Blå stigar och kyrkoruiner. Ulricehamn igen!
Jag gillar ju rundor av olika slag och att det fanns en runda i Ulricehamn det var jag väl medveten om.
Förra gången vi var här så var det ju dock inte läge att ta några promenader med en tämligen förkyld Lena i sällskap.
Men denna soliga novembertorsdag så var hon frisk och vi kastade oss ut i i spåret.
Ja jag trodde ju faktiskt att det var ett elljusspår, men det visade sig vara en riktigt fin vandringsled i varierande natur. Tänk vad positivt överraskad man kan bli!
Solen står lågt i november så den orkade inte riktigt över trädtopparna förrän vi kommit halvägs på rundan.
Men när den väl gjorde det blev skogen nästan magisk. Tillsammans med all grön mossa så var det riktig njutvarning för mig!
Blå stigen är en 5 km lång vandringsled med start vid Lassalyckan, Sim- och Sporthallen och Herralyckedreven.
En vacker vandring i omväxlande natur lövskog, granskog, beteshagar mm. Märkt med blåmarkerade stolpar.
En vacker vandring i omväxlande natur lövskog, granskog, beteshagar mm. Märkt med blåmarkerade stolpar.
Utefter denna led ligger ca 10 varierande gömmor. Trevligt!
En svag novembersol denna fina dag! Även november har sina vackra sidor!
Vi hittade alla utom en men den var disablad så det gjorde inte så mycket.
Sen åkte vi vidare ut på landet mot Kyrkrundan #2 Södra Vings kyrka
Riktigt vacker kyrka men oj vad kallt det blåser denna dag.
Inser att vi måste hitta en fikaplats där vi både kan få lä och sol! Undrar om vi ska lyckas med det?
Jodå, tror vi hittade dagens soligaste och läigaste plats med ljuvlig utsikt desutom! Kan det bli bättre???
Ja, vi fortsätter vårt lilla tema med annorlunda fikaplatser. Denna gång blev det med ryggen mot en kyrkoruin!
Fänneslunda 1100-talskyrka tillhör den tornlösa typen med rakslutet kor. Huvudingången låg i den södra långväggen. Koret i öster hade ett i sten uppmurat altare med en häll av gråsten. Fänneslunda och Grovare medeltidskyrkor ersattes 1874 av en ny kyrka, varvid Fänneslunda kyrka lämnades att förfalla. 1936 utgrävdes och konserverades kyrkoruinen.
Enligt sägnen finns det en underjordisk gång från kyrkan till Herrgården som på den tiden det begavs var ett kloster där munkarnas celler ännu finns kvar ……..
Enligt sägnen finns det en underjordisk gång från kyrkan till Herrgården som på den tiden det begavs var ett kloster där munkarnas celler ännu finns kvar ……..
Jag är ju svag för ruiner, speciellt kyrkoruiner och denna var inget undantag. Fantastiskt när de är så välbevarade som denna var. Hade varit roligt att se hur den såg ut en gång i tiden. Här blev det en favvo för sådana här platser är en del av höjdpunkterna med geocaching!
Även nästa ställe var en riktig pärla!!!!! Så glad jag är att jag har min hobby!
Olofstorp – ett jordearv.
Ett leaderprojekt som går ut på att levandegöra och gestalta en kulturhistorisk mötesplats, i detta fall den ödelagda och numera rivna gården Olofstorp i skogen i Fänneslunda socken, Ulricehamns kommun.
Olofstorp uppfördes som ett nybygge under tidig medeltid (kanske ca 1000-1200-talen) av en man med namnet Olof.
Gårdens siste bonde hette Johan Andersson. Han flyttade härifrån 1896 med sin familj. Husen revs och med tiden planterades åker, äng och hage igen med gran. Nu efter upprepade röjningar och gallringar i skogen börjar spåren efter människorna åter bli synliga.
Du står nu på en av många små åkrar i Olofstorps gärde. Det första man lägger märke till här är väl det stora antalet odlingsrösen och hur tätt de ligger. Området har karterats och man kunde då räkna till omkring 200 rösen i gärdets åkrar. I det gamla bondelandskapets åkrar var det inget ovanligt med så många rösen. Tvärtom var detta ett normalt utseende i sjuhäradsbygden före jordbruksrevolutionen under 1800- och 1900-talen, då man började eftersträva stora, stenfria och enhetliga odlingsytor. På Olofstorp ligger dock rösena kvar och därmed är detta en av få platser där vi har möjlighet att studera de gamla formerna.
