Nyårstankar
Så har då ännu ett år gått.
2013 är snart till ända. Det har varit ett bra år även om jag hade önskat att livet kunde fått ha varit lite mer normalt emellan alla för mig helt oumbärliga cachingturer. Massor av motion har jag fått, både när jag cachat och annars. Var längesen jag hade en sådan kondis som jag har nu. 13 kg mindre att bära på är inte heller att förakta.
1201 cacher har jag loggat under året, närmar mig med stormsteg ännu en milstolpe. Undrar vart den ska förläggas tro? Milstolpar ska ju firas så det får bli en fin plats någon gång i februari, mars kanske.
Totalt 50 nya gömmor hade jag visst placerat ut detta år, visste inte att det var så många, men eftersom det är 5-6 rundor så plockar ju antalet cacher på. Kul, då de verkar uppskattas.
Några event har det även blivit:
Fristads Event 2013 var ett som som jag helt klart ska försöka åka till även nästa år. Väldigt trevligt och fina omgivningar däromkring.
Hemliga rum på Läckö slott (FULLBOKAT!) var även det en trevlig sammankomst, sannolikt inte helt lätt att guida runt en hoper nyfikna cachare på läckö slott som alla ville in i de olika rummen bara för att kolla vad som fanns där, men det gav tydligen mersmak, för ett nytt event är på gång till våren, där även jag ska bidra med några burkar. (Läckö Kinnekulle Event 2014 )
Cykel event 2013 100 burkar runt sjön Ymsen där cykeln vr transportmedel nr1. Trevligt och galet eftersom vi råkade få inte mindre än 27 FTFer då ingen annan än vi cyklade samma håll.
Så var det ju då eventens event Lucia Event Växjö 2013 . Så underbart!!!! Blir det ett luciaevent även nästa år så kommer jag definitivt åka dit.
Nyårsafton brukar jag definitivt inte vara ute och cykla.
Jag brukar även inte bry mig speciellt mycket om vita dagar men just idag kändes det rätt lockande att släcka den där vita dagen med en cykelcache.
Jag har ju annars rätt långt till närmsta otagna cache numera, men det fanns en bara 4,2 km hemifrån som jag sparat just för att kunna ta i samband med en cykeltur:
Oltorps alunbruk låg inom lunnabäcksdalen ca 500m NV om Oltorps gård.
Det anlades år 1726 av Johan von Mentzer, Generalmajor och landshövding i Jönköpings län.
Det uppgives vara "Nybyggt" år 1813, Nedlades troligen år 1855.
Det anlades år 1726 av Johan von Mentzer, Generalmajor och landshövding i Jönköpings län.
Det uppgives vara "Nybyggt" år 1813, Nedlades troligen år 1855.
Alunvärket hadde 50 arbetare.
En plats jag faktiskt inte hade den ringaste aning om trots att det inte är så långt hemifrån.
Detta blev min logg:
"Detta ställe hade jag inte en aning om att det fanns, trots att jag trodde jag snart traskat omkring på de flesta ställen i min hembygd.
Sparade dock ett besök här tills en dag då jag kunde cykla hit.
Aldrig kunde jag väl tro att den dagen skulle råka bli nyårsaftons förmiddag!
För att komma hit från Kungslena så är det en del uppförsbackar och det var när jag gränslade cykeln för att starta i första uppförsbacken som jag kom på det!!!!!
Det är ju något fel på växlarna, har totalt glömt att försöka åtgärda det. Nåväl, det går att cykla i uppförsbacke och motvind på näst högsta växeln också, bara man är tillräckligt envis, men det var en rätt trött bojip som ställde ifrån sig cykeln när jag kom fram.
Jo förresten, ville inte utsätta mig för bokskogsbacken med en trasslande cykel så jag angrep gömman från andra hållet. 300 meter plöjd åker var en baggis efter den cykelturen......
Wow, vilket ställe egentligen! Risigt och snårigt javisst, men all växtlighet var ju nu nedvissnad så det var inte alls svårt att ta sig fram. Cachen hittades lätt, sen gick jag omkring och spanade in omgivningarna lite. Ruinerna blev fotograferade. Kunde inte låta bli att fundera över vart bron fanns någonstans? Inte var den ju där jag trodde först iallafall.
Massor av vatten i bäcken bildade ett rejält vattenfall. Vackert!"
Sparade dock ett besök här tills en dag då jag kunde cykla hit.
Aldrig kunde jag väl tro att den dagen skulle råka bli nyårsaftons förmiddag!
För att komma hit från Kungslena så är det en del uppförsbackar och det var när jag gränslade cykeln för att starta i första uppförsbacken som jag kom på det!!!!!
