Hjoåns dalgång
Nu ligger jag lite efter i dokumentationen om alla våra härliga äventyr som geocaching ger.
Får väl fylla på med inlägg i efterhand nu när jag får mer tid igen.
För några veckor sen besökte vi Hjo igen och fortsatte med den fina serien Hjoåns dalgång.
Så fint att vandra utefter ån.
Förra vandringen mötte vi en varg, denna gång en betydligt beskedligare kanin.
Hjoåns dalgång #10 - Grebbans Kvarn. Mäktigt vattenfall!!!
Grebbans kvarn är beläget vid ett vattenfall i naturreservatet Hjoåns dalgång. På andra vägen norr ut från ån har en sidoström ordnats så att Öring och Harr kan passera vattenfallet och leka även ovanför kvarnen. I söder finns den gamla lastbryggan där säd och mjöl har forslats när det begav sig
Hjoån har haft stor betydelse för staden Hjo och bygdens utveckling. Fallen och forsarna har sedan medeltiden utnyttjats till att driva kvarnar och andra verk. Det var utmed ån som de första industrierna på orten grundades.
Stampens kvarn har anor från slutet 1600-talet där man malde i kvarnen till mitten av 1960-talet. Allt det gamla är väl bevarat i en mysig miljö och kvar finns även kvarnarna och de tjocka timmerväggarna. 2017 började ägarna mala sitt egna mjöl i en liten stenkvarn.
Serien avslutas uppe vid Mullsjön. Här har hänt massor sen jag var här sist för ett par år sedan. Så fint det blivit!!!
Ingen geotur utan fika. Minsann hittade vi en alldeles perfekt plats även denna dag!
Underbara klyftamon!
Egentligen så är jag anställd oktober ut, men vi är inte klara med allt jobb på plantskolan, så efter det jobbar vi när man själv vill. Denna torsdag hade varken chefen eller mina kollegor lust att jobba, så jag valde att oxå vara ledig. Skickade iväg en snabb fråga till konagirl77 om hon hade lust att traska ut på en mosse eller nåt liknande och fick snabbt svar. Vattentät fotbeklädnad var för dagen inte tillgänglig, skulle vi kunna tänka oss något mindre blött?
Jamnevisst, varför inte? Eftersom vi båda älskar Klyftamon så föll valet på Klyftamon Kråkbäret.
Alltså, jag bara älskar den naturen. Så himla fint det är!!!
Tre lätthittade burkar loggade vi under den korta promenaden på de mossbeklädda hällarna. Fint!!!!!
Ingen tur utan fika. Elin behövde titta till sin Vindskyddet vid Stora Bjursjön och varför inte fika där?
Bra ide, bara med ett aber. Jakt......
Vi träffade på ett gäng jägare som hade lunchpaus precis intill parkeringen och de berättade att det var där de skulle jaga efter sin lunchpaus. Men om vi skyndade oss, så kunde vi hinna innan de hade lunchat färdigt. De lovade att peta in en pinne i brasan de satt vid under tiden så kunde ju vi fika vid deras eld efteråt. Vilket erbjudande!
Sagt och gjort.
Väldigt fint vid Stora Bjursjöns vindskydd, hit kan jag definitivt tänka mig att återvända.
Efter den promenaden smakade kaffet extra gott vid den sprakande brasan.
Vi hann med lite annat oxå, bl.a hittade vi Crocodylus Klyftamonensis och löste en rolig multi Eloseriks tio års jubileum
En väldigt bra dag att vara ledig på helt enkelt!
Grimmestorps gammelskog
Passade på att ta ledigt på tisdagen för att kunna komma ut och traska lite i skog och mark.
Jamandcat var lite intresserad av denna runda och jag var ju inte sen att haka på.
Grimmestorps naturreservat är ett kraftigt kuperat och mossrikt område, till stora delar bevuxet av gammal barrskog med upp till 30 meter höga tallar och granar. Genom området löper föera fina stigar där det numera finne ett gäng cacher. Sånt gillas!
Grimmestorps naturreservat med Grimmestorpskogen är med sina isälvslagringar i form av terrasser, dödisgropar och grusåsar speciellt på många sätt. Det kuperade landskapet är en deltabildning som byggts upp av isälvsmaterial i en forntida issjö för cirka 10 000 år sedan. Deltabildningen benämns Härjaterrassen efter Härja socken.
Grimmestorpsån
I en djup dal forsar Grimmestorpsån fram. Vattenflödet kan vara imponerande speciellt under snösmältningen. Längs med ån växer ormbunken strutbräken i fina bestånd. Den har två olika typer av blad, med och utan sporsamlingar. Här finns även gråal och den vitblommiga busken häggmispel, som är en trädgårdsflykting. Både forsärla och kungsfiskare har setts vid ån.