Stenarna värmde upp jorden och att djupt sjunkna rösen drog till sig överflödigt vatten. Rösena skyddade dessutom genom sin höjd mot kalla vindar. Så länge man använde redskap som årder och skära utgjorde de heller inget större hinder.
En otrolig skillnad mot dagens åkrar!
Kan en stenmur bli mossigare än så här?
Kungen har varit här och planterat ett berättarträd!
Den absolut bredaste stenmur jag någonsin sett!!!!!
Även konst fanns utplacerad lite här och var i denna helt underbara miljö!
Fina kulturstigar fanns det också med många fina informationstavlor.
Lustigt nog så träffade vi på dagens andra blå stig just här! Kul!
Det var egentligen bara en sak att fundera över?
Varför fanns det inte fler cacher längs stigarna här?????
En favvo blev det absolut för den cachen som fanns här! Hit hade jag aldrig hittat annars!
Hoppas verkligen kunna återvända!
Vi vänder nu hemåt. Att åka på småvägar kan ju ta betydligt längre tid än man förväntar sig ibland.....
Välbevarad gård ifrån 1700-talet.
Det gamla gästgiveriet i Hägna har en säregen historia. Där hälsade redan blomsterkonungen Linné på, på sin västgötaresa. De många föremål och ålderdomliga lantbruksredskap som bevaras i mangårdsbyggnaden, ladugården och den gamla smedjan lockar till besök.
Ett riktigt fint ställe var det verkligen!
Söta små getingar eller ska det kanske vara fåglar?
Dagens sista blev en riktig gamling.
Dagens andra kyrkoruin!
När du hittat cachen passa gärna på att titta på den fina kyrkoruinen från 1200-talet och klockstapeln med spåntak som det rings i bla vid nyår.
Södra Vånga församling hade en egen kyrka från medeltiden fram till 1866, då den var i så dåligt skick att den måste överges. Därefter hölls gudstjänsterna i Möne kyrka. Klockstapeln fick däremot stå kvar på kyrkogården, som fortfarande är i bruk. På 1930- talet restaurerades kyrkoruinen till dagens skick.
Södra Vånga församling hade en egen kyrka från medeltiden fram till 1866, då den var i så dåligt skick att den måste överges. Därefter hölls gudstjänsterna i Möne kyrka. Klockstapeln fick däremot stå kvar på kyrkogården, som fortfarande är i bruk. På 1930- talet restaurerades kyrkoruinen till dagens skick.
Klockstapeln ger skuggan i bilden. Trots att klockan ännu inte passerat 15 så är solen definitivt på väg ner och vi avslutar ännu en härlig cachingutflykt!
Många fina platser även denna dag!
Fallens dag! Vi kom faktiskt till Kinnekulle denna gång
En måndagsmorgon i slutet av november!
Ser ut som om solen ska kunna visa sig idag och det vill jag verkligen ta vara på. Förra vintern var jag extremt beroende av just solen, det är inte lika illa denna vinter men att få njuta av lite sol ibland behövs ändå denna mörka årstid.
Snabbt beslut om att fånga dagen och Titti ville gärna följa med. Varför inte försöka ta oss till Kinnekulle igen? Vi har ju inte riktigt lyckats med det i år ännu.......
Men först råkade vi på en högst oväntad FTF!
Jordkulan låg iallafall nästan utefter vår väg och varför inte göra ett besök. Den kom ut samma morgon och ännu var det ingen som loggat på nätet.
Det var en plats som förtjänar en cache.
"Här byggde min farfars farfar, Johannes Wallgren, en backstuga eller jordkula då deras stuga brann ner 1882. De fick då börja om på nytt då allt de ägde blev förstört. Johannes grävde sig in i backen och stensatte väggarna som låg under markytan. Ovan mark byggde han med fyra stockar liggande timmer på en sida och två stockar på baksidan. Tre små fönster sattes in, två på långsidan och ett på gavelväggen. Ett rum och ett litet kök blev det. I rummet fanns en öppen spis och i köket en liten järnspis med två plattor. I gaveländan blev det en liten förstuga med plats för en griskätte. Stugan mätte ca 420 x 820. Golvet i stugan var jordgolv. Yttertaket bestod av torv, men blev senare utbytt till tegel. I denna stuga bodde man med sammanlagt sex barn. Folk som varit i stugan har berättat att trots sin enkelhet var det mycket trivsamt. Mattor på golvet och gardiner för fönstren, kalkmålning eller tapeter på väggarna."