Det är ju något fel på växlarna, har totalt glömt att försöka åtgärda det. Nåväl, det går att cykla i uppförsbacke och motvind på näst högsta växeln också, bara man är tillräckligt envis, men det var en rätt trött bojip som ställde ifrån sig cykeln när jag kom fram.
Jo förresten, ville inte utsätta mig för bokskogsbacken med en trasslande cykel så jag angrep gömman från andra hållet. 300 meter plöjd åker var en baggis efter den cykelturen......
Wow, vilket ställe egentligen! Risigt och snårigt javisst, men all växtlighet var ju nu nedvissnad så det var inte alls svårt att ta sig fram. Cachen hittades lätt, sen gick jag omkring och spanade in omgivningarna lite. Ruinerna blev fotograferade. Kunde inte låta bli att fundera över vart bron fanns någonstans? Inte var den ju där jag trodde först iallafall.
Massor av vatten i bäcken bildade ett rejält vattenfall. Vackert!"
"Tack för en trevlig och annorlunda utflykt denna varma nyårsafton! Hit hade jag aldrig hittat annars.
Hemåt gick det toklätt att cykla. Nerför och medvind och en cache rikare! Tack!"
Ja som sagt, hur kunde jag ha glömt att växlarna på cykeln levde sitt eget liv.........
Massor av vatten fanns det i markerna och det skulle finnas en bro. Såg ingen den vägen jag kom från så jag undrade om detta kunde vara bron
Som tur var fanns det en betydligt bättre en bit nedströms och det gick jättebra att ta sig över till motsatta sidan vattenfallet.
Ett gott slut på cachingåret 2013!
Nu ser jag fram emot ett gott nytt 2014!
Askersund
Jag har ju alltid gillat närheten av vatten.
Men eftersom jag hittills aldrig lyckats bosätta mig så jag har sjöutsikt (om man undantar byns reningsdamm), så brukar jag trösta mig med att det nog är kallt på vintern på de vackra, sjönära platserna.
Hittills har min lilla tröstfilosofi visat sig stämma bra.
Årets sista söndag hade jag lyckats lura med mig maken på en liten tripp till Askersund tillsammans med titticc och ladybird3. Eftersom vi var lite tidiga gjorde vi ett snabbstopp vid ovanstående, vackra, sjönära plats: Olshammar. En gömma från 2002 med originalloggbok i gott skick på plats! Inget jag visste när jag stannade så det blev en glad överraskning!
Jag har varit i Askersund tre gånger i mitt liv. En gång en sanslöst, varm sommardag och två gånger mitt i vintern. De båda sista gångerna har det just varit allt annat än varmt.
Men ändå, fast att det är mitt i mörkaste vintern, så är Askersund en trevlig liten stad, även om den är kall vintertid.
Askersund är även wherigostaden nr 1. Här finns inte mindre än tre sådana inne i centralare delarna av staden. Även utanför finns det ett par till, men de sparade vi till en annan gång.
Att ge sig på en wherigo är alltid spännande! En annorlunda cachetyp, nästan som ett spel IRL som jag gillar riktigt mycket!
Vi började med en lätt, liten uppvärmning: Hembygdsparken.
Här var stegen korta. 15 meter hit, 20 meter dit, alltmedans vi blev visade de fina husen i parken. En riktigt mysig plats, deras hembygdspark, med vackra gamla hus som alla hade en egen historia. Här fick vi svara på lite frågor, som alla gick att besvara bara man läste på skyltarna.
Detta var en lite längre vandring, inne i stadens trähusbebyggelse. Väldigt många fina hus finns det i denna stad!
Den sista vi gjorde var The great fire of Askersund. Vi fick följa i spåren av branden i Askersund den 6 juni 1776. Det gällde att försöka rädda vad som räddas kunde av den gamla staden. Här blev vi visade platser där det hela utspelade sig den dagen. Det var nog den jag gillade bäst. Alla funkade hur bra som helst att spela och det var vi glada för. Wherigo har ju ett rykte om sig att ibland krascha mitt i spelet och då är det bara att börja om från början.......
Några trevliga multi passade vi även på att ta. Gammalt till nytt och Askersundshamn. Vi fick räkna fönster och dörrar och nog tittade de lite fundersamt på oss, de som satt innanför fönstren och fikade, när vi räknade den byggnadens fönster, mm........
En letterbox blev det med. Joel Haugardsgatan. Den började lite konstigt med enbart en parkeringskoordinat nere vid detta annorlunda träd.