(Saxat från Tidaholms turistbyrås hemsida)
Jättefin stig att följa med stundtals rejäla branter längs sidorna.
Nu bär det brant neråt, (något som inte bilden kan ge rättvisa) ner mot Grimmestorp # 5 Bäcken.
Jag var ju lite påläst så jag visste att här skulle man vara tvungen att korsa bäcken vid ett vadställe.
Jättefin plats!!! Men vadå bäck????
Å är ju helt klart ett bättre tilltalsnamn.
På andra sidan fortsätter den jättefina stigen så fint.....
Vi fortsatte en liten bit längs med för att se om det möjligen var lite smalare nånstans, men icke.
Vattnet hade säkert nåt mig till knäna, och det var bra fart på det. Och väldigt kallt.
Bara att vända och eftersom det ju fanns fina skyltar mot Härjavallen så borde vi väl kunna angripa resten av cacherna därifrån? De som man var tvungen att ta sig över "bäcken" för att ta alltså.
Men innan vi tar oss över till andra sidan stannar vi till vid det fina fikabordet på bilden från kommunens turistsida. Väldigt rofyllt att sitta där och filosofera en stund.
Mot härjavallen och jag som jobbat i området för sisådär 30 år sen visste ju var den var.
Eller gjorde jag det? För jag såg den ju inte när vi körde förbi.
Hm, numera är det vall där på riktigt, alltså sån som ger kossor mat.
Men efter att trixat lite och hittat en parkeringsplats så kunde vi fortsätta vår promenad på andra sidan. Lika fin stig även där och nu är alla utom en loggad.
Kan mycket väl tänka mig att gå här igen för att logga den som var borta, men då får det nog bli en varmare dag med mindre vatten i bäcken.
Söderåsen
Det finns spöken och det finns spöken.
Många gillar att man inte behöver göra mer än ta ett foto och sen är det klart. Sen finns det ju de som gillar att man får göra lite mer.
När konagirl-77 frågade mig om jag hade tagit kort för den virtuella cachen Söderåsen när jag var där för en månad sen och vandrade kände jag mig lite fånig. Vadå, fanns det en virtuell där?
Kollade upp det hela och insåg att det här var ju ett spöke som jag bara måste få logga.
Uppdraget går ut på att samla ihop 10 000 poäng genom att besöka valfria waipointer som ger olika poäng. Totalt 25 finns att välja på.
Några gemensamma lediga dagar hittades och efter noggrann planering för att undvika att bryta mot råden för att förhinda spridning av corona, så bar det iväg.
Ca 30 000 steg och totalt 8 timmar senare var vi i mål. Men det var ju sådana fantastiska platser vi blev visade så vi fortsatte i 4 timmar till av bara farten.
En upplevelse jag aldrig kommer glömma!
Här kommer min berättelse av vår upplevelse för att logga denna cache.
Framåt lunchtid var vi nere i Skåne efter en tidig avfärd från Kungslena.
Första stopp blev Maglaby kärr. Här hade folk skrivit om stenmuren så nog var jag nyfiken.
Aha, nu förstår jag!!!!
Parkerade bredvid och följde den fina skogsvägen dryga kilometer in till just Maglaby kärr som var värd 1750 poäng.
Inte den allra minsta höjdkurva så dessa poäng var synnerligen lätta att plocka. Skulle det verkligen fortsätta så här enkelt?
Nu närmar vi oss dammen. Så fint det var!
Vid waiponten ska man ta ett foto med sitt nickname tydligt synligt för att få de eftertraktade poängen.
Första kortet fixat, 1750 poäng av de 10 000 som krävs för att få logga.
Vi går tillbaks samma väg och passerar Hjorthagen. Ännu en riktigt fin plats.
Det börjar bra detta, 900 poäng till plockade.
In i bilen för att fortsätta till nästa plats på vår lilla önskelista. Skorstenen klöva hallar.
Hm, vart ska man ställa bilen tro? Här verkar det inte finnas en enda stig. Hittar en liten skogsväg intill en gård där vi ställer bilen och ger oss in i stiglös skog.
Tog siktet på skånes näst äldsta cache On the Edge och följde sen branten bort till waipointen som skulle ge oss mer poäng.
Bokskog är väldigt lättvandrat även om det inte finns stigar.
Men backigt det var det. Nu närmar vi oss.
Skorstenen!
Och där fick vi ytterligare 1500 poäng!
Och ännu en plats jag inte velat missa att besöka. Så häftigt med denna stenpelare mitt i bokskogen.