Så kul med en plats där CO var släkt med de som en gång bodde där. Numera fanns inte så mycket spår förutom en skylt.
Många cacher kom egentligen i vägen även denna gång på färden mot Kinnekulle men just idag hade jag bestämt mig. Ingen mer innan Bratteforsfallet
Vi lyckades!
Parkerade vid de angivna parkeringskoordinaterna och gav oss ut på Österplana hed. Ca 1,5 km skulle det vara att gå för att komma till cachen och det var en behaglig vandring. Först och främst så var det ju snöfritt, solen sken och heden är vacker även en novemberdag. Måste vara ljuvligt att vandra här när allt blommar!
Många stenmurar finns det men de hindrar nog knappast betesdjuren nu för tiden.
Helt plötsligt var vi där! Inga skyltar eller något sådant som visade på att vi kommit rätt (förutom cachen förstås, ännu en gång jag är tacksam för min underbara hobby).
Den lilla bäcken rann sakta fram till avgrunden......och jösses vad långt det var ner till marken!
Det gick alldeles utmärkt att ta sig ner lite längre bort och det var en mäktig syn att stå nedanför de mycket säregna "klipporna".
Fast fallet var ju inte så stort. Dåligt med vatten just denna dag men ändå en fantastisk plats!
Lite längre bort finns ännu ett vattenfall, det betydligt mer kända Martorpsfallet (FreddyKarma #2)
Även här hade kylan börjat bilda iskristaller i vattnet. Vackert!
Detta är ju ett större fall och det var mer vatten här också.
Dessa klippor som är så speciella ger verkligen platsen en särskild karaktär.
Efter att ha vandrat ytterligare någon km för att komma till denna plats så smakade fikat underbart!
Det är ju bara att få till det obligatoriska fikakortet. Inte gör det något att det blir snett, det är ju det som kallas charm!
Äggmacka och kaffe i solen i november! Härligt! Bara att njuta till 100 procent!
Klockan går alldeles för fort när vi är ute så här. Kanske beroende på att vi aldrig stressar utan tar den tid allt tar och passar på att njuta så mycket vi kan.....
Vi hann inte längre med det vi tänkt efter detta då det innebär ytterligare en vandring så det blev några snabba gömmor i stället. Blombergs bad var perfekt att besöka nu då vi inte var det minsta badsugna och ingen annan heller för den delen.
Jippie vi slipper bada idag!!!!!
Med lite fantasi så låg Nessie här vid stranden och vilade.
Kinnekulle har många fina kyrkor men nästan inte en enda har någon cache. Detta är undantaget!
Kleva kyrka.
Sockarna Kinne-kleva och sil hade tidigare varsin kyrka,båda uppförda på 1100-talet. Medeltids kyrkorna ersattes av en gemensam kyrka som uppfördes 1863-1870
Nu börjar solen gå ner och det är dags för oss att dra oss hemåt igen.
Massor av frisk luft, novembersol, motion och viktigast av allt 100% avkoppling och nöje gav även denna dag!
Äntligen hittade vi den!!!!!
Som vi har letat........Ute i skogen, i hagar, vid sjöar, under stenar och uppe i ett och annat träd. Trodde faktiskt att jag hade hittat den alla redan.
Men idag så blev jag äntligen helt säker.
Bara att följa pilen så är man ju där! Alltid bra att veta var man verkligen är om man skulle råka bli tveksam......
Skämt åsido!
Har ju alltid gillat naturen och visst är jag skogstokig. Jag erkänner detta!
Finner en sorts underbar ro i själen när jag är ute i naturen och geocachar som jag har svårt att hitta någon annanstans. Man är här och nu och siktet är inställt på att ta sig kanske 256 meter åt ett speciellt håll. Då är fokus helt inställt på att välja vilken väg som är bäst för att komma just dit och det är helt ovesäntligt att fokusera på vardagens vanliga tankegångar som oftast snurrar i huvudet annars.