Vi klurade en stund eftersom vi skulle få fram information från en skylt och där fanns ju ingen skylt, däremot var hela platsen intill avspärrad och markarbete pågick. Men bara man läste lite noggrannare i beskrivningen så insåg vi att första skylten låg 300 meter bort och sen var det inga problem.
Mat måste man ju ha och även fika.
Vi åt suveränt god mat på värdshuset strax intill dessa fina polkagrisar, kunde nästan tro att vi befann oss närmare Gränna än vi gjorde denna dag.
Fikat hade vi med oss och det måste intas i någorlunda skyddat läge då det blåste isvindar från vättern.
Titti frös visst bara lite om handen, enligt henne själv, trots att hela hon skakade.......
Helt klart, sjöutsikt är fint, men ack så kallt på vintern.......
En mysig dag tillsammans blev det och jag hoppas kunna återkomma en varmare dag!
I skogen en mörk kväll
Tänk vad man kan träffa på i skogen en mörk kväll egentligen........
Jag gillar ju att gå i skogen på dagarna. Vindens sus i träden ger en sådan ro.
Men det är mindre ofta jag är ute i skogen i mörker. Det är ju minst lika mysigt om man tänker efter.
Men med en familj som är måttligt road av skogspromenader så är det inte helt lätt i dessa lovtider. Mor brukar ju passa på att få sitt skogsbehov tillgodosett på lediga vardagsförmiddagar när barnen är i skolan.
Vad göra då? Jo, man får väl boka in en träff med en annan familj, ute i skogen en snöfri annandag.
Det har ju kommit en ny mörkergömma utanför Skövde. Jag har ju för nästan exakt två år sedan loggat en annan av COs mörkergömmor Ryd by night och detta var en trevlig upplevelse så förväntningarna var nu höga på den nya.
Denna gång handlade det om en gömd skatt..........
Vi skulle leta guldkorn ute i fin lättvandrad skog. Lite andra ledtrådar dök oxå upp längs vägen.
En riktigt fin och synnerligen välgenomtänkt multi var det, denna kan även den bara rekommenderas varmt:
Vi hade med oss lite glögg och saffransbullar ut i skogen, ville ju inte riskera blodsockerfall ifall vandringen skulle råka bli lång. Att i mörka skogen, med höga tallar runt, ta en fikapaus i mörkret var så mysigt. Dessutom nödvändigt, eftersom de minsta benen i familjen blev trötta, trots att vandringen inte var speciellt lång.
Konstigt att de benen som egentligen borde vara de piggaste alltid tröttnar först......
Råkade stöta på denna lilla trollboning mitt inne i skogen. Vem som roat sig så inne i skogen visste inte ens CO, det hade inget med själva guldjakten att göra men oj vad mysigt att hitta!
Det är något speciellt med mörkercacher och jag tycker det är riktigt kul att det börjar dyka upp fler lite här och där.
Dagen efter
Dagen efter kan man ju vara på olika sätt........
Helt klart så var det tre, lite smått mörbultade, tjejer som vaknade upp i det otroligt fina hotellrummet, på clarion collection Hotell Cardinal dagen efter eventet.
420 kronor per person inklusive frukost och kvällsbuffe! Även eftermiddagsfika ingick men det hann vi ju inte riktigt med. Ja, inte tycker då jag att det är dyrt inte! Tycker att vandrarhem har oerhört svårt att konkurera med sådana priser.
Ömma i fötterna vacklade vi ner till frukostbuffen!
Hotellfrukost! Finns det något som egentligen slår det??
För en summa av 10 riksdaler kunde vi göra oss var sin egen macka att ta med ut i skogen och det var ju alldeles underbart! De kom väl till pass lite senare.
Så gav vi oss av igen ut bland Växjös alla fantastiska gömmor.
Eventområdet låg nära sjön och flera gömmor fanns på vackra platser!
Syns den lilla gröna uppe i tallen? Ja där var loggboken och det fanns en mycket smart lösning på det med.
Här var det bra med teamwork! Utsikten var även den riktigt fin när man kom lite högre upp!
Efter ett par timmars vandrande i skogen även denna småregniga dag så packades det från frukostbuffen medhavda upp. Så gott! Vi visste ju vilken fin plats det var där eventet startade igår så vi återvände dit för fikat!
En helt perfekt fikaplats!
Liten bildkavalkad
Framåt tretiden styrde vi åter färden hemåt! Så nöjda! Några gömmor finns kvar att uppleva och en helt ny serie, den vita, släpptes på söndagen med ytterligare 7 gömmor, så anledning att återkomma finns definitivt!
Denna helg kommer jag att minnas! Länge, länge!