Vi fortsatte ända fram till kanten för att blicka ner i ravinen. Nu kan vi se över till närmsta waipoint, fast tanken på att klättra ner och sen upp igen verkade mer än livsfarlig, för att inte tala om hur man skulle komma över den forsande bäcken därnere....
Vi vände åter och satte oss ner en stund för att äta gulaschsoppa i stället.
Åter till bilen och efter lite diskussioner kom vi fram till att Rårödspågens källa var ett lämpligt dagsavslut innan mörkret föll.
Här är det verkligen lättvandrat!!! Handikappanpassad led runt den fina dammen i Skäralid. Inte många som var ute och vandrade här på denna annars väldigt populära plats en onsdagkväll i november.
Ytterligare 1000 poäng inkasserade.
Nu bryter vi för dagen och fortsätter nästa dag.
Torsdag morgon bestämmer vi oss för att börja med 2 riktiga högpoängare, vilket visar sig vara tur då vi hann med dessa innan det började regna.
Parkerade vid Liagårdens parkering för att påbörja vandringen mot Korsskär. Tänkte att om vi går därifrån så slipper vi den jobbiga steniga biten av vandringen i ravinen.
Ack så fel jag mindes från vår vandring i oktober......
Ner i ravinen. Än så länge väldigt lätt att gå.
Över bäcken och sen....
Ja, där var ju den där steniga stigen ja.....
Jaja, fast det var faktiskt inte lika jobbigt att gå som jag mindes det.
Väl framme vid korsskär fanns ju ett vattenfall! Hur kunde vi missa det i oktober? Fast det har ju i och för sig regnat en del sen dess.
Så vackert med det brusande vattnet och som bonus ytterligare 1750 poäng till samlingen.
Strax intill fanns dessutom en bro så vi tog andra sidan över bäcken bort mot lierna.
Vi trodde båda att det måste nog vara lättast att ta dem nerifrån.
Hm, ja det var ju några meter upp. Och ganska rejält brant.
Fick bli fyrfotagång uppför för min del.
Ytterligare 2000 poäng! Härligt!
Precis då vi stod här stack det ut ett huvud nån meter ovanför oss. På stigen. Det var en äldre herre som planerade för vandring med sitt pensionärsgäng i nästa vecka.
Helt klart så var nog vårt vägval inte det lättaste.. Men definitivt oförglömligt!
Självklart stannade vi till för att beundra utsikten från stigen oxå.
Nu var det dags att hoppa in i bilen igen med siktet Klåverud.
Vid Klåverudsdammen fick vi både 900 poäng samt en välbehövlig fikapaus.
Ännu en väldigt fin plats att besöka! Känns som det enbart är fina platser vi ska till för att logga denna cache. Sånt uppskattar jag verkligen. Vi fortsätter vandringen mot Skorstensdalen strax intill.
Ännu en verkligt häftig plats, även om vi trott att det skulle finnas fler "skorstenar".
Men så fin dal det var!
Ytterligare 900 poäng rikare och nu hade vi nått målet för det vi behövde med våra totalt 10 700 poäng. Men det fanns ju en massa andra platser som lockade.
Vi fortsätter såklart! Varför inte?
Det småregnar nu, men vem bryr sig om det när vi har så trevligt.
Förflyttning med bil igen och nu styr vi mot Höjehall, en av Skånes högsta punkter.
Uppför bar det även hit, men det var ju bara förväntat, genom för omväxlings skull granskog och kalhygge.
På plats fanns här även ett utkikstorn, men det var tyvärr avstängt.
Utsikt, nej, det fanns ingen alls numera. Men rofyllt var det iallafall.
Vänder och går tillbaks igen, tvärs över vägen mot Snuvestuan.
Nu åter natur vi lärt oss känna igen.
Några trappor med rep bredvid och sen en spång senare och vi var framme.
Jamendåså, vi fyller på förrådet med ytterligare 900 poäng. Ännu en riktigt fin plats!
Några timmar till innan mörkret faller och vi beslutar oss för en sista utmaning, den vi suktade efter redan igår, men insåg att vi inte skulle hinna innan mörkret föll.
Vi beger oss mot Dalgången Klöva hallar. Hit hittar vi ingen stig på kartan så var ställer vi bilen?
Just detta att klura ut var det är möjligt att parkera bilen för att kunna ta sig till de olika punkterna har varit det svåraste i hela processen. Saknar p-koordinater helt enkelt. De är verkligen bra att ha, spevciellt när man inte kommer från trakten.
Vi följde skyltar mot Kleva hallar och hittade en rejäl parkeringsplats varifrån vi traskade på. Tror det var 1,5 km att gå, fågelvägen. Och ja, stig fanns det ju ingen uppmärkt iallafall.