Vindens sus i granarna, en solstrimma mellan träden, fåglarnas sång.........Visst är det rofyllt?
Dagens lilla tur gick till Lidköping för ett än så länge hemligt uppdrag. Spännande värre!
Dessutom så passar det ju bra att passa på att logga några gömmor som kom i vår väg. Funderade över det här med fotbeklädnad innan jag gav mig av hemifrån. Det har ju snöat och att gå i lågskor då är ju mindre kul. Blöta fötter gillar jag inte!
Men stövlar kändes ännu mindre kul. Det får bära eller brista tänkte jag.
Tidaholm är ju känt för att vara ett ställe som oftast får mer snö än andra och det visade sig stämma igen.
När vi kom till Skara fanns inte en flinga och likadant i Lidköping!
Ännu mer underbart för att cacha i snö underlättar inte.
Totalt 17 gömmor blev dagens skörd! Flera riktigt fina och en ljuvlig skogspromenad fick vi dessutom på köpet ute i Råda.
Dagens bästa gömmor:
De tre sista bildade tillsammans med några andra gömmor en fin liten runda och sådant uppskattas!
Inte riktigt vår dag........ Töreboda
Töreboda är en trevlig liten stad, men det är inte alltför ofta vi åker dit, mycket pga att det inte finns så hemskt många gömmor förutom en massa snudd på obegripliga mystar.
Men nu hade vi ändå samlat på oss några lösbara mystar samt att vi hade några skogsgömmor som vi tänkte ta.
Det blir ju sällan som man tänkt sig!
Gillade upplägget skarpt på dem båda så här blev det favvo.
Det var efter det som det spårade ur.......
Vi gav oss på Ser du Silon? Vi har loggat en liknande i Mariestad tidigare och var välbekanta med upplägget och hittade rätt lösenord och fick fram de nya koordinaterna. Snyggt. Eftersom vi viste hur viktigt det vara att lägga lösenordet för att kunna återställa checkern på minnet så var ju en skärmdump jättebra!
Eller snarare det var det inte alls!!!!!! Mobilen fick tokfnatt, släckte ner allt och det enda vi kom ihåg för att kunna hitta burken var att koordinaterna började på N 58.........
Inte så värst mycket till ledtråd då i stort sett hela skaraborg börjar på de siffrorna.
Krypa till korset och meddella CO vårt lilla misstag och be att få återkomma när han rättat till det hela.
Till saken hör att man bara kan använda rätt lösenord en enda gång så det hjälpte inte att vi visste lösenordet, det var ju redan förbrukat.........
Vidare till en multi som vi löst för några år sedan men inte hade rätt utrustning för att logga den gången!
Jag och Malin åttog oss uppdraget och gav oss glatt in i underjorden. Här gjorde vi nästa misstag. Vi kollade inte hinten innan för då hade vi bara traskat på utan att lägga energi på att undersöka varje skarv längs vägen.
Att gå en promenad på ett hundratal meter är ju inga problem egentligen men att gå den promenaden, med ryggen böjd som en ostbåge, vatten som nästan når över stövlarna och plöja fram mellan spindelväv och fina väktare av de näten var inte lika lätt. Vi gav upp denna gång, kanske kommer vi åter när vi samlat mera kraft.
Att efter dessa två missöden ge sig på en disablad gömma borde ju vara dömt att misslyckas. Men eftersom orsaken till disablingen var älgjakt så varför inte.
Detta är ett torn som har tillhört Geodetiska Byrån enligt skylten på tornet. Geodesi handlar om vetenskapen om jordens uppmätning som står till grund för utvecklingen av kartor.
Det gick väg nästan ända fram så vi gjorde ett glatt försök! Visserligen hade ingen varit här på över ett år men så svårt kunde det väl ändå inte vara!
Terrängen var minst sagt inte till vår fördel. Att gå på ett gammalt hygge är ju aldrig lätt!
När vi närmade oss började vi undra var i all världen tornet var någonstans? Ett torn borde man väl ändå se på lite avstånd eller?
Fortfarande 30 meter från gömman såg jag inget torn. Det var då vi upptäckte det!
Någon hade inte bara avverkat själva skogen runt omkring utan även gjort plockepinn av hela tornet.......