Lucia firas bäst i växjö!!! Utan att se på konståkning........
Som jag har längtat.....Som jag har sparat dessutom......
Att åka till Växjö kostar ju alltid en himla massa favvopoäng och som den jägare av riktiga kvalitetsgömmor jag är så har jag alltid ont om favvopoäng. Fick bli en liten genomgång av redan utdelade poäng och som tur är arkiveras ju en del gömmor.
Det var en dimmig decemberdag vi åkte neråt Växjö. Vi hade rätt gott om tid och gjorde några korta stopp längs vägen. Karins Sten var en riktigt fin plats med sitt läge strax intill en sjö.
Vid den här stenen blev den stackars flickan Karin anfallen av en flock med vargar.
Inte helt lätt att ta sig upp på den stenen men vi var helt överens att om man någon gång skulle lyckats så var det nog med en flock vargar i bakhasorna.
Bergkvara gamla bro. Så vacker plats!
Här mötte vi några som vi tyckte oss känna igen. Jovisst, det var Swerker och Grynet. Extra kul var att de även kände igen oss!
Så var det då dags att ge sig av till eventplatsen!
Valet av eventplats kunde inte varit bättre! Så fint det var vid Bergundasjön, även om dimman hängde i luften!
11.30 fick vi lite information och sen var släppet.
Plötsligt rusade alla FTFjägare iväg åt alla håll och vi andra tog det betydligt lugnare och kollade in den fina kartan
Årets eventcacher gick i temat färger och nu kunde vi börja äventyret!
För ett äventyr var det! Alla cacher var upplevelsecacher och det var viktigt för oss att själva få försöka göra det som skulle göras vid varje gömma.
Tjejgänget förstärktes denna dag av Vallafrun från Stockholm och vi var ett bra team!
Detta foto är lånat av forjoi, som vi även hade lyckan att för första gången träffa på IRL. Vi har ju följt varandras äventyr via bloggarna i några år nu.
Vi började med att ge oss ut på den lilla udden längs vattnet.
En äventyrlig promenad för vissa, jag tyckte mest det var så vackert med den visserligen snorhala bron. Ingen av oss behövde dock bada!
Vilka gömmor!!!!! Inte en enda var den andra lik!
Allihop krävde lite tankemöda eller lösningar på problem rent fysiskt på olika sätt och vi hade så underbart kul!
Här tror jag nog Lena var allra gladast!
Vi stod länge och väntade på vår tur innan vi fick greppa skedarna. Flera innan oss gav upp så vi anade att det inte var alltför lätt.
Lena muttrade lite i början men fick snabbt in snitsen och simsalabim! Loggen var vår!!!!! Underbart!!!
Hur kommer man på en sådan cacheide egentligen.......
Fast det fick vi tillfälle att tänka, om och om igen, i vår vandring genom skogen. Så genomtänkt allt var, in till minsta detalj. Sjukt imponerad!!!!!
Ingen cachetur utan fika, så dagen till ära hade vi med glögg, saffranskaka och pepparkaka i skogen.
Inte vackraste fikaplatsen men ändå så mysigt! Inte en kotte kom när vi fikade men när vi var på väg att packa ihop oss så hördes återigen prat och skratt i skogen!
Skrattade det gjorde vi mycket, inte minst när vi helt plötsligt skulle plocka bananer!
Bollsinne har jag nästan inget men banansinnet visade sig vara betydligt bättre!
Lyckotjutet vi åstadkom när vi lyckades med den sista bananen hördes visst vida kring i de småländska skogarna!
Liten bildkavalkad bara för att visa kvaliten på cacher. Hoppas ingen tycker det är för mycket spoilerbilder!
Klockan 17.30 släpptes även 7 mörkergömmor. Vi gillade ju förra årets mörkercacher så självklart ville vi ju även få möjlighet att logga även dessa.
Otroligt snygga gömmor även dessa i samma höga kvalitet och det var tre trötta tjejer som stövlade in på hotellet strax efter åtta på kvällen. Blöta, med barr i håret och minst sagt inte speciellt rena.
Vi blev artigt bemötta i receptionen och tillfrågade om vi hade varit på konståkning!!!!!
Eh, såg vi sådana ut?????
Brukar man få barr i håret av det? Eller bli lika blöt och kanske inte helt ren?
Jag vet inte. Lyckliga var vi iallafall, det kanske man blir av konståkning också!
Jag vet inte. Lyckliga var vi iallafall, det kanske man blir av konståkning också!
Vi fnissade lite och kastade oss glupande hungriga över hotellets buffe innan vi ramlade i säng.
