
För det är nog egentligen dem som jag saknar mest när det varit länge sen sist. Tjejligan! Vad vore cachingen utan dem?
Den senaste tiden har det ju kommit en hel del snö. Vi har 29 cm på altanbordet och självklart är det ju då även en hel del ute i terrängen. Alltså är det ju inte helt lätt att geocacha, bara den där lilla detaljen att hitta nånstans att ställa bilen blir ju komplicerat så här års.
Men snön är underbar just när det gäller att logga cacher ute på mossar!
Att ta sig ut på en mosse är ju annars något jag definitivt undviker, om det inte finns spång såklart, men med skidor på fötterna är det helt ljuvligt!
Malin ville gärna följa med ut på tur, så vi gav oss av mot orrspelet och swix blå.
Började med att följa milspåret uppe på billingen.
Jättefina spår, men vi hittade inte den avstickaren som vi trodde fanns så vi fortsatte på spåret lite till.
Omåkta blev vi, massor av gånger. Var det bara vi som var ute för att njuta av skidåkning, vacker natur och sol?
Hur som helst så minskade inte avståndet till orrspelet det allra minsta, däremot minskade det till en annan cache vi inte tänkt oss nämligen Billinge Blöt # 22 Våtemossen 2.
Nåväl, vi satsade på den först i stället. Hittade där även det blå 16kmspåret som skulle gå förbi både Orrspelet och Swix blå.
Det var bara ett litet problem. Någon verkade samla på spårmarkeringarna.......
Mycket riktigt så fanns det inte en markering efter detta så vi gav oss av i ospårad terräng!
Lite över en kilometer rakt fram visade gpsen, rakt över själva Våtemossen!
En helt fantastisk naturupplevelse!
Är det ett flygplan som lekt eller ett ovanligt moln?
Våra skidspår och ett älgspår var de enda spår vi såg på hela mossen!
Här kändes det verkligen som vi var mitt ute i vildmarken.
Endast 20 meter kvar till gömman och vad ser vi? Skidspår!!!!!!!!
Vi hittade 16kilometerspåret till sist! Underbart! Så mycket lättare att åka i spår, så det blev spåret tillbaka!
Cachen hittade vi med, fast det var nästan synd att förstöra all rimfrost.
Efter en härlig fika i solen strax intill började solen sjunka allt hastigare på himlen och vi valde att spara swix blå till en annan gång. Känns faktiskt riktigt bra att ha en anledning att återkomma hit en annan vinterdag!
Solen är nu nere och färgerna i skogen ändras ytterligare en gång.
Ca 3 timmars skidåkning i maklig takt, 2 cacher och en helt fantastisk upplevelse blev dagens summering.
En riktig skenmanöver!
Mitt i mörkaste skogen hade vi stämt träff. Klockan var inte ens 17 men mörkt var det så det räckte ändå.
Varför mötas i skogen i mörket????
Jo, vi skulle ju mörkercacha! Som jag har saknat det. Ja inte det där med att leta vanliga cacher när det är mörkt, det har jag aldrig förstått mig på, men de cacher som är gjorda för att tas i mörker, de gillar jag!
Snön låg tung på granarna och det fortsatte att fylla på med snö uppifrån denna lördagkväll då
Skenmanöver #1 och Skenmanöver #2 stod på programmet.
Med tanke på att skenmanöver kan betyda villospår så var det faktiskt precis det vi råkade ut för och det har vi snön att "tacka för".
Stora fina reflexer var placerade på föredömligt sätt. Inga som helst problem att hitta dem, så vi gav oss raskt iväg på skenmanöver nummer ett. Vi hann inte långt innan det plötsligt tog tvärstopp.
Inte en endaste reflex i sikte........
Vi letade och irrade en bra stund innan maken plötsligt fick syn på något, väldigt långt bort visserligen men ändå.
Vi forstatte reflexjakten och nu gick det bättre. Reflex på reflex hittades och snart var vi vid mål. Men hinten stämde inte. För vi skulle leta stubbe, men inte var det en stubbe inte. Hela resten av trädet fanns kvar där vi hittade burken och då vi öppnade loggboken visade det sig att vi hamnat på villospår.
Vi avslutade nämligen första skenmanövern med att logga tvåans burk!
Så det kan gå.
Det blev alltså till att börja om från början igen med ettan och efter att ha letat lite till där det tog stopp första gången så hittade vi en väldigt snötäckt reflex på betydligt närmare håll och vi kunde även slutföra skenmanöver nr ett!
En härlig kväll i skogen som avslutades med pizza inne i Falköping.
Väldig tur att vi valde att ta det i den ordningen för när vi mätta styrde färden hemåt hade det börjat blåsa isvindar och snön yrde och det var inte helt lätt att köra hemåt genom snödrivorna.
Hur kul det än är att mörkercacha så hade det inte varit lika mysigt i yrväder.