Trots att denna skylt fanns strax intill
Hur i all värlen hittar man en mikro i denna röra?????????
Då fick jag se ett liten välbekant föremål en bit bort! Kunde vi verkligen ha sådan tur?
Javisst! Burken hade klarat sig och tom loggboken var torr! Fantastiskt! Detta var verkligen värt att fira!
Kaffe intogs vid bilen i stället för vid tornet som var tänkt och när vi sedan kom hem så kollade jag hur tornet hade sett ut en gång!
Ett imponerande bygge! Tänk vad skogsmaskiner förstör! Detta lär vara en av de gömmor jag inte glömmer i första taget!
Vi åker upp till Ulricehamn!
Det har alltid känts mer logiskt att säga så men nu är det kanske dags att ompröva detta.
Västergötlands högst belägna plats ligger nämligen belägen mindre än en mil från Ulricehamn så då måste det väl bli att vi åker upp dit?
361,4 meter över havet och en plats jag absolut inte hittat om det inte vore för en liten burk.
Men denna gråa novemberdag var planen egentligen att vi skulle åka en kyrkrunda!
Det började bra med Kyrkrundan #11 Blidsbergs kyrka.
Kyrkan är en tidstypisk 1800-talskyrka i empirstil, blandad med nygotik.
Sen följde Kyrkrundan #10 Dalums kyrka och Kyrkrundan #9 Timmele kyrka i en fin följd. Det var sedan det spårade ur på själva rundan. Nr 8 låg ett par mil söder om Ulricehamn och nr 7 låg mellan Borås och Alingsås!
Nåväl, verkar inte direkt som en logisk runda så vi beslöt oss där för att göra som vi brukar, inrikta oss på det som låter trevligt i närheten i stället och det var så vi hamnade uppe i Ulricehamn.
Men först Kyrkrundan #9 Timmele kyrka.
Kyrkans äldsta delar har kunnat dateras till omkring 1150. När kyrkan på 1700-talet fick sitt nya kor tillkom också de tre höga korfönstren. Under en senare period var dessa igenmurade men vid en renovering på 1950-talet togs de fram igen och är åter ett kännetecken för kyrkan!
Kyrkan saknar torn men det verkar som att man påbörjade ett tornbygge under medeltidens senare del. Man kom dock aldrig längre än till den tunnvälvda bottenvåningen som istället blev förråd för ammunition.
Här fick vi verkligen ut mesta möjliga av vår tur då vi tom fick se kyrkan i två upplagor!
Bakom kyrkan låg nämligen en miniby med otroligt välgjorda miniatyrer av de äldre husen i byn.
En rätt annorlunda känsla att se de små kopiorna med orginalhusen i bakgrunden. Ingen tvekan om att detta är samma hus!
Eftersom kyrkrundan inte var en runda så ramlade vi över tre oerhört fina naturreservat i stället! Fast när vi körde mot Hössna Prästgaard så trodde vi nog båda att detta hade med kyrkor att göra. Det visade sig vara en plats som vi navigerade fel till inte mindre än två gånger innan vi kom rätt. Först körde vi mot Hössna kyrka (ingen gömma där, undrar varför?) och då ville gpsen ha in oss på en liten gärdesväg för att slutligen köra sista biten i en kohage.
Gör om, gör rätt. Eftersom vi då upptäckt att det inte alls var ett hus vi letade efter utan ett naturreservat så insåg vi att kanske det finns en parkering. Jo, så var det ju! Där traskade vi ut i hagen och kom till ett vattendrag som var så där lagom söndertrampat av kor som vistas i en hage. Vi hoppade glatt från tuva till tuva och var nästan över när Lena väste ( ja hon hade dåligt med röst så hon väste). Men det finns ju en bro!!!!!
Hm, 15 m längre bort fanns mycket riktigt en bro. Den tog vi på tillbakavägen......
Jag är ju svag för naturreservat även om de kanske inte är som finast just i november. Särskilt dessa åsar som är så typiska för vår bygd gillar jag starkt!
Knätte Kullar var nästa oerhört fina plats!
Lena fyllde år denna dag så vi passade på att ta födelsedagsfikat här!
Grattis du underbara vän!