En underbar dag var till ända!
kvinnlig list, när benen är för korta.
Vi skulle åka och hälsa på Titticc som så hastigt blev av med sin blindtarm förra veckan.
Gott att se att hon är på bättringsvägen, även om det är en bit kvar innan hon är återställd igen.
Hämtade upp Malin i Skövde och så styrde vi på moddiga vägar färden mot Tibro.
Massor av snö gav oss ju Sven i slutet på förra veckan och visst var det vackert med det vita.
Men nu var det alltså dags för det att smälta bort igen......
Alltid lika förunderligt dessa hastiga vädersvängningar.......
Vi ville ju bara ta några cacher oxå när vi var ute.
Pulsade fram i blötsnön längs ett gammalt järnvägsspår.
300 meter kan då kännas rätt långa, speciellt som det var rätt mycket blöt snö att ta sig fram genom.
Enligt SMHI skulle Skövde ha ca 30 cm snö och det var inte så värst mycket mindre i Tibro.
Fram kom vi och det var då vi insåg att vi skulle få klättra.........
Jaha. Varje steg var ungefär i midjehöjd.........
Inte en chans att klara det. Helt enkelt fysiskt omöjligt. Så det blev att ta till kvinnlig list.
Men först måste vi ju bara hänga av oss handväskorna..........
Lustigt nog var en gren avklippt i en tall intill, alldeles perfekt ställe för detta.
Med förenade krafter lyckades vi logga burken och återplacera på samma ställe!
Kvinnlig list är bra att ta till när benen inte är tillräckligt långa.
kaffe med dropp, eller dropp istället för kaffe......
Det är viktigt att fika när vi är ute och geocachar!
En av de viktigaste inslagen i hela cachingturen faktiskt, men just denna dag blev fikat av helt annat slag.........
Jag skulle på ett läkarbesök i borås och Titti var snäll och ställde upp som chaufför.
I dagens sjukvård är det ju inte alltid man får komma till en doktor i närmsta stad tyvärr.
För att göra dagen trevligare så valde vi att cacha lite när vi ändå skulle åka såpass långt, för läkarbesök är ju trots allt inte en av de roligaste sysselsättningar man kan ägna sig åt.
Det började bra med ett litet stopp vid Hunnarumpen.
Lustigt namn på en korsning egentligen, ingen vet varför den kallas så heller men fint hade de gjort där i allafall.
Sen vidare mot en kyrka. Kyrkrundan #12 Ods kyrka
Inte den största vägen att köra mot Borås men riktigt trevlig faktiskt.
Denna vägen ledde oss förbi ett "arkiverat vattenfall" som Titti senare så.
Inte visste jag att vattenfall kunde arkiveras.......
Visserligen var det inte så mycket vatten i fallet men ändå.
Vilken fin plats! Hit hade jag aldrig hittat om det inte legat en burk. Flux
Tyvärr var gömman arkiverad för någon dag sedan men burken fanns på plats om än trasig.
Det var bra långt ner för vattnet att falla. Man kunde ta en stig ner för att titta nerifrån. Det gör jag gärna en annan gång!
Hoppas det placeras ut en ny för denna plats är en sådan som bara SKA ha en gömma.
Det var här vi skulle ha fikat om vi skulle fått en vanligt fikakort.
Nu var det för tidigt på dagen och det som senare kom att hända gjorde att det inte blev något kaffe alls.......
När vi närmade oss Borås vek sig Titti plötsligt dubbel i skogen.
Magen gjorde sig påmind och det med besked.
Plötsligt rejält ont så det kändes bäst att åka mot sjukhuset.
Akutmottagningen där har en riktigt bra portvakt. Trots att det var uppenbart att Titti hade rejält ont, så satt hon i kassan, helt lugnt och skrev på sin dator, hänvisade andra folk hit och dit, svarade på diverse banala frågor, hämtade lite papper, mm, mm.
Efter 20 minuters dubbelvikt väntan så fick hon komma fram till kassan.
Det stod ett anslag om att man skulle kontakta personalen omedelbart om man kände sig svimfärdig. Undrar hur man skulle lyckas med det, då draken i kassan så uppenbart ignorerade oss strax utanför glasrutan.
Jo, Titti kom in till slut och jag knallade sen bort till mitt läkarbesök.
Kaffet fick ersättas av en vattnig "dagens lunch" istället och kvällen avslutades på operationsbordet.
Man kan ju undra vad man ska ha den där blindtarmen till egentligen.......
Det enda som är roligt med den är väl namnet, fast det är nog tur ändå att den inte har ögon.
Vilken otrolig tur att inte alla cachingturer slutar så!