Ner i ravinen igen för att återigen följa en bäck modell bred. För övrigt samma bäck som brusade långt nedanför skorstenen i Klöva hallar.
Antydan till att folk gått här kunde vi se, men stig kan man inte kalla det.
Väldigt rofyllt här nere på ravinens botten. Bara ett litet orosmoment. Platsen vi skulle till fanns på andra sidan bäcken.
Ibland har man tur. Elin tog sig lätt över och sen var det min tur......
Bara att andas lungt och över kom även osmidiga jag.
Fast det var väldigt skönt med fast mark under fötterna igen.
Så var vi då framme. Vilken oas!!!!
Hur hittar man en sån här plats utan geocaching?
Regnet gör att det börjar mörkna så smått så vi tar vårt obligatoriska foto och skyndar oss tillbaks igen.
Över bäcken på samma ställe och sen bestämmer vi oss för att försöka ta en genväg uppför ravinen, för att få chansen att logga åtminstone en vanlig cache i dessa cacheotäta trakter.
Jösses, så många höjdmeter det var!! Ser inte så brant ut på kortet men det var det. Totalt 91 våningar blev det denna dag.
Uppe!
Ännu en helt fantastisk bokskog mötte oss därovanför.
Nu var vi blöta, hyfsat trötta och dessutom hungriga. Åter mot bilen för att avsluta vårt poängsamlande till spöket Söderåsen. 14 500 poäng slutade det hela på.
En helt fantastisk upplevelse att logga denna cache! Så mycket minnen det gett oss och det är nog så att jag skulle kunna tänka mig att besöka även de återstående platserna bara för att se om de visar lika fina platser som de vi kommit till.
Gillar man en utmaning som ger massor så rekommenderas denna cache å det varmaste!
Labcaching i Jönköping
Liten söndagsutflykt piggar upp. Vi hade bestämt träff med MAN33 och Lacksen i Jönköping för att där kunna få till en trevlig dag.
Planen var några labcacher och vi började med Adventure Lab - Rosenlunds bankar / Sand banks.
Vi var rätt ensamma på vår väg fram emot branten. Kunde inte låta bli att fundera en stund över hur det skulle vara att klippa den enorma gräsmattan bredvid.
Lacksen vid branten.
Brant ner mot Vättern är det.
Helt otroligt att björken håller sig kvar här och fortfarande lever.
Så fina höstfärger i träden och det var en njutbar vandring.
Men vi blev lite nyfikna på traden som låg vid sidan om leden.
Nerför var det ja....
På olika sätt. För det var snorhalt i leran som doldes under löven.
Men ner kom vi och det var så vackert!
Det är ju helt klart nästan magiskt med gyllene löv intill vatten.
Logga cachen kunde vi dock inte då den inte var speciellt snällt placerad såvida man inte har en längd på strax under 4 meter.
Vi klättrade upp igen och lämnade vätterstranden bakom oss.
Vid sista delsteget, rosariet, slank en multi med av bara farten. Kul att så många av rosorna fortfarande blommar trots att det är november.
Vi åker vidare mot stadsparken där vi efter att ha intagit vår medhavda lunchsoppa påbörjar Jönköpings stadspark Labtour bonus.
Även stadsparken har jag besökt förr, fast då mest koncentretat mig på delen som har en massa lekredskap.
Så kul att få se andra delar av parken som trots att det började duggregna visade sig från sin allra bästa sida.
Måste säga att jag gillade "mössorna" som milstenarna fått på sig.
Även stadsparken var en riktigt trevlig labcache som kan rekommenderas.
Sista stopp blev Kvarnvandring utmed Dunkehallaån ALC bonus. Nu hade regnet upphört och det blev såklart mycket trevligare att vandra.
Efter att ha tittat en stund på lekande öringar började vi traska uppför, uppför.
Några av alla vattenfall som finns längs den vackra vandringsleden som löper bredvid ån.
På vår väg tillbaks längs leden gav vi oss på multin Dunkehallaleden
Där gällde det bland annat att räkna trappsteg och det jag jag meddela är väldigt många.
Här stannar vi en stund och bara njuter av utsikten över dalen. Så vackert!
Hur det gick med multin? Jodå, det svåra var inte att räkna trappsteg, det svåra var att hitta vilka tal som man skulle räkna på skyltarna när utbudet av siffror var långt fler än vad som CO angav. Att vi sen även råkade göra ett räknefel på slutändan gör att man är tacksam över att livlinor finns.
Slutet blev iallafall gott och vi kunde sammanfatta dagen med att det här med labcacher, det är rasande trevligt.