Är så fascinerad av att flera av mina allra bästa vänner är de jag faktiskt har hittat "under en sten i skogen". Skämt åsido, riktigt så har vi ju inte hittat varann, men att geocachingen haft denna bieffekt är det allra bästa med den här hobbyn!
Sista naturreservatet var Önnarp. En högfuktsäng och nog var det blött alltid. Det klafsade under fötterna på oss och här fanns en märkligt nybygge.
Älgtorn modell mindre eller inhägnad sittplats? Undrar så vad det skulle vara.
Så var då närmsta cache Galtåsen. Cachen ligger på Västsveriges högsta punkt 361,4 m.ö.h Galtåsen.
Här tvekade vi på om vi skulle våga oss på denna eftersom Lena var minst sagt förkyld och inte ville anstränga sig för mycket. Västsveriges högsta topp borde väl betyda en viss form av ansträngande promenad resonerade vi.
Men eftersom jag numera har järnkondis så lovade jag glatt att ta henne på ryggen om det skulle bli för besvärligt!
Det blev det inte alls! Detta var nog den mest lättbestigna bergstopp jag någonsin bestigit! T.o.m Römös högsta berg som är 16 meter högt var besvärligare att ta sig upp på!
Vi körde i lite lätt stigning ca 300 meter från toppen och sen var det enkel skogspromenad fram till gömman!
Men en fantastiskt rolig plats att få komma till!
Efter denna prestation så begav vi oss en mil söder om Ulricehamn till Marbäcks badplats.
Inget bad denna dag men nog den absolut längsta loggremsa jag sett!
Sen råkade vi ramla över ett skelett. Bredgårdsmannen
Ulricehamns i särklass äldsta invånare som nu fått det lite bekvämare på äldre dagar uppe i Stockholm.
Lena är ju förkyld modell mera, men ändå på bättringsvägen. Det är ju bara det här med rösten som ställde till det.Viss oro infann sig inför nästa gömma Vattentornet. Där skulle nämligen finnas en och annan åttabenig insekt, enligt tidigare loggar, och om dem tycker Lena inte!
Jag kan ju inte ens skrika på hjälp om jag behöver väste hon fram. Men det gäller att vara uppfinningsrik!
Efter denna övning så gav vi oss åter in mot Ulricehamn där vi åt en god lunch innan vi avslutade med en sista kyrka. Brunns kyrka
Den gamla kyrkan i Brunn byggdes troligen redan på 1100-talet. Resterna av den skymtar i sänkan norr om den nuvarande kyrkan (som har en egen cach "Well´s ruin" GCKYR6). År 1893 byggdes den nya, vackert och högt belägna, gråstenskyrkan, väl synlig för de vägfarande.
Denna kyrka hade vi båda sett förut, men då genom fönstret på den gamla ruinen!
Nu börjar denna mörka dag bli ännu mörkare och vi styr färden hemåt igen. Kyrkrundan får vi fortsätta med ett annat tillfälle för dessa trakter gillar jag!
Mariestad! Event och en milstolpe! Dessutom några riktigt bra gömmor!
Vi brukar ju försöka oss på att besöka Stammtisch XI när de går av stapeln. Dels är det trevligt att träffa andra geocachare och dessutom så behöver man ju få i sig något att äta när man cachar.
Denna dag var det så dags för lunchevent igen och eftersom jamandcat närmade sig 1000 gömmor med stormsteg och hade sett ut en mycket speciell gömma som lämplig för den milstolpen belägen just i Mariestad så jobbade vi på att detta skulle lyckas.
Vi plockade några lätta gömmor längs vägen och stannade sen till vid Haggårds Bron, en gömma som blivit kvar för oss alla, främst för att det innebar en promenad längs en rätt vältrafikerad väg. Sådant är vi inte så värst förtjusta i, men denna dag var det då äntligen dags.
Halt som bara den på plattorna var det, men Malin gjorde ett tappert försök. Precis då ringer barnens rektor! Förstår att Malin bortförklarade alla billjud över och under oss med att hon var ute och gick.........Erkänna att man sitter dubbelvikt under en bro, när någon ringer gör man ju inte i första taget!
Vi fortsatte mot några trädkramargömmor innan eventet. Tur att stegen fanns med! På den ena stod det att man skulle ta med egen penna. Undrar hur den personen är skapt som klarar att klättra upp i det trädet enbart med en penna till hjälp.......
Efter det som vanligt trevliga eventet, var det då dags för att logga den riktiga milstolpen!!!!
100% favvopoäng säger ju en del! Vi blev inte alls besvikna! Vilken gömma! Vilket jobb som var nedlagt!
Helt fantastiskt. Här väljer jag att bara lägga ut en bilder på jubilaren, för denna gömma bör verkligen upplevas, utan att ha fått förhandsspoiler.
Jo förresten! Storleken har visst betydelse!
Vi hade lite tid kvar innan det var dags att återvända hemåt och då valde vi att ta den andra gömman av de tre Bockarna Bruse, skaparna till Size doesn´t matter!
Denna gömma hette BOM-BAD och den var också mycket bra! Även där en variant jag aldrig träffat på förr! Rekommenderas starkt även den.
Så var det då dags för hemfärd. Stängde av gpsen och satte oss till rätta i baksätet. Man hänger ju inte riktigt med var man åker då, fast plötsligt insåg vi att det bar av mot Tibro istället för mot Skövde......
Oj då? Vi var inte så värst sugna på att gå därifrån till grannstaden så vi lyckades "övertala" Titti att ta vägen förbi Skövde i stället. Hon var inte svårövertalad alls som tur var. Men då passerade vi ytterligare en omtalad gömma: T13 Mjölkabord
På med gpsen igen och vi blev avsläppta medans Titti vände bilen. Denna har många haft svårt att hitta och det kan jag förstå. Riktigt klurigt gömd var den, men jamandcat hade ögonen med sig som tur var!
Nu är det ju så att firande av milstolpar är viktigt i våra geoäventyr så jag bjöd hem jamandcat, lili43 och titticc för fika.
Vi tog först en promenad till min allra första egna gömma:
Hade vädret varit bättre hade fikat passat bra här, nu blev det i stället en inomhusfika i köket i stället!
Trevligt det med och inte minst mycket varmare!
Från Torn till Torn längs Hornborgasjön
Vilka kontraster!
Spaniens varma sol mot skaraborgs novembermörka kyla.
Men på något sätt så gillar jag ändå denna tiden på året, trots att det är ruggigt ibland.
Jag har lärt mig att uppskatta skönheten som finns även denna tid på året ute i naturen, för den finns ju där, även när löven ramlat av och det är grå himmel!
Visst, man kan ju inte förneka att det är så mycket vackrare på vår och sommar men de milda färgerna i naturen, speciellt när den bleka novembersolen vågar sig fram och lysa en stund är faktiskt fina de med.
Det är något med att naturen lägger sig till vila och det borde vi nog också göra mer än vad vi stressade människor gör idag.
Jag uppskattar särskilt att jag har min möjlighet att geocacha dagtid med mina bästa kompisar ibland. Jag får ju på det sättet en synnerligen välbehövlig dos av dagsljus och motion på kuppen. Trevligt är det ju oxå!
Denna novembermorgon var målet vandringsleden mellan Hornborga naturum och Ytterberg! Ca 7 km blev det totalt att gå och det var så vackert även denna mörka, lite dimmiga dag.
Hoppas verkligen att det kommer några fler gömmor här för det var långt mellan burkarna tycker jag. Om inte annat skulle här vara fint att gå även framåt våren!
Vi parkerade vid Naturum2.
Dimman hade precis lättat men än var det mörkt i luften. Jag har alltid gillat Hornborgasjön, trots att jag inte är fågelintresserad, så här har jag varit förr.
Vi följde den fina vandringsleden ända bort mot Torn till torn 1.
Det blev gradvis ljusare på himlen och till slut så vågade den sig ändå fram! Solen!
Underbart!
Leden började med att gå i en platt hage, sen blev det helt plötsligt väldigt kuperat och vi gick en riktigt lång bit uppe på en rullstensås.
Vackert!
Konstig sten. Undrar hur den hamnat här? Ingen gömma i närheten som kunde berätta tyvärr.
Fast RAA är fantastisk! De skriver så här:
Långebergs hall:
På gränsen mellan Bolums och Hornborga socknar.
Troligen ej förhistorisk fornlämning utan rest som gränssten i härads- och sockengränsen.
På tillbakavägen värmde solen faktiskt riktigt gott och vi var nog allihop lite för varmt klädda.
Så var det då fikaplats, för ingen caching med tjejligan utan fika!
Två alternativ hade vi:
Högst uppe på kullen fanns en bänk med jättefin utsikt.
Eller vid ladan nere vid vattnet.
Denna gång blev det ladan! Men nästa gång vill jag fika på kullen, för jag hoppas det blir en nästa gång!
Efter ett par timmars promenad i behagligt tempo nådde vi åter naturum. Himlen var nu knallblå och då är november rätt ljuvligt det med!
Höstlov i spanien!
Jag har alltid gillat att resa!
Speciellt när det är ruskigt och kallt här hemma.
Tror att vi lyckades att pricka in en extra höstruskig vecka när vi gav oss iväg denna gång, även om inte stormen Simone blev alls lika besvärlig som man befarade som tur var.
Jag har aldrig varit i spanien förut så visst ville jag ju logga åtminstone en cache när vi nu var där.
Så blev det oxå. Hade t.o m lyckats ladda över en open streetkarta över spanien i gpsen och var extra glad över att vägvisningsprogrammet fungerade så klockrent eftersom bilens gps ville ha ut oss rejält på villovägar mer än en gång denna resa. Kanske tur att mor är geonörd trots allt och inte kan resa nånstans utan min gps.....
Så denna resa var det faktiskt helt ok att mor spanade in en gömma som vi sen navigerade mot. Och hyrbilen lyckades alltid hitta rätt när vi gjorde så! Härligt!
Vi hade ett helt ljuvligt väder med ca 20-25 grader och nog var det underbart att få gå barfota i sandaler ytterligare några dagar detta år.
Vi bodde i torrevieja och det trodde jag i min enfald var en rätt litet ställe. Helt möjlig att ta en långpromenad för att komma till centrum........
Så visade det sig inte vara alls. Men några promenader blev det, bl.a till Nor Princesses, en fin liten park med utsikt över den rosaskimrande saltlagunen.
Geocachingen tar mig ju oftast till ställen vi aldrig hittat annars och detta var en sådan plats!
Hit hade jag aldrig hittat för det var en pytteliten stig att följa fram till stranden. Så härligt att gå här bland palmerna och se vågorna slå in mot stranden.
Torrevieja har två stora saltlaguner som bidrar till det gynnsamma klimater här, den rosa hade vi ju redan sett, nu var det den blås tur.
Oj vad torrt det var här!
Ett litet fågeltittargömsle fanns här med med några mycket entusiastiska engelska gentlemän inuti.
Ett synnerligen dåligt val av namn på en cache tycker jag, för den låg vid en av spaniens mer välbesökta resmål, nämligen den lilla bergsbyn Guadalest med sin gamla borg högt uppe på en bergstopp.
För att komma hit var vi tvugna att styra hyrbilen norrut ca 10 mil.
En oerhört vacker plats som definitivt kunde ha fått plats med ytterligare några gömmor.
Ca 10 mil söder från torrevieja låg detta fantastiska ställe!
Detta måste väl vara spaniens version av raukar?
Ett fantastiskt ställe med en lika fantastisk strand strax intill!
En plats vi besökte där jag inte hade möjlighet att logga en cache var
Parque de las Naciones.
Satelitbilden var minst sagt spännande!
Självklart måste vi ju ta en vandring i europa när vi väl var där.
Så det mest udda jag hittills prövat på.
Lo Pagan Mud Baths.
Lo Pagan is where the famous mud baths are and are said to be very good for their curative and beneficial effects. The sediment that has formed contains high levels of important minerals such as potassium, magnesium, calcium, fluorine, sulphur and chlorine and it has been discovered that applying it to the skin and allowing it to dry in the sun results in beneficial effects for many ailments. The mud is recommended for many types of skin complaint such as acne, ulcers, abscesses and inflammations, it is also recommended for arthritis, rheumatism and gout.
Vi grävde fram leran på botten och smörjde in oss. Inte luktade vi direkt gott men det skulle ju vara nyttigt och nog var det rätt kul trots allt!
En otroligt vacker plats var det iallafall men den cachen den hade jag inte i gpsen så den fick förbli ologgad!
En väldigt avkopplande resa, nu är vi redo att möta höstrusket här hemma igen!
